Uppkorkat

Det märks att sommaren är på väg när man tittar på de nya vinerna som släpps på onsdag. Då lanseras inte mindre än 18 roséviner i det tillfälliga exklusiva sortimentet.

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Och i jämförelse med de trötta och likformade roséerna i det fasta utbudet (de som du och jag är hänvisade till året runt) så är kvaliteten lysande. Visst de kostar lite extra men i det här fallet är det värt varenda krona!

Sydafrikanska Delheim Pinotage Rosé 2011 (90107, 99 kronor) och chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah 2011 (91145, 99 kronor) är två gamla favoriter som är riktigt bra i år också. De går båda i samma lite fruktdrivna stil. Det här är roséviner med mycket bärsmaker. Den förra är lite lättare och friskare med mineral- och örttoner. Den andra djupare och mer pang på i bärsmakerna.

Marsannay Rosé Domaine Clair-Daü 2011 (95048. 129 kronor) och Marsannay Rosé Pinot Noir Domaine Bruno Clair 2010 (91165, 149 kronor) visar hur läcker rosé kan vara när den görs på pinot noir. Den första är lätt och frisk och lite nervig i smaken. Den andra lite kraftigare med härlig hallonsmak och lite inslag av kaffe. Missa inte heller Neudorf Pinot Rosé 2011 (95105, 149 kronor) från Nya Zeeland som har en koncentrerad smak av persikor, jordgubbar, mineral och svamp.

Annars är det väl Provence, tillsammans med Tavel, som är mest känt för sina roséviner. Château Sainte Marguerite Cru Classé Rosé 2011 (95112, 149 kronor) visar upp Provence från sin friska smakrika och lite kryddiga sida med smaker av apelsin, röda bär och grape. Och Domaine de la Mordorée La Dame Rousse 2011 (91229, 145 kronor) från Tavel, gjord på bland annat grenache, cinsaut, mourvèdre och syrah,  är lite eldigare med inslag av hallonremmar och med lite restsötma i eftersmaken.

Låt mig också säga något kort om det vita innan vi går över på de röda fynden. Arbois Sélection 2008 (99226, 179 kronor) är ett läckert vitt vin från distriktet Arbois och Stephane Tissot. Den är gjord på en blandning av chardonnay och den lokala savignindruvan och har Juravinernas (ofta) lite nötiga och oxiderade koncentration. Det är kanske inte något för alla – men jag älskar den här lite brända, nötiga och svampiga smaken som ändå är frisk och smakar torkade aprikoser.

I maj kommer också några rieslingviner som du inte får missa. I vår Sydafrikaserie som går i 24HD (och som du även kan se i bloggen) besökte vi Paul Cluver (se inslaget här!) och firmans Riesling 2010 (90005, 109 kronor) är bara så läcker med sin lätta fokuserade och friska smak. Lime och citrus möter mineral (krita) och honung och en liten ton av petroleum. Läs mer om Paul Cluvers viner här!

Österrikiska Bründlmayer Riesling Heiligenstein 2010 (90101, 195 kronor) är förstås ännu friskar och lite hårdare i smaken. Vinet är alldeles för ungt men det är ändå svårt att inte låta sig förföras av smakerna av citrus, persikor och apelsin.

Det har varit ont om siclianska rödviner på bolaget men nu finns det helt plötsligt mycket att välja på. Bland mina favoriter hittar vi Noà Cusumano 2007 (91182, 198 kronor) är en modern klassiker som brukar vara lysande. Så också 2007an med sin koncentrerade men ändå runda smak av mörka bär, örter, fat och inslag av kakao och kryddor. Vinet är gjort på en blandning av nero d’avolo, cabernet sauvignon och merlot.

Donnafugata gör också lysande viner och Tancredi 2007 (91200, 199 kronor) är en annan modern klassiker  som imponerat på mig över åren. Också här har vi en blandning av inhemska och lokala nero d’avolo tillsammans med bland annat cabernet sauvignon och tannat. 07an har en förförisk doft av svarta vinbär, mynta och örter. Smaken är sträv, koncentrerad och massiv med massor av mörka bär (svarta vinbär), örter, choklad och fat! 2007an är tydligen slutsåld (enligt företaget) och det är inte så konstigt eftersom den fick tre glas i italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.

Missa inte heller några lysande viner från norra Italien. Gianni Voerzio är en av mina favoritproducenter när det gäller prisvärd Barolo. Nu kommer hans Barbera d’Alba Ciabot della Luna 2009 (91126, 179 kronor) och Barolo La Serra 2007 (91128, 249 kronor). Båda är alldeles för unga i nuläget. Det första är mörkt och lite syrligt i smaken och packat mer mörka bär och strama syror. Det andra är också stramt med röda bär, läder, torkad frukt, choklad/kakao, nypon och rosor. Och avslutningen är lång och sträv!

Det är den även hos Luigi Piras Barolo 2007 (90032, 275 kronor) som jag tycker går från klarhet till klarhet. Det här är ett superkoncentrerat vin med röda bär, ryddor, tobak och örter i smaken. Eftersmaken har rejält med tuffa syror och tar aldrig slut. Lägg undan i källaren i ytterligare 3-5 år innan du öppnar!

