Uppkorkat

Få använder möjligheten och försäljningen når inte ens upp till en procent av bolagets totala omsättning. Beställningssortimentet är sorgligt bortglömt och styvmoderligt hanterat av det svenska monopolet.

För några veckor sedan skrev jag om ett gäng intressanta fynd från Beställningssortimentet (hädanefter kallat BS).  Ett sortiment som importörerna erbjuder oss konsumenter utan att det gått igenom bolagets inköpsapparat. Det handlar om tusentals produkter (någonstans mellan 4000 och 9000) utöver de knappa 2000 som finns i Systembolagets butiker men som du måste göra dig omaket att beställa.

Bakgrunden var att jag själv och några andra vinskribenter för första gången på allvar hade möjlighet att prova igenom ett lite större utbud av den enorma mängd produkter som finns i BS. Och jag hittade mängder av fynd.

Med den nyligen införda e-handeln på Systembolagets hemsida så har det ändå blivit lättare att köpa viner från BS. Nu kan du sitta framför datorn och knappa in antalet flaskor du vill ha och sedan få dem levererade till din närmaste butik. Men fortfarande är informationen usel. Vinerna i BS presenteras bara med namn, land, distrikt, nummer, årgång och pris. Du måste alltså veta vad det är du är ute efter om du ska ha en chans att hitta något kul. Här finns utrymme för rejäl förbättring för oss konsumenter.

Här är därför några fler fynd från BS-provningen.

Badenhorst Secateurs Chenin Blanc 2011 (70933, 109 kronor)
Adi Badenhorst skrev jag om i bloggen nyligen och det här är hans härliga chenin blanc från gamla stockar i Swartland. Det här är ett lysande exempel på hur bra druvsorten kan vara i Sydafrika. Vinet har en härlig doft av grön fräsch frukt och fruktpastiller – aromatisk och komplex. Smaken är mycket frisk och fylld av smaker av grön frukt, ananas, mineral, paprika och citrus. Lång härlig eftersmak.

Chablis Vieilles Vignes Vénerables 2007 (84596, 179 kronor)
Härlig frisk och fräsch chablis från kooperativet La Chablisienne. Det här vinet är gjort på druvor som kommer från stockar på mellan 30 och 90 år. Det mesta av vinet har vinifierats på ståltank men en del har jäst på ekfat. Smaken är frisk och fokuserad med toner av citrus, apelsin, mineral, smör och en lång eftersmak med en touch av honung.

Baigorri Rioja Crianza 2008 (70371, 129 kronor)Bra röd rioja i en bra prisklass från en av de nya och moderna bodegorna i Rioja. Gjort på mestadels tempranillo som fått 14 månader på nya franska ekfat. I doften hittar jag röda bär, läder, trä, örter och en liten antydan av ladugård. Smaken är medelfyllig och koncentrerad utan att vara tung med inslag av mörka och röda bär, örter, läder, fat och kryddor.

Beaune 1er Cru les Boucherottes 2008 (75914, 279 kronor)
Riktigt prisvärd röd Bourgogne från Maison Louis Jadot som gör några av Bourgognes bästa och mest prisvärda viner. I Beaune finns ju inga grand cru-vingårdar men en hel del bra premier cru lägen som det här! Orangeröd färg och en stor lätt parfymerad doft av röda bär, skog, trä och mineral/krut. Lätt till medelfyllig lite nervig smak av röda bär, ek och kryddor. Silkeslen, rund och fräsch med härlig eftersmak.

Thunevin Bad Boy 2008 (75170, 219 kronor)
Jen-Luc Thunevin är lite av vinvärldens ”bad boy” i en positiv bemärkelse. Han var med och startade hela garagevinsrörelsen (garagistes) när han köpte en liten plätt jord i Saint Emilion i Bordeaux och skapade Château Valandraud. Första årgången gjordes i garaget (därav namnet garagistes) – och vinet kom snabbt att bli ett av distriktets mest hajpade och eftertraktade men också ett av de dyraste.

Det här är en ”vanlig” AOC Bordeaux men det är inget vanligt med den. Vinet är gjort på inköpta druvor, 95 procent merlot och 5 procent cabernet franc, från gamla stockar och har fått 12 månader på nya franska barriquer. Det har gett ett mörkt rött vin som har en doft som man inte direkt associerar med bordeaux men det är häftigt och fyllt av mörka bär, örter, kryddor och fat. Smaken är koncentrerad och kryddig med en örtig ton av mörka bär, fat, lakrits och bra men inlindade syror.

