Grillvinet är dött – leve grillvinet

20 juli, 2012 klockan 14:08

Vinskribenter är ett förutsägbart släkte. Så här i sommartider kryllar våra spalter med tips om ”grill-”, ”buffé-” och ”picnickviner”. Och snart ska vi väl alla försöka slå knut på oss själva och rekommendera vin även till kräftskivan.

Egentligen är det inte så konstigt eftersom vi svenskar är riktiga vanedjur. Vi har våra förutbestämda höjdpunkter och helger och vi följer dessa mer eller mindre slaviskt. Lamm till påsk (och sill), sill till jul och midsommar (även om jag själv gör allt för att undvika detta) och grillat, grillat och åter grillat i sommartider.

Men vad är egentligen ett grillvin? Och vad skiljer grillvinet från de flaskor som vi trattar i oss under andra delar av året? Den nakna sanningen är förstås – ingenting! Det finns nämligen inga grillviner!

Är du som jag så har du förmodligen mer än en sak på grillen när du grillar och för mig är grillen en stor härlig utomhusugn (eller spis) som har den fördelen att den kan ge den där härliga röksmaken åt allt det jag väljer att tillaga på den.

Jag grillar mängder av grönsaker (och svamp) som paprika, tomater, squash, blomkål, aubergine, lök, morötter, majs, champinjoner, potatis, rödbetor, fänkål, blomkål och annat. Jag grillar kött från lamm (stekar, entrecôte, rostbiff, racks…), nöt (rostbiff, entrecôte, rostas, rumpsteak…), fågel (mest kyckling, och anka) och fläsk (kotlettrader, karré, revben, filé…). Ibland med marinad eller kryddrub och lika ofta utan (köttet enbart smaksatt med olja, salt, peppar och färska kryddor). Och jag grillar förstås en massa godsaker från havet (torsk, lax, tonfisk, svärdfisk, blåmusslor, pilgrimsmusslor, räkor, regnbågsforell med mera).

Ibland ger jag allt en extra dimension genom att slänga lite torkade/vissna kryddor från förra året (som jag blötlagt en halvtimme-timme innan) direkt på glöden för att få en lite kryddrökskänsla i maten. Jag har ännu inte kommit så långt att jag experimenterar med kol eller ved från olika träslag – men det blir så klart nästa självklara steg (har du tips på var man kan köpa sådan kol/ved – så tipsa gärna i kommentarsfältet nedan).

Det säger sig självt att det inte finns ett ”grillvin” som passar alla de här smakerna och det blir nästan löjligt att prata om ”grillviner” i det här sammanhanget. För allt som du kan dricka till de här rätterna blir ju automatiskt grillviner. Och som vanligt är det ingredienserna som styr. Den bistra sanningen är att det inte finns några genvägar. Inget magiskt grillvin som kommer att förgylla hela sommaren.
De goda nyheterna är att det finns jäkligt mycket bra vin!

Fyra grillfavoriter och vin därtill:

Grillat ankbröst med heta nudlar och grönsaker
Det här är en improviserad rätt som vi brukar göra ganska ofta hemma hos oss. Vi grillar ankbröst som vi sedan skär i tunna strimlor och serverar med heta japanska nudlar och wookade grönsaker. Att dricka till: Öl, vitt eller rosé eftersom vi oftast kryddar på rejält med röda chilifrukter!

Sierra Nevada Pale Ale (1525, 23.90 kronor)
Hade först tänkt föreslå ett veteöl – men varför inte prova en pale ale? Amerikanska Sierra Nevada gör fantastiskt trevlig öl och den här känns både fräsch och besk med inslag av citrus och honung.

Leth’s Have Pink Zweigelt Rosé 2011 (2261, 79 kronor)
Österrikiska Leth gör riktigt bra viner och det här vinet har en bärig och koncentrerad smak med lite kryddig finish.

Bründlmayer Langenloiser Grüner Veltliner 2011 (2910, 119 kronor)
Kryddigt och mineralsmakande vin som ändå har en härlig fräschet. Hittar både kiwi och och mogen frukt i det här vinet från suveräna Bründlmayer. För ett billigare alternativ – prova Leth Grüner Veltliner (4200, 77 kronor)!

 

Helgrillad entrecôte med klyftpotatis och bearnaise
Behövs inga förklaringar eller beskrivningar till den här rätten. Se bara till att du investerar i en schysst grilltermometer. Min regel: Se till att köttet aldrig går över 55 grader!!! Att dricka till: Kraftigt rött!

