Uppkorkat

Så var det då dags igen för årets tråkigaste men viktigaste provning. Tråkigaste för att likritningen är så stor. Viktigaste för att det är det här som majoriteten av konsumenter bär hem från bolaget.

För snart två veckor sedan provade jag igenom 137 bag-in-box viner och som vanligt var det en både intressant och trist upplevelse. Och det är alltid kul att höra hur snacket går i provningsrummet under provningen. ”Nej fy fan – vad är det här!” ”Hur kan det här få säljas!!!” ”Är det verkligen någon som dricker det här?!”

Och det är lätt att förfasa sig när man provar låda efter låda. Men låt oss vara ärliga. Även om drygt 50 procent av konsumtionen består av bag-in-box så tror jag knappast att du och jag går hem från bolaget med känsla av att vi köpt något fantastiskt. Nej vi vill ha något som är lätt att hantera, relativt billigt och som är hyfsat bra – good enough helt enkelt.

Och det finns goda och dåliga nyheter bland boxarna. De goda är att det finns få som är dåliga. Kvalitén har ökat enormt de senaste åren så den som köper en box riskerar knappast att utsättas för något som är odrickbart.

De dåliga är att likritktningen är enorm. Särskilt på den röda sidan där vin efter vin är mer eller mindre omöjliga att skilja från varandra. Det är som sagt inget fel på vinerna men här finns inget som sticker ut eller inget som får en att haja till eller att säga – ”ja jäklar det där var ett bra vin!”. Faktum var att några viner som kändes oxiderade (normalt något man vill undvika i vin) fick mig att haja till på ett positivt sätt – och det är inte bra!

Men det finns undantag. Särskilt bland de vita som överlag kändes fräschare och renare i smaken.

Här är några av de som visade sig bäst i provningen!

Bra vita boxar

Ramos Classic White 2011 (2557, 159 kronor)
Frisk doft och smak av ung grön frukt och inslag av mineral och krusbär. Fräsch avslutning med en angenäm kryddighet.

Il Nostro Catarratto Grecanico 2010 (22973, 159 kronor)
Medelfylligt vin med en bred fruktig smak och inslag av smör, nötter och ek.

Rabl Grüner Veltliner 2011 (2296, 159 kronor för 1500 ml)
Bra druvkaraktär. Lite aromatisk och kryddig men ändå frisk och fräsch. Bra intensitet i eftersmaken.

Soave Giardini d’Italia 2010 (2909, 199 kronor)
Smörig doft och smak med bra intensitet. Massor av mogen frukt och fat!

Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc 2011 (22139, 215 kronor)
Fortfarande bland de bästa vita boxarna. Frisk stram och lite krutig/mineralig smak av krusbär, grön frukt och citrus. Fräsch med lång eftersmak!

Two Tracks Sauvignon Blanc 2011 (6192, 165 kronor för 1500 ml)
Okej – boxen är bara hälften så stor men det här är en bra tolkning av kiwi-sauvignon blanc! Klasissk smak av fruktcocktail, lite krusbär och nässlor

Santa Ana Chardonnay Viognier 2011 (6604, 179 kronor)
Intressant druvblandning som har en lite bitter men rätt läcker smak av tropisk frukt, mineral, nötter och kryddor.

Beringer Sonoma Chardonnay 2010 (6453, 149 kronor för 1500 ml)
Bra koncentrerad och druvtypisk smak med inslag av smör, rostade fat, nötter och tropisk frukt. Bra längd i eftersmaken!

Chapel Hill Riesling Sauvignon Blanc 2011 (2903, 169 kronor)
Måste erkänna att jag gillar de här druvblandningarna eftersom de står ut i mängden likriktade viner. Det här vinet har en frisk blommig smak och är både frisk och koncentrerad på en och samma gång.

Leva Chardonnay Dimiat & Muscat 2011 (2619, 169 kronor)
Muscaten tar över och ger det här vinet en lite blommig, druvig och aromatisk karaktär. Fin frisk smak med blommig frukt!

Bra Rosé

De Bortoli dB Selection Rosé 2011 (6239, 199 kronor)
Enda roséboxen som håller måttet. Det här vinet har massor av röda bär men ändå friska syror. Bra balans i den lite örtiga och nötiga eftersmaken.

