Uppkorkat

Det märks att sommaren är på väg när man tittar på de nya vinerna som släpps på onsdag. Då lanseras inte mindre än 18 roséviner i det tillfälliga exklusiva sortimentet.

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Och i jämförelse med de trötta och likformade roséerna i det fasta utbudet (de som du och jag är hänvisade till året runt) så är kvaliteten lysande. Visst de kostar lite extra men i det här fallet är det värt varenda krona!

Sydafrikanska Delheim Pinotage Rosé 2011 (90107, 99 kronor) och chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah 2011 (91145, 99 kronor) är två gamla favoriter som är riktigt bra i år också. De går båda i samma lite fruktdrivna stil. Det här är roséviner med mycket bärsmaker. Den förra är lite lättare och friskare med mineral- och örttoner. Den andra djupare och mer pang på i bärsmakerna.

Marsannay Rosé Domaine Clair-Daü 2011 (95048. 129 kronor) och Marsannay Rosé Pinot Noir Domaine Bruno Clair 2010 (91165, 149 kronor) visar hur läcker rosé kan vara när den görs på pinot noir. Den första är lätt och frisk och lite nervig i smaken. Den andra lite kraftigare med härlig hallonsmak och lite inslag av kaffe. Missa inte heller Neudorf Pinot Rosé 2011 (95105, 149 kronor) från Nya Zeeland som har en koncentrerad smak av persikor, jordgubbar, mineral och svamp.

Annars är det väl Provence, tillsammans med Tavel, som är mest känt för sina roséviner. Château Sainte Marguerite Cru Classé Rosé 2011 (95112, 149 kronor) visar upp Provence från sin friska smakrika och lite kryddiga sida med smaker av apelsin, röda bär och grape. Och Domaine de la Mordorée La Dame Rousse 2011 (91229, 145 kronor) från Tavel, gjord på bland annat grenache, cinsaut, mourvèdre och syrah,  är lite eldigare med inslag av hallonremmar och med lite restsötma i eftersmaken.

Låt mig också säga något kort om det vita innan vi går över på de röda fynden. Arbois Sélection 2008 (99226, 179 kronor) är ett läckert vitt vin från distriktet Arbois och Stephane Tissot. Den är gjord på en blandning av chardonnay och den lokala savignindruvan och har Juravinernas (ofta) lite nötiga och oxiderade koncentration. Det är kanske inte något för alla – men jag älskar den här lite brända, nötiga och svampiga smaken som ändå är frisk och smakar torkade aprikoser.

I maj kommer också några rieslingviner som du inte får missa. I vår Sydafrikaserie som går i 24HD (och som du även kan se i bloggen) besökte vi Paul Cluver (se inslaget här!) och firmans Riesling 2010 (90005, 109 kronor) är bara så läcker med sin lätta fokuserade och friska smak. Lime och citrus möter mineral (krita) och honung och en liten ton av petroleum. Läs mer om Paul Cluvers viner här!

Österrikiska Bründlmayer Riesling Heiligenstein 2010 (90101, 195 kronor) är förstås ännu friskar och lite hårdare i smaken. Vinet är alldeles för ungt men det är ändå svårt att inte låta sig förföras av smakerna av citrus, persikor och apelsin.

Det har varit ont om siclianska rödviner på bolaget men nu finns det helt plötsligt mycket att välja på. Bland mina favoriter hittar vi Noà Cusumano 2007 (91182, 198 kronor) är en modern klassiker som brukar vara lysande. Så också 2007an med sin koncentrerade men ändå runda smak av mörka bär, örter, fat och inslag av kakao och kryddor. Vinet är gjort på en blandning av nero d’avolo, cabernet sauvignon och merlot.

Donnafugata gör också lysande viner och Tancredi 2007 (91200, 199 kronor) är en annan modern klassiker  som imponerat på mig över åren. Också här har vi en blandning av inhemska och lokala nero d’avolo tillsammans med bland annat cabernet sauvignon och tannat. 07an har en förförisk doft av svarta vinbär, mynta och örter. Smaken är sträv, koncentrerad och massiv med massor av mörka bär (svarta vinbär), örter, choklad och fat! 2007an är tydligen slutsåld (enligt företaget) och det är inte så konstigt eftersom den fick tre glas i italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.