Serrata Belguardo 2010 (22955, 99 kronor)
Toscanska kusten och distriktet Maremma gör lysande viner på sangiovese (ofta tillsammans med andra druvor). Det här är ett av de mest prisvärda med härlig smak av mörka körsbär, örtkryddor och choklad.

Eikendal Pinotage (2746, 109 kronor)
Det här är ett bra alternativ för alla som gillar Sydafrika och som vill ha en lite mer generös Nya Världen-stil i sina viner. Här finns massor av mörka bär och inslag av vanilj, örter och en behaglig rökighet i eftersmaken.

Château La Tour de By 2008 (3083, 149 kronor)
Ny årgång av vinet som är en av de mest prisvärda bordeauxerna på bolaget. Lite ungt och stramt i nuläget men med bra bärighet (svarta vinbär och plommon) och inslag av cederträ och paprika!

 

Fläskkarré med ljummen potatissallad
Få saker blir så lyckade på grillen som fläskkarré oavsett om du gör den i hel bit eller om du grillar skivor och med eller utan marinad eller glace. Att dricka till: Bärigt och fruktigt rött eller rosé!

Beringer Founders Estate Zinfandel 2010 (6718, 99 kronor)
Saftig och rkyddig zinfandel med inslag av röda bär och kryddor. Ett smakrikt vin från en närmast legendarisk amerikansk vindproducent.

Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz (16320, 169 kronor)
Australienska Penfolds håller hög klass på sina viner från de billigaste till de dyra lyxvinerna. Det här vinet ligger mitt emellan och har en kraftfull men ändå generöst bärig smak av björnbär, plommon, rökta fat, örter och eukalyptus. Tycker du det är dyrt – prova Rawson’s Retreat (6942) för 75 kronor.

 

Grillad tonfisk med mango/chili-salsa och couscous-fyllda paprikor
Få saker är så gott som snabbt grillad tonfisk som är lagom rosa inuti. Här serverad med en mangosalsa bestående av mango, gurka, röd chili, limesaft och koriander. Att dricka till: Friskt och fräscht vitt!

Neetlingshof Sauvignon Blanc 2012 (6237, 80 kronor)
Läcker sydafrikansk sauvignon blanc med en lätt frisk och fräsch smak av kiwi, krusbär, grapefrukt och nässlor. Fräscht!

Alvarinho Contacto 2011 (6707, 124 kronor)
Vinho Verde har fått lite dåligt rykte på grund av lätt pärlande viner utan någon riktig smak. Men torra (stilla) Vinho Verde-viner gjorda på druvsorten alvarinho kan vara lysande. Som det här med sin lätta friska och fräscha smak av citrusskal, krita och grape.

Mer Fonterutoli – Tenuta Belguardo 2008

25 februari, 2012 klockan 12:40

Det var ett vin som fattades i min genomgång av Mazzeis viner de senaste dagarna. Gamla årgången, 2007an, av Tenuta Belguardo hade sålt slut. Men redan i torsdags fick jag chans att prova den nya eftersom vinet släpps på bolaget den 2 april.

Du kan läsa mina tidigare artiklar om Mazzei här:

Zisola, Belguardo – Mazzei (nästan) på besök i Helsingborg

Castello di Fonterutoli, Ser Lapo och Siepi – Mazze del 2

Tenuta Belguardo är prestigevinet från Mazzei-familjens Maremma egendom. Det är gjort på mestadels cabernet sauvignon och en liten del cabernet franc (2007 hade 90 procent CS och 10 procent CF). Första årgången kom 2000. Vinet får 18 månader på franska 225-liters fat (70 procent ny ek). Jag tyckte mig hör en hel del diskussioner om vinet bland mina kollegor – några tyckte det var bra och andra tyckte att det hade för mycket volatila syror (flyktigas syror som kan ge vinet en lite obalanserad känsla).

Det gjorde inte jag. Men jag ska i ärlighetens namn säga att jag ibland gillar viner som har lite funky volatilitet i sig! Här är mina smaknoteringar:

Mörkt röd färg. Ganska utvecklad men ung doft av körsbär, choklad, örter, nötter och fat. Medelfyllig till fyllig, frisk och koncentrerad smak av körsbär, örter, fat nötter och tobak. Bra men välintegrerade syror. Nästan lite saftig i stilen. Lång ung eftersmak. 4->4,5/5p

Fonterutoli (nästan) på besök i Helsingobrg – del 1

22 februari, 2012 klockan 11:56

För snart en vecka sedan var det tänkt att Carina Falcone från Marchesi Mazzei och Castello di Fonterutoli skulle hålla en provning på Gastro. Tyvärr blev Carina Falcone sjuk och fick inte lämna Italien men vinimportören Johan Lidby ställde ändå till med en riktigt schysst provning av de flesta av vinhusets viner.

