AA Badenhorst White 2008
Det är synd att det finns så få viner från Swartland och människorna bakom The Swartland Revolution i Sverige. Den oberoende vinrörelsen i Swartland är bland det mest vitala som hänt vinvärlden. Och vinerna är riktigt coola.
Det har nu gått ett drygt halvår sedan Uppkorkat besökte Sydafrika – men fortfarande sitter minnet av de där spännande och fantastiska vinerna kvar i medvetandet. Jag har säkerligen provat mer än tusen viner sedan dess och enligt min mening håller de bästa sydafrikanska vinerna världsklass. Det är synd att så få vet om det och fortsätter att sätta likhetstecken mellan Sydafrika och billig bag-in-box!
Jag har tidigare skrivit en del om The Swartland Revolution och den oberoende rörelsen och den nybyggarstämning som finns i området. Adi Badenhorst är en i gänget tillsammans med bland andra Eben Sadie, Chris & Andrea Mullineux, Craig Hawkins på Lammershoek.
Adi Badenhorst var en av de som vi tyvärr inte hade tid att besöka. Men vinerna är lysande. Som hans AA Badenhorst White 2008 – en blandning av Chenin Blanc (29%) Roussanne (14%), Grenache Blanc (14%), Viognier, (14%), Verdehlo (14%), Chardonnay (14%) och Sauvignon Blanc (0.5%). Druvorna pressades i hel klasar – vissa tillsammans (om de skördades tillsammans) – och de olika vinerna har jäst naturligt på små fat och tankar av cement. Och man känner verkligen chenin-inslaget i den här komplexa blandningen.
Vinet har en gul färg och en stor doft av bivax, ananas, tropisk frukt och smör. Smaken är medelfyllig och frisk med inslag av smör, bivax, ananas, tropisk frukt och mineral. Frisk, läcker och smakrik! Lång lite bränd eftersmak. 4-4,5/5p
Tyvärr finns inte den att beställa på bolaget – men missa inte Secateurs Chenin Blanc 2011 som finns i beställningssortimenet för 109 kronor°
Dela
Marc Kent & Boekenhoutskloof – ”Food for the soul”
Bäste vinmakare, bästa vinhus och bästa sydafrikanska vin. Det är lätt att bli imponerad av Boekenhoutskloof och Marc Kent och alla priser/utnämningar som han lagt beslag på. Och efter att ha träffat honom förstår du varför!
Det är något rastlöst nyfiket över Marc Kent som jag tycker att det går att avläsa i hans viner – som är några av Sydafrikas allra bästa. En rastlöshet som gör att han ständigt söker nya projekt och utmaningar. Det senaste är ett samarbete med Callie Louw på egendomen Porseleinberg i Swartland.
Vi träffade Marc Kent på Boekenhoutskloof strax utanför den lilla klassiska vinbyn Franschhoek där han tog oss med ut bland 100-åriga sémillonstockar. Det tog inte lång tid innan vi alla fick gåshud av att vara bland ”these old babies” och Marc visade oss genetiska mutationer bland druvorna! Eller som Marc uttryckte det:
”For me – this is like food for the soul. As a winemaker this is almost like spiritual”
Dela
Mjölkbonden som blev vinmakare – Groote Post
”Det är ingen som vill snacka med dig om din mjölk – men alla vill snacka med dig om ditt vin!”. Nick Pentz skrattar när han säger det. Han är mjölkbonden som blev vinodlare och han verkar inte ångra det ett dugg.
Darling District ligger lite avsides norr om Kapstaden vid havet. Närmaste ”heta” distrikt är Swartland men när grannen sjuder av liv och verksamhet finns det i dag bara cirka fem egendomar i Darling. Nick och hans pappa Peter tillhör pionjärerna tillsammans med den smått legendariske Neil Ellis som också gör vin i området.
De första rankorna på Groote Post planterades 1993 och första riktiga vinet gjordes 1999. Tyngdpunkten är på lätta friska och mineralsmakande vita viner. ”Vi gör bra röda viner – men det är våra vita som verkligen står ut”, säger Nick.