Bra röda boxar

Rive Barbera (6285, 199 kronor för 2000 ml)
Förra årets överraskning håller än även om den känns lite knuten. MÖrka bär, kryddor och choklad samsas i det här vinet på en rätt sönt sätt. Lång eftersmak dessutom!

Dragunera Syrah 2010 (2846, 199 kronor)
Saftigt vin i Nya Världen stil men med bra lite kryddig syrah känsla. Inslag av choklad och inlindade garvsyror.

Falernia Syrah Carmanere Cabernet 2011 (6024, 199 kronor)
Också rätt saftig i stilen men med massor av euaklyptus och mynta ton i cabernetsmaken. Aldrig helt fel om man gillar det!

Bellingham Shiraz Viognier 2010 (2056, 147 kronor för 1500 ml)
Lite rökig doft av mörka bär, fat och vanilj. Smaken är intensiv med röda och mörka bär, örter, fat, choklad och vanilj. Lång eftersmak. Fortfarande en av de bästa röda boxarna.

 Fler bra köp hittar du i hela tabellen som finns här!

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vin – Eben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

Har du missat vinerna i beställningssortimentet? Gör inte det. Visst det kan kännas lite jobbigt att behöva beställa och vänta på flaskorna. Men det är väl värt det i slutändan.

För några veckor sedan var jag med på en ”historisk” provning. För första gången kunde några av Sveriges vinskribenter prova igenom ett ganska stort urval av vinerna i Beställningssortimentet. Beställningssortimentet är ett utbud som importörerna själva styr över men som Systembolaget hanterar och sköter försäljningen av. En vinimportör kan själv lägga upp ett vin i BS utan att behöva kvala in det i antingen det fasta eller tillfälliga sortimentet i butikerna. Nackdelen är att det inte finns i butiken utan måste beställas. En annan nackdel är att Systembolaget inte förser dig som kund med någon som helst information om varan!

Hittills har genomgången av BS-vinerna varit en helt exklusiv nisch för några få skribenter knutna till tidningen Allt om Vin. Men i år hade vinskribenternas förening lyckats få till en större provning men av ett mer begränsat urval ur sortimentet. Omkring 30 vinagenter (först till kvarn gällde) visade upp som mest tio artiklar vardera! Och det handlade inte så mycket om prestieviner – utan mer om riktigt prisvärda viner av hög kvalitet.

Som helhet var provningen verkligen en blandad men bra kompott. Rött, vitt, mousserande, rosé och sött om vartannat. Men här är i alla fall några av mina favoriter! Det kommer fler artiklar om favoriterna!

La Motte Sauvignon Blanc 2011 (75882. 99 kronor).
Lysande sommarvin från en riktigt bra sydafrikansk producent i franskättlade Franschoek (även om väldigt få talar franska där! ;) ) öster om Stellenbosch. Lätt och mycket frisk aromatisk smak av krusbär, vindruvsskal, paprika och örter. Fräsch och aromatisk. Som gjord för sommaren! 3,5/5p

Delas Viognier 2010 (75720, 79 kronor)
Bra viognier från klassisk Rhôneproducent (som numera ägs av Roederer-imperiet). Medelfyllig och bred fruktig smak med kryddor, ananas och fruktpastiller. Bra längd och bra aromatisk avslutning. 3/5p

La Motte Shiraz 2009 (70793, 154 kronor)
Härlig shiraz med en lite rökig pepprig doft och inslag av charkuterier. Medelfyllig lite stram och koncentrerad smak av mörka bär, örter, peppar, fat och charkuterier. 4/5p

Quinta do Mouro 2006 (75530, 240 kronor)
Kryddig och utvecklad portugis från Alentejo. Medelfyllig bär- och fruktdriven smak av röda bär, choklad, fat och örter. Här finns inslag av hallon och lakrits och trots att vinet är från 06 så har det ända bra syror i eftersmaken.

