Uppkorkat

Få använder möjligheten och försäljningen når inte ens upp till en procent av bolagets totala omsättning. Beställningssortimentet är sorgligt bortglömt och styvmoderligt hanterat av det svenska monopolet.

För några veckor sedan skrev jag om ett gäng intressanta fynd från Beställningssortimentet (hädanefter kallat BS).  Ett sortiment som importörerna erbjuder oss konsumenter utan att det gått igenom bolagets inköpsapparat. Det handlar om tusentals produkter (någonstans mellan 4000 och 9000) utöver de knappa 2000 som finns i Systembolagets butiker men som du måste göra dig omaket att beställa.

Bakgrunden var att jag själv och några andra vinskribenter för första gången på allvar hade möjlighet att prova igenom ett lite större utbud av den enorma mängd produkter som finns i BS. Och jag hittade mängder av fynd.

Med den nyligen införda e-handeln på Systembolagets hemsida så har det ändå blivit lättare att köpa viner från BS. Nu kan du sitta framför datorn och knappa in antalet flaskor du vill ha och sedan få dem levererade till din närmaste butik. Men fortfarande är informationen usel. Vinerna i BS presenteras bara med namn, land, distrikt, nummer, årgång och pris. Du måste alltså veta vad det är du är ute efter om du ska ha en chans att hitta något kul. Här finns utrymme för rejäl förbättring för oss konsumenter.

Här är därför några fler fynd från BS-provningen.

Badenhorst Secateurs Chenin Blanc 2011 (70933, 109 kronor)
Adi Badenhorst skrev jag om i bloggen nyligen och det här är hans härliga chenin blanc från gamla stockar i Swartland. Det här är ett lysande exempel på hur bra druvsorten kan vara i Sydafrika. Vinet har en härlig doft av grön fräsch frukt och fruktpastiller – aromatisk och komplex. Smaken är mycket frisk och fylld av smaker av grön frukt, ananas, mineral, paprika och citrus. Lång härlig eftersmak.

Chablis Vieilles Vignes Vénerables 2007 (84596, 179 kronor)
Härlig frisk och fräsch chablis från kooperativet La Chablisienne. Det här vinet är gjort på druvor som kommer från stockar på mellan 30 och 90 år. Det mesta av vinet har vinifierats på ståltank men en del har jäst på ekfat. Smaken är frisk och fokuserad med toner av citrus, apelsin, mineral, smör och en lång eftersmak med en touch av honung.

Baigorri Rioja Crianza 2008 (70371, 129 kronor)Bra röd rioja i en bra prisklass från en av de nya och moderna bodegorna i Rioja. Gjort på mestadels tempranillo som fått 14 månader på nya franska ekfat. I doften hittar jag röda bär, läder, trä, örter och en liten antydan av ladugård. Smaken är medelfyllig och koncentrerad utan att vara tung med inslag av mörka och röda bär, örter, läder, fat och kryddor.

Beaune 1er Cru les Boucherottes 2008 (75914, 279 kronor)
Riktigt prisvärd röd Bourgogne från Maison Louis Jadot som gör några av Bourgognes bästa och mest prisvärda viner. I Beaune finns ju inga grand cru-vingårdar men en hel del bra premier cru lägen som det här! Orangeröd färg och en stor lätt parfymerad doft av röda bär, skog, trä och mineral/krut. Lätt till medelfyllig lite nervig smak av röda bär, ek och kryddor. Silkeslen, rund och fräsch med härlig eftersmak.

Thunevin Bad Boy 2008 (75170, 219 kronor)
Jen-Luc Thunevin är lite av vinvärldens ”bad boy” i en positiv bemärkelse. Han var med och startade hela garagevinsrörelsen (garagistes) när han köpte en liten plätt jord i Saint Emilion i Bordeaux och skapade Château Valandraud. Första årgången gjordes i garaget (därav namnet garagistes) – och vinet kom snabbt att bli ett av distriktets mest hajpade och eftertraktade men också ett av de dyraste.

Det här är en ”vanlig” AOC Bordeaux men det är inget vanligt med den. Vinet är gjort på inköpta druvor, 95 procent merlot och 5 procent cabernet franc, från gamla stockar och har fått 12 månader på nya franska barriquer. Det har gett ett mörkt rött vin som har en doft som man inte direkt associerar med bordeaux men det är häftigt och fyllt av mörka bär, örter, kryddor och fat. Smaken är koncentrerad och kryddig med en örtig ton av mörka bär, fat, lakrits och bra men inlindade syror.

Det märks att sommaren är på väg när man tittar på de nya vinerna som släpps på onsdag. Då lanseras inte mindre än 18 roséviner i det tillfälliga exklusiva sortimentet.

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Och i jämförelse med de trötta och likformade roséerna i det fasta utbudet (de som du och jag är hänvisade till året runt) så är kvaliteten lysande. Visst de kostar lite extra men i det här fallet är det värt varenda krona!

