Riesling och tannat toppar fynden i maj

2 maj, 2011 klockan 10:32

Okej de är dyra – men gillar du riesling och är nyfiken på druvsorten tannat så tveka inte. Majnyheterna bjuder på några riktiga godbitar som du dessutom kan lagra länge om det är det du går igång på.

Gillar du vin så har du ett par fantastiska månader framför dig. Först ut är de exklusiva varorna som lanseras nu i dag den 2 maj. Därefter följer en sommarlansering med en hel del rosé den 16e och så slutligen de exklusiva vinerna i juni. Och visst det handlar till stor del om dyra viner – men sommarlanseringen innehåller många bra viner under hundralappen. Så håll koll här i spalten och i bloggen Uppkorkat framöver.

Alain Brumonts viner har blivit något av moderna ikoner. Utan Brumonts Château Montus och Château Bouscassé hade förmodligen distriktet Madiran och den tjockskaliga och mycket speciella druvsorten tannat varit mer eller mindre bortglömda.

Jag har provat vinerna i snart 20 år och jag tror knappt att jag har stött på en dålig årgång. De är så gott som alltid utblandade med cabernet sauvignon och cabernet franc och tål lång lagring. 10-15 år är oftast inga problem och vinerna kan vara lite väl hårda och kärva i sin ungdom men behåller frukten även när syrorna rundas av.

På måndag kommer tre av Brumonts viner ut på den svenska marknaden (fyra om du räknar supervinet La Tyre som släpps på specialbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm). Av dessa är det den ”vanliga” Château Montus 2008 (97655, 189 kronor) som är den klart mest prisvärda. Vinet är tätt och nästan svart i färgen och med en ung doft av mynta, mörka bär och fat. Smaken är koncentrerad och sträv med inslag av mörka bär (svarta vinbär), örter (mynta och salvia), tobak och fat. Eftersmaken är lång, sträv och ung. Lagra i källaren i 3-10 år!

Château Bouscassé Vieilles Vignes 2008 (95382, 249 kronor) känns minst lika ung. Bouscassé är gjord i en lite mer ”gammaldags” stil med lite mindre ny ek än Montus men i övrigt är vinerna ganska lika. Även det här vinet är mörkt och tätt och nästan svart i färgen. Doften känns ung och knuten men smaken är först lite rundare. Men så kommer syrorna i eftersmaken. Mörka bär möter choklad, örter och tobak och en mycket sträv eftersmak.

Och Château Montus Cuvée Prestige 2008 (97674, 395 kronor) ger dig allt det där och lite till. Vinet är formligen packat med smaker av mörka bär (svarta vinbär, björnbär), kryddor, choklad, tobak och nötkött. Har du råd – så unna dig en flaska eller två.

Cahors är ett annat vindistrikt som nästan höll på att dö ut. Druvsorten malbec (kallad cot eller auxerrois i Cahors) tappade fäste i Bordeaux efter vinlusens härjningar men har nu blivit riktigt populär i Argentina. Och det är ingen tvekan om att malbec har potential att göra stora viner och den är åter på frammarsch i Cahors.

Un Jour 2007 (90242, 198 kronor) är ett bra exempel på detta. Också det svart i färgen men lite mer bordeauxaktig i doften. Mörka bär, ladugård, choklad och kryddor. Smaken mörk och fyllig med bra syror och inslag av mörka bär och choklad. Också detta vin mår bra av att lagras något eller några år!

Men måste allt lagras? Nej är du ute efter något som du kan dricka direkt så prova sydafrikanska Lomond Conebush 2008 (99769, 149 kronor). Här finns massor av rund frukt, inslag av rostade nötter, choklad och fatvanilj. Drick till grillat nästa helg!

Över till de vita vinerna och här hittar vi de flesta fynden. Som The Doctors’ Sauvignon Blanc 2010 (90223, 119 kronor) som är ett nästan överdrivet exempel på hur druvsorten smakar i distriktet Marlborough på Nya Zeeland. Vit i färgen och packat med grön frukt (krusbär, kiwi) och mineral i näsan. Smaken är extremt fruktdriven med tuttifrutti, krusbär och tropisk frukt. Bra men inte allas ”cup of tea”.

Men det är rieslingvinerna som skiner skarpast av alla. Helmut Dönhoff på Weingut Dönhoff tillhör superstjärnorna i Nahe och vinerna är fantastiska över hela linjen.

Dönnhoff Riesling 2009 (92076, 145 kronor) tillhör de ”enklare” men är lysande med sin lite kraftigare Nahe-stil. Mängder av rund och druvig frukt och inslag av mineral och blommor. Dönnhoff Riesling Trocken 2009 (92073, 155 kronor) är mycket friskare med smaker av persikor, mineral och druvor samt en lång och koncentrerad eftersmak.

