Uppkorkat

Känner du till Vin de Pays des Côtes Catlanes? Det är förmodligen inte ett av de områden som du dricker mest viner ifrån. Men som vanligt när det gäller franska södern så överraskar vinerna i kvalitet.

Det är länge sedan den franska södern var känd för anonyma bulkviner utan någon som helst distinktion. Är det något de senaste 10-20 årens utveckling i Frankrike visar så är det att vinmakarna från det vidsträckta Languedoc-Roussillon gör några av Frankrikes mest intressanta viner.

Därför var det inte helt oväntat att en av vinmässans stora överraskningar var just två uppsättningar från Roussillon! En av dessa stod Jean Pla för – en så kallad handlare eller ”negociant” för ett gäng viner från Vin de Pays Côtes Catalanes. Han stod där och såg lite ensam ut – men hans viner fångade mitt intresse. Jag har nämligen svårt att motstå färgglada och lite burleska franska etiketter med druvnamn som grenache och syrah på. Naturligtvis finns det en amerikansk och lite stramare uppsättning av etiketter ämnade för den amerikanska marknaden.

Jeans Plas viner är enkla och kostar inte mer än 60-80 kronor flaskan när de säljs till restauranger. Jean är också lite av den gamla tidens vinhandlare. Frågar du honom om vinerna så rycker han på axlarna – det är inte så mycket att säga, säger han. De görs traditionellt –  alltså inte mycket att orda om. Men vinerna är härliga, särskilt hans La Passion Vieilles Vignes, fyllda med frukt, kryddor och bärsmaker och en koncentration som går långt bortom priset.

Jag kanske var överdrivet positiv på grund av ett gott mässhumör men jag var riktigt imponerad av smakrikedomen och de härliga fruktsmakerna i vinerna. Här är vinerna som jag provade!

La Passion Grenache Blanc 2010
Ljust gul med en lite mineralig doft av grön kryddig frukt och örter. Smaken medelfyllig och kryddig med tropisk grön frukt och fruktpastiller. Bra struktur och en lite kryddig eldig finish!

La Passion Grenache Blanc 2008
Det här vinet har legat två år på fat och har en gul färg. Doften är nästan lite rökigt med en krutig komplexitet och inslag av fruktpastiller. Smaken är medelfyllig och kryddig med inslag av fruktpastiller och grape.

La Passion Grenache Noir 2010
Grenacheröd färg. STor kryddig doft med massor av röda bär! Medelfyllig och bärig smak av hallon, kryddor och örter. Eldigt med bra intensitet och lång finish.

La Passion Grenache Noir 2008
Ljust röd färg. Stor kryddig doft av röda bär, örter, peppar och tobak. Medelfyllig koncentrerad smak av röda bär, örter, kryddor och kaffe. Lång och koncentrerad eftesmak.

La Passion Grenache Vieilles Vignes 2006
Från 80-åriga stockar där olika vingårdar har vinifierats för sig. Avkastningen ligger på runt 20 hektoliter per hektar. Vinet har legat tre år på gamla fat innan det blandades och tappades på flaska. Mörkt röd med orange ton.  Stor doft av röd frukt, nötter, kryddor och läder. Smaken är fyllig och superkoncentrerad med inslag av röda bär, läder, kryddor och tobak. Tuffa men välintegrerade syror och en suverän längd i eftersmaken.

La Passion Grenache Noir Vieilles Vignes 2008
Djupt mörkt röd med begynnande mognadston. Ung doft av örter, kryddor, peppar, kaffe och tobak. Medelfyllig till fyllig intensiv och koncentrerad ung smak av röda bär, örter, fat, tobak och läder. Suverän längd och unga tuffa syror.

La Passion Syrah 2010
Mörkt blåröd färg. Stor bärdriven doft av mörka bär, örtkryddor och peppar. Medelfyllig till fyllig och koncentrerad smak av mörka bär, örtrkyddor, peppar och choklad.

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vin – Eben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

Det har varit mycket exklusiva nyheter och fullt fokus på Sydafrika och ”naturviner” här i Uppkorkat ett tag. Nu är det hög tid igen att titta lite närmare på bolagets bästa budgetfynd.

Allt är inte nyheter och Uppkorkat provar förstås igenom de flesta nya årgångarna av gamla godingar också. Här är några av mina favoriter just nu som du kan servera till påskhelgens lamm eller lax utan att skämmas om du nu skulle ha glömt att köpa på dig något bra vin. Och de håller dessutom långt bortom påsk!