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vin – Eben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

Att jag är en nebbiolo-freak, -aficionado, -älskare eller vad du nu vill kalla det kommer knappast som en överraskning för alla som läser den här bloggen. Men för många vinälskare är de hårda syrorna i nebbiolo lite för mycket.

Därför var det så kul att äntligen få traffa Silvia Altare och prova igenom Elio Altares viner – egendomen som var med och startade den moderna revolutionen i Piemonte och som gör några av de mest ”bourgognelika” nebbiolovinerna i Barolo!

I fredags kväll gästade Silvia Altare Munskänkarna på Grand Hotel i Lund och höll en inspirerande provning. Hennes far, Elio Altare, var med och startade den moderna revolutionen i Piemonte för si så där 30 år sedan. Han var bland de första att ifrågasätta de långa macerationstiderna (urlakningstiderna) där druvskalen låg i kontakt med musten i upp till sex veckor eller mer. Han var bland de första att börja med små franska ekfat (barriques) och mer organiska/ekologiska principer i vingården.

Elio Altare gjorde det till priset att hans far förskjöt honom (folk trodde Elio var galen!). Motsättningen mellan modernister och traditionalister var bitvis hård men idag är tonen en annan. I dag hittar du Barolo- och Barbarescoproducenter som använder sig av både traditionella och moderna metoder.

– Det är ingen som snackar om den motsättningen längre i Piemonte. I dag snackar alla med varandra och använder de metoder som man själv tycker passar. Det finns de som går tillbaka till de gamla metoderna. Jag vet att Scavino har börjat använda de gamla stora ekfaten (botte) igen, säger Silvia Altare.

Och vinerna har blivit mjukare och mer användarvänliga. De första Barolovinerna som jag provade var riktiga tanninmonster som var så sträva och otillgängliga att det nästan var smärtsamt att dricka dem och det kändes verkligen som om tänderna skulle trilla ur munnen. Då sa man att de behövde 20-25 år för att utvecklas till något underbart. Men ska sanningen fram så var det några få viner från fantastiska årgångar som var ursprunget till den ”myten”.

– Visst! Vi har kvar årgångar från den gamla tiden som fortfarande inte går att dricka. Jag vill inte ha ett vin som man ska dricka om 25 år. Då kan man ju vara död, skrattar Silvia Altare.

Idag är så gott som alla Barolo- och Barbarescoviner mer tillgängliga som unga än vad de var för bara 10-15 år sedan. Många tycker fortfarande att de relativt aggressiva syrorna och smakerna av torkad frukt, körsbär, viol, rosor, tjära och tobak/the är lite för mycket medan andra, som jag själv, tycker att nebbiolo erbjuder en av vinvärldens häftigaste njutningar.

Men Elio Altares viner är något annat. Egendomens 5 hektar (plus ytterligare 5 hektar som man leasar) ligger i La Morra – som är den kommun i Barolo som man brukar säga ger de lättaste och mest parfymerade vinerna. Men macerationstiderna hos Altare är korta, sällan längre än 5-6 dagar, och som många andra modernister (tex La Spinetta) så använder de sig av roterande jäskar (så kallade ”rotofermenters” som Elio Altare var med och uppfann enligt Silvia). Det ger viner med mer frukt, mjukare tanniner (men vi snackar fortfarande om nebbiolo!) och i en mer lättillgänglig stil.

Elio Altares viner har kallats för Piemontes svar på Bourgogne. Och det var just till Bourgogne som den unge Elio Altare åkte vid mitten av 1970-talet när han var i 25-års åldern. Det var här han fann inspirationen till att göra hantverksmässiga viner på sin familjeegendom. Och man måste nog säga att han lyckades.

Elia Altares Baroloviner är bland de mjukaste och mest sammetslika bland områdets prestigeviner. Här finns naturligtvis alla de smaker vi normalt förknippar med Barolo men förpackad i en rund och sammats- och nästan silkeslik frukt.

Ett av de mest intressanta vinerna på fredagens provning var en Barolo Vigneto Arborina 1994 som måste vara en av de mer udda baroloviner som gjorts. Enligt Siliva har det här vinet endast fått 40 timmars skalkontakt (jämför med gamla tiders 6 veckor eller det mer normala 5-6 dagar). Det är inte mycket mer än vad vissa roséviner får. Och smaken var också unik!

Tegelfärgat orangeröd (lite svårt att se färgen i lokalen!). Lite tillknäppt men parfymerad doft av torkad frukt, örter, kryddor, kakao, kaffe och the. Medelfyllig koncentrerad expressiv men rund sammetslik smak med inslag av röda bär, torkad frukt och en eldig avslutning. Här finns fortfarande en nästan söt fruktig smak och en elegant avslutning. Inte mycket till strävhet men här finns fortfarande härliga smaker av körsbär och röd frukt (OBS! Det kan ha funnits flaskvariation för vid ett annat bord upplevdes vinet som trött – något som alltid är en fara när man lagrar vin länge!).

Det blir mer från Altare-provningen längre fram här i Uppkorkat!

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

Vinerna i vårlanseringen i mars är inte lika inspirerande som de i det exklusiva släppet. Men det innebär inte att det inte finns några riktigt intressanta köp. Riktigt kul är att det kommer ett gäng helt alkoholfria muster gjorda på olika äppelsorter.

Bland mina vinfavoriter finns bland annat en torr furmint från Tokaij, en chardonnay från Jura och en lysande nebbiolo från Piemonte. Så låt oss titta lite närmare på fynden.

Bra alkoholfria alternativ är det ont om – därför är det extra kul att det nu kommer ett gäng riktigt bra helt alkoholfria äppelmuster. Som Kiviks Årets skörd Cox Orange Belle de Boskoop (97003, 33 kronor) med sin friska härliga smak av äpple och mineral och  Äppelmust Ingrid Marie (375 ml) 2011 (90645, 36 kronor) som faktiskt smakar av äppelsorten. Riktigt kul är också att lokala Kullamust Premium Belle de Boskop 2011 (90643, 38 kronor) tillhör fynden med sin lite saftiga smak av mogna äpplen.

Månadens intressantaste vita måste vara Royal Tokaji Furmint Dry 2010 (90608, 99 kronor). Vi är inte direkt bortskämda med torra viner gjorda på furmint – druvsorten som annars ligger bakom de söta vinerna från Tokaij. Det här vinet har en härlig komplexitet med inslag av citrus, smör, bivax och mineral. Här finns också tropisk frukt och en lite bitter finish som gör att det förmodligen kommer att gå utmärkt till en mängd olika rätter på fågel och fisk.

Distriktet Jura i östra Frankrike står för några av landets mest spännande chardonnayviner. Lite nötigare och mer oxiderade i stilen än de som kommer från Bourgogne men de kan vara befriande personliga i stilen när mycket billig chardonnay bara är slätstruken. Côtes du Jura Chardonny 2008 (95062, 99 kronor) har allt det där med en smak av tropisk frukt, citrus, nötter, kokos och fudge. Drick den till anka eller en fisksoppa.

Montepulciano d’Abruzzo står för några av Italiens mest populära viner. Ofta förenar de en inbjudande frukt med en lite bitter kärvhet som också gör att de funkar alldeles utmärkt som matviner. Tajano Montepulciano d’Abruzzo 2010 (90631, 79 kronor) är en blåkopia på stilen. Medelfyllig och ganska koncentrerad sma med mörka bär, örter, fat och en välbalanserad avslutning.

Sydafrika kan du läsa mycket mer om i min artikel om de exklusiva lanseringarna men SAAM Mountain Mourvèdre Malbec 2010 (95052, 79 kronor) i vårlanseringen är en rätt trevlig bekantskap. Det kommer från Paarl norr om Stellenbosch och har en något udda druvblandning på mourvèdre och malbec. Det är ett vin för alla som gillar bäriga och fruktdrivna viner med massor av mörka och röda bär och en angenäm ton av mynta.

Då är Château Montfollet Vieilles Vignes 2009 (90081, 99 kronor) från Bordeaux dess raka motsats. Visst det smakar också mörka bär men smaken är mycket stramare och har en liten örtig och stjälkig ton som kommer med ett svalare klimat. Riktigt mycket Bordaux är det emellertid för pengarna.

Och vi avslutar i Italien. Jag besökt La Spinetta i höstas och nu kommer deras Langhe Nebbiolo La Spinetta 2009 (99230, 189 kronor). Och vilken härlig inkörsport det är till områdets Barolo och Barbarescoviner (till halva priset dessutom!). Smaken är förstås sträv och enormt koncentrerad med röda bär, örter, läder och inslag av kakao och knäck. Dessutom en riktigt lång och intensiv eftersmak. Snacka om en bra introduktion till nebbiolo!

Och gillar du Amarone så missa inte Amarone della Valpolicella Villa Borghetti 2008 (95028, 249 kronor). Här finns lager på lager av söt mörk frukt och toner av choklad, körsbär och mynta. Ett välkommet tillskott mellan de billiga och de riktigt dyra amaronevinerna.

Tabellen med alla vårnyheterna hittar du här!

Tabellen med de exklusiva vinerna hittar du här!

Diskussionerna om så kallat ”naturligt vin” går vidare i sociala medier, här i min blogg och på andra ställen. Oavsett vad man tycker så är det här ett ämne som engagerar folk och jag gissar att ”naturvinerna” kommer att dominera den svenska vindebatten det närmaste halvåret.

Det märktes inte minst i provnignsrummet i torsdags när jag och ett gäng andra journalister provade igenom några ”naturviner”. Ändå är vi inom ”gammalmedia” (dit jag räknar de flesta av oss som fanns i det rummet – även om många i dag har foten i båda gamla och nya medier) på intet sätt först med att diskutera viner som görs med så lite intervention som möjligt.

Bloggare som Ingvar Johansson och Jörgen Andersson på Billigt Vin och Niklas Jörgenssen på Wine Virtuosity har skrivit om fenomenet länge. Och jämfört med till exempel utbudet i Danmark så ligger Sverige rejält efter (2010 hölls en mässa som kallades Fri Vin och med loganen ”Naturlig vin dit gamle svin” i Köpenhamn).

Det handar inte heller om någon helt ny trend, som jag och många andra också har sagt tidigare. Det finns vinmakare av kvalitetsviner som gjort det här i åratal utan att ha brytt sig om att basunera ut sina viner som ”naturliga”. Men det som händer nu är att Systembolaget gör en lansering av ett 20-tal så kallade ”naturviner”. Och för första gången når de här vinerna ut till (eller har i alla fall möjlighet att göra det) till en bredare allmänhet. Och det är riktigt bra.

Ett problem som jag nämnde i min förra artikel är att Systembolaget inte kommer att marknadsföra vinerna som ”naturliga viner”. Så frågan är hur konsumenterna ska få kunskap om de här vinerna (annat än om vi journalister klumpar ihop dem i våra artiklar)? Ett annat är att åtminstone några, kanske flera, av vinerna som lanseras tidigare funnits i sortimentet men då inte kallats ”naturliga viner” (tex vinerna får Domaine Gauby).

Allt detta beror naturligtvis delvis på den begreppsförvirring som råder på området (och som diskuterats på ett bra sätt i kommentarstråden här!). Det blir förstås inte bättre av att ett av de få viner som i torsdagens provning tydligt hade utskrivet ”vin nature” på etiketten – Brocards Chablis Vin Nature 2010 – inte fanns med på listan över ”naturviner” eftersom Brocard inte anser sig vara en producent av ”naturliga” viner.

Som jag sa oven så fortsatte debatterna på sociala medier och jag hade turen att hamna i en tillsammans med Staffan Adin, tidigare assisterande Kategorichef på bolaget, och som var ansvarig för inköpet. Så här säger han om listan när jag frågar honom om kriterierna:

”…listan är baserad på om producenten själva betecknar sig som naturvinsproducent, en del är helt öppna med att de betecknar sig som naturvinsproducenter. Och då enligt de kriterier som olika naturvinsorganisationer ställer upp, b.la. då hur mycket svavel man får använda. I de fall där det har varit oklart hur producenten förhåller sig till naturviner har frågan ställts via den svenska leverantören och i vissa fall som t.ex. Joly så har de varit väldigt tydliga med att de inte vill bli beteckande som naturvinsproducent.”

Så vilka är de vinerna som släpps den 2 april? Här de ”naturviner” (som bolaget kallar dem) som jag fått på en lista plus Brocards vin som jag nämnde här ovanför.

Men den verkar inte vara riktigt komplett och innehåller en del andra småfel – så jag ber att få reservera mig för fel till dess att jag får en ny och mer uppdaterad variant. Jag återkommer inom kort med provningsanteckningar!

Naturviner på bolaget 2 april

Vita viner

• Chablis Vin Nature 2010 (91146, 169 kronor), Chablis, Frankrike, JM Brocard

• Chablis Domaine Pattes Loup 2010 (91155, 199 kronor), Chablis, Frankrike, Domaine Pattes Loup

• Fontansanta Manzonni 2010 (90319, 274 kronor), Vigneti della Dolomiti, Italien, Foradori

• Matassa Blanc 2008 (91156, 295 kronor), VdP des Côtes Catalanes, Domaine Matassa (OBS! Står årgång 2009 i en annan lista)

• Coste di Riavola 2007 (90125, 179 kronor), Langhe, Italien, San Fereolo

Rosé

• Not 2009 (90071, 235 kronor), Friuli-Venezia-Giulia, Italien, Paraschos

Röda viner

• Morgon Cuvée Classique 2010 (91150, 179 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard

• Morgon Côte du Py (91151, 249 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard

• Morgon Cuvée 3.14 2009 (???, 366 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard (ej med på provningen)

• Morgon 2010 (90672, 198 kronor), Morgon, Frankrike, Marcel Lapierre

• Domaine Gauby les Calcinaires Rouge 2010 (91147, 189 kronor), Côtes-du-Roussillon-Villages, Frankrike, Domaine Gauby

• Daomaine Gauby Vieilles Vignes Rouge 2009 (91148, 369 kronor), Côtes-du-Roussillon-Villages, Frankrike, Domaine Gauby

• Matassa Cuvée Romanissa 2009 (91154, 295 kronor), VdP Côtes Catalanes, Frankrike, Domaine Matassa

• Foradori 2009 (91221, 219 kronor), Teroldego Rotaliano, Italien, Foradori

• Dolcetto di Dogliani 2010 (90029, 143 kronor), Dolcetto di Dogliani, Italien, Cascina Corte

• San Fereolo 2001 (90048, 249 kronor), Dolcetto di Dogliani, Italien, San Fereolo

• Barbera 2009 (90034, 178 kronor), Piemonte, Italien, Cascina Corte

• Barolo Serralunga 2007 (90159, 249 kronor), Barolo, Italien, Ferdinando Principiano

• Brunello di Montalcino 2007 (???, 399 kronor), Brunello di Montalcino, Italien, Santa Marica (ej med på provningen)

• Corte Sant’Alda Amarone della Valpolicella 2008 (91139, 499 kronor), Amarone della Valpolicella, Italien, Corte Sant’Alda

Diskutera du också! Gör det antingen under den har artikeln eller i den här tråden:

Det måste vara ett av Italiens bästa bubbel. Det var i alla fall här det började – hos Guido Berlucchi på 1960-talet. Uppkorkat har besökt vinfirman som startade hela inriktningen på mousserande vin i Franciacorta i Lombardiet.

Jag passade dessutom på att provsmaka en nyligen degorgerad (processen när man skjuter ut jästfällningen från ett färdiglagrat mousserande vin) när alla andra i sällskapet hade lämnat rummet. Naturligtvis fångade videoproducent Björn Lilja mig på film!

Dessutom besöker vi Contratto i Piemonte. En anrik producent av mousserande – och kanske en av de allra första som gjorde helt torr skumpa (åtminstone i Italien).

Det är en bra blandning på de röda fynden i december. Italien, USA, Australien och Spanien finns alla representerade med bra fynd. Och har du gott om pengar så köp på dig och lagra. För här finns rejält med lagringspotential!

Vinerna från Montefalco i Umbrien brukade vara rejält hårda och sträva i stilen. Man brukade säga att de hade potential – men i ärlighetens namn var vinerna oftare mer intressanta än goda.

Det här håller på att ändra sig vilket Montefalco Rosso 2009 (90490, 119 kronor) från uppmärksammade Arnaldo Caprai är ett bra exempel på. Det här är ”lillebror” till områdets prestigevin Sagrantino di Montefalco (som görs på 100 procent Sagrantin)o och är en blandning på 70 procent sangiovese och 15 procent vardera av sagrantino och merlot. Vinet har en lite robust och gammaldags stil men en bra koncentrerad frukt och bärsmak med inslag av torkad frukt och örter. Inledningen är lite syrlig och stram men eftersmaken är välbalanserat och harmonisk.

Spanska Priorat är ett annat spännande distrikt med högst personliga viner. Och Gran Clos 2003 (90068, 149 kronor) är ett ovanligt prisvärt alternativ som dessutom har lite extra lagring på nacken. Druvsammansättningen är den för området typiska grenache, carignan och cabernet. Och smaken är också typisk. Eldig och koncentrerad med smak av röda bär, tobak, örter och fat. Eftersmaken är välbalanserad med runda syror.Som omväxling är det skönt med ett moget vin som inte kommer från Rioja!

Över till Frankrike och Châteuneuf-du-Pape och ännu en lysande 2009a. Châteauneuf-du-Pape Tradition 2009 (90487, 249 kronor) från Mas de Boislauzon har all den där kraften och karaktärsfullheten som är årgångens kännetecken. Återigen är det grenache som står för ryggraden (tillsammans med mindre mängder mourvèdre och syrah). Och det här är inget vin för den klene – nej vi möts av en fyllig och koncentrerad smak av röda bär, choklad, nötter, örter och trä. Vinet är eldigt och massivt men de rejäla syrorna är inlindade i mjuk frukt.

Cuvée du Quet 2009 (90489, 479 kronor) från samma producent och från 80-åriga stockar med grenache är förstås ännu bättre. Men då är priset också ett annat.

En annan favorit, den här gången från norra Rhône, är Delas extremt prisvärda Hermitage Marquise de la Tourette 2008 (99013, 269 kronor). Det här är ett vin som kommer från tre olika vingårdar i Hermitage och får mellan 14 och 16 månader på 1 till 3 år gamla fat (en knapp tiondel är nya). 2008 var kanske inte den bästa årgången i norra Rhône men Delas har ändå fått till det med det här vinet. Smaken är inte lika ”in your face” som Châteauneuf-du-Papevinerna ovan utan mer medelfyllig och lite syrlig med röda bär och inslag av tobak, peppar, läder och småkakor (knäck/smör). Eftersmaken är stram med det där inslaget av salmiak/hostmedicin (med dragning åt viol) som jag ofta hittar i syrahvinerna från Rhône. Kan drickas nu men spara gärna i en fem år och du kommer att belönas!

Angelo Gaja behöver knappast någon introduktion och hans viner från Piemonte är moderna klassiker. Nya årgången av Sito Moresco 2009 (90506, 289 kronor), hans nyskapande blandning av nebbiolo, merlot och cabernet sauvignon, är lysande med sin sträva och koncentrerade smak av mörka bär, torkad frukt, läder och ek. Längden är förstås suverän och vinet kan lätt lagras i 5-10 år för den som har tålamod.

Och Barolo Dagromis 2006 (90506, 425 kronor) som kombinerar nebbiolodruvor från två olika kommuner (La Morra och Serralunga) är enastående. Fyllig, superkoncentrerad med röda bär, torkad frukt, läder, tobak, kryddor och fat. Och trots att det är supersträvt så har det Gajas fruktiga/bäriga och moderna signatur.

Renato Ratti är en annan kultförklarad vinfirma i Piemonte och i december släpps inte mindre än tre vingårdsbarolo från Ratti och alla från den fantastiska årgången 2007. Bäst är Barolo Rocche 2007 (90485, 593 kronor) och Barolo Marcenasco 2007 (90505, 343 kronor) som båda är massiva viner. Supersträva och extremt svårtillgängliga i nuläget javisst – men också med lager på lager av frukt, kryddor och inslag av läder, rosor och kryddor. Den senare är något mer lättillgänglig i en mer fruktdriven stil. Och gillar du nebbiolo så missa inte heller Azelias Barolo 2006 (909384, 315 kronor) till ett något mer humant pris!

Slutligen två Nya Världen viner. Coonawarra i South Australia har potential att göra fantastisk cabernet sauvignon. Av någon anledning har vinerna lite kommit i skymundan och inte realiserat sin fulla potential under de senaste åren (enligt MW Justin Knock beror det på att man gav sig på vansinniga experiment med så kallad ”minimal pruning” under 1980-talet).

