Schaefer, Sadie och Fèvre superstjärnorna i mars

1 mars, 2012 klockan 13:39

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

 

 

Dela

La Spinetta – modern nebbiolo och barbera

24 november, 2011 klockan 22:07

Nebbiolo är en av världens häftigaste druvor. Och producenten La Spinetta är en modern ikon i Piemonte – en av de där som lyckats modernisera produktionen av de nebbiolobaserade vinerna Barbaresco och Barolo men också vinerna gjorda på druvsorten barbera. Men utan att försaka kvaliteten.

För några veckor sedan gjorde Uppkorkat (undertecknad och videoproducent Björn Lilja) ett besök vid vineriet och provade några fantastiska viner. Vi visades runt av Manuela Rivetti, dotter i familjen och ansvarig för den italienska försäljningen och vinbesök.


Visa La Spinetta på en större karta

För inte så länge sedan var vinvärlden full av generaliseringar. En av dessa gällde de två systerdistrikten Barolo och Barbaresco. Generaliseringen sa att Barolo var ett ”maskulint” och kraftigt vin medan Barbaresco bjöd på lite mer lätta och ”feminina” smaker. I dag känns den generaliseringen både lite unken och gammalmodig. Alla som någon gång provat mer än ett par viner från området vet att både Barolo och Barbaresco visar upp både en mer generös och fruktig sida men att vinerna också kan vara nästan sanslöst hårda och kärva i sin ungdom. Allt beror förstås hur du handskas med nebbiolodruvorna i vingården och i vineriet.

Men något har ändå hänt med vinerna från Piemonte de senaste 10-20 åren. Moderna vinmakartekniker har slagit igenom brett och de gamla kärva vinerna som behövde decennier i källaren för att mjukna blir allt mer sällsynta. Främsta orsaken är bättre och mer mogena druvor och kortare macereringstider med druvskalen (urlakning av färgämnen och syror genom att man låter druvskalen ligga i kontakt med musten). Dessutom har man mer eller mindre helt slutat med att låta stjälkarna gå med till macerering och jäsning (i stjälkarna sitter riktigt hårda och bittra garvsyoror). Allt detta har skapat ett vin som är lättare att ta till sig när det är ungt men som också går lagra länge för den som gillar det.

Slaget mellan traditionalister och modernister var kanske som hetast för 10-20 år sedan. Lite grovt kan man säga att det stod mellan den gamla skolan som lät druvorna macerera länge i gamla slovenska ekfat och de som gav druvorna en kortare maceration (och lagring) på ny ofta fransk ek. Idag finns mängder av tolkningar av både de moderna och de traditionella metoderna men som så gott som alla viner är i dag fruktigare och mer ”mogna” än tidigare generationers viner – och det är bara bra.

La Spinetta gick i förgrunden för den här revolutionen. Firman startade 1977 och som så många andra med Moscato d’Asti – Piemontes flytande valuta. Ett vitt sött pärlande vin som är redo att buteljeras bara någon vecka efter att det lämnat pressarna. Sällan är Moscato något mer än ren njutning (en perfekt matchning till jordgubbar och fruktdesserter) men den är förmodligen det närmaste du kommer ren druvsaft! Och frågar du mig så är det ett av världens mest underskattade viner.

Men familjen Rivetti hade en dröm redan från starten. Man ville göra bra rödvin. Drömmen tog form vid mitten av 1980-talet efter att Braida och Giacomo Bologna visat vad man kunde göra med druvsorten Barbera genom det i dag kultförklarade vinet Bricco dell’Uccellone (1982). Och 1985 såg Cà di Pian dagens ljus. Det är La Spinettas ingångsvin – det enklaste vinet i uppsättningen men det är inget ”enkelt” eller simpelt med Cà di Pian. Vinet är inte ett vingårdsvin utan en blandning från flera olika vingårdar (du kan se några av dessa bakom Manuela Rivetti på fotot här ovan). Men det har ändå en bra koncentration och smakrikedom i förhållande till sitt pris.

Sedan följde Pin - en banbrytande blandning av nebbiolo och barbera (1989). Sex år senare gjorde man sin första vingårdsbarbaresco Gallina (första vinet som fick den ny berömda noshörningen som symbol på etiketten). Barbaresco Vigneti Starderi och Barbera d’Alba Gallina följde 1996. 1997 kom Barbaresco Valeriano, 1998 Barbera d’Asti Superiore Bionzo och 2000 köpte La Spinetta sin första vingård i Barolo - Campè. Sedan dess har man även köpt 65 hektar mark i Toscana.