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

Diskussionerna om så kallat ”naturligt vin” går vidare i sociala medier, här i min blogg och på andra ställen. Oavsett vad man tycker så är det här ett ämne som engagerar folk och jag gissar att ”naturvinerna” kommer att dominera den svenska vindebatten det närmaste halvåret.

Det märktes inte minst i provnignsrummet i torsdags när jag och ett gäng andra journalister provade igenom några ”naturviner”. Ändå är vi inom ”gammalmedia” (dit jag räknar de flesta av oss som fanns i det rummet – även om många i dag har foten i båda gamla och nya medier) på intet sätt först med att diskutera viner som görs med så lite intervention som möjligt.

Bloggare som Ingvar Johansson och Jörgen Andersson på Billigt Vin och Niklas Jörgenssen på Wine Virtuosity har skrivit om fenomenet länge. Och jämfört med till exempel utbudet i Danmark så ligger Sverige rejält efter (2010 hölls en mässa som kallades Fri Vin och med loganen ”Naturlig vin dit gamle svin” i Köpenhamn).

Det handar inte heller om någon helt ny trend, som jag och många andra också har sagt tidigare. Det finns vinmakare av kvalitetsviner som gjort det här i åratal utan att ha brytt sig om att basunera ut sina viner som ”naturliga”. Men det som händer nu är att Systembolaget gör en lansering av ett 20-tal så kallade ”naturviner”. Och för första gången når de här vinerna ut till (eller har i alla fall möjlighet att göra det) till en bredare allmänhet. Och det är riktigt bra.

Ett problem som jag nämnde i min förra artikel är att Systembolaget inte kommer att marknadsföra vinerna som ”naturliga viner”. Så frågan är hur konsumenterna ska få kunskap om de här vinerna (annat än om vi journalister klumpar ihop dem i våra artiklar)? Ett annat är att åtminstone några, kanske flera, av vinerna som lanseras tidigare funnits i sortimentet men då inte kallats ”naturliga viner” (tex vinerna får Domaine Gauby).

Allt detta beror naturligtvis delvis på den begreppsförvirring som råder på området (och som diskuterats på ett bra sätt i kommentarstråden här!). Det blir förstås inte bättre av att ett av de få viner som i torsdagens provning tydligt hade utskrivet ”vin nature” på etiketten – Brocards Chablis Vin Nature 2010 – inte fanns med på listan över ”naturviner” eftersom Brocard inte anser sig vara en producent av ”naturliga” viner.

Som jag sa oven så fortsatte debatterna på sociala medier och jag hade turen att hamna i en tillsammans med Staffan Adin, tidigare assisterande Kategorichef på bolaget, och som var ansvarig för inköpet. Så här säger han om listan när jag frågar honom om kriterierna:

”…listan är baserad på om producenten själva betecknar sig som naturvinsproducent, en del är helt öppna med att de betecknar sig som naturvinsproducenter. Och då enligt de kriterier som olika naturvinsorganisationer ställer upp, b.la. då hur mycket svavel man får använda. I de fall där det har varit oklart hur producenten förhåller sig till naturviner har frågan ställts via den svenska leverantören och i vissa fall som t.ex. Joly så har de varit väldigt tydliga med att de inte vill bli beteckande som naturvinsproducent.”

Så vilka är de vinerna som släpps den 2 april? Här de ”naturviner” (som bolaget kallar dem) som jag fått på en lista plus Brocards vin som jag nämnde här ovanför.

Men den verkar inte vara riktigt komplett och innehåller en del andra småfel – så jag ber att få reservera mig för fel till dess att jag får en ny och mer uppdaterad variant. Jag återkommer inom kort med provningsanteckningar!

Naturviner på bolaget 2 april

Vita viner

• Chablis Vin Nature 2010 (91146, 169 kronor), Chablis, Frankrike, JM Brocard

• Chablis Domaine Pattes Loup 2010 (91155, 199 kronor), Chablis, Frankrike, Domaine Pattes Loup

• Fontansanta Manzonni 2010 (90319, 274 kronor), Vigneti della Dolomiti, Italien, Foradori

• Matassa Blanc 2008 (91156, 295 kronor), VdP des Côtes Catalanes, Domaine Matassa (OBS! Står årgång 2009 i en annan lista)

• Coste di Riavola 2007 (90125, 179 kronor), Langhe, Italien, San Fereolo

Rosé

• Not 2009 (90071, 235 kronor), Friuli-Venezia-Giulia, Italien, Paraschos

Röda viner

• Morgon Cuvée Classique 2010 (91150, 179 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard

• Morgon Côte du Py (91151, 249 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard

• Morgon Cuvée 3.14 2009 (???, 366 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard (ej med på provningen)

