Säger jag italienskt bubbel så är sannolikheten stor att du tänker på Asti Spumante – det mousserande söta vinet som visserligen är bra men knappast något i världsklass. Eller så dyker kanske namnet Prosecco upp i bakhuvudet – ett tankjäst mousserande som inte heller det är särskilt upphetsande. Ändå finns det fantastiska mousserande viner i Italien och det bästa och mest kända distriktet heter Franciacorta.
Det har visserligen gjorts bra torr skumpa enligt den klassiska metoden (med en andra jäsning på flaska) i Italien lite då och då men den moderna historien startar så sent som 1961. Det var då de båda familjerna Berlucchi och Ziliani på allvar bestämde sig för att försöka göra en motsvarighet till champagne från vingårdarna i Franciacorta. Sex år senare hade man fått en egen ursprungsbeteckning för området (en DOC) men det dröjde ända till 1977 innan andra producenter anslöt sig. I dag finns det omkring 100 vinhus i området.
I söndags gjorde Uppkorkat ett besök hos Guido Berlucchi i den lilla byn Corte Franca norr om Brescia. Här görs inte mindre än 5 miljoner buteljer bubbel varje år med hjälp av den senaste tekniken. Här hymlar man inte heller över att man använder så kallade gyropalletter – automatiserade och mekaniska ställningar som skakar ner jästfällningen mot flasköppningen i flaskorna (en process som man i Champagne nästan alltid hävdar att man gör för hand). Man måste beundra företaget för att de är så öppna med detta – och vinerna är riktigt riktigt bra. Ännu en gång har vi fått bevis för att alla stora viner görs i vingården.
Vi guidades runt av Cristina Ziliani och Arturo Ziliani och fick möjligheten att prova inte mindre 24 olika basviner från olika vingårdar och olika pressningar som är just basen i deras olika buteljeringar. Jag passade även på att snacka med önologen och agronomen på egendomen och de förklarade en del av skillnaderna mellan de olika basvinerna och hur det är att jobba med dem.
Bäsat vinet är förmodligen deras Palazzo Lana Extrême 2005 - en 100 procentig Pinot Noir från vingården Brolo precis utanför vinhuset. Det här är ett vin som spenderar 48 månader på jästfällningen innan disgorgement – dvs borttagningen av jästfällningen. Och den produceras enbart i mycket små kvantiteter (omkring 5000 buteljer). Jag provade basvinet och det var inte alls så där hårt och snipigt som jag trodde. Nej istället var det ganska runt och mjukt med massor av röda bär och inslag av kola och mineral. Och slutprodukten var helt lysande.
Doften var komplex med röda bär, jäst, mineral, kakao och blommor. Smaken var överraskande kraftfull med intensivt fruktiga toner med friska syror, inslag av choklad/kakao och mineral. Jag brukar verkligen vara en blanc de blancs-kille men jag måste erkänna att det här vinet imponerade på mig. Det hade verkligen varit kul att prova det mot några av de bästa blanc de noir-vinerna från Champagne. Tyvärr går inte det eftersom Berlucchi inte går att köpa i Sverige! Men är du i krokarna så gör ett besök hos vinhuset!
