Lysande viner i maj – sommaren är här!
Bra rosé, läckra vita och sagolik bourgogne och kraftiga rödviner. Maj blir en bra men dyr månad!
Bra rosé, läckra vita och sagolik bourgogne och kraftiga rödviner. Maj blir en bra men dyr månad!
Tasca d’Almerita var kanske den första vinproducenten som på allvar visade mig hur bra Siciliens viner kan vara. Det var 20 år sedan och det har hänt mycket sedan dess.
Idag finns det mängder av bra vinproducenter på Sicilien och vinerna är är bättre än någonsin. Men minnet av de där tidiga 90-tals årgångarna har etsat sig fast i minnet och det händer att jag undrar hur bra de där vinerna egentligen var och hur bra de har utvecklats sedan dess.
Som tur var har jag haft ett par buteljer av Tasca d’Almeritas Cabernet Sauvignon kvar i ”källaren”. Då i början av 1990-talet regerade cabernet- och chardonnayvinerna. Det var innan intresset för små och ovanliga druvsorter hade satt in och innan vinvärlden på allvar tröttnat på ”ännu en cabernet/chardonnay”. Tasca d’Almeritas Cabernet Sauvignon var en av de bästa jag hade provat och ett lysande exempel på en internationell druvsort som gjorde sig ovanligt bra i det syditalienska klimatet.
När jag nu öppnar buteljen 19 år efter skörden så förstår jag vad det var som gjorde mig så imponerad. Det är sällan jag öppnar gamla viner som håller ihop så väl som denna 93a. Dessutom brukar de där minnena av fantastiska viner ”back in the days” ofta vara lite missvisande. Det har hänt så otroligt mycket i vinvärlden de senaste tio-femton åren och jag har provat en hel del fantastiska viner sedan dess.
Men färgen är fortfarande helt otrolig med en tät mörkröd nyans och en tunn orange kant. Doften är stor och örtig med svarta vinbär, mörka bär, mynta och läder. Smaken är fyllig och rund med inslag av svarta vinbär, mynta, choklad och mörka bär. Här finns också lite tobak och läder. Dessutom en lång härlig eftersmak med mognadskomplexitet. Förmodligen blir det inte bättre utan är nu helt färdigt att drickas.
Så var det då dags igen för årets tråkigaste men viktigaste provning. Tråkigaste för att likritningen är så stor. Viktigaste för att det är det här som majoriteten av konsumenter bär hem från bolaget.
För snart två veckor sedan provade jag igenom 137 bag-in-box viner och som vanligt var det en både intressant och trist upplevelse. Och det är alltid kul att höra hur snacket går i provningsrummet under provningen. ”Nej fy fan – vad är det här!” ”Hur kan det här få säljas!!!” ”Är det verkligen någon som dricker det här?!”
Och det är lätt att förfasa sig när man provar låda efter låda. Men låt oss vara ärliga. Även om drygt 50 procent av konsumtionen består av bag-in-box så tror jag knappast att du och jag går hem från bolaget med känsla av att vi köpt något fantastiskt. Nej vi vill ha något som är lätt att hantera, relativt billigt och som är hyfsat bra – good enough helt enkelt.
Och det finns goda och dåliga nyheter bland boxarna. De goda är att det finns få som är dåliga. Kvalitén har ökat enormt de senaste åren så den som köper en box riskerar knappast att utsättas för något som är odrickbart.
De dåliga är att likritktningen är enorm. Särskilt på den röda sidan där vin efter vin är mer eller mindre omöjliga att skilja från varandra. Det är som sagt inget fel på vinerna men här finns inget som sticker ut eller inget som får en att haja till eller att säga – ”ja jäklar det där var ett bra vin!”. Faktum var att några viner som kändes oxiderade (normalt något man vill undvika i vin) fick mig att haja till på ett positivt sätt – och det är inte bra!
Men det finns undantag. Särskilt bland de vita som överlag kändes fräschare och renare i smaken.
Här är några av de som visade sig bäst i provningen!
Ramos Classic White 2011 (2557, 159 kronor)
Frisk doft och smak av ung grön frukt och inslag av mineral och krusbär. Fräsch avslutning med en angenäm kryddighet.
Il Nostro Catarratto Grecanico 2010 (22973, 159 kronor)
Medelfylligt vin med en bred fruktig smak och inslag av smör, nötter och ek.