Sydafrikanska Delheim Pinotage Rosé 2011 (90107, 99 kronor) och chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah 2011 (91145, 99 kronor) är två gamla favoriter som är riktigt bra i år också. De går båda i samma lite fruktdrivna stil. Det här är roséviner med mycket bärsmaker. Den förra är lite lättare och friskare med mineral- och örttoner. Den andra djupare och mer pang på i bärsmakerna.

Marsannay Rosé Domaine Clair-Daü 2011 (95048. 129 kronor) och Marsannay Rosé Pinot Noir Domaine Bruno Clair 2010 (91165, 149 kronor) visar hur läcker rosé kan vara när den görs på pinot noir. Den första är lätt och frisk och lite nervig i smaken. Den andra lite kraftigare med härlig hallonsmak och lite inslag av kaffe. Missa inte heller Neudorf Pinot Rosé 2011 (95105, 149 kronor) från Nya Zeeland som har en koncentrerad smak av persikor, jordgubbar, mineral och svamp.

Annars är det väl Provence, tillsammans med Tavel, som är mest känt för sina roséviner. Château Sainte Marguerite Cru Classé Rosé 2011 (95112, 149 kronor) visar upp Provence från sin friska smakrika och lite kryddiga sida med smaker av apelsin, röda bär och grape. Och Domaine de la Mordorée La Dame Rousse 2011 (91229, 145 kronor) från Tavel, gjord på bland annat grenache, cinsaut, mourvèdre och syrah,  är lite eldigare med inslag av hallonremmar och med lite restsötma i eftersmaken.

Låt mig också säga något kort om det vita innan vi går över på de röda fynden. Arbois Sélection 2008 (99226, 179 kronor) är ett läckert vitt vin från distriktet Arbois och Stephane Tissot. Den är gjord på en blandning av chardonnay och den lokala savignindruvan och har Juravinernas (ofta) lite nötiga och oxiderade koncentration. Det är kanske inte något för alla – men jag älskar den här lite brända, nötiga och svampiga smaken som ändå är frisk och smakar torkade aprikoser.

I maj kommer också några rieslingviner som du inte får missa. I vår Sydafrikaserie som går i 24HD (och som du även kan se i bloggen) besökte vi Paul Cluver (se inslaget här!) och firmans Riesling 2010 (90005, 109 kronor) är bara så läcker med sin lätta fokuserade och friska smak. Lime och citrus möter mineral (krita) och honung och en liten ton av petroleum. Läs mer om Paul Cluvers viner här!

Österrikiska Bründlmayer Riesling Heiligenstein 2010 (90101, 195 kronor) är förstås ännu friskar och lite hårdare i smaken. Vinet är alldeles för ungt men det är ändå svårt att inte låta sig förföras av smakerna av citrus, persikor och apelsin.

Det har varit ont om siclianska rödviner på bolaget men nu finns det helt plötsligt mycket att välja på. Bland mina favoriter hittar vi Noà Cusumano 2007 (91182, 198 kronor) är en modern klassiker som brukar vara lysande. Så också 2007an med sin koncentrerade men ändå runda smak av mörka bär, örter, fat och inslag av kakao och kryddor. Vinet är gjort på en blandning av nero d’avolo, cabernet sauvignon och merlot.

Donnafugata gör också lysande viner och Tancredi 2007 (91200, 199 kronor) är en annan modern klassiker  som imponerat på mig över åren. Också här har vi en blandning av inhemska och lokala nero d’avolo tillsammans med bland annat cabernet sauvignon och tannat. 07an har en förförisk doft av svarta vinbär, mynta och örter. Smaken är sträv, koncentrerad och massiv med massor av mörka bär (svarta vinbär), örter, choklad och fat! 2007an är tydligen slutsåld (enligt företaget) och det är inte så konstigt eftersom den fick tre glas i italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.

Missa inte heller några lysande viner från norra Italien. Gianni Voerzio är en av mina favoritproducenter när det gäller prisvärd Barolo. Nu kommer hans Barbera d’Alba Ciabot della Luna 2009 (91126, 179 kronor) och Barolo La Serra 2007 (91128, 249 kronor). Båda är alldeles för unga i nuläget. Det första är mörkt och lite syrligt i smaken och packat mer mörka bär och strama syror. Det andra är också stramt med röda bär, läder, torkad frukt, choklad/kakao, nypon och rosor. Och avslutningen är lång och sträv!

Det är den även hos Luigi Piras Barolo 2007 (90032, 275 kronor) som jag tycker går från klarhet till klarhet. Det här är ett superkoncentrerat vin med röda bär, ryddor, tobak och örter i smaken. Eftersmaken har rejält med tuffa syror och tar aldrig slut. Lägg undan i källaren i ytterligare 3-5 år innan du öppnar!

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vin – Eben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Förra veckan var det fullt fokus på budgetviner här i Uppkorkat. Då handlade det om nyheterna i det fasta sortimentet och jag lovade att återkomma till påsklanseringen som också den släpptes för en dryg vecka sedan. Inte vet jag vad det är som är så ”påskigt” med de här dryckerna (om man undantar påskölen). Men på det hela taget är de bättre och mer intressanta än de som släpptes i det fasta sortimentet.

