Italienska guldfynd i Köpenhamn

Dela denna artikel

8 februari, 2013 klockan 11:22

FinnKlysner

Trött på monopolet? För alla som bor i Skåne finns alternativen på andras sidan sundet bara en timme eller så bort.

Jag tror det är svårt för många utanför Skåne att fullt förstå hur nära vi egentligen har till Danmark och Köpenhamn. Ja – jag tror till och med att det är svårt för många av oss som bor i Skåne att inse att vi har en vinmässig guldgruva bara någon halvtimme eller timme bort.

Tidigare i vintras var jag och ett gäng skånska bloggare på upptäcksfärd i Byen. Det var Ingvar Johansson – en av två vinnördar bakom bloggen Billigt Vin som ordnat två mycket intressanta besök utanför den svenska trygghetszonen. Ingvar har näsa för det lite annorlunda – gärna med italienska förtecken – och har introducerat många intressanta viner för de som följer bloggen.

Det första stoppet var hos Finn Klysner på Rosenvængetsallé 29 i Fredriksberg – en egensinnig herre som ägnat en stor del av livet åt litteratur – bland annat på Insitutet för Nordisk Filologi och med huvudinriktningen dansk litteratur. Finn Klysner har också ett djupt vinintresse och driver sedan många år vinimportfirman DWCvin som framförallt har specialiserat sig på tyska och italienska vinmakare.

Finn Klysner har inget intresse av de stora producenterna som massproducerar viner – oavsett om de är bra eller inte. Nej han är på jakt efter de små kvalitetsmedvetna producenterna som kanske bara gör några tusen flaskor – pärlorna som ännu inte har blivit upptäckta. Och han presenterade några sådana för oss.

Gattinaracollage2

En av dessa var en fantastisk Gattinara 2006 från Mauro Franchino. Kan du ditt Italien så vet du att Gattinara är ett distrikt i norra delen av landet (Piemonte) där man gör rött vin av druvsorten nebbiolo (ibland utblandat med bonarda och vespolina). De flesta Gattinaraviner jag har provat har varit förbjudande tuffa i stilen och utan den charm och kropp som jag ofta hittar i de stora nebbiolovinerna från Barolo och Barbaresco.

Men detta var något helt annat. Mauro Franchinos Gattinara 2006 hade en nästan (åtminstone för en nebbiolo) silkeslen kvalitet med en torr och utvecklad och lätt parfymerad smak av röda bär, torkad frukt, blommor, kolaremmar och lite salmiak. Här fanns förstås garvsyra men också en lång valbalanserad eftersmak med ton av salmiak och hallon som maskerade tanninerna så förföriskt att jag tycker att vinet är moget redan idag.

Bloggkollegan Patrik Lucchesi på bloggen Italienska Viner fångade kanske det hela allra bäst när han beskrev den som ett vin ”som fick änglarna att sjunga” – och det är helt klart ett av de bästa Gattinaraviner som jag har provat. Synd bara att produktionen är begränsad till lite drygt 2000 flaskor (men så har han bara drygt 3 hektar att tillgå). Pris? Runt smått otroliga 190 danska kronor!

Barricadiero3

Kvällens andra stopp tog oss till den för alla trogna Uppkorkat-läsare välkanda vinbaren Ved Stranden 10 (på samma adress – mitt i Köpenhamn) där en annan dansk vinimportör, Fabio SimonciniCibi e Vini, visade upp inte mindre än 10 årgångar av en modern klassiker – Auroras Barricadiero. Jag ska genast erkänna att jag trots ett stort intresse för italienska viner helt missat Barricadiero som hyllats av italienska vinbibeln Gambero Rosso och vinnördar världen över.

Vinet kommer från Marche som hos en del kanske mest är förknippat med druvsorten montepulciano och distrikt som Rosso Conero och Rosso Piceno. Auroras Barricadiero är en så kallad Marche IGT – ursprungligen gjord på 75 procent montepulciano uppblandat med lite cabernet sauvignon och merlot. Över åren har det blivit allt mindre merlot och cabernet och 2010 var första årgången som är gjord på 100 procent av den lokala och inhemska montepulciano.

Och vilket vin det är. Kraftigt, medelfylligt – fylligt och packat med röda och mörka bär, eksmaker och inslag av mineral, torkad frukt och tobak. Barricadiero har massiva syror som fortfarande märktes i 2001an (äldsta vinet). Så här i efterhand vet jag egentligen inte vilket jag gillade bäst (06, 07 och 08 om jag kan tyda mina anteckningar) – men en sak vet jag. Jag vill ha mer. Tror det snart är dags att ta en ny tur till byen!