Missa inte heller några lysande viner från norra Italien. Gianni Voerzio är en av mina favoritproducenter när det gäller prisvärd Barolo. Nu kommer hans Barbera d’Alba Ciabot della Luna 2009 (91126, 179 kronor) och Barolo La Serra 2007 (91128, 249 kronor). Båda är alldeles för unga i nuläget. Det första är mörkt och lite syrligt i smaken och packat mer mörka bär och strama syror. Det andra är också stramt med röda bär, läder, torkad frukt, choklad/kakao, nypon och rosor. Och avslutningen är lång och sträv!

Det är den även hos Luigi Piras Barolo 2007 (90032, 275 kronor) som jag tycker går från klarhet till klarhet. Det här är ett superkoncentrerat vin med röda bär, ryddor, tobak och örter i smaken. Eftersmaken har rejält med tuffa syror och tar aldrig slut. Lägg undan i källaren i ytterligare 3-5 år innan du öppnar!

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vin – Eben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

En blandad kompott. Så kan man beskriva dagens naturvinslansering på Systembolaget. Här finns egentligen inga dåliga viner – men de är på tok för dyra i förhållande till kvaliteten!

Eftersom det inte finns någon gemensam definition på vad som är ett naturvin så är det lite svårt att säga vad de här vinerna har gemensamt förutom att de är gjorda med så lite kemisk/teknisk intervention som möjligt. Systembolagets kriterium vid inköpet var att antingen producenterna själva eller deras importör anser att egendomarna gör naturviner.

Jag har så långt det går försökt hitta vad det är som gör just de här vinerna till naturviner. Samtidigt är det klart att det finns mängder av småskaliga kvalitetsproducenter som gör viner på liknande sätt utan att de för den skull kallar sig ”naturliga”.

Här är mina smaknoteringar!

Tabellen med alla de exklusiva nyheterna hittar du här!

Tabellen med alla nyheter i det fasta sortimentet!

Därför är naturvinerna bra och dåliga!

Vita – fynd och prisvärda

Chablis Vin Nature 2010 (91146) Frankrike, Chablis Moget 3/5p 169:-
Från JM Brocard som gör några av de mest prisvärda chablisvinerna på den svenska marknaden. Brocard odlar en del av sin frukt enligt biodynamiska principer – men vinerna är trots det skolboksexempel på bra frisk och ”ståligt mineralig” chablis med den där kritiga rökiga tonen i doft och smak. Det här vinet är emellertid något helt annat. Färgen är djupt gyllengul. Doften lätt oxiderad med en parfymerad ton av mogen frukt, nötter och smör. Saken är lätt till medelfyllig med en bitter smak av mogen frukt och mineral. Det smakar mycket skal och lite oxiderat av nötter men här finns också inslag av honung. Inte din typiska chablis – men ändå rätt trevlig. Mer som ett vin från Jura! 3/5p

Chablis Domaine Pattes Loup 2010 (91155) Frankrike, Chablis Kan lagras 4/5p 199:-
Domaine Pattes Loup är en ny bekantskap för mig. Den drivs av en ung vinmakare, Tomas Pico (30 år), och består av 6 hektar som han odlar helt ekologiskt. Tyvärr finns inte mycket information om vinet på hemsidan men det liknar mer det som vi är vana vid från Chablis. Ljust gyllengul färg. Lätt parfymerad fruktig doft med inslag av krut och mineral. Lätt till medelfyllig mycket frisk smak av citrus, krut och mineral. Här finns mycket grön frukt, lite skal och paprika. Eftersmaken är lång och välbalanserad! 3,5-4/5p

Matassa Blanc 2008 (91156) Frankrike, VdP des Côtes Catalanes Moget 4/5p 295:-
Domaine Matassa i Coteaux du Fenouillèdes i Roussillon har ett bra rykte som kvalitetsproducent av ekologiska och mer eller mindre naturliga viner. Det är gjort på 70 procent grenache gris och 30 procent maccabeu som vuxit på schist och skiffer. Vingården är organiskt/ekologiskt certifierad och skördeuttaget mycket låga 18hl/ha. Klasarna pressades hela i en klassisk ”basket press” och jäsningen skedde med naturlig jäst i 228 och 500 liters ekfat (gamla gissar jag!). Vinet lagrades sedan 18 månader på jästfällningen (ingen battonage) och filtrerades lätt. Det buteljerades sedan med 10 mg/l svavel. Det har gett ett vin med gyllengul färg och brett fruktig näsa med en liten oxiderad ton och inslag av tropisk frukt och nötter. Smaken är medelfyllig och frisk med inslag av mogen frukt, nötter och aldehyder. Frisk lite Juraktig avslutning med inslag av svamp.

