Kryddigt vitt och tuffa röda i februari

Dela denna artikel

1 februari, 2013 klockan 06:16

Februaricollage2

Äntligen är det dags för årets första nyhtessläpp på Systembolaget. Det handlar om en liten lansering med så kallade exklusiva varor som kommer att släppas i ett 40-tal butiker.

Jag har provat de så kallade T5 vinerna men tyvärr inte de som släpps i de gamla specialsortimentsbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Systembolagets nya provningsschema skiljer nämligen på de exklusiva och de riktigt exklusiva varorna vid två olika provningstillfällen vilket gör det svårt för oss som bor utanför Stockholm att hinna med båda provningarna.

För en lista på vinbutiksvarorna – se här!

Men över till de drycker som får en lite större spridning i landet – och här finns några riktigt trevliga viner. Som italienska klassikern La Froscà 2010 (95402, 149 kronor) från Gini i Soave intill Gardasjön i norra Italien. La Froscà tillhör de allra bästa moderna Soavevinerna gjord på 100 procent garganega från 6 hektar med gamla stockar. Vinifieringen sker delvis på ståltank och delvis på fat och allt detta sammantaget ger en komplex mix i smaken. Vinet är medelfylligt med en koncentrerad smak med inslag av fruktpastiller, ananas, kokos och mineral. Här finns mogen citrusfrukt – och det känns nästan lite marmeladlikt men vinet är förstås helt torrt på tungan. Lång härlig eftersmak med touch av ek och rostade fat. Drick till kraftigare fisk och skaldjursrätter samt kyckling och kalv!

Schloss Gobelsburg Steinsetz Grüner Veltliner 2011 (95314, 149 kronor) är ett annat vin som jag brukar gilla och från en av de bästa producenterna i Österrike. I det här fallet snackar vi förstås om Österrikes egen druvsort, grüner veltliner, som ofta kombinerar bra kryddighet och kropp med en frisk syra. Så också det här vinet som har en medelfyllig frisk och mineralig smak av citrus, smör och druvskal. Det är dessutom lite angenämt bittert i eftersmaken och har en lång kryddig eftersmak. Samma användningsområden som Soavevinet ovan!

Domaine Marcel Deiss i Alsace besökte jag i september och träffade då den intensive Jean-Michel Deiss (se inslaget här!). Deiss vanliga Riesling 2011 (90233, 179 kronor) är ganska långt ifrån ”vanlig” både vad gäller kvalitet och stil. Jean-Michel förklarade för mig att han varken gillade dofter av bensin eller kattpiss i sina viner – vad han gallade le goût de la technologie (teknikens smak). Nej han vill ha bredare och mer kryddiga viner som smakar mer av druvorna och den ”terroir” där de har vuxit. Det här vinet både doftar och smakar av grön och gul tropisk frukt. Det är medelfylligt, torrt till halvtorrt och koncentrerat i smaken med en angenäm kryddighet, bra syror och inslag av mineral. Läckert och som gjort för fisk, skaldjur och lättare kötträtter.

Över till de röda vinerna. Det är ont om bra halvflaskor – ja det är en sanning som jag brukar hamra in som ett mantra. För det är en rätt behändig storlek om man blir sugen på vin mitt i veckan eller om man intar sin måltid utan sällskap. När nu Insoglio del Cinghiale 2010 (375 ml) 2010 (95311, 74 kronor) kommer på 375 ml så är det ett riktigt välkommet tillskott.

Bakom det står bröderna Lodovico och Piero Antinori samt Michel Rolland på egendomen Tenuta di Biserno som skapades i Bolgheri vid den toscanska kusten 2002 efter att Lodovico sålt Ornellaia till Mondavi-Frescobaldi. Första årgången producerades 2003. Just det här vinet kommer från systeregendomen Campo di Sasso och är gjort på mestadels syrah men innehåller också cabernet franc, merlot och petit verdot. Det har en tät doft med inslag av mörka bär, grädde, choklad, fat och örter. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av mörka bär, tobak, örter, fat, kött, blod, järn, tobak. Drick till nöt- och lammkött. Helflaskan finns att köpa i Beställningssortimentet.

