Uppkorkat

Känner du till Vin de Pays des Côtes Catlanes? Det är förmodligen inte ett av de områden som du dricker mest viner ifrån. Men som vanligt när det gäller franska södern så överraskar vinerna i kvalitet.

Det är länge sedan den franska södern var känd för anonyma bulkviner utan någon som helst distinktion. Är det något de senaste 10-20 årens utveckling i Frankrike visar så är det att vinmakarna från det vidsträckta Languedoc-Roussillon gör några av Frankrikes mest intressanta viner.

Därför var det inte helt oväntat att en av vinmässans stora överraskningar var just två uppsättningar från Roussillon! En av dessa stod Jean Pla för – en så kallad handlare eller ”negociant” för ett gäng viner från Vin de Pays Côtes Catalanes. Han stod där och såg lite ensam ut – men hans viner fångade mitt intresse. Jag har nämligen svårt att motstå färgglada och lite burleska franska etiketter med druvnamn som grenache och syrah på. Naturligtvis finns det en amerikansk och lite stramare uppsättning av etiketter ämnade för den amerikanska marknaden.

Jeans Plas viner är enkla och kostar inte mer än 60-80 kronor flaskan när de säljs till restauranger. Jean är också lite av den gamla tidens vinhandlare. Frågar du honom om vinerna så rycker han på axlarna – det är inte så mycket att säga, säger han. De görs traditionellt –  alltså inte mycket att orda om. Men vinerna är härliga, särskilt hans La Passion Vieilles Vignes, fyllda med frukt, kryddor och bärsmaker och en koncentration som går långt bortom priset.

Jag kanske var överdrivet positiv på grund av ett gott mässhumör men jag var riktigt imponerad av smakrikedomen och de härliga fruktsmakerna i vinerna. Här är vinerna som jag provade!

La Passion Grenache Blanc 2010
Ljust gul med en lite mineralig doft av grön kryddig frukt och örter. Smaken medelfyllig och kryddig med tropisk grön frukt och fruktpastiller. Bra struktur och en lite kryddig eldig finish!

La Passion Grenache Blanc 2008
Det här vinet har legat två år på fat och har en gul färg. Doften är nästan lite rökigt med en krutig komplexitet och inslag av fruktpastiller. Smaken är medelfyllig och kryddig med inslag av fruktpastiller och grape.

La Passion Grenache Noir 2010
Grenacheröd färg. STor kryddig doft med massor av röda bär! Medelfyllig och bärig smak av hallon, kryddor och örter. Eldigt med bra intensitet och lång finish.

La Passion Grenache Noir 2008
Ljust röd färg. Stor kryddig doft av röda bär, örter, peppar och tobak. Medelfyllig koncentrerad smak av röda bär, örter, kryddor och kaffe. Lång och koncentrerad eftesmak.

La Passion Grenache Vieilles Vignes 2006
Från 80-åriga stockar där olika vingårdar har vinifierats för sig. Avkastningen ligger på runt 20 hektoliter per hektar. Vinet har legat tre år på gamla fat innan det blandades och tappades på flaska. Mörkt röd med orange ton.  Stor doft av röd frukt, nötter, kryddor och läder. Smaken är fyllig och superkoncentrerad med inslag av röda bär, läder, kryddor och tobak. Tuffa men välintegrerade syror och en suverän längd i eftersmaken.

La Passion Grenache Noir Vieilles Vignes 2008
Djupt mörkt röd med begynnande mognadston. Ung doft av örter, kryddor, peppar, kaffe och tobak. Medelfyllig till fyllig intensiv och koncentrerad ung smak av röda bär, örter, fat, tobak och läder. Suverän längd och unga tuffa syror.

La Passion Syrah 2010
Mörkt blåröd färg. Stor bärdriven doft av mörka bär, örtkryddor och peppar. Medelfyllig till fyllig och koncentrerad smak av mörka bär, örtrkyddor, peppar och choklad.

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vin – Eben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

Det har varit mycket exklusiva nyheter och fullt fokus på Sydafrika och ”naturviner” här i Uppkorkat ett tag. Nu är det hög tid igen att titta lite närmare på bolagets bästa budgetfynd.

Allt är inte nyheter och Uppkorkat provar förstås igenom de flesta nya årgångarna av gamla godingar också. Här är några av mina favoriter just nu som du kan servera till påskhelgens lamm eller lax utan att skämmas om du nu skulle ha glömt att köpa på dig något bra vin. Och de håller dessutom långt bortom påsk!