Mazzei är en av många anrika vinproducenter i Toscana (anor bak till 1400-talet). Men ännu viktigare än det är att firman varit med och drivit på den moderna förvandlingen i Chianti Classico och kvalitetsmedvetenheten i projekt som Chianti Classico 2000 (ett projekt som drevs av Consorzio Vino Chianti Classico för att hitta nya och bättre kloner på druvsorterna och bättre tekniker i vingården).

Mazzei var också bland de första att göra sig av med några av sina så kallade ”supertoskanare” (men inte alla) – det vill säga viner gjorda utanför eller vid den förr så rigida vinlagens bestämmelser och istället satsade på att göra sin Chianti Classico ”Riserva” – Castello di Fonterutoli till sitt prestigevin.

Mazzeis grund är förstås egendomen Castello di Fonterutoli i Toscana strax norr om Siena där man har en mängd vingårdar. Men på 1990-talet utvidgade man sina intressen och köpte vingårdar både i Maremma Toscana (Belguardo) och på Sicilien (Zisola). Vinerna från söder och den toscanska kusten är förstås lite fläskigare och mer fruktdrivna i stilen – men det finns ändå en husstil.

Jag har provat Fonterutolis viner under en tioårs-period och det finns en anledning till att Mazzeis får lysande recensioner år efter år (till exempel från vinbibeln Gambero Rossso Italian Wines). Framförallt vinerna från Toscana har en härlig struktur och smakrikedom parat med en elegans och återhållsamhet som kännetecknar stora viner.

Här är några av vinerna som vi provade (mer kommer i del 2)!

Zisola

Familjen Mazzei köpte Zisola tre kilometer från havet på Sydöstra Sicilien i slutet av 1990-talet. Första vinet gjordes 2004. Det här är familjens försök att göra det de gör i Toscana fast på Sicilien och med nero d’Avola – det vill säga man vill göra eleganta viner med bra struktur. De här vinerna är helt klart mer fruktdrivna än de från Belguardo och Fonterutoli. I dag är 21 av 50 hektar använda för vinproduktion (ska upp till 30 hektar) och vinrankorna är planterade som fristående buskar. Man har även planterat lite syrah, cabernet sauvignon och petit verdot på prov.

Zisola 2009 (71912, 129 kronor)
2009 var en varm/het årgång över hela Europa och man gjorde inte toppvinet Doppiozeta under de betinglserna. Vinet är gjort på 100 procent nero d’avola som fått 20 dagars skalmacerering och vinet har lagrats 10 månader på fransk ek (1/3 var nya fat). Det har gett ett vin med en mörk röd färg och en lite ”dammig” tät näsa av mörka bär, mynta, choklad och småkakor. Smaken är medelfyllig och bärig med smak av röda (hallon) och mörka bär, örter och salmiak. Här finns en touch av ek och en hyfsat lång och elegant finish. 3,5/5 p

Doppiozeta 2008 (99309, 249 kronor)
Zisolas toppvin. Första årgången var 2006. 2008 gjordes på 60 procent nero d’Avola, 30 procent syrah och 10 procent cabernet franc. Vinet fick 30 dagars urlakning med skalen och har lagrats 16 månader på fransk ek (50 procent var nya fat). Mörk röd färg och en stor lite rökig doft av mörka bär, småkakor (knäck), ek och örter. Medelfyllig till fyllig smak av mörka bär, örter, mynta, rökiga ekfat, vanilj och kola. Lång eftersmak med bra syror och bra struktur. 4/5p

Belguardo

Mazzei köpte Tenuta Belguardo vid mitten av 1990-talet och egendomen ligger 10 mil från Fonterutoli och granne med Brancaia. Familjen tycker själva att skillnaderna mellan Chianti och Maremma är större än de mellan Maremma och Sicilien. Här är klimatet alltid varmare och torrare än i Chianti. Prestigevinet Tenuta Belguardo var tyvärr inte med på provningen eftersom det var slutsålt!