Rabl Grüner Veltliner 2011 (2296, 159 kronor för 1500 ml)
Bra druvkaraktär. Lite aromatisk och kryddig men ändå frisk och fräsch. Bra intensitet i eftersmaken.
Soave Giardini d’Italia 2010 (2909, 199 kronor)
Smörig doft och smak med bra intensitet. Massor av mogen frukt och fat!
Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc 2011 (22139, 215 kronor)
Fortfarande bland de bästa vita boxarna. Frisk stram och lite krutig/mineralig smak av krusbär, grön frukt och citrus. Fräsch med lång eftersmak!
Two Tracks Sauvignon Blanc 2011 (6192, 165 kronor för 1500 ml)
Okej – boxen är bara hälften så stor men det här är en bra tolkning av kiwi-sauvignon blanc! Klasissk smak av fruktcocktail, lite krusbär och nässlor
Santa Ana Chardonnay Viognier 2011 (6604, 179 kronor)
Intressant druvblandning som har en lite bitter men rätt läcker smak av tropisk frukt, mineral, nötter och kryddor.
Beringer Sonoma Chardonnay 2010 (6453, 149 kronor för 1500 ml)
Bra koncentrerad och druvtypisk smak med inslag av smör, rostade fat, nötter och tropisk frukt. Bra längd i eftersmaken!
Chapel Hill Riesling Sauvignon Blanc 2011 (2903, 169 kronor)
Måste erkänna att jag gillar de här druvblandningarna eftersom de står ut i mängden likriktade viner. Det här vinet har en frisk blommig smak och är både frisk och koncentrerad på en och samma gång.
Leva Chardonnay Dimiat & Muscat 2011 (2619, 169 kronor)
Muscaten tar över och ger det här vinet en lite blommig, druvig och aromatisk karaktär. Fin frisk smak med blommig frukt!
De Bortoli dB Selection Rosé 2011 (6239, 199 kronor)
Enda roséboxen som håller måttet. Det här vinet har massor av röda bär men ändå friska syror. Bra balans i den lite örtiga och nötiga eftersmaken.
Rive Barbera (6285, 199 kronor för 2000 ml)
Förra årets överraskning håller än även om den känns lite knuten. MÖrka bär, kryddor och choklad samsas i det här vinet på en rätt sönt sätt. Lång eftersmak dessutom!
Dragunera Syrah 2010 (2846, 199 kronor)
Saftigt vin i Nya Världen stil men med bra lite kryddig syrah känsla. Inslag av choklad och inlindade garvsyror.
Falernia Syrah Carmanere Cabernet 2011 (6024, 199 kronor)
Också rätt saftig i stilen men med massor av euaklyptus och mynta ton i cabernetsmaken. Aldrig helt fel om man gillar det!
Bellingham Shiraz Viognier 2010 (2056, 147 kronor för 1500 ml)
Lite rökig doft av mörka bär, fat och vanilj. Smaken är intensiv med röda och mörka bär, örter, fat, choklad och vanilj. Lång eftersmak. Fortfarande en av de bästa röda boxarna.
Det märks att sommaren är på väg när man tittar på de nya vinerna som släpps på onsdag. Då lanseras inte mindre än 18 roséviner i det tillfälliga exklusiva sortimentet.
Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!
Och i jämförelse med de trötta och likformade roséerna i det fasta utbudet (de som du och jag är hänvisade till året runt) så är kvaliteten lysande. Visst de kostar lite extra men i det här fallet är det värt varenda krona!
Sydafrikanska Delheim Pinotage Rosé 2011 (90107, 99 kronor) och chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah 2011 (91145, 99 kronor) är två gamla favoriter som är riktigt bra i år också. De går båda i samma lite fruktdrivna stil. Det här är roséviner med mycket bärsmaker. Den förra är lite lättare och friskare med mineral- och örttoner. Den andra djupare och mer pang på i bärsmakerna.
Marsannay Rosé Domaine Clair-Daü 2011 (95048. 129 kronor) och Marsannay Rosé Pinot Noir Domaine Bruno Clair 2010 (91165, 149 kronor) visar hur läcker rosé kan vara när den görs på pinot noir. Den första är lätt och frisk och lite nervig i smaken. Den andra lite kraftigare med härlig hallonsmak och lite inslag av kaffe. Missa inte heller Neudorf Pinot Rosé 2011 (95105, 149 kronor) från Nya Zeeland som har en koncentrerad smak av persikor, jordgubbar, mineral och svamp.
Annars är det väl Provence, tillsammans med Tavel, som är mest känt för sina roséviner. Château Sainte Marguerite Cru Classé Rosé 2011 (95112, 149 kronor) visar upp Provence från sin friska smakrika och lite kryddiga sida med smaker av apelsin, röda bär och grape. Och Domaine de la Mordorée La Dame Rousse 2011 (91229, 145 kronor) från Tavel, gjord på bland annat grenache, cinsaut, mourvèdre och syrah, är lite eldigare med inslag av hallonremmar och med lite restsötma i eftersmaken.
Låt mig också säga något kort om det vita innan vi går över på de röda fynden. Arbois Sélection 2008 (99226, 179 kronor) är ett läckert vitt vin från distriktet Arbois och Stephane Tissot. Den är gjord på en blandning av chardonnay och den lokala savignindruvan och har Juravinernas (ofta) lite nötiga och oxiderade koncentration. Det är kanske inte något för alla – men jag älskar den här lite brända, nötiga och svampiga smaken som ändå är frisk och smakar torkade aprikoser.
I maj kommer också några rieslingviner som du inte får missa. I vår Sydafrikaserie som går i 24HD (och som du även kan se i bloggen) besökte vi Paul Cluver (se inslaget här!) och firmans Riesling 2010 (90005, 109 kronor) är bara så läcker med sin lätta fokuserade och friska smak. Lime och citrus möter mineral (krita) och honung och en liten ton av petroleum. Läs mer om Paul Cluvers viner här!
Österrikiska Bründlmayer Riesling Heiligenstein 2010 (90101, 195 kronor) är förstås ännu friskar och lite hårdare i smaken. Vinet är alldeles för ungt men det är ändå svårt att inte låta sig förföras av smakerna av citrus, persikor och apelsin.
Det har varit ont om siclianska rödviner på bolaget men nu finns det helt plötsligt mycket att välja på. Bland mina favoriter hittar vi Noà Cusumano 2007 (91182, 198 kronor) är en modern klassiker som brukar vara lysande. Så också 2007an med sin koncentrerade men ändå runda smak av mörka bär, örter, fat och inslag av kakao och kryddor. Vinet är gjort på en blandning av nero d’avolo, cabernet sauvignon och merlot.
Donnafugata gör också lysande viner och Tancredi 2007 (91200, 199 kronor) är en annan modern klassiker som imponerat på mig över åren. Också här har vi en blandning av inhemska och lokala nero d’avolo tillsammans med bland annat cabernet sauvignon och tannat. 07an har en förförisk doft av svarta vinbär, mynta och örter. Smaken är sträv, koncentrerad och massiv med massor av mörka bär (svarta vinbär), örter, choklad och fat! 2007an är tydligen slutsåld (enligt företaget) och det är inte så konstigt eftersom den fick tre glas i italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.
Missa inte heller några lysande viner från norra Italien. Gianni Voerzio är en av mina favoritproducenter när det gäller prisvärd Barolo. Nu kommer hans Barbera d’Alba Ciabot della Luna 2009 (91126, 179 kronor) och Barolo La Serra 2007 (91128, 249 kronor). Båda är alldeles för unga i nuläget. Det första är mörkt och lite syrligt i smaken och packat mer mörka bär och strama syror. Det andra är också stramt med röda bär, läder, torkad frukt, choklad/kakao, nypon och rosor. Och avslutningen är lång och sträv!
Det är den även hos Luigi Piras Barolo 2007 (90032, 275 kronor) som jag tycker går från klarhet till klarhet. Det här är ett superkoncentrerat vin med röda bär, ryddor, tobak och örter i smaken. Eftersmaken har rejält med tuffa syror och tar aldrig slut. Lägg undan i källaren i ytterligare 3-5 år innan du öppnar!
För snart en vecka sedan var det tänkt att Carina Falcone från Marchesi Mazzei och Castello di Fonterutoli skulle hålla en provning på Gastro. Tyvärr blev Carina Falcone sjuk och fick inte lämna Italien men vinimportören Johan Lidby ställde ändå till med en riktigt schysst provning av de flesta av vinhusets viner.
Mazzei är en av många anrika vinproducenter i Toscana (anor bak till 1400-talet). Men ännu viktigare än det är att firman varit med och drivit på den moderna förvandlingen i Chianti Classico och kvalitetsmedvetenheten i projekt som Chianti Classico 2000 (ett projekt som drevs av Consorzio Vino Chianti Classico för att hitta nya och bättre kloner på druvsorterna och bättre tekniker i vingården).
