Polizianos Vigne Nuove 2009

16 oktober, 2012 klockan 10:05

Vino Nobile di Montepulciano kan vara Tosacanas mest underskattade distrikt. Här görs fantastiska välbalanserade viner på mestadels sangiovese – och få gör det bättre än Poliziano.

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigne Nuove 2009 (2144, 149 kronor) kommer från unga stockar som planterades i början av 1990 talet. Vingården ska vara planterad med hög densitet – men vad det innebär har jag inte lyckats ta reda på (det står inget om vinet på Polizianos hemsida). Vinet är i alla fall gjort på en blandning av sangiovese (80 procent) samt lite colorina, canaiolo och merlot. Det har jäst på ståltankar och sedan lagrats på mellan 14-16 månader på en blandning av små barriquer och lite större gamla fat.

Det har gett ett vin som är intensivt rubinrött i färgen och har en stor kryddig doft av körsbär och fat. Väldoftande och örtkryddigt med en ton av rostad ek. Smaken är lätt till medelfyllig mjuk och saftig med inslag av körsbär, örtkryddor och fat. Saftigheten påminner om ett annat italienskt vin från unga stockar - La Spinettas Bordini - även om det naturligtvis finns skillnader. Men vinerna har en ungdomlig saftig bärighet som gör de otroligt läckra att dricka unga. Lång välbalanserad eftersmak. Ett riktigt fynd för priset!

Dela

Nyheterna i november – de röda fynden

31 oktober, 2011 klockan 13:01

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Dela

Argentinsk sangiovese, Barolo och häftiga svenska öl

9 april, 2011 klockan 07:19

Förra veckan var det fullt fokus på budgetviner här i Uppkorkat. Då handlade det om nyheterna i det fasta sortimentet och jag lovade att återkomma till påsklanseringen som också den släpptes för en dryg vecka sedan. Inte vet jag vad det är som är så ”påskigt” med de här dryckerna (om man undantar påskölen). Men på det hela taget är de bättre och mer intressanta än de som släpptes i det fasta sortimentet.

Här hittar du hela tabellen med alla provade påskviner och påsköl!

Säger jag sangiovese så tänker du förmodligen på Toscana och viner som Chianti och Brunello Montalcino. Men druvsorten har blivit populär lite var stans i världen under de senaste decennierna. Och bland påskvinerna hittar vi inte mindre än tre sangiovesebaserade viner från Nya Världen. Det klart bästa av dessa är Trapiche Oak Cask Sangiovese 2009 (98341, 75 kronor) från en av de största vinproducenterna i Argentina – Trapiche och landets mest kända vindistrikt Mendoza.

Jag hittar inte vinet på bodegans hemsida vilket kan betyda att det är rätt nytt i sortimentet men importören skriver att hälften av vinet har lagrats på små ekfat i 12 månader innan det blandats med den andra hälften som lagrats på ståltank före buteljering. Och slutresultatet har blivit riktigt bra. Smaken är packad med mörka körsbär och röda bär, örter, läder och fat (kaffe). Det är runt och smakrikt och har en bra längd i eftersmaken. Ett av de bättre sangiovesevinerna jag testat som inte kommer från Italien!

Låt oss fortsätta med sangiovese, Italien och Toscana. Rocca della Macies Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99533, 149 kronor) komer från vingårdarna runt staden Montepulciano och är gjort på 90 porcent sangiovese och 10 procent canaiolo. Vinet är lite oldschool med doft av torkad frukt, körsbär och fat. Smaken är intensiv och har också den toner av körsbär, läder, örter och fat. Okej det är dubbelt så dyrt men så har det också en helt annan längd och koncentration i smaken.

Nebbiolo är väl egentligen den enda italienska druvsorten som kan utmana sangiovese som landets kung. Ryktet baserar sig på de fantastiska men väldigt personliga vinerna från Barolo och Barbaresco i Pimeonte. Inget smakar som en bra nebbiolo – förbjudande sträv och kärv i ungdomen men ändå packad med kryddig körsbärsfrukt och en lite parfymerad och exotisk smak av läder, rosor och ibland även tjära och choklad. Men bra nebbiolo är dyr!