Att La Spinetta kvalificerar sig till modernisterna beror på att man använder sig tex av 100 procent ny ek för sina prestigeviner (och ja – de tål det även om de kan ha en aning mycket ek i smaken för vissa smaklökar). Dessutom använder man sedan 1995 så kallade rotofermentatorer – roterande jäskar för urlakning och jäsning av sina rödviner. Det gör kanske deras viner lite ”saftigare”  och fruktigare än många andras – men de hela uppsättningen har en bra ryggrad som gör att de kan lagras i årtionden för den som vill det.

Under senare år har familjen Rivetti även köpt vingårdar i Toscana och gör nu några riktigt bra viner även där. Förhoppningsvis kan Uppkorkat någon gång göra ett besök också där!

För mer om La Spinetta – se filmen från Uppkorkats besök i Castagnole Lanze och läs smaknoteringarna från vinerna vi provade!

Dela

La Spinettas viner – smaknoteringar

19 november, 2011 klockan 13:38

Nu blir det nördigt här i Uppkorkat. Har du missat vårt besök hos La Spinetta så kan du se det här. Men vad smakade vinerna som vi provad vid besöket? Här är mina smaknoteringar.

Lidia 2008

En av två vita torra viner som görs i mycket små mängder (3000 buteljer). 100 procent chardonnay som lagrats en tid i stora äldre ekfat.

Vinet har en ljust gul färg och en stor men grön fräsch doft av lime, citrus och mineral. Inte alls som de vita Piemonteviner som legat på ny ek. Smaken är medelfyllig och frisk med en fokuserad smak av tropisk frukt, smör, lime ohc mineral. Bra koncentration och längd. 3,5/5p

La Spinetta Langhe Bianco Sauvignon Blanc 2007

100 procent sauvignon blanc som också fått ligga på stora ”gamla” ekfat.

Vinet har en ljust gul färg och en nyanserad lite gräsig doft med grön frukt och kryddor. Smaken är mycket frusk och citrusmättad med en angenäm kryddighet. På La Spinetta tycker man att det här vinet fortfarande är ungt. 3,5/5p

Moscato d’Asti Biancospino 2011

90000 buteljer från 20 hektar med moscato. Ska vara den första cru-moscato d’Astin i Italien. Druvorna skördas och jäser sedan på tankar under tryck i ett par veckor (vinet var redan klart när vi besökte vineriet i mitten av oktober).

Ljust gul färg. Stor blommig doft med inslag av päron, persikor och druvor. Smakrikt men ändå friskt och läckert vin med en mjuk druvig smak som påminner lite om fläder. Här finns massor av söt frukt. Som buteljerad druvjuice! 3,5/5p

Ca’ di Pian Barbera d’Asti 2008

La Spinettas första rödvin och enda vinet som inte är ett vingårdsvin. Istället kommer druvorna från tre vingårdar med gamla druvor (medelålder på stockarna 35-40 år) i Castagnole och Costigliole. 6-7 dagars macerering/jäsning i roterande jäskar. Vinet får sin malolaktiska jäsning och lagras i 13-15 månader på 50 procent ny och 50 procent använd ek.

Djup mörkt röd färt. Stor bärig doft med inslag av mörka körsbär, kryddor och ek (knäck). Frisk koncentrerad medelfyllig smak av mörka bär, örter, fat och choklad. Ungt med rätt tuffa syror. Lång finish med välintegrerad ek. 3,5-4/5p

Gallina Barbera d’Alba 2008

La Spinetta köpte Gallina 1995 (och då hade stockarna en genomsnittlig ålder på 45 år) och det blev deras första ”cru”-vin. Vinet jäser också i roterande jäskar i 6-7 dagar och får sin malolaktiska jäsning på ek. Därefter lagras det i 16 till 18 månader på helt nya barriquer följt av 6 månader på rostfritt stål och 3 månader på flaska innan det släpps på marknaden. Ingen klarning eller filtrering innan buteljering.

Vinet har en mörk blåröd färg och en stor doft avmörka bär, rosor, läder och kryddor. Definitivt mer ”parfymerad” än Ca’ di Pian. Smaken är medelfyllig och kryddig med en koncentrerad smak av mörka bär, örter, läder och fat. Lång eftersmak med bra syror och en inslag av knäck och tobak. 4/5p

Bionzo Barbera d’Asti Superiore 2008

Det här är La Spinettas äldsta vingård med en hel del 80-åriga vinstockar. Vinet får 16-18 månader på små franska ekfat (barriques) och görs på samma sätt som Gallina.

