Uppkorkat

Okej de är dyra – men gillar du riesling och är nyfiken på druvsorten tannat så tveka inte. Majnyheterna bjuder på några riktiga godbitar som du dessutom kan lagra länge om det är det du går igång på.

Gillar du vin så har du ett par fantastiska månader framför dig. Först ut är de exklusiva varorna som lanseras nu i dag den 2 maj. Därefter följer en sommarlansering med en hel del rosé den 16e och så slutligen de exklusiva vinerna i juni. Och visst det handlar till stor del om dyra viner – men sommarlanseringen innehåller många bra viner under hundralappen. Så håll koll här i spalten och i bloggen Uppkorkat framöver.

Alain Brumonts viner har blivit något av moderna ikoner. Utan Brumonts Château Montus och Château Bouscassé hade förmodligen distriktet Madiran och den tjockskaliga och mycket speciella druvsorten tannat varit mer eller mindre bortglömda.

Jag har provat vinerna i snart 20 år och jag tror knappt att jag har stött på en dålig årgång. De är så gott som alltid utblandade med cabernet sauvignon och cabernet franc och tål lång lagring. 10-15 år är oftast inga problem och vinerna kan vara lite väl hårda och kärva i sin ungdom men behåller frukten även när syrorna rundas av.

På måndag kommer tre av Brumonts viner ut på den svenska marknaden (fyra om du räknar supervinet La Tyre som släpps på specialbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm). Av dessa är det den ”vanliga” Château Montus 2008 (97655, 189 kronor) som är den klart mest prisvärda. Vinet är tätt och nästan svart i färgen och med en ung doft av mynta, mörka bär och fat. Smaken är koncentrerad och sträv med inslag av mörka bär (svarta vinbär), örter (mynta och salvia), tobak och fat. Eftersmaken är lång, sträv och ung. Lagra i källaren i 3-10 år!

Château Bouscassé Vieilles Vignes 2008 (95382, 249 kronor) känns minst lika ung. Bouscassé är gjord i en lite mer ”gammaldags” stil med lite mindre ny ek än Montus men i övrigt är vinerna ganska lika. Även det här vinet är mörkt och tätt och nästan svart i färgen. Doften känns ung och knuten men smaken är först lite rundare. Men så kommer syrorna i eftersmaken. Mörka bär möter choklad, örter och tobak och en mycket sträv eftersmak.

Och Château Montus Cuvée Prestige 2008 (97674, 395 kronor) ger dig allt det där och lite till. Vinet är formligen packat med smaker av mörka bär (svarta vinbär, björnbär), kryddor, choklad, tobak och nötkött. Har du råd – så unna dig en flaska eller två.

Cahors är ett annat vindistrikt som nästan höll på att dö ut. Druvsorten malbec (kallad cot eller auxerrois i Cahors) tappade fäste i Bordeaux efter vinlusens härjningar men har nu blivit riktigt populär i Argentina. Och det är ingen tvekan om att malbec har potential att göra stora viner och den är åter på frammarsch i Cahors.

Un Jour 2007 (90242, 198 kronor) är ett bra exempel på detta. Också det svart i färgen men lite mer bordeauxaktig i doften. Mörka bär, ladugård, choklad och kryddor. Smaken mörk och fyllig med bra syror och inslag av mörka bär och choklad. Också detta vin mår bra av att lagras något eller några år!

Men måste allt lagras? Nej är du ute efter något som du kan dricka direkt så prova sydafrikanska Lomond Conebush 2008 (99769, 149 kronor). Här finns massor av rund frukt, inslag av rostade nötter, choklad och fatvanilj. Drick till grillat nästa helg!

Över till de vita vinerna och här hittar vi de flesta fynden. Som The Doctors’ Sauvignon Blanc 2010 (90223, 119 kronor) som är ett nästan överdrivet exempel på hur druvsorten smakar i distriktet Marlborough på Nya Zeeland. Vit i färgen och packat med grön frukt (krusbär, kiwi) och mineral i näsan. Smaken är extremt fruktdriven med tuttifrutti, krusbär och tropisk frukt. Bra men inte allas ”cup of tea”.

Men det är rieslingvinerna som skiner skarpast av alla. Helmut Dönhoff på Weingut Dönhoff tillhör superstjärnorna i Nahe och vinerna är fantastiska över hela linjen.