Låta oss stanna i Toscana och lyfta fram en riktigt prisvärd Brunello di Montalcino. Jag tillhör de som brukar tycka att just Brunellovinerna är överprissatta och sällan svarar upp till hajpen. Men Villa Poggio Salvis Brunello di Montalcino 2007 (95312, 199 kronor, 199 kronor) har en riktigt bra prislapp och hyllade Poggio Salvi svarar verkligen upp till de goda vitsord som egendomen fått. Vinet känns traditionellt och modernt på en och samma gång. Lagringen har skett på stora fat av slavonsk ek – så man slipper påträngande ekaromer. Det har sangiovesedruvans friskhet och stramhet med smaker av torkad röd frukt (körsbär), örter, tobak och läder. Det har också bra syror och en bra bra koncentration i den långa och välbalanserade eftersmaken.

Låt oss fortsätta med favoritviner och förflytta oss till Frankrike. Château de la Neglys härliga La Falaise från La Clape (en ”cru” i gamla Coteaux du Languedoc) i södra Frankrike har imponerat rejält på mig de senaste åren. La Falaise 2010 (90196, 209 kronor) är precis lika kompromisslös som vinet brukar vara och så klart alldeles för ungt i nuläget. Det är gjort på en blandning av syrah, grenache och mourvèdre och har jäst i stora trätankar (syrah) och på cement (grenache och mourvèdre) i mellan 45 och 60 dagar. Därefter har det lagrats på en blandning av trätankar (grenache och mourvédre) och 300 liters fat (syrah) i tolv månader. Det har gett ett vin med en koncentrerad medelfyllig smak av mörk frukt, mynta och mörk bitter choklad. Vinet är lite köttigt med inslag av blod och kryddor i avslutningen och tuffa men inlindade syror. Låt ligga i mellan 3 och 10 år beroende på hur du vill ha dina viner.

Gillar du södra Frankrike så ska du inte heller missa Clos du Mont-Olivet 2010 (90231, 239 kronor) från Châteauneuf-du-Pape – ännu en egendom som jag har hyllat här i Uppkorkat (se här!). 2010an är ett fylligt och härligt vin meden intensiv smak av torkad frukt, tobak, örtkryddor, kött och lite fudge. Ungt och stramt – javisst och med med tuffa syror samt en lång och köttig (blodig biff-typ) eftersmak. Behöver 3-10 år för att rundas av.

Missa inte heller spanska Salia 2009 (98056, 139 kronor) från Finca Sandoval. Vinet är gjort på druvor från Manchuela som ligger mellan La Mancha och Utel-Requena och är en spansk Côte-du-Rhône-tolkning gjord på syrah, garnacha tintorera (som är samma druvsort som alicante bouschet – en av få vindruvor som inte bara har blått/rött skal utan också rött kött/juice) och vanlig garnacha. Det har en modern lite saftig smak av mörka och röda bär, kryddor, örter och har rätt tuffa syror. Jag känner lite blod (det var mycket blod och kött i den är provningen!) och mineral i eftersmaken, men också vanilj och tobak. Drick till köttgrytor och grillat fläsk!

Portugisiska Morgadio da Calçada Tinto 2009 (95388, 159 kronor) från Douro och hyllade Dirk Niepoort är inte ett dugg sämre. Det är baserat på tinta roriz, touriga franca och touriga nacional och har fått 15 månader på fransk ek. Vinet har en ung och lits syrligt fruktig smak med inslag av röda bär, fat, vanilj och kokos. Också här hittar jag mycket ek och tobak i eftersmaken.

Slutligen något lite lättare. Voss Estate Reserve Pinot Noir 2010 (91333, 139 kronor) från Martinborough på Nya Zeelands nordös sydspets. Den är ändå ganska kraftig för att vara en pinot – med en rund och koncentrerad smak av mörka och röda bär och mineral (järn). Bra syror och bra intensitet med en liten salmiakton samt inslag av skog och träd.