Låt oss börja med att konstatera ännu en gång hur bra vinerna från 2009 är i Rhônedalen. Jag kan fortfarande inte säga vilken som är bäst, 07an eller 09an, men jämfört med den riktigt klena årgången 2008 är vinerna helt lysande. Och senast jag var upp i Stockholm och provade fick jag svart på vitt på detta.

Kollegan Thomaz Grehn på GP serverade mig två viner blint. Uppgiften var att säga vilket av de båda som var bäst. Jag pekade självsäkert på glas nummer två som visade sig vara Guigals Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor). Och inget konstigt med det eftersom det brukar vara ett riktigt bra vin. Men det intressanta var vad som var i glas nummer ett – Château Mont Redon 2008 (2811) – en gammal Châteauneuf-du-Pape-favorit som kostar 229 kronor.

I det här fallet var det ingen match. Guigals Côtes-du-Rhône sopar banan med det mer än dubbelt så dyra vinet med en koncentrerad kryddig smak av mörka bär, örter och mineral. Château Mont Redon känns tunn och oinspierard i jämförelse och jag misstog den till och med för en pinot noir!

2009 verkar vara bra i hela franska södern och en annan gammal favorit, Reserve de la Condaminte 2009 (12804, 69 kronor), visar också god form. Också här möter vi en kryddig smak av mörka bär med inslag av salmiak. För samma pris hittar vi Reserve du Vieux Noir Malbec 2010 (2212, 69 kronor) som även den bjuder på massor av mörka bär – men här är syrorna lite tuffare och strävare. Men båda bjuder på riktigt mycket vin för pengarna.

Portugisiska Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor) från distriktet Terrea do Sado i närheten av Lissabon har jag skrivit upp tidigare och 2009an är riktigt fin. Här är det mer torkad frukt och lite läder i saken även om det också har en skön kryddighet i all frukten. Vill du ha något mjukare så prova Eikendal Cabernet Franc ( 95051, 99 kronor) som har en skön mjukt bärig smak (svarta vinbär) med lite inslag av rökiga fat, choklad och blyerts och en lång eftersmak.

Över till de vita vinerna och några klassiker. Österrikiska Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor) brukar bjuda på kryddig och fruktig smak inslag av kiwi och med bra koncentration och lång eftersmak. Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor) är torrare och friskare med en fokuserad rieslingsmak med inslag av citrus och gröna äpplen och en eftersmak av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor) är något för dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Och vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor) med sin nästan hårda krusbärssmak med inslag av krita och kalk.

Låt oss avsluta med något sött till årets första rabarberpaj. Nederburg Late Harvest 2010 (2741, 79 kronor) är en härlig blandning av chenin blanc och riesling. Smaken är mycket söt och koncentrerad med aprikosmarmelad, nötter och citrus. Ett härligt vin att avsluta en härlig kväll med!

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

Diskussionerna om så kallat ”naturligt vin” går vidare i sociala medier, här i min blogg och på andra ställen. Oavsett vad man tycker så är det här ett ämne som engagerar folk och jag gissar att ”naturvinerna” kommer att dominera den svenska vindebatten det närmaste halvåret.

Det märktes inte minst i provnignsrummet i torsdags när jag och ett gäng andra journalister provade igenom några ”naturviner”. Ändå är vi inom ”gammalmedia” (dit jag räknar de flesta av oss som fanns i det rummet – även om många i dag har foten i båda gamla och nya medier) på intet sätt först med att diskutera viner som görs med så lite intervention som möjligt.

Bloggare som Ingvar Johansson och Jörgen Andersson på Billigt Vin och Niklas Jörgenssen på Wine Virtuosity har skrivit om fenomenet länge. Och jämfört med till exempel utbudet i Danmark så ligger Sverige rejält efter (2010 hölls en mässa som kallades Fri Vin och med loganen ”Naturlig vin dit gamle svin” i Köpenhamn).

Det handar inte heller om någon helt ny trend, som jag och många andra också har sagt tidigare. Det finns vinmakare av kvalitetsviner som gjort det här i åratal utan att ha brytt sig om att basunera ut sina viner som ”naturliga”. Men det som händer nu är att Systembolaget gör en lansering av ett 20-tal så kallade ”naturviner”. Och för första gången når de här vinerna ut till (eller har i alla fall möjlighet att göra det) till en bredare allmänhet. Och det är riktigt bra.