Låt oss börja med att konstatera ännu en gång hur bra vinerna från 2009 är i Rhônedalen. Jag kan fortfarande inte säga vilken som är bäst, 07an eller 09an, men jämfört med den riktigt klena årgången 2008 är vinerna helt lysande. Och senast jag var upp i Stockholm och provade fick jag svart på vitt på detta.

Kollegan Thomaz Grehn på GP serverade mig två viner blint. Uppgiften var att säga vilket av de båda som var bäst. Jag pekade självsäkert på glas nummer två som visade sig vara Guigals Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor). Och inget konstigt med det eftersom det brukar vara ett riktigt bra vin. Men det intressanta var vad som var i glas nummer ett – Château Mont Redon 2008 (2811) – en gammal Châteauneuf-du-Pape-favorit som kostar 229 kronor.

I det här fallet var det ingen match. Guigals Côtes-du-Rhône sopar banan med det mer än dubbelt så dyra vinet med en koncentrerad kryddig smak av mörka bär, örter och mineral. Château Mont Redon känns tunn och oinspierard i jämförelse och jag misstog den till och med för en pinot noir!

2009 verkar vara bra i hela franska södern och en annan gammal favorit, Reserve de la Condaminte 2009 (12804, 69 kronor), visar också god form. Också här möter vi en kryddig smak av mörka bär med inslag av salmiak. För samma pris hittar vi Reserve du Vieux Noir Malbec 2010 (2212, 69 kronor) som även den bjuder på massor av mörka bär – men här är syrorna lite tuffare och strävare. Men båda bjuder på riktigt mycket vin för pengarna.

Portugisiska Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor) från distriktet Terrea do Sado i närheten av Lissabon har jag skrivit upp tidigare och 2009an är riktigt fin. Här är det mer torkad frukt och lite läder i saken även om det också har en skön kryddighet i all frukten. Vill du ha något mjukare så prova Eikendal Cabernet Franc ( 95051, 99 kronor) som har en skön mjukt bärig smak (svarta vinbär) med lite inslag av rökiga fat, choklad och blyerts och en lång eftersmak.

Över till de vita vinerna och några klassiker. Österrikiska Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor) brukar bjuda på kryddig och fruktig smak inslag av kiwi och med bra koncentration och lång eftersmak. Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor) är torrare och friskare med en fokuserad rieslingsmak med inslag av citrus och gröna äpplen och en eftersmak av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor) är något för dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Och vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor) med sin nästan hårda krusbärssmak med inslag av krita och kalk.

Låt oss avsluta med något sött till årets första rabarberpaj. Nederburg Late Harvest 2010 (2741, 79 kronor) är en härlig blandning av chenin blanc och riesling. Smaken är mycket söt och koncentrerad med aprikosmarmelad, nötter och citrus. Ett härligt vin att avsluta en härlig kväll med!

Det finns många fynd i Systembolagets sista säsongssläpp för året men det är de udda vinerna om kittlar allra mest. Eller vad sägs om en söt vit mousserande zibbio, en röd söt malbec och en Rivesaltes från 2001!?

Ja med tanke på att det är en vinterlansering så borde det förstås vara fler starkviner i sortimentet. Men var är sherryn, madeiran och portvinet (en ruby port gör ingen vinnörd glad!)?. Det hade bara varit så cool om bolaget hade kunnat lansera ett gäng starkviner med lite ålder.

Nåja Chateau la Casenove 2001 (99190, 145 kronor för 500 ml) är ett bra substitut. Vinet kommer från Rivesaltes i södra Frankrike (på gränsen mot Spanien) och är ett så kallat vin doux naturel – ett sött vin som görs genom att jäsningen avstannas med vinsprit. Här är det grenache som är basen och vinet har en mörkt röd brunaktig färg. Doften är stor och utvecklad med tydliga mognadstoner. Jag hittar torkad frukt, mynta, nötter och en massa andra örter. Smaken är intensivt söt och koncentrerad med massor av torkad frukt, örter (mynta igen), russin, nötter och tobak. Det här dessutom en lång och härlig finish. Riktigt spännande och intressant.

Det är också argentinska Malamado Malbec 2008 (99065, 79 kronor för 375 ml) som är ett slags latinamerikansk motsvarighet till vin doux naturel eller andra förstärkta viner. Det är gjort på 100 procent malbec som fått jäsningen avstannad. Därefter har det lagrats i ekfat i två år. Färgen är mörkt röd och doften återigen fylld av torkad frukt, mörka bär, örter, choklad och läder.  Smaken är medelfyllig och söt med inslag av röda och mörka bär, ekfat, örter, nötter, torkad frukt och läder. Eftersmaken har bra koncentration och längden lysande. Både de här vinerna kan du använda till ostbrickan (före, under eller efter jul!).

