Uppkorkat

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Supertoscanarna i all ära – men det är ändå Chianti som bäst personifierar Toscana och det toscanska vinet. Sangiovese är verkligen en av världens häftigaste druvsorter och det är i Chianti Classico den skiner allra starkast.

Barone Ricasoli tillhör områdets och Italiens allra bästa producenter med prestigeviner som Castello di Brolio och Casalferro. Rocca Guicciarda är firmans ”vanliga” Chianti Classico Riserva – ett vin som görs på mestadels sangiovese och som får 15 månader på små och stora fat.

För mig är Rocca Guicciarda (2723, 139 kronor) kanske det vinet i Ricasolis stall som bäst personifierar Chianti Classico med sin medelfylliga körsbärsladdade och balanserade smak. Vinet håller förvånansvärt hög standard år från år. Det är kanske inte ett vin som imponerar i blindprovningar – men det är ett fantastiskt matvin som tål att lagras en fem till sju år. Och det bästa av allt är att den finns på halvflaskor!

2007orna håller just nu på att bytas ut mot 2008or – och mina smaknoteringar gäller 07an. Men jag återkommer med 08an så fort jag har provat den!

Mörk rubinröd färg
Stor doft av mörka körsbär kryddor kakao choklad och småkakor.
Medelfyllig välbalanserad smak av körsbär och kryddor. Sammetslen med inlindade tanniner (garvsyror), choklad och småkakor (knäck). Lång elegant finish med touch av rostad ek!

Äntligen är det dags för årets första nyhetssläpp på bolaget. Och med monopolets lite konstiga lanseringspolicy är det lyxvinerna som är först ut. Lite senare i februari kommer en vårlansering med viner till mer överkomliga priser. Så håll koll här i Uppkorkat framöver!

Vinerna släpptes redan i tisdags – och tyvärr råkade jag bli sjuk precis då. Därför blev det bara en tabell här i bloggen. Nu kommer smaknoteringarna och förhoppningsvis finns det fortfarande flaskor kvar att köpa! ;) Tyvärr säljs de flesta endast på de gamla specialsortimentsbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Så även om vinerna finns kvar måste de nog tyvärr beställas!

Hett från Spanien

Spanien är hett och distriktet Bierzo och hajpade druvsorten mencia är kanske hetast av alla. Förr brukade distriktet förknippas med lätta, saftiga och syrliga viner. Men med fokus på lägre skördeuttag från mycket gamla menciastockar håller imagen på att förändras. Jag tycker fortfarande att de flesta menciaviner jag har provat har varit lite obalanserade på fruktsyran. De påminner lite om en blandning av frisk barbera och lätt omogen cabernet franc. Länge trodde man också att mencia var släkt med (eller samma druva som) cabernet franc. Därefter har det spekulerats om den är identisk med portugisiska jaen – och enligt åtminstone en DNA-testning är det samma druvsort.

Häftig är den likt förbaskat och hur bra det kan bli visar Petalos 2008 (909121, 139 kronor) från Descendientes de J Palacios. Vinet är dessutom resultatet av ett projekt där Alvaro Palcios ingår – mannen som satte borglömda Priorato på kartan med kultviner som L’Ermita och Finca Dofí. Den här egendomen köpte han i slutet av 90-talet och döpte den efter sin avlidne far. Druvorna till det här vinet kommer från stockar som är mellan 40 och 90 år gamla. I doften hittar jag fat, läder och örter. Smaken är koncentrerad med röda bär, lakrits, örter och tobak. Inte helt olik vinerna från södra Rhône och ganska långt ifrån de flesta Bierzoviner jag provat tidigare.

Ännu bättre är förstås Villa de Corullón 2006 (90118, 329 kronor) från samma producent med en frisk koncentrerad smak av röda bär, läder, peppar, fat och örter. Om du (liksom jag) inte varit helt övertygad om drusvortens mencias förträfflighet – dags att tänka om!

Kiwi pinot noir

Några av de bästa pinot noirvinerna utanför Frankrike görs på Nya Zeeland. Bel Echo Pinot Noir 2008 (90122) kommer från Clos Henri som är en utlöpare av Sancerreproducenten Henri Bourgeois verksamhet. Första vinet gjordes 2003 och kvaliteten är det inget fel på. Här samsas dofter av kaffe, trä, svamp, röda bär och nötter och smaken är eldig och koncentrerad. Vinet håller visserligen 14 procent men det känns inte tungt för att vara en pinot. Istället får du en lång och välbalanserad eftersmak. Drick till fågel och fläskkött!

Italien rules

Italien och det italienska vinundret har jag skrivit mycket om. Men jag har ännu inte skrivit en rad (tror jag i alla fall) om Sardinien – en ö som kanske är Italiens mest undervärderade vinregion. Sardinien har en hel del ”egna” druvsorter och stilar som till exempel fantastiska viner gjorda på druvsorten grenache – här kallade cannonau (Argiolas Turriga är kanske det mest kända och bästa).

Terresicci 2006 (90184, 199 kronor) kommer från ett stort kooperativ, Cantine di Dolianova, som är kända för att göra bra viner. Just det här är en IGT Isole dei Nuraghi och är gjort på druvsorten barbera sarda, dvs Piemontes barbera, men karaktären är ganska långt ifrån druvsortens nordliga palett. Smaken är tät och sträv med mörka bär, örter, mynta och läder. Här finns en koncentration som är ovanlig för barbera och vinet är nästan lite portvinsaktigt i stilen.