Dela
RAW och Real – naturvinerna och ”terroir”
Det måste ha varit en ”slump” som gjorde att det för snart en vecka sedan hölls inte mindre än två vinmässor i London helt ägnade åt viner som är gjorda med så lite mänsklig påverkan som möjligt. Hundratals producenter, en del redan kända stjärnor och andra helt okända, som alla förenas i en önskan om att göra vin som gör så lite inverkan på naturen som möjligt och som innehåller få eller inga tillsatser.
Den mest intressanta var kanske RAW (den andra var Real Wine Fair) som arrangerades av bland andra Isabelle Legeron, en Master Of Wine som är lite av naturvinernas främste ambassadör. Av de drygt 200 producenterna som hade kommit till RAW så är det förmodligen inte alla som skulle säga att det gör ”naturvin” men det är nog få som skulle tycka att termen är missvisande.
Ändå har begreppet ”naturvin” varit det mest debatterade ämnet i vinvärlden det här året (läs mer här!). Kritikerna menar (delvis har de också rätt) att det inte finns några vettiga definitioner av begreppet ”naturvin” och att rörelsen dessutom kidnappat begreppet från andra vinmakare som också gör vad som skulle kunna kallas naturligt vin (för en hård kritik av detta se Tom Warks artikel The Threat and Shame of Natural Wine). Många av förespråkarna gör också uttalanden om varför de här vinerna är bättre än andra och flera av odlarna använder sig av biodynamiska odlingsmetoder som är minst sagt vetenskapligt tveksamma.
Själv åkte jag till London för att leta efter bra viner och förhoppningsvis ta död på några av fördomarna. En sådan är att naturvinerna, särskilt de gjorda med inget eller extremt lite svavel tillsatt under vinifieringen eller med lång skalkontakt, saknar det som brukar kallas ”terroir”. Terroir är ett annat svårdefinierbart begrepp som man kan översätta med ”en känsla av växplatsen” – dvs att vinet har karaktär av just speciella växt och klimatförhållanden som råder där druvorna växer. Att säga att naturvinerna saknar detta är ungefär som att säga att de smakar likadant – en kritik som en gång också drabbade vinerna från Nya Världen. Att de är mer av en ”stil” (som Port eller Sherry) än viner som kommer från ett speciellt ”europeiskt” disktrikt.
Efter att nu har provat igenom ett hundratal olika viner på de båda mässorna så är en sak säker. De som säger att naturviner smakar likdant har fel. Visst finns det vissa typer av hantverksmässiga naturviner som är mer eller mindre lika. Jag tänker framförallt på de vita så kallade qvevrivinerna från Georgien (och som allt oftare har börjat göras i andra delar av världen) som görs i stora leramforor med lång lång skalkontakt. Men även här finns det stor variation även om vi ännu inte har lärt oss att uppskatta den (vi har för lite erfarenhet helt enkelt). Och du behöver bara prova sydafrikanska Lammershoeks amforachenin med två års skalkontakt för att bli helt övertygad om att även ett qvevrivin kan ha regional kraktär!
Nej var det något som mina tre dagar på Raw och Real gav bevis på är att du egentligen inte kan generalisera över de så kallade naturvinerna. Här fanns lätta friska viner från Beaujolais och Chablis. Här fanns kraftiga kryddiga och komplexa rödviner från Rhône och Languedoc-Roussillon. Och här fanns de riktigt annorlunda qvevrivinerna. Kvaliteten var överlag riktigt hög och jag hittade endast en handfull viner som var trötta, skitiga eller jobbigt bittra i smaken.
Men ska man då fortsätta att använda ordet naturviner? Ja – ja tycker det. Inte för att de finns någon precis definition på vad det är eller exakt vad som gör ett vin till naturvin eller inte så delar de här odlarna och vinmakarna en känsla och inställning. Det handlar om att värna om miljön och göra viner utan tillsataser och på ett hantverksmässigt sätt. Det är förstås naturligt att kalla det naturligt – och gillar du det inte så använd inte beteckningen. Men samtidigt – ta det som sägs de mest fanatiska förespråkarna med en eller två nypor salt!