Alla provad viner hittar du här!

 

Näthandlarna – brett utbud med säte i Helsingborg

Dela denna artikel

16 december, 2012 klockan 13:14

Visste du att en av Sveriges största nätbutiker finns i Helsingborg? Hos Winefinder hittar du ett av de bredaste sortimenten på internet och med en prisgaranti om att vinerna ska vara billigare än på Systembolaget.

Det har blivit dags för del 2 om vinhandlarna på nätet. Förra gången tittade jag på en av de mindre och mer specialiserade – Handla Vin som fokuserar på Österrike. Den här gången har jag provat viner från en av de största –  Winefinder med kontor i Helsingborg.

Winefinder startades 2005 av Ole Nielsen och var då en firma som hjälpte vinintresserade med investeringar i så kallade ”fina viner”. Men i och med den så kallade Rosengrendomen som gjorde det lagligt för att sälja vin på nätet även i Sverige så ansökte man om ett av Sveriges första tillstånd att få sälja vin på nätet 2007. Butiken öppnade 2008 och 2009 tog det fart på allvar. Företaget jobbar med ett gäng olika importörer och lagret ligger i Danmark.

För närvarande kan du köpa om kring 500 olika viner via Winefinders hemsida. Från Torres alkoholfria röda för 48 kronor till Château d’Yquem  för drygt 7000 kronor flaskan. Varje vecka kommer nya erbjudanden och som kund har du möjlighet att vara med om veckans upphandling – oftast bra viner som får lägre pris ju fler som beställer. Just den här veckan har jag själv beställt en låda (6 flaskor) med Tenuta di Ghizzanos moderna klassiker Veneroso för lite drygt 200 kronor flaskan.

Beställer du innan klockan 24 på tisdagen så har du dina viner hemlevererade till på fredagen samma vecka. Sedan en tid tillbaka är alla beställningar dessutom fraktfria – något som företaget förstås förlorar på men som naturligtvis är ett riktigt bra argument i kampen om oss nätkunder.

Hur är det då med sortimentet? Vinerna väljs ut av en expertpanel som bland annat består av Nomas chefsommelier Pontus Elofsson med en känd förkärlek för så kallade naturliga viner och Björnstierne Antonson från Richard Juhlin Champagne Club. Det borgar för en blandning av nytt och spännande och mer traditionella kvalitetsviner. En stor del av vinerna säljs också på Systembolaget (en för stor del?) men Winefinder garanterar att deras ”noga utvalda kvalitetsviner” har ett lägre pris än i svensk butik.

 

Bra att veta

Leveranser:
Beställer du innan 24 på tisdag så får du vinerna gratis hemskickade till din hemadress till på fredagen samma vecka.

Vad gör man om något är fel på vinet: 
Kontakta ekonomi@winefinder.dk så ersätts du för den defekta flaskan direkt.

 

Jag har provat sex viner från Winefinder:

Lenotti Capocolle Soave Classico 2011 (117 kronor)
Schysst Soave med en utvecklad fruktig doft med inslag av mogen grön tropisk frukt, citrus och mineral. Lätt till medelfyllig frisk och balanserad smak av grön tropisk frukt och citrus. Ett litet inslag av fudge/kola i eftersmaken.

Penfolds, Private Release Chardonnay 2011 (96 kronor)
Klassiks chardonnay från Penfolds och South Australia med mineral och tropisk frukt i näsan.  Smaken är rättfram och fruktdriven med inslag av tropisk frukt, smör och ek.

Seis Quintas Martue, Dois Vales 2011 (95 kronor)
Från Douro och tydligen granne med berömda Quinta do Vale Meão. Gjord på touriga nacional, touriga franca och tinta roriz. Det här är ett härligt bärigt vin med en stor doft av mörka bär, örter, salmiak och med en liten behaglig ton av hostmedicin (salmiakvarianten). Smaken är medelfyllig rund, bärig med inslag av mörka bär, örter , salmiak och med en lång läcker eftersmak. Smakrikt med bra balans.

Vins de Vienne, Cotes du Rhone les Cranilles 2010 (117 kronor)
Bra Côtes du Rhône med smak dofter av mörka bär, kryddor, kola och salmiak. Smaken är bärig och medelfyllig med inslag av mörka bär, kryddor, kött och salmiak. Lite svalare och stramare än portugisen ovan!

Miguel Torres SA, Salmos 2010 (199 kronor)
Modernt Prioratvin från Torres gjort på en blandning av cabernet, syrah, grenache och carignan. Varmt kryddig doft med inslag av mörka bär, örrter, mineral och fat. Medelfyllig och koncentrerad smak av röda och mörka bär, örter, torkad frukt och söt tobak. Lång sammansatt eftersmak med inlindade tanniner och nyanserade ektoner.

Aalto 2009 (309 kronor)
Kultförklarade Bodegas Aalto gör lysande viner från Ribera del Duero. Kanske lite för mycket ny ek för min smak men det är knappast något snack om kvaliteten. Det här vinet har en stor ung och kryddig doft med inslag av rostad ek, kaffe, dill, röda bär och tobak. Smaken är medelfyllig till fyllig med toner av rostade fat, kaffe, röda bär, kryddor, tobak och vanilj. Här finns unga och rätt tuffa syror osamt en lång koncentrerad eftersmak! OBS! Aktuell årgång är 2010!

 

 

Bästa boxvinerna på Systembolaget – fynden

Dela denna artikel

19 maj, 2012 klockan 09:56

Så var det då dags igen för årets tråkigaste men viktigaste provning. Tråkigaste för att likritningen är så stor. Viktigaste för att det är det här som majoriteten av konsumenter bär hem från bolaget.

För snart två veckor sedan provade jag igenom 137 bag-in-box viner och som vanligt var det en både intressant och trist upplevelse. Och det är alltid kul att höra hur snacket går i provningsrummet under provningen. ”Nej fy fan – vad är det här!” ”Hur kan det här få säljas!!!” ”Är det verkligen någon som dricker det här?!”

Och det är lätt att förfasa sig när man provar låda efter låda. Men låt oss vara ärliga. Även om drygt 50 procent av konsumtionen består av bag-in-box så tror jag knappast att du och jag går hem från bolaget med känsla av att vi köpt något fantastiskt. Nej vi vill ha något som är lätt att hantera, relativt billigt och som är hyfsat bra – good enough helt enkelt.

Och det finns goda och dåliga nyheter bland boxarna. De goda är att det finns få som är dåliga. Kvalitén har ökat enormt de senaste åren så den som köper en box riskerar knappast att utsättas för något som är odrickbart.

De dåliga är att likritktningen är enorm. Särskilt på den röda sidan där vin efter vin är mer eller mindre omöjliga att skilja från varandra. Det är som sagt inget fel på vinerna men här finns inget som sticker ut eller inget som får en att haja till eller att säga – ”ja jäklar det där var ett bra vin!”. Faktum var att några viner som kändes oxiderade (normalt något man vill undvika i vin) fick mig att haja till på ett positivt sätt – och det är inte bra!

Men det finns undantag. Särskilt bland de vita som överlag kändes fräschare och renare i smaken.

Här är några av de som visade sig bäst i provningen!

Bra vita boxar

Ramos Classic White 2011 (2557, 159 kronor)
Frisk doft och smak av ung grön frukt och inslag av mineral och krusbär. Fräsch avslutning med en angenäm kryddighet.

Il Nostro Catarratto Grecanico 2010 (22973, 159 kronor)
Medelfylligt vin med en bred fruktig smak och inslag av smör, nötter och ek.

Rabl Grüner Veltliner 2011 (2296, 159 kronor för 1500 ml)
Bra druvkaraktär. Lite aromatisk och kryddig men ändå frisk och fräsch. Bra intensitet i eftersmaken.