Coste di Riavolo 2007 (90125) Italien, Langhe Moget 3/5p 179:-
Bakom det här vinet står Nicoletta Bocca på San Fereolo i Piemonte. Egendomen består av 12 hektar och har funnits sedan 1992. Det här vinet är gjort på riesling  (och gewurztraminer?) som vuxit på 500 meters höjd i kalkstensdominerad jord i kommunen Dogliani i vingåden San Fereolo och på kullen Coste di Riavolo. Uppgifterna som finns på hemsidan rör 05an och man ändrar processen år efter år. Skördeuttaget låg då på mellan 35-40 hl/ha och druvorna skördades för hand och vinifierades var för sig. Rieslingdruvorna avstjälkades och krossades och fick därefter 24 timmars kallmaceration innan pressningen. Gewurztraminern avstjälkades och krossades också men pressades redan efter några timmar. Naturlig jäsning utan temperaturkontroll och lång lagring i stora träfat (12-15 månader) på jästfällningen med battonage. 2007an är mörkt gyllengul i färgen. I doften känns rieslingaromerna med med blommig frukt och petroleum. Smaken är lätt till medelfyllig, utvecklad och mycket frisk med inslag av mogen frukt, mineral, honung och petroleum. Kryddig avslutning.

Not 2009 (90071) Italien, Friuli-Venezia-Giulia Moget 3/5p 235:-
Egendomen Paraschos startades av Evangelos Paraschos 1979 och sedan 2003 kör man helt ekologiskt utan vare sig konstgödsel eller kemiska besprutningsmedel eller gifter. Not är gjort på pinot grigio som kommer från stockar med en genomsnittlig ålder på 30 år. Jäsningen sker i otemperarade öppna jäskar och utan att man tillsätter någon jäst. Vinet lagras sedan på stora ekfat i 24 månader och buteljeras utan filtrering eller tillsatt svavel. Ljust rosa/gul med orangeton. Doft av hallon- och kolaremmar och mineral. Medelfyllig koncentrerad och kryddig smak av röda bär och mineral. Lite bränd avslutning med inslag av godiskola.

Fontanasanta Manzoni Bianco 2010 (90319) Italien, Vigneti delle Dolomiti Moget 3,5p 274:-
Egendomen Foradori startades 1901 och leds sedan 1984 av Elisabetta Foradori. Idag har man 25 hektar som är planterade med 80 procent teroldego, 15 procent manzoni och 5 procent nosiola. Sedan 2002 har man använt biodynamiska principer i vingården (Demetercertifierade 2009). 2007 gick man med i organisationen Vin Nature och två år senare även Renaissance des AOC. Och 2010 var Elisabetta med och grundade i Dolomitici - en sammanslutning av naturvinsproducenter. Det här är första årgången av Fontanasanta Manzoni Bianco som är gjord på druvsorten manzoni. Foradori använder bara naturlig jäst och avstår helt temperaturkontrollerad jäsning. De tillsätter inget svavel förrän efter första omdragningen (ofta får vinerna ligga 6-8 månader med druvskalen). Och vinet buteljeras med som mest 30-50 mg/l svavel. Manzoni Bianco filtreras inte! Mörkt gyllengul. Lite knuten doft av mogen frukt och kolaremmar. Medelfyllig kryddig smak av mogen frukt, mineral och örter. Bra koncentration.

Röda – fynd och prisvärda

Barolo Serralunga 2007 (90159) Italien, Barolo Bör lagras 4p 249:-
Ferdinando Principiano tillhör ”nya vågen” i Piemonte som kör ekologiskt och med naturlig jäst. Men familjefirman har gjort vin sedan början av 1900-talet. Det här vinet är gjort på druvor från unga stockar i Boscareto Serralunga d’Alba. Vinet har en relativt mörk orangeröd färg. Härlig lite parfymerad doft med insla av kakao, choklad och torkad frukt. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med en kryddig smak av röda bär, fat, örter, läder och torkad frukt. Lång och sträv men ändå välbalanserad eftersmak!