Ett annat lite udda vin är Brown Brothers Zibibbo (90423, 99 kronor) som smakar lite grann som en australisk variant av Asti Spumante eller Moscato d’Asti. Och det är inte så konstigt eftersom det är en av muscatsläktingarna (muscat d’alexandrie) som döljer sig bakom namnet zibibbo. Vinet är halvsött och mousserande med en frisk och halvsöt smak av druvor, sockervadd och blommor. Här finns rejält med rund söt fruktighet vilket gör att du kan kombinera det med de flesta fruktdesserter. Läckert helt enkelt!

Hösten firar vi med ett stort nyhetssläpp på bolaget med mängder av bra köp. Det bästa av allt är att fynden börjar redan vid 60 kronor flaskan. Det var länge sedan sist!

I september samsas lyxvinerna med Systembolagets höstlansering som innehåller mängder av bra viner under 100-lappen. Och just därför börjar jag med att fokusera på just dessas i detta första inlägg om nyheterna (håll utkik för mer om Bordeaux och Portugal senare i veckan!).

Jag trodde aldrig att genache skulle bli ”inne” men grenacheblandningar har blivit lite av en modegrej de senaste åren. En ny generation har tagit druvsorten till hjärtat och i dag görs det suveräna druvrena eller blandade grenache-viner.

Sydfranska Paul Mas Estate GSM 2010 (99040, 69 kronor) är ett bra exempel på det senare och här hittar du den tillsammans med de vanliga kompisarna syrah och moruvèdre – därav forkortningen ”GSM”. Vinet är packat med smaker av av röda och mörka bär.  I doften är den saftig men smaken är stram och sträv med inslag av fat, tobak och örter. Drick till nötkött.

Vi fortsätter i södra Frankrike och Rhône. Cloitre Saint Pierre Grenache 2009 (94915, 89 kronor) är också den är lite saftig i doften men kryddig och kraftig i smaken. Röda bär möter läder, örter, salmiak och hallonbåtar. Här finns en härlig koncentration och bra längd i eftersmaken. Drick till lamm!

Château Grand Moulin Vieilles Vignes Grenache 2007 (90415, 105 kronor) tar det hela ännu ett steg vidare. Den här gången befinner vi oss i Corbières – en annan klassisk sydfransk appellation. Namnet till trots så handlar det om en blandning på syrah och grenache (hittar ingen ren Vieilles Vignes Grenache på hemsidan i alla fall!). I doften hittar jag salmiak och heta dammiga grusvägar (också det typiskt för grenache) och smaken är klassisk med örter, kryddor, röda bär, torkad frukt och läder. Eftersmaken är lång och mogen. Drick till grillat fläsk, lamm eller nöt!

Och när vi ändå är i Rhône – Gigondas har seglat upp som en rejäl utmanare till Châteauneuf-du-Pape som södra Rhônes bästa distrikt. Guigals Gigondas 2007 (99189, 179 kronor) är ännu ett fantastiskt vin från årgång 2007.  Återigen är det grenache som dominerar följt av mourvèdre och syrah. Rund men ändå kraftig med inlindade garvsyror slår den till med en koncentrerad och intensiv smak av mörka och röda bär, salmiak, peppar, örter, kött och läder. Kan drickas nu eller lagras i ytterligare en fem år!

Barossa Tower Grenache Shiraz Mourvèdre 2009 (90393, 99 kronor) från Australien och Barossa Valley är något för alla er som vill ha GSM-blandningens lite saftigare sidor även i smaken. Det här vinet är eldigt och saftigt med fat, choklad, mynta och örter. Också den som gjord för grillat fläsk.

Bland de vita finns de också några riktigt bra köp under 100 kronor. Italienska Selvabianca Malvasia Bianca 2010 (95662, 65 kronor) kommer laddad med mängder av kryddig mogen tropisk frukt som mango och papaya. Smaken är lång och ovanligt koncentrerad för ett vin i den här prisklassen.

Också Domaine Nicole Blanc 2010 (99019, 69 kronor) (också den från Paul Mas) innehåller mängder av grön tropisk frukt men den är lättare och friskare i stilen.