Soave Giardini d’Italia 2010 (2909, 199 kronor)
Smörig doft och smak med bra intensitet. Massor av mogen frukt och fat!

Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc 2011 (22139, 215 kronor)
Fortfarande bland de bästa vita boxarna. Frisk stram och lite krutig/mineralig smak av krusbär, grön frukt och citrus. Fräsch med lång eftersmak!

Two Tracks Sauvignon Blanc 2011 (6192, 165 kronor för 1500 ml)
Okej – boxen är bara hälften så stor men det här är en bra tolkning av kiwi-sauvignon blanc! Klasissk smak av fruktcocktail, lite krusbär och nässlor

Santa Ana Chardonnay Viognier 2011 (6604, 179 kronor)
Intressant druvblandning som har en lite bitter men rätt läcker smak av tropisk frukt, mineral, nötter och kryddor.

Beringer Sonoma Chardonnay 2010 (6453, 149 kronor för 1500 ml)
Bra koncentrerad och druvtypisk smak med inslag av smör, rostade fat, nötter och tropisk frukt. Bra längd i eftersmaken!

Chapel Hill Riesling Sauvignon Blanc 2011 (2903, 169 kronor)
Måste erkänna att jag gillar de här druvblandningarna eftersom de står ut i mängden likriktade viner. Det här vinet har en frisk blommig smak och är både frisk och koncentrerad på en och samma gång.

Leva Chardonnay Dimiat & Muscat 2011 (2619, 169 kronor)
Muscaten tar över och ger det här vinet en lite blommig, druvig och aromatisk karaktär. Fin frisk smak med blommig frukt!

Bra Rosé

De Bortoli dB Selection Rosé 2011 (6239, 199 kronor)
Enda roséboxen som håller måttet. Det här vinet har massor av röda bär men ändå friska syror. Bra balans i den lite örtiga och nötiga eftersmaken.

Bra röda boxar

Rive Barbera (6285, 199 kronor för 2000 ml)
Förra årets överraskning håller än även om den känns lite knuten. MÖrka bär, kryddor och choklad samsas i det här vinet på en rätt sönt sätt. Lång eftersmak dessutom!

Dragunera Syrah 2010 (2846, 199 kronor)
Saftigt vin i Nya Världen stil men med bra lite kryddig syrah känsla. Inslag av choklad och inlindade garvsyror.

Falernia Syrah Carmanere Cabernet 2011 (6024, 199 kronor)
Också rätt saftig i stilen men med massor av euaklyptus och mynta ton i cabernetsmaken. Aldrig helt fel om man gillar det!

Bellingham Shiraz Viognier 2010 (2056, 147 kronor för 1500 ml)
Lite rökig doft av mörka bär, fat och vanilj. Smaken är intensiv med röda och mörka bär, örter, fat, choklad och vanilj. Lång eftersmak. Fortfarande en av de bästa röda boxarna.

 Fler bra köp hittar du i hela tabellen som finns här!

Skånska vinbloggare – ögonöppnarnas kväll!

Dela denna artikel

25 april, 2012 klockan 20:40

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

 

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vinEben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

 

Fynden i beställningssortimentet – en ”historisk” provning (del 1)

Dela denna artikel

14 april, 2012 klockan 09:33

 

Har du missat vinerna i beställningssortimentet? Gör inte det. Visst det kan kännas lite jobbigt att behöva beställa och vänta på flaskorna. Men det är väl värt det i slutändan.

För några veckor sedan var jag med på en ”historisk” provning. För första gången kunde några av Sveriges vinskribenter prova igenom ett ganska stort urval av vinerna i Beställningssortimentet. Beställningssortimentet är ett utbud som importörerna själva styr över men som Systembolaget hanterar och sköter försäljningen av. En vinimportör kan själv lägga upp ett vin i BS utan att behöva kvala in det i antingen det fasta eller tillfälliga sortimentet i butikerna. Nackdelen är att det inte finns i butiken utan måste beställas. En annan nackdel är att Systembolaget inte förser dig som kund med någon som helst information om varan!