Men allra bäst är förstås Dönnhoff Dellchen Riesling Grosses Gewächs 2009 (92075, 425 kronor) med sin mycket friska och fruktdrivna komplexa smak av citrus, äpplen, grape och mineral. Också här är det lagring som gäller. Öppnas inte före 2015! ;)

Gillar du det här (det vill säga riesling) så fär du inte heller missa Winegut Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Alte Reben Riesling 2009 (99163, 299 kronor) och Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Alte Reben Riesling trocken 2009 (92099, 299 kronor). Den förra har en lätt frisk och koncentrerad smak av citrus, mineral, petroleum, gröna äpplen och druvor. Ungt, fräscht och aptitretande. Den senare har också den citrus, mineral och petroleum men här finns också persikor och kryddor. Båda har en nästan otrolig längd i smaken och ska förstås lagras!

Låt oss fortsätta med riesling från Australien (som jag skrivit om en hel del tidigare här i spalten) Pirie Estate Riesling 2007 (90250, 149 kronor) är gjord på druvor från Tamar Valley som verkar ha ett alldeles fantastskt klimat för druvsorten. Pirie har haft Alsace som inspirationen – och det märsk. Vi snackar kraftfull men frisk och kryddig riesling med inslag av citrus, petroleum och honung. Vilket fynd.

Och missa inte heller österrikiska Riesling Smaragd Achleiten 2009 (98405, 199 kronor) från Wachau med sin nästan smärtsamt friska smak av citrus, lite besk och rökig mineral och mogen druvig frukt.

Hela tabellen med alla fynd och bottennapp hittar du här!

Aussie Chardonnay har aldrig varit bättre

16 april, 2011 klockan 06:24

Det är kanske Australiens mest älskade och hatade vin. Aussie Chardonnay var en fantastisk succé på 1980- och början av 1990-talen. Druvsorten var så lyckosam att den nästan hade ihjäl intresset för landets viner. Nu äntligen efter decennier av experiment visar vinmakarna och druvsorten vad den kan. Och vinerna har aldrig smakat bättre!

ABC var lite av ett slagord bland vinnördar i början av 2000-talet. Det stod för Another Bloody Chardonnay eller Anything But Chardonnay. Bakgrunden var en likriktning av oanade proportioner. Mängder av producenter runt om i världen försökte efterlikna de stora chardonnayvinerna från Bourgogne. Tänk Chablis, Montrachet och Meursault Det vara bara ett fel. De hade varken råmaterialet (dvs druvorna) eller kunnandet (generationer av trial and error) som deras franska kollegor eller konkurrenter hade.

Resultatet av att slänga sämre druvor och druvjuice i helt ny ek och sedan behandla den som om det var av förstklassig kvalitet var katastrofala. De värsta australienska chardonnayvinerna på 90-talet var en plåga att dricka. Massor av fruktextrakt (övermogna druvor), låga syrahalter, hög alkoholhalt och så mycket ny och rostad ek att upplevelsen av vinet mer liknade känslan av att suga på en glasspinne från en vaniljglass än en fräsch och läskande dryck. Vinerna gick absolut inte att dricka till mat och även om de allra bästa imponerade på vinshowerna så höll de inte speciellt länge efter buteljeringen.

Sedan dess har det hänt en hel del. Idag håller även kommersiella storstäljare som Lindemans Chardonnay och Penfolds Koonunga Hill hög klass med en bra och sund balans mellan syror, fruktintensitet och eksmaker. Och vinmakarna av premiumviner har lärt sig sin läxa. Nya och bättre kloner av druvsorten, svalare lägen, tidigare skörd för mer syra och kortare tid på druvskalen har gett viner med en helt annan fräschör och struktur. Jag tror aldrig att Aussie Chardonnay har varit bättre och vinerna spänner över hela fältet från de ståliga och Chablislika, via de mer Puligny-Montrachet-aktiga till fylliga fruktpackade viner i klassisk Nya Världenstil med massor av ek.

Här är några lysande exempel från Mästarklassen om Australien som jag skrivit om tidigare här i Uppkorkat!

