Franciacorta och Berlucchi – Italiens bästa bubbel?

24 december, 2011 klockan 11:09

Det måste vara ett av Italiens bästa bubbel. Det var i alla fall här det började – hos Guido Berlucchi på 1960-talet. Uppkorkat har besökt vinfirman som startade hela inriktningen på mousserande vin i Franciacorta i Lombardiet.

Jag passade dessutom på att provsmaka en nyligen degorgerad (processen när man skjuter ut jästfällningen från ett färdiglagrat mousserande vin) när alla andra i sällskapet hade lämnat rummet. Naturligtvis fångade videoproducent Björn Lilja mig på film!

Dessutom besöker vi Contratto i Piemonte. En anrik producent av mousserande – och kanske en av de allra första som gjorde helt torr skumpa (åtminstone i Italien).

Dela

Berlucchis Extrême – Pinot när den är som bäst

22 oktober, 2011 klockan 09:05

Säger jag italienskt bubbel så är sannolikheten stor att du tänker på Asti Spumante – det mousserande söta vinet som visserligen är bra men knappast något i världsklass. Eller så dyker kanske namnet Prosecco upp i bakhuvudet – ett tankjäst mousserande som inte heller det är särskilt upphetsande. Ändå finns det fantastiska mousserande viner i Italien och det bästa och mest kända distriktet heter Franciacorta.

Det har visserligen gjorts bra torr skumpa enligt den klassiska metoden (med en andra jäsning på flaska) i Italien lite då och då men den moderna historien startar så sent som 1961. Det var då de båda familjerna Berlucchi och Ziliani på allvar bestämde sig för att försöka göra en motsvarighet till champagne från vingårdarna i Franciacorta. Sex år senare hade man fått en egen ursprungsbeteckning för området (en DOC) men det dröjde ända till 1977 innan andra producenter anslöt sig. I dag finns det omkring 100 vinhus i området.

I söndags gjorde Uppkorkat ett besök hos Guido Berlucchi i den lilla byn Corte Franca norr om Brescia. Här görs inte mindre än 5 miljoner buteljer bubbel varje år med hjälp av den senaste tekniken. Här hymlar man inte heller över att man använder så kallade gyropalletter – automatiserade och mekaniska ställningar som skakar ner jästfällningen mot flasköppningen i flaskorna (en process som man i Champagne nästan alltid hävdar att man gör för hand). Man måste beundra företaget för att de är så öppna med detta – och vinerna är riktigt riktigt bra. Ännu en gång har vi fått bevis för att alla stora viner görs i vingården.

Vi guidades runt av Cristina Ziliani och Arturo Ziliani och fick möjligheten att prova inte mindre 24 olika basviner från olika vingårdar och olika pressningar som är just basen i deras olika buteljeringar. Jag passade även på att snacka med önologen och agronomen på egendomen och de förklarade en del av skillnaderna mellan de olika basvinerna och hur det är att jobba med dem.

Bäsat vinet är förmodligen deras Palazzo Lana Extrême 2005 - en 100 procentig Pinot Noir från vingården Brolo precis utanför vinhuset. Det här är ett vin som spenderar 48 månader på jästfällningen innan disgorgement – dvs borttagningen av jästfällningen. Och den produceras enbart i mycket små kvantiteter (omkring 5000 buteljer). Jag provade basvinet och det var inte alls så där hårt och snipigt som jag trodde. Nej istället var det ganska runt och mjukt med massor av röda bär och inslag av kola och mineral. Och slutprodukten var helt lysande.

Doften var komplex med röda bär, jäst, mineral, kakao och blommor. Smaken var överraskande kraftfull med intensivt fruktiga toner med friska syror, inslag av choklad/kakao och mineral. Jag brukar verkligen vara en blanc de blancs-kille men jag måste erkänna att det här vinet imponerade på mig. Det hade verkligen varit kul att prova det mot några av de bästa blanc de noir-vinerna från  Champagne. Tyvärr går inte det eftersom Berlucchi inte går att köpa i Sverige! Men är du i krokarna så gör ett besök hos vinhuset!

Dela

Basviner is the shit – Berlucchi & Franciacorta

16 oktober, 2011 klockan 22:15

Italiens mest berömda och ofta också bäst torra mousserande vin kommer så klart från Franciacorta. Men historien är mycket kort. Första vinet gjordes så sent som 1961.

Och det var famijerna Berlucchi och Ziliani som tillsammans bestämde sig för att göra bra bubbel. Sex år senare fick området DOC-status (rätt att sätta ut området Franciacorta på etiketten) – men det var fortfarande bara en producent som gjorde vin – Berlucchi. Först 1977 kom det fler producenter och idag finns det runt 100 vinfirmor i området.

Under söndagen följde jag och Björn Lilja (Uppkorkats videoproducent) med gänget bakom European Wine Bloggers Conference #EWBC till Berlucchi för något helt fantastiskt. En provsmakning av 24 av de basviner som man använder för att göra sina olika viner.

Champagne och bättre mousserande görs ju som de flest av er säkert vet av olika viner från olika områden och även med hjälp av en del gammalt reservvin (vin från tidigare årgångar). Allt för att få en så jämn kvalitet som möjligt år efter år.

De 24 basvinerna kom alla från olika lägen och olika pressningar (en första lättare pressning och sedan en andra lite hårdare pressning av druvorna). De allra flesta var gjorda på chardonnay men det fanns också en hel del pinot noir. Dessutom ställde man upp tre olika skördedatum från en och samma vingård. Fantastiskt!

Och jäklar vilken skillnad det var på de olika vinerna. Chardonnaybasvinerna gick från de extremt lätta och citrusfriska, via de rökigt mineraliga eller de runda och smöriga, till de kryddiga med nästan övermogen frukt.

Jag passade dessutom på att dröja kvar med Berlucchis önolog och agrolog när alla andra gick för att äta lunch och fick pröva basen till firmans prestigecvin – Extreme – en pinot noir riserva som fått närmare 50 månader på jästfällningen. Och dret var en av de bästa pinot noir baserade bubbel jag druckit på mycket länge. Tyvärr lär vi inte få se den i Sverige eftersom Berlucchi bara gör 5000 flaskor Extreme! :(

Dela