San Vincenzo IGT 2010 (85159, 93 kronor)
Från suveräna producenten Anselmi i Soave  - men vinet är klassat som en IGT och inte en Soave DOCG. San Vincenzo är gjord på en blandning av garganega, chardonnay och sauvignon blanc och druvorna har fåttt en längre tids urlakning med musten. Naturlig jäst och ingen klarning – det här är ett kryddigt vin med en torr till halvtorr smak av tropisk frukt (mango, papaya), druvskal och mineral/krita. Eftersmakn är lång, eldig och koncentrerad. Något för dig som vill ha något annat än chardonnay eller sauvignon blanc! 4/5p

Cellar Cal Pla Blanc Crianza 2009 (70284, 149 kronor)
Vita viner från hajpade Priorat är vi inte bortskämda med men här är ett riktigt trevligt sådant.  Jag hittar tyvärr ingen druvinfo på vare sig Cellar Cal Pla’s hemsida eller hos importören Wine List AB – men jag gissar på att det är mestadels garnacha blanca som står för innehållet i det här vinet. Vinet har en härlig och intressant doft av apelsin och citrusfrukt. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt och en lite bränd jordig ton. Men syrorna är härligt citrusfriska och finishen är lång och kraftfull! 4-4,5/5p

Cellar Cal Pla Negre Crianza 2007 (70006, 159 kronor)
50 procent garnacha, 45 cariñena och 5 procent cabernet sauvignon. Stor doft av läder, häst, kryddor och torkaf frukt. Lite klassisk ”hot and dusty” garnacha-ton. Smaken är kryddig och koncentrerad med torkad frukt, örter, kryddor och läder. En lite funky gödselton – men bra syror i eftersmaken. Ett riktigt prisvärt vin från Priorat! 4/5p

Bolo 2010 (74641, 139 kronor)
Rafael Palacios startade det här projektet så sent som 2004. Vinet kommer från Valdeorras och gjort på gamla stockar druvsorten godello som vuxit på hög höjd. Det här verkar vara instegsvinet men det är inget fel på smaken. Vinet har en blekt gul färg och en doft av mogen frukt. Smaken är frisk med inslag av paprika, fruktspastiller, mogen frukt och druvskal. Kryddig avslutning. 3,5/5p

Wolfer Goldgrube Riesling Kabinett 2008 (70304, 191 kronor)
Daniel Vollenweider bakom Weingut Vollenweider är en nykomling i Mosel och han gjorde sitt första vin 2000 efter att han köpt några hektar av det inte helt kända läget Wolfer Goldgrube (en hel del oympade stockar!). Men det här är riktigt lovande. Doften är klassisk mogen riesling med druvor, blommor, honung och en litet inslag av petroleum. Smaken halvtorr och mycket frisk med en fokuserad blommig smak av druvor, honung, citrus och petroleum. Lång härlig eftersmak. 4/5p

Domaine Jean Bousquet Malbec 2010 (70956, 79 kronor)
Grundat av en fransman i Argentina, Mendoza och Tupungato-distriktet 1997 där Jean Bousquet planterade druvor 1250 meter över havet.  Klassisk malbecdoft med massor av mörka bär och örter men också lite läder och tobak. Medelfyllig stram och örtig smak av mörka bär, tobak och örter. Lite stjälkig med paprika och blyertstoner.

Jean Bousquet Malbec Grande Reserve 2008 ((75712, 149 kronor)
Mer av allt ovan men också med en mjukare inramning. Reservevinet har en tät smak av mörka bär, fat, mynta ek och nötkött. Här finns också inslag av choklad och lite tuffa syror men allt lindas in i mjuk härlig frukt. 3,5/5p

(Vinerna är som vanligt bedömda enligt en fempoängsskala där 1 står för ett felfritt vin, 2 för ett hyfsat vin, 3 för ett bra vin, 4 för ett mycket bra vin och där 5 är ett vin i absolut världsklass. 4/5p utläses 4 av 5 möjliga poäng). De flesta vinerna här ovan skulle också kvala in som ”fynd” i min prisvärdeskala som går från ej prisvärda över bra köp och avslutas med fynd!)

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

Vinerna i vårlanseringen i mars är inte lika inspirerande som de i det exklusiva släppet. Men det innebär inte att det inte finns några riktigt intressanta köp. Riktigt kul är att det kommer ett gäng helt alkoholfria muster gjorda på olika äppelsorter.

Bland mina vinfavoriter finns bland annat en torr furmint från Tokaij, en chardonnay från Jura och en lysande nebbiolo från Piemonte. Så låt oss titta lite närmare på fynden.