Dolcetto di Dogliani Cascina Corte 2010 (90029) Italien, Dolcetto di Dogliani Kan lagras 3/5p 143:-
Ekologiska Cascina Corte gör högt klassad och uppskattad Dolcetto. Det här är firmans ”vanliga” dolcetto och den görs med druvor från i genomsnitt 60-åriga stockar. Naturlig jäst, ingen filtrering och därefter först 10 månader på ståltank följt av två månader på flaska. Mörkt röd färg. I doften mogen frukt med russin, mörka bär och mynta. Medelfyllig mycket frisk smak av mörka bär, örter och tobak. Stram och sträv.

Morgon Cuvée Classique 2010 (91150) Frankrike, Morgon Kan lagras 3,5/5p 179:-
Jean Foillard är en hyllad producent i Morgon, Beaujolais som gör legendariska viner på gamay.  Jean tog över firman från sin far 1980 gör så naturliga viner som möjligt på sina 10 hektar som ligger på kullen Côte du Puy utanför Villié-Morgon (även om han inte är vare sig ekologiskt eller biodynamiskt certifierad). Han filtrerar inte sina viner och försöker också minimera användandet av svavel i vinkällaren. Det här vinet är hans ”vanliga” Morgon och har en ljust blåröd färg. Doften är fruktdriven med inslag av hallongodis och lite smörkola. Smaken är lätt frisk och bärig med inslag av röda bär, örter och hallon. Lite kärv avslutning med bra syror.

Morgon Côte du Py 2010 (91151) Frankrike, Morgon Kan lagras 4/5p 249:-
Från stockar på mellan 10 och 90 år som växer på schist och granit. Ljust blåröd färg. Relativt utvecklad doft med litet inslag av gödsel, svamp och nötter. Inte otrevlig utan snarare komplex. Lätt till medelfyllig frisk men samtidigt sammeslen smakröda bär, örter, svamp och en liten ton av gödsel.

Domaine Gauby les Calcinaires Rouge 2010 (91147) Frankrike, Côtes du Roussillon-Villages Bör lagras 3,5/5p 189:-
Gérard Gauby är en biodynamisk pionjär och inspiratör för många i Roussillon. Han tog över familjeegendomen i byn Calce (helt nära Perpignan) 1985 och har i dag 45 hektar med vinstockar som är upp till 120 år gamla. Domaine Gaubys viner har lanserats många gånger tidigare på bolaget men då utan att kallas för ”naturvin”.Det är vinet är gjort på 50 procent syrah, 25 procent mourvèdre, 15 grenache och 10 procent cinsaut. Lågt skördeuttag på 25 hl/ha, naturlig jäst, ingen filtrering eller klarning. 10 månaders lagring – 80 procent på tank och resterande 20 på fat. Mörkt blåröd opak färg. Sammansatt doft av mineral, jod, krut, mörka bär och ladugård. Medelfyllig koncentrerad smak av mörka bär och örter. Ung och kärv i stilen. Tuffa syror och en lite kärv kärnbitter avslutning.

Röda – ej prisvärda

Barbera Cascina Corte 2009 (90034) Italien, Piemonte Moget 3/5p 178:-
Barbera från ekologiska Cascina Corte. Vinet kommer från unga stockar och har jäst med naturlig jäst. Lagring i sex månader på stora fat och därefter två månader på flaska. Mörkt röd färg. Lätt parfymerad doft med mosade mörka bär och lite ladugård. Lätt till medelfyllig koncentrerad smak av mogen frukt, röda bär och nötter. Bärig och fruktdriven eftersmak.

Morgon Marcel Lapierre 2010 (90672) Frankrike, Morgon Kan lagras 3p 198:-
Tillsammans med Jean Foillard här ovanför ett av de hetaste namnen i Beaujolais. Inspirerade av Jean Chauvet så revolterade Lapierre, Foillard, Jean-Paul Thévenet, Joseph Chamonard och Guy Breton mot hela fenomenet med Beaujolais Noveau för att istället göra karaktärsfulla viner från enskilda vingårdar och med så få tillsatser som möjligt (bland annat genom att minimera användandet av svavel. Ljust blåröd färg. I doften dominerar gödseltonerna helt. Lätt frisk lite funky/skitig smak med röda och mörka bär och gödsel.

Foradori 2009 (91221) Italien, Teroldego Rotaliano Kan lagras 3,5p 219:-
Elisabetta Foradoris instegs-Teroldego. Opak nästan svart i färgen. Knuten doft av kakaopulver, mosade bär, jord och mineral och inslag av fat och rök. Medelfyllig stram och syrlig smak av mörka bär, örter, tobak och fat. Vädigt ungt!