Belguardo Rosé 2010 (99148, 89 kronor)
Rättfram rosé som görs av 50/50 sangiovese och syrah. 24-36 timmars skalmacerering och 2 månader på 500 liters ekfat. Det här är ett friskt och fräscht vin med massor av röda bär och mineral. Bra syror och smak av hallon och jordgubbar. 3/5p

Serrata Belguardo 2009 (22955, 99 kronor)
80 procent sangiovese och 20 procent alicante nero.  10 månader på mest fransk ek (man använder också lite amerikansk ek). Vinet har en ungt röd färg och doft av kakao, knäck, örter, kryddor och bär. Smaken är medelfyllig och kryddig med inslag av körsbär, örter, nötter (en angenäm oxidationston) och ek. Bra syror och bra balans med en lite bitter finish. 3,5/5p

Bronzone Belguardo 2008 (75791, 149 kronor)

Går under den snävare ursprungsbeteckningen Morellino di Scansano DOCG och en ”cru” från 5 hektar som planterades för en 10-11 år sedan på sandsten och kalksten. 100 procent sangiovese som fått 14 månader på ek (50 procent nya fat). Färgen är mörkt bordeauxröd och i doften slås jag av en unga aromer av ek, mörka bär, körsbär och örter. Den är lite mer knuten än Serrata Belguardo. Smaken är medelfyllig+ och koncentrerad med en en lite syrlig ton och inslag av röda och mörka bär, körsbär, fat och örter. Bra koncentration och bra längd i eftersmaken. 4/5p

 

Läcker rosé, bra vitt och schyssta grillviner

14 maj, 2011 klockan 09:59

Sommarkänsla har vi väl alla haft den senaste tiden. Därför känns bolagets sommarlansering helt rätt i tiden. Och riktigt bra priser är det. Äntligen en speciallansering som är värd namnet.

Låt oss börja med rosévinerna – den perferkta törstsläckaren en varm dag eller en fantastisk matchning till det mesta där rött eller vitt känns lite fel. Rosévinskonsumtionen ökar stadigt och det är kul!

Det roligaste av allt är att du för dryga 60 kronor kan köpa viner som sydafrikanska South Atlantic Rosé Shiraz 2010 (92235, 65 kronor) och franska Montregal 2010 (95415, 66 kronor). Den senare (från Provence – var annars!) är stramare, örtigare och friskare. Sydafrikanaren är rundare och mjukare med en lite saftig smak av jordgubbar. Men båda funkar både som drink och till mat (till exempel en buffé med pastasallader, bröd, kyckling etc).

Ännu bättre är chilenska Las Mulas Reserve Cabernet Sauvignon Rosé 2010 (90319, 73 kronor) från Miguel Torres. Det här är ett av Torres senaste projekt och en vingård som kör helt med organisk/ekologisk odling av druvorna. Vinet doftar gott av röda bär som hallon och vinbär. Smaken är frisk och koncentrerad med hallon, vinbär och örter. Det har också en fräsch mineralig ton av krita och en lång eftersmak. Sa någon grillat?

Marchesi Mazzeis Maremmaegendom producerar också ett lite kraftigare rosévin. Belguardo Rosé (99148, 89 kronor) var bra redan förra året och 2010 håller också hög klass. 50/50 procent av sangiovese och syrah (som fått upp till 12 timmars skalkontakt) har gett ett fräscht vin som också det smakar hallon, mineral och örter. Bra längd och balans! Och nyckeln till fräschören är förstås en låg jästemperatur – 14-16 grader.

Missa inte heller Château Ksara Sunset Rosé 2010 (92259, 89 kronor) från en av Libanons bästa vinproducenter. Cabernet franc och syrah och gjord på ungefär samma sätt som Belguardo – Sunset Rosé är lite jordigare och mineraligare i tonen men har samma friska smak av röda bär.

De vita då? Ja gillar du chardonnay så lär du inte bli besviken – för här finns en handfull riktigt bra viner – och alla från Nya Världen.

Torres (igen) Santa Digna Chardonnay 2010 (90315, 69 kronor) påminner nästan om en sauvignon blanc i fräschören. Grön frukt, krita/mineral och en lite aromatisk ton ger ett vin som både doftar och smakar sommar.

Även Tierra Alta Collection Chardonnay 2010 (90323, 70 kronor), också den från Chile, drar åt det aromatiska hållet. Det har en lite kryddig ton och smaker av ananas och lime.

Då är Intipalka Chardonnay 2010 (90320, 89 kronor) mer klassisk chardonnay i stilen. En doft av smör och tropisk frukt leder vägen till en ganska rund och smörig smak. Vinet kommer dessutom för ovanlighetens skulle från Peru.