Bra alkoholfria alternativ är det ont om – därför är det extra kul att det nu kommer ett gäng riktigt bra helt alkoholfria äppelmuster. Som Kiviks Årets skörd Cox Orange Belle de Boskoop (97003, 33 kronor) med sin friska härliga smak av äpple och mineral och  Äppelmust Ingrid Marie (375 ml) 2011 (90645, 36 kronor) som faktiskt smakar av äppelsorten. Riktigt kul är också att lokala Kullamust Premium Belle de Boskop 2011 (90643, 38 kronor) tillhör fynden med sin lite saftiga smak av mogna äpplen.

Månadens intressantaste vita måste vara Royal Tokaji Furmint Dry 2010 (90608, 99 kronor). Vi är inte direkt bortskämda med torra viner gjorda på furmint – druvsorten som annars ligger bakom de söta vinerna från Tokaij. Det här vinet har en härlig komplexitet med inslag av citrus, smör, bivax och mineral. Här finns också tropisk frukt och en lite bitter finish som gör att det förmodligen kommer att gå utmärkt till en mängd olika rätter på fågel och fisk.

Distriktet Jura i östra Frankrike står för några av landets mest spännande chardonnayviner. Lite nötigare och mer oxiderade i stilen än de som kommer från Bourgogne men de kan vara befriande personliga i stilen när mycket billig chardonnay bara är slätstruken. Côtes du Jura Chardonny 2008 (95062, 99 kronor) har allt det där med en smak av tropisk frukt, citrus, nötter, kokos och fudge. Drick den till anka eller en fisksoppa.

Montepulciano d’Abruzzo står för några av Italiens mest populära viner. Ofta förenar de en inbjudande frukt med en lite bitter kärvhet som också gör att de funkar alldeles utmärkt som matviner. Tajano Montepulciano d’Abruzzo 2010 (90631, 79 kronor) är en blåkopia på stilen. Medelfyllig och ganska koncentrerad sma med mörka bär, örter, fat och en välbalanserad avslutning.

Sydafrika kan du läsa mycket mer om i min artikel om de exklusiva lanseringarna men SAAM Mountain Mourvèdre Malbec 2010 (95052, 79 kronor) i vårlanseringen är en rätt trevlig bekantskap. Det kommer från Paarl norr om Stellenbosch och har en något udda druvblandning på mourvèdre och malbec. Det är ett vin för alla som gillar bäriga och fruktdrivna viner med massor av mörka och röda bär och en angenäm ton av mynta.

Då är Château Montfollet Vieilles Vignes 2009 (90081, 99 kronor) från Bordeaux dess raka motsats. Visst det smakar också mörka bär men smaken är mycket stramare och har en liten örtig och stjälkig ton som kommer med ett svalare klimat. Riktigt mycket Bordaux är det emellertid för pengarna.

Och vi avslutar i Italien. Jag besökt La Spinetta i höstas och nu kommer deras Langhe Nebbiolo La Spinetta 2009 (99230, 189 kronor). Och vilken härlig inkörsport det är till områdets Barolo och Barbarescoviner (till halva priset dessutom!). Smaken är förstås sträv och enormt koncentrerad med röda bär, örter, läder och inslag av kakao och knäck. Dessutom en riktigt lång och intensiv eftersmak. Snacka om en bra introduktion till nebbiolo!

Och gillar du Amarone så missa inte Amarone della Valpolicella Villa Borghetti 2008 (95028, 249 kronor). Här finns lager på lager av söt mörk frukt och toner av choklad, körsbär och mynta. Ett välkommet tillskott mellan de billiga och de riktigt dyra amaronevinerna.

Tabellen med alla vårnyheterna hittar du här!

Tabellen med de exklusiva vinerna hittar du här!

Diskussionerna om så kallat ”naturligt vin” går vidare i sociala medier, här i min blogg och på andra ställen. Oavsett vad man tycker så är det här ett ämne som engagerar folk och jag gissar att ”naturvinerna” kommer att dominera den svenska vindebatten det närmaste halvåret.

Det märktes inte minst i provnignsrummet i torsdags när jag och ett gäng andra journalister provade igenom några ”naturviner”. Ändå är vi inom ”gammalmedia” (dit jag räknar de flesta av oss som fanns i det rummet – även om många i dag har foten i båda gamla och nya medier) på intet sätt först med att diskutera viner som görs med så lite intervention som möjligt.

Bloggare som Ingvar Johansson och Jörgen Andersson på Billigt Vin och Niklas Jörgenssen på Wine Virtuosity har skrivit om fenomenet länge. Och jämfört med till exempel utbudet i Danmark så ligger Sverige rejält efter (2010 hölls en mässa som kallades Fri Vin och med loganen ”Naturlig vin dit gamle svin” i Köpenhamn).