Och låt oss fortsätta med Italien! Nu dräller det in en nytt gäng sagolika viner från några av landets allra bästa producenter i både Toscana och Piemonte. Du har förmodligen hört talas om Sassicaia från Tenuta San Guido – vinet som startade revolutionen med franska druvsorter och så kallade supertoscanare! Nu kommer både Sassicaia 2007 (90096, 895 kronor) och andravinet Guidalberto 2008 (90097, 295 kronor) och jag måste säga att i dagsläget är andravinet det klart bättre köpet och det till en tredjedel av priset. Vinet är gjort på 45 procent cabernet sauvignon, 45 procent merlot och 10 procent sangiovese och lagrat i 12 månader på franska och amerikanska 225 liters ekfat. Det här är ett vin med en lite rökig doft av mörka bär (svarta vinbär), örter och fat. Smaken är nästan tjock med inslag av svarta vinbär, björnbär, fat, cederträ och choklad. Och syrorna är inlindade i en mjuk och förförisk frukt.

Sassicaia 2007 känns svalare och mer knuten och mer som en klassisk bordeaux. Gjort på 85 procent cabernet sauvignon och 15 procent cabernet franc som fått 24 månader i små 225 liters franska ekfat (varav en tredjedel var nya). I doften finns kaffe, mörka bär, cederträ, löv och en liten ton av ladugård (som jag alltid förr förknippade med Bordeaux men som kan vara en gynnsam ”defekt” och som blir allt mer ovanlig i dagens mer tekniskt perfekta viner – men mer om detta vid något annat tillfälle) . Smaken är medelfyllig och friskt koncentrerad med mörka bär (svarta vinbär, björnbär), örter, cederträ och syrorna är fint inlindade i frukten. Det är förstås mer ”elegant” men inte så imponerande som det varit tidigare årgångar. Men samtidigt vet jag att det tål att lagra länge. 10 år är inga problem för Sassicaia! Och har du råd så köper du förstås båda två! ;)

Läs mer i min artikel om Sassicaia vs. Ornellaia!

Så till tre andra Toscanska klassiker!

Fattoria di Felsina har sedan 1980-talet varit lite av den moderna chiantins skapare. Felsina var en av få som höll flaggan i topp under de mörka åren då den mesta Chiantin var skit. Nu har många kommit i kapp och några har gått förbi men firman producerar fortfarande fantastiska viner. Framförallt ska man ha en eloge för att de har litat på och fortfarande litar på sangioveses storhet och gör flera av sina prestigeviner med 100 procent sangiovese. Egendomen befinner sig i det sydöstra hörnet av Chianti Classico-zonen och här finns en geografisk och själslig gemenskap till Brunello di Montalcino – ett annat stort vin som görs på enbart sangiovese.

Deras Rancia Riserva 2007 (90062, 295 kronor) är en klassiker som i dag känns lite oldschool i smaken. Här snackar vi klassisk kärv Chianti Classico men med en modern twist (dvs bra fruktkoncentration!). Smaken är sträv, koncentrerad med körsbär, fat, tobak och torkad frukt. Eftersmaken lång och komplex. Men vinet skulle behöva några år i källaren för att rundas av.

Fontalloro 2006 (90063, 339 kronor) är Felsinas supertoscanare och klassad som IGT Toscana. Precis som Rancia Riserva är den gjord på 100 procent sangiovese. Druvorna skördas från tre vingårdar – en i Chianti Classico (Fontalloro/Poggio al Sole) och två i Chianti Colli Senesi (Casalino och Arcidossino). Till skillnad från Rancia får Fontalloro en tid i franska barriquer och vinet har också lite mer fatkaraktär än chiantivinet. Ändå är de väldigt lika. Också här möts vi av en stram och koncentrerad smak av körsbär, fat, örter, cederträ och tobak. Bra men inte riktigt lika bra som Rancia!

Polizianos kutlförklarade Asinone 2007 (90095, 299 kronor) har jag nämnt tidigare här i Uppkorkat när jag skrivit om Polizianos andra viner. Första årgången gjordes 1983 (lustigt nog samma år som både Fontalloro och Rancia såg dagens ljus!). Under bra år görs vinet på 100 procent sangiovese (annars utspädd med lite colorino och/eller merlot) och det får normalt mellan 16-18 månader på franska fat. I 2007an är smaken ännu strävare än hos Felsinas viner men även här finns massor av mörka körsbär med inslag av örter, fat, tobak och choklad. Också detta vin skulle må bra av en 5 år i källaren.

Och nu rör vi oss bland lyxviner och världsklass. Angelo Gaja kan med fog kallas Italiens mest kända vinmakare och viner som backar upp ryktet. Hans Dagromis Barolo 2005 (90109, 459 kronor) är inte något av hans allra mest kända prestigeviner – men det är ändå så där löjligt imponerande med en fyllig superkoncentrerad och supersträv smak av röda bär, torkad frukt, örter, rosor och tobak. Syrorna är verkligen extrema och vinet är ett måste för alla nebbiolofans. Ställ den i kontrast till Gajas IGT Toscana Ca’Marcanda Magari 2007 (90107, 359 kronor) som är en blandning av merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc och som fått 12 månader på nya och använda fat. Här är frukten mjukare och yngre i smaken. En stor rund smak av mörka bär och svarta vinbär, örter, fat och choklad lindar in syrorna på ett behagligt sätt.

Missa inte heller Il Bosco Syrah 2007 (90108, 299 kronor) från Tenimenti d’Alessandro som är ett av de bästa vinerna i Italien som är gjort på druvsorten syrah. Vinet kommer från det ganska okända distriktet Cortona sydöst om Siena som blev DOC 1999. Jag har provat vinet tidigare och det är en imponerande korsning av Europa och Nya Världen. Det är svart i färgen och doftar tätt av kakao, kaffe, mosade bär, örter och choklad. Smaken är fyllig och superkoncentrerad med sanslöst mycket mörka bär (björnbär), örter, fat och choklad. Vinet är både runt, tuggbart fruktigt och pepprigt på en och samma gång. Imponerande helt enkelt!