Ett problem som jag nämnde i min förra artikel är att Systembolaget inte kommer att marknadsföra vinerna som ”naturliga viner”. Så frågan är hur konsumenterna ska få kunskap om de här vinerna (annat än om vi journalister klumpar ihop dem i våra artiklar)? Ett annat är att åtminstone några, kanske flera, av vinerna som lanseras tidigare funnits i sortimentet men då inte kallats ”naturliga viner” (tex vinerna får Domaine Gauby).

Allt detta beror naturligtvis delvis på den begreppsförvirring som råder på området (och som diskuterats på ett bra sätt i kommentarstråden här!). Det blir förstås inte bättre av att ett av de få viner som i torsdagens provning tydligt hade utskrivet ”vin nature” på etiketten – Brocards Chablis Vin Nature 2010 – inte fanns med på listan över ”naturviner” eftersom Brocard inte anser sig vara en producent av ”naturliga” viner.

Som jag sa oven så fortsatte debatterna på sociala medier och jag hade turen att hamna i en tillsammans med Staffan Adin, tidigare assisterande Kategorichef på bolaget, och som var ansvarig för inköpet. Så här säger han om listan när jag frågar honom om kriterierna:

”…listan är baserad på om producenten själva betecknar sig som naturvinsproducent, en del är helt öppna med att de betecknar sig som naturvinsproducenter. Och då enligt de kriterier som olika naturvinsorganisationer ställer upp, b.la. då hur mycket svavel man får använda. I de fall där det har varit oklart hur producenten förhåller sig till naturviner har frågan ställts via den svenska leverantören och i vissa fall som t.ex. Joly så har de varit väldigt tydliga med att de inte vill bli beteckande som naturvinsproducent.”

Så vilka är de vinerna som släpps den 2 april? Här de ”naturviner” (som bolaget kallar dem) som jag fått på en lista plus Brocards vin som jag nämnde här ovanför.

Men den verkar inte vara riktigt komplett och innehåller en del andra småfel – så jag ber att få reservera mig för fel till dess att jag får en ny och mer uppdaterad variant. Jag återkommer inom kort med provningsanteckningar!

Naturviner på bolaget 2 april

Vita viner

• Chablis Vin Nature 2010 (91146, 169 kronor), Chablis, Frankrike, JM Brocard

• Chablis Domaine Pattes Loup 2010 (91155, 199 kronor), Chablis, Frankrike, Domaine Pattes Loup

• Fontansanta Manzonni 2010 (90319, 274 kronor), Vigneti della Dolomiti, Italien, Foradori

• Matassa Blanc 2008 (91156, 295 kronor), VdP des Côtes Catalanes, Domaine Matassa (OBS! Står årgång 2009 i en annan lista)

• Coste di Riavola 2007 (90125, 179 kronor), Langhe, Italien, San Fereolo

Rosé

• Not 2009 (90071, 235 kronor), Friuli-Venezia-Giulia, Italien, Paraschos

Röda viner

• Morgon Cuvée Classique 2010 (91150, 179 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard

• Morgon Côte du Py (91151, 249 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard

• Morgon Cuvée 3.14 2009 (???, 366 kronor), Morgon, Frankrike, Jean Foillard (ej med på provningen)

• Morgon 2010 (90672, 198 kronor), Morgon, Frankrike, Marcel Lapierre

• Domaine Gauby les Calcinaires Rouge 2010 (91147, 189 kronor), Côtes-du-Roussillon-Villages, Frankrike, Domaine Gauby

• Daomaine Gauby Vieilles Vignes Rouge 2009 (91148, 369 kronor), Côtes-du-Roussillon-Villages, Frankrike, Domaine Gauby

• Matassa Cuvée Romanissa 2009 (91154, 295 kronor), VdP Côtes Catalanes, Frankrike, Domaine Matassa

• Foradori 2009 (91221, 219 kronor), Teroldego Rotaliano, Italien, Foradori

• Dolcetto di Dogliani 2010 (90029, 143 kronor), Dolcetto di Dogliani, Italien, Cascina Corte

• San Fereolo 2001 (90048, 249 kronor), Dolcetto di Dogliani, Italien, San Fereolo

