Uppkorkat

Tre år in i livet och intryckt mellan några riktigt hajpade årgångar. Bordeauxs 2008or är både klassiska i stilen och hyfsat prisvärda. En årgång för konsumenten helt enkelt.

Ja det är i alla fall min slutsats så här långt efter att nu ha provat igenom rätt många 2008or. Nej det här är inte 2005 eller 2009 (två överhajpade årgångar)! Och visst började det dåligt med frost och regn men skörden räddades rejält av en riktig indiansommar. Druvorna fick en lång och långsam mognad och även om de inte är de mest lagringsbara så är de underbart balanserade med mogna syror och klassiska i stilen.

Priserna gick kraftigt ner till att börja med men har stigit sedan dess. Men det går att hitta riktiga fynd. Särskilt om du letar bland de något mindre kända slotten.

Framförallt tror jag att du kommer du att kunna njuta av dem ganska tidigt – det är i alla fall min bedömning. De flesta har fortfarande ganska strama syror men de (dvs syrorna) är mogna och inte gröna och inlindade i bra frukt.

Här är mina smaknoteringar på de 2008or som släpptes den 1 september:

Château Fourcas Hosten 2008 (95585, 169 kronor) Frankrike, Listrac
Ett av de bättre slotten Listrac-Médoc och med en uppåtgående trend. Färgen är ljust bordeauxröd. I doften möts vi av kaffe, örter, mörka bär och läder. Smaken är medelfyllig och lite syrlig med bra koncentration och smakera av röda bär, fat, tobak, blyerts och örter. En stram och lite sträv avslutning. Lagra i 3-7 år. 3,5/5p

Château Maucaillou 2008 (95588, 280 kronor) Frankrike, Moulis
Inte det mest kända av Moulisslotten. Klassisk bordeauxröd färg. Knuten doft av svarta vinbärssaft, örter och nysågat trä. Medelfyllig bitter och ungt stram smak av mörka bär (björnbär och svarta vinbär), örter (mynta), cederträ och mörk choklad. Stramt och ungt. Bör lagras några år innan det öppnas. Kan leva fram till 2018. 4/5p

Le Clos du Beau-Père 2008 (95501, 299 kronor) Frankrike, Pomerol
Ganska okänd egendom som köpts av kultvinmakaren Jean Luc Thunevin (Château Valandraud) tillsammans med Murielle Andraud så sent som 2006. Endast 2ha och en produktion på 15000 flaskor. 80 procent merlot och 20 procent cabernet franc. Vinet har fått 18 månader på ny ek. Vinet är mörkt rött nästan opakt. Ung knuten doft av rostat kaffe, mörka bär och örter. Fyllig superkoncentrerad smak av mörka bär, lite bitter mörk frukt (svarta vinbär, björnbär), mynta, örter och rostade fat. Bra syror och suverän längd. Bör lagras (3-15 år) 4,5/5p. Gissa om priserna kommer att stiga!

Château Marquis de Terme 2008 (95579, 314 kronor) Frankrike, Margaux
Klassisk 4e Cru från Margaux som sällan tillhör de allra bästa från underdistriktet. Men här har man lyckats riktigt bra. Mörk tät färg. Ung knuten doft med mörka bär, grädde, örter och choklad. Medelfyllig mycket koncentrerad smak av mörka bär, tobak, örter och fat. Nyanser av rostad ek och mörk choklad. Inlindade tanniner och en suverän längd i eftersmaken.  4,5/5p

Château la Gaffelière 2008 (95487, 535 kronor) Frankrike, Saint-Emilion Grand Cru Classé
En av de mer kända egendomarna i Saint-Emilion som efter några svåra år har blivit bättre och bättre sedan mitten av 80-talet. Tät mörk röd färg och en klassisk doft av ladugård (häst), mörka bär och örter. Medelfyllig till fyllig koncentrerad och fokuserad smak va mörka bär, örter, cederträ, fat och tobak. Bra längd och en lång och intensiv eftersmak. Kan drickas nu eller sparas i en 5-10 år. 4,5/5p

Château Plince 2008 (95519, 399 kronor) Frankrike, Pomerol
En gammal Sverigebekanting som brukar göra pålitliga (men kanske inte de mest spännande vinerna). Men den börjar också bli ganska dyr (jfr med Forcas-Hosten här ovanför). Mörk bordeauröd färg. En lite saftig doft med inslag av cederträ, mörka bär, korinter och ekfat. Medelfyllig stram/sträv smak med mörka bär, ceder, blyerts och mynta. Inslag av korinter. Behöver 3-5 år för att öppna upp sig. 3,5/5p

Château la Couspaude 2008 (95494, 428 kronor) Frankrike, Saint-Emilion Grand Cru Classé
Beteckningen/klassificeringen Saint-Emilion Grand Cru Classé är en sådan där som brukar ifrågasättas. Att det står ”Grand Cru” på etiketten är ingen garant för toppkvalitet (är egentligen ett ämne för en helt egen artikel). Men just det här slottet blev faktiskt av med sin rätt att kalla sig grand cru på 80-talet men fick tillbaka klassificeringen 1996 och lär vara en egendom att hålla ögonen på (men priset är också högt). Färgen är mörkt röd med en begynnande mognadskant (orange). Doften är stor med inslag av rostade fat, kaffe, mörka bär och örter med inslag av ladugård/stall. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mörka bär, örter, ceder och blyerts. Här finns också inslag av tobak och en lång lite eldig avslutning med inlindade syror. Drick om 1-7 år. 4/5p

