Uppkorkat

Det märks att sommaren är på väg när man tittar på de nya vinerna som släpps på onsdag. Då lanseras inte mindre än 18 roséviner i det tillfälliga exklusiva sortimentet.

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Och i jämförelse med de trötta och likformade roséerna i det fasta utbudet (de som du och jag är hänvisade till året runt) så är kvaliteten lysande. Visst de kostar lite extra men i det här fallet är det värt varenda krona!

Sydafrikanska Delheim Pinotage Rosé 2011 (90107, 99 kronor) och chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah 2011 (91145, 99 kronor) är två gamla favoriter som är riktigt bra i år också. De går båda i samma lite fruktdrivna stil. Det här är roséviner med mycket bärsmaker. Den förra är lite lättare och friskare med mineral- och örttoner. Den andra djupare och mer pang på i bärsmakerna.

Marsannay Rosé Domaine Clair-Daü 2011 (95048. 129 kronor) och Marsannay Rosé Pinot Noir Domaine Bruno Clair 2010 (91165, 149 kronor) visar hur läcker rosé kan vara när den görs på pinot noir. Den första är lätt och frisk och lite nervig i smaken. Den andra lite kraftigare med härlig hallonsmak och lite inslag av kaffe. Missa inte heller Neudorf Pinot Rosé 2011 (95105, 149 kronor) från Nya Zeeland som har en koncentrerad smak av persikor, jordgubbar, mineral och svamp.

Annars är det väl Provence, tillsammans med Tavel, som är mest känt för sina roséviner. Château Sainte Marguerite Cru Classé Rosé 2011 (95112, 149 kronor) visar upp Provence från sin friska smakrika och lite kryddiga sida med smaker av apelsin, röda bär och grape. Och Domaine de la Mordorée La Dame Rousse 2011 (91229, 145 kronor) från Tavel, gjord på bland annat grenache, cinsaut, mourvèdre och syrah,  är lite eldigare med inslag av hallonremmar och med lite restsötma i eftersmaken.

Låt mig också säga något kort om det vita innan vi går över på de röda fynden. Arbois Sélection 2008 (99226, 179 kronor) är ett läckert vitt vin från distriktet Arbois och Stephane Tissot. Den är gjord på en blandning av chardonnay och den lokala savignindruvan och har Juravinernas (ofta) lite nötiga och oxiderade koncentration. Det är kanske inte något för alla – men jag älskar den här lite brända, nötiga och svampiga smaken som ändå är frisk och smakar torkade aprikoser.

I maj kommer också några rieslingviner som du inte får missa. I vår Sydafrikaserie som går i 24HD (och som du även kan se i bloggen) besökte vi Paul Cluver (se inslaget här!) och firmans Riesling 2010 (90005, 109 kronor) är bara så läcker med sin lätta fokuserade och friska smak. Lime och citrus möter mineral (krita) och honung och en liten ton av petroleum. Läs mer om Paul Cluvers viner här!

Österrikiska Bründlmayer Riesling Heiligenstein 2010 (90101, 195 kronor) är förstås ännu friskar och lite hårdare i smaken. Vinet är alldeles för ungt men det är ändå svårt att inte låta sig förföras av smakerna av citrus, persikor och apelsin.

Det har varit ont om siclianska rödviner på bolaget men nu finns det helt plötsligt mycket att välja på. Bland mina favoriter hittar vi Noà Cusumano 2007 (91182, 198 kronor) är en modern klassiker som brukar vara lysande. Så också 2007an med sin koncentrerade men ändå runda smak av mörka bär, örter, fat och inslag av kakao och kryddor. Vinet är gjort på en blandning av nero d’avolo, cabernet sauvignon och merlot.

Donnafugata gör också lysande viner och Tancredi 2007 (91200, 199 kronor) är en annan modern klassiker  som imponerat på mig över åren. Också här har vi en blandning av inhemska och lokala nero d’avolo tillsammans med bland annat cabernet sauvignon och tannat. 07an har en förförisk doft av svarta vinbär, mynta och örter. Smaken är sträv, koncentrerad och massiv med massor av mörka bär (svarta vinbär), örter, choklad och fat! 2007an är tydligen slutsåld (enligt företaget) och det är inte så konstigt eftersom den fick tre glas i italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.