Här hittar du hela tabellen med alla provade påskviner och påsköl!

Säger jag sangiovese så tänker du förmodligen på Toscana och viner som Chianti och Brunello Montalcino. Men druvsorten har blivit populär lite var stans i världen under de senaste decennierna. Och bland påskvinerna hittar vi inte mindre än tre sangiovesebaserade viner från Nya Världen. Det klart bästa av dessa är Trapiche Oak Cask Sangiovese 2009 (98341, 75 kronor) från en av de största vinproducenterna i Argentina – Trapiche och landets mest kända vindistrikt Mendoza.

Jag hittar inte vinet på bodegans hemsida vilket kan betyda att det är rätt nytt i sortimentet men importören skriver att hälften av vinet har lagrats på små ekfat i 12 månader innan det blandats med den andra hälften som lagrats på ståltank före buteljering. Och slutresultatet har blivit riktigt bra. Smaken är packad med mörka körsbär och röda bär, örter, läder och fat (kaffe). Det är runt och smakrikt och har en bra längd i eftersmaken. Ett av de bättre sangiovesevinerna jag testat som inte kommer från Italien!

Låt oss fortsätta med sangiovese, Italien och Toscana. Rocca della Macies Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99533, 149 kronor) komer från vingårdarna runt staden Montepulciano och är gjort på 90 porcent sangiovese och 10 procent canaiolo. Vinet är lite oldschool med doft av torkad frukt, körsbär och fat. Smaken är intensiv och har också den toner av körsbär, läder, örter och fat. Okej det är dubbelt så dyrt men så har det också en helt annan längd och koncentration i smaken.

Nebbiolo är väl egentligen den enda italienska druvsorten som kan utmana sangiovese som landets kung. Ryktet baserar sig på de fantastiska men väldigt personliga vinerna från Barolo och Barbaresco i Pimeonte. Inget smakar som en bra nebbiolo – förbjudande sträv och kärv i ungdomen men ändå packad med kryddig körsbärsfrukt och en lite parfymerad och exotisk smak av läder, rosor och ibland även tjära och choklad. Men bra nebbiolo är dyr!

Därför är det extra kul att påsknyheterna innehåller en i sammanhanget nästan löjligt prisvärd Barolo. Barolo Roggeri 2006 (92062, 189 kronor) kostar visserligen en hel del men i jämförelse med klassikern Barolo Serralunga d’Alba 2006 (nr 2305, 235 kronor) från Fontanafredda är det ett fantastiskt fynd. Jag provade båda mot varandra – och det är inget snack om vilket som är det bästa vinet!

Ciabot Bertons Barolo Roggeri kommer från området Roggeri och är gjort på lågavkastande nebbiolostockar och enligt den gamla skolan med lång skalkontakt (maceration – eller urlakning av syror, smak- och färgämnen). Det har gett ett vin som har en karaktäristisk lite parfymerad doft (påminner lite om lösningsmedel – men på ett bra sätt), läder och torkad frukt. Smaken är medelfyllig och lite oxiderad med inslag av torkad frukt, läder och rosor. Det är definitivt oldschool och riktigt strävt men det har en härlig längd och koncentration i eftersmaken.

Missa inte heller sydafrikanska Fleur du Cap Unfiltered Merlot 2008 (99842, 119 kronor) från Stellenbosch. Nu snackar vi en helt annan smakpalett med mjuka bärsmaker och inslag av choklad, örter och fat.

Riktigt bra är också Santenay Premier Cru La Comme 2009 (99125, 179 kronor) från Jean-Claude Boisset. Det är ovanligt med premier cru viner från Bourgogne som kostar under 200 kronor och som dessutom är bra. Det här vinet har fått macerera i tre veckor och fottrampats för att laka ur smakämnen och färg. Det har jäst på sin naturliga jäst och har sedan lagrats i 15 månader på små ekfat (varav mindre än en femtedel var nya). Det har sedan buteljerats utan vare sig klarning eller filtrering. Slutprodukten har blivit ett charmigt och läskande pinot noirvin fyllt av röda bär, kryddor och med en touch av ek. Ett vin perfekt till fågel!

Så över till de vita vinerna. Vi är inte så vana vid vita portugisiska viner här i Sverige och därför är Quinta de Saes Branco 2009 (98599, 89 kronor) ett välkommet tillskott. Vinet är gjort av Álvaro Castro som äger Quinta de Saes och Quinta de Pellada i distriktet Dão. Du kan läsa mer om Castro här på bloggen Portugisiska viner och här på The Wine Anorak! Vinet är i alla fall gjort på en fjärdedel vardera av de rätt okända druvsorterna encruzado, borrado das moscas, cerceal och gouveio. Det är blekt gult och doftar friskt och mineraligt med inslag av tropisk frukt, krut och fat. Smaken är frisk och mineralig med lite krutrökstouch, tropisk frukt och en liten ton av ek. Läckert och läskande helt enkelt.