Att det är en rörelse och en gemenskap är också tydligt. Det här är producenter som känner varandra och influerar och snackar med varandra. Mässor som Raw och Real är också ett fantastiskt tillfälle för små och okända vinmakare och vinodlare att göra sig hörda i en vinflod där det annars krävs massor av pengar för att göra sig hörd. Ett sätt att nå ut till en ofta rätt ung publik av sommelierer, journlalister, bloggare och andra människor i branschen. Jag är övertygad om att naturvinerna är här för att stanna!
Dela
Mullineux Family Wines – Swartland rules
På bara några år har de skapat en av Sydafrikas bästa och mest intressanta syrahviner. De gör ett härligt sött stråvin och går i täten för en ny oberoende ursprungsmärkning. Andrea och Chris Mullineux är en av anledningarna till att Swartland är en av världens hetaset vinregioner just nu.
Vi besökte paret i deras vingårdar som ligger alldeles utanför Riebeek Kasteel. Deras och deras förresten. Mullineux äger inga vingårdar utan leasar och köper in druvor från mellan 12 och 12 olika lägen. Och just blandningen av olika lägen
– Vi hade kunnat göra en supercuvée à la Robert Parker från en av våra vingårdar. Men vi vill inte göra det. Vi vill ha ett vin med balans, säger Chris Mullineux.
Se vårt inslag med Andrea och Chris!
Dela
Mer fynd från beställningssortimentet
Få använder möjligheten och försäljningen når inte ens upp till en procent av bolagets totala omsättning. Beställningssortimentet är sorgligt bortglömt och styvmoderligt hanterat av det svenska monopolet.
För några veckor sedan skrev jag om ett gäng intressanta fynd från Beställningssortimentet (hädanefter kallat BS). Ett sortiment som importörerna erbjuder oss konsumenter utan att det gått igenom bolagets inköpsapparat. Det handlar om tusentals produkter (någonstans mellan 4000 och 9000) utöver de knappa 2000 som finns i Systembolagets butiker men som du måste göra dig omaket att beställa.
Bakgrunden var att jag själv och några andra vinskribenter för första gången på allvar hade möjlighet att prova igenom ett lite större utbud av den enorma mängd produkter som finns i BS. Och jag hittade mängder av fynd.
Med den nyligen införda e-handeln på Systembolagets hemsida så har det ändå blivit lättare att köpa viner från BS. Nu kan du sitta framför datorn och knappa in antalet flaskor du vill ha och sedan få dem levererade till din närmaste butik. Men fortfarande är informationen usel. Vinerna i BS presenteras bara med namn, land, distrikt, nummer, årgång och pris. Du måste alltså veta vad det är du är ute efter om du ska ha en chans att hitta något kul. Här finns utrymme för rejäl förbättring för oss konsumenter.
Här är därför några fler fynd från BS-provningen.
Badenhorst Secateurs Chenin Blanc 2011 (70933, 109 kronor)
Adi Badenhorst skrev jag om i bloggen nyligen och det här är hans härliga chenin blanc från gamla stockar i Swartland. Det här är ett lysande exempel på hur bra druvsorten kan vara i Sydafrika. Vinet har en härlig doft av grön fräsch frukt och fruktpastiller – aromatisk och komplex. Smaken är mycket frisk och fylld av smaker av grön frukt, ananas, mineral, paprika och citrus. Lång härlig eftersmak.
Chablis Vieilles Vignes Vénerables 2007 (84596, 179 kronor)
Härlig frisk och fräsch chablis från kooperativet La Chablisienne. Det här vinet är gjort på druvor som kommer från stockar på mellan 30 och 90 år. Det mesta av vinet har vinifierats på ståltank men en del har jäst på ekfat. Smaken är frisk och fokuserad med toner av citrus, apelsin, mineral, smör och en lång eftersmak med en touch av honung.