Mazzei var också bland de första att göra sig av med några av sina så kallade ”supertoskanare” (men inte alla) – det vill säga viner gjorda utanför eller vid den förr så rigida vinlagens bestämmelser och istället satsade på att göra sin Chianti Classico ”Riserva” – Castello di Fonterutoli till sitt prestigevin.
Mazzeis grund är förstås egendomen Castello di Fonterutoli i Toscana strax norr om Siena där man har en mängd vingårdar. Men på 1990-talet utvidgade man sina intressen och köpte vingårdar både i Maremma Toscana (Belguardo) och på Sicilien (Zisola). Vinerna från söder och den toscanska kusten är förstås lite fläskigare och mer fruktdrivna i stilen – men det finns ändå en husstil.
Jag har provat Fonterutolis viner under en tioårs-period och det finns en anledning till att Mazzeis får lysande recensioner år efter år (till exempel från vinbibeln Gambero Rossso Italian Wines). Framförallt vinerna från Toscana har en härlig struktur och smakrikedom parat med en elegans och återhållsamhet som kännetecknar stora viner.
Här är några av vinerna som vi provade (mer kommer i del 2)!
Familjen Mazzei köpte Zisola tre kilometer från havet på Sydöstra Sicilien i slutet av 1990-talet. Första vinet gjordes 2004. Det här är familjens försök att göra det de gör i Toscana fast på Sicilien och med nero d’Avola – det vill säga man vill göra eleganta viner med bra struktur. De här vinerna är helt klart mer fruktdrivna än de från Belguardo och Fonterutoli. I dag är 21 av 50 hektar använda för vinproduktion (ska upp till 30 hektar) och vinrankorna är planterade som fristående buskar. Man har även planterat lite syrah, cabernet sauvignon och petit verdot på prov.
Zisola 2009 (71912, 129 kronor)
2009 var en varm/het årgång över hela Europa och man gjorde inte toppvinet Doppiozeta under de betinglserna. Vinet är gjort på 100 procent nero d’avola som fått 20 dagars skalmacerering och vinet har lagrats 10 månader på fransk ek (1/3 var nya fat). Det har gett ett vin med en mörk röd färg och en lite ”dammig” tät näsa av mörka bär, mynta, choklad och småkakor. Smaken är medelfyllig och bärig med smak av röda (hallon) och mörka bär, örter och salmiak. Här finns en touch av ek och en hyfsat lång och elegant finish. 3,5/5 p
Doppiozeta 2008 (99309, 249 kronor)
Zisolas toppvin. Första årgången var 2006. 2008 gjordes på 60 procent nero d’Avola, 30 procent syrah och 10 procent cabernet franc. Vinet fick 30 dagars urlakning med skalen och har lagrats 16 månader på fransk ek (50 procent var nya fat). Mörk röd färg och en stor lite rökig doft av mörka bär, småkakor (knäck), ek och örter. Medelfyllig till fyllig smak av mörka bär, örter, mynta, rökiga ekfat, vanilj och kola. Lång eftersmak med bra syror och bra struktur. 4/5p
Mazzei köpte Tenuta Belguardo vid mitten av 1990-talet och egendomen ligger 10 mil från Fonterutoli och granne med Brancaia. Familjen tycker själva att skillnaderna mellan Chianti och Maremma är större än de mellan Maremma och Sicilien. Här är klimatet alltid varmare och torrare än i Chianti. Prestigevinet Tenuta Belguardo var tyvärr inte med på provningen eftersom det var slutsålt!