Vi stannar på den iberiska halvön men rör oss till nordvästra Spanien och vad som kanske är Spaniens bästa vitvinsdruva albarinño. Lolo Albariño 2009 (92237, 119 kronor) kommer naturligtvis från distriktet Rías Baixas och är gjort av kooperativet Rosalia de Castro. Där lite fetare i smaken än vad vi brukar vänta oss av viner härifrån och kommer packat med tropisk frukt och smörtoner.

Över till Österrike och Regele Weissburgunder 2009 (92189, 98 kronor). Bakom namnet weissburgunder döljer sig druvsorten pinot blanc som kan vara lite tungt jordig i Tyskland och kryddig och bred i smaken i Alsace. I det här vinet är det varken eller. Istället möter vi en lätt frisk och grön smak av mineral, citrus och äpple!

Månadens häftigaste vin måste ändå vara Arbois Expression du Terroir 2006 (90093, 149 kronor) från Jura och gjort på den lokala specialiteten savignin tillsammans med hardonnay. Vinerna härifrån lagras ofta på gamla fat och får precis som sherry ett skyddande lager jäst (flor) på ytan. Det ger vinet lite av samma karaktär som sherryn får med smaker av jäst, nötter, mogna äpplen och nötter men här finns också honung. Vinet är mycket friskt och mycket torrt och har en lång och mycket speciell eftersmak! Inte för alla – men vill du testa någon annorlunda så tveka inte!

Slutligen en titt på påskölen. Mina favoriter bland de svenska är i år Eriksberg Påsköl (1309, 16 kronor), Mariestads Påskbrygd (1385, 18 kronor) och Nils Oscar Kalaspåsköl (1393, 20 kronor). Spendrups/Mariestad gjorde ett av årets bästa julöl och nu överraskar man igen. Smaken på påskbrygden är besk och fruktig med inslag av choklad och citrus. Eftersmaken är lång och örtig.

Eriksbeg går lite i samma stil med en torr, fruktdriven smak med rostade tongångar. Här finns både kaffe och choklad och ölet har en bra fruktighet. Även Nils Oscar Kalaspåsköl går åt det rökta hållet med choklad, torkad frukt och örter.

Men bäst på hemmaplan är ändå Mohawk Black IPA Easter Edition (1320, 31 kronor) från Sigtuna Brygghus med sin bittra beska och koncentrerade alesmak med inslag av choklad och rökta charkuterier.

Danska Mikkeller Green Easter IPA (1394, 38 kronor)Danmark imponerar också med en torr koncentrerat fruktig smak av brödbak, torkad frukt och örter. Här finns också en liten sötma i eftersmaken.

Så lite tid och så lite pengar. Och så mycket bra viner att testa och köpa. Det är riktigt kul och lite annorlunda nyhetssläpp som når hyllorna idag tisdag. Och efter vårlanseringen är det åter dags för lite dyrare viner från Spanien, Italien, Sydamerika, Tyskland och Frankrike.

Här hittar du mina favoriter. Hela tabellen med alla provade viner hittar du här! Men kolla också månadens mest prisvärda här!

Nya världen

Låt oss börja i Nya Världen och med druvsorten syrah. Syrah har sin egen speciella stil i både Frankrike och Australien. Men viner gjorda på den här tjockskaliga, bäriga och pepprigt sträva druvsorten kan anta en mängd olika former – och särskilt i Nya Världen. Här är två fantastiska exempel som är lite av en mix av de Rhône och Barossa Valley.

Antu Ninquén Syrah 2008 (92025, 149 kronor) från chilenska Viña MontGras är gjort på 100 procent syrah från Colchagua och har lagrats 18 månader på franska och amerikanska fat varav hälften var nya. Färgen är mörkt blåröd opak. I doften finns mörka bär (svarta vinbärssaft) och lite sylt. Smaken är fyllig, koncentrerad med inslag av mörka bär (björnbär och svarta vinbär) örter, fat och tobak. Eftersmaken är sträv och maffig. Drick nu eller lagra i upp till 5 år! Till vilt och smakrika kötträtter.

Ojai Santa Barbara Syrah 2007 (99629, 259 kronor) är från USA och Santa Barbara strax norr om Los Angeles. The Ojai Vineyard har specialiserat sig på Bourgogne och Rhôneinspirerade viner. Det här vinet är gjort på 85 procent syrah, 10 procent grenache och 5 procent mourvèdre. Vinet har lagrast 16 månader på franska ekfat varav 20 procent var nya. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Doften känns fortfarande lite knuten med inslag av rök, mörka bär och örter. Smaken är mer uttrycksfull och fyllig med en bitter ton av mosade bär, örter, bränt gummi och tobak. Ett kryddigt bärigt och lite pepprigt vin som smakar både Rhône och Nya Världen. Drick nu eller spara något år till vilt och smakrika kötträtter.

Låt oss fortsätta i Sydamerika och den här gången med malbec! Och är du fan av druvsorten så bör du inte missa de här två vinerna från Bodegas Riglos båda från Mendoza i Argentina.