San Fereolo 2001 (90048) Italien, Dolcetto di Dogliani Moget 3p 249:-
Nicoletta Boccas försök att göra en dolcetto som är lite mer nebbiololik i stilen. Druvorna kommer från vingårdarna San Fereolo, Austri, Costabella, och Cerri Sottani och från stockar som är mellan 40-70 år gamla som odlas enligt biodynamiska principer (och där man medvetet försöker hålla nere användandet av koppar och svavel). Skördeuttaget är normalt mellan 35-40 hl/ha. Druvorna skördas för hand, krossas och avstjälkas och jäser sedan med naturlig jäst och utan temperaturkontroll (om temperaturen inte överstiger 33 grader celsius) i träkar. Vinet lagras sedan på stora träfat och på sin jästfällning i minst 6 månader och får därefter ett år på flaska innan det släpps på marknaden. Vinet har en bordeauxröd färg och knuten doft med inslag av häst. Smalen är lätt till medelfyllig och stram med inslag av mörka bär, korinter, löv, häst/ladugård, blyerts och örter. Lite syrlig avslutning.

Matassa Cuvée Romanissa 2009 (91154) Frankrike, VdP des Côtes Catalanes Kan lagras 3p 295:-
70 procent grenache, 20 procent carignan och 10 procent mourvèdre från stockar på mellan 30 och 112 år. Lågt skördeuttag på 15 hl/ha. Druvorna har fottrampats och jäst med naturlig jäst. Den malolaktiska jäsningen skedde i ekfat på 225 eller 500 liter och därefter lagrades vinet i 24 månader på faten. Lätt filtrering men ingen klarning och bara 12 mg/l tillsatt svavel.  Mörkt blåröd. Lite skitig/funky doft av mörka bär och ladugård. Medelfyllig lite obalanserad smak av mogen frukt, gödsel och örter.

Domaine Gauby Vieilles Vignes Rouge 2009 (91148) Frankrike, Côtes du Roussillon-Villages Bör lagras 4p 369:-
35 procent carignon, 3o procent syrah, 25 procent grenache och 10 procent mourvèdre från stockar på mellan 20 och 125 år. Traditionell vinmakning med naturlig jäst och inga tillsatser. 24 månaders lagring på ekfat och ingen klarning eller filtrering. Mörkt röd färg. Knuten doft med inslag av mineral och ladugård. Medelfyllig bärig nästan söt fruktig och koncentreard smak med inslag av mörka bär, örter, mineral. Mycket sträv och ung avslutning.

Corte Sant’Alda Amarone della Valpolicella 2008 (91139) Italien, Amarone della Valpolicella Kan lagras 4,5p 499:-
Corte Sant’Alda drivs av Marinella Camerani som har miljtänkandet i fokus med ekologisk certifiering och biodynamiska principer i delar av vingården. Egendomen har högt anseende och hennes Amarone 06 fick tre glas i italienska vinbibeln Gambero Rosso Italian Wines. Vinet görs på en blandning av torkade corvina, rondinella och corvina grossa (corvinone?). Mörkt röd färg med smak orange kant. Stor doft av bär, mineral, ladugård och häst. Medelfyllig till fyllig superkoncentrerad smak av röda bär, örter, fat, torkad frukt, läder och lite nötkött. Tuffa men inlindade syror. Lång eftersmak.

Det är ett historiskt nyhetssläpp som når hyllorna på måndag den 2 april. För första gången släpper Systembolaget 20 så kallade ”naturviner” eller ”naturliga viner” i sitt sortiment – viner som görs med så lite teknisk/kemisk inblandning som möjligt.

Naturvinsrörelsen är en av de hetaste rörelserna just nu och den är kontroversiell och tenderar att dela upp vinnördarna två läger: De som är för och de som är emot! Och visst finns det problem med en rörelse som lägger beslag på ett ord som ”naturlig” särskilt eftersom det inte finns någon heltäckande definition av vad som ska klassas som naturligt vin och heller inget kontrollorgan som godkänner vinet som ett sådant.

Men samtidigt finns det ett antal kriterier som bör vara uppfyllda och som många (eller de flesta) av förespråkarna är överens om. Som ekologiska (eller biodynamiska) principer i vingården och att inte tillåta tillsatser av socker och syror eller maskiner som koncentrerar musten.