Därför är det extra kul att påsknyheterna innehåller en i sammanhanget nästan löjligt prisvärd Barolo. Barolo Roggeri 2006 (92062, 189 kronor) kostar visserligen en hel del men i jämförelse med klassikern Barolo Serralunga d’Alba 2006 (nr 2305, 235 kronor) från Fontanafredda är det ett fantastiskt fynd. Jag provade båda mot varandra – och det är inget snack om vilket som är det bästa vinet!

Ciabot Bertons Barolo Roggeri kommer från området Roggeri och är gjort på lågavkastande nebbiolostockar och enligt den gamla skolan med lång skalkontakt (maceration – eller urlakning av syror, smak- och färgämnen). Det har gett ett vin som har en karaktäristisk lite parfymerad doft (påminner lite om lösningsmedel – men på ett bra sätt), läder och torkad frukt. Smaken är medelfyllig och lite oxiderad med inslag av torkad frukt, läder och rosor. Det är definitivt oldschool och riktigt strävt men det har en härlig längd och koncentration i eftersmaken.

Missa inte heller sydafrikanska Fleur du Cap Unfiltered Merlot 2008 (99842, 119 kronor) från Stellenbosch. Nu snackar vi en helt annan smakpalett med mjuka bärsmaker och inslag av choklad, örter och fat.

Riktigt bra är också Santenay Premier Cru La Comme 2009 (99125, 179 kronor) från Jean-Claude Boisset. Det är ovanligt med premier cru viner från Bourgogne som kostar under 200 kronor och som dessutom är bra. Det här vinet har fått macerera i tre veckor och fottrampats för att laka ur smakämnen och färg. Det har jäst på sin naturliga jäst och har sedan lagrats i 15 månader på små ekfat (varav mindre än en femtedel var nya). Det har sedan buteljerats utan vare sig klarning eller filtrering. Slutprodukten har blivit ett charmigt och läskande pinot noirvin fyllt av röda bär, kryddor och med en touch av ek. Ett vin perfekt till fågel!

Så över till de vita vinerna. Vi är inte så vana vid vita portugisiska viner här i Sverige och därför är Quinta de Saes Branco 2009 (98599, 89 kronor) ett välkommet tillskott. Vinet är gjort av Álvaro Castro som äger Quinta de Saes och Quinta de Pellada i distriktet Dão. Du kan läsa mer om Castro här på bloggen Portugisiska viner och här på The Wine Anorak! Vinet är i alla fall gjort på en fjärdedel vardera av de rätt okända druvsorterna encruzado, borrado das moscas, cerceal och gouveio. Det är blekt gult och doftar friskt och mineraligt med inslag av tropisk frukt, krut och fat. Smaken är frisk och mineralig med lite krutrökstouch, tropisk frukt och en liten ton av ek. Läckert och läskande helt enkelt.

Vi stannar på den iberiska halvön men rör oss till nordvästra Spanien och vad som kanske är Spaniens bästa vitvinsdruva albarinño. Lolo Albariño 2009 (92237, 119 kronor) kommer naturligtvis från distriktet Rías Baixas och är gjort av kooperativet Rosalia de Castro. Där lite fetare i smaken än vad vi brukar vänta oss av viner härifrån och kommer packat med tropisk frukt och smörtoner.

Över till Österrike och Regele Weissburgunder 2009 (92189, 98 kronor). Bakom namnet weissburgunder döljer sig druvsorten pinot blanc som kan vara lite tungt jordig i Tyskland och kryddig och bred i smaken i Alsace. I det här vinet är det varken eller. Istället möter vi en lätt frisk och grön smak av mineral, citrus och äpple!