FLD Riglos Gran Malbec 2008 (94592, 199 kronor). FLD är namnet på vingården och står för Finca Las Divas men det är inget divigt över vinet. Nej har snackar vi rättfram fruktkoncentration (det känns som att man skulle kunna ”ställa” en sked i glaset): fylligt, eldigt och superkoncentrerat med mörka bär, örter, fat och en lång komplex eftersmak. 100 procent malbec och 20 månader på fransk ek. Gillar du amarone och vill pröva något nytt? Leta inte längre!

FLD Riglos Gran Corte 2008 (94591, 279 kronor). Firmans prestigevin och ännu mer koncentration. 50 procent malbec, 20 procent cabernet sauvignon och 10 procent cabernet franc som fått runt 22 månader på fat. Vinet är svart i färgen och har en ung knuten doft av mörka bär, örter, knäck och grädde. Smaken är fyllig och packad med mörka bär, örter, choklad, vanilj, grädde och tobak. Men det lyckas ändå hålla en balans mellan frukten och de inlindade syrorna. Det här är ett stort vin som kan lagras i några år!

Södra Frankrike och Rhône!

Vacqueyras Le Clos 2009 (99578, 199 kronor). MonTirus började anamma organiska/ekologiska metoder 1986 och tio år senare gick man över till ett biodynamiskt jordbruk. Det här vinet kommer från 8,5 hektar och är gjort på 50 procent grenache och 50 procent syrah. 31 hl/ha i skördeuttag (35 är högsta tillåtna) har gett ett mörkt och ogenomträngligt blårött vin med en doft av kryddor och mosade bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en intensiv lite bitter smak av mosade bär, vitpeppar, örter och plommon. Bra lite tuggbar avslutning med sträva syror! Drick nu eller lagra upp emot en 5-8 år.

Clos Saint Jean 2008 (99913, 299 kronor). 2007an var fantastisk och tydligen tillhör Clos Saint Jean de egendomar Châteaneuf-du-Pape som lyckades under den svåra och regniga årgången 2008. Det här är ett fantastiskt vin med en lite bitter och fyllig smak av torkad frukt, kryddor, choklad och örter. Här finna även inslag av nötkött och tobak. Vinet har en lång och välbalanserad eftersmak med inlindade tanniner. 75% grenache, 15% syrah, 4% mouvedre, 3% cinsault, 2% vaccarese och 1% muscardine samt ett så lågt skördeuttag som 25 hl/ha. Kan lagras 3-7 år.

Hermitage Marquise de la Tourette 2007 (99542, 298 kronor). Ett av mina favoritviner från Delas. 100 procent syrah från 10 hektar. Vinet har lagrats 14-16 månader på ett till tre år gamla fat. I dag känns 2007an lite knuten men den kommer att utvecklas – var så säker! Just nu är den lite knuten i både doft och smak. Här finna mörka bär, kakao, kryddor, peppar och en lång lite omogen eftersmak. Ge det 5-10 år i källaren!

La Forge 2007 (90245, 389 kronor). Jag vet att det är dyrt för ett vin som kommer från Corbières och första gången jag provade det i mitten av 00-talet så var det hundra kronor billigare. Men det här är Gérard Bertrands prestigevin och ett bevis på vad man kan göra med den oansenliga carignan från gamla stockar. Vinet är en blandning av 50 procent carignan från 100-åriga rankor och 50 procent syrah. Vinet har fått 15 månader på ny ek och det har en fyllig, sträv och koncentrerad smak av björnbär, mynta, tobak och fat. Det har en nästan enorm längd och trots att det är ungt och strävt så är garvsyran inlindad i förförisk frukt. Det kan lätt lagras i 10 år. Wow!

Louis Jadots Beaune Premier Cru 1999 (99599, 155 kronor). Från fruktbomberna till lite mer nyanserade och eleganta viner. Och nu snackar vi om något så ovanligt som mogen Bourgogne till ett hyfsat pris.  Det här är ett måste om du vill uppleva pinot noir med mognad. Smaken är nyanserad med inslag av röda bär, kaffe, stall och kryddor. Här är det inte kraft som dominerar. Istället möts vi av komplexa mognadstoner och en lång komplex eftersmak. Missa inte heller Pommard 1er Cru Clos de Verger 2008 (90243, 279 kronor) om du vill ha mer ung kryddig pinotfrukt. Drick nu!

Italien

Nebbiolo d’Alba Ochetti 2008 (95315, 169 kronor). Renato Ratti tillhör Piemontes topproducenter det här vinet kommer från vingården Ochetti i Roero. Det här är klassisk nebbiolo med en lite parfymerad doft av tobak, torkade blommor, torkad frukt, örter och knäck. Smaken är koncentrerad och sträv med toner av torkad frukt, örter (salvia), fat och tobak. Supersträvt och superhäftigt helt enkelt! Lagra i 2-5 år.