Okej – säg nu att du vill börja lagra vin men att du inte vet var du ska börja? Här kommer några tips runt och strax över 100 kronor för den som vill experimentera med sin egen vinkällare.

Jag har fokuserat på viner som finns på de flesta systembutiker. Dessutom tipsar jag varje månad om de bästa köpen bland nyheterna och där får du också en indikation på om du kan lagra vinet eller inte (som en tumregel: ”kan lagras” = 1-5 års lagring & ”bör lagras” = 2-10 år lagring). Många går fortfarande att köpa. Du hittar de här: Tabeller

Och varför då bara runt och över 100 kronor? Ja om sanningen ska fram så blir de allra flesta vinerna under 100-kronorsstrecket inte bättre av lagring. De är gjorda för att konsumeras mer eller mindre direkt. Visst det finns en hel del billigare viner som säkert klarar och kan bli lite bättre av en kortare lagring (ett halvår till ett år) men eftersom vi pratar om något längre lagring har jag fokuserat på viner som kan klara en 3-10 år i källaren.

Hur många buteljer ska du då köpa av varje vin? Ja det beror förstås både på hur mycket plats du har och hur stor din plånbok är. Visst kan man köpa enstaka buteljer men om du vill följa ett vins utveckling så behöver du minst två flaskor (och gärna fler) av samma vin och årgång. Då kan du till exempel testa vinet efter 2 och 4, 3 och 6 eller 5 och 10 år.

Och tipsa gärna om dina egna lagringsviner här nedanför i kommentarstråden.

Château Bouscassé 2007 (2204, 119 kronor)
Tannat, cabernet sauvignon och cabernet franc är stommen i det här fantastiska vinet Madiran i sydvästra Frankrike. Alain Brumonts viner är nästan alltid smärtsamt unga när de släpps på marknaden och de behöver 3-10 år för att rundas av. Här finns uppenbara likheter med bordeauxviner men smaken är fylligare och vildare med mer mörka bär och mer kryddor i smaken.

Château La Tour de By 2007 (3083, 145 kronor)
Ett av mina favoritviner och en av de mest prisvärda bordeauxviner som finns! Klassiskt i stilen med en dominans av cabernet sauvignon som backas upp av merlot och petit verdot. Det är också klassiskt i smaken med en stram/sträv lite svårflirtad svartavinbärsfrukt och inslag av cederträ, rostade fat (kaffe) och plommon. Bör kunna lagras i en 3-7 år utan problem.

Rocca Guiccarda Chianti Classico Riserva 2007 (2723, 139 kronor)
Jag har skrivit mycket om Barone Ricasoli den senaste tiden och det här vinet är kanske det mest prisvärda i deras ”stall”. Här snackar vi modern och klassisk chianti i en och samma förpackning och som smakar ursprungstypiskt och som tål att lagras. I dag känns vinet lite ungt och hårt i syrorna men ge det en 3-5 år så kommer de att rundas av och vinet att bli lite mer harmoniskt. Hade jag plats hade jag haft en låda i min källare! ;)
Vill du ha toscanska viner som kan lagras längre än så? I den här artikeln om Barone Ricasoli hittar du firmans tre prestigeviner alla från årgång 2007 och de finns fortfarande att köpa på bolaget!

Schloss Vollrads Riesling Trocken 2009 (5846, 99 kronor)
Anrik tysk riesling från rheingau som nästan alltid är smärtsamt frisk och ung när den släpps på marknaden. Om du vill slå hål på myten att vita torra viner inte kan lagars – börja här. Med åren så kommer den hårda citrussyran bytas ut mot mognadstoner av petroleum och honung! Klarar lätt 5 år i källaren.

Peter Lehman Semillon 2008 (86451, 99 kronor)
Okej – nu går jag direkt utanför det jag sa här ovanför. Det är vinet finns inte i det vanliga sortimentet utan måste beställas. Men det här är ett av få australiensiska semillonviner som finns på svenska marknaden och ett riktigt fynd. Vinet kommer från Barossa valley och är i dag ungt och citrusfriskt men med 3-7 år i källaren utvecklar den en lite nötig och honungsaktig komplex smak.

Efter att ha bloggat om Castello di Brolio och Casalferro 1999 respektive 2000 – låt oss nörda ner oss ännu mer i Barone Ricasolis viner. Den här gången de lysande 2007orna varav två är helt ”nya” viner.

Jag snackar förstås om Casalferro, Colledilà och Castello di Brolio som lanserades i december och som jag provade då. Vinerna finns fortfarande att köpa på bolaget och 2007 är potentiellt en mycket bra årgång med en varm och torr sommar som övergick i välbehövligt regn och som sedan avslutades med perfekt varmt skördeväder.

”Chianti is a moving target” skrev Hugh Johnson och James Halliday i senaste utgåvan av The Art and Science of Wine. Och det är bara att hålla med. Gårdagens Chiantiviner (och supertoscanare) skiljer sig från dagens som i sin tur kommer att skilja sig från morgondagens. Det är kanske naturligt när ett område ändras så genomgripande som Toscana har gjort de senaste 15-20-åren (både i vingårdarna och vinkällarna) och alla de här tre vinerna är antingen helt nya eller förändrade i jämförelse för några år sedan.

Det mesta om firman och två av vinerna har jag redan sagt i förra inlägget så här är några kortfakta och provningsanteckningarna rätt upp och ner.