Månadens häftigaste vin måste ändå vara Arbois Expression du Terroir 2006 (90093, 149 kronor) från Jura och gjort på den lokala specialiteten savignin tillsammans med hardonnay. Vinerna härifrån lagras ofta på gamla fat och får precis som sherry ett skyddande lager jäst (flor) på ytan. Det ger vinet lite av samma karaktär som sherryn får med smaker av jäst, nötter, mogna äpplen och nötter men här finns också honung. Vinet är mycket friskt och mycket torrt och har en lång och mycket speciell eftersmak! Inte för alla – men vill du testa någon annorlunda så tveka inte!

Slutligen en titt på påskölen. Mina favoriter bland de svenska är i år Eriksberg Påsköl (1309, 16 kronor), Mariestads Påskbrygd (1385, 18 kronor) och Nils Oscar Kalaspåsköl (1393, 20 kronor). Spendrups/Mariestad gjorde ett av årets bästa julöl och nu överraskar man igen. Smaken på påskbrygden är besk och fruktig med inslag av choklad och citrus. Eftersmaken är lång och örtig.

Eriksbeg går lite i samma stil med en torr, fruktdriven smak med rostade tongångar. Här finns både kaffe och choklad och ölet har en bra fruktighet. Även Nils Oscar Kalaspåsköl går åt det rökta hållet med choklad, torkad frukt och örter.

Men bäst på hemmaplan är ändå Mohawk Black IPA Easter Edition (1320, 31 kronor) från Sigtuna Brygghus med sin bittra beska och koncentrerade alesmak med inslag av choklad och rökta charkuterier.

Danska Mikkeller Green Easter IPA (1394, 38 kronor)Danmark imponerar också med en torr koncentrerat fruktig smak av brödbak, torkad frukt och örter. Här finns också en liten sötma i eftersmaken.

Dela

De bästa röda i februari – Spanien och Italien rules

5 februari, 2011 klockan 12:36

Äntligen är det dags för årets första nyhetssläpp på bolaget. Och med monopolets lite konstiga lanseringspolicy är det lyxvinerna som är först ut. Lite senare i februari kommer en vårlansering med viner till mer överkomliga priser. Så håll koll här i Uppkorkat framöver!

Vinerna släpptes redan i tisdags – och tyvärr råkade jag bli sjuk precis då. Därför blev det bara en tabell här i bloggen. Nu kommer smaknoteringarna och förhoppningsvis finns det fortfarande flaskor kvar att köpa! ;) Tyvärr säljs de flesta endast på de gamla specialsortimentsbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Så även om vinerna finns kvar måste de nog tyvärr beställas!

Hett från Spanien

Spanien är hett och distriktet Bierzo och hajpade druvsorten mencia är kanske hetast av alla. Förr brukade distriktet förknippas med lätta, saftiga och syrliga viner. Men med fokus på lägre skördeuttag från mycket gamla menciastockar håller imagen på att förändras. Jag tycker fortfarande att de flesta menciaviner jag har provat har varit lite obalanserade på fruktsyran. De påminner lite om en blandning av frisk barbera och lätt omogen cabernet franc. Länge trodde man också att mencia var släkt med (eller samma druva som) cabernet franc. Därefter har det spekulerats om den är identisk med portugisiska jaen – och enligt åtminstone en DNA-testning är det samma druvsort.

Häftig är den likt förbaskat och hur bra det kan bli visar Petalos 2008 (909121, 139 kronor) från Descendientes de J Palacios. Vinet är dessutom resultatet av ett projekt där Alvaro Palcios ingår – mannen som satte borglömda Priorato på kartan med kultviner som L’Ermita och Finca Dofí. Den här egendomen köpte han i slutet av 90-talet och döpte den efter sin avlidne far. Druvorna till det här vinet kommer från stockar som är mellan 40 och 90 år gamla. I doften hittar jag fat, läder och örter. Smaken är koncentrerad med röda bär, lakrits, örter och tobak. Inte helt olik vinerna från södra Rhône och ganska långt ifrån de flesta Bierzoviner jag provat tidigare.

Ännu bättre är förstås Villa de Corullón 2006 (90118, 329 kronor) från samma producent med en frisk koncentrerad smak av röda bär, läder, peppar, fat och örter. Om du (liksom jag) inte varit helt övertygad om drusvortens mencias förträfflighet – dags att tänka om!

Kiwi pinot noir

Några av de bästa pinot noirvinerna utanför Frankrike görs på Nya Zeeland. Bel Echo Pinot Noir 2008 (90122) kommer från Clos Henri som är en utlöpare av Sancerreproducenten Henri Bourgeois verksamhet. Första vinet gjordes 2003 och kvaliteten är det inget fel på. Här samsas dofter av kaffe, trä, svamp, röda bär och nötter och smaken är eldig och koncentrerad. Vinet håller visserligen 14 procent men det känns inte tungt för att vara en pinot. Istället får du en lång och välbalanserad eftersmak. Drick till fågel och fläskkött!

Italien rules

Italien och det italienska vinundret har jag skrivit mycket om. Men jag har ännu inte skrivit en rad (tror jag i alla fall) om Sardinien – en ö som kanske är Italiens mest undervärderade vinregion. Sardinien har en hel del ”egna” druvsorter och stilar som till exempel fantastiska viner gjorda på druvsorten grenache – här kallade cannonau (Argiolas Turriga är kanske det mest kända och bästa).

Terresicci 2006 (90184, 199 kronor) kommer från ett stort kooperativ, Cantine di Dolianova, som är kända för att göra bra viner. Just det här är en IGT Isole dei Nuraghi och är gjort på druvsorten barbera sarda, dvs Piemontes barbera, men karaktären är ganska långt ifrån druvsortens nordliga palett. Smaken är tät och sträv med mörka bär, örter, mynta och läder. Här finns en koncentration som är ovanlig för barbera och vinet är nästan lite portvinsaktigt i stilen.

Och låt oss fortsätta med Italien! Nu dräller det in en nytt gäng sagolika viner från några av landets allra bästa producenter i både Toscana och Piemonte. Du har förmodligen hört talas om Sassicaia från Tenuta San Guido – vinet som startade revolutionen med franska druvsorter och så kallade supertoscanare! Nu kommer både Sassicaia 2007 (90096, 895 kronor) och andravinet Guidalberto 2008 (90097, 295 kronor) och jag måste säga att i dagsläget är andravinet det klart bättre köpet och det till en tredjedel av priset. Vinet är gjort på 45 procent cabernet sauvignon, 45 procent merlot och 10 procent sangiovese och lagrat i 12 månader på franska och amerikanska 225 liters ekfat. Det här är ett vin med en lite rökig doft av mörka bär (svarta vinbär), örter och fat. Smaken är nästan tjock med inslag av svarta vinbär, björnbär, fat, cederträ och choklad. Och syrorna är inlindade i en mjuk och förförisk frukt.

Sassicaia 2007 känns svalare och mer knuten och mer som en klassisk bordeaux. Gjort på 85 procent cabernet sauvignon och 15 procent cabernet franc som fått 24 månader i små 225 liters franska ekfat (varav en tredjedel var nya). I doften finns kaffe, mörka bär, cederträ, löv och en liten ton av ladugård (som jag alltid förr förknippade med Bordeaux men som kan vara en gynnsam ”defekt” och som blir allt mer ovanlig i dagens mer tekniskt perfekta viner – men mer om detta vid något annat tillfälle) . Smaken är medelfyllig och friskt koncentrerad med mörka bär (svarta vinbär, björnbär), örter, cederträ och syrorna är fint inlindade i frukten. Det är förstås mer ”elegant” men inte så imponerande som det varit tidigare årgångar. Men samtidigt vet jag att det tål att lagra länge. 10 år är inga problem för Sassicaia! Och har du råd så köper du förstås båda två! ;)

Läs mer i min artikel om Sassicaia vs. Ornellaia!

Så till tre andra Toscanska klassiker!