Baigorri Rioja Crianza 2008 (70371, 129 kronor)Bra röd rioja i en bra prisklass från en av de nya och moderna bodegorna i Rioja. Gjort på mestadels tempranillo som fått 14 månader på nya franska ekfat. I doften hittar jag röda bär, läder, trä, örter och en liten antydan av ladugård. Smaken är medelfyllig och koncentrerad utan att vara tung med inslag av mörka och röda bär, örter, läder, fat och kryddor.
Beaune 1er Cru les Boucherottes 2008 (75914, 279 kronor)
Riktigt prisvärd röd Bourgogne från Maison Louis Jadot som gör några av Bourgognes bästa och mest prisvärda viner. I Beaune finns ju inga grand cru-vingårdar men en hel del bra premier cru lägen som det här! Orangeröd färg och en stor lätt parfymerad doft av röda bär, skog, trä och mineral/krut. Lätt till medelfyllig lite nervig smak av röda bär, ek och kryddor. Silkeslen, rund och fräsch med härlig eftersmak.
Thunevin Bad Boy 2008 (75170, 219 kronor)
Jen-Luc Thunevin är lite av vinvärldens ”bad boy” i en positiv bemärkelse. Han var med och startade hela garagevinsrörelsen (garagistes) när han köpte en liten plätt jord i Saint Emilion i Bordeaux och skapade Château Valandraud. Första årgången gjordes i garaget (därav namnet garagistes) – och vinet kom snabbt att bli ett av distriktets mest hajpade och eftertraktade men också ett av de dyraste.
Det här är en ”vanlig” AOC Bordeaux men det är inget vanligt med den. Vinet är gjort på inköpta druvor, 95 procent merlot och 5 procent cabernet franc, från gamla stockar och har fått 12 månader på nya franska barriquer. Det har gett ett mörkt rött vin som har en doft som man inte direkt associerar med bordeaux men det är häftigt och fyllt av mörka bär, örter, kryddor och fat. Smaken är koncentrerad och kryddig med en örtig ton av mörka bär, fat, lakrits och bra men inlindade syror.
Dela
Badenhorst, Raats och Sadie – sydafrikansk supertrio
Tiden går fort och det är nu över två veckor sedan den fantastiskt roliga skånska bloggträffen på Lagmarks i Helsingborg. Jag lovade att återkomma med mer från provningen och nu har det blivit dags.
Min egen flight bestod av några favoriter från resan till Sydafrika men också två viner av en av de vi aldrig hann med att träffa. Adi Badenhorst är i högsta grad en del av det som kallas för The Swartland Revolution. Namnet kommer från en fest som hålls i november där vinmakarna (och deras familjer) i det gamla spannmålsdistriktet träffas och provar och snackar vin tillsammans. Och namnet fångar väl den pionjäranda som finns bland de ofta unga vinmakarna i distriktet där man ofta gör vin från gamla stockar och med så ”naturliga” metoder som det bara är möjligt.
Adi Badenhorst kommer från en gammal vinmakarfamilj (hans farfar arbetade som general manager på anrika Groot Constantia och hans pappa jobbade påbland annat Constantia Uitsig). Själv har Andree Adrian Badenhorst bland annat sju år som vinmakare på Rustenberg bakom sig. 2008 köpte han och hans kusin Hein 60 hektar i Swartland i Paardeberg nära bland andra Eben Sadie och Lammeschoek.
Egendomen heter Kalmoesfontein farm men han buteljerar vinerna under eget namn. Adi har också varit en av grundarna till ”The Swartland Revolution” och tillsammans med bland andra Eben Sadi och Chris och Andrea Mullineux har han tagit fram en egen ursprungsbeteckning kallad Swartland Independent Label (mer om denna framöver här i Uppkorkat!).
Nu gör han vin enligt ekologiska principer och ”så naturligt som möjligt” från 28 hektar med gamla buskrankor som planterades på 1950- och 60-talen. Och de har redan låtit tala om sig. Hans Secateurs Chenin Blanc som finns i beställningssortimentet är ett lysande exempel på hur bra druvsorten kan smaka i Sydafrika. Adi använder sig av hela klasar som han varken krossar eller avstjälkar. De röda vinerna jäser i antingen cementtankar eller träfat och får upp till fyra månaders macerering efter det att jäsnignen är klar. Och sedan följer lagring i stora 4000 liters träfat. Den enda manipulationen som görs är att han använder lite svavel före och efter jäsningen.
Jag hade med mig två Badenhorstviner till bloggträffen. Den ena var Secateurs Red Blend 2010 som är en blandning av cabernet sauvignon, carignan, cinsault och grenache. Det var helt klart det mest ”Nya Världen-aktiga” av de fem vinerna med en mörkt röd färg och en lite rökig doft av söta mörka bär, örter och kryddor. Smaken är fruktdriven men kryddig med mörka bär, örter, salmiak och inlindade syror. Dessutom en bra längd i eftersmaken.
Den andra AA Badenhorst Red Blend 2007 är också den en blandning men på shiraz, mourvèdre, grenache och cinsault. Det här är ett lite mer krävande och komplext vin med en mörkt röd färg och en sammansatt och lite knuden doft av mogna bär, mineral och läder. Smaken är också fylligare med en sammansatt palett av mörka bör, mineral, kryddor, läder och tuffa syror. Det här vinet borde gå att lagra i ytterligare några år!
I nuläget är det bara Chenin Blanc-vinet som jag nämnde ovan som finns i Systembolagets Beställningssortiment. De andra säljs till restauranger.
Bruwer Raats blir det mer av och om i Uppkorkat framöver. Också han är en pionjär men inte i Swartland utan i Stellenbosch. Bruwer jobbar bara med cabernet franc och chenin blanc – två druvsorter som han menar har de starkaste historiska bidningarna till Sydafrika som vinnation. Bruwer Raats jobbar ständigt med nya projekt och just nu håller han på med en helt nyplanterad cabernet franc/chenin vingård som kanske har den tätaste densiteten/planteringen i världen (ja i alla i Sydafrika). Och som han odlar enligt ekologiska principer
Till bloggprovningen tog jag med mig Raats Family Cabernet Franc 2009 (som faktiskt fortfarande går att köpa på bolaget!) som är lite av en klassiker. Vinet är gjort på 100 procent cabernet franc som har en genomsnittlig ålder på mellan 18 och 23 år som vuxit på vittrad granit. Druvorna sorterades för hand och krossades lett innan de fick en kallmacerering på fem dagar. Efter jäsningen pressades de i en traditionell ”basket press” och genomgick den malolaktiska jäsningen i rostfritt stål. Vinet lagrades sedan i ytterligare 18 månader före buteljering.
Det har gett ett mörkt rött vin med en härlig cabernet doft av örter (mynta), mörka bär, paprika och lite stjälkar. Smaken är medelfyllig till fyllig och kraftfull med en eldig smak av mörka bär, örter, paprika och mynta. Eftersmaken är härligt koncentrerad och sträv med en suverän längd. Kan lagras i minst fem år till för den som vill det!
Eben Sadie har det blivit mycket av här i Uppkorkat på sistone. Inte minst eftersom våra två episoder från vårt besök på Sadie Family Wines nu rullar i 24HD. Blir du nyfiken på Eben så kan du kolla in de avsnitten här!
Här och nu ska jag bara kort ge smakbeskrivningar från vinerna som jag hade med mig till provningen. Det första var Pofadder 2010 som är ett vin som är gjort på nästan 100 procent cinsult och som förhoppningsvis kommer till Sverige inom en kort framtid. Vinet ingår i Eben Sadies Old Vine Series och kommer från stockar som planterades på 1950-talet. Det är (också!) gjort så naturligt som det bara är möjligt med naturlig jäst, öppna jäskar, minimalt med svavel vid buteljeringen och med ungefär ett års lagring på gamla fat.
Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!
Vinet är ljust rött och har en härligt kryddig doft som är fullständigt packat med röda bär (hallon och jordgubbar). Smaken är sammansatt men ändå rund, kryddig och bärig med inslag av hallon, kryddor och örter. Strukturen är stor och sammetslen på en och samma gång. Som ett slags kombination av Rhône och Bourgogne. Och eftersmaken är något alldeles extra.
Slutligen Columella 2009. Om Old Vine Series är ett försök ”att buteljera vinerna som de är”, som han uttrycker det – ja då är Columella Eben Sadies försök att uppnå perfektion. Vinet är en blandning av framförallt syrah (bland annat från hästskovingården som vi besökte här!) och mourvédre från runt åtta olika vingårdar spridda runt över hela Swartland. De olika vingårdarna vinifieras för sig (det skiljer upp emot sex veckor mellan den som mognar tidigast och den som mognar senast!) antingen i trä, lera eller cement.
De första 12 månaderna hålls vinerna separata och lagras på olika sätt (en del på ny ek). Därefter blandar han ihop den slutgiltiga cuvéen och låter den vila i ytterligare 12 månader på stora fat av äldre ek. Columella har en helt fantastisk struktur. Det är massivt men utan att vara tungt och har mer gemensamt med Rhône än Nya Världen.
Färgen är tät och djupt röd och doften fortfarande ung men sammansatt med inslag av mörka bär, choklad, fat, örter och peppar. Smaken är medelfyllig till fyllig och superkoncentrerad med massor av mörka bär, örtkryddor, peppar, choklad och fat. Syrorna är tuffa och längden i eftersmaken enastående. Vinet känns fortfarande ungt och kan lagras i 10 år utan problem.
Dela
Sadies Old Vine Series – det bästa från Sydafrika!?
Få har betytt mer för den nya och unga generationen vinmakare i Sydafrika än Eben Sadie. Med ett drygt decennium bakom sig och den redan legendariska Columella har han nu fokus på något helt annat. Personliga viner från gamla stockar och bortglömda druvsorter.
Eben Sadies Old Vine Series är något annat än Columella och Palladius, hans moderna röda och vita vin som han själv beskriver som ett sökande efter perfektion. Nej The Old Vine Series handlar om att göra uttrycksfulla viner från 50-100-åriga stockar och på på druvsorter som vi normalt inte förknippar med Sydafrika. Som grenache och cinsault.
Sadies Pofadder (en cinsault från vinrankor som planterades på 1950-talet) och Soldaat (en grenache från ännu äldre stockar) är bland det bästa och coolaste som kommit ifrån Sydafrika. Det är så långt ifrån nidbilden av Sydafrika som man kan komma!
I vårt andra program med Eben Sadie (du ser det först här!) mötte vi upp med honom i hans vinkällare i Swartland öster om Riebeek Kasteel för att bland annat prata om och prova de här vinerna!
Dela
Eben Sadies jakt på perfektion – Columella
Han är föregångare och inspiratör för den unga nya generationen vinmakare i Sydafrika. Han har varit med och format Swartland till ett av vinvärldens häftigaste, mest dynamiska och intressanta vindistrikt just nu! Uppkorkat hann ifatt Eben Sadie i en av vingårdarna till hans redan legendariska Columella.
Det är svårt att hitta någon mer passionerad vinmakare än Eben Sadie. En man som alla vill träffa och diskutera vin med men som alltid verkar ha något nytt projekt på gång och som därför kan vara svår att hinna ifatt.
Vi mötte honom i Swartland vid hans vinkällare norr om Riebeek Kastel. Och i det första av två program tog vi oss ut till ”hästskovingården” som utgör en av grundpelarna i hans Columella – ett vin som nyligen firade 10-års jubileum.
Nästa vecka blir det mer Eben Sadie i 24HD – då fokuserar vi på hans fantastiska Old Vine Series! Och det kommer mer om Eben Sadies viner här i Uppkorkat inom kort!