• Morgon 2010 (90672, 198 kronor), Morgon, Frankrike, Marcel Lapierre

• Domaine Gauby les Calcinaires Rouge 2010 (91147, 189 kronor), Côtes-du-Roussillon-Villages, Frankrike, Domaine Gauby

• Daomaine Gauby Vieilles Vignes Rouge 2009 (91148, 369 kronor), Côtes-du-Roussillon-Villages, Frankrike, Domaine Gauby

• Matassa Cuvée Romanissa 2009 (91154, 295 kronor), VdP Côtes Catalanes, Frankrike, Domaine Matassa

• Foradori 2009 (91221, 219 kronor), Teroldego Rotaliano, Italien, Foradori

• Dolcetto di Dogliani 2010 (90029, 143 kronor), Dolcetto di Dogliani, Italien, Cascina Corte

• San Fereolo 2001 (90048, 249 kronor), Dolcetto di Dogliani, Italien, San Fereolo

• Barbera 2009 (90034, 178 kronor), Piemonte, Italien, Cascina Corte

• Barolo Serralunga 2007 (90159, 249 kronor), Barolo, Italien, Ferdinando Principiano

• Brunello di Montalcino 2007 (???, 399 kronor), Brunello di Montalcino, Italien, Santa Marica (ej med på provningen)

• Corte Sant’Alda Amarone della Valpolicella 2008 (91139, 499 kronor), Amarone della Valpolicella, Italien, Corte Sant’Alda

Diskutera du också! Gör det antingen under den har artikeln eller i den här tråden:

Brocards chablisviner har jag skrivit om en hel del här i Uppkorkat. Och det är inte så konstigt – de är förbaskat bra. Två är dessutom ekologiska!

Jag snackar förstås om Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire 2009 (5595, 169 kronor) och Chablis Domaine de la Boissonneuse 2009 (5624, 159 kronor) som båda är fantastiska exempel på chardonnays hårda, mineraliga och lite ståliga sida. En smak som någon vid något tillfälle har beskrivit som att ”suga på flodstenar” (”sucking river pebbles” tror jag det ursprungliga citatet löd).

Och det är precis den typen av friskhet som det handlar om. Den första har en mineralig lite rökig doft med inslag av citrus och blommor. Smaken är frisk, lätt till medelfyllig, med citrus, mineral och kritrök. Trots att syran är påtaglig är vinet ändå välbalanserat med en lång och fräsch eftersmak.

Den andra är kanske ändå ”rökigare” i sin mineralton (tänk inte rostade ekfat utan mer krita och kritdamm eller doften av två flintstenar som slås mot varandra). Här finns också massor av citrusfrukt. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med med en stålig mineralig känsla i munnen. Eftersmaken är lång och elegant.

I nuläget föredrar jag Domaine de la Boissonneuse – men det brukar skifta varje gång jag provar de mot varandra! ;)

Är du som jag och de flesta andra så dricker du mer rött än vitt. Låt oss sätta stopp för det nu genast och en gång för alla. Särskilt eftesom våren nu kommit på allvar. Här följer en mix av några av de bästa och mest prisvärda vinerna från mina provningar av nya årgångar.

Låt oss börja med druvsorten sauvignon blanc – en druvsort som har en smakpalett som har beskrivits som en bantningskur. Mängder av grön frukt med tydliga inslag av krusbär, nässlor och paprika och i de bästa exemplaren dessutom en lite rökigt/kritig ton av mineral. I Nya världen kan den bli nästan löjligt fruktig med inslag av coctailfrukt. I Europa burkar den ofta ge viner med lite mer stram och mineralig stil. Och eftersom jag nyligen tipsade om ett gäng sauvignonviner från Nya Zeeland och Australien så håller vi oss i Europa den här gången.

Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc 2010 (22139, 73 kronor) har länge tillhört den svenska marknadens mest privsärda viner och. Den nya årgången är inget undantag. Druvorna till Jaques och Francois Lurtons moderna klassiker kommer nuförtiden från Gers sydväst om Bordeaux och vinet görs enligt den moderna vinkonstens alla regler. Doften är frisk, fräsch och grön (krusbär, lime och grön paprika) och smaken är lite frisk, ”stålig” och mineralig och går i samma gröna fräscha ton. Det är svårt att tänka sig något fräschare nu när vårvärmen sätter in! Les Fumées Blanches är dessutom bolagets bästa vita box!

Loire brukar annars räknas som sauvignon blancs hemort och Domaine du Pré Baron Sauvignon Blanc 2010 (2712, 89 kronor) kommer från Touraine som ligger mitt i distriktet. Också här möts vi av en frisk och mineralig smak av grön frukt. Men förutom krusbären finns här dessutom en tydlig ton av nässlor.