Fattoria di Felsina har sedan 1980-talet varit lite av den moderna chiantins skapare. Felsina var en av få som höll flaggan i topp under de mörka åren då den mesta Chiantin var skit. Nu har många kommit i kapp och några har gått förbi men firman producerar fortfarande fantastiska viner. Framförallt ska man ha en eloge för att de har litat på och fortfarande litar på sangioveses storhet och gör flera av sina prestigeviner med 100 procent sangiovese. Egendomen befinner sig i det sydöstra hörnet av Chianti Classico-zonen och här finns en geografisk och själslig gemenskap till Brunello di Montalcino – ett annat stort vin som görs på enbart sangiovese.

Deras Rancia Riserva 2007 (90062, 295 kronor) är en klassiker som i dag känns lite oldschool i smaken. Här snackar vi klassisk kärv Chianti Classico men med en modern twist (dvs bra fruktkoncentration!). Smaken är sträv, koncentrerad med körsbär, fat, tobak och torkad frukt. Eftersmaken lång och komplex. Men vinet skulle behöva några år i källaren för att rundas av.

Fontalloro 2006 (90063, 339 kronor) är Felsinas supertoscanare och klassad som IGT Toscana. Precis som Rancia Riserva är den gjord på 100 procent sangiovese. Druvorna skördas från tre vingårdar – en i Chianti Classico (Fontalloro/Poggio al Sole) och två i Chianti Colli Senesi (Casalino och Arcidossino). Till skillnad från Rancia får Fontalloro en tid i franska barriquer och vinet har också lite mer fatkaraktär än chiantivinet. Ändå är de väldigt lika. Också här möts vi av en stram och koncentrerad smak av körsbär, fat, örter, cederträ och tobak. Bra men inte riktigt lika bra som Rancia!

Polizianos kutlförklarade Asinone 2007 (90095, 299 kronor) har jag nämnt tidigare här i Uppkorkat när jag skrivit om Polizianos andra viner. Första årgången gjordes 1983 (lustigt nog samma år som både Fontalloro och Rancia såg dagens ljus!). Under bra år görs vinet på 100 procent sangiovese (annars utspädd med lite colorino och/eller merlot) och det får normalt mellan 16-18 månader på franska fat. I 2007an är smaken ännu strävare än hos Felsinas viner men även här finns massor av mörka körsbär med inslag av örter, fat, tobak och choklad. Också detta vin skulle må bra av en 5 år i källaren.

Och nu rör vi oss bland lyxviner och världsklass. Angelo Gaja kan med fog kallas Italiens mest kända vinmakare och viner som backar upp ryktet. Hans Dagromis Barolo 2005 (90109, 459 kronor) är inte något av hans allra mest kända prestigeviner – men det är ändå så där löjligt imponerande med en fyllig superkoncentrerad och supersträv smak av röda bär, torkad frukt, örter, rosor och tobak. Syrorna är verkligen extrema och vinet är ett måste för alla nebbiolofans. Ställ den i kontrast till Gajas IGT Toscana Ca’Marcanda Magari 2007 (90107, 359 kronor) som är en blandning av merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc och som fått 12 månader på nya och använda fat. Här är frukten mjukare och yngre i smaken. En stor rund smak av mörka bär och svarta vinbär, örter, fat och choklad lindar in syrorna på ett behagligt sätt.

Missa inte heller Il Bosco Syrah 2007 (90108, 299 kronor) från Tenimenti d’Alessandro som är ett av de bästa vinerna i Italien som är gjort på druvsorten syrah. Vinet kommer från det ganska okända distriktet Cortona sydöst om Siena som blev DOC 1999. Jag har provat vinet tidigare och det är en imponerande korsning av Europa och Nya Världen. Det är svart i färgen och doftar tätt av kakao, kaffe, mosade bär, örter och choklad. Smaken är fyllig och superkoncentrerad med sanslöst mycket mörka bär (björnbär), örter, fat och choklad. Vinet är både runt, tuggbart fruktigt och pepprigt på en och samma gång. Imponerande helt enkelt!