Mörkt blåröd färg. En helt annan doft än i de andra barbera-vinerna ovan. Här finns mer mineral örter med mörka bär, ett litet element från ekfaten och inslag av småkakor. Smaken är medelfyllig och stram med mörka bär, örter, tuffa syror och tobak. Här finns också ett inslag av torkad frukt. Vinet känns riktigt ungt och behöver några års lagring på flaska. 4,5/5p

Pin Monferrato Rosso 2009

La Spinettas nyskapande blandning av nebbiolo och barbera. Första årgången var 1989 och då var kombon 80 procent barbera (from Ca’ di Pian) och 20 procent nebbiolo. Idag är blandningen 65 procent nebbiolo (från Barbaresco) och 35 procent barbera (från Bionzo). De olika druvsorterna jäste var för sig i roterande jäskar. Vinet får malolaktiska jäsning på ny fransk ek och lagras därefter 16-18 månader på samma mediumrostade ekfat. Därefter blandas vinerna från de olika druvorna och får vila i först två månader på rostfritt stål och sedan ytterligare 3 månader på flaska. Ingen klarning eller filtrering!

Vinet har en nebbioloorange färg coh den dominerand edruvsorten går också igenom i doften med en lätt parfymerad bouquet av läder, saft, röda bär och örter.Smaken är medelfyllig med en bra kryddig uppbyggnad. Här finns en nästan söt saftig smak av röda bär med inslag av örter, läder och viol. Bra längd i eftersmaken och en liten bitter ton i finishen.

Barbaresco Vigneto Bordini 2007

La Spinetta köpte Bordini i Neive så sent som 2006 för att göra ”vanlig” Langhe Nebbiolo – men vinerna blev så bra att de valde att göra en vingårds Barbaresco istället. Vingården är lite yngre och stockarna har en genomsnittlig ålder på 20-25 år men det är inget fel på koncentrationen i vinerna. 4 hektar och en produktion på 13000 buteljer. Vinet jäser i 6-7 dagar på så kallade rotofermentarorer (se nedan) och får 20-22 månader på 50 procent ny och 50 procent ettårig mediumrostad fransk ek. Därefter lagras det i ytterligare 3 månader på rostfritt stål och 12 månader i på flaska. Ingen filtrering eller klarning före buteljering.

Färgen är klassiskt orangeröd. Doften stor med massor av röda bär och en söt/saftig ton och inslag av örter, läder och tjära. Smaken är medelfyllig med bra koncentration och saftigheten går igen på tungan. Vinet har bra syror men är insvept i röd och saftig frukt med inslag av läder, örter och fat. Längden är suverän och vinet känns fortfarande ungt. Behöver tid för att harmonieras. 4-4,5/5p

Barbaresco Vigneto Gallina 2006

5 hektar nebbiolo med en genomsnittlig ålder på 35-45 år som växer på en kalkrik sydsluttning i Neive. Produktionen ligger på runt 11500 buteljer. Vinet får som de flesta andra La Spinettaviner en kort jäsning/macerering på 7-8 dagar i så kallade rotofermentorer (snurrande jäskar i rostfritt stål). Därefter 20-22 månader i ny mediumrostad fransk ek och därefter lagras det i ytterligare 3 månader på rostfritt stål och 12 månader i på flaska. Ingen filtrering eller klarning före buteljering.

Det här är kanske La Spinettas ”lättaste” och mest delikata Barbaresco. Klassisk orangeröd färg och med en stor parfymerad doft av röda bär, läder, örter och blommor. Delikat och aromatisk. Medelfyllig till fyllig och välbalanserad smak med mängder av röda bär och inslag av örter och läder. Lång koncentrerad eftersmak i en blommig och parfymerad stil med tydliga men ändå välintegrerade tanniner. Drick om 2-8 år! Men kan förstås sparas längre 4,5/5p

Barbaresco Vigneto Starderi 2006

Starderi är kanske La Spinetts mest kända cru. 6,5 hektar i Neive med ungefär samma förutsättningar som Gallina här ovan. Görs på samma sätt men vinet får ibland lite längre tid på ek än de andra vinerna.

Samma orangeröda färg. Men lite mer knuten med mineral, röda bär, saft, örter och torkad frukt. Medelfyllig till fyllig superkoncentrerad och kraftfull smak av röda bär, torkad frukt, läder, fat och örter. Vinet är supersträvt och ungt med en lång och koncentrerad eftersmak med inslag av viol. Behöver verkligen lagras i kanske 5 år för att de tuffaste kanterna ska slätas ut och håller mycket längre än så. 4,5-5/5p

Barbaresco Vigneto Valeirano 2006

3 hektar nebbiolo från kalkrik och stenig jord i Treiso. Produktion: 7000 buteljer. I övrigt får vinet samma behandling som Starderi och Gallina.