Den mest kontroversiella regeln har emellertid visat sig vara tillsatsen av svaveldioxid – eller de naturliga vinmakarnas strävan att göra vin utan eller med mycket låga mängder tillsatt svavel som möjligt. Svavel funkar som en antioxidant och ett konserveringsmedel vid framförallt buteljeringen för att stoppa och förebygga oxidering och oönskad mikrobiologisk aktivitet. Risken man tar genom att inte tillsätta ämnet är att vinet blir defekt och otrevligt – något som fått många traditionella vinskribenter att helt döma ut hela rörelsen.

Jag har skrivit mycket om problemen med naturvinerna och varför jag ändå tycker att det är en bra och intressant rörelse (se här!). Jag har också blivit chockad över många traditionella vinskribenters ryggmärgsreflex där man helt eller delvis har dömt ut rörelsen a priori och som närmat sig vinerna med en hel uppsättning förutfattade meningar.

För är det en sak som provningen av de 20 naturvinerna som släpps på måndag ger vid handen så är det att det egentligen inte går att generalisera. Precis som med andra viner så kan de naturliga vinerna vara bra eller dåliga. Visst många har en liten gödselton i doften som de kanske inte hade haft om man använt svavel. Och visst många har en lite mer oxiderad och nötig ton jämfört med vad vi som moderna vindrickare är vana vid. Men det finns också de som har djup i smaken och härlig personlighet och som sticker ut i mängden kliniskt framställda och likriktade viner (oavsett om man gillar det eller inte).

Det är en annan typ av vin helt enkelt och den mångfalden är bra. Jag hade varit mycket mer skeptisk om detta var en rörelse som skapats av och basunerats ut av stora bolag med massor av pengar bakom sig. Nu har den istället vuxit underifrån med hjälpa av sociala medier (det var inte hos oss i traditionella medier som du först läste om vinerna!) och eldsjälar. Visst ska man inte gå på hajpen (statusrestauranger som danska Noma har ju hoppat på tåget)  - men så länge rörelsen är tydlig med vad den gör och hur deras viner är framställda så ser jag inget problem med ”naturvinerna”. De är en liten del av en stor och ofta strömlinjeformad marknad. Och gillar jag det inte så behöver jag ju inte köpa produkterna!

Men med det sagt måste jag också erkänna att jag inte är överdrivet imponerad av de viner som nu lanseras. Det största problemet är inte att de är dåliga utan att de helt enkelt är för dyra i förhållande till den kvalitet som de ger. Jag tycker också att det är ett problem att flera doftar och smakar lite skitigt – men det kan förstås bero på att jag är van vid att dricka viner som har en renare fruktsmak. Huruvida detta är en ”naturvinskaraktär” eller inte är för tidigt att säga.

I skrivande stund har jag också börjat prova igenom en naturvinslåda från winefinder.dk som sammanställts av Pontus Elofsson som är chefssommelier på just Noma. Hittills har det varit en blandad upplevelse. Någon riktigt bra – andra med samma lite skitiga toner som i några av vinerna i det här släppet. Det blir mer om den lådan lite längre fram här i Uppkorkat (under tiden – läs Anders Öhmans recension av vinerna här!)

Men det som stör mig en aning är att man påstår en massa saker som antingen inte är sanna eller vetenskapligt suspekta.Ska naturvinerna bli något mer än en marginell rörelse så måste de kunna stå för sig själva utan en massa hokus pokus om deras påstådda egensakper (som att de ska vara bättre för kroppen än vanliga viner!). Det kan hända att biodynamisk filosofi lockar några – men i slutändan är det kvaliteten hos vinerna som är avgörande. Ett bra vin är ett bra vin oavsett om det är gjort med ”traditionella” eller ”naturliga” metoder. Därmed inte sagt att det inte kan vara annorlunda!

PS: Det kommer flera naturvinsmässor i Europa i vår:

Raw wine fair

Real Wine fair 

Det ryktas också om att danska Fri vin kommer tillbaka i vår!

Har du missat trenden med vinbarer? Ja i Sverige är den ännu inte så het (även om det finns en och annan i våra större städer). Men i Danmark och Köpenhamn öppnar det hela tiden nya ställen som inte bara är ute efter att kränga alkohol – barer som har vinet som största och främsta intresse.