Dela

Topparna i december – månadens vinare

1 december, 2010 klockan 11:15

Hur väljer man ut fyra viner ur det fantastiska decembersläppet som når hyllorna idag? Det går förstås inte men de här fyra från Champagne, Toscana x 2 och Eden Valley representerar något av det bästa och häftigaste som du stöter på i vinsammanhang.

Hela tabellen hittar du här!

Månadens mest prisvärda röda:

Vino Nobile di Montepulciano Poliziano 2007 (94784, 179 kronor) 4,5/5p
Polizianos viner från Toscana håller en fantastiskt hög klass. Det här är deras vanliga Montepulciano (inte den legendariska Asinone) och den brukar vara ett av Italiens mest prisvärda viner.

07:an är inget undantag. 85 procent prugnolo gentile (dvs. sangiovese) och 15 procent colorino, canaiolo och merlot och det färdiga vinet har lagrats mellan 14-16 månader på ek (en blandning av nya, gamla, stora och små fat). Smaken är medelfyllig och lite syrlig med inslag av röda och mörka bär, fat, örter och choklad. Det här är ett intensivt och koncentrerat vin med en lång och komplex eftersmak. Kan lagras i ytterligare 5-8 år.

Månadens bästa röda:

Ornellaia 2007 (94796, 989 kronor) 5/5p
En av de mest kända supertoscanarna – och ett vin som nått världsrykte och kultstatus sedan första årgången 1985. Från hajpade distriktet Bolgheri och gjord på en klassisk bordeauxcocktail: 55% cabernet sauvignon, 27% merlot, 14% cabernet franc, 4% petit verdot.

Jag har inte alltid varit lika imponerad av Ornellaia som många andra men 07:an är fantastisk. Färgen är blåröd och ogenomtränglig. Doften klassisk med svarta vinbär, stall, örter, ceder och korint. Smaken är fyllig och superkoncentrerad med röda/mörka bär (svarta vinbär igen!), fat, ceder, tobak och choklad. Koncentrationen är suverän, intensiteten är suverän och längden enorm. Kan förmodligen lagras 10-15 år utan problem. Missa inte lillebror Le Serre Nuove dell’Ornellaia 2008 (94795, 395 kronor) som också är fantastiskt och det för mindre än halva priset.

Månadens mest prisvärda vita:

Pewsey Vale The Contours Riesling 2004 (94688) 4,5/5p
Eden Valley i South Australia är ett av de allra bästa distrikten i Nya Världen för riesling. Ofta lite fruktigare och mer limesmakande än den tyska förlagan men kanske också lite lättare att ta till sig.

Det här vinet har fått 6 år på flaska och kommer från en av områdets bästa producenter Pewsey Vale – och vilket vin det är! Doften är fortfarande lite knuten med grön frukt (citrus) och inslag av mineral/petroleum. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med en mogen druvig frukt och inslag persika, petroleum och citrus. Eftersmaken är lång och balanserad. Moget nu!

Månadens bästa vita:

Mailly Les Échansons Grand Cru 1999 (94834, 769 kronor) 5/5p
Månadens bästa vita blev en Champagne och kanske något för er med tjocka plånböcker nu till nyår! Jag har tidigare skrivit upp kooperativet Mailly och deras lysande viner och det här vinet är en av deras prestigebuteljeringar. Les Échansons är gjort på 75 procent pinot noir och 25 procent chardonnay som kommer från husets grand cru-vingårdar i Montagne de Reims.

Det är oerhört sällan man har möjlighet att dricka så här pass mogen champagne – och det är nästan alltid en fantastisk upplevelse. I det här fallet är doften komplex med inslag av mogen frukt, nötter, smör och citrus. Smaken är koncentrerad och frisk med citrus och mogen rund frukt. Här finns inslag av smör, rostat bröd och kakao. Vinet är lätt och kraftfullt på en och samma gång med en suverän längd i eftersmaken. Sa någon ordet elegant?