Paitin Langhe 2006 (90061, 189 kronor). En blandning av 50/50 nebbiolo och barbera som fått 12 månader på fransk ek. Det här är ett vin som luktar mörka bär och häst. Smaken är ung, stram och sträv med inslag av mörka bär, örter, fat och choklad. Det här är ett vin för dig som gillar garvsyra – eftersmaken är nästan smärtsam! Bör kunna lagras i några år.

För mer Italien – se månadens bästa och mest prisvärda röda!

Spanien

Mirto Ramón Bilbao 2006 (92021, 319 kronor). Ramón Bilbao är en klassiska bodega i Rioja och det här är deras prestigevin. 100 procent tempranillo som lagrats i 24 månader på ny fransk ek. Det här är modern Rioja när den är som bäst. Ett mörkt blårött vin med doft af kaffe, rostade fat och mörka bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en bra intensitet och inslag av mörka bär, kryddor och fat. Bra syror som är inlindad i en mörk frukt och en eftersmak av choklad och tobak. Lagra i upp till 5 år!

Altanza Seleccion Especial Reserva 2001 (90175, 319 kronor). Vill du istället ha en mogen oldschool Rioja – prova Bodegas Altanzas Seleccion Especial. Också här snackar vi 100 procent tempranillo och 24 månader på fransk ek. Men det här vinet har en mer klassisk orangeröd färg och en mogen doft av torkad frukt, trä och kryddor. Smaken är koncentrerad med mogen frukt, kryddor, tobak och örter. Här finns också inslag av nötter och något bränt. Drick nu!

Carmelo Rodero Reserva 2005 (92029, 298 kronor). Fram till 1990 levererade Bodegas Rodero druvor till Spaniens då dyraste och kanske bästa vin – Vega Sicilia. Nu gör man själv traditionella Ribera del Dueroviner av mycket hög kvalitet. 90 procent tempranillo och 10 procent cabernet sauvignon som fått 20 månader på fransk ek. Det här är ett fantastiskt vin med en mörk röd färg och doft av kryddor, tobak, örter och rostade ekfat. Smaken är fyllig, superkoncentrerad och eldig med inslag bär, fat, choklad och örter. Eftersmaken är komplex, sträv och eldig och tar aldrig slut. Kan lagras i 10 år eller mer.

Månadens mest prisvärda och bästa viner hittar du här!

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Jag har precis provat igenom nyheterna som lanseras den 1 april i det fasta sortimentet – ni vet de där som är lite billigare och ska finnas under en längre tid på bolaget. Och ska sanningen fram så var det ingen rolig upplevelse.

Jag tror att dagens provning var en av de sämsta jag varit med om sedan jag började prova igenom nyheterna för snart tio år sedan (då skrev jag för Barometern!). Trist och tråkig frukt och till och med ett och annat vin som både luktade och smakade inte bara dåligt utan rent av illa. Vi snackar dåligt hantverk helt enkelt och hur de har kunnat passera bolagets nålsöga är en gåta!

Nej då är påsklanseringen som också den släpps den 1 april mycket roligare. Det handlar om 20 viner som visserligen är lite dyrare men som ger dig bästa möjliga vinupplevelse för pengarna. Här har inköparna valt med omsorg. Som Jean Claude Boissets Santenay Premier Cru La Comme 2009 (99125, 179 kronor) som är en lätt härligt bärig och nervig pinot noir med en nyanserad touch av ek och ett nästan löjligt billigt pris för att vara Bourgogne.

Eller ta mörka, peppriga och örtsmakande Château Mandagot Grande Réserve (92105, 99 kronor) från Languedoc Montpeyroux som är ett lysande exempel på vad södra Frankrike kan erbjuda i koncentration och smakrikedom. Jag hittar ingen information om vinet men gissar att det handlar om ett syrahdominerat vin som utmanar mycket dyrare Rhôneviner.

Men månadens mest prisvärda vin måste vara Barolo Roggeri 2006 (92062, 189 kronor) från Ciabot Berton. Det är otroligt sällan man springer på en Barolo under 250 kronor som smakar så här bra och koncentrerat. Idag hade jag dessutom förmånen att prova Barolo Roggeri 2006 mot Fontanafreddas gamla klassiker Barolo Serralunga d’Alba 2006 (2305, 235 kronor) ett vin som länge var ansett att vara en fantastiskt prisvärd nebbiolo från hjärtat av Langhe.

Men faktum är att Barolo Roggeri sopar banan med Fontanafreddas uttorkade frukt (det vinets glansdagar är över sedan länge). Roggeri är dessutom en vingårdsbarolo där druvorna kommer från lågavkastande nebbiolostockar som vuxit i vingården Roggeri i La Morra. Det har jäst vid en hyfsat hög temperatur på glassfibertäckta cementtankar och lagrats på fat av fransk och slovensk ek (knappast nya). Här möter vi visserligen nebbiolons extremt tuffa syror men de backas upp av en härlig fruktkoncentration. Vinet känns lite oldschool (läder, torkad frukt, torkade blommor, tobak och svamp) och oxiderat men inte på ett trist och tråkigt vis. Längden och intensiteten gör det här till ett stort vin.