Missa inte heller några lysande viner från norra Italien. Gianni Voerzio är en av mina favoritproducenter när det gäller prisvärd Barolo. Nu kommer hans Barbera d’Alba Ciabot della Luna 2009 (91126, 179 kronor) och Barolo La Serra 2007 (91128, 249 kronor). Båda är alldeles för unga i nuläget. Det första är mörkt och lite syrligt i smaken och packat mer mörka bär och strama syror. Det andra är också stramt med röda bär, läder, torkad frukt, choklad/kakao, nypon och rosor. Och avslutningen är lång och sträv!

Det är den även hos Luigi Piras Barolo 2007 (90032, 275 kronor) som jag tycker går från klarhet till klarhet. Det här är ett superkoncentrerat vin med röda bär, ryddor, tobak och örter i smaken. Eftersmaken har rejält med tuffa syror och tar aldrig slut. Lägg undan i källaren i ytterligare 3-5 år innan du öppnar!

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vin – Eben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

Säger man Thelema Mountain Vineyards så är det många som hajar till. Gyles Webb var på många sätt föregångare och inspiratörer i den vinrevolution som startade på allvar på 1990-talet i Sydafrika. 20 år senare fortsätter utvecklingen och nu experimenterar man med ekologisk odling.

Uppkorkat har träffat Gyles son Thomas vid berget Simonsberg i Stellenbosch. Thelema grundades 1983 och första årgången kom 1988. Fokus har hela tiden varit på att göra viner med en bra struktur och bra lagringspotential. Vid millennieskiftet utvidgade man och köpte en fruktfarm Elgin och där gör man nu svalklimatsviner på bland annat chardonnay och sauvignon blanc.

Men mest känd är man kanske för sina cabernet och merlotbaserade viner. Som den smått legendariska The Mint Block Cabernet. Vingårdarna vid Simonsberg ligger otroligt vackert på mellan 300 och 640 meters höjd. Gyles Webb och vinmakaren Rudi Schultz har förstås fortsatt utvecklingen. De sensate åren har man inlett försök med ekologisk odling och lyckas det så kommer Thelema att helt gå över till en mer hållbar vinframställning. Men som Uppkorkat redan har uppmärksammat så betyder hållbarhet i Sydafrika mer än att bara slaviskt följa ett färdigt koncept.

 Se inslaget med Thomas Webb här!

Det är ett historiskt nyhetssläpp som når hyllorna på måndag den 2 april. För första gången släpper Systembolaget 20 så kallade ”naturviner” eller ”naturliga viner” i sitt sortiment – viner som görs med så lite teknisk/kemisk inblandning som möjligt.

Naturvinsrörelsen är en av de hetaste rörelserna just nu och den är kontroversiell och tenderar att dela upp vinnördarna två läger: De som är för och de som är emot! Och visst finns det problem med en rörelse som lägger beslag på ett ord som ”naturlig” särskilt eftersom det inte finns någon heltäckande definition av vad som ska klassas som naturligt vin och heller inget kontrollorgan som godkänner vinet som ett sådant.

Men samtidigt finns det ett antal kriterier som bör vara uppfyllda och som många (eller de flesta) av förespråkarna är överens om. Som ekologiska (eller biodynamiska) principer i vingården och att inte tillåta tillsatser av socker och syror eller maskiner som koncentrerar musten.

Den mest kontroversiella regeln har emellertid visat sig vara tillsatsen av svaveldioxid – eller de naturliga vinmakarnas strävan att göra vin utan eller med mycket låga mängder tillsatt svavel som möjligt. Svavel funkar som en antioxidant och ett konserveringsmedel vid framförallt buteljeringen för att stoppa och förebygga oxidering och oönskad mikrobiologisk aktivitet. Risken man tar genom att inte tillsätta ämnet är att vinet blir defekt och otrevligt – något som fått många traditionella vinskribenter att helt döma ut hela rörelsen.