Men det är Pouilly Fumé och Sancerre som räknas till druvsortens främsta uttryck.

Pouilly-Fumé Les Deux Cailloux 2009 (2227, 139 kronor) är ett bra exempel på varför. I doften är den lite rökig (kritdamm) och knuten. Men smaken är frisk, fruktig och stilfull. Här finns krusbär, mineral och grön frukt. Lysande är också Sancerre Les Baronnes 2009 (32253, 159 kronor) med en stram, frisk och rökig kalk/kritigaktig smak med grön frukt, citrus och krusbär. I båda de här vinerna finns en skärpa i smaken som nästan bara kan uppnås i Pouilly och Sancerre!

Över till chardonnay som inte bara är världens mest odlade gröna kvalitetsdruva utan också lite av en vinmakares dröm. Du kan behandla den på en mängd olika sätt och den ger ändå ett hyfsat till bra vin. Däremot är det svårt att göra riktigt suverän chardonnay och under allt för långt tid misshandlades den genom att lägga vinet allt för länge på ny och rostad ek. Men har du en gång provat ett riktigt stort vin från Bourgogne så glömmer du det aldrig – men då ska man komma ihåg att råmaterialet (chardonnaydruvorna) är det bästa i världen och tål att lagras på små franska fat.

(du kan läsa mycket mer om chardonnay och Nya Världen här!)

Chablis har länge sett som ursprunget för chardonnay i sin renaste form. Distriktet räknas till Bourgogne men vinerna från Chablis har ganska lite gemensamt med Meursault och Pulighy-Montrachet längre söderut i Côte d’Or. Kalljäsning på ståltankar och traditionellt lite eller ingen eklagring är också suveräna förutsättningar för att låta druvsorten och le terroir (fransmännens ord för de unika geografiska betingelser som skapar och skulpterar ett vin) komma till uttryck.

Få gör det bättre än friman Jean Marc Brocard. Jean Marc anser att ek maskerar ursprunget och Chablis rätta karaktär och hos firman är det bara grand cruvinerna som får se någon som helst lagring på ek – och då handlar det om stora gamla ekfat som inte ger någon direkt träsmak åt vinet.

Brocards 09:or är lysande! Det gäller hans mer vanliga viner som Kimmeridgien Bourgogne 2009 (5521, 99 kronor) och Jurassique Bourgogne 2009 (5688, 99 kronor) är båda det kanske bästa uttrycket för chardonnay utan eksmak under 100-lappen. Kimmeridgien (efter den berömda kalkrika leran som utgör jordmånen i Chablis) är lite tyngre än vi är vana vid. Här finn en frisk smörig smak av tropisk frukt, rökig mineral och citrus. Eftersmaken är lång och häftig. Jurassique är lite stramare med mer citrus och gröna äpplen.

Upp en prisklass och upp en kvalitetsklass hittar vi Chablis Domaine de la Boissonneeuse 2009 (5624, 155 kronor). Här är doften verkligen klassisk med rökig mineral/krita, krut och citrus. Smaken är mycket frisk och komplex med citrus, krita och mineral. I dagsläget tycker jag att den är snäppet bättre än Chablis Vielles Vignes Domaine Sainte Claire 2009 (5595, 169 kronor) som är lite smörigare men annars går vinet i samma stil.

Chablis Premier Cru Beauroy 2009 (7125, 169 kronor) kommer från vingårdar som åtminstone officiellt ska vara bättre än Boissonneuse och Sainte Claire men jag är inte säker att jag skulle ge Beauroy bättre poäng i en blindprovning än de båda förra. Alla är riktigt bra till ungefär samma pris. Möjligen att premier cru-vinet har en något bättre intensitet. Men letar du efter hur chardonnay smakar utan ek så behöver du inte leta längre!

Chablis kan beskrivas som kvintessensen av chardonnay – druvsorten i sin mest ursprungliga form. För det mesta helt oförvanskad av ny ek och vibrerande av friska citrus och mineralsmaker. Och frågan är om någon gör det bättre än Domaine JM Brocard?

Firmans Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire har tidigare varit med här i Uppkorkat i den här serien om världens mest prisvärda viner. Men det finns åtminstone ett vin till i stallet som bör vara med i det sammanhanget och det är Jean Marcs son Julien Brocards Domaine de la Boissoneuse!