Dela

Nyheterna i december – en tjuvtitt på bla Ornellaia

4 november, 2010 klockan 19:15

Den 1 december lanseras som vanligt ett gäng fantastiska viner på den svenska marknaden. Bolaget laddar upp inför julen och letar du efter julklappar så finns det gott om viner till alla vinnördar i bekantskapskretsen.

Torsdagens provning i källaren i Systembolagets huvudkontor av både ekoviner och nyheterna i december var på många sätt en kul och tuff provning. Som vanligt hade vi vinskribenter några timmar på oss att gå igenom över 200 viner. Själva hann jag med att blindprova så gott som alla nyheterna (cirka 100 viner) men blev tvungen att snabbprova de ekologiska varorna.

Så var har du då att se fram emot? ja är du ett fan av Italien så kommer du knappast att bli besviken. Eller vad sägs om:
• Ca del Bosco Cuvée Prestige - Italiens bästa och kultförklarade mousserande vin.

• Polizianos prisvärda Vino Nobile di Montepulciano 2007 och supertoscanaren Mandrone di Lohsa också den 2007.

• Gajas Promis och den fantastiska Sito Moresco (en av mina personliga favoriter) – båda från årgång 2008.

• Barone Ricasolis Casalferro 2007 och Castello di Brolio 2007. (Håll utkik efter ett inlägg om just dessa två viner inom kort här i Uppkorkat!)

• Tenuta dell’Ornellaias helt fantastiska Ornellaia 2007 (synd bara att den kostar närmar 1000 kronor!).

• Lysande Barolo Pajana 2006 från Domenico Clerico.

• Intressant Barbera och Langhe Nebbiolo från Roberto Voerzio.

Så håll utkik både här i Uppkorkat och i papperstidningen (Helsingborgs Dagblad, Landskrona Posten eller NST) när vi närmar oss den 1/12!

Dela

Montepulciano – Toscanas fantastiska doldis

12 juli, 2010 klockan 09:20

Smakrikt och välabalanserat med inslag av mörka körsbär, choklad och fat – då vet du att du måste vara i Toscana. Men inte i Chianti – utan lite längre söderut i Montepulciano.

Byn Montepulciano och dess viner är inte lika kända som vinerna från de Toscanska grannarna Brunello di Montalcino och Chianti. Men byn ger namn åt ett av Toscanas allra bästa viner: Vino di Nobile di Montepulciano. Och den förtjänar en plats i rampljuset.

Montepulciano ligger söder om Chianti Classico och längre in i landet än Montalcino. Även här är det sangiovese (kallad prugnolo gentile) som dominerar vinerna (minst 70 procent måste vara sangiovese) – ofta hjälpt med små mängder av colorino, canaiolo, mammolo eller franska sorter som merlot eller cabernet.

[Vino Nobile di Montepulciano har alltså inget med druvsorten montepulciano att göra eller vinet Montepulciano d'Abruzzo från Abruzzerna! Men när det gäller italienska vinnamn är det svårt att hitta en logik.]

Faktum är att Vino Nobile di Montepulciano var ett av de första vinerna i Italien som klassades som DOCG, Denominazione di Origine Controllata et Garantitia – det vill säga den högsta kvalitetsklassen i italiensk vinlagstiftning – när denna instiftades 1980.

Generellt sett kan man väl säga att vinerna härifrån är mer rustika än vinerna från Chianti och att odlarna har varit lite mer traditionsbundna än kollegorna runt Siena. Man har inte heller haft tillgång till de pengar som vinhajpen gett producenterna av Brunello di Montalcino. Och det är nog detta som gjort att området inte är lika känt.

Som bäst förenar Montepulcianovinerna Chiantins välbalanserade körsbärsfrukt med Brunellos kraft. De är sällan lika oxiderade som den senare och påminner mer om Chianti i stilen – men med något fylligare smak och kanske också något mer alkohol (beroende på ett något varmare klimat).