Mac Forbes Yarra Valley Woori Yallock Chardonnay 2009 12%
Ljust gul färg.
Diskret mineralig lite krämig (vaxig) doft av smör, citrus och tropsik frukt. Mycket blommor. Touch av rostad ek?
Lätt frisk elegant smak av citrus, ung grön tropisk frukt, smör och mineral. Fräsch och läcker. Gröna äpplen i finishen. Påminner helt klart om en Chablis! (4/5p)

Kommentar: Tidig skörd från det extremt heta året 2009 (the bush fire year!) Druvorna handskördades, avstjälkades och krossades innan de gick till pressen och musten kallstabiliserades sedan över natten. Mac Forbes använder sig till viss del av odlad jäst och vinet genomgick en ”warmish” jäsning. Därefter fick det 8 månader på fransk ek (15 procent nya fat) med battonage (omrörning av jästfällningen). Vinet svavlades och filtrerades direkt efter jäsningen för att förhindra malolaktisk jäsning. 12 procent, 8,7 g/l totalt syra innehåll och ett ph på 3,09. Produktoin 198 lådor.

Kooyong Farrago Mornington Peninsula Chardonnay 2008 12,5 procent
Ljus gul färg
Definitivt en bredare och lite rökigare doft. Lite krut och krita. Tydlig mineralrökighet och lime. Lite Pulignyaktig med återhållen tropisk frukt.
Medelfyllig frisk, koncentrerad och lite rökig smak med citrus, tropisk frukt och touch rostade ekfat. Väldigt mycket mineral. Lång lite bitter/nötig eftersmak med mogna äpplen i fisnishen. (4/5p)

Kommentar: Enligt Justin Knock MW är det här vinet ett klart exempel på att många vinmakare vill ha lite fenolisk karaktär i sina viner – något som ger en liten bitterhet men också fokuserar/tightar upp smakerna i munnen. Det ger också vinet bättre lagringspotential. Druvorna är handplockade och whole bunch-pressade (hela klasar) och överfördes sedan direkt till ekfat. Vinerna jäste på sin naturliga jäst och ganska hett (upp till 25 grader celsius). Vinet lagrades sedan på sin jästfällning i 12 månader på franska ekfat med en lätt rostning (varav 30 procent var nya). Ingen battonage och ingen malolaktisk jäsning.

Coldstream Hill Yarra Valley Chardonnay 2008
Lite mörkare i färgen åt det gyllengula hållet.
Ganska utvecklad doft av smör, fat, tropisk frukt och mineral.
Medelfyllig, koncentrerad och smörig smak. Lite eldig med tropsik frukt, rostade ekfat och nötter. Bra längd. Mer power och mer nya världen i stilen jfr med de två tidigare. Bra längd. (Bacon fat) (3,5/5p)

Kommentar: Startades 1985 av den legendariske James Halliday som fortfarande bor på egendomen. Numera ägs den av Treasury wines som också äger Rosemount Estate. Justin Knock har arbetat där. En typisk australiensk chardonnay som jäser och lagras i franska ekfat (30 procent ny ek) med omrörning av jästfällningen lite då och då. Ingen malolaktisk jäsning. 6,2 g/l total syra och ett ph på 3,4. 1,2 g/l residualsocker. Vinet buteljerades i januari 2009. 13,5 procent.

Heemskerk Coal River Valley Chardonnay 2008 (Tasmania) 13.2%
Ljust gyllengul
Stor doft av rostad ekfat, fruktpastiller, krut/mineral (rökig). Fräckt rökig/krutig komplex. (Sesamfrön var en bra beskrivning som Maja Berthas från WoSA kom med!). Komplex.
Mycket frisk koncentrerad smak av citrus, rostad ek, mineral (rök) och fruktpastiller. Lite bitter grapeton. Bra längd. Känns fortfarande ungt och vibrerande. Ett fantastiskt vin! (4,5)

Kommentar: Handplockade druvor och pressning av hela klasar. Jäsningen sattes igång med odlad jäst. Vinet har jäst på franska ekfat vid låg temperatur (12-15 grader) med hjälp av odlad jäst (CY3079). 33 procent har lagrats på franska barriquer (225 liter) och 42 procent har lagrats på stora 500 liters puncheons. Delar av det har genomgått malolaktisk jäsning och med månatlig omrörning av jästfällningen. Klarning med bentonit och filtrering. 6,57 g/l i totalt syra innehåll och ett ph på 3,25. 1 g/l i residualsocker. 13.2% alkohol.

Bindi Quartz Chardonnay Macedon Ranges 2008 14 procent alkohol
Ljust gul gyllene ton.
Lite annorlunda i tonen med en bredare fruktigare doft. Inslag av vingummi och en touch av jäst. Nästan lite jordig. Lite funky med inslag av salmiak!
Medelfyllig till fyllig eldig koncentrerad och supefruktig smak med mogen tropisk frukt, mogna äpplen, mogna apelsiner och nötter. Tydliga mognadsinslag och inslag av fruit drops. Koncentrerad finish med en touch av ek. (4/5p)

Kommentar: En vingård på 0,5 hektar och mycket liten produktion på mellan 150-250 lådor. 30-35 procent ny ek. Vinmakarna Michael Dhillon och Stuart Anderson använder en del naturlig och en del odlad jäst. Delvis malolaktisk jäsning. 14 procent alkohol.

Penfolds bin 08A Chardonnay Adeleide Hills 2008 (South Australia)
Ljust gyllengul
Komplex näsa med krut/mineral, rök ovanpå citrus och färsk tropisk frukt.
Medelfyllig koncentrerad relativt rund kraftig smak av mogen frukt, nötter, ek, mineral och svamp. Koncentrerad med mongadstoner och kraftfull finish. Mycket rostad ek i eftersmaken. Lång lång eftersmak. (4-4,5/5p)

Kommentar: Ett vin som normalt brukar göra bra ifrån sig på vinshower. Första årgången gjordes 1994 och vinet görs bara under riktigt bra år. Druvorna handplockas och klasarna pressas hela. Juicen dras sedan över till franska ekfat (65 procent nya) för naturlig jäsning och naturlig malolaktisk jäsning. 13 procent alkohol, 6,2 g/l total syra och ett ph på 3.11. Produkion: 1000 lådor.

Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2006 (Margaret River, Western Australia)
Ljust gyllengul nästan grön.
Lite knuten. Trä… fruktpastiller
MF+ koncentrerad rund smak av mogen frukt, trä (rostade ekfat) nötter och svamp. Tydliga mognadstoner över smör på rostat bröd och mogen frukt. Lång eftersmak. Har sett sitt bästa och lite för mycket ek. Edlig och ekig med inslag av torkad frukt. (3,5-4/5p)

Probably the most powerful chardonnay in Australia. Block 20 Gin Gin clone chardonnay (most powerful) like a jet engine. 100 procent new oak at fermentation as well. 14,5%

Australia(n) rules – mästarklass om Down Under

10 april, 2011 klockan 09:07

Säger jag Australien så tänker du kanske på feta fruktdrivna bärbomber som smakar mörka bär, vanilj och choklad. Australien har kanske sig själva att skylla för deras ”brands” (tänk Penfolds, Lindemans, Rosemont) eller märkesviner har varit så framgångsrika att de nästan helt tagit över bilden av kontinentens viner. Men frågar du mig så är variationen helt i klass med de bästa Europeiska länderna!

Jag har lovat mer Nya Världen här i Uppkorkat under 2011 och då kunde lördagens mästarklass om Australien med Justin Knock på Gustibus Wine And Spirits Academy kunde inte kommit bättre i tiden. Justin Knock är en av några få som har tagit en så kallad Master of Wine (de är 288), i princip den mest meriterande utbildningstiteln du kan ha i vinvärlden. Han har gjort vin lite varstans i Australien och är anställd av Treasery Wine Estates. Dessutom är han en fantastisk ambassadör för Australiens viner.

Det lär bli mycket om mästarklassen här i Uppkorkat under den närmaste tiden. Men i dag börjar vi med rieslingvinerna.

Australiensk riesling kan vara fantastisk. Ska man generalisera lite så brukar man säga att riesling från Down Under har mer fruktintensitet, mer tropisk frukt och mer limesmak än europeisk riesling. Men faktum är att det finns stora skillnader i smak och näsa beroende på var druvsorten odlas. Du hittar den bland annat i Clare Valley och Eden Valley i South Australia är de mest berömda distrikten men det görs fantastisk riesling även i Western Australia och på Tasmanien.

Lördagens mästarklass gav hela spektrumet från unga fruktdrivna viner till de som är mer europeiska i stilen.

Pewsey Vale Eden Valley Riesling 2009 (Southern Australia) 12,5%
Ljust gyllengul med en lite grön ton. I doften först lite bivax – men definitivt frisk och grön i frukten. Inslag av petroleum, lime och honung. Smaken är frisk och koncentrerad med inslag av citrus/lime, tropisk frukt och blommor. Eftersmaken har en lite bitter mineralton och är lång och fokuserad. 4/5p
Kommentar: Pewsey Vale brukar göra fantastisk och relativt prisvärd riesling för tidig konsumtion. Det här vinet är inget undantag. Läckert helt enkelt!