• Barbera 2009 (90034, 178 kronor), Piemonte, Italien, Cascina Corte

• Barolo Serralunga 2007 (90159, 249 kronor), Barolo, Italien, Ferdinando Principiano

• Brunello di Montalcino 2007 (???, 399 kronor), Brunello di Montalcino, Italien, Santa Marica (ej med på provningen)

• Corte Sant’Alda Amarone della Valpolicella 2008 (91139, 499 kronor), Amarone della Valpolicella, Italien, Corte Sant’Alda

Diskutera du också! Gör det antingen under den har artikeln eller i den här tråden:

Senare idag går tredje avsnittet av Uppkorkat som tv-program ut på 24HD. Den här gången handlar det om danska vinbarer och vi har besökt tre ställen med lite olika inriktning. Två av dessa fokuserar på ekologiska/biodynamiska respektive naturliga viner.

Därför passar jag också på att tipsa om de bästa ekologiska produkterna på bolaget. Jag har tidigare skrivit om de vita vinerna (här och här) – idag är det dags för de röda. Och eftersom det varit en hel del lyxviner här i bloggen på sista tiden så är det extra kul att åtta stycken kostar under 100 kronor.

Först en bekännelse: Sist jag skrev om ”ekoviner” fick jag ett samtal från en bonde som gjorde klart att det inte finns några ekologiska viner. Och han har ju  rätt – det är druvorna som är odlade enligt organiska, ekologiska eller biodynamiska principer. Men försök själv att skriva ”vin från druvor som odlats enligt ekologiska principer” genomgående i en artikel och du förstår problemet. Jag kommer därför att skriva ”ekoviner” och ”ekologiska viner” och med det menar jag druvor som odlats med ekologiska metoder (dvs utan bekämpningsmedel eller konstgödsel).

Du kan läsa mer om mina tankar om ekologiskt här!

Nog snackat – nu till vinerna. Ska man vara lite kritisk så kan väl tycka att de flesta går i samma stil. Det borde finnas utrymme för mer variation även bland ekovinerna!

Vi börjar i södra Italien och med ett vin som ibland är riktigt bra. il Nostro Rosso del Salento 2010 (32205, 55 kronor) är gjort på en cocktail av 90 procent negroamaro och 10 procent primitivo och har en lätt frisk och bärig smak med inslag av röda bär, torkad frukt och tobak. Här finns bra syror och en lite rökig touch som ger komplexitet till vinet och 55 kronor är ju inget dåligt pris!

Frågar du mig så borde Sicilien vara för varmt för druvsorte merlot men Zeta Troppo Merlot Cabernet 2009 (2180, 64 kronor) har riktigt bra druvkaraktär med inslag av mörka bär, kaffe, blyerts och örter. Drick till höstens grytor!

Vill du ha lite mognad i ditt vin så prova Azabache Crianza 2007 (2708, 79 kronor) från Rioja. Druvsammansättningen är den klassiska med 60% tempranillo, 30% garnacha och 10% graciano. Vinet har tempranillos kryddighet och runda smak av röda bär, torkad frukt, fat, dill, choklad och örter. Läcker Rioja till ett väldigt trevligt pris!

Cameleon Reserva Cabernet Sauvignon 2010 (6518, 79 kronor) är ett suveränt exempel på det som vi vinnördar brukar kalla för ett ”fruktdrivet vin”. Ett vin fullt av solmogen frukt och mjuka bäriga smaker. Men i det här fallet är de koncentrerade smakerna av mörka bär (svarta vinbär och plommon) och ekfat (vanilj) kombinerad med bra och lite tuffa syror.

Vi fortsätter med de udda druvblandningarna och Sicilien. Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon 2010 (32452, 89 kronor) är ett kraftfullt vin med en koncentrerad smak av plommon, körsbär och torkad frukt. Här finns rejäla syror som är inlindade i mjuk frukt och en lång eftersmak med inslag av vanilj.

Vi fortsätter med rätt kraftfulla och bäriga viner. Chilenska Misiones de Rengo Reserva 2009 (6510, 89 kronor).  Återigen möts vi av ett medelfylligt vin med en koncentrerad smak av mörka bär (svara vinbär), tobak, choklad och vanilj. Bra längd och bra koncentration i eftersmaken.

Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere 2009 (6586, 90 kronor) kommer också från Chile men är saftigare och mjukare i stilen. Här är inledningen lite bitter med röda och mörka bär, örter och fat. Men avslutningen är lite saftig med mjuka och inlindade syror. Publik helt enkel.

Och slutligen ett vin med lite annan karaktär. I Château Pech-Latt 2010 (2233, 93 kronor) från Corbières i södra Frankrike dominerar örtigheten och de provencalska kryddorna över bärigheten. Här finns en härlig pepprighet med inslag av rökt korv och björnbär. Lite kärvare men ändå välbalanserad!

Tabellen med alla ekovinerna hittar du här!

Sommarkänsla har vi väl alla haft den senaste tiden. Därför känns bolagets sommarlansering helt rätt i tiden. Och riktigt bra priser är det. Äntligen en speciallansering som är värd namnet.

Låt oss börja med rosévinerna – den perferkta törstsläckaren en varm dag eller en fantastisk matchning till det mesta där rött eller vitt känns lite fel. Rosévinskonsumtionen ökar stadigt och det är kul!

Det roligaste av allt är att du för dryga 60 kronor kan köpa viner som sydafrikanska South Atlantic Rosé Shiraz 2010 (92235, 65 kronor) och franska Montregal 2010 (95415, 66 kronor). Den senare (från Provence – var annars!) är stramare, örtigare och friskare. Sydafrikanaren är rundare och mjukare med en lite saftig smak av jordgubbar. Men båda funkar både som drink och till mat (till exempel en buffé med pastasallader, bröd, kyckling etc).

Ännu bättre är chilenska Las Mulas Reserve Cabernet Sauvignon Rosé 2010 (90319, 73 kronor) från Miguel Torres. Det här är ett av Torres senaste projekt och en vingård som kör helt med organisk/ekologisk odling av druvorna. Vinet doftar gott av röda bär som hallon och vinbär. Smaken är frisk och koncentrerad med hallon, vinbär och örter. Det har också en fräsch mineralig ton av krita och en lång eftersmak. Sa någon grillat?

Marchesi Mazzeis Maremmaegendom producerar också ett lite kraftigare rosévin. Belguardo Rosé (99148, 89 kronor) var bra redan förra året och 2010 håller också hög klass. 50/50 procent av sangiovese och syrah (som fått upp till 12 timmars skalkontakt) har gett ett fräscht vin som också det smakar hallon, mineral och örter. Bra längd och balans! Och nyckeln till fräschören är förstås en låg jästemperatur – 14-16 grader.

Missa inte heller Château Ksara Sunset Rosé 2010 (92259, 89 kronor) från en av Libanons bästa vinproducenter. Cabernet franc och syrah och gjord på ungefär samma sätt som Belguardo – Sunset Rosé är lite jordigare och mineraligare i tonen men har samma friska smak av röda bär.

De vita då? Ja gillar du chardonnay så lär du inte bli besviken – för här finns en handfull riktigt bra viner – och alla från Nya Världen.

Torres (igen) Santa Digna Chardonnay 2010 (90315, 69 kronor) påminner nästan om en sauvignon blanc i fräschören. Grön frukt, krita/mineral och en lite aromatisk ton ger ett vin som både doftar och smakar sommar.

Även Tierra Alta Collection Chardonnay 2010 (90323, 70 kronor), också den från Chile, drar åt det aromatiska hållet. Det har en lite kryddig ton och smaker av ananas och lime.

Då är Intipalka Chardonnay 2010 (90320, 89 kronor) mer klassisk chardonnay i stilen. En doft av smör och tropisk frukt leder vägen till en ganska rund och smörig smak. Vinet kommer dessutom för ovanlighetens skulle från Peru.

Men är du ett riktigt fan av druvsorten så får du inte missa Elgin Vintners Chardonnay 2009 (92240, 129 kronor) från distriktet med samma namn i närheten av Kapstaden. Doften är fylld av tropisk frukt, mineral och inslag av rostade fat. Smaken är medelfyllig, fruktdriven och koncentrerad med inslag av rostad ek, nötter och mineral. Avslutningen är lång och komplex – som gjord för grillad lax i sommar.

Vill du ha kryddigare vitviner så prova Alta Gloria Torrontes 2010 (92243, 63 kronor) eller Domaine de Muret Viognier 2010 (90369, 72 kronor) – båda med en bred smak av tropisk frukt och kryddor.

Argentinska Alