Uppkorkat

Rött till lammet, vitt till laxen och öl till äggen. Påsken är en mat- och dryckesfest och just därför bör du lägga lite extra på det du köper hem till den goa maten!

Här är Uppkorkats sista minuten tips för den villrådige!

Till lammet

Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor)
Kryddig portugis med mörka bär, plommon, torkad frukt och örter. Lång härlig eftersmak!

Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor)
Ett av bolagets mest prisvärda viner just nu. Provade den mot en Château Mont Redon 2008 som kostar nästan tre gånger så mycket och Guigals Côtes-du-Rhône är helt klart det bättre vinet. Det visar hur bar årgång 2009 är (0ch hur dålig 08an är!). Suverän koncentration och smak av mörka bär, kryddor och örter. Lång härlig eftersmak.

Marquès de Murrieta 2005 (2612, 129 kronor)

Marquès de Murrieta är en av de där producenterna som lyckats behålla det bästa av det gamla men som ändå gör smakrika viner som funkar för moderna smaklökar. Gjord på tempranillo, garnacha och mazuelo. Det här är ett välbalanserat vin med en utvecklad kryddig smak av torkad frukt, choklad, örter, vanilj och dill med bra men avrundade syror och en härligt lång eftersmak.

Ruit Hora 2009 (2842, 139 kronor)

Modern toscanare gjord på ”franska” druvsorter: merlot, cabernet sauvignon och syrah. Vinet är rejält smakrikt och har massor av mörk frukt (mörka körsbär), örtsmaker och inslag av choklad och ekfat. Eftersmaken är lång och välbalanserad.

Till laxen

Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor)

Kryddig och fruktig österrikare med bra koncentration och lång eftersmak.

Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor)
Torr mycket frisk Alsace-klassiker med fokuserad rieslingsmak. Citrus och gröna äpplen med inslag av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor)
För dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor).

Till sill, nubbe och ägg

Påskölen borde jag ha skrivit om för länge sedan – men bättre sent än aldrig. Här är mina favoriter bland årets påsköl.

Oppigårds Easter Ale (1345, 26,50 kronor 500 ml)
Centennial- och Cascadehumle och En av mina absoluta favoriter i år med sin fylliga smak av humle, bröd, torkad frukt och örter. Eftersmken är lång och koncentrerad med en bra beska.

Jämtlands Påsköl (1399, 25,30 kronor för 500 ml)
Den andra av tre sorter som jag personligen tyckte stod ut i årets uppsättning med påsköl. Stor kryddig doft och smak av apelsin, grape och örter. Bra besk och kryddig eftersmak.

Mohawk Oxymoron Black IPA 2012 (1327,  25,80 kronor för 330 ml)
Ett samarbete mellan flygande ölmakaren Stefan Gustavsson (bakom Mohawk) och Gamla Slottskällans Bryggeri där ölet bryggts. En kraftig mörk IPA med en halvtorr koncntrerad smak av torkad frukt, mörkt bröd och kryddor. Lite rökig och med bra koncentration och längd i smaken.

Missa inte heller S:t Eriks Påsk Ale (1328, 17,90 kronor för 330 ml), Dugges Easy Easter (1302, 17,90 kronor för 330 ml), Sigtuna Easter Ale (1315, 24,90 kronor för 500 ml), Sigtuna Easter IPA (1306, 31,50 kronor för 500 ml) och danska Raasted Forår (1390 23,90 kronor för 330 ml) som alla är riktigt bra öl!

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

I dag är det lansering av ett gäng nyheter i det fasta sortimentet hos Systembolaget. Viner som ska finnas i butiken ett år framöver och därför har stor chans att bli storsäljare hos oss konsumenter.

Det brukar vara lite si och så där med kvaliteten på just de här vinerna. Men det är sällan jag har varit så missmodig efter en provning hos bolaget som efter denna. Framförallt är det de röda som känns tråkiga och obalanserade. Då är den så kallade påsklanseringen (med rött, vitt och påsköl) bra mycket trevligare – men den återkommer jag till senare här i bloggen!

Men låt oss inte gräva ner oss i det som är dåligt utan istället fokusera på de få viner som faktiskt är riktigt bra. Och i den här uppsättningen trötta viner så är det kanske inte så underligt att det är just frukt- och bärbomberna från Nya Världen som dominerar.

Hela tabellen med allt vin och öl hittar du här!

Och tabellen med påsklanseringen hittar du här!

Ta till exempel Aussie Red in the Sand Shiraz 2009 (2698, 54 kronor) som är ett runt och saftigt fruktigt vin med en lite kryddig smak med inslag av charkuterier. Det är en typisk shiraz från Nya Världen med massor av mörka bär och en tydlig restsötma i avslutningen.