Om du vill veta varför vi vinnördar går igång på Barolo – ja då har du nog aldrig haft ett mer prisvärt alternativ!

Julartiklar kallar Systembolaget den ”vinterlansering” som nådde hyllorna i måndags den 15 november. Jag kan förstå etiketten när det gäller julölen (som jag kommer att återkomma till) men vad det är för juligt med de här vinerna har jag ingen aning om. Fast man behöver ju inte bry sig i bolagets lanseringspolicy eftersom det finns gott om fynd i tabellen som du hittar här!.

Södra Italien och Salento har länge stått för fruktiga och runda viner men schysst frukt. Girolamo Negroamaro 2009 (96925, 69 kronor) är ett bra exempel. Namnet på druvsorten negroamaro betyder svart-bitter och vinet är också svart i färgen och lite bitter i frukten men på det där behagliga viset. Smaken är rund och fruktdriven med örter, fat och choklad. Given grillfavorit om det hade varit sommar men nu dricker jag den helst till en mustig köttgryta!

Chile och Argentina har på allvar letat sig in i de svenska vinkonsumenternas hjärtan med sina fylliga och runda viner till bra priser. Frågar du mig så har Argentina större potential på grund av vingårdarnas läge högt upp i Anderna (hög höjd ger större variationer i temperaturen vilket i sin tur leder till mer syror och mer komplexa fruktsmaker i druvorna). Men båda länderna gör fantastiska viner.

Argentinska Intis Reserve Organic Cabernet Sauvignon Malbec Cabernet Franc 2009 (94696, 89 kronor) är en bordeauxkopia som heter duga. Mörkt fruktig i smaken (med svarta vinbär och plommon) och med en lite stjälkig men ändå mogen avslutning samt inslag av fat (cederträ och vanilj). Nya och gamla världen i en skön förening.

Men Finca Las Palmas Cellar Selection Special Blend 2008 (94695, 125 kronor) är förstås ändå bättre. Den kommer från hajpade Uco Valley och är också den en bordeauxblandning med malbec, cabernet sauvignon, petit verdot och cabernet franc. Smaken är medelfylligt till fylligt koncentrerad med mörka bär (svarta vinbär och björnbär), örter, tobak och fat. Avslutningen är härligt lång med bra syror. Båda de här vinerna funkar utmärkt till entecôte eller annat nötkött!

Chile är ett av få länder som aldrig på allvar drabbats av vinlusens härjningar. I så gott som hela Europa förstördes alla vingårdar i slutet på 1800-talet efter att insekten Phylloxera Vastatrix förts över från Nordamerika. Det är larven till insekten som gör mest skada när den suger sav ur rötterna på vinrankan. I dag är i stort sett alla vinrankor i Europa och Nordamerika planterade på resistenta rotstockar – men i Chiles berg och sandrika ökenlandskap har den Phylloxera aldrig fått fäste.

Därför kan man fortfarande smaka viner ”så som de smakade pre-phylloxera” i Chile. Om det är någon skillnad vet jag inte men Aliwen Reserva Ungrafted Rootstock 2009 (90049, 70 kronor) är ett bra vin med smaker av mörk bitter frukt, örter och cederträ. Vinet har en bra längd i eftersmaken och även om det inte smakar annorlunda än ympade viner så är det väl känslan som räknas? ; )

Låt oss stanna i spansktalande länder och ta oss till Empordà i Spanien vid den katalanska kusten. Turó Negre 2008 (94847, 79 kronor) är typiskt för den nya spanska vågen med frutkdrivna viner. Återigen möter vi cabernet sauvignon och cabernet franc tillsammans med merlot. Vinet har fått ett år på amerikanska och franska ekfat men det är inte eken som dominerar. Istället får du en rund och bärig smak med örter, fat och choklad. Ingen trött gammal spansk frukt här inte – och avslutningen är imponerande. Drick till lamm!

Viognier är en kul druvsort som börjar bli allt mer populär och som är mest känd för att ligga bakom norra Rhônes klassiska vita viner Condrieu och Château Grillet. Det är egentligen inte en druvsort för dig som vill ha friska och mineraliga viner. Nej viogniers styrka ligger i bred och fyllig fruktig smak – inte lika kryddig som gewurztraminer men nästan alltid lätt parfymerad och aromatisk.

Pycheric Viognier 2009 (94756, 65 kronor) ger en känsla av vad druvsorten kan prestera. Den här gången kommer vinet inte från Rhône utan det stora lantvinsområdet Vin de Pays D’Oc i Languedoc-Roussillion i södra Frankrike. Tropsik frukt (grape, mango) och kryddor i en rund och läcker cocktailmix. Drick till asiatiska rätter!

Missa inte heller Saint Romain Blanc 2008 (90082, 149 kronor) om du gillar vit bourgogne. Doften är klassisk med citrusfrukt under en hinna av rökiga/krutiga mineraltoner och smör. Smaken frisk med citrus, nötter, mineral och fat. Bra koncentration och längd för en Bourgogne i den här prisklassen. Ett riktigt fynd!