Det handar inte heller om någon helt ny trend, som jag och många andra också har sagt tidigare. Det finns vinmakare av kvalitetsviner som gjort det här i åratal utan att ha brytt sig om att basunera ut sina viner som ”naturliga”. Men det som händer nu är att Systembolaget gör en lansering av ett 20-tal så kallade ”naturviner”. Och för första gången når de här vinerna ut till (eller har i alla fall möjlighet att göra det) till en bredare allmänhet. Och det är riktigt bra.

Ett problem som jag nämnde i min förra artikel är att Systembolaget inte kommer att marknadsföra vinerna som ”naturliga viner”. Så frågan är hur konsumenterna ska få kunskap om de här vinerna (annat än om vi journalister klumpar ihop dem i våra artiklar)? Ett annat är att åtminstone några, kanske flera, av vinerna som lanseras tidigare funnits i sortimentet men då inte kallats ”naturliga viner” (tex vinerna får Domaine Gauby).

Allt detta beror naturligtvis delvis på den begreppsförvirring som råder på området (och som diskuterats på ett bra sätt i kommentarstråden här!). Det blir förstås inte bättre av att ett av de få viner som i torsdagens provning tydligt hade utskrivet ”vin nature” på etiketten – Brocards Chablis Vin Nature 2010 – inte fanns med på listan över ”naturviner” eftersom Brocard inte anser sig vara en producent av ”naturliga” viner.

Som jag sa oven så fortsatte debatterna på sociala medier och jag hade turen att hamna i en tillsammans med Staffan Adin, tidigare assisterande Kategorichef på bolaget, och som var ansvarig för inköpet. Så här säger han om listan när jag frågar honom om kriterierna:

”…listan är baserad på om producenten själva betecknar sig som naturvinsproducent, en del är helt öppna med att de betecknar sig som naturvinsproducenter. Och då enligt de kriterier som olika naturvinsorganisationer ställer upp, b.la. då hur mycket svavel man får använda. I de fall där det har varit oklart hur producenten förhåller sig till naturviner har frågan ställts via den svenska leverantören och i vissa fall som t.ex. Joly så har de varit väldigt tydliga med att de inte vill bli beteckande som naturvinsproducent.”

Så vilka är de vinerna som släpps den 2 april? Här de ”naturviner” (som bolaget kallar dem) som jag fått på en lista plus Brocards vin som jag nämnde här ovanför.

Men den verkar inte vara riktigt komplett och innehåller en del andra småfel – så jag ber att få reservera mig för fel till dess att jag får en ny och mer uppdaterad variant. Jag återkommer inom kort med provningsanteckningar!

Naturviner på bolaget 2 april

Vita viner

• Chablis Vin Nature 2010 (91146, 169 kronor), Chablis, Frankrike, JM Brocard

• Chablis Domaine Pattes Loup 2010 (91155, 199 kronor), Chablis, Frankrike, Domaine Pattes Loup

• Fontansanta Manzonni 2010 (90319, 274 kronor), Vigneti della Dolomiti, Italien, Foradori

• Matassa Blanc 2008 (91156, 295 kronor), VdP des Côtes Catalanes, Domaine Matassa (OBS! Står årgång 2009 i en annan lista)

• Coste di Riavola 2007 (90125, 179 kronor), Langhe, Italien, San Fereolo

Rosé

• Not 2009 (90071, 235 kronor), Friuli-Venezia-Giulia, Italien, Paraschos

Röda viner

• Morgon Cuvée Classique 2010 (91150, 179 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard

• Morgon Côte du Py (91151, 249 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard

• Morgon Cuvée 3.14 2009 (???, 366 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard (ej med på provningen)

• Morgon 2010 (90672, 198 kronor), Morgon, Frankrike, Marcel Lapierre

• Domaine Gauby les Calcinaires Rouge 2010 (91147, 189 kronor), Côtes-du-Roussillon-Villages, Frankrike, Domaine Gauby

• Daomaine Gauby Vieilles Vignes Rouge 2009 (91148, 369 kronor), Côtes-du-Roussillon-Villages, Frankrike, Domaine Gauby

• Matassa Cuvée Romanissa 2009 (91154, 295 kronor), VdP Côtes Catalanes, Frankrike, Domaine Matassa