Ännu bättre är Tilia Malbec 2009 (6585, 64 kronor) som har en mer koncentrerad smak. Vinet är rökigt i stilen med inslag av nötkött, kakao och bitter mörk frukt. Båda de här vinerna kommer att fungera alldeles utmärkt vid första vårgrillningen av karré eller fläskkotlett!

Är du ute efter en bra bag-in-box så missa inte sydfranska Croix du Sud Syrah 2009 (6469, 169 kronor för tre liter) som också den är en riktig fruktbomb med smaker av svarta vinbär, björnbär och plommon. Lägg till en lite bitter finish med inslag av mörk choklad och du har mycket vin i lådan.

Tyvärr har båda Tilia och Croix du Sud blivit indragna sedan jag provade och skrev om dem. Orsaken är att offertproven och de viner som sedan har levererats till bolaget inte stämmer överens.

Spanska Via del Campo Tinto 2010 (6458, 179 kronor för 3 liter) är inte heller dum även om den har mer av fat- och örttoner.

Månadens bästa röda i det fasta sortimentet är emellertid Louis M Martinis Napa Valley Cabernet Sauvignon 2007 (6723, 199 kronor) från en klassisk amerikansk producent som kanske inte riktigt levt upp till sitt gamla rykte under de senaste åren. Nu ska firman emellertid vara på den rätta vägen igen och det här vinet är ett bra styrkebesked. I doften möts vi av kryddor, mörka bär (svarta vinbär), cederträ, örter och läder. Smaken är kraftfull men rund med med inslag av bär, örtkryddor, fat och vinet har en rund mogen och lite söt avslutning. Klassisk amerikansk cabernet med andra ord men så är också priset ett helt annat än hos de tidigare nämnda vinerna.

Och gillar du cabernet sauvignon så missa inte heller chilenska Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere 2009 (6586, 90 kronor) som är lite stramare än det amerikanska vinet och har en koncentrerad smak av bär, tobak, ceder och örter. De två senaste vinerna funkar utmärkt i hop med nötkött!

Över till de vita vinerna och två viner från Poggio al Tesoro som jag skrivit om tidigare här i spalten. Firman är ett samarbete mellan välkända Allegrini i Valpolicella och Leonardo LoCascio som distribuerar och exporterar italienska toppviner. Sätet är i Toscana och Bolgheri. Både Bolgarello Bianco Vermentino 2010 (2340, 75 kronor) och Solosole Vermentino 2009 (2342, 119 kronor) är gjorda på druvsorten vermentino. Jag kan inte direkt säga att jag är något större fan av den aromatiska men ändå lite anonyma druvsorten men det här båda vinerna kan få mig att tänka om.
Det förra har en massivt fruktig näsa med banan, mango och persikor. I munnen känns det friskt och lite eldigt med inslag av mogen frukt och druvor. Den senare är rökigare och mineraligare i stilen. Smaken är mycket frisk med inslag av fruktpastiller (fruit drops), mineral och krita. Eftersmaken är lång och intensiv. Drick båda till fisksoppa eller kraftigare skaldjursrätter!

Gillar du lite mer kryddiga och aromatiska viner så ska du inte missa Inca Reserva Torrontés 2009 (6467, 87 kronor) som har druvsorten torrontés kryddiga toner av tropisk frukt och mango. Luis Felipe Edwards Reserva Viognier 2010 (6667, 99 kronor) är också riktigt intressant eftersom den kombinerar viogniers breda fruktiga smaker med en bra syrabalans.

Men vill du ha mer friskhet så välj Satellite Sauvignon Blanc 2010 (6200, 79 kronor) som har all den härliga friska smaken av krusbär, mineral, nässlor och grön paprika som druvsorten kan ge i Nya Zeeländska Marlborough.

Och nu när det börjar bli varmt är det dags att ladda upp roséförrådet. Sydafrikanska Two Oceans Shiraz  Rosé 2010 (6460, 63 kronor), spanska La Pluma Rosé 2010 (2916, 79 kronor) och Les Lauzeraies Tavel 2010 (2724, 95 kronor) blir en svårslagen trio i sommar. Den första bjuder på friska smaker av röda bär, örter och mineral. Den andra smakar kraftigare med inslag av mörka och röda bär som hallon, körsbär och jordgubbar. Slutligen Tavelvinet – rosévinernas kanske mest kända och hajpade distrikt – har den där svårslagna koncentrationen av örter, färska bär och torkad frukt och en touch av salmiak. Den här häftig och har en lång och lite bitter eftersmak!

Italiensk supertoscanare och fantastisk Barolo. Dessutom riesling av världsklass. Här är månadens bästa och mest prisvärda röda och vita viner!