Jag har skrivit mycket om problemen med naturvinerna och varför jag ändå tycker att det är en bra och intressant rörelse (se här!). Jag har också blivit chockad över många traditionella vinskribenters ryggmärgsreflex där man helt eller delvis har dömt ut rörelsen a priori och som närmat sig vinerna med en hel uppsättning förutfattade meningar.

För är det en sak som provningen av de 20 naturvinerna som släpps på måndag ger vid handen så är det att det egentligen inte går att generalisera. Precis som med andra viner så kan de naturliga vinerna vara bra eller dåliga. Visst många har en liten gödselton i doften som de kanske inte hade haft om man använt svavel. Och visst många har en lite mer oxiderad och nötig ton jämfört med vad vi som moderna vindrickare är vana vid. Men det finns också de som har djup i smaken och härlig personlighet och som sticker ut i mängden kliniskt framställda och likriktade viner (oavsett om man gillar det eller inte).

Det är en annan typ av vin helt enkelt och den mångfalden är bra. Jag hade varit mycket mer skeptisk om detta var en rörelse som skapats av och basunerats ut av stora bolag med massor av pengar bakom sig. Nu har den istället vuxit underifrån med hjälpa av sociala medier (det var inte hos oss i traditionella medier som du först läste om vinerna!) och eldsjälar. Visst ska man inte gå på hajpen (statusrestauranger som danska Noma har ju hoppat på tåget)  - men så länge rörelsen är tydlig med vad den gör och hur deras viner är framställda så ser jag inget problem med ”naturvinerna”. De är en liten del av en stor och ofta strömlinjeformad marknad. Och gillar jag det inte så behöver jag ju inte köpa produkterna!

Men med det sagt måste jag också erkänna att jag inte är överdrivet imponerad av de viner som nu lanseras. Det största problemet är inte att de är dåliga utan att de helt enkelt är för dyra i förhållande till den kvalitet som de ger. Jag tycker också att det är ett problem att flera doftar och smakar lite skitigt – men det kan förstås bero på att jag är van vid att dricka viner som har en renare fruktsmak. Huruvida detta är en ”naturvinskaraktär” eller inte är för tidigt att säga.

I skrivande stund har jag också börjat prova igenom en naturvinslåda från winefinder.dk som sammanställts av Pontus Elofsson som är chefssommelier på just Noma. Hittills har det varit en blandad upplevelse. Någon riktigt bra – andra med samma lite skitiga toner som i några av vinerna i det här släppet. Det blir mer om den lådan lite längre fram här i Uppkorkat (under tiden – läs Anders Öhmans recension av vinerna här!)

Men det som stör mig en aning är att man påstår en massa saker som antingen inte är sanna eller vetenskapligt suspekta.Ska naturvinerna bli något mer än en marginell rörelse så måste de kunna stå för sig själva utan en massa hokus pokus om deras påstådda egensakper (som att de ska vara bättre för kroppen än vanliga viner!). Det kan hända att biodynamisk filosofi lockar några – men i slutändan är det kvaliteten hos vinerna som är avgörande. Ett bra vin är ett bra vin oavsett om det är gjort med ”traditionella” eller ”naturliga” metoder. Därmed inte sagt att det inte kan vara annorlunda!

PS: Det kommer flera naturvinsmässor i Europa i vår:

Raw wine fair

Real Wine fair 

Det ryktas också om att danska Fri vin kommer tillbaka i vår!

Har du missat trenden med vinbarer? Ja i Sverige är den ännu inte så het (även om det finns en och annan i våra större städer). Men i Danmark och Köpenhamn öppnar det hela tiden nya ställen som inte bara är ute efter att kränga alkohol – barer som har vinet som största och främsta intresse.

I fredags skrev jag om Villa Vino som var en av de vinbarer som Björn Lilja och jag besökte för en dryg vecka sedan när vi spelade in för nya tv-kanalen 24HD som kör igång i nästa vecka. Men i gjorde också ett besök på helt nyöppnade Manfred’s & Vin.