Hittills har genomgången av BS-vinerna varit en helt exklusiv nisch för några få skribenter knutna till tidningen Allt om Vin. Men i år hade vinskribenternas förening lyckats få till en större provning men av ett mer begränsat urval ur sortimentet. Omkring 30 vinagenter (först till kvarn gällde) visade upp som mest tio artiklar vardera! Och det handlade inte så mycket om prestieviner – utan mer om riktigt prisvärda viner av hög kvalitet.

Som helhet var provningen verkligen en blandad men bra kompott. Rött, vitt, mousserande, rosé och sött om vartannat. Men här är i alla fall några av mina favoriter! Det kommer fler artiklar om favoriterna!

La Motte Sauvignon Blanc 2011 (75882. 99 kronor).
Lysande sommarvin från en riktigt bra sydafrikansk producent i franskättlade Franschoek (även om väldigt få talar franska där! ;) ) öster om Stellenbosch. Lätt och mycket frisk aromatisk smak av krusbär, vindruvsskal, paprika och örter. Fräsch och aromatisk. Som gjord för sommaren! 3,5/5p

Delas Viognier 2010 (75720, 79 kronor)
Bra viognier från klassisk Rhôneproducent (som numera ägs av Roederer-imperiet). Medelfyllig och bred fruktig smak med kryddor, ananas och fruktpastiller. Bra längd och bra aromatisk avslutning. 3/5p

La Motte Shiraz 2009 (70793, 154 kronor)
Härlig shiraz med en lite rökig pepprig doft och inslag av charkuterier. Medelfyllig lite stram och koncentrerad smak av mörka bär, örter, peppar, fat och charkuterier. 4/5p

Quinta do Mouro 2006 (75530, 240 kronor)
Kryddig och utvecklad portugis från Alentejo. Medelfyllig bär- och fruktdriven smak av röda bär, choklad, fat och örter. Här finns inslag av hallon och lakrits och trots att vinet är från 06 så har det ända bra syror i eftersmaken.

San Vincenzo IGT 2010 (85159, 93 kronor)
Från suveräna producenten Anselmi i Soave  – men vinet är klassat som en IGT och inte en Soave DOCG. San Vincenzo är gjord på en blandning av garganega, chardonnay och sauvignon blanc och druvorna har fåttt en längre tids urlakning med musten. Naturlig jäst och ingen klarning – det här är ett kryddigt vin med en torr till halvtorr smak av tropisk frukt (mango, papaya), druvskal och mineral/krita. Eftersmakn är lång, eldig och koncentrerad. Något för dig som vill ha något annat än chardonnay eller sauvignon blanc! 4/5p

Cellar Cal Pla Blanc Crianza 2009 (70284, 149 kronor)
Vita viner från hajpade Priorat är vi inte bortskämda med men här är ett riktigt trevligt sådant.  Jag hittar tyvärr ingen druvinfo på vare sig Cellar Cal Pla’s hemsida eller hos importören Wine List AB – men jag gissar på att det är mestadels garnacha blanca som står för innehållet i det här vinet. Vinet har en härlig och intressant doft av apelsin och citrusfrukt. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt och en lite bränd jordig ton. Men syrorna är härligt citrusfriska och finishen är lång och kraftfull! 4-4,5/5p

Cellar Cal Pla Negre Crianza 2007 (70006, 159 kronor)
50 procent garnacha, 45 cariñena och 5 procent cabernet sauvignon. Stor doft av läder, häst, kryddor och torkaf frukt. Lite klassisk ”hot and dusty” garnacha-ton. Smaken är kryddig och koncentrerad med torkad frukt, örter, kryddor och läder. En lite funky gödselton – men bra syror i eftersmaken. Ett riktigt prisvärt vin från Priorat! 4/5p