Men är du ett riktigt fan av druvsorten så får du inte missa Elgin Vintners Chardonnay 2009 (92240, 129 kronor) från distriktet med samma namn i närheten av Kapstaden. Doften är fylld av tropisk frukt, mineral och inslag av rostade fat. Smaken är medelfyllig, fruktdriven och koncentrerad med inslag av rostad ek, nötter och mineral. Avslutningen är lång och komplex – som gjord för grillad lax i sommar.

Vill du ha kryddigare vitviner så prova Alta Gloria Torrontes 2010 (92243, 63 kronor) eller Domaine de Muret Viognier 2010 (90369, 72 kronor) – båda med en bred smak av tropisk frukt och kryddor.

Argentinska Alta Gloria står också för ett av de bästa röda fynden - Alta Gloria Malbec 2010 (92242, 63 kronor) med en ganska utvecklad smak av röda bär, torkad frukt och tobak. Girolamo Aglianico 2009 (92255, 69 kronor) är stramare och blandar torkad frukt, mörka bär, choklad och örter. Båda ger riktigt mycket vin för pengarna.

Étnico Red Blend 2009 (90314, 77 kronor) är ett annat häftigt vin – också det från Sydamerika, ekologiskt och gjort på 45% syrah, 40% merlot och 15% cabernet sauvignon (sedan kan man förstås diskutera hur ekologiskt det är att frakta det till Sverige!). Här möts vi av röda bär, torkad frukt, knäck, kryddor och tobak. Vinet har bra syror och en bra avslutning.

Det är svårt att hitta bra Chianti under hundralappen Gratena 2007 (90367, 79 kronor) men så snackar vi också en bra årgång. Gratena går i den lite oxiderade skolan med en stram koncentrerad smak av mörka körsbär, örter och med en hint av trä. Vill du stanna kvar i Italien men ha ett lite saftigare och rundare vin så pröva Paolo Leo

Alberello Vecchio Primitivo 2009 (99146, 79 kronor). Det märks att det är gjort på samma druvsort som Kaliforniens zinfandelviner – men trots at det har samma saftiga smak av bär (svarta vinbär) så är det ändå lite stramare än sina amerikanska motsvarigheter.

Slutligen så heta spanska distriktet Bierzo och Tercer Motivo Mencía 2007 (92247). Vinerna härifrån brukar kosta det dubbla  – och det är ingen garant för kvaliteten. Men det här är riktigt bra. Vinet har menciadruvans lite syrliga smak av mörka bär, kryddor och örter. Här finns också en touch av tobak och mineral. Kul med en mencia i bra prisklass!

Här hittar du tabellen med alla vinerna och ölen!

Världklass från Italien och Spanien

6 december, 2010 klockan 13:18

Är du vinnörd så kommer julen tidigt 2010. Jag har redan presenterat månadens bästa och mest prisvärda samt hela tabellen med alla nyheterna. Men det finns så mycket bra att skriva om så att det är svårt att veta var man ska börja! ;)

Månadens mest prisvärda och bästa röda vin kom båda från två legendariska italienska producenter och Toscana. Polizianos Vino Nobile och Antinoris Ornellaia. Så låt oss fortsätta  i Italien! Poliziano står även bakom Mandrone di Lohsa 2007 (94873, 249 kronor) som är en personlig favorit sedan några år tillbaka. Vinet är en klassisk supertoscanare (från Maremma) – gjord inte på sangiovese utan cabernet sauvignon blandat med små mängder alicante, petit verdot och carignano. Vinet är som en förening av Toscana och Bordeaux med en mörk blåröd färg och dofter av svarta vinbär, tobak, cederträ och gödsel. I munnen möter vi en koncentrerad smak av svarta vinbär och röda bär med inslag av örter, kaffe och cederträ. Eftersmaken är lång och imponerande.

Imponerande är också Angelo Gaja, mannen som kommit att personifiera modernisterna i Piemonte. Hans viner tillhör de allra bästa i Italien och jag har alltid varit förtjust i hans lite mindre prestigefyllda viner som Sito Moresco i Piemonte. Billiga är de inte men krona för krona levererar de bästa möjliga vinupplevelse för pengarna!

Sito Moresco 2007 (94786, 299 kronor) är en skön blandning av nebbiolo, cabernet sauvignon (igen!) och merlot som fått 12 månader på små franska ekfat (ett och två år gamla). I doften hittar jag tobak, läder, körsbär och fat. Det har en fyllig och superkoncentrerad smak av körsbär, röda bär, torkad frukt, tobak, örter och fat. Här finns tuffa syror och en bra lagringspotential. Det är ett fantastiskt vin helt enkelt.