I fredags skrev jag om Villa Vino som var en av de vinbarer som Björn Lilja och jag besökte för en dryg vecka sedan när vi spelade in för nya tv-kanalen 24HD som kör igång i nästa vecka. Men i gjorde också ett besök på helt nyöppnade Manfred’s & Vin.

Det som är extra kul med vinbarerna i Byen är att de har olika inriktning. Du har Ved Stranden 10 som fokuserar på ekologiska och biodynamiska producenter, du har Terroristen med ett brett urval italienska viner (och också inriktar sig på terroirdrivna och ekologiska viner) och du har Manfred’s & Vin som satsar helt och hållet på så kallade ”naturliga viner”.

Naturliga viner är annars den kanske hetaste vintrenden just nu. Bespottad av några och religiöst hyllad av andra – men att göra viner med så lite intervention (dvs mänsklig inblandning) som möjligt är egentligen inget nytt. Precis som när det gäller vin från ekologiska druvor så finns det producenter som gjort det här i decennier utan att skriva ut det på några etiketter eller att marknadsföra sig som ”naturlig”.

Exakt vad det innebär att göra ”naturligt” vin är lite kontroversiellt för vad är motsatsen? Är det ”onaturligt vin”? Och har i så fall de flesta av världens främsta vinmakare gjort onaturligt vin i alla år?

Ja ni förstår att det här är ett hett och lite kontroversiellt ämne med mer eller mindre reaktionära traditionalister på ena sidan och mer eller mindre fanatiska naturlighetslärjungar på den andra.

Här är i alla fall ett försök till att ringa in några av kraven som brukar ställas för att något ska kallas för ”naturligt vin”.

• ekologisk eller biodynamisk odling i vingården – dvs ingen besprutning med ogräsmedel eller mot sjukdomar. Och inget konstgödsel.

• ingen konstbevattning och handskörd förstås.

• minimal intervention i vinkällaren – vilket innebär naturlig jäst, naturligt förekommande bakterier, inget tillsatt socker, ingen justering av syror eller andra komponenter av druvmusten, ingen eller extremt lite filtrering eller klarning av musten, och ingen justering av färgen etc.

• ingen eller lite användning av ny ek, ekstavar eller ekchips (men gamla ekfat och jäskar av trä är ok).

• ingen maskinell eller kemisk/fysisk manipulering av musten (omvänd osmos, kryoextrahering, mikrosyresättning etc)

• inget eller lite tillsatt svavel under vinmakningsprocessen.

Manfred’s & Vin är Danmarks (Nordens?) första vinbar som helt och hållet inriktar sig på naturligt vin vilket gör det till ett riktigt kul tillskott för alla oss som bor i Skåne. Särskilt eftersom det inte finns några naturliga viner på Systembolaget.

Stället ligger på Nørrebro och är känt sedan länge som en restaurang som levererar god kvalitetsmedveten mat till rimliga priser. Men sedan några veckor tillbaka har man nu också en vinbar och vinbutik. Här finns ett gäng viner från 45 kronor glaset och uppåt och vinbutken är fylld av några av de allra bästa producenterna av naturligt vin. Men se upp – priserna i butiken är ganska häftiga!

Bakom vinbutiken står Anders F.S Hansen som tidigare bland annat jobbat som sommelier på noma.

– För mig är det här en självklar inriktning. Det här är en mer naturlig produkt. Ett vin som är levande och utvecklas, säger Anders F.S Hansen när vi besökte vinbaren för en dryg vecka sedan.

Personligen tycker jag att trenden är kul för den leder till mer mångfald för oss konsumenter. Systembolaget har som sagt inte ett enda naturligt vin i sortimentet. Och eftersom vi snackar om en liten dedikerad klick med vinproducenter har jag svårt att se varför så många känner sig hotade (även om jag har svårt för de ibland lite religiösa tongångarna).

Det här är inte som på 1980- och 1990-talen då en hel vinvärld gick amok med tekniska experiment. Då alla använde ekchips och vinerna smakade besk vaniljpinne eller då många helt filtrerade sönder sina viner. Nej de naturliga vinerna tillför något till det redan existerande utbudet. De är inte bättre än andra viner – de är annorlunda. De ger mig som konsument ett ökat urval.

Till sist är de ändå jag som väljer. Jag kommer att fortsätta köpa ”vanliga viner” och jag kommer inte att se dessa som sämre än ”naturliga viner”. Och som vanligt gäller Public Enemys gamla klassiska uppmaning: ”Don’t believe the hype!”