• Foradori 2009 (91221, 219 kronor), Teroldego Rotaliano, Italien, Foradori

• Dolcetto di Dogliani 2010 (90029, 143 kronor), Dolcetto di Dogliani, Italien, Cascina Corte

• San Fereolo 2001 (90048, 249 kronor), Dolcetto di Dogliani, Italien, San Fereolo

• Barbera 2009 (90034, 178 kronor), Piemonte, Italien, Cascina Corte

• Barolo Serralunga 2007 (90159, 249 kronor), Barolo, Italien, Ferdinando Principiano

• Brunello di Montalcino 2007 (???, 399 kronor), Brunello di Montalcino, Italien, Santa Marica (ej med på provningen)

• Corte Sant’Alda Amarone della Valpolicella 2008 (91139, 499 kronor), Amarone della Valpolicella, Italien, Corte Sant’Alda

Diskutera du också! Gör det antingen under den har artikeln eller i den här tråden:

Det finns inga skyltar som skriker ut dess närvaro. Det finns ingen webbsida som talar om hur du hittar hit. Och skylten på grinden år så liten att du måste stiga ur bilen för att ens kunna läsa namnet Giuseppe Quintarelli. Uppkorkat besökte Quintarelli och Francesco Grigoli på vingården strax utanför Negrar i höstas för att prata om hans och familjens syn på vinframställning.

Ord som ”tradition”, ”familj” och ”ikonisk” brukar flimra förbi i medvetandet när man talar om Quintarelli – en legendarisk producent av Valpolicella och Amarone i Monte Cà Paletta norr om Veneto. Men trots att deras viner är världsberömda så skulle man kunna luras av familjens låga och ödmjuka profil.

Och Francesco Grigoli är lika blygsam som hans viner är djärvt uttrycksfulla. Han gör inget stort nummer av vad de gör i vingården eller i vinkällaren. Nej fokus är satt på slutresultatet och det finns en nästan andlig atmosfär i huset. Du får nästan intrycket att han behandlar sina viner som familjemedlemmar.

– Vi gör vinerna på ett väldigt traditionellt sätt. Det är inget konstigt med det, säger han lågmält.

Det var Francescos morfars far som startade firman på 1920-talet. Men det var hans morfar, den monumentale Giuseppe Quintarelli, som tog vinet från en lokal kändis till världsrykte när han började exportera det till USA på 1950-talet. Quintarelli blev en pionjär och inspiratör för många andra producenter i området och det är svårt att överskatta hans betydelse. Och vinerna är fortfarande standarden mot vilka andra siktar.

Men det har inte bara handlat om att försvara traditionen. Giuseppe Quintarelli var den förste att plantera och göra vin på cabernet franc och cabernet sauvignon i området (druvor som ingår i deras nu klassiska Alzero). Han var också bland pionjärerna när det gällde att göra torr vitt i Valpolicella (Bianco Secco). Och han har också experimenterat med olika tekniker i källaren och i vingården.

I dag omfattar vingårdarsarealen omkring tre hektar runt huset och ytterligare åtta en bit bort – de äldsta stockarna är mellan 40 och 50 år gamla. Och i vingården använder Francesco både den traditionella och moderna uppbindningsmetoder.

– Du vet – det beror på hur de olika vingårdslägena ser ut om om vi behöver skydda druvorna från solen eller inte, säger han.

Druvorna plockas förstås för hand i åtminstone tre omgångar genom vingården. De bästa går till amaronevinet som bara görs bra årgångar. Resten hamnar i deras Valpolicella och de andra vinerna. Valpolicellan görs i en ”ripassostil” där man blandar vanlig valpolicella med druvsaft från delvis torkade druvor och ger vinet en andra jäsning som gör det lite fylligare och rundare i stilen.

– Vi har hållit på med den så kallade ”ripassostilen” i åratal, långt innan den blev kommersiell. Det är har varit en vanlig metod här i Valpolicella och det var ett naturligt och traditionellt sätt att göra vin för min farfar, säger Francesco.

Metoderna i källaren är också traditionella men med en modern twist. Vinerna jäser i rostfritt stål men lagras sedan på trä. Valpolicella- och Amaronevinerna vilar på slavonsk ek i olika storlekar – minst sex år för Valpolicellan och minst åtta år för Amaronen – innan de släpps på marknaden. De aktuella årgångarna är 2002 respektive 2000 för de två vinerna..

– Vi vill inte ha eksmakande viner och vi använder aldrig amerikansk ek (som ju ger mer tydligare eksmak än franska och slavonska fat). Och vi gör bara en Amarone om förutsättningarna är de rätta. 2001 och 2002 gjorde vi till exempel ingen Amarone utan bara vår ”lilla Amarone” Rosso del Bepi – döpt efter morfar Giuseppe.

När Uppkorkat besökte vingården låg amaronedruvorna, corvina, corvinone och rondinella, redan utlagda sedan några veckor på stora träställningar på vinden och torkade. Där får de sedan ligga i runt 90 dagar och tappar upp emot 40 procent av vatteninnehållet vilket gör de extremt socker- och smakkoncentrerade. Och alla har sin roll att spela.

– Corvina och corvinone ger oss smak, kryddor, tanniner (garvsyor) och syror. Rondinella har mindre smak men ger mer färg och arom till det färdiga vinet.

Quintarellis hela produktion är inte större än 40 till 50000 buteljer per år. Hälften säljs i Italien och hälften går på export. Det finns egentligen inga enkla instegsviner. Deras ”vanliga” Valpolicella brukar sälja för runt 500 kronor i Sverige. Amaronen för mycket mer. Men de behöver inga marknadsföringskampanjer för att nå kunderna. Vinerna säljer slut av sig själva.

Och efter att ha provat igenom vinhusets viner så är det inte så svårt att förstå varför. Jag har stött på de som tycker att vinerna är alldeles för muskulösa och koncentrerade i smaken men det finns verkligen en härlig balans mellan frukten, syrorna och alkoholen i alla de jag har provat.

Tidigare i år dog Giuseppe Qintarelli 84 år gammal. Jag föreställer mig dock att hans ande och själ kommer att fortsätta att leva kvar i vinerna från Quintarelli.

Alla provad viner hittar du här!

Smakrika, fruktiga och koncentrerade – men inte utan balans och elegans. Quintarellis viner har en alldeles egen karaktär och naturligtvis finns det en husstil.

Uppkorkat besökte vingården i höstas (läs mer här!). Här är vinerna vi provade

Quintarelli Bianco Secco 2010
En blandning av garganega och trebbiano som bara börs i några få tusen buteljer. Det här är ett aromatiskt och medelfylligt vin med smak av gröna frukter, kryddor och mineraler. Finishen är lång och fokuserad. Ett seriöst och intressant matvin.

Quintarelli Primafiore 2007
Från de yngsta stockarna på egendomen. Det här vinet görs på 50 procent cabernet sauvignon & cabernet franc och 50 procent corvina & corvinone. Det har lagrats två år på stora ekfat. Doften är stor med inslag av svarta vinbär, mörka bär och peppar. Här finns ett lite örtigt/stjälkigt cabernetinslag. Smaken är medelfyllig och fruktdriven med inslag av mörka bär och körsbär. Eftersmaken är harmonisk med välintegrerade mogna tanniner.

Quintarelli Valpolicella 2002
Ett dåligt år enligt Francesco men slutresultatet är ändå lysande. Gjord på samma druvcoctail som deras amarone (corvina, corvinone och rondinella). Hälften av druvorna torkades i två månader innan de pressades och man blandade det med vinet som gjordes av de andra 50 procenten (”vår typ av ripasso” som Francesco kallar det. Det värdiga vinet lagras sedan på stora slavonska ekfat i sex och ett halvt år. Det har gett ett mörkt rött vin med en lockande och parfymerad bouquet av mörka körsbär, kryddor, läder och torkad frukt. Smaken är medelfyllig till fyllig med bra tanniner och syror och lager på lager av mörka körsbär, läder, örter och kryddor. Här finns en riktigt bra kropp och struktur. Kan lagras i ytterligare några år.

Rosso del Bepi 2002 IGT Veneto
Döpt efter smeknamnet på Giuseppe Quintarelli. Bepi görs som en Amarone de år man inte gör sin ”riktiga Amarone”. Men det finns inget andra vins-likt med Bepi. Det har en djup mörk färg och en stor näsa fylld med körsbär, russin, kryddor (mynta, salvia och eucalyptus), läder och choklad. Smaken är fyllig och koncentrerad med inslag av mörka körsbär, torkade frukter och örtkryddor. Syror och tanniner är välintegrerade i frukt- och bärsmakerna och eftersmaken är lång och välbalanserad. Det här är ett överdådigt coh sammetsaktigt vin.

Quintarelli Amarone della Valpolicella 2000
8 år på ekfat i olika storlekar. Det här vinet har en tjock och tät mörkt röd färg. Doften är komplex och parfymaktig med mörka körsbär, mynta, plommon, torkade frukter, örter och läder. I munnen formligen exploderar det med en fyllig och superkoncentrerad smak av mörka bär (mörka körsbär), plommon, läder och kryddor. 11 år gammal har det här vinet fortfarande en ungdomlig struktur med tydliga garvsyror och eftersmaken är nästan otrolig.

Alzero 2000
En ikonisk nyskapelse av Giuseppe Quintarelli på 1980-talet och fortfarande en måttstock för andra i regionen. Första årgången kom 1983 och vinet görs som en cabernet amarone – med druvor som får torka före pressning och vinifiering. Produktionen är mycket liten (några tusen flaskor) och cocktailen består av cabernet franc, cabernet sauvignon och merlot som får runt 8 år i fransk (inte slavonsk) ek. Och resultatet är enastående. Vinet har en mörk bordeauxfärg och saftiga och lite syltaktiga aromer av svarta vinbär, paprika, mörka bär, choklad och mynta. Smaken är medelfyllig till fyllig och fruktdriven med röda vinbär, svarta vinbär, paprika och örter. Det har också den där extra örtiga grönheten/stjälkigheten som ger viner en extra dimension (om det kommer i rätt mängder) och en lång och välbalanserad eftersmak med en touch av tobak.

Recioto della Valpolicella 1997
Det här är ett vin som Quintarelli bara gör vissa år. I princip görs det som en Amarone men man stoppar jäsningen och får ett sött rött vin. Enligt Francesco Grigoli är det här det vinet som är svårast att göra eftersom det är svårt att hitta balansen mellan socker och syror. Vinet har en mörk tät röd färg. Doften är stor och lite parfymlik med inslag av torkad frukt, örter (mynta) och bär. Smaken är fyllig och koncentrerad med inslag av mörka bär, läder, örter, mynta, fat och choklad. Här finns en härlig balans mellan syra och sötma.

Och missade du filmen från vårt besök hos Quintarelli? Ett möte som inte riktigt gick som vi hade hoppats! Här kan du se filmen igen!

Soave drogs länge med ett rätt dåligt rykte. Det italienska distriktet gjorde vita viner som kändes mer eller mindre oinspirerade. Men det har hänt mycket de senaste 10-15 åren.

Och ska man generalisera (vilket man väl kan få göra ibland!) så blir det vita italienska vinerna allt bättre. Bättre kunskap om rätt växtplatser och rätt vinmakarmetoder har gjort att det vita vinerna från till exempel Soave har gjort enorma framsteg.

Det här vinet från Gini är lite av en modern klassiker. Gini gör två torra topp-Soave, Contrada Salvarenza och La Frosca. Vingården La Frosca består av 6 hektar garganega som växer på på en jordmån som består av vulkanisk bergart och kalksten. Genomsnittlig ålder på stockarna är 50 år. Delar av vinet har jäst på ståltank och andra delar har jäst på träfat. Vinet har inte genomgått malolaktisk jäsning och har efter jäsningen lagrats på jästfällningen i minst åtta månader på 228 liters ekfat (men knappast nya!).

Det brukar ge att vin som har en härlig koncentration och friskhet på en och samma gång. Och La Frosca 2009 som släpptes i den här veckan är inget undantag.

Gul färg och stor utvecklad doft av mogna äpplen, blommor, honung, lanolin och melon.
Medelfylligt smakrikt vin med inslag av mogna äpplen, honung, bivax och lanolin. Runda men ändå fräscha syror med inslag mineral. Lång välbalanserad eftersmak. Drick nu eller spara i upp till 5 år.

Här hittar du vinet på Systembolaget!

Fransmännen brukar snacka om ”terroir” – växtplatsens, mikroklimatets och jordmånens inverkan på druvsort och det färdiga vinet. Uppkorkat har besökt Allegrini och vingården La Poja i Valpolicella på jakt efter den terroir som skapar ett av områdets allra bästa viner.