Uppkorkat

I dagens tidning (HD, NST och LP) har jag en första artikel om septembernyheterna som släpps nu på torsdag. Det blir mycket mer om de vinerna (mängder av bra fynd under 100-lappen), oktoberfestölen och Bordeaux 2008 de närmaste dagarna här i Uppkorkat.

Men först en liten tjuvtitt på nyheterna i oktober. Den här gången handlar det viner i det så kallade fasta sortimentet som ska finnas i ett år framöver. Okej jag ska genast erkänna att det var kanske inte den bästa nyhetsprovningen jag har varit på – men det finns ett par riktiga godbitar att se fram emot senare i höst.

Bäst av allt är att Feudi San Gregorios Taurasi nu är ett av vinerna som lanseras i det fasta sortimentet! Just det här vinet har jag skrivit upp flera gånger här i Uppkorkat och det hade lätt platsat i min serie om världens mest prisvärda viner. (Se tex Feudi San Gregorio Taurasi 2005 – Shit vilket vin) År efter år håller den nästan löljiigt hög standard och är ett fantastiskt exempel på vad druvsorten aglianico kan göra i distriktet Taurasi i Kampanien. Taurasi 2006 (6282, 150 kronor) är inte ett dugg sämre än 2005an – så håll utkik i en butik nära dig!

Jag har ju skrivit en hel om den nya vågen i Spanien och hur Rioja idag är en härlig mix av modern old- and new school. Bodegas Heredad de Baroja visar prov på båda i de två viner, en vit och en röd som släpps i oktober. Den vita Cautivo Blanco 2009 (5358, 89 kronor) har legat 4 månader på fransk och amerikans ek med jästfällningen. Förr hade det varit hopplöst oxiderat men nu vibrerar det av frukt och har härliga inslag av gul frukt, nötter, vanilj, rök och dill. Inte för alla men riktigt bra om du frågar mig.

Det röda Cautivo Reserva 2006 (5357, 89 kronor) är inte mindre imponerande. Vinet har en koncentrerad och kryddig smak av röda bär, torkad frukt och örter. Här finns inslag av mynta, vanilj och tobak. Lägg till en imponerande eftersmak och du har något helt annat än de gamla trötta storsäljarna Montecillo, … som jag också provade på samma provning (nya årgångar).

I oktober kommer också ett gäng mer eller mindre bra pinot noir-viner. Personligen gillade jag Trapiche Oak Cask Pinot Noir 2010 (6605, 80 kronor) som en av kollegorna på provningen tyckte var ”korkad” (dvs. korkdefekt) någon timme senare. Jag känner därför att jag måste pröva den igen – men enligt mina smaknoteringar är det här ett vin med klassisk kryddig pinot-frukt med smaker av röda bär, hyvlat trä och örter.

Ännu bättre är förstås De Loach Russian River Valley Pinot Noir 2009 (2222, 199 kronor) men då är ju priset ett helt annat. Vinet har den där lätta och härliga kombinationen av röda bär, trä, kryddor och örter. Här finns också en koncentration som jag gärna vill ha i pinot noir från nya världen

I övrigt då? Ja missa inte Casiliero del Diablos härliga Late Harvest Sauvignon Blanc (2735, 59 kronor för 375 ml) som är fylld av smaker av aprikos- och citrusmarmelad. Och håll utkik efter Graham Becks Brut Pinot Noir/Chardonnay (7639, 99 kronor) som är ett sanslöst prisvärt mousserande vin!

Det blir mer om nyheterna i oktober vad det lider. Och jag återkommer snart med septembernyheterna och oktoberfestölen som släpps i nästa vecka!

Bonarda är kanske inte vinvärldens mest kända druvsort men du hittar den bland annat i Italien och Argentina. Och tills helt nyligen var den till och med den mest odlade blå druvan i Argentina (nu övertagen av malbec).

Det är inte helt klart att den ganska okända Bonarda Piemontese är samma druvsort som den som odlas i Argentina (det skulle inte förvåna mig om det är flera druvsorter som gått under samma namn). Och du såg den sällan på etiketterna eftersom den främst användes som blandmaterial och bulkproduktion. Men argentinsk bonarda kan vara riktigt bra.

Som Chakana Reserve Old Vine Bonarda 2009 (6548, 74 kronor) från distriktet Luján de Cuyo i Mendoza. Vinet är gjort på gamla stockar av Bonarda och druvorna plockades för hand och genomgick två dygns kallmaceration. Jäsning har skett tillsammans med druvskalen vid 26-28 graders temperatur och det genomgick därefter malolaktisk jäsning. Vinet har dessutom lagrats i 12 månader på franska ekfat.

Det har gett ett vin som är mörkt rött och tätt i färgen och som doftar mustigt av mörka bär, örter, kaffe och fat.  Smaken drar åt det fylliga hållet med en syrlig lite stram men också generöst fruktig smak av mörka bär (björnbär), örter, fat (vanilj och kaffe) och kryddor. Bra längd. Drick till grillat nöt eller lamm!