Bolo 2010 (74641, 139 kronor)
Rafael Palacios startade det här projektet så sent som 2004. Vinet kommer från Valdeorras och gjort på gamla stockar druvsorten godello som vuxit på hög höjd. Det här verkar vara instegsvinet men det är inget fel på smaken. Vinet har en blekt gul färg och en doft av mogen frukt. Smaken är frisk med inslag av paprika, fruktspastiller, mogen frukt och druvskal. Kryddig avslutning. 3,5/5p

Wolfer Goldgrube Riesling Kabinett 2008 (70304, 191 kronor)
Daniel Vollenweider bakom Weingut Vollenweider är en nykomling i Mosel och han gjorde sitt första vin 2000 efter att han köpt några hektar av det inte helt kända läget Wolfer Goldgrube (en hel del oympade stockar!). Men det här är riktigt lovande. Doften är klassisk mogen riesling med druvor, blommor, honung och en litet inslag av petroleum. Smaken halvtorr och mycket frisk med en fokuserad blommig smak av druvor, honung, citrus och petroleum. Lång härlig eftersmak. 4/5p

Domaine Jean Bousquet Malbec 2010 (70956, 79 kronor)
Grundat av en fransman i Argentina, Mendoza och Tupungato-distriktet 1997 där Jean Bousquet planterade druvor 1250 meter över havet.  Klassisk malbecdoft med massor av mörka bär och örter men också lite läder och tobak. Medelfyllig stram och örtig smak av mörka bär, tobak och örter. Lite stjälkig med paprika och blyertstoner.

Jean Bousquet Malbec Grande Reserve 2008 ((75712, 149 kronor)
Mer av allt ovan men också med en mjukare inramning. Reservevinet har en tät smak av mörka bär, fat, mynta ek och nötkött. Här finns också inslag av choklad och lite tuffa syror men allt lindas in i mjuk härlig frukt. 3,5/5p

(Vinerna är som vanligt bedömda enligt en fempoängsskala där 1 står för ett felfritt vin, 2 för ett hyfsat vin, 3 för ett bra vin, 4 för ett mycket bra vin och där 5 är ett vin i absolut världsklass. 4/5p utläses 4 av 5 möjliga poäng). De flesta vinerna här ovan skulle också kvala in som ”fynd” i min prisvärdeskala som går från ej prisvärda över bra köp och avslutas med fynd!)

Schaefer, Sadie och Fèvre superstjärnorna i mars

Dela denna artikel

1 mars, 2012 klockan 13:39

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  – pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

 

 

La Frosca 2009 – en modern klassiker

Dela denna artikel

13 februari, 2012 klockan 11:41

Soave drogs länge med ett rätt dåligt rykte. Det italienska distriktet gjorde vita viner som kändes mer eller mindre oinspirerade. Men det har hänt mycket de senaste 10-15 åren.

Och ska man generalisera (vilket man väl kan få göra ibland!) så blir det vita italienska vinerna allt bättre. Bättre kunskap om rätt växtplatser och rätt vinmakarmetoder har gjort att det vita vinerna från till exempel Soave har gjort enorma framsteg.

Det här vinet från Gini är lite av en modern klassiker. Gini gör två torra topp-Soave, Contrada Salvarenza och La Frosca. Vingården La Frosca består av 6 hektar garganega som växer på på en jordmån som består av vulkanisk bergart och kalksten. Genomsnittlig ålder på stockarna är 50 år. Delar av vinet har jäst på ståltank och andra delar har jäst på träfat. Vinet har inte genomgått malolaktisk jäsning och har efter jäsningen lagrats på jästfällningen i minst åtta månader på 228 liters ekfat (men knappast nya!).

Det brukar ge att vin som har en härlig koncentration och friskhet på en och samma gång. Och La Frosca 2009 som släpptes i den här veckan är inget undantag.