I nuläget vinner det över merlotdominerade Promis 2008 (94787, 259 kronor) från Gajas Ca Marcanda-egendom i Toscana som också det är ett mycket bra vin. Här är det mer örter, rostat kaffe och fatinslagen känns tydligare. Välbalanserat och inte lika strävt som Sito Moresco men det här just därför inte samma lagringspotential.

Månadens riktiga överraskning kommer från Spanien och distriktet Toro som är hett just nu. Quinta Quietud är en helt ny bekantskap för mig. Vingården startades så sent som 1999 och har 16 hektar planterade med vin. Quinta Quietud 2005 (94867, 229 kronor) är gjord på 100 procent tinta de toro (tempranillo) och har lagrats på en tredjedel nya, en tredjedel ettåriga och en tredjedel tvååriga ekffat. Det är ett fylligt vin packat med smaker av mosade mörka bär (björnbär, svarta vinbär), örter (mynta, rosmarin), kaffe, grädde och choklad. Här finns gott om syror men de är inlindade i en förförisk och mjuk frukt. Och eftersmaken är lång och sammansatt. Vilket vin!

Bodegas Roda i Rioja tillhör distriktets förnyare. Deras Roda Reserva (fram till 2002 kallad för Roda II) och Roda 1 Reserva brukar hålla mycket hög standard och årgång 2006 är inget undantag. Frågar du mig så är Roda Reserva 2006 (99916, 269 kronor) det bättre köpet med sin moderna medelfylliga smak av mörka bär, örter, choklad och tobak. Vinet är nästan lite portvinsaktigt med en rund fruktdriven avslutning och gjort på en blandning av tempranillo, garnacha och graciano.

Roda 1 Reserva (99917, 399 kronor) går i samma stil och är möjligtvis snäppet bättre rent kvalitetsmässigt. Men så kostar det också 130 kronor mer! Här är det 100 procent tempranillo som gäller. Rostade fat, mörka bär, örter och tobak samsas på tungan och syrorna är runda och inlindade i frukten. Bådar Roda-vinerna hamnar långt ifrån Riojas ”vanliga” och mer traditionella smakprofil och i en blindprovning är det nog få som skulle placera vinet i distriktet.

Men det är knappast någon som kan undgå att Castillo Ygay Gran Reserva Especial 2001 (90167, 298 kronor) från Marqués de Murrieta är en klassisk Rioja i alla bemärkelser. 93 procent tempranillo plus 7 procent mazuelo som fått vila 31 månader i amerikanska ekfat (varav 10 månader på ny ek). Därefter lång lagring på flaska innan det släpps ut på marknaden. Färgen är klassiskt tegel/orange-röd. Doften är lätt oxiderad med röda bär, svamp och nötter. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, torkad frukt, svamp, nötter och fat. Avslutningen är kryddig. Skolboksexempel på Rioja helt enkelt!

Missa inte heller Brunus Blend 2007 (94862, 149 kronor) från distriktet Montsant intill det mer kända Priorat. Också här möts vi åter av spanska nya vågen: Ett mörkt vin packat med mörk frukt, örter och fat. Blandningen är karaktäristisk för Montsant (och Priorat): carignan, grenache och syrah. Vem sa att spanska viner är tråkiga?

Månadens bästa och mest prisvärda viner hittar du här!

Hela tabellen med alla decembernyheterna hittar du här!

Nyheterna i december – en tjuvtitt på bla Ornellaia

4 november, 2010 klockan 19:15

Den 1 december lanseras som vanligt ett gäng fantastiska viner på den svenska marknaden. Bolaget laddar upp inför julen och letar du efter julklappar så finns det gott om viner till alla vinnördar i bekantskapskretsen.

Torsdagens provning i källaren i Systembolagets huvudkontor av både ekoviner och nyheterna i december var på många sätt en kul och tuff provning. Som vanligt hade vi vinskribenter några timmar på oss att gå igenom över 200 viner. Själva hann jag med att blindprova så gott som alla nyheterna (cirka 100 viner) men blev tvungen att snabbprova de ekologiska varorna.

Så var har du då att se fram emot? ja är du ett fan av Italien så kommer du knappast att bli besviken. Eller vad sägs om:
Ca del Bosco Cuvée Prestige - Italiens bästa och kultförklarade mousserande vin.

Polizianos prisvärda Vino Nobile di Montepulciano 2007 och supertoscanaren Mandrone di Lohsa också den 2007.