Dönnhoff Riesling 2009 (92076, 145 kronor) tillhör de ”enklare” men är lysande med sin lite kraftigare Nahe-stil. Mängder av rund och druvig frukt och inslag av mineral och blommor. Dönnhoff Riesling Trocken 2009 (92073, 155 kronor) är mycket friskare med smaker av persikor, mineral och druvor samt en lång och koncentrerad eftersmak.

Men allra bäst är förstås Dönnhoff Dellchen Riesling Grosses Gewächs 2009 (92075, 425 kronor) med sin mycket friska och fruktdrivna komplexa smak av citrus, äpplen, grape och mineral. Också här är det lagring som gäller. Öppnas inte före 2015! ;)

Gillar du det här (det vill säga riesling) så fär du inte heller missa Winegut Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Alte Reben Riesling 2009 (99163, 299 kronor) och Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Alte Reben Riesling trocken 2009 (92099, 299 kronor). Den förra har en lätt frisk och koncentrerad smak av citrus, mineral, petroleum, gröna äpplen och druvor. Ungt, fräscht och aptitretande. Den senare har också den citrus, mineral och petroleum men här finns också persikor och kryddor. Båda har en nästan otrolig längd i smaken och ska förstås lagras!

Låt oss fortsätta med riesling från Australien (som jag skrivit om en hel del tidigare här i spalten) Pirie Estate Riesling 2007 (90250, 149 kronor) är gjord på druvor från Tamar Valley som verkar ha ett alldeles fantastskt klimat för druvsorten. Pirie har haft Alsace som inspirationen – och det märsk. Vi snackar kraftfull men frisk och kryddig riesling med inslag av citrus, petroleum och honung. Vilket fynd.

Och missa inte heller österrikiska Riesling Smaragd Achleiten 2009 (98405, 199 kronor) från Wachau med sin nästan smärtsamt friska smak av citrus, lite besk och rökig mineral och mogen druvig frukt.

Hela tabellen med alla fynd och bottennapp hittar du här!

Säger jag Australien så tänker du kanske på feta fruktdrivna bärbomber som smakar mörka bär, vanilj och choklad. Australien har kanske sig själva att skylla för deras ”brands” (tänk Penfolds, Lindemans, Rosemont) eller märkesviner har varit så framgångsrika att de nästan helt tagit över bilden av kontinentens viner. Men frågar du mig så är variationen helt i klass med de bästa Europeiska länderna!

Jag har lovat mer Nya Världen här i Uppkorkat under 2011 och då kunde lördagens mästarklass om Australien med Justin Knock på Gustibus Wine And Spirits Academy kunde inte kommit bättre i tiden. Justin Knock är en av några få som har tagit en så kallad Master of Wine (de är 288), i princip den mest meriterande utbildningstiteln du kan ha i vinvärlden. Han har gjort vin lite varstans i Australien och är anställd av Treasery Wine Estates. Dessutom är han en fantastisk ambassadör för Australiens viner.

Det lär bli mycket om mästarklassen här i Uppkorkat under den närmaste tiden. Men i dag börjar vi med rieslingvinerna.

Australiensk riesling kan vara fantastisk. Ska man generalisera lite så brukar man säga att riesling från Down Under har mer fruktintensitet, mer tropisk frukt och mer limesmak än europeisk riesling. Men faktum är att det finns stora skillnader i smak och näsa beroende på var druvsorten odlas. Du hittar den bland annat i Clare Valley och Eden Valley i South Australia är de mest berömda distrikten men det görs fantastisk riesling även i Western Australia och på Tasmanien.

Lördagens mästarklass gav hela spektrumet från unga fruktdrivna viner till de som är mer europeiska i stilen.

Pewsey Vale Eden Valley Riesling 2009 (Southern Australia) 12,5%
Ljust gyllengul med en lite grön ton. I doften först lite bivax – men definitivt frisk och grön i frukten. Inslag av petroleum, lime och honung. Smaken är frisk och koncentrerad med inslag av citrus/lime, tropisk frukt och blommor. Eftersmaken har en lite bitter mineralton och är lång och fokuserad. 4/5p
Kommentar: Pewsey Vale brukar göra fantastisk och relativt prisvärd riesling för tidig konsumtion. Det här vinet är inget undantag. Läckert helt enkelt!

Frankland Estate Isolation Ridge Riesling 2009 (Frankland River – Western Australia) 12%
Ljust gyllengul i färgen. Lite mer knuten i doften än Pewsey Vale med mineraltoner, krita, druvor och citrus. Smaken är lätt och frisk med citrus, mineral och blommor. Lätt, fräsch och mineralig i stilen! 3/5p
Kommentar: Kändes helt klart lättare, grönare och lite yngre i stilen än Pewsey Vale. Kan behöva några år till i flaska för att utvecklas.