Belguardo Rosé 2010 (99148, 89 kronor)
Rättfram rosé som görs av 50/50 sangiovese och syrah. 24-36 timmars skalmacerering och 2 månader på 500 liters ekfat. Det här är ett friskt och fräscht vin med massor av röda bär och mineral. Bra syror och smak av hallon och jordgubbar. 3/5p
Serrata Belguardo 2009 (22955, 99 kronor)
80 procent sangiovese och 20 procent alicante nero. 10 månader på mest fransk ek (man använder också lite amerikansk ek). Vinet har en ungt röd färg och doft av kakao, knäck, örter, kryddor och bär. Smaken är medelfyllig och kryddig med inslag av körsbär, örter, nötter (en angenäm oxidationston) och ek. Bra syror och bra balans med en lite bitter finish. 3,5/5p
Bronzone Belguardo 2008 (75791, 149 kronor)
Går under den snävare ursprungsbeteckningen Morellino di Scansano DOCG och en ”cru” från 5 hektar som planterades för en 10-11 år sedan på sandsten och kalksten. 100 procent sangiovese som fått 14 månader på ek (50 procent nya fat). Färgen är mörkt bordeauxröd och i doften slås jag av en unga aromer av ek, mörka bär, körsbär och örter. Den är lite mer knuten än Serrata Belguardo. Smaken är medelfyllig+ och koncentrerad med en en lite syrlig ton och inslag av röda och mörka bär, körsbär, fat och örter. Bra koncentration och bra längd i eftersmaken. 4/5p
Senare idag går tredje avsnittet av Uppkorkat som tv-program ut på 24HD. Den här gången handlar det om danska vinbarer och vi har besökt tre ställen med lite olika inriktning. Två av dessa fokuserar på ekologiska/biodynamiska respektive naturliga viner.
Därför passar jag också på att tipsa om de bästa ekologiska produkterna på bolaget. Jag har tidigare skrivit om de vita vinerna (här och här) – idag är det dags för de röda. Och eftersom det varit en hel del lyxviner här i bloggen på sista tiden så är det extra kul att åtta stycken kostar under 100 kronor.
Först en bekännelse: Sist jag skrev om ”ekoviner” fick jag ett samtal från en bonde som gjorde klart att det inte finns några ekologiska viner. Och han har ju rätt – det är druvorna som är odlade enligt organiska, ekologiska eller biodynamiska principer. Men försök själv att skriva ”vin från druvor som odlats enligt ekologiska principer” genomgående i en artikel och du förstår problemet. Jag kommer därför att skriva ”ekoviner” och ”ekologiska viner” och med det menar jag druvor som odlats med ekologiska metoder (dvs utan bekämpningsmedel eller konstgödsel).
Du kan läsa mer om mina tankar om ekologiskt här!
Nog snackat – nu till vinerna. Ska man vara lite kritisk så kan väl tycka att de flesta går i samma stil. Det borde finnas utrymme för mer variation även bland ekovinerna!
Vi börjar i södra Italien och med ett vin som ibland är riktigt bra. il Nostro Rosso del Salento 2010 (32205, 55 kronor) är gjort på en cocktail av 90 procent negroamaro och 10 procent primitivo och har en lätt frisk och bärig smak med inslag av röda bär, torkad frukt och tobak. Här finns bra syror och en lite rökig touch som ger komplexitet till vinet och 55 kronor är ju inget dåligt pris!
Frågar du mig så borde Sicilien vara för varmt för druvsorte merlot men Zeta Troppo Merlot Cabernet 2009 (2180, 64 kronor) har riktigt bra druvkaraktär med inslag av mörka bär, kaffe, blyerts och örter. Drick till höstens grytor!
Vill du ha lite mognad i ditt vin så prova Azabache Crianza 2007 (2708, 79 kronor) från Rioja. Druvsammansättningen är den klassiska med 60% tempranillo, 30% garnacha och 10% graciano. Vinet har tempranillos kryddighet och runda smak av röda bär, torkad frukt, fat, dill, choklad och örter. Läcker Rioja till ett väldigt trevligt pris!
Cameleon Reserva Cabernet Sauvignon 2010 (6518, 79 kronor) är ett suveränt exempel på det som vi vinnördar brukar kalla för ett ”fruktdrivet vin”. Ett vin fullt av solmogen frukt och mjuka bäriga smaker. Men i det här fallet är de koncentrerade smakerna av mörka bär (svarta vinbär och plommon) och ekfat (vanilj) kombinerad med bra och lite tuffa syror.
Vi fortsätter med de udda druvblandningarna och Sicilien. Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon 2010 (32452, 89 kronor) är ett kraftfullt vin med en koncentrerad smak av plommon, körsbär och torkad frukt. Här finns rejäla syror som är inlindade i mjuk frukt och en lång eftersmak med inslag av vanilj.
Vi fortsätter med rätt kraftfulla och bäriga viner. Chilenska Misiones de Rengo Reserva 2009 (6510, 89 kronor). Återigen möts vi av ett medelfylligt vin med en koncentrerad smak av mörka bär (svara vinbär), tobak, choklad och vanilj. Bra längd och bra koncentration i eftersmaken.
Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere 2009 (6586, 90 kronor) kommer också från Chile men är saftigare och mjukare i stilen. Här är inledningen lite bitter med röda och mörka bär, örter och fat. Men avslutningen är lite saftig med mjuka och inlindade syror. Publik helt enkel.
Och slutligen ett vin med lite annan karaktär. I Château Pech-Latt 2010 (2233, 93 kronor) från Corbières i södra Frankrike dominerar örtigheten och de provencalska kryddorna över bärigheten. Här finns en härlig pepprighet med inslag av rökt korv och björnbär. Lite kärvare men ändå välbalanserad!
För drygt en vecka sedan skrev jag om ekotrenden och att vinerna som odlas utan bekämpningsmedel eller konstgödsel bara blir bättre. Och nu har det blivit dags att titta lite närmare på fynden. Vi börjar med de vita.
Okej il Nostro Grecanico 2010 (22803, 49 kronor) kommer inte att ge dig ditt livs vinupplevelse men du får ändå riktigt mycket vin för pengarna. Doften är stor och blommig med inslag av melon. Smaken är medelfyllig och brett fruktigt med en lite aromatisk och eldig avslutning. Personligen saknar jag lite syra – men vad begär man egentligen för 49 kronor?
Argentinska Ecologica Santa Florentina Torrontés Chardonnay 2010 (6231, 64 kronor) går i samma stil och är snäppet bättre. Här är doften stor och aromatisk med en bra kryddighet. Smaken är mer koncentrerad med massor av tropisk frukt (mango och papaya) och en lång kryddig finish. Och gillar du den kryddiga stilen så får du inte heller missa Vida Orgánica Torrontés 2010 (6587, 69 kronor). Drick till kyckling, fisksoppa eller kyckling.
Så över till viner med lite mer syra. Chenin blanc tillhör mina favoritdruvor – personlig, egensinnig och med ett imponerande smakregister som spänner från helt torr till förföriskt söt. Både Domaine FL Le Chenin 2009 (2197, 119 kronor) och Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 (90347, 149 kronor) går helt i den torra stilen.
Den första kommer från Anjou i Loire och har den där lite karaktäristiska fruktpastillaktiga doften med inslag ananas som jag ofta hittar i chenin. Smaken är rejält fruktig men med pigg syra och inslag av samma fruktpastiller som finns i doften. Här finns också ett lite smörigt inslag och eftersmaken är lång och mineralig.
Nya Zeeländska Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 tar det hela till ännu en nivå. Det har en stor härlig doft av sent skördad frukt, botrytis, blommor, citrus och honung. Smaken är frisk och medelfyllig med inslag av mogen citrusfrukt, bivax, smör och fat. Jag hittar också inslag av rostad ek, nötter och honung. Och visst finns den där smaken av fruktpastill där igen. Fräckt!
Vilka är de bästa ekovinerna? Nu börjar jag rulla ut smaknoteringar från mina favoriter från monopolets ekovinsprovning i måndags. Men precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg – det kan finnas andra och bättre ekoviner i sortimentet som inte skryter med att de är ”eko”.
Mina tankar om ekotrenden hittar du här!
Ska sanningen fram så var det inte många boxar med i provningen. Men här är i alla fall några som är bra! Och som vanligt – de är nästan alltid bättre på flaska! (läs mer om det här!).
Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon 2010 (2315, 234 kronor)
Okej – den är bra mycket bättre på flaska. Men det är inget fel på den medelfylliga och ganska koncentrerade smaken av bär och örter. Rent och snyggt helt enkelt.
Santa Ines Organic Cabernet Malbec Carmenère 2010 (6620, 155 kronor för 1500ml)
En halvbox – dvs en och en halv liter. Färgen är mörkt röd coh doften lite knuten med inslag av gummi, örter och mörka bär. Smaken är medelfyllig och fruktdriven med inslag av röda bär, kaffe och örter. Bra koncentration i eftersmaken!
Il Nostro Cattarato Grecanico 2010 (22973, 159 kronor)
Det fanns ännu färre vita ekoboxar att välja mellan. Men det här vinet är helt ock och har en lite bränd doft av mogen frukt. Smaken är intensivt fruktig med en eldig kryddig ton. Det brända går igenom i smaken.
