Lysande viner i maj – sommaren är här!
Bra rosé, läckra vita och sagolik bourgogne och kraftiga rödviner. Maj blir en bra men dyr månad!
Dela
Barolo La Serra 2000 två år senare
Dela
Utmanarna till monopolet – ny näthandelsprovning
Dela
Riesling, nebbiolo, grenache och chardonnay i april
Dela
Sötmans revansch – tre gånger sött i fjällen
Dela
Auroras Barricadiero x 10 – Montepulcianos revansch
Lite rustik, drickbar men kanske inte så intressant. Schablonbilden av druvsorten montepulciano har hängt med alldeles för länge. Det är dags att byta ut den mot en ny.
Dela
Bäst bland nya årgångarna
Mest pang för pengarna. Mest smak per krona och bästa fyndet. Det är dags att hitta det bästa bland de nya årgångarna.
Dela
Italienska guldfynd i Köpenhamn
Trött på monopolet? För alla som bor i Skåne finns alternativen på andras sidan sundet bara en timme eller så bort.
Jag tror det är svårt för många utanför Skåne att fullt förstå hur nära vi egentligen har till Danmark och Köpenhamn. Ja – jag tror till och med att det är svårt för många av oss som bor i Skåne att inse att vi har en vinmässig guldgruva bara någon halvtimme eller timme bort.
Tidigare i vintras var jag och ett gäng skånska bloggare på upptäcksfärd i Byen. Det var Ingvar Johansson – en av två vinnördar bakom bloggen Billigt Vin som ordnat två mycket intressanta besök utanför den svenska trygghetszonen. Ingvar har näsa för det lite annorlunda – gärna med italienska förtecken – och har introducerat många intressanta viner för de som följer bloggen.
Det första stoppet var hos Finn Klysner på Rosenvængetsallé 29 i Fredriksberg – en egensinnig herre som ägnat en stor del av livet åt litteratur – bland annat på Insitutet för Nordisk Filologi och med huvudinriktningen dansk litteratur. Finn Klysner har också ett djupt vinintresse och driver sedan många år vinimportfirman DWCvin som framförallt har specialiserat sig på tyska och italienska vinmakare.
Finn Klysner har inget intresse av de stora producenterna som massproducerar viner – oavsett om de är bra eller inte. Nej han är på jakt efter de små kvalitetsmedvetna producenterna som kanske bara gör några tusen flaskor – pärlorna som ännu inte har blivit upptäckta. Och han presenterade några sådana för oss.
En av dessa var en fantastisk Gattinara 2006 från Mauro Franchino. Kan du ditt Italien så vet du att Gattinara är ett distrikt i norra delen av landet (Piemonte) där man gör rött vin av druvsorten nebbiolo (ibland utblandat med bonarda och vespolina). De flesta Gattinaraviner jag har provat har varit förbjudande tuffa i stilen och utan den charm och kropp som jag ofta hittar i de stora nebbiolovinerna från Barolo och Barbaresco.
Men detta var något helt annat. Mauro Franchinos Gattinara 2006 hade en nästan (åtminstone för en nebbiolo) silkeslen kvalitet med en torr och utvecklad och lätt parfymerad smak av röda bär, torkad frukt, blommor, kolaremmar och lite salmiak. Här fanns förstås garvsyra men också en lång valbalanserad eftersmak med ton av salmiak och hallon som maskerade tanninerna så förföriskt att jag tycker att vinet är moget redan idag.
Bloggkollegan Patrik Lucchesi på bloggen Italienska Viner fångade kanske det hela allra bäst när han beskrev den som ett vin ”som fick änglarna att sjunga” – och det är helt klart ett av de bästa Gattinaraviner som jag har provat. Synd bara att produktionen är begränsad till lite drygt 2000 flaskor (men så har han bara drygt 3 hektar att tillgå). Pris? Runt smått otroliga 190 danska kronor!
Kvällens andra stopp tog oss till den för alla trogna Uppkorkat-läsare välkanda vinbaren Ved Stranden 10 (på samma adress – mitt i Köpenhamn) där en annan dansk vinimportör, Fabio Simoncini på Cibi e Vini, visade upp inte mindre än 10 årgångar av en modern klassiker – Auroras Barricadiero. Jag ska genast erkänna att jag trots ett stort intresse för italienska viner helt missat Barricadiero som hyllats av italienska vinbibeln Gambero Rosso och vinnördar världen över.
Vinet kommer från Marche som hos en del kanske mest är förknippat med druvsorten montepulciano och distrikt som Rosso Conero och Rosso Piceno. Auroras Barricadiero är en så kallad Marche IGT – ursprungligen gjord på 75 procent montepulciano uppblandat med lite cabernet sauvignon och merlot. Över åren har det blivit allt mindre merlot och cabernet och 2010 var första årgången som är gjord på 100 procent av den lokala och inhemska montepulciano.
Och vilket vin det är. Kraftigt, medelfylligt – fylligt och packat med röda och mörka bär, eksmaker och inslag av mineral, torkad frukt och tobak. Barricadiero har massiva syror som fortfarande märktes i 2001an (äldsta vinet). Så här i efterhand vet jag egentligen inte vilket jag gillade bäst (06, 07 och 08 om jag kan tyda mina anteckningar) – men en sak vet jag. Jag vill ha mer. Tror det snart är dags att ta en ny tur till byen!
PS:
Barricadiero finns att köpa i beställningssortimentet – men den svenska leverantörer tar 298 kronor flaskan. Hos Cibi e Vinio och Carlo Merolli kostar vinerna 169 dkr!
Läs mer om de skånska bloggarnas vintur här:
Dela
Muri-Gries Lagrein 2011
Druvsorten lagrein tillhör inte de vanligaste druvsorterna vare sig i mitt hem eller på bolagets hyllor. Just nu finns bara fem viner som innehåller lagrein på monopolet.
Jag blev därför både överraskad och glad när en av mina kollegor på Helsingborgs Dagblad räckte över en flaska Muri-Gries Lagrein 2011 – köpt på plats nere i Sydtyrolen alldeles utanför Bolzano nere i Alto Adige.
Producenten Muri-Gries har anor ända till 1000-talet och har varit ett kloster sedan 1407. Vinframställningen tog fart på allvar andra hälften av 1800-talet och i början av 1900-talet. I dag har man 20 hektar med lagrain och vernatsch (St Magdelener) i Bolzano varav de bästa lägena för lagrein är två-tre hektar runt klostret. Men man gör också en del vin på gewürztraminer, pinot bianco, pinot grigio, moscato, silvaner, müller-thurgau, sauvignon och chardonnay.
Druvsorten lagrein sägs vara en släkting till såväl teroldego som syrah, pinot noir och dureza och ger ofta ganska rustika viner med hög syra och hyfsat mycket tanniner. Min schablonbild är att vinerna oftast (åtminstone de som jag druckit) har rejält med blå/mörk frukt i smaken.
Just det här vinet är gjort på druvor som växer på alluviala och sandiga jordar på 250 meter över havet utanför Bozen/Bolzano. Vinet har jäst på temperaturkontrollerade ståltankar och sedan lagrats på stora använda fat (30-50 hl) i sex månader. Och det är ett riktigt trevligt vin!
Mörkt blåröd djup färg. Stor bärig primärfruktig doft av mosade mörka bär. Lite örtig med en nötköttston och inslag av fudge och ek? Smaken är medelfyllig frukt- och bärdriven med lite syrlig men ändå rund smak. Bra koncentration av mörka bär (svarta vinbär, plommon), örter och kött. Lite fudge och ek i eftersmaken.