Missa inte heller Baron de Badassiere Picpoul de Pinet 2010 (94814, 79 kronor) med en aromatisk smak av grape och mineral eller spanska Les Sorts Blanc 2009 (95636, 109 kronor) från ”heta” distriktet Montsant. Här får vi en kryddig, mineralig och lite oxiderad smak av citrus, ekfat och rök. Intressant! Och bäst av allt (ochför att sluta cirkeln) – det är gjort på 1oo procent grenache blanc!

Tabellen med alla provade höstvinerna hittar du här!

Alla vinerna i den lite exklusivare septemberlanseringen hittar du här!

Sommarkänsla har vi väl alla haft den senaste tiden. Därför känns bolagets sommarlansering helt rätt i tiden. Och riktigt bra priser är det. Äntligen en speciallansering som är värd namnet.

Låt oss börja med rosévinerna – den perferkta törstsläckaren en varm dag eller en fantastisk matchning till det mesta där rött eller vitt känns lite fel. Rosévinskonsumtionen ökar stadigt och det är kul!

Det roligaste av allt är att du för dryga 60 kronor kan köpa viner som sydafrikanska South Atlantic Rosé Shiraz 2010 (92235, 65 kronor) och franska Montregal 2010 (95415, 66 kronor). Den senare (från Provence – var annars!) är stramare, örtigare och friskare. Sydafrikanaren är rundare och mjukare med en lite saftig smak av jordgubbar. Men båda funkar både som drink och till mat (till exempel en buffé med pastasallader, bröd, kyckling etc).

Ännu bättre är chilenska Las Mulas Reserve Cabernet Sauvignon Rosé 2010 (90319, 73 kronor) från Miguel Torres. Det här är ett av Torres senaste projekt och en vingård som kör helt med organisk/ekologisk odling av druvorna. Vinet doftar gott av röda bär som hallon och vinbär. Smaken är frisk och koncentrerad med hallon, vinbär och örter. Det har också en fräsch mineralig ton av krita och en lång eftersmak. Sa någon grillat?

Marchesi Mazzeis Maremmaegendom producerar också ett lite kraftigare rosévin. Belguardo Rosé (99148, 89 kronor) var bra redan förra året och 2010 håller också hög klass. 50/50 procent av sangiovese och syrah (som fått upp till 12 timmars skalkontakt) har gett ett fräscht vin som också det smakar hallon, mineral och örter. Bra längd och balans! Och nyckeln till fräschören är förstås en låg jästemperatur – 14-16 grader.

Missa inte heller Château Ksara Sunset Rosé 2010 (92259, 89 kronor) från en av Libanons bästa vinproducenter. Cabernet franc och syrah och gjord på ungefär samma sätt som Belguardo – Sunset Rosé är lite jordigare och mineraligare i tonen men har samma friska smak av röda bär.

De vita då? Ja gillar du chardonnay så lär du inte bli besviken – för här finns en handfull riktigt bra viner – och alla från Nya Världen.

Torres (igen) Santa Digna Chardonnay 2010 (90315, 69 kronor) påminner nästan om en sauvignon blanc i fräschören. Grön frukt, krita/mineral och en lite aromatisk ton ger ett vin som både doftar och smakar sommar.

Även Tierra Alta Collection Chardonnay 2010 (90323, 70 kronor), också den från Chile, drar åt det aromatiska hållet. Det har en lite kryddig ton och smaker av ananas och lime.

Då är Intipalka Chardonnay 2010 (90320, 89 kronor) mer klassisk chardonnay i stilen. En doft av smör och tropisk frukt leder vägen till en ganska rund och smörig smak. Vinet kommer dessutom för ovanlighetens skulle från Peru.

Men är du ett riktigt fan av druvsorten så får du inte missa Elgin Vintners Chardonnay 2009 (92240, 129 kronor) från distriktet med samma namn i närheten av Kapstaden. Doften är fylld av tropisk frukt, mineral och inslag av rostade fat. Smaken är medelfyllig, fruktdriven och koncentrerad med inslag av rostad ek, nötter och mineral. Avslutningen är lång och komplex – som gjord för grillad lax i sommar.

Vill du ha kryddigare vitviner så prova Alta Gloria Torrontes 2010 (92243, 63 kronor) eller Domaine de Muret Viognier 2010 (90369, 72 kronor) – båda med en bred smak av tropisk frukt och kryddor.

Argentinska Alta Gloria står också för ett av de bästa röda fynden - Alta Gloria Malbec 2010 (92242, 63 kronor) med en ganska utvecklad smak av röda bär, torkad frukt och tobak. Girolamo Aglianico 2009 (92255, 69 kronor) är stramare och blandar torkad frukt, mörka bär, choklad och örter. Båda ger riktigt mycket vin för pengarna.