Just Poliziano tillhör områdets, och Toscanas, allra bästa producenter. Flaggskeppet heter Asinone som är en Vino Nobile men här finns också Supertoscanarna Le Stanze (första tillverkningsår 1987) och Mandrone di Lohsa (som föddes 2001) som båda domineras av cabernet sauvignon. Kvaliteten är enastående – moderna viner med bra frukt och smakkoncentration.

Jag har haft tillfälle att prova alla firmans prestigeviner vid flera tillfällen och har då varit mer imponerad av cabernetvinerna än Asinone. Men även Polizianos ”vanliga” Vino Nobile håller hög klass och det till ett mycket bra pris. Jag hittaden en 2005a i vinkvylen häromkvällen. Den går tyvärr inte att få tag på längre hos Systembolaget men om jag inte minns fel så gick den på runt 160 kronor. Och det är fantastiskt mycket vin för pengarna.

Poliziano Vino di Nobile di Montepulciano 2005

Mörkt röd färg med begynnande mognadstoner (kanten har blivit orange)

Stor varm doft av mörka bär, körsbär, trä, fat och kryddor.

Medelfyllig syrlig koncentrerad smak av mörka körsbär, fat, choklad och örter. Syrorna är balanserade och omslutna av frukten. Eftersmaken lång och välbalanserad. Så otroligt drickbar och ett fantastiskt matvin!

Så synd att det var sista buteljen!

Dela

Om Magnus Ericsson

Nyhetschef på hd.se och vinskribent med stor passion för mat och dryck.
Läs mer om Magnus här.
Se webb-tv om de nya bloggarna
Synpunkter - mejla mig här

Bloggar som jag gillar!

Aqua Vitae

Små flaskor aqua vitae 21 maj, 2013
En gång för länge sedan startade jag denna blogg och gav den namnet Aqua Vitae och adressen vinotinto.wordpress.com. Min tanke med detta var att jag skulle skriva om såväl whisky som vin, mina livets vatten, mina lisor för själen. Dock … Läs mer → […]
Magnus Reuterdahl

Öhmans Mat & Vin

Vin, mat och pasta i vackra Marche 21 maj, 2013
Ska försöka samla ihop intrycken från resan till Marche i Italien tillsammans med Madeleine Landley, Johan Hedberg och Karoline Nordefors inbjudna av Tryffelsvinet och Azienda Agricola Conte Leopardi Dittajuti. Det hela var arrangerat som en avslappnad resa i maten, vinets och upplevelsernas tecken. Det skulle bli middagar, besök på vingården och på pasta- […]
Anders Öhman

Billigt Vin

2006 Schiopetto Blanc de Rosis
Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen. Schiopettos viner är ett utmärkt ställe att börja på om man vill bekanta sig med de vita vinerna från Friuli-Venezia Giulia. Blanc de Rosis är en klassisk friulansk blandning som till största delen jästs och lagrats på ståltank. Den lilla andelen malvasia istriana har lagrats på använda tonneaux. Vinet har f […]

ViiniTV

The End
[…]

Svenssonsmakaren

Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2011. Gräsänkling..
Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 2011Tack och lov för infriande förväntningar, det är en mörk bärig doft med en lätt orientalisk krydda. Intagande, där jag först fastnar i ett bryderi, hur kan något så lätt ändå ha sådan tyngd. Ju mer jag snurrar desto säkrare blir jag på att det finns något sött där också. Äsch lika bra att smaka.Lätt och slankt till en b […]

Wine Virtuosity

Tokaj – Soil Talk, Producers & Mouldy Cellars
Furmint you think, is the great grape of Tokaj. Well, Stéphanie at Kikelet in Tarcal is not fully sure this is the case adding Hárslevelű as a serious competitor. Taste her 2011 Lónyai dűlő and you might be convinced. Third photographic teaser from Tokaj! Stéphanie Berecz Black [...]The post Tokaj – Soil Talk, Producers & Mouldy Cellars appeared first on […]