La Spinetta – modern nebbiolo och barbera
24 november, 2011
Nebbiolo är en av världens häftigaste druvor. Och producenten La Spinetta är en modern ikon i Piemonte – en av de där som lyckats modernisera produktionen av de nebbiolobaserade vinerna Barbaresco och Barolo men också vinerna gjorda på druvsorten barbera. Men utan att försaka kvaliteten.
För några veckor sedan gjorde Uppkorkat (undertecknad och videoproducent Björn Lilja) ett besök vid vineriet och provade några fantastiska viner. Vi visades runt av Manuela Rivetti, dotter i familjen och ansvarig för den italienska försäljningen och vinbesök.
Visa La Spinetta på en större karta
För inte så länge sedan var vinvärlden full av generaliseringar. En av dessa gällde de två systerdistrikten Barolo och Barbaresco. Generaliseringen sa att Barolo var ett ”maskulint” och kraftigt vin medan Barbaresco bjöd på lite mer lätta och ”feminina” smaker. I dag känns den generaliseringen både lite unken och gammalmodig. Alla som någon gång provat mer än ett par viner från området vet att både Barolo och Barbaresco visar upp både en mer generös och fruktig sida men att vinerna också kan vara nästan sanslöst hårda och kärva i sin ungdom. Allt beror förstås hur du handskas med nebbiolodruvorna i vingården och i vineriet.
Men något har ändå hänt med vinerna från Piemonte de senaste 10-20 åren. Moderna vinmakartekniker har slagit igenom brett och de gamla kärva vinerna som behövde decennier i källaren för att mjukna blir allt mer sällsynta. Främsta orsaken är bättre och mer mogena druvor och kortare macereringstider med druvskalen (urlakning av färgämnen och syror genom att man låter druvskalen ligga i kontakt med musten). Dessutom har man mer eller mindre helt slutat med att låta stjälkarna gå med till macerering och jäsning (i stjälkarna sitter riktigt hårda och bittra garvsyoror). Allt detta har skapat ett vin som är lättare att ta till sig när det är ungt men som också går lagra länge för den som gillar det.
Slaget mellan traditionalister och modernister var kanske som hetast för 10-20 år sedan. Lite grovt kan man säga att det stod mellan den gamla skolan som lät druvorna macerera länge i gamla slovenska ekfat och de som gav druvorna en kortare maceration (och lagring) på ny ofta fransk ek. Idag finns mängder av tolkningar av både de moderna och de traditionella metoderna men som så gott som alla viner är i dag fruktigare och mer ”mogna” än tidigare generationers viner – och det är bara bra.
La Spinetta gick i förgrunden för den här revolutionen. Firman startade 1977 och som så många andra med Moscato d’Asti – Piemontes flytande valuta. Ett vitt sött pärlande vin som är redo att buteljeras bara någon vecka efter att det lämnat pressarna. Sällan är Moscato något mer än ren njutning (en perfekt matchning till jordgubbar och fruktdesserter) men den är förmodligen det närmaste du kommer ren druvsaft! Och frågar du mig så är det ett av världens mest underskattade viner.
Men familjen Rivetti hade en dröm redan från starten. Man ville göra bra rödvin. Drömmen tog form vid mitten av 1980-talet efter att Braida och Giacomo Bologna visat vad man kunde göra med druvsorten Barbera genom det i dag kultförklarade vinet Bricco dell’Uccellone (1982). Och 1985 såg Cà di Pian dagens ljus. Det är La Spinettas ingångsvin – det enklaste vinet i uppsättningen men det är inget ”enkelt” eller simpelt med Cà di Pian. Vinet är inte ett vingårdsvin utan en blandning från flera olika vingårdar (du kan se några av dessa bakom Manuela Rivetti på fotot här ovan). Men det har ändå en bra koncentration och smakrikedom i förhållande till sitt pris.
Sedan följde Pin - en banbrytande blandning av nebbiolo och barbera (1989). Sex år senare gjorde man sin första vingårdsbarbaresco Gallina (första vinet som fick den ny berömda noshörningen som symbol på etiketten). Barbaresco Vigneti Starderi och Barbera d’Alba Gallina följde 1996. 1997 kom Barbaresco Valeriano, 1998 Barbera d’Asti Superiore Bionzo och 2000 köpte La Spinetta sin första vingård i Barolo - Campè. Sedan dess har man även köpt 65 hektar mark i Toscana.
Att La Spinetta kvalificerar sig till modernisterna beror på att man använder sig tex av 100 procent ny ek för sina prestigeviner (och ja – de tål det även om de kan ha en aning mycket ek i smaken för vissa smaklökar). Dessutom använder man sedan 1995 så kallade rotofermentatorer – roterande jäskar för urlakning och jäsning av sina rödviner. Det gör kanske deras viner lite ”saftigare” och fruktigare än många andras – men de hela uppsättningen har en bra ryggrad som gör att de kan lagras i årtionden för den som vill det.
Under senare år har familjen Rivetti även köpt vingårdar i Toscana och gör nu några riktigt bra viner även där. Förhoppningsvis kan Uppkorkat någon gång göra ett besök också där!
För mer om La Spinetta – se filmen från Uppkorkats besök i Castagnole Lanze och läs smaknoteringarna från vinerna vi provade!