Vinet gjordes första gången år 2000 av druvor från vingård Boissoneuse som ligger alldeles intill byn Préhy. Jordmånen är den klassiska kimmeridge-leran – en kalkrik lera som ska vara en av huvudfaktorerna bakom Chablisvinernas stil. Julien Brocard driver vingården biodynamiskt – och det kan man förstås diskutera (personligen är jag en stor anhängare av ekologiskt jordbruk men extremt skeptisk till den biodynamiska filosofin). Det viktiga är förstås resultatet. Och om de biodynamiska principerna leder till mer tid i vingården och det kan aldrig vara fel!?

Det allt varmare klimatet och användningen av just ek har kanske suddat ut en del av skillnaden mellan vinerna från Chablis och vit Bourgogne från Meursault och Puligny-Montrachet. Men inte hos Brocards. Där är vinerna fortfarande hårt ”ståliga och man använder bara ek till de allra bästa vinerna – och då bara ”gamla” fat som inte ger någon ny ekton åt vinet.

Domaine de la Boissonneuse (5624, 159 kronor) är ljust gult i färgen och doften är verkligen klassisk med rökig mineral/krita, krut och citrus. Smaken är mycket frisk och komplex med citrus, krita och mineral och en lång fräsch eftersmak. I dagsläget tycker jag att den är snäppet bättre än Chablis Vielles Vignes Domaine Sainte Claire 2009 (5595, 169 kronor) som är lite smörigare men annars går vinet i samma stil.

Chardonnay i sin renaste form! Oftast omaskerad av fat och med ett tydligt uttryck för den kalkrika jordmån vinrankorna växer i. Mer chardonnay än Chablis blir det inte och vinet står helt klart för en av vinvärldens häftigaste vinupplevelser.

Det är egentligen ett ganska litet distrikt som ligger närmare Champagne än övriga Bourgogne – men Chablis har kommit att bli så synonymt med druvsorten chardonnay att mängder av producenter i Nya Världen förr marknadsförde sina vita torra viner som ”Chablis”.

Det kunde förstås ses som den främsta sorten av smicker men producenterna i Chablis var inte roade. Nu får ingen utanför området kalla sina viner för Chablis längre och istället har odlarna i distriktet haft andra och inhemska dispyter att fokusera på. Som den om hur klassisk Chablis ska göras.

Fram tills helt nyligen (det vill säga de senaste 20-30 åren) jäste och lagrades Chablis på stora ekfat. Men då handlade det inte om ny ek utan om gamla ”foudres” – träfat som inte gav någon som helst ton av ny ek åt vinet. Sedan följde en period av vinifiering på ståltankar och producenter som började experimentera med ny ek som gav inslag av vanilj, rostat bröd och kaffe till den ”ståliga” och delikata citrusfrukten.

Lägg till global uppvärmning och druvor som numera skördas vid optimal mognad och det är inte längre helt lätt att skilja Chablis från övrig Bourgogne, säg en Puligny-Montrachet. Och många menade att Chablis själ höll på att gå förlorad.

I dag verkar de flesta ha kommit fram till något slags jämvikt. Vinerna är rundare men de bästa har kvar sin friska, ståliga och rökiga mineralkaraktär (som kan påminna lite om tavelkrita) som sägs komma från den kalkstensrika jordmånen som kallas för kimmeridgelera.

Ingen personifierar den moderna ”traditionella” skolan av Chablis bättre än Domaine JM Brocard. Det mesta som görs här ser aldrig något annat än ståltank – allt för att låt vinet uttrycka så mycket som möjligt av jordmånen eller ”le terroir” (interaktionen mellan druvsort, mikroklimat och jordmån). Det är först på Grand Cru-nivå som vinerna mer regelbundet lagras på ek – men då aldrig ny ek utan gamla foudres på 100 hektoliter.

Och frågan är om det går att få ett bättre exempel på hur ”klassisk” Chablis smakar än Brocards Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire (5595, 169 kronor).  Vinet kommer från stockar med en genomsnittlig ålder på 60 år och har jäst och lagrats (på jästfällningen) på ståltank. Och vinet har genomgått malolaktisk jäsning (som omvandlar den hårda äppelsyran till mjukare mjölksyra).

I doften är den rena skolboksexemplet på mineralig chardonnay. Här finns inslag grön frukt (äpplen och lime), mineral, fuktig daggig morgon och flintrök. Dessutom känns en fläkt av honung. Smaken är mycket frisk och rökigt mineralig med inslag av gröna äpplen, citrus och en liten touch av honung. Vinet är lätt och friskt men ändå sammansatt och koncentrerad och har en lång och lite rökig balanserad eftersmak. Men det är en rökighet som smakar av mineral och inte ny ek!

169 kronor är förstås en hel del pengar men vinet kvalar ändå in i klassen som ett av världens mest prisvärda viner!