Château Beychevelle 2008 (95475, 439 kronor) Frankrike, Saint-Julien
En så kallad 4e cru (klassificerades som quatreième cru classé i den berömda klassificeringen av Bordeauxegendomar som gjordes 1855) som så länge jag kan minnas presterat långt över sin liga. Men just den här årgången av Beychevelle övertygar inte på mig. Vinet är mörkt rött och har en knuten lite kokt doft. Smaken är medelfyllig och relativ intensiv med inslag av knäck, mörka bär och örter. Avsutningen är syrlig med bra garvsyror. Det känns förstås väldigt ungt men också lite av en besvikelse. Bör lagras för att man ska hålla koll på hur det utvecklas. 3,5/5p

Le Clarence de Haut-Brion 2008 (95539, 662 kronor) Frankrike, Pessac-Léognan
Andravinet till ett av världens mest kända viner (och ett av fyra som klassades som premier grand cru classé i klassificeringen 1855) – Château Haut Brion. Därför kommer det också med en häftig prislapp. Klassisk mörkt röd bordeaufärg och en lite knuten doft av örter, mörka bär och grädde. Medelfyllig till fyllig smam av mörka bär, nötter, örter och läder. Har en tydlige lite oxiderad ton med bra koncentration och inlindade tanniner. Runt och redan drickbart. Nästan lite insmickrande. Drick nu eller spara i upp till 7 år. 4/5p.

Kvintessensen av Bordeaux!? Jag vet – det låter pretto och svårdefinierat. Men faktum är att Saint-Julien kombinerar allt det som gör Bordeaux till världens bästa vindisktrikt. Dessutom är vinerna härifrån hyfsat prisvärda!

Saint-Julien är den minsta av de berömda appellationerna eller ursprungsbetecknade underområdena i Haut-Medoc på den vänstra stranden av Gironde strax norr om staden Bordeaux. Tillsammans med Pauillac, Margaux och St-Estephé bildar området världens bästa vinregion. Ingen annanstans finns så många ansedda egendomar som producerar så mycket förstklassisgt vin.

Och det är i Saint-Julien som vi hittar Château Beychevelle. Egendomen är en så kallad fjärde cru. Det betyder att det hamnade i den fjärde klassen när områdets viner klassificerades inför världsutställningen  i Paris 1855. Klassificeringen gjordes utifrån de priser som egendomarnas viner såldes för vid den tiden och har blivit något av en standard som andra sett upp till och försökt kopiera och som fått efterföljare i bland anant St-Émilion och Graves.

Men den har också blivit något av en rigid och fatalistisk kvarnsten för egendomar som hamnade lägre än de i dag förtjänar eller inte kom med alls. I stort sett gäller den än i dag och det var först på 1990-talet som den på allvar utmandes av garagevinvågen av tidigare helt oklassificerade egendomar som plötsligt sålde för lika mycket eller mer än sina gamla aristokratiska grannar.

Namnet Beychevelle sägs komma av franskans ”baisse voile” som enligt sägen står för att sjömännen som färdades uppför Girlonde sänkte sina segel i vördnad inför slottets ägare admiral Duc d’Épernon. Enligt Tom Stevenson i The Sothebys Wine Encyclopedia så är detta nys och nonsens eftersom karln inte bodde på slottet. Istället skulle det kunna stå för att sjömännen drog ner sina byxor och visade aktern när de seglade förbi slottet.

Det må vara hur det vill med den saken. Mer intressant för oss vinnördar är att Beychevelle är ett suveränt exempel på cabernet sauvignon-dominerad Bordeaux och relativt sett rena fyndet (vi snackar Bordeaux och toppkvalitet = superdyrt!). Jag har alltid gillat vinernas fruktiga charm och de är sällan överdrivet hårda eller strama i stilen. Nej Beychevelle är på något sätt kvintessensen av Saint-Julien: Det finns bättre viner men inte knappast till det priset.

Jag har inte många bra bordeauxer kvar i min ägo men i helgen öppnade jag en av två 1998or som låg och skräpade. Har du läst på så vet du att 1998 inte var någon av de mer haussade årgångarna – men den var inte heller dålig! Skörden räddades som så ofta av bra väder i augusti.

Druvorna skördades mellan den 24 september och den 7 oktober och det blev till slut 20000 lådor Beychevelle 1998 som byggdes upp av 49 procent cabernet sauvignon, 45 procent merlot och 6 procent petit verdot. Så hur mår det så här 12 år senare?

Ja i färgen märks mognaden. Den är djupt bordeauxröd med en bred orange kant. Doften är relativt utvecklad med tydligt inslag av mörka bär, cederträ, blyerts och höstlöv. Här finns också en liten ton av bondgård. Smaken är medelfyllig, koncentrerad och fortfarande lite stram. Mörka bär (svarta vinbär) möter cederträ och plommon. Vinet har en lätt kryddig ton och en lite bitter avslutning som får mig att tänka på bitter choklad.

I nuläget är det svårt att säga om vinet kommer att bli bättre eller har nått (och eventuellt också gått över) sin topp. Jag skulle nog inte ge det mer än fem år till. Vi får se om jag sparar den sista flaskan så länge!