Étnico Red Blend 2009 (90314, 77 kronor) är ett annat häftigt vin – också det från Sydamerika, ekologiskt och gjort på 45% syrah, 40% merlot och 15% cabernet sauvignon (sedan kan man förstås diskutera hur ekologiskt det är att frakta det till Sverige!). Här möts vi av röda bär, torkad frukt, knäck, kryddor och tobak. Vinet har bra syror och en bra avslutning.

Det är svårt att hitta bra Chianti under hundralappen Gratena 2007 (90367, 79 kronor) men så snackar vi också en bra årgång. Gratena går i den lite oxiderade skolan med en stram koncentrerad smak av mörka körsbär, örter och med en hint av trä. Vill du stanna kvar i Italien men ha ett lite saftigare och rundare vin så pröva Paolo Leo

Alberello Vecchio Primitivo 2009 (99146, 79 kronor). Det märks att det är gjort på samma druvsort som Kaliforniens zinfandelviner – men trots at det har samma saftiga smak av bär (svarta vinbär) så är det ändå lite stramare än sina amerikanska motsvarigheter.

Slutligen så heta spanska distriktet Bierzo och Tercer Motivo Mencía 2007 (92247). Vinerna härifrån brukar kosta det dubbla  – och det är ingen garant för kvaliteten. Men det här är riktigt bra. Vinet har menciadruvans lite syrliga smak av mörka bär, kryddor och örter. Här finns också en touch av tobak och mineral. Kul med en mencia i bra prisklass!

Här hittar du tabellen med alla vinerna och ölen!

Jag älskar när jag hittar nya häftiga vinupplevelser och nya mer eller mindre kända distrikt. Särskilt områden som tidigare inte varit speciellt kända i finare vinrkretsar. För det görs fantastiska viner utanför Bordeaux, Bourgogne, Champagne, Rioja, Brunello och Barolo.

Jag har i har i flera tidigare inlägg här i Uppkorkat hajpat Côtes du Roussillon – ett distrikt som ligger nere mot spanska gränsen som tidigare klumpades ihop med hela Languedoc-Roussillon. Gå tillbaka 20 år i tiden och det mesta som producerades här ner i franska södern var oinspirerart bulkvin som framförallt producerades av kooperativ. Men en efter en har vi börjat lära oss namnen på distrikt som Tautavel, Faugères, St-Chinian och Côtes du Roussillon. Och frågar du mig så görs några av världens mest intressanta viner här nere.

Domaine Clos de Fées startades av en sommelier som hade tröttnat på sitt yrke och ville få lite mer förstahandskunskap om hur ett bra vin blir till. Hervé Bizeul hittade den platsen i kommunen Vingrau i Côtes du Roussillon och första årgången var 1998.

Domaine Clos de Fées Vielle Vignes 2007 (94571, 299 kronor) är ett av flera viner som görs av Bizeul. Druvblandningen består av 35 procent grenache, 35 procent carignan, 15 procent syrah och 15 procent av den lokala specialiteten lledoner pelut. Den senare ska vara en klon av grenache och är tydligen identisk till garnacha peluda (hårig garnacha) som det snackats en del om i Spanien och Rioja.

Druvorna kommer från mycket gamla stockar (50-100 år gamla) som vuxit på en jord rik på lera och kalksten. Avstjälkning, kallmaceration, temperaturreglerad jäsning och 12 månaders lagring på ett till två år gamla ekfat från Saury är standardbehandlingen för Vieilles Vignes. Buteljering sker sedan utan vare sig klarning eller filtrering.

2007 gav de ett vin som är djupt rubinrött i färgen. Doften är lätt volatil (mycket flyktiga syror) men de försvinner snart och öppnar upp en härlig fruktig/bärig bukett med inslag av örter (mynta, rosmarin), tobak, mineral, trä och grillat nötkött. Smaken är medelfyllig och silkigt koncentrerad med inslag av mörka och röda bär, örter, kött och trä. Det är runt med välintegrerade syror och har en lång elegant eftersmak.

Vinet kan drickas nu – men tål det att lagras? Ja det har ”excellent lagringspotential” enligt Herve Bizeul själv. Och vi får väl tro honom på orden. Om inte är det bara att köpa ett par buteljer och lägga undan i de sex år han rekommenderar!

Herve Bizeuls blogg hittar du här!