Uppkorkat

Så har vi äntligen landat i Milan på Uppkorkats lilla roadtrip till European Wine Bloggers Conference 2011
#EWBC & #EWBC11.
Uppkorkats dynamiska duo, Magnus Vinnörden Ericsson och Björn Papa Bear Lilja, har en hektisk torsdag framför oss.

För nu bär det iväg till Piemonte och ett besök hos La Spinetta – en av de bästa producenterna (och främsta modernisterna) av Barbaresco-, Barolo- och Barberaviner.

Jag har skrivit om La Spinetta tidigare här i uppkorkat och deras viner imponerar: från de lite ”enklare” (det finns inget enkelt med dem – de är bara inte lika dyra och hajpade som prestigevinerna) barberavinerna, via deras lysande Pin (en blandning av nebbiolo och barbera) till firmans prestigeviner från små vingårdar i Barolo och Barbaresco (tex Vigneti Starderi).

Dessutom gör vi ett besök hos anrika Contratto som nyligen köpts av La Spinetta för att kolla in lite sött bubbel.

Häng med oss här i Uppkorkat – det blir många rapporter och tips under vägen!

För de flesta är Piemonte synonymt med de stora massiva rödvinerna Barolo och Barbaresco. Men det finns ett liv bortom dyra lagringsobjekt. Vardagsviner som du kan njuta av direkt.

Okej – Barolo och Barbaresco må vara kungen och drottningen av Piemonte men druvsorten nebbiolo kan du hitta i något mer anspråkslösa viner från området. Ofta döljer de sig bakom namnet Langhe Nebbiolo och innehåller druvor som antingen inte använts till producenternas bästa viner eller som växer utanför de mer kända distriktens vingårdar. Men just dessa viner kan ge dig en känsla av hur de stora vinerna smakar.

Ett sådant är Fontanafreddas Langhe Nebbiolo 2009 (22300, 99 kronor) som har nebbiolos lätt parfymerade toner av körsbär, röda bär, torkad frukt och kryddor. Det har kanske inte storebrors (dvs. Barolos) fyllighet eller kraft men är i gengäld inte heller smärtsamt strävt. Här finns också en ganska tydlig fatkaraktär med vaniljtoner för den som gillar det!

Pio Cesare är en annan känd Baroloproducent och deras Langhe Nebbiolo 2007 (7306, 129 kronor) är lite dyrare men också lite mer typisk. Här får du förutom ganska tuffa men ändå behagliga syror också inslag av viol och rosor. Fatinslaget är inte lika uttalat och eftersmaken är mer nyanserad och utvecklad. Men så har vinet också två år mer på nacken!

Barbera är annars Piemontes vanligaste röda druvsort och den näst mest planterade blå druvan i Italien. Tills ganska nyligen gjordes mest opretentiösa fruktiga syrliga och friska viner på barbera – men i dag gör allt fler producenter seriösa lagringsviner på druvsorten. De bästa är i klass med Barolo och Barbaresco.

Fontanafreddas Briccotondo (2773, 75 kronor) är en bra introduktion till barberas bäriga charm. Här finns lager på lager av mörka och röda bär och inslag av fat, choklad och örter. Men vill du verkligen känna vad druvsorten kan åstadkomma så provar du förstås La Spinettas Ca’ di Pian Barbera d’Asti 2007 (92156, 182 kronor) som kombinerar massor av frukt med Piemontes strama och sträva sidor. Här finns koncentrerade smaker av mörka bär, örter, fat och kola tillsammans med de syrliga och sträva tonerna ger ett vin som har en härlig komplexitet. Lägg till lite tobak och kryddor och du har en vinnare.

Slutligen missa inte heller druvsorten dolcetto – eller ”den lilla söta” som namnet betyder. Det är kanske inte en av världens mest intressanta druvsorter men i händerna på en bra vinmakare kan resultatet bli riktigt bra. Tyvärr finns de just nu ganska få dolcettoviner på bolaget. Men Luigi Piras Dolcetto d’Alba (92166, 129 kronor) kan det kanske finnas några flaskor kvar av. Det här är ett vin packat med ung bärighet och härlig smak av körsbär, örter och tobak. Lättare än både nebbiolo och barbera och mer okomplicerat och rättframt.

Namnet Voerzio har länge varit förknippat med några av Piemontes bästa viner. Bröderna Gianni och Roberto gick skilda vägar redan på 80-talet och de lär inte ha mycket till övers för varandra. Men deras viner skiner som stjärnor en klar natt.

Roberto Voerzio är den som det gått bäst för. Han tillhör i dag Barolos vinmakarelit – en föregångare och modernist vars viner man sällan ser eller har råd att prova. Brorsan Gianni Voerzios viner är inte lika kända men håller en fantastisk klass (hans Barolo La Serra är en personlig favorit) och de har den fördelen att de är bra mycket billigare. Båda gör viner som har de traditionella nebbiolosmakerna men som är rundare och mer fruktdrivna än traditionell Barolo/nebbiolo.

Vingårdarna är belägna i den klassiska kommunen La Morra i Barolo och perstigevinerna kommer från vingårdar som Brunate, La Serra och Cerequio. Men för alla som är intresserade av Roberto Voerzio finns nu chansen att prova tre viner från egendomen i en mer hygglig prisklass. Alla tre släpptes nu i onsdags.

Dolcetto d’Alba Priavino (94913, 155 kronor)
Druvsorten och vinstilen dolcetto är lite av Piemontes bruksvara – ett fruktdrivet och friskt vin som främst används som törstsläckare och till lättare maträtter. Det bjuder sällan på några större vinupplevelser men allt fler gör nu seriösa dolcettoviner i Pimeonte.
Det här vinet kommer från vingården Priavino och har jäst och lagrats helt och hållet på tankar av rostfritt stål. Färgen är röd och i doften dominerar bärdofter och ett litet inslag av knäck. Smaken är lätt, frisk och fruktdriven med inslag av örter. Inget stort vin men helt ok!

Barbera d’Alba Vigneti Cerreto 2007 (94920, 236 kronor)
En av Roberto Voerzios nyare projekt. 100 procent barbera från vingården Ceretto. Vinet har lakats ur med skalen i 12-14 dagar och jäst på rostfria tankar. Därefter följde 2 år i nya och gamla ekfat. I färgen är vinet mörkt blårött och doften är en cocktail av mörka bär, örter, fat (knäck och smörkakor). Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av mörka bär, örter, kryddor, fat och nötter. Lång och härlig eftersmak. En riktigt häftig barbera!

Langhe Nebbiolo 2007 (94914, 236 kronor)
Egentligen en Barolo med frukt skördad från samma vingårdar som Voerzio har som grund för sina Baroloviner. Vinet har jäst och macererat vid en lite högre temperatur på rostfria ståltankar. Därefter har det fått 18 månader på franska barriquer och sex månader på flaska. Färgen är klassiskt nebbiolo-orange. Doften känns fortfarande lite knuten med mörka körsbär, torkad frukt, läder, trä och rosblad. Smaken är medelfyllig och superkoncentrerad. Torkad frukt, läder och örter möter mörka bär och fat. Eftersmaken är lång och sträv. Vilket vin!