Hur bra vinerna kan bli – ja det är Yalumba The Menzies Cabernet Sauvignon 2005 (90543, 295 kronor) ett bra svar på. Det här är något helt annat än de italiensk vinerna ovan. Det här vinet är fruktdrivet och bjuder på en mogen mörk svartavinbärsmättad smak med inslag av mynta och eucalyptus och ek. Eftersmaken är lång och trots de fortfarande ganska tuffa syrorna känns det mjukt i jämförelse med nebbiolovinerna från Piemonte.

Au Bon Climat Knox Alexander Pinot Noir 2008 (90174, 391 kronor) är ett annat Nya Världen-vin från en suverän producent. Den här gången från Au Bon Climat och vinet kommer från Santa Maria Valley i Kalifornien. Det här är precis vad du behöver när du tröttnat på all överprissatt Bourgogne som bara lämnar dig oberörd. Visst vinet har ett rätt högt pris – men i jämförelse med många Bourgogneviner så får du mycket för pengarna. Smaken är intensiv med den där nerviga smaken av röda bär, trä, örter och svamp. Bra syror och bra längd i eftersmaken. Vilken månad!

Nebbiolo är en av världens häftigaste druvor. Och producenten La Spinetta är en modern ikon i Piemonte – en av de där som lyckats modernisera produktionen av de nebbiolobaserade vinerna Barbaresco och Barolo men också vinerna gjorda på druvsorten barbera. Men utan att försaka kvaliteten.

För några veckor sedan gjorde Uppkorkat (undertecknad och videoproducent Björn Lilja) ett besök vid vineriet och provade några fantastiska viner. Vi visades runt av Manuela Rivetti, dotter i familjen och ansvarig för den italienska försäljningen och vinbesök.

Visa La Spinetta på en större karta

För inte så länge sedan var vinvärlden full av generaliseringar. En av dessa gällde de två systerdistrikten Barolo och Barbaresco. Generaliseringen sa att Barolo var ett ”maskulint” och kraftigt vin medan Barbaresco bjöd på lite mer lätta och ”feminina” smaker. I dag känns den generaliseringen både lite unken och gammalmodig. Alla som någon gång provat mer än ett par viner från området vet att både Barolo och Barbaresco visar upp både en mer generös och fruktig sida men att vinerna också kan vara nästan sanslöst hårda och kärva i sin ungdom. Allt beror förstås hur du handskas med nebbiolodruvorna i vingården och i vineriet.

Men något har ändå hänt med vinerna från Piemonte de senaste 10-20 åren. Moderna vinmakartekniker har slagit igenom brett och de gamla kärva vinerna som behövde decennier i källaren för att mjukna blir allt mer sällsynta. Främsta orsaken är bättre och mer mogena druvor och kortare macereringstider med druvskalen (urlakning av färgämnen och syror genom att man låter druvskalen ligga i kontakt med musten). Dessutom har man mer eller mindre helt slutat med att låta stjälkarna gå med till macerering och jäsning (i stjälkarna sitter riktigt hårda och bittra garvsyoror). Allt detta har skapat ett vin som är lättare att ta till sig när det är ungt men som också går lagra länge för den som gillar det.

Slaget mellan traditionalister och modernister var kanske som hetast för 10-20 år sedan. Lite grovt kan man säga att det stod mellan den gamla skolan som lät druvorna macerera länge i gamla slovenska ekfat och de som gav druvorna en kortare maceration (och lagring) på ny ofta fransk ek. Idag finns mängder av tolkningar av både de moderna och de traditionella metoderna men som så gott som alla viner är i dag fruktigare och mer ”mogna” än tidigare generationers viner – och det är bara bra.

La Spinetta gick i förgrunden för den här revolutionen. Firman startade 1977 och som så många andra med Moscato d’Asti – Piemontes flytande valuta. Ett vitt sött pärlande vin som är redo att buteljeras bara någon vecka efter att det lämnat pressarna. Sällan är Moscato något mer än ren njutning (en perfekt matchning till jordgubbar och fruktdesserter) men den är förmodligen det närmaste du kommer ren druvsaft! Och frågar du mig så är det ett av världens mest underskattade viner.

Men familjen Rivetti hade en dröm redan från starten. Man ville göra bra rödvin. Drömmen tog form vid mitten av 1980-talet efter att Braida och Giacomo Bologna visat vad man kunde göra med druvsorten Barbera genom det i dag kultförklarade vinet Bricco dell’Uccellone (1982). Och 1985 såg Cà di Pian dagens ljus. Det är La Spinettas ingångsvin – det enklaste vinet i uppsättningen men det är inget ”enkelt” eller simpelt med Cà di Pian. Vinet är inte ett vingårdsvin utan en blandning från flera olika vingårdar (du kan se några av dessa bakom Manuela Rivetti på fotot här ovan). Men det har ändå en bra koncentration och smakrikedom i förhållande till sitt pris.

Sedan följde Pin - en banbrytande blandning av nebbiolo och barbera (1989). Sex år senare gjorde man sin första vingårdsbarbaresco Gallina (första vinet som fick den ny berömda noshörningen som symbol på etiketten). Barbaresco Vigneti Starderi och Barbera d’Alba Gallina följde 1996. 1997 kom Barbaresco Valeriano, 1998 Barbera d’Asti Superiore Bionzo och 2000 köpte La Spinetta sin första vingård i Barolo - Campè. Sedan dess har man även köpt 65 hektar mark i Toscana.