Månadens mest prisvärda röda

Insoglio del Cinghiale 2008 (92066, 169 kronor)
När Lodovico Antinori sålde Ornellaia till Mondavi-Frescobaldi 2002 skapade han Tenuta di Biserno tillsammans med bordern Piero och världsvinmakaren Michel Rolland. Första årgången producerades 2003. Det här vinet har bara blivit bättre och bättre. Det är en blandning av cabernet franc, merlot och petit verdot. Smaken är fyllig med inslag svarta vinbär, bjärnbär, fat och örter. Det är nästan portvinsaktigt med en lång sträv eftersmak. Jag säger bara wow!

Månadens bästa röda

Barolo Pira Luigi 2006 (95324, 299 kronor)
Luigi Pira blev tydligen kända i USA före Italien. Och om firmans ”vanliga” Barolo är så här bra är det inte så konstigt. Ljust orangeröd i färgen (vem har sagt att koncentrerade viner måste vara svarta?!). Doften är klassisk med rosor, torkad frukt, tobak och örter. I smaken möts vi av en fantastisk koncentration. Röda bär möter torkad frukt, örter, tobak och tobak. Eftersmaken är sammansatt, lång, sträv och härlig. Vilket vin!

Månadens mest prisvärda vita

Willi Schaefer Riesling QbA 2009 (94932, 129 kronor)
Klassisk ung och torr till halvtorr moselreisling från kultförklarade Willi Shaefer som gör några av världens bästa rieslingviner. Det här vinet är friskt koncentrerad i en blommig och fruktdriven stil. Här finns druvor, citrus, äpplen och här finns en så där lång härlig eftersmak som bara riesling är kapabel att erbjuda. Drick nu eller lagra i upp till 5-10 år.

Månadens bästa vita

Forstmeister Geltz Zilliken Saarburg Rausch Riesling Spätlese 2009 (94934, 229 kronor)
Det stod mellan den här och Willi Schaefers Graacher Domprobst. Båda är fantastiska. I det här vinet hittar jag en torr till halvtorr smak packad med citrusmarmelad, botrytis (?), honung och mogen frukt. Lägg till en lång, ung och härlig eftersmak. Lagra i 5-20 år!

Willi Shaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese 2009 (90215, 269 kronor)
Måste ta med det här vinet också. Tydligen har Willi Shaefer bara 4ha vingårdar och med tanke på det här det här rena vrakfyndet. I den unga doften finns blommor, citrus och mineral. Smaken är halvtorr och mycket frisk med en härlig koncentration av citrus, apelsin och lime. Här finns även inslag av rökig mineral och en lång lång eftersmak. Lagra i 5-20 år!

Fler favoriter i marssläppet hittar du här!

Vem älskar inte Angelo Gajas viner? Hans Barbaresco och Baroloviner är legendariska men det är hans lite nyare projekt i Toscana, Ca’ Marcanda, som står för de mest prisvärda vinerna.

I december och februari släpptes Ca’ Marcanda Promis 2008 och Ca’ Marcanda Magari 2007 på bolaget från Gajas egendom i Bolgheri Toscana. Och nu i helgen var det dags att prova om den första av dessa! Promis är gjort på 55 procent merlot, 35 procent syrah och 10 procent sangiovese. Vinet har lagrats 12 månader på använda franska barriquer.

Djup röd färg
Stor doft av kryddor, rosor, torkad frukt, körsbär, läder och tobak. Jag hittar också inslag av krut, rostade fat, tobak.
Medelfyllig till fyllig koncentrerad smak av kryddig frukt. Inslag av torkad frukt, mörka bär, örter och fat. En lång lite bitter avslutning med inslag av choklad och knäck. Bra och tuffa syror.

Ett lysande vin. Jag hade knappast satt den som en merlot i en blindprovning. Kryddigheten från syrahdruvorna och syrorna från sangiovese slår igenom. Suverän att dricka nu men klarar lätt en 5 år i källaren.

Äntligen är det dags för årets första nyhetssläpp på bolaget. Och med monopolets lite konstiga lanseringspolicy är det lyxvinerna som är först ut. Lite senare i februari kommer en vårlansering med viner till mer överkomliga priser. Så håll koll här i Uppkorkat framöver!

Vinerna släpptes redan i tisdags – och tyvärr råkade jag bli sjuk precis då. Därför blev det bara en tabell här i bloggen. Nu kommer smaknoteringarna och förhoppningsvis finns det fortfarande flaskor kvar att köpa! ;) Tyvärr säljs de flesta endast på de gamla specialsortimentsbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Så även om vinerna finns kvar måste de nog tyvärr beställas!