Också det här vinet har ungefär samma orangeröda färg. Men doften är stor, expressiv och parfymerad med inslag av lakrits, örter, röd bärsaft och mineral. Smaken är medelfyllig och superkoncentrerad med lager på lager av röda bär och örter och inslag av salmiak, läder och torkad frukt. Eftersmaken är fokuserad med suverän längd och väl integrerade tanniner. Tuff  -javisst men också härligt läcker. Drick inom 2-10 år. 5/5p

Barolo Vigneto Campè 2004

8 hektar nebbiolo från kalkrika jordar i Grinzane Cavour i Barolo. Görs som Barbarescovinerna ovan förutom att vinet får 24 månader på helt ny ek och därefter ligger i 9 månader på rostfritt stål och 12 månader på flaska innan det släpps på marknaden.

Djup orange röd färg och en stor krutig, rökigt mineralig doft med inslag av röda bär. Superkoncentrerad smak av röda bär, läder, torkad frukt, örter, fat och kakao. Fantastiska men ändå välintegrerade syror och en lång fantastisk eftersmak. 2 år äldre än Barberescovinerna som vi provade och det märks. Men vinet kan ändå lagras i upp emot 5-10 år eller mer (beroende på dina preferenser!). 5/5p

Dela

Modern Barbaresco och Barbera hos La Spinetta

18 november, 2011 klockan 23:54

Äntligen börjar vi bli klara med våra program från Uppkorkats Italienresa. Björn Lilja har gjort det igen och lyckats få ihop ett riktigt bra program med en nästan löjligt entusiastisk vinnörd framför kameran. Vårt första besök var hos La Spinetta som gör lysande moderna versioner av Barbaresco och Barbera!


Dela

La Spinettas Barbaresco Bordini 2007

10 november, 2011 klockan 21:07

Det har tyvärr inte blivit så mycket från Uppkorkats italienska minitur här i bloggen på ett tag. Vi håller som bäst på att sammanställa det första avsnittet som kommer att handla La Spinetta och om barbaresco, barolo och barbera – Piemontes fantastiska rödviner.

Det kommer att bli en lååång artikel om La Spinetta och vårt besök i Castagnole Lanze vad det liter men låt mig bjuda på en teaser  form av ett av familjen Rivettis senaste viner – Barbaresco Bordini - som görs på druvor från en lite yngre vingård som man först hade tänkt att använda till en enklare Langhe Nebbiolo. Men frukten var så bra att familjen bestämde sig för att göra en vingårdsbarbersco istället, förklarde Manuela Rivetti när vi besökte vineriet.

La Spinetta köpte vingården Bordini så sent som 2006  och den ligger i Neive på 270 meters höjd över havet. Bordini består av 4 hektar som har en sydlig exponering och druvorna växer på en kalkrik jordmån. Den genomsnittliga åldern på stockarna ligger på mellan 20 och 25 år och uttaget på 3 ton/hektar. Den totala produktionen 2007 var 13000 buteljer!

Vinet jäser 7-8 dagar i så kallade rotofermenters – det vill säga roterande jäskar i rostfritt stål – och den malolaktiska jäsningen (som omvandlar den hårda äppelsyran till mjukare mjölsyra) görs i ek. Därefter  får vinet vila i 20-22 månader på fransk ek (50 procent ny/50 procent ettårig) och ytterligare 3 månader på ståltank innan buteljering utan vare sig klarning eller filtrering. 12 månader senare släpptes vinet ut på marknaden.

I det här fallet har det resulterat i ett orangerött vin med en stor och saftig doft av röda bär, örter, läder och ekfat. Saftigheten går igen i munnen och vinet har en koncentrerad och intensiv smak av röda bär, torkad frukt, läder och örter. Garvsyrorna är riktigt hårda och tuffa i nuläget men den långa och makalösa eftersmaken är fylld av härliga bärtoner och en liten knäckton från ekfaten. Behöver ytterligare tid (5-8 år?) för att bli lite mer harmoniskt men för alla oss som gillar lite motstånd i munnen är det fantastiskt redan nu. Jag förstår att Rivettifamiljen ville göra något mer än bara Langhe Nebbiolo av det här vinet!

Dela