Las Moras Reserve Chardonnay 2011 (16018, 219 kronor)
Inte med bland ekovinerna i provningen utan gömd bland de nya årgångarna. Vinet är ändå gjort på ekologiskt odlade druvor och tycker du att Il Nostro är för kryddig och har för lite syra så är det här ett alternativ för dig. Smaken är frisk och smörig med inslag av tropisk frukt och kokos. Lite ”godisvarning” är det på grund av den vaniljiga eftersmaken.
Mer om ekovinerna blir det här i uppkorkat inom kort!
Semestertider brukar betyda stora utgifter och stora hål i plånboken. På måndag släpps augustinyheterna på bolaget men det handlar uteslutande om lite dyrare kvalitetsviner. Därför tipsar jag redan nu om några budgetfynd för härliga sommardagar.
Låt oss börja med de vita.
Eko-vinet Il Nostro Grecanico 2010 (22803, 49 kronor) från Sicilien lär kanske inte förändra ditt liv men den smakrika och ganska kraftiga smaken av aromatisk frukt och mogen melon är läcker. Och så kostar det bara 49 spänn! Drick till grillad fisk och kyckling.
Det är också boxen Two Tracks Sauvignon blanc 2010 (6192, 165 kronor). Men den är förstås lättare och friskare med druvsortens lite saftigare smaker av krusbär, fläder och nässlor. Lådan är på 1,5 liter – så det är kanske inte den billigaste boxen. Men den är bra! Drick till skaldjur eller som en läcker sommardrink.
Bra torr sémillon är ovanlig och du hittar sällan något under 100 kronor. Därför är det extra kul att Santa Carolina Reserva Semillon 2010 (6666, 69 kronor) finns i sortimentet med en ganska intensiv smak av citrus, gröna äpplen och bivax. Bästa partners är förstås fisk och skaldjur!
De röda då?
För någon vecka sedan tipsade jag om Chakana Reserve Bonarda Old Vine 2009 (6548, 74 kronor) och missade du den då har du chansen att kolla upp vinet igen. Men här är några andra favoriter just nu.
Södra Italiens druvsort primitivo har ju visat sig vara densamma som zinfandel och båda har förmodligen sitt usrprung i Kroatien och är genetiskt identiska med crljenak kaštelanski. Passitivo Primitivo 2009 (3300, 89 kronor) från Apulien ger dig en bra känsla för druvsorten. Här finns härligt bäriga och saftiga nästan söta smaker av mosade mörka bär, örter, fat och läder. Kombinera den med grillat fläskkött och du har en vinnarkombo!
Slutligen en favorit som bytte årgång i våras och som håller än. Jag tänker på Cahorsvinet Château La Reyne Prestige 2008 (2266, 95 kronor). En 100 procentig malbec (som kallas cot i Cahors) och som bjuder på en mörk tät och sträv smak av mörka bär (svarta vinbär och plommon), örtkryddor och fat. Lägg till en kraftfull avslutning med inslag av choklad. Mycket vin för pengarna. Drick den till nötkött eller lamm.
Det var ett tag sedan jag körde ett inlägg i serien ”världens mest prisvärda”. Men efter alla lyxvinerna i november så är det dags att röra sig i den andra änden av prisskalan. Och Palazzo Bianco tillhör de billigaste vinerna på bolaget – men smaken är det inget fel på!
Okej vänta dig inte världens största vinupplevelse men Pallazzo Bianco 2009 (6384, 49 kronor) är lite av en frälsare. Ett vin att alltid ha hemma i fall du behöver lite vin i maten (till risotto, grytor etc). Och det bästa av allt – blir det något över så smakar det riktigt gott att dricka till.
När vinet lanserades i somras blev det fyndstatus här i Uppkorkat Då var det årgång 2008 och nu har jag provat 2009an. Och fyndstatusen kvarstår. Det är svårt att hitta mer vin för pengarna i den här prisklassen! Vinet kommer från Sicilien och är gjort på ungefär lika delar vardera av grecanico, catarratto och grillo. Vinifiering och lagring på ståltankar i 6 månader (varav 3 månader på jästfällningen):
Ljust gyllengul
Stor fruktig doft med inslag av äpplen och tropiska frukter som grape och mango,
Torr frisk smak med inslag av tropisk frukt och smör. Ren och hyfsat kraftfull avslutning. Smakrikt!
Vilket vin tycker du är världens mest prisvärda? Det kan vara billigt eller ett dyrt – kriteriet är att det ger bästa jäkla vinupplevelse för pengarna! Kommentera här nedan i kommentarstråden!