PS:
Barricadiero finns att köpa i beställningssortimentet – men den svenska leverantörer tar 298 kronor flaskan. Hos Cibi e Vinio och Carlo Merolli kostar vinerna 169 dkr!

Läs mer om de skånska bloggarnas vintur här:

Billigt Vin

Italienska Viner

 Lessrof

Två Barricadieroälskande vinnördar - Jörgen Billigt Vin Andersson & Magnus (Upp)korkat Ericsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cumaro Rosso och La Frosca får en ny chans

Dela denna artikel

27 september, 2010 klockan 11:31

Kan det bli fel när man provar 200 viner på fyra-fem timmar? Självklart kan det bli det och därför brukar jag ibland testa om erkänt bra viner som jag gett ett dåligt betyg.

Det är mycket som spelar in när man provar vin. Dagsformen på vinet och provaren har en inte alls negligerbar inverkan. Jag kan ha haft en dålig dag, vinerna kan ha stått på ett ogynnsamt ställe i provningsordningen och vi kan ha fått en mer eller mindre defekt flaska till provningen.

Det första känner man förstås på sig. Defekta flaskor bör någon av de 10-20 samlade vinkritikerna på Systembolagets vinprovningar kunna hitta men det är erkänt svårt att hitta eller spåra flaskor som inte är direkt defekta utan bara lite ”trötta”.

Ett större hot är ändå provningsordningen. Senast när jag provade oktobernyheterna stod jag och diskuterade just den saken med en av mina vinprovarkollegor. Inte sällan ställer Systembolaget de strama och sträva italienska vinerna efter bär- och fruktbomberna från nya världen. Upplägget gör att italienarna inte har en chans. De känns torra och raspsträva och det påverkar förstås slutpoängen.

Vis av de erfarenheterna beslöt jag mig för att testa om två viner som jag gav ett si så där betyg när jag provade dem bland septembernyheterna. Ginis La Frosca Soave Classico 2008 (94417, 149 kronor) och Umani Ronchis Rosso Conero Cumaro 2006 (94419, 159 kronor) är två modernna klassiker. Den senare fyller 25 med årets årgång och båda vinerna har tillhört det italienska toppskiktet under en lång tid. Men den här gången tycket jag den första var lite tung och klumpig och den senare ungt, kärv och lite trist.

Jag brukar annars ge båda vinerna en halvpoäng till en poäng mer i blindprovningar och frågan är om det var mig eller vinet det var fel på. Låt oss börja med det röda.

Rosso Conero ligger intill havet i regionen Marche. Normalt görs det röda vinet på druvsorten motntepulciano och så också Cumaro Rosso. Umani Ronchis vin är en riktig klassiker och var ett av de första vinerna som satte Rosso Conero och modern italiensk vintillverkning på kartan. Det är dessutom en personlig favorit sedan tidigt 90-tal.

2006an har som vanligt en vacker djupt mörkröd färg och en härlig doft av mörka körsbär, rostade ekfat och örter. Men i smaken är den fortfarande ung och stram. Körsbärsfrukten och smakerna av mörk choklad finns där men den känns lite torr och snipig i avslutningen. Provningen konfirmerar med andra ord provningen på Systemoblaget – och frågan är om det är den generella italienska standarden som hunnit i kapp eller om vinet bara är för ungt i nuläget. Jag satsar på det senare och gömmer ett par buteljer på något mörkt ställe i minst ett par år!

Ginis La Frosca personifierar på liknande sätt allt som är bra med Soave (det finns mycket dåligt också!). Jag tyckte länge att italiens vita torra viner tillhörde landets mest överskattade (särskilt Soave) men just La Frosca (100 procent garganega) var ett av vinerna som fick mig att ändra uppfattning.

2008an har en utvecklig lite kryddig och smörig doft med äpplen, rostade ekfat, melon och ananas. Smaken är kryddig och du känner alkoholen – men en är ändå frisk med inslag av äpplen, rostad ek och ananas. Ett riktigt kraftpaket och det är förmodligen det som gjorde mig tveksam. Inte lika frisk och läcker som tidigare men ändå ett riktigt bra vin!

Håller du med? Kommentera artikeln!

Huvudnyheter