Penfolds Konunga Hill Autumn Riesling 2010 11,5%
Gröngul i färgen. Stor doft av lite kryddig tropisk frukt. Jag hittar mango, passionsfrukt och papaya. Kan det verkligen bara vara riesling? Smaken är lätt och frisk men med en bredare fruktsmak än de båda första. Här finns en nästan söt tropisk fruktighet trots att vinet är torrt. Aromatisk och med en ren druvig finish. 3,5/5p
Kommentar: En stil som var populär hos Penfolds på 70-talet och som man har börjat göra igen. Här finns 6-7 procent gewürztraminer i vinet och det är helt uppenbart att de procenten slår igenom i både doft och smak. Spännande och intressant och definitivt ett vin för de tillfällen då man vill kombinera en bredare och fetare aromatisk fruktighet med rieslings friska mineraltoner.

Peter Lehmann Eden Valley Wigan Riesling 2005 (South Australia) 11,5%
Grönt gyllengul i färgen. Stor utvecklad doft av mogen frukt, petroleum, mineral och honung. Frisk koncentrerad och utvecklad smak av mogna äpplen, citrus, mineral, petroleum och honung. Lång fräsch och härlig eftersmak med massor av citrus. 4,5/5p
Kommentar; Tidigare kallad Riesling Reserve och ett vin som Peter Lehmann brukar vinna vinshower med (guldmedaljer etc). Och det är fantastiskt. En av mina favoritproducenter i Australien och jag tror aldrig att jag druckit ett dåligt vin härifrån!

Leo Buring Tamar Valley Tasmania Riesling 2005 (Tasmanien)
Gyllengul. Lite rökigare i doften (fudge?) och lätt kryddig med toner av mogen frukt, mineral/petroleum och örter. Smaken är medelfyllig och rund med mogen utvecklad frukt och inslag av honung, apelsin, petroleum och nötter. Lång komplex eftersmak. Suverän längd i eftersmaken. 4-4,5/5p.
Kommentar: Ägs tydligen av Fosters men har en lång tradition av att göra klassisk riesling från Clare och Eden Valley. Den här kommer som sagt från Tasmanien.

Leo Buring Clare Valley Riesling 1999 (South Australia)

Gyllengul. Utvecklad och komplex doft med inslag av bivax, nötter, fudge, apelsinmarmelad och aprikoser. Fortfarande frisk och koncentrerad smak med inslag av blodapelsin, grape, fudge och mineral. Ett litet oxiderat nötigt inslag även i smaken men de är omslutna av läcker frukt. Lång lång komplex eftersmak med inslag av rök. 4,5/5p
Kommentar: Jag tror det är första gången jag dricker australiensk riesling som har över 10 år på nacken. Det är helt uppenbart att landets bästa riesling har lagringspotential i klass med sina europeiska motsvarigheter!

Leo Buring Eden Valley Riesling 1999 (South Australia)

Gyllengul färg. Lätt korkton i doften. Under det en smörig doft av vita blommor och kola. Smaken är frisk med en touch av svavel och inslag av nötter, smör, och honung. Lite krämig i stilen. Lång lång eftersmak med inslag av mogna äpplen och apelsin. Inget eller lite spår av korkdefekten i munnen!
Kommentar: fram till början av 2000-talet buteljerades även australiensk riesling med naturkork. Sedan 5-10 år tillbaka har all producenter gått över till skruvkork. Och fördelarna är uppenbara. Här hittar vi ett exemplar som förmodligen har drabbats av kork defekt (dvs att vinet fått smak av en klorförening – trikloranisol eller TCA – som ger en liten unken källardoft åt vinet).

Peter Lehmann Wigan Eden Valley Riesling 2002 (South Australia)

Gröngul läcker färg. En sammansatt lite rökig, rostad doft med inlsag av krut, mineral, lime och petroleum. Mycket frisk och superkoncentrerad smak av citrus/lime, apelsin, honung, nötter och fudge. Toner av rök, krut och mineral. Lång lite bitter och ännu ung finish med massor av honung och citrus. 5/5p
Kommentar: Kommentarer är egentligen onödiga. 9 år gammal och fortfarande vibrerar vinet av liv. Förmodligen den bästa aussierieslingen som jag testat!

Kolla också upp vad Anders Öhman på Gustibus tyckte om vinerna! Det gör du här!