Castello di Brolio 2007 (329 kronor)
Ett av mina favoritviner de senaste tio åren. Vinet var från början mer eller mindre 100 procent sangiovese men den här årgången är gjord på 80 procent sangiovese, 10 procent cabernet sauvignon och 10 procent merlot som fått 18 månader på nya små och stora (äldre?) fat.
Mörkt blåröd ogenomtränglig färg. Knuten doft med mörka bär (körsbär), örter och fat. Medelfyllig till fyllig eldig och superkoncentrerad smak av mörka bär, örter, tobak och choklad. Bra och tuffa syror och härlig lite bitter avslutning. Känns ”yngre” och har mer lagringspotential än de två andra. 4,5/5p

Casalferro 2007 (319 kronor)
Casalferro 2006 var fortfarande en blandning av sangiovese och merlot – så det här är första årgången som är 100 procent merlot och därmed ett helt nytt vin.
Mörkt röd färg. Ganska utvecklad doft av örter, körsbär, läder och tobak. Smaken är medelfyllig och stram samt lite ”svalare” än de båda andra vinerna. Här finns inslag av örter, körsbär, choklad tobak och fat. Bra koncentration och bra längd i den något bittra eftersmaken. Casalferro är ändå rundare än Castello di Brolio i smaken. Vinet är ganska långt ifrån Ornellaias Masseto eller Tua Ritas Redigaffi (men det är länge sedan jag provade de vinerna). Och är det verkligen någon som känner att det är 100 procent merlot i en blindprovning? 4+/5p

Colledilà 2007 (319 kronor)
100 procent sangiovese och Ricasolis nya prestigevin. Så vitt jag har kunnat se är det här första årgången av det här vinet. Druvorna kommer från en ”cru” eller en speciell vingårdsplätt på egendomen Brolio och har fått 18 månder på nya små barriquer och större (äldre gissar jag) ekfat.
Ungt Bordeauxröd i färgen (mörkt röd med tunn orange kant). Lite knuten doft med svarta vinbär, mörka körsbär, mynta och örter. Inslag av rostade fat. Medelfyllig koncentrerad smak av mörka bär, örter (mynta) och rostade fat. Inslag av tobak och nötter. Ett bra vin som jag gärna vill prova igen för att kunna bilda mig en bättre uppfattning om dess personlighet. 4/5p

Är du intresserad av Ricasolis viner men tycker att de här tre är på tok för dyra!? Prova då antingen den koncentrerade Brolio Chianti Classico (115 kronor) eller en fantastiska Rocca Guiccarda Chianti Classico Riserva 2007 (139 kronor) som båda representerar allt det som är bra med Chiant Classico i dag!

Nytt år och dags att återvända till ett par provningar som aldrig blev nedtecknade här i bloggen. Den första var i våras när jag korkade upp två flaskor från Barone Ricasoli som var 10 och 11 år gamla. Och det är inte ofta jag provar så mogen Chianti.

Barone Ricasoli har en speciell ställning i Chianti och Chianti Classico. Det var Bettino Ricasoli som lade grunden för det moderna Chiantivinet i slutet av 1800-talet som en blandning av sangiovese och canaiolo och ibland också med tillsatser den vita druvsorten malvasia för viner som skulle drickas unga.

Det var detta recept som kom att förvanskas och förändras så att vinlagen till slut krävde en tillsats vita druvor (malvasia men också den långt sämre men högavkastande trebbianon) för all Chianti. Något som ledde till en klar försämring i kvaliteten och till slut förde fram till revolutionen med supertoscanska bordsviner – prestigeviner som stred mot en ålderdomlig lagstiftning och därför inte kunde klassas som Denominazione di Origine Controllata eller Denominazione di Origine Controllata e Garantita (vinlagens högsta klasser). Istället såldes de som Vino da Tavola (den lägsta klassen) eller Indicazione Geografica Tipica (en klassificering som infördes 1992 bland annat för att få bukt med att prestigeviner klassades som just bordsvin).

Firma Ricasoli hade en mindre lyckad efterkrigstid och sålde ut både vinkällaren och namnet Brolio som varumärke (man samarbetade bland annat med jättar som Seagram och australiensiska Hardys). Det var först på 1990-talet som Fransesco Ricasoli köpte tillbaka varumärket och började en omfattande omplanetering och renovering av vinkällaren tillsammans med önologen Carlo Ferrini och Filippo Mazzei. I slutet av 1990-talet (1997 tror jag det var) gjorde man första årgången av Castello di Brolio – firmans ”nya” prestigevin. Och vinerna har glänst ända sedan dess!

Till Castello di Brolio använder man bara de bästa druvorna och vinet får runt en 18 månader på små franska ekfat. Om jag inte missminner mig så var vinet till att börja med mer eller mindre 100 procent sangiovese men nu senast (2007) var det en blandning av 80 procent sangiovese och 10 procent vardera av merlot och cabernet.

Firmans andra högintressanta vin är Casalferro som från början gjordes på sangiovese med en tillsatts av  cabernet sauvignon och/eller merlot görs i dag på 100 procent merlot. Vinet får ungefär samma behandling som Castello di Brolio med 18 månader på små fat.

Jag är inte helt förtjust i förändringen eftersom Castello di Brolio mer eller mindre har blivit Casalferro och Casalferro har blivit något helt annat. Men fortsätter kvaliteten att vara hög så finns det ingen anledning till oro – men det är lite tråkigt att de viner vi provar i dag inte är ”samma vin” som vi provade fem-tio år tidigare.

Men nu tillbaka till två äldre årgångar av de två vinerna: Castello di Brolio 1999 och Casalferro 2000. 1999 var en fantastisk årgång för centrala Italien i klass med 1990 och 1997. Årgång 2000 var generellt lite mer varierad med en het sommar som gav koncentrerade men lite klumpiga (och ibland lite ”kokta”) viner.

Båda vinerna dekanterades i karaff i god tid innan provningen. Jag provade båda vinerna när de släpptes på den svenska marknaden och då var båda helt lysande. Och det jag var mest spänd på var hur de båda utvecklats över tiden.

Castello di Brolio 1999
Ljust röd med orange mognadston.
Nedtonad och lite knuten (?) doft med inslag av kokta grönsaker. Därefter körsbär och fat.
Medelfyllig mogen balanserad smak körsbär, örter och fat. Lång men inte imponerande eftersmak.
(96 procent sangiovese, 4 procent cabernet sauvignon & merlot. 18 månader i franska barriques varav 65 procent var nya.)

Casalferro 2000
Mörkt röd tät färg med tunn orange mognadskant.
Frisk lite kokt doft (igen!). Lätt rökig med inslag av torkad frukt (russin).
Medelfyllig till fyllig koncentrerad fruktig smak med generös frukt och inslag av mörka bär. Men också här känns ett lite ”kokt” inslag.
(75 procent sangiovese + 25 procent merlot som lagrats i 18 månader på fransk ek – inga uppgifter om faten var nya eller gamla.)

Kommentar:
Frågar du mig så har båda de här vinerna sett sina bästa dagar (men så ligger min personliga preferens för viner med som är lite mer sträva och ungdomliga i smaken). Det underliga var att båda två visade upp ”kokta” inslag – någon som man normalt sett hittar i viner vars druvor utsatts för hett och varmt väder. Det hade kanske inte varit så konstigt om jag hade hittat de här inslagen i Casalferro från heta årgången 2000 men att den också återfinns i Castello di Brolio från hajpade 1999 är udda.

På det hela taget verkar det också som om Casalferro klarat sig bättre än Castello di Brolio trots att den senare kommer från en bättre årgång.

Har du erfarenheter av de här båda årgångarna och/eller vinerna? Kommentera gärna här nedanför!

Den 1 december lanseras som vanligt ett gäng fantastiska viner på den svenska marknaden. Bolaget laddar upp inför julen och letar du efter julklappar så finns det gott om viner till alla vinnördar i bekantskapskretsen.

Torsdagens provning i källaren i Systembolagets huvudkontor av både ekoviner och nyheterna i december var på många sätt en kul och tuff provning. Som vanligt hade vi vinskribenter några timmar på oss att gå igenom över 200 viner. Själva hann jag med att blindprova så gott som alla nyheterna (cirka 100 viner) men blev tvungen att snabbprova de ekologiska varorna.

Så var har du då att se fram emot? ja är du ett fan av Italien så kommer du knappast att bli besviken. Eller vad sägs om:
• Ca del Bosco Cuvée Prestige - Italiens bästa och kultförklarade mousserande vin.

• Polizianos prisvärda Vino Nobile di Montepulciano 2007 och supertoscanaren Mandrone di Lohsa också den 2007.

• Gajas Promis och den fantastiska Sito Moresco (en av mina personliga favoriter) – båda från årgång 2008.

• Barone Ricasolis Casalferro 2007 och Castello di Brolio 2007. (Håll utkik efter ett inlägg om just dessa två viner inom kort här i Uppkorkat!)

• Tenuta dell’Ornellaias helt fantastiska Ornellaia 2007 (synd bara att den kostar närmar 1000 kronor!).

• Lysande Barolo Pajana 2006 från Domenico Clerico.

• Intressant Barbera och Langhe Nebbiolo från Roberto Voerzio.

Så håll utkik både här i Uppkorkat och i papperstidningen (Helsingborgs Dagblad, Landskrona Posten eller NST) när vi närmar oss den 1/12!

Det har blivit mycket Rhône och Bourgogne här i Uppkorkat när det handlat om nyheterna i november – men frågan är om något land och område kan matcha Italien och Toscana när det gäller mängden bra viner!?

Toscanska kusten bloggade jag om igår och distrikt som Maremma, Morellino di Scansano, Val di Cornia och Bolgheri producerar nu viner i klass med de som kommer från de mer traditionella ursprungsbeteckningarna som Chianti och Brunello di Montalciono. Ofta är vinerna från kusten mer moderna i stilen och blandningar på italienska och internationella (läs franska) druvsorter. Tyvärr använder många producenter lite för mycket ny ek vilket kan göra vinerna obalanserade men när de hittar rätt blir det världsklass!

Marchesi Mazzeis Tenuta Belguardo (94774, 239 kronor) brukar vara riktigt bra och 2007an är inget undantag. Vinet görs på cabernet sauvignon och cabernet franc. Färgen är mörkt röd och i doften finns mörka bär, kaffe, örter och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av bär, mynta, svamp och tobak. Eftersmaken är lång och balanserad med inlindade syror. Men frågan är om den är 100 kronor bättre än lillebror Serrata di Belguardo?

Poggio al Tesoro heter en annan suverän producent vid den toscanska kusten som producerar viner på franska druvsorter. Egendomen samarbetar med en av Venetiens bästa producenter – Allegrini. Dedicato a Walter 2007 (94629, 499 kronor) är gjord på 100 procent cabernet franc och ett riktigt lågt skördeuttag (30 hl/ha). Vinet har fått 18 månader på ny ek – och det känns. Smaken är fyllig och koncentrerad med tuggbar mörk frukt och inslag av småkakor, fat och vanilj. Just nu dominerar eken och det smakar lite för mycket knäck och kola för min smak.

Då är Sondraia 2007 (98916, 279 kronor), också den från Poggio al Tesoro och Bolgheri, ett bättre vin och det till nästan halva priset. Också här är smaken fyllig och superkoncentrerad med mörka bär, örter och fat. Men eken är inte lika uttalad (18 månader på nya och gamla fat) och sammansättningen med cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc passar mig mycket bättre. Men även om båda vinerna är runda och fruktdrivna så tror jag att de mår bra av att lagras något eller några år för att mildra ektonerna.

Tenuta Marsiliana vet jag egentligen inget om men deras Marsiliana 2005 (96045, 309 kronor) från Maremma är riktigt bra. Här känns det tydligt att det är Bordeaux som är förlagan. I doften finns lite ladugårdstoner (gödsel) och den intensiva smaken av mörka bär (svarta vinbär och plommon), cederträ, blyerts och tobak speglar blandningen av cabernet sauvignon, merlot och petit verdot.

Brancaia heter en fantastisk producent i Chianti och deras Brancaia Illtraia 2007 (94527, 399 kronor), också den från Maremma, håller samma höga standard som allt som görs av firman. Det här vinet är gjort på cabernet sauvignon, sangiovese och petit verdot. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Mosade björnbär, tobak, fat och örter möter näsan och smaken av körsbär, choklad, örter, fat och tobak är lång och välbalanserad. Lysande helt enkelt.

Och med det drar vi oss inåt kusten mot Chianti och Brunello men vi stannar kvar hos Brancaia. Brancaia Chianti Classico 2007 (94526, 269 kronor) är ett typexempel på hur modernt tänkande möter en gammal klassisk vinstil. 85 procent sangiovese och resten merlot och hälften nya/hälften gamla franska ekfat har gett ett vin som representerar allt det som är bra med Italien 2010. De luktar härligt av choklad, örter och tobak ovanför en härlig körsbärsfrukt. Och smaken är frisk och balanserad med inslag av mörka körsbär, choklad, tobak och nötter.

Fattoria di Felsina i Chianti Classico-zonens sydöstra hörn är en av Italiens allra bästa vinproducenter. Deras Chianti Classico Riserva Rancia anses av många vara ett av de bästa sangiovesevinerna i världen. Men även firmans ”vanliga” Chianti Classico Fèlsina Berardenga 2007 (90046, 149 kronor) är en stilfull Chianti i klassisk stil. 100 procent sangiovese som fått 12 månader på traditionella fat (alltså ingen ny ek!) har gett ett vin i bästa oldschoolstil. Smaken är frisk och stram med körsbär, tobak, örter och inslag av ”gamla” fat (lite oxiderad och nötig). Och för bara 149 kronor är detta ett riktigt fynd!

Fattoria Carpineta Fontalpino är en ny bekantskap för mig. Egendomen ägs av Filippo och Giola Crest och ligger precis på gränsen till Chianti Classico i provinsen Siena. Giola Cresti är önolog och arbetar tydligen som konsult lite överallt i Italien. Do Ut Des 2007 (99088, 347 kronor) har fått högsta betyg – det vill säga tre glas – i italienska vinbibeln Gambero Rosso.

Och vinet är en riktig ”blockbuster”. 33 procent vardera av cabernet sauvignon, sangiovese och merlot har gett en färg som är nästan svart och ogenomtränglig. Doften är ung och portvinslik med inslag av mörk frukt, fat (knäck) och mynta. Smaken domineras av mörka körsbär och plommon och inslag av örter, fat och tobak. Bra längd och tuffa syror – vinet känns ungt och skulle behöva ytterligare några år på flaska för att rundas av.

Slutligen Tenuta Olivetos Brunello di Montalcino Oliveto 2004 (94627, 379 kronor) som liksom Berardenga ovan har en lite gammalmodig och traditionell stil. I färgen är den brunröd. Doften är lite rökig och balsamisk med inslag av örter, körsbär och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt, körsbär, svamp och örter. Eftersmaken är lång och sträv. Ett vin som kräver mat för att komma till sin rätt!

Barbera, Madiran, Rhône och Chianti. Bordeaux, Rioja, Barolo, Carmignano och Châteauneuf-du-Pape. Är du en seriös vinnörd går du igång på de orden. I går betade vi av de ”vanliga” fynden bland majnyheterna. Nu har turen kommit till lyxvinerna.

Och vilken uppställning det är! Här finns massor av fynd för den som gillar suveräna moderna viner fyllda av koncentrerad smak, balans och lagringspotential. Tyvärr är det allt för många som bara säljs i någon av vinbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Så du måste förmodligen beställa om du vill lägga vantarna på en butelj (om det nu finns några kvar). Och det är riktigt trist!

Här är hela tabellen med både fynd och bottennapp!

Rött vin
Fynd
2002 Château Bernadotte    94079    Frankrike, Haut-Médoc    Moget    3,5 p   139 kr
2007 Château Barréjat Cuvée des Vieux Ceps    94076    Frankrike, Madiran    Kan lagras    4,5p    149 kr
2005 Tokara Red    95561    Sydafrika, Stellenbosch    Moget    4p    169 kr
2007 Barbera d’Alba    94197    Italien, Barbera d’Alba    Kan lagras    4,5p    170 kr

2007 Ca’ di Pian (Magnumbutelj)   95558    Italien, Barbera d’Asti    Kan lagras    4p    349 kr
2007 Xavier Vacqueyras    95401    Frankrike, Vacqueyras    Kan lagras    4p    175 kr
2006 Masseria Maìme Negroamaro    95508    Italien, Salento    Moget    4p    179 kr
2006 Le Sughere di Frassinello    95559    Italien, Maremma Toscana    Kan lagras    4p    179 kr
2007 Château Montus    94080    Frankrike, Madiran    Bör lagras    4p    179 kr
2005 Clos de l’Echo    94067    Frankrike, Chinon    Kan lagras    4p   189 kr
2004 Morgenhof Estate    96232    Sydafrika, Simonsberg-Stellenbosch    Moget    4p    189 kr
2007 Xavier Gigondas    95908    Frankrike, Gigondas    Kan lagras    4,5p    199 kr
1998 Taurasi    95511    Italien, Taurasi    Moget    4p    199 kr
2005 Villa di Capezzana    94189    Italien, Carmignano    Kan lagras    4,5p    216 kr
2007 Crognolo    94110    Italien, Toscana    Kan lagras    4,5p    219 kr
2007 Il Sasso    94136    Italien, Carmignano    Kan lagras    5p    249 kr
2006 Conca Tre Pile    95609    Italien, Barbera d’Alba    Kan lagras    5p    249 kr
2007 Châteauneuf-du-Pape Domaine de la Solitude    95600    Frankrike, Châteauneuf-du-Pape    Kan lagras    4,5p    254 kr
2003 Fincas de Ganuza Reserva    94121    Spanien, Rioja    Moget    4,5p    259 kr
2006 Ojai Santa Barbara Syrah    94177    USA, Santa Barbara County    Moget    4,5p    259 kr
2007 Télégramme Rouge    94065    Frankrike, Châteauneuf-du-Pape    Kan lagras    4,5p    279 kr
2004 Ghiaie della Furba    94190    Italien, Carmignano    Kan lagras    4,5p   295 kr
2006 Ethos Cabernet Sauvignon    95647    USA, Columbia Valley    Moget    4,5p    299 kr
2005 Amarone della Valpolicella Campo Leòn    95557    Italien, Amarone della Valpolicella    Kan lagras    4,5p    299 kr
2007 Domaine la Roquète    94066    Frankrike, Châteauneuf-du-Pape    Kan lagras    5p    329 kr

Bra köp
2008 Dolcetto d’Alba    94194    Italien, Dolcetto d’Alba    Moget    3p    139 kr
2006 Nerojbleo Nero d’Avola    95509    Italien, Sicilien    Moget    3,5p    165 kr
2006 Egomei    94075    Spanien, Rioja    Moget    3,5p   169 kr
2007 Nebbiolo d’Alba Occheti    95648    Italien, Nebbiolo d’Alba    Bör lagras    3,5p    169 kr
2007 Crozes-Hermitage Les Hauts du Fief    94124    Frankrike, Crozes-Hermitage    Kan lagras    3,5p    179 kr
2007 Château Bouscassé Vieilles Vignes    94078    Frankrike, Madiran    Bör lagras    4,5p    229 kr
2004 Enate Varietales    94077    Spanien, Somontano    Moget    4p    249 kr
2007 Saint-Joseph La Gloriette    95917    Frankrike, Saint-Joseph    Kan lagras    4p    269 kr
1999 Chateau Musar    94174    Libanon, Bekaa    Moget    4p   299 kr
2006 Seghesio Cortina Zinfandel    94232    USA, Dry Creek Valley    Moget    4,5p    299 kr
2007 Barbera d’Alba Scarrone    94163    Italien, Barbera d’Alba    Kan lagras    4,5p    299 kr
2005 Hermitage    94123    Frankrike, Hermitage    Kan lagras    4p    339 kr
2005 Barolo    96585    Italien, Barolo    Bör lagras    4,5p    349 kr
2004 Brunello di Montalcino    94160    Italien, Brunello di Montalcino    Kan lagras    4,5p   369 kr

Ej prisvärda
2006 Millepassi Superiore    94182    Italien, Bolgheri    Moget    3,5p    379 kr
2007 Tandem Syrah du Maroc    94183    Marocko, Zenata    Moget    2,5p    118 kr
2005 Château Cadet    94170    Frankrike, Côtes de Castillon    Kan lagras    3p    169 kr
2007 TMV Swartland Syrah    99061    Sydafrika, Swartland    Moget    3,5p    189 kr
2003 Bründlmayer Langenloiser Pinot Noir    95672    Österrike, Kamptal    Moget    2,5p    199 kr
2005 Chateau Vignelaure    95624    Frankrike, Coteaux d’Aix-en-Provence    Moget    3,5p    199 kr
2006 Thelema Cabernet Sauvignon    95562    Sydafrika, Stellenbosch    Moget    3p    199 kr
2004 Bocca di Lupo Aglianico    95507    Italien, Castel del Monte    Moget    3,5p    199 kr
2005 Clos de l’Olive    94068    Frankrike, Chinon    Kan lagras    3,5p    209 kr
2006 Martinet Bru    95941    Spanien, Priorat    Kan lagras    3,5p    209 kr
2007 De Toren Fusion V    95602    Sydafrika, Stellenbosch    Moget    3,5p    249 kr
2004 Vinhas da Ciderma Reserva    94130    Portugal, Douro    Kan lagras    3,5p    279 kr
2008 Hällåkra Rondo    95505    Sverige    Moget    2p    298 kr
2008 Melville Estate Pinot Noir    94104    USA, Santa Rita Hills    Moget    3p    299 kr
1995 La Baronnie Madeleine    94069    Frankrike, Chinon    Kan lagras    3,5p    299 kr
2005 Bem bi Bre    95857    Spanien, Bierzo    Kan lagras    4p    299 kr
2003 Méthode Ancienne Cabernet Sauvignon    95606    Sydafrika, Robertson    Moget    3,5p    299 kr
2007 Eagles’ Nest Shiraz    96561    Sydafrika, Constantia    Moget    4p    299 kr
2006 Castello di Brolio    96567    Italien, Chianti Classico    Kan lagras    4p    309 kr
2006 Barolo Serralunga d’Alba    94184    Italien, Barolo    Bör lagras    4p    319 kr
2005 Ojai White Hawk Syrah    94109    USA, Santa Barbara County    Moget    4p    349 kr
2007 Boekenhoutskloof Syrah    97620    Sydafrika, Coastal Region    Moget    4,5p    379 kr
2007 Côte-Rôtie    94120    Frankrike, Côte-Rôtie    Kan lagras    4p    395 kr
2006 Sfursat 5 Stelle    94167    Italien, Sforzato di Valtellina    Bör lagras    5p    425 kr
2007 Vieux Télégraphe Rouge    94116    Frankrike, Châteauneuf-du-Pape    Kan lagras    4,5p    529 kr

Vitt vin

Fynd
2006 Wild Yeast Chardonnay    95604    Sydafrika    Robertson    Moget    4p   159 kr
2007 Josmeyer Riesling Le Kottabe    94081    Frankrike    Alsace    Kan lagras    4p    164 kr
2007 Tokara White    95560    Sydafrika    Stellenbosch    Moget    4p    169 kr
2007 Sepp Moser Riesling Gebling Reserve    94191    Österrike    Kremstal    Kan lagras    4p    179 kr
2007 Josmeyer Les Pierrets Riesling    94082    Frankrike    Alsace    Kan lagras    4,5p   230 kr
2007 Pouilly-Fuissé Les Brûlés    95520    Frankrike    Pouilly-Fuissé    Kan lagras    4,5p    299 kr

Bra köp
2005 Arbois Sélection    94122    Frankrike    Arbois    Moget    3,5p    169 kr
2007 Canoe Ridge Estate Chardonnay    95654    USA    Horse Heaven Hills    Moget    4p    209 kr
2002 Chablis Premier Cru Les Beauroys    95791    Frankrike    Chablis Premier Cru    Moget    4p   219 kr
1994 Vouvray Sec    94073    Frankrike    Vouvray    Moget    4p    219 kr
1969 Vouvray Sec    96553    Frankrike    Vouvray    Moget    4p    299 kr

Ej prisvärda
2007 Pouilly-Fuissé    95696    Frankrike    Pouilly-Fuissé    Moget    3,5p    195 kr
2007 Sepp Moser Grüner Veltliner Schnabel    94192    Österrike    Kremstal    Moget    3,5p    199 kr
2006 Boekenhoutskloof Semillon    96088    Sydafrika    Franschhoek    Moget    3p    199 kr
2007 Saintsbury Carneros Chardonnay    94108    USA    Carneros    Moget    3p    219 kr
2007 Lynmar Russian River Chardonnay    94103    USA    Russian River Valley    Moget    3,5p    279 kr
2007 Puligny Montrachet Les Nosroyes    95335    Frankrike    Puligny-Montrachet    Kan lagras    4p    329 kr

Mousserande vin

Bra köp
Pierre Peters Rosé for Albane    94064    Frankrike    Champagne    Moget    4p    299 kr
1998 Orpale Brut Grand Cru Blanc de Blancs    94072    Frankrike    Champagne    Moget    4p    650 kr

Sött pärlande vin
Bra köp
2009 Moscato d’Asti Cascinetta    94165    Italien    Moscato d’Asti    Moget    3,5p    129 kr
Ej prisvärd
2009 Bricco Quaglia Moscato d’Asti    94169    Italien    Moscato d’Asti    Moget    2,5p    119 kr

Sött rött vin
Fynd
2009 Brachetto d’Acqui    95603    Italien    Brachetto d’Acqui    Moget    4p    149 kr

Starkvin
Bra köp
Pineau des Charentes Very Old    94074    Frankrike    Pineau des Charentes        4p    219 kr

Förklaring till tabellen:
Tabellen listar vinerna efter prisvärde och därefter efter pris. Efter priset finns en kvalitetspoäng som bedömer vinets kvalitet oberoende av prisvärdet. 0 = ett defekt vin, 1 = ett felfritt vin, 2 = ett hyfsat vin, 3 = ett bra vin, 4 = ett mycket bra vin, 5 = världsklass.

Det behövs inte mycket för att sätta ihop en miniprovning i hemmet. Och när vi nu äntligen börjar få ett lite större utbud av halvflaskor så behöver det inte heller kosta en förmögenhet.

Jag satte själv ihop en Chianti Classico provning nu i helgen med två halvbuteljer från samma årgång. Vi körde helt öppet  – det vill säga vi visste vilket vin som var i vilket glas. Vi började också prova och göra smaknoteringar innan maten (ja – till och med medan vi höll på att göra maten) och tog sedan med oss glasen till bordet. Svårare än så behöver det inte vara.

Behöver du hjälpa att hitta lämpliga miniprovningar så snacka med bolagets personal. Man kan börja med att prova två (eller fler) viner gjorda på samma druvsort men från olika delar av världen. Eller så gör man som i den här miniprovningen – två viner från samma område, gjorda på ungefär samma druvsorter och från samma årgång. Men det är egentligen bara fantasin som sätter stopp. Kom ihåg (om du inte har gjort det här förr) att du ska ha två glas per provare så att du kan jämföra vinerna sida vid sida!

Passa också på att läsa på innan på Systembolagets hemsida – vad har proffsen hittat i vinet? Kan jag också hitta det – eller hittar jag något annat? I dag finns det dessutom massor av bloggare som förmodligen redan provat vinet. Googla och jämför dina egna smaknoteringar med andras!

Här har du helgens miniprovning:

Fonterutoli Chianti Classico 2006 (95618, 98 kronor)

Röd färg

Stor lite kryddig doft av mörka körsbär, fat och choklad. Efter ett tag ett litet inslag av kokta grönsaker.

Medelfyllig ung frisk fruktig smak med inslag av mörka körsbär, cederträ/fat och choklad. En lite angenäm bitter avslutning på ett ung och elegant vin.

3,5/4p

Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva 2006 (2723, 79 kronor)

Mörkt röd med orange kant.

En funkig doft av kokta grönsaker som dominerar helt till att börja med. Följd av dofter av mörka bär, fat och lakrits.

Medelfyllig frisk smak av mörka bär, örter, fat/choklad och nötter. Samma lite funkiga kokta ton finns i smaken också – men inte alls lika dominerande. Känns rundare, fylligare och mer mogen än Fonterutolin.

3,5/4p

Slutsats: 2006 var en hyllad årgång i Toscana. Men båda de här vinerna har varit bättre i tidigare årgångar. Konstig också att båda hade ett tydligt inslag av kokta grönsaker – vilket kan tyda på någon typ av fel eller övermogna druvor. Tyvärr lite av en besvikelse även om vinerna är riktigt bra och är fantastiska matviner som funkar utmärkt till ryggbiff med bernaisesås och klyftpotatis.