Frankland Estate Isolation Ridge Riesling 2009 (Frankland River – Western Australia) 12%
Ljust gyllengul i färgen. Lite mer knuten i doften än Pewsey Vale med mineraltoner, krita, druvor och citrus. Smaken är lätt och frisk med citrus, mineral och blommor. Lätt, fräsch och mineralig i stilen! 3/5p
Kommentar: Kändes helt klart lättare, grönare och lite yngre i stilen än Pewsey Vale. Kan behöva några år till i flaska för att utvecklas.

Penfolds Konunga Hill Autumn Riesling 2010 11,5%
Gröngul i färgen. Stor doft av lite kryddig tropisk frukt. Jag hittar mango, passionsfrukt och papaya. Kan det verkligen bara vara riesling? Smaken är lätt och frisk men med en bredare fruktsmak än de båda första. Här finns en nästan söt tropisk fruktighet trots att vinet är torrt. Aromatisk och med en ren druvig finish. 3,5/5p
Kommentar: En stil som var populär hos Penfolds på 70-talet och som man har börjat göra igen. Här finns 6-7 procent gewürztraminer i vinet och det är helt uppenbart att de procenten slår igenom i både doft och smak. Spännande och intressant och definitivt ett vin för de tillfällen då man vill kombinera en bredare och fetare aromatisk fruktighet med rieslings friska mineraltoner.

Peter Lehmann Eden Valley Wigan Riesling 2005 (South Australia) 11,5%
Grönt gyllengul i färgen. Stor utvecklad doft av mogen frukt, petroleum, mineral och honung. Frisk koncentrerad och utvecklad smak av mogna äpplen, citrus, mineral, petroleum och honung. Lång fräsch och härlig eftersmak med massor av citrus. 4,5/5p
Kommentar; Tidigare kallad Riesling Reserve och ett vin som Peter Lehmann brukar vinna vinshower med (guldmedaljer etc). Och det är fantastiskt. En av mina favoritproducenter i Australien och jag tror aldrig att jag druckit ett dåligt vin härifrån!

Leo Buring Tamar Valley Tasmania Riesling 2005 (Tasmanien)
Gyllengul. Lite rökigare i doften (fudge?) och lätt kryddig med toner av mogen frukt, mineral/petroleum och örter. Smaken är medelfyllig och rund med mogen utvecklad frukt och inslag av honung, apelsin, petroleum och nötter. Lång komplex eftersmak. Suverän längd i eftersmaken. 4-4,5/5p.
Kommentar: Ägs tydligen av Fosters men har en lång tradition av att göra klassisk riesling från Clare och Eden Valley. Den här kommer som sagt från Tasmanien.

Leo Buring Clare Valley Riesling 1999 (South Australia)

Gyllengul. Utvecklad och komplex doft med inslag av bivax, nötter, fudge, apelsinmarmelad och aprikoser. Fortfarande frisk och koncentrerad smak med inslag av blodapelsin, grape, fudge och mineral. Ett litet oxiderat nötigt inslag även i smaken men de är omslutna av läcker frukt. Lång lång komplex eftersmak med inslag av rök. 4,5/5p
Kommentar: Jag tror det är första gången jag dricker australiensk riesling som har över 10 år på nacken. Det är helt uppenbart att landets bästa riesling har lagringspotential i klass med sina europeiska motsvarigheter!

Leo Buring Eden Valley Riesling 1999 (South Australia)

Gyllengul färg. Lätt korkton i doften. Under det en smörig doft av vita blommor och kola. Smaken är frisk med en touch av svavel och inslag av nötter, smör, och honung. Lite krämig i stilen. Lång lång eftersmak med inslag av mogna äpplen och apelsin. Inget eller lite spår av korkdefekten i munnen!
Kommentar: fram till början av 2000-talet buteljerades även australiensk riesling med naturkork. Sedan 5-10 år tillbaka har all producenter gått över till skruvkork. Och fördelarna är uppenbara. Här hittar vi ett exemplar som förmodligen har drabbats av kork defekt (dvs att vinet fått smak av en klorförening – trikloranisol eller TCA – som ger en liten unken källardoft åt vinet).

Peter Lehmann Wigan Eden Valley Riesling 2002 (South Australia)

Gröngul läcker färg. En sammansatt lite rökig, rostad doft med inlsag av krut, mineral, lime och petroleum. Mycket frisk och superkoncentrerad smak av citrus/lime, apelsin, honung, nötter och fudge. Toner av rök, krut och mineral. Lång lite bitter och ännu ung finish med massor av honung och citrus. 5/5p
Kommentar: Kommentarer är egentligen onödiga. 9 år gammal och fortfarande vibrerar vinet av liv. Förmodligen den bästa aussierieslingen som jag testat!

Kolla också upp vad Anders Öhman på Gustibus tyckte om vinerna! Det gör du här!

Huvudnyheter