Att La Spinetta kvalificerar sig till modernisterna beror på att man använder sig tex av 100 procent ny ek för sina prestigeviner (och ja – de tål det även om de kan ha en aning mycket ek i smaken för vissa smaklökar). Dessutom använder man sedan 1995 så kallade rotofermentatorer – roterande jäskar för urlakning och jäsning av sina rödviner. Det gör kanske deras viner lite ”saftigare”  och fruktigare än många andras – men de hela uppsättningen har en bra ryggrad som gör att de kan lagras i årtionden för den som vill det.

Under senare år har familjen Rivetti även köpt vingårdar i Toscana och gör nu några riktigt bra viner även där. Förhoppningsvis kan Uppkorkat någon gång göra ett besök också där!

För mer om La Spinetta – se filmen från Uppkorkats besök i Castagnole Lanze och läs smaknoteringarna från vinerna vi provade!

Nu blir det nördigt här i Uppkorkat. Har du missat vårt besök hos La Spinetta så kan du se det här. Men vad smakade vinerna som vi provad vid besöket? Här är mina smaknoteringar.

Lidia 2008

En av två vita torra viner som görs i mycket små mängder (3000 buteljer). 100 procent chardonnay som lagrats en tid i stora äldre ekfat.

Vinet har en ljust gul färg och en stor men grön fräsch doft av lime, citrus och mineral. Inte alls som de vita Piemonteviner som legat på ny ek. Smaken är medelfyllig och frisk med en fokuserad smak av tropisk frukt, smör, lime ohc mineral. Bra koncentration och längd. 3,5/5p

La Spinetta Langhe Bianco Sauvignon Blanc 2007

100 procent sauvignon blanc som också fått ligga på stora ”gamla” ekfat.

Vinet har en ljust gul färg och en nyanserad lite gräsig doft med grön frukt och kryddor. Smaken är mycket frusk och citrusmättad med en angenäm kryddighet. På La Spinetta tycker man att det här vinet fortfarande är ungt. 3,5/5p

Moscato d’Asti Biancospino 2011

90000 buteljer från 20 hektar med moscato. Ska vara den första cru-moscato d’Astin i Italien. Druvorna skördas och jäser sedan på tankar under tryck i ett par veckor (vinet var redan klart när vi besökte vineriet i mitten av oktober).

Ljust gul färg. Stor blommig doft med inslag av päron, persikor och druvor. Smakrikt men ändå friskt och läckert vin med en mjuk druvig smak som påminner lite om fläder. Här finns massor av söt frukt. Som buteljerad druvjuice! 3,5/5p

Ca’ di Pian Barbera d’Asti 2008

La Spinettas första rödvin och enda vinet som inte är ett vingårdsvin. Istället kommer druvorna från tre vingårdar med gamla druvor (medelålder på stockarna 35-40 år) i Castagnole och Costigliole. 6-7 dagars macerering/jäsning i roterande jäskar. Vinet får sin malolaktiska jäsning och lagras i 13-15 månader på 50 procent ny och 50 procent använd ek.

Djup mörkt röd färt. Stor bärig doft med inslag av mörka körsbär, kryddor och ek (knäck). Frisk koncentrerad medelfyllig smak av mörka bär, örter, fat och choklad. Ungt med rätt tuffa syror. Lång finish med välintegrerad ek. 3,5-4/5p

Gallina Barbera d’Alba 2008

La Spinetta köpte Gallina 1995 (och då hade stockarna en genomsnittlig ålder på 45 år) och det blev deras första ”cru”-vin. Vinet jäser också i roterande jäskar i 6-7 dagar och får sin malolaktiska jäsning på ek. Därefter lagras det i 16 till 18 månader på helt nya barriquer följt av 6 månader på rostfritt stål och 3 månader på flaska innan det släpps på marknaden. Ingen klarning eller filtrering innan buteljering.

Vinet har en mörk blåröd färg och en stor doft avmörka bär, rosor, läder och kryddor. Definitivt mer ”parfymerad” än Ca’ di Pian. Smaken är medelfyllig och kryddig med en koncentrerad smak av mörka bär, örter, läder och fat. Lång eftersmak med bra syror och en inslag av knäck och tobak. 4/5p

Bionzo Barbera d’Asti Superiore 2008

Det här är La Spinettas äldsta vingård med en hel del 80-åriga vinstockar. Vinet får 16-18 månader på små franska ekfat (barriques) och görs på samma sätt som Gallina.

Mörkt blåröd färg. En helt annan doft än i de andra barbera-vinerna ovan. Här finns mer mineral örter med mörka bär, ett litet element från ekfaten och inslag av småkakor. Smaken är medelfyllig och stram med mörka bär, örter, tuffa syror och tobak. Här finns också ett inslag av torkad frukt. Vinet känns riktigt ungt och behöver några års lagring på flaska. 4,5/5p

Pin Monferrato Rosso 2009

La Spinettas nyskapande blandning av nebbiolo och barbera. Första årgången var 1989 och då var kombon 80 procent barbera (from Ca’ di Pian) och 20 procent nebbiolo. Idag är blandningen 65 procent nebbiolo (från Barbaresco) och 35 procent barbera (från Bionzo). De olika druvsorterna jäste var för sig i roterande jäskar. Vinet får malolaktiska jäsning på ny fransk ek och lagras därefter 16-18 månader på samma mediumrostade ekfat. Därefter blandas vinerna från de olika druvorna och får vila i först två månader på rostfritt stål och sedan ytterligare 3 månader på flaska. Ingen klarning eller filtrering!