Det som är extra kul med vinbarerna i Byen är att de har olika inriktning. Du har Ved Stranden 10 som fokuserar på ekologiska och biodynamiska producenter, du har Terroristen med ett brett urval italienska viner (och också inriktar sig på terroirdrivna och ekologiska viner) och du har Manfred’s & Vin som satsar helt och hållet på så kallade ”naturliga viner”.

Naturliga viner är annars den kanske hetaste vintrenden just nu. Bespottad av några och religiöst hyllad av andra – men att göra viner med så lite intervention (dvs mänsklig inblandning) som möjligt är egentligen inget nytt. Precis som när det gäller vin från ekologiska druvor så finns det producenter som gjort det här i decennier utan att skriva ut det på några etiketter eller att marknadsföra sig som ”naturlig”.

Exakt vad det innebär att göra ”naturligt” vin är lite kontroversiellt för vad är motsatsen? Är det ”onaturligt vin”? Och har i så fall de flesta av världens främsta vinmakare gjort onaturligt vin i alla år?

Ja ni förstår att det här är ett hett och lite kontroversiellt ämne med mer eller mindre reaktionära traditionalister på ena sidan och mer eller mindre fanatiska naturlighetslärjungar på den andra.

Här är i alla fall ett försök till att ringa in några av kraven som brukar ställas för att något ska kallas för ”naturligt vin”.

• ekologisk eller biodynamisk odling i vingården – dvs ingen besprutning med ogräsmedel eller mot sjukdomar. Och inget konstgödsel.

• ingen konstbevattning och handskörd förstås.

• minimal intervention i vinkällaren – vilket innebär naturlig jäst, naturligt förekommande bakterier, inget tillsatt socker, ingen justering av syror eller andra komponenter av druvmusten, ingen eller extremt lite filtrering eller klarning av musten, och ingen justering av färgen etc.

• ingen eller lite användning av ny ek, ekstavar eller ekchips (men gamla ekfat och jäskar av trä är ok).

• ingen maskinell eller kemisk/fysisk manipulering av musten (omvänd osmos, kryoextrahering, mikrosyresättning etc)

• inget eller lite tillsatt svavel under vinmakningsprocessen.

Manfred’s & Vin är Danmarks (Nordens?) första vinbar som helt och hållet inriktar sig på naturligt vin vilket gör det till ett riktigt kul tillskott för alla oss som bor i Skåne. Särskilt eftersom det inte finns några naturliga viner på Systembolaget.

Stället ligger på Nørrebro och är känt sedan länge som en restaurang som levererar god kvalitetsmedveten mat till rimliga priser. Men sedan några veckor tillbaka har man nu också en vinbar och vinbutik. Här finns ett gäng viner från 45 kronor glaset och uppåt och vinbutken är fylld av några av de allra bästa producenterna av naturligt vin. Men se upp – priserna i butiken är ganska häftiga!

Bakom vinbutiken står Anders F.S Hansen som tidigare bland annat jobbat som sommelier på noma.

– För mig är det här en självklar inriktning. Det här är en mer naturlig produkt. Ett vin som är levande och utvecklas, säger Anders F.S Hansen när vi besökte vinbaren för en dryg vecka sedan.

Personligen tycker jag att trenden är kul för den leder till mer mångfald för oss konsumenter. Systembolaget har som sagt inte ett enda naturligt vin i sortimentet. Och eftersom vi snackar om en liten dedikerad klick med vinproducenter har jag svårt att se varför så många känner sig hotade (även om jag har svårt för de ibland lite religiösa tongångarna).

Det här är inte som på 1980- och 1990-talen då en hel vinvärld gick amok med tekniska experiment. Då alla använde ekchips och vinerna smakade besk vaniljpinne eller då många helt filtrerade sönder sina viner. Nej de naturliga vinerna tillför något till det redan existerande utbudet. De är inte bättre än andra viner – de är annorlunda. De ger mig som konsument ett ökat urval.

Till sist är de ändå jag som väljer. Jag kommer att fortsätta köpa ”vanliga viner” och jag kommer inte att se dessa som sämre än ”naturliga viner”. Och som vanligt gäller Public Enemys gamla klassiska uppmaning: ”Don’t believe the hype!”