Hett från Spanien

Spanien är hett och distriktet Bierzo och hajpade druvsorten mencia är kanske hetast av alla. Förr brukade distriktet förknippas med lätta, saftiga och syrliga viner. Men med fokus på lägre skördeuttag från mycket gamla menciastockar håller imagen på att förändras. Jag tycker fortfarande att de flesta menciaviner jag har provat har varit lite obalanserade på fruktsyran. De påminner lite om en blandning av frisk barbera och lätt omogen cabernet franc. Länge trodde man också att mencia var släkt med (eller samma druva som) cabernet franc. Därefter har det spekulerats om den är identisk med portugisiska jaen – och enligt åtminstone en DNA-testning är det samma druvsort.

Häftig är den likt förbaskat och hur bra det kan bli visar Petalos 2008 (909121, 139 kronor) från Descendientes de J Palacios. Vinet är dessutom resultatet av ett projekt där Alvaro Palcios ingår – mannen som satte borglömda Priorato på kartan med kultviner som L’Ermita och Finca Dofí. Den här egendomen köpte han i slutet av 90-talet och döpte den efter sin avlidne far. Druvorna till det här vinet kommer från stockar som är mellan 40 och 90 år gamla. I doften hittar jag fat, läder och örter. Smaken är koncentrerad med röda bär, lakrits, örter och tobak. Inte helt olik vinerna från södra Rhône och ganska långt ifrån de flesta Bierzoviner jag provat tidigare.

Ännu bättre är förstås Villa de Corullón 2006 (90118, 329 kronor) från samma producent med en frisk koncentrerad smak av röda bär, läder, peppar, fat och örter. Om du (liksom jag) inte varit helt övertygad om drusvortens mencias förträfflighet – dags att tänka om!

Kiwi pinot noir

Några av de bästa pinot noirvinerna utanför Frankrike görs på Nya Zeeland. Bel Echo Pinot Noir 2008 (90122) kommer från Clos Henri som är en utlöpare av Sancerreproducenten Henri Bourgeois verksamhet. Första vinet gjordes 2003 och kvaliteten är det inget fel på. Här samsas dofter av kaffe, trä, svamp, röda bär och nötter och smaken är eldig och koncentrerad. Vinet håller visserligen 14 procent men det känns inte tungt för att vara en pinot. Istället får du en lång och välbalanserad eftersmak. Drick till fågel och fläskkött!

Italien rules

Italien och det italienska vinundret har jag skrivit mycket om. Men jag har ännu inte skrivit en rad (tror jag i alla fall) om Sardinien – en ö som kanske är Italiens mest undervärderade vinregion. Sardinien har en hel del ”egna” druvsorter och stilar som till exempel fantastiska viner gjorda på druvsorten grenache – här kallade cannonau (Argiolas Turriga är kanske det mest kända och bästa).

Terresicci 2006 (90184, 199 kronor) kommer från ett stort kooperativ, Cantine di Dolianova, som är kända för att göra bra viner. Just det här är en IGT Isole dei Nuraghi och är gjort på druvsorten barbera sarda, dvs Piemontes barbera, men karaktären är ganska långt ifrån druvsortens nordliga palett. Smaken är tät och sträv med mörka bär, örter, mynta och läder. Här finns en koncentration som är ovanlig för barbera och vinet är nästan lite portvinsaktigt i stilen.

Och låt oss fortsätta med Italien! Nu dräller det in en nytt gäng sagolika viner från några av landets allra bästa producenter i både Toscana och Piemonte. Du har förmodligen hört talas om Sassicaia från Tenuta San Guido – vinet som startade revolutionen med franska druvsorter och så kallade supertoscanare! Nu kommer både Sassicaia 2007 (90096, 895 kronor) och andravinet Guidalberto 2008 (90097, 295 kronor) och jag måste säga att i dagsläget är andravinet det klart bättre köpet och det till en tredjedel av priset. Vinet är gjort på 45 procent cabernet sauvignon, 45 procent merlot och 10 procent sangiovese och lagrat i 12 månader på franska och amerikanska 225 liters ekfat. Det här är ett vin med en lite rökig doft av mörka bär (svarta vinbär), örter och fat. Smaken är nästan tjock med inslag av svarta vinbär, björnbär, fat, cederträ och choklad. Och syrorna är inlindade i en mjuk och förförisk frukt.

Sassicaia 2007 känns svalare och mer knuten och mer som en klassisk bordeaux. Gjort på 85 procent cabernet sauvignon och 15 procent cabernet franc som fått 24 månader i små 225 liters franska ekfat (varav en tredjedel var nya). I doften finns kaffe, mörka bär, cederträ, löv och en liten ton av ladugård (som jag alltid förr förknippade med Bordeaux men som kan vara en gynnsam ”defekt” och som blir allt mer ovanlig i dagens mer tekniskt perfekta viner – men mer om detta vid något annat tillfälle) . Smaken är medelfyllig och friskt koncentrerad med mörka bär (svarta vinbär, björnbär), örter, cederträ och syrorna är fint inlindade i frukten. Det är förstås mer ”elegant” men inte så imponerande som det varit tidigare årgångar. Men samtidigt vet jag att det tål att lagra länge. 10 år är inga problem för Sassicaia! Och har du råd så köper du förstås båda två! ;)

Läs mer i min artikel om Sassicaia vs. Ornellaia!

Så till tre andra Toscanska klassiker!

Fattoria di Felsina har sedan 1980-talet varit lite av den moderna chiantins skapare. Felsina var en av få som höll flaggan i topp under de mörka åren då den mesta Chiantin var skit. Nu har många kommit i kapp och några har gått förbi men firman producerar fortfarande fantastiska viner. Framförallt ska man ha en eloge för att de har litat på och fortfarande litar på sangioveses storhet och gör flera av sina prestigeviner med 100 procent sangiovese. Egendomen befinner sig i det sydöstra hörnet av Chianti Classico-zonen och här finns en geografisk och själslig gemenskap till Brunello di Montalcino – ett annat stort vin som görs på enbart sangiovese.

Deras Rancia Riserva 2007 (90062, 295 kronor) är en klassiker som i dag känns lite oldschool i smaken. Här snackar vi klassisk kärv Chianti Classico men med en modern twist (dvs bra fruktkoncentration!). Smaken är sträv, koncentrerad med körsbär, fat, tobak och torkad frukt. Eftersmaken lång och komplex. Men vinet skulle behöva några år i källaren för att rundas av.

Fontalloro 2006 (90063, 339 kronor) är Felsinas supertoscanare och klassad som IGT Toscana. Precis som Rancia Riserva är den gjord på 100 procent sangiovese. Druvorna skördas från tre vingårdar – en i Chianti Classico (Fontalloro/Poggio al Sole) och två i Chianti Colli Senesi (Casalino och Arcidossino). Till skillnad från Rancia får Fontalloro en tid i franska barriquer och vinet har också lite mer fatkaraktär än chiantivinet. Ändå är de väldigt lika. Också här möts vi av en stram och koncentrerad smak av körsbär, fat, örter, cederträ och tobak. Bra men inte riktigt lika bra som Rancia!

Polizianos kutlförklarade Asinone 2007 (90095, 299 kronor) har jag nämnt tidigare här i Uppkorkat när jag skrivit om Polizianos andra viner. Första årgången gjordes 1983 (lustigt nog samma år som både Fontalloro och Rancia såg dagens ljus!). Under bra år görs vinet på 100 procent sangiovese (annars utspädd med lite colorino och/eller merlot) och det får normalt mellan 16-18 månader på franska fat. I 2007an är smaken ännu strävare än hos Felsinas viner men även här finns massor av mörka körsbär med inslag av örter, fat, tobak och choklad. Också detta vin skulle må bra av en 5 år i källaren.

Och nu rör vi oss bland lyxviner och världsklass. Angelo Gaja kan med fog kallas Italiens mest kända vinmakare och viner som backar upp ryktet. Hans Dagromis Barolo 2005 (90109, 459 kronor) är inte något av hans allra mest kända prestigeviner – men det är ändå så där löjligt imponerande med en fyllig superkoncentrerad och supersträv smak av röda bär, torkad frukt, örter, rosor och tobak. Syrorna är verkligen extrema och vinet är ett måste för alla nebbiolofans. Ställ den i kontrast till Gajas IGT Toscana Ca’Marcanda Magari 2007 (90107, 359 kronor) som är en blandning av merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc och som fått 12 månader på nya och använda fat. Här är frukten mjukare och yngre i smaken. En stor rund smak av mörka bär och svarta vinbär, örter, fat och choklad lindar in syrorna på ett behagligt sätt.

Missa inte heller Il Bosco Syrah 2007 (90108, 299 kronor) från Tenimenti d’Alessandro som är ett av de bästa vinerna i Italien som är gjort på druvsorten syrah. Vinet kommer från det ganska okända distriktet Cortona sydöst om Siena som blev DOC 1999. Jag har provat vinet tidigare och det är en imponerande korsning av Europa och Nya Världen. Det är svart i färgen och doftar tätt av kakao, kaffe, mosade bär, örter och choklad. Smaken är fyllig och superkoncentrerad med sanslöst mycket mörka bär (björnbär), örter, fat och choklad. Vinet är både runt, tuggbart fruktigt och pepprigt på en och samma gång. Imponerande helt enkelt!

Jag vet inte om jag ska tacka eller förbanna SJ – men på grund av drygt 2 timmars förseningar så hann jag bara prova lite drygt 100 viner i dag. Det gjorde att jag kunde ta det lite lugnt och koncentrera mig lite extra på några gamla favoriter.

Det var den exklusiva februarilanseringen som stod på menyn och jag kommer naturligtvis att återkomma till den vad det lider (håll ut – det här är bara en tjuvtitt). Och det blir ett riktigt bra nyhetssläpp med fokus på bland annat Österrike, mogen riesling och Italien.

Dagens mest intressanta diskussion gällde också Italien och kultvinet Sassicaia – vinet som satte igång hela vågen med suptertoscanska viner. Sassicaia 2007 (90096, 895 kronor) släpps i februari och eftersom rivalen Ornellaia 2007 (94796, 989 kronor) släpptes så sent som i december gjorde vi förstås alla indirekta jämförelser med det vinet.

Och så gott som alla är nog ense om att Ornellaia är det bättre vinet. För även om Sassicaia är bra så når det inte upp till sin storhetstid och framförallt inte till den sagolika koncentrationen i Ornellaia 2007.

Italienkännaren Karl-Axel Svensson gav oss facit! Å ena sidan har tiden och verkligheten hunnit i fatt Sassicaia. De är längesedan man var i stort sett ensam om att göra cabernetbaserade viner i Toscana – många gör det lika bra eller bättre i dag. Å andra sidan verkar det som om ägarna har fokus någon annanstans (tydligen hästuppfödning). Huvudintresset är inte att göra bra vin – och då är det inte så konstigt att man misslyckas.

Enligt Svensson möttes kvalitetskurvorna hos Sassicaia och Ornellaia någon gång mot slutet av 1990-talet och sedan dess har Ornellaia seglat ifrån. Missförstå mig inte. Sassicaia är fortfarande ett fantastiskt vin och 07an är fylld av mörka bär och inslag av kaffe, örter, cederträ, höstlöv och ladugård. Eftersmaken är lång och välbalanserad. Men ska man punga ut med närmare 1000 spänn så är Ornellaia det bättre köpet – så enkelt är det!

Faktum är att jag tyckte att Tenuta San Guidos andravin Guidalberto 2008 (90097, 295 kronor) var i princip lika bra som huvudvinet (jag vet att man inte får erkänna sånt – men det var i alla fall vad jag tyckte!).

Gjort på 45 procent cabernet sauvignon, 45 procent merlot och 10 procent sangiovese (huvudvinet är gjort på 85 procent cabernet sauvignon och 15 procent cabernet franc) och lagrat i 12 månader på franska och amerikanska 225 liters ekfat – det här är ett vin med en lite rökig doft av mörka bär (svarta vinbär), örter och fat. Smaken är nästan tjock med inslag av svarta vinbär, björnbär, fat, cederträ och choklad. Och syrorna är inlindade i en mjuk och förförisk frukt.

Lägg till det faktum att vinet bara kostar en tredjedel av vad prestigevinet kostar och du har en vinnare!

Hur väljer man ut fyra viner ur det fantastiska decembersläppet som når hyllorna idag? Det går förstås inte men de här fyra från Champagne, Toscana x 2 och Eden Valley representerar något av det bästa och häftigaste som du stöter på i vinsammanhang.

Hela tabellen hittar du här!

Månadens mest prisvärda röda:

Vino Nobile di Montepulciano Poliziano 2007 (94784, 179 kronor) 4,5/5p
Polizianos viner från Toscana håller en fantastiskt hög klass. Det här är deras vanliga Montepulciano (inte den legendariska Asinone) och den brukar vara ett av Italiens mest prisvärda viner.

07:an är inget undantag. 85 procent prugnolo gentile (dvs. sangiovese) och 15 procent colorino, canaiolo och merlot och det färdiga vinet har lagrats mellan 14-16 månader på ek (en blandning av nya, gamla, stora och små fat). Smaken är medelfyllig och lite syrlig med inslag av röda och mörka bär, fat, örter och choklad. Det här är ett intensivt och koncentrerat vin med en lång och komplex eftersmak. Kan lagras i ytterligare 5-8 år.

Månadens bästa röda:

Ornellaia 2007 (94796, 989 kronor) 5/5p
En av de mest kända supertoscanarna – och ett vin som nått världsrykte och kultstatus sedan första årgången 1985. Från hajpade distriktet Bolgheri och gjord på en klassisk bordeauxcocktail: 55% cabernet sauvignon, 27% merlot, 14% cabernet franc, 4% petit verdot.

Jag har inte alltid varit lika imponerad av Ornellaia som många andra men 07:an är fantastisk. Färgen är blåröd och ogenomtränglig. Doften klassisk med svarta vinbär, stall, örter, ceder och korint. Smaken är fyllig och superkoncentrerad med röda/mörka bär (svarta vinbär igen!), fat, ceder, tobak och choklad. Koncentrationen är suverän, intensiteten är suverän och längden enorm. Kan förmodligen lagras 10-15 år utan problem. Missa inte lillebror Le Serre Nuove dell’Ornellaia 2008 (94795, 395 kronor) som också är fantastiskt och det för mindre än halva priset.

Månadens mest prisvärda vita:

Pewsey Vale The Contours Riesling 2004 (94688) 4,5/5p
Eden Valley i South Australia är ett av de allra bästa distrikten i Nya Världen för riesling. Ofta lite fruktigare och mer limesmakande än den tyska förlagan men kanske också lite lättare att ta till sig.

Det här vinet har fått 6 år på flaska och kommer från en av områdets bästa producenter Pewsey Vale – och vilket vin det är! Doften är fortfarande lite knuten med grön frukt (citrus) och inslag av mineral/petroleum. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med en mogen druvig frukt och inslag persika, petroleum och citrus. Eftersmaken är lång och balanserad. Moget nu!

Månadens bästa vita:

Mailly Les Échansons Grand Cru 1999 (94834, 769 kronor) 5/5p
Månadens bästa vita blev en Champagne och kanske något för er med tjocka plånböcker nu till nyår! Jag har tidigare skrivit upp kooperativet Mailly och deras lysande viner och det här vinet är en av deras prestigebuteljeringar. Les Échansons är gjort på 75 procent pinot noir och 25 procent chardonnay som kommer från husets grand cru-vingårdar i Montagne de Reims.

Det är oerhört sällan man har möjlighet att dricka så här pass mogen champagne – och det är nästan alltid en fantastisk upplevelse. I det här fallet är doften komplex med inslag av mogen frukt, nötter, smör och citrus. Smaken är koncentrerad och frisk med citrus och mogen rund frukt. Här finns inslag av smör, rostat bröd och kakao. Vinet är lätt och kraftfullt på en och samma gång med en suverän längd i eftersmaken. Sa någon ordet elegant?

Den 1 december lanseras som vanligt ett gäng fantastiska viner på den svenska marknaden. Bolaget laddar upp inför julen och letar du efter julklappar så finns det gott om viner till alla vinnördar i bekantskapskretsen.

Torsdagens provning i källaren i Systembolagets huvudkontor av både ekoviner och nyheterna i december var på många sätt en kul och tuff provning. Som vanligt hade vi vinskribenter några timmar på oss att gå igenom över 200 viner. Själva hann jag med att blindprova så gott som alla nyheterna (cirka 100 viner) men blev tvungen att snabbprova de ekologiska varorna.

Så var har du då att se fram emot? ja är du ett fan av Italien så kommer du knappast att bli besviken. Eller vad sägs om:
• Ca del Bosco Cuvée Prestige - Italiens bästa och kultförklarade mousserande vin.

• Polizianos prisvärda Vino Nobile di Montepulciano 2007 och supertoscanaren Mandrone di Lohsa också den 2007.

• Gajas Promis och den fantastiska Sito Moresco (en av mina personliga favoriter) – båda från årgång 2008.

• Barone Ricasolis Casalferro 2007 och Castello di Brolio 2007. (Håll utkik efter ett inlägg om just dessa två viner inom kort här i Uppkorkat!)

• Tenuta dell’Ornellaias helt fantastiska Ornellaia 2007 (synd bara att den kostar närmar 1000 kronor!).

• Lysande Barolo Pajana 2006 från Domenico Clerico.

• Intressant Barbera och Langhe Nebbiolo från Roberto Voerzio.

Så håll utkik både här i Uppkorkat och i papperstidningen (Helsingborgs Dagblad, Landskrona Posten eller NST) när vi närmar oss den 1/12!

Det har blivit mycket Rhône och Bourgogne här i Uppkorkat när det handlat om nyheterna i november – men frågan är om något land och område kan matcha Italien och Toscana när det gäller mängden bra viner!?

Toscanska kusten bloggade jag om igår och distrikt som Maremma, Morellino di Scansano, Val di Cornia och Bolgheri producerar nu viner i klass med de som kommer från de mer traditionella ursprungsbeteckningarna som Chianti och Brunello di Montalciono. Ofta är vinerna från kusten mer moderna i stilen och blandningar på italienska och internationella (läs franska) druvsorter. Tyvärr använder många producenter lite för mycket ny ek vilket kan göra vinerna obalanserade men när de hittar rätt blir det världsklass!

Marchesi Mazzeis Tenuta Belguardo (94774, 239 kronor) brukar vara riktigt bra och 2007an är inget undantag. Vinet görs på cabernet sauvignon och cabernet franc. Färgen är mörkt röd och i doften finns mörka bär, kaffe, örter och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av bär, mynta, svamp och tobak. Eftersmaken är lång och balanserad med inlindade syror. Men frågan är om den är 100 kronor bättre än lillebror Serrata di Belguardo?

Poggio al Tesoro heter en annan suverän producent vid den toscanska kusten som producerar viner på franska druvsorter. Egendomen samarbetar med en av Venetiens bästa producenter – Allegrini. Dedicato a Walter 2007 (94629, 499 kronor) är gjord på 100 procent cabernet franc och ett riktigt lågt skördeuttag (30 hl/ha). Vinet har fått 18 månader på ny ek – och det känns. Smaken är fyllig och koncentrerad med tuggbar mörk frukt och inslag av småkakor, fat och vanilj. Just nu dominerar eken och det smakar lite för mycket knäck och kola för min smak.

Då är Sondraia 2007 (98916, 279 kronor), också den från Poggio al Tesoro och Bolgheri, ett bättre vin och det till nästan halva priset. Också här är smaken fyllig och superkoncentrerad med mörka bär, örter och fat. Men eken är inte lika uttalad (18 månader på nya och gamla fat) och sammansättningen med cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc passar mig mycket bättre. Men även om båda vinerna är runda och fruktdrivna så tror jag att de mår bra av att lagras något eller några år för att mildra ektonerna.

Tenuta Marsiliana vet jag egentligen inget om men deras Marsiliana 2005 (96045, 309 kronor) från Maremma är riktigt bra. Här känns det tydligt att det är Bordeaux som är förlagan. I doften finns lite ladugårdstoner (gödsel) och den intensiva smaken av mörka bär (svarta vinbär och plommon), cederträ, blyerts och tobak speglar blandningen av cabernet sauvignon, merlot och petit verdot.

Brancaia heter en fantastisk producent i Chianti och deras Brancaia Illtraia 2007 (94527, 399 kronor), också den från Maremma, håller samma höga standard som allt som görs av firman. Det här vinet är gjort på cabernet sauvignon, sangiovese och petit verdot. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Mosade björnbär, tobak, fat och örter möter näsan och smaken av körsbär, choklad, örter, fat och tobak är lång och välbalanserad. Lysande helt enkelt.

Och med det drar vi oss inåt kusten mot Chianti och Brunello men vi stannar kvar hos Brancaia. Brancaia Chianti Classico 2007 (94526, 269 kronor) är ett typexempel på hur modernt tänkande möter en gammal klassisk vinstil. 85 procent sangiovese och resten merlot och hälften nya/hälften gamla franska ekfat har gett ett vin som representerar allt det som är bra med Italien 2010. De luktar härligt av choklad, örter och tobak ovanför en härlig körsbärsfrukt. Och smaken är frisk och balanserad med inslag av mörka körsbär, choklad, tobak och nötter.

Fattoria di Felsina i Chianti Classico-zonens sydöstra hörn är en av Italiens allra bästa vinproducenter. Deras Chianti Classico Riserva Rancia anses av många vara ett av de bästa sangiovesevinerna i världen. Men även firmans ”vanliga” Chianti Classico Fèlsina Berardenga 2007 (90046, 149 kronor) är en stilfull Chianti i klassisk stil. 100 procent sangiovese som fått 12 månader på traditionella fat (alltså ingen ny ek!) har gett ett vin i bästa oldschoolstil. Smaken är frisk och stram med körsbär, tobak, örter och inslag av ”gamla” fat (lite oxiderad och nötig). Och för bara 149 kronor är detta ett riktigt fynd!

Fattoria Carpineta Fontalpino är en ny bekantskap för mig. Egendomen ägs av Filippo och Giola Crest och ligger precis på gränsen till Chianti Classico i provinsen Siena. Giola Cresti är önolog och arbetar tydligen som konsult lite överallt i Italien. Do Ut Des 2007 (99088, 347 kronor) har fått högsta betyg – det vill säga tre glas – i italienska vinbibeln Gambero Rosso.

Och vinet är en riktig ”blockbuster”. 33 procent vardera av cabernet sauvignon, sangiovese och merlot har gett en färg som är nästan svart och ogenomtränglig. Doften är ung och portvinslik med inslag av mörk frukt, fat (knäck) och mynta. Smaken domineras av mörka körsbär och plommon och inslag av örter, fat och tobak. Bra längd och tuffa syror – vinet känns ungt och skulle behöva ytterligare några år på flaska för att rundas av.

Slutligen Tenuta Olivetos Brunello di Montalcino Oliveto 2004 (94627, 379 kronor) som liksom Berardenga ovan har en lite gammalmodig och traditionell stil. I färgen är den brunröd. Doften är lite rökig och balsamisk med inslag av örter, körsbär och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt, körsbär, svamp och örter. Eftersmaken är lång och sträv. Ett vin som kräver mat för att komma till sin rätt!