Vinet har en nebbioloorange färg coh den dominerand edruvsorten går också igenom i doften med en lätt parfymerad bouquet av läder, saft, röda bär och örter.Smaken är medelfyllig med en bra kryddig uppbyggnad. Här finns en nästan söt saftig smak av röda bär med inslag av örter, läder och viol. Bra längd i eftersmaken och en liten bitter ton i finishen.

Barbaresco Vigneto Bordini 2007

La Spinetta köpte Bordini i Neive så sent som 2006 för att göra ”vanlig” Langhe Nebbiolo – men vinerna blev så bra att de valde att göra en vingårds Barbaresco istället. Vingården är lite yngre och stockarna har en genomsnittlig ålder på 20-25 år men det är inget fel på koncentrationen i vinerna. 4 hektar och en produktion på 13000 buteljer. Vinet jäser i 6-7 dagar på så kallade rotofermentarorer (se nedan) och får 20-22 månader på 50 procent ny och 50 procent ettårig mediumrostad fransk ek. Därefter lagras det i ytterligare 3 månader på rostfritt stål och 12 månader i på flaska. Ingen filtrering eller klarning före buteljering.

Färgen är klassiskt orangeröd. Doften stor med massor av röda bär och en söt/saftig ton och inslag av örter, läder och tjära. Smaken är medelfyllig med bra koncentration och saftigheten går igen på tungan. Vinet har bra syror men är insvept i röd och saftig frukt med inslag av läder, örter och fat. Längden är suverän och vinet känns fortfarande ungt. Behöver tid för att harmonieras. 4-4,5/5p

Barbaresco Vigneto Gallina 2006

5 hektar nebbiolo med en genomsnittlig ålder på 35-45 år som växer på en kalkrik sydsluttning i Neive. Produktionen ligger på runt 11500 buteljer. Vinet får som de flesta andra La Spinettaviner en kort jäsning/macerering på 7-8 dagar i så kallade rotofermentorer (snurrande jäskar i rostfritt stål). Därefter 20-22 månader i ny mediumrostad fransk ek och därefter lagras det i ytterligare 3 månader på rostfritt stål och 12 månader i på flaska. Ingen filtrering eller klarning före buteljering.

Det här är kanske La Spinettas ”lättaste” och mest delikata Barbaresco. Klassisk orangeröd färg och med en stor parfymerad doft av röda bär, läder, örter och blommor. Delikat och aromatisk. Medelfyllig till fyllig och välbalanserad smak med mängder av röda bär och inslag av örter och läder. Lång koncentrerad eftersmak i en blommig och parfymerad stil med tydliga men ändå välintegrerade tanniner. Drick om 2-8 år! Men kan förstås sparas längre 4,5/5p

Barbaresco Vigneto Starderi 2006

Starderi är kanske La Spinetts mest kända cru. 6,5 hektar i Neive med ungefär samma förutsättningar som Gallina här ovan. Görs på samma sätt men vinet får ibland lite längre tid på ek än de andra vinerna.

Samma orangeröda färg. Men lite mer knuten med mineral, röda bär, saft, örter och torkad frukt. Medelfyllig till fyllig superkoncentrerad och kraftfull smak av röda bär, torkad frukt, läder, fat och örter. Vinet är supersträvt och ungt med en lång och koncentrerad eftersmak med inslag av viol. Behöver verkligen lagras i kanske 5 år för att de tuffaste kanterna ska slätas ut och håller mycket längre än så. 4,5-5/5p

Barbaresco Vigneto Valeirano 2006

3 hektar nebbiolo från kalkrik och stenig jord i Treiso. Produktion: 7000 buteljer. I övrigt får vinet samma behandling som Starderi och Gallina.

Också det här vinet har ungefär samma orangeröda färg. Men doften är stor, expressiv och parfymerad med inslag av lakrits, örter, röd bärsaft och mineral. Smaken är medelfyllig och superkoncentrerad med lager på lager av röda bär och örter och inslag av salmiak, läder och torkad frukt. Eftersmaken är fokuserad med suverän längd och väl integrerade tanniner. Tuff  -javisst men också härligt läcker. Drick inom 2-10 år. 5/5p

Barolo Vigneto Campè 2004

8 hektar nebbiolo från kalkrika jordar i Grinzane Cavour i Barolo. Görs som Barbarescovinerna ovan förutom att vinet får 24 månader på helt ny ek och därefter ligger i 9 månader på rostfritt stål och 12 månader på flaska innan det släpps på marknaden.

Djup orange röd färg och en stor krutig, rökigt mineralig doft med inslag av röda bär. Superkoncentrerad smak av röda bär, läder, torkad frukt, örter, fat och kakao. Fantastiska men ändå välintegrerade syror och en lång fantastisk eftersmak. 2 år äldre än Barberescovinerna som vi provade och det märks. Men vinet kan ändå lagras i upp emot 5-10 år eller mer (beroende på dina preferenser!). 5/5p