Gajas Promis och den fantastiska Sito Moresco (en av mina personliga favoriter) – båda från årgång 2008.

Barone Ricasolis Casalferro 2007 och Castello di Brolio 2007. (Håll utkik efter ett inlägg om just dessa två viner inom kort här i Uppkorkat!)

Tenuta dell’Ornellaias helt fantastiska Ornellaia 2007 (synd bara att den kostar närmar 1000 kronor!).

• Lysande Barolo Pajana 2006 från Domenico Clerico.

• Intressant Barbera och Langhe Nebbiolo från Roberto Voerzio.

Så håll utkik både här i Uppkorkat och i papperstidningen (Helsingborgs Dagblad, Landskrona Posten eller NST) när vi närmar oss den 1/12!

Toscana igen – Bolgheri, Maremma och Chianti

4 november, 2010 klockan 08:00

Det har blivit mycket Rhône och Bourgogne här i Uppkorkat när det handlat om nyheterna i november – men frågan är om något land och område kan matcha Italien och Toscana när det gäller mängden bra viner!?

Toscanska kusten bloggade jag om igår och distrikt som Maremma, Morellino di Scansano, Val di Cornia och Bolgheri producerar nu viner i klass med de som kommer från de mer traditionella ursprungsbeteckningarna som Chianti och Brunello di Montalciono. Ofta är vinerna från kusten mer moderna i stilen och blandningar på italienska och internationella (läs franska) druvsorter. Tyvärr använder många producenter lite för mycket ny ek vilket kan göra vinerna obalanserade men när de hittar rätt blir det världsklass!

Marchesi Mazzeis Tenuta Belguardo (94774, 239 kronor) brukar vara riktigt bra och 2007an är inget undantag. Vinet görs på cabernet sauvignon och cabernet franc. Färgen är mörkt röd och i doften finns mörka bär, kaffe, örter och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av bär, mynta, svamp och tobak. Eftersmaken är lång och balanserad med inlindade syror. Men frågan är om den är 100 kronor bättre än lillebror Serrata di Belguardo?

Poggio al Tesoro heter en annan suverän producent vid den toscanska kusten som producerar viner på franska druvsorter. Egendomen samarbetar med en av Venetiens bästa producenter – Allegrini. Dedicato a Walter 2007 (94629, 499 kronor) är gjord på 100 procent cabernet franc och ett riktigt lågt skördeuttag (30 hl/ha). Vinet har fått 18 månader på ny ek – och det känns. Smaken är fyllig och koncentrerad med tuggbar mörk frukt och inslag av småkakor, fat och vanilj. Just nu dominerar eken och det smakar lite för mycket knäck och kola för min smak.

Då är Sondraia 2007 (98916, 279 kronor), också den från Poggio al Tesoro och Bolgheri, ett bättre vin och det till nästan halva priset. Också här är smaken fyllig och superkoncentrerad med mörka bär, örter och fat. Men eken är inte lika uttalad (18 månader på nya och gamla fat) och sammansättningen med cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc passar mig mycket bättre. Men även om båda vinerna är runda och fruktdrivna så tror jag att de mår bra av att lagras något eller några år för att mildra ektonerna.

Tenuta Marsiliana vet jag egentligen inget om men deras Marsiliana 2005 (96045, 309 kronor) från Maremma är riktigt bra. Här känns det tydligt att det är Bordeaux som är förlagan. I doften finns lite ladugårdstoner (gödsel) och den intensiva smaken av mörka bär (svarta vinbär och plommon), cederträ, blyerts och tobak speglar blandningen av cabernet sauvignon, merlot och petit verdot.

Brancaia heter en fantastisk producent i Chianti och deras Brancaia Illtraia 2007 (94527, 399 kronor), också den från Maremma, håller samma höga standard som allt som görs av firman. Det här vinet är gjort på cabernet sauvignon, sangiovese och petit verdot. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Mosade björnbär, tobak, fat och örter möter näsan och smaken av körsbär, choklad, örter, fat och tobak är lång och välbalanserad. Lysande helt enkelt.

Och med det drar vi oss inåt kusten mot Chianti och Brunello men vi stannar kvar hos Brancaia. Brancaia Chianti Classico 2007 (94526, 269 kronor) är ett typexempel på hur modernt tänkande möter en gammal klassisk vinstil. 85 procent sangiovese och resten merlot och hälften nya/hälften gamla franska ekfat har gett ett vin som representerar allt det som är bra med Italien 2010. De luktar härligt av choklad, örter och tobak ovanför en härlig körsbärsfrukt. Och smaken är frisk och balanserad med inslag av mörka körsbär, choklad, tobak och nötter.