De allra bästa vinerna i släppet hittar du här!

Hela tabellen med alla vinerna hittar du här!

Bra Bourgogne är svårt och dyrt och kan kännas helt jäkla ouppnåeligt. Svårt därför att den vanliga informationen om var vinet kommer ifrån och vilken druvsort det är gjort på kan vara värdelös. Och dyrt eftersom de bästa vinerna görs i löjligt små kvantiteter och efterfrågan är så stor.

Därför har odlarna i Bourgogne egentligen mer gemensamt med Champagne än den andra kultförklarade vinområdet för röda viner i Frankrike – Bordeaux. Och samma tumregel gäller för båda champagne och bourgogne – undvik de de billigare vinerna. De är sällan eller aldrig bra! Som när bloggkollegan och chefredaktören för HD, Lars Johansson, var på vinprovning och beskrev en Bourgogne Haut Côtes de Nuit som vass och tunn (och det var den säkerligen).

Vingårdarna i Bourgogne ägdes fram till den franska revolutionen av kyrkan. Därefter styckades de upp och auktionerades ut. Lägg till Napoleons arvslagar som innebär att alla barnen ärver vingården och uppstyckningen har bara fortsatt. Den genomsnittliga ägaren har i dag bara 6 hektar vingård till sin förfogande. Och många äger mycket mindre än så.

Därför har fortfarande namnet på handelsfirman eller grossisten, le négociant,  en central roll när du köper Bourgogne och grossisten går oftast före vingårdarnas status (även om det blivit vanligare med Domaineägda vingårdar de senaste 10-20 åren). Och vem kan hålla reda på runt 100 ursprungsbeteckningar på en yta som bara är en bråkdel av Bordeaux?

Det mest berömda exemplet på hur svårt det kan vara är vingården Clos de Vougot. 50 hektar vin som är klassificerade som Grand Cru – det vill säga det bästa finns i Bourgogne och Frankrike – och som ägs av 90 odlare. Resultatet? Allt ifrån rena diskvattnet till ren nektar från gudarna.

Därför är det alltid kul när det dyker upp nya (eller nygamla) spelare i detta traditionella område. Och idag den 1 november har vi möjlighet att prova fyra nya viner från en sådan firma – Camille Giroud. Och dessutom finns det ytterligare tre viner i sortimentet sedan tidigare.

Maison Camille Giroud är en gammal handelsfirma som var nära att gå bankrutt i början av 2000-talet. Det hade förmodligen en hel del att göra med vilken typ av viner som gjordes av firman. Den gamla regimen med Lucien Giroud och sönerna Francois och Bernard var inriktade på traditionella lite hårda och kärva viner som krävde år av lagring innan de kunde säljas. Men det kostar att lagra vin och en affärsmodell som går ut på att man själv mognar vinet i källaren innan man säljer funkar dåligt på 2000-talet. Flaskor lades på hög – och man fick inte tillräckligt med kapital för att kunna fortsätta.

2002 räddades emellertid firman från konkurs när den köptes av Joe Wender and Ann Colgin från Colgin Estate i Napa Valley i USA. Jobbet som vinmakare gav man till den nyligen utexaminerade David Croix (som även har den egna Domaine des Corix). Med nytt kapital och mer modern teknik i källaren påbörjades den förändring som idag gjort Camille Giroud till en producent som man snackar om.

Det här är min första bekantskap med Camille Giroud – och vinerna är verkligen bra. Kanske lite mer fruktdrivet moderna men ändå med en klassisk burgundisk prägel.

De här fyra vinerna släpps på bolaget i dag den 1 november. Alla är från 2008 som var en blandad årgång med en del lysande viner i Bourgogne:

Côte de Beaune-Villages Camille Giroud 2008 (94704, 198 kronor) 3,5/4p
Ljust röd i färgen.
Ganska utvecklad doft av kaffe, choklad och röda bär.
Lätt frisk bärig smak av röda bär, ek och ett litet inslag av kola. Bra och balanserad eftersmak.

Volnay Camille Giroud 2008 (94702, 249 kronor) 4/5p
Ljust röd färg.
Lite knuten doft av röda bär, fat/kola och kryddor. Inslag av ”våt skog”.
Lätt frisk och koncentrerad smak av röda bär, fat och kryddor. Bra längd och inslag av svamp i avslutningen.

Gevrey Chambertin Les Crais 2008 ((94703, 325 kronor) 4,5/5p
Röd färg.
Knuten doft med inslag av bär och kaffe.
Medelfyllig koncentrerad och kryddig smak av mörk frukt, trä och nötter. Inslag av kaffe och svamp och en lång intensiv eftersmak.

Beaune Les Cent Vignes Premier Cru (90045, 285 kronor) 4/5p
Ljust röd.
Knuten doft av nysågat trä och bär.
Lätt frisk och koncentrerad smak av röda bär, svamp och nötter. Inslag av örter. Stilren och klassisk med nervig/kryddig pinotfrukt.