Gul färg och stor utvecklad doft av mogna äpplen, blommor, honung, lanolin och melon.
Medelfylligt smakrikt vin med inslag av mogna äpplen, honung, bivax och lanolin. Runda men ändå fräscha syror med inslag mineral. Lång välbalanserad eftersmak. Drick nu eller spara i upp till 5 år.

Här hittar du vinet på Systembolaget!

Cumaro Rosso och La Frosca får en ny chans

Dela denna artikel

27 september, 2010 klockan 11:31

Kan det bli fel när man provar 200 viner på fyra-fem timmar? Självklart kan det bli det och därför brukar jag ibland testa om erkänt bra viner som jag gett ett dåligt betyg.

Det är mycket som spelar in när man provar vin. Dagsformen på vinet och provaren har en inte alls negligerbar inverkan. Jag kan ha haft en dålig dag, vinerna kan ha stått på ett ogynnsamt ställe i provningsordningen och vi kan ha fått en mer eller mindre defekt flaska till provningen.

Det första känner man förstås på sig. Defekta flaskor bör någon av de 10-20 samlade vinkritikerna på Systembolagets vinprovningar kunna hitta men det är erkänt svårt att hitta eller spåra flaskor som inte är direkt defekta utan bara lite ”trötta”.

Ett större hot är ändå provningsordningen. Senast när jag provade oktobernyheterna stod jag och diskuterade just den saken med en av mina vinprovarkollegor. Inte sällan ställer Systembolaget de strama och sträva italienska vinerna efter bär- och fruktbomberna från nya världen. Upplägget gör att italienarna inte har en chans. De känns torra och raspsträva och det påverkar förstås slutpoängen.

Vis av de erfarenheterna beslöt jag mig för att testa om två viner som jag gav ett si så där betyg när jag provade dem bland septembernyheterna. Ginis La Frosca Soave Classico 2008 (94417, 149 kronor) och Umani Ronchis Rosso Conero Cumaro 2006 (94419, 159 kronor) är två modernna klassiker. Den senare fyller 25 med årets årgång och båda vinerna har tillhört det italienska toppskiktet under en lång tid. Men den här gången tycket jag den första var lite tung och klumpig och den senare ungt, kärv och lite trist.

Jag brukar annars ge båda vinerna en halvpoäng till en poäng mer i blindprovningar och frågan är om det var mig eller vinet det var fel på. Låt oss börja med det röda.

Rosso Conero ligger intill havet i regionen Marche. Normalt görs det röda vinet på druvsorten motntepulciano och så också Cumaro Rosso. Umani Ronchis vin är en riktig klassiker och var ett av de första vinerna som satte Rosso Conero och modern italiensk vintillverkning på kartan. Det är dessutom en personlig favorit sedan tidigt 90-tal.

2006an har som vanligt en vacker djupt mörkröd färg och en härlig doft av mörka körsbär, rostade ekfat och örter. Men i smaken är den fortfarande ung och stram. Körsbärsfrukten och smakerna av mörk choklad finns där men den känns lite torr och snipig i avslutningen. Provningen konfirmerar med andra ord provningen på Systemoblaget – och frågan är om det är den generella italienska standarden som hunnit i kapp eller om vinet bara är för ungt i nuläget. Jag satsar på det senare och gömmer ett par buteljer på något mörkt ställe i minst ett par år!

Ginis La Frosca personifierar på liknande sätt allt som är bra med Soave (det finns mycket dåligt också!). Jag tyckte länge att italiens vita torra viner tillhörde landets mest överskattade (särskilt Soave) men just La Frosca (100 procent garganega) var ett av vinerna som fick mig att ändra uppfattning.

2008an har en utvecklig lite kryddig och smörig doft med äpplen, rostade ekfat, melon och ananas. Smaken är kryddig och du känner alkoholen – men en är ändå frisk med inslag av äpplen, rostad ek och ananas. Ett riktigt kraftpaket och det är förmodligen det som gjorde mig tveksam. Inte lika frisk och läcker som tidigare men ändå ett riktigt bra vin!

Håller du med? Kommentera artikeln!

Huvudnyheter