Fattoria di Felsina i Chianti Classico-zonens sydöstra hörn är en av Italiens allra bästa vinproducenter. Deras Chianti Classico Riserva Rancia anses av många vara ett av de bästa sangiovesevinerna i världen. Men även firmans ”vanliga” Chianti Classico Fèlsina Berardenga 2007 (90046, 149 kronor) är en stilfull Chianti i klassisk stil. 100 procent sangiovese som fått 12 månader på traditionella fat (alltså ingen ny ek!) har gett ett vin i bästa oldschoolstil. Smaken är frisk och stram med körsbär, tobak, örter och inslag av ”gamla” fat (lite oxiderad och nötig). Och för bara 149 kronor är detta ett riktigt fynd!

Fattoria Carpineta Fontalpino är en ny bekantskap för mig. Egendomen ägs av Filippo och Giola Crest och ligger precis på gränsen till Chianti Classico i provinsen Siena. Giola Cresti är önolog och arbetar tydligen som konsult lite överallt i Italien. Do Ut Des 2007 (99088, 347 kronor) har fått högsta betyg – det vill säga tre glas – i italienska vinbibeln Gambero Rosso.

Och vinet är en riktig ”blockbuster”. 33 procent vardera av cabernet sauvignon, sangiovese och merlot har gett en färg som är nästan svart och ogenomtränglig. Doften är ung och portvinslik med inslag av mörk frukt, fat (knäck) och mynta. Smaken domineras av mörka körsbär och plommon och inslag av örter, fat och tobak. Bra längd och tuffa syror – vinet känns ungt och skulle behöva ytterligare några år på flaska för att rundas av.

Slutligen Tenuta Olivetos Brunello di Montalcino Oliveto 2004 (94627, 379 kronor) som liksom Berardenga ovan har en lite gammalmodig och traditionell stil. I färgen är den brunröd. Doften är lite rökig och balsamisk med inslag av örter, körsbär och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt, körsbär, svamp och örter. Eftersmaken är lång och sträv. Ett vin som kräver mat för att komma till sin rätt!

Toscanska kusten – Maremma och Serrata Belguardo

3 november, 2010 klockan 07:00

Toscanska kusten is da shit! De senaste tio till tjugo åren har distrikt som Maremma, Morellino di Scansano och Bolgheri stigit fram som några av Italiens hetaste områden. Distrikt där producenterna fokuserar på både tradition och modernism! Det bästa av allt är att många viner härifrån är riktigt prisvärda!

Jag har tidigare skrivit om den supertoscanska revolutionen inom den italienska vinnäringen och det var här vid den toscanska kusten som det hela började. Det är i Bolgheri du hittar klassiska viner som Sassicaia och Ornellaia. Efter föregångarna har har allt fler klassiska vinhus börjat investera i egendomar och land i framförallt Bolgheri och Maremma.

Men här finns inte bara dyra prestigeviner gjorda på blandningar av inhemska (till exempel sangiovese) och internationella druvsorter (som cabernet, merlot och syrah). Nej det börjar komma allt fler budgetvarianter på de mer kända kraftpaketen och de kan vara härligt välbalanserade med en generös frukt och precis lagom dos av ny ek.

Tenuta Belguardo är en av de ledande producenterna i området och startades av legendariska vinfamiljen Marchesi Mazzei, som också äger klassiska Castello di Fonterutoli. Familjen köpte på sig vingårdar i Maremma i början av 1990-talet. Prestigetvinet heter Tenuta Belguardo och är gjord på 2x cabernet – 90 procent cabernet sauvignon och 10 procent cabernet franc. Första årgången var 2000 och det är normalt ett massivt och fruktpackat vin med massor av ny ek.

Lillebror Serrata Belguardo gjrodes första gången 2001 och den aktuella årgången innehåller 80 procent sangiovese och 20 procent alicante nero som lagrats 12 månader på små franska ekfat. Den senaste årgången är 2008 och den är ett riktigt fynd! Drick den till lamm eller nötkött.

Serrata Belguardo 2008 (22955, 99 kronor)
Mörk röd färg
Ganska stor doft av mörka körsbär, cederträ, kryddor och choklad. Inslag av rostade ekfat.
Medelfyllig fruktig smak av mörka körsbär, kaffe, choklad och örter. Valbalanserad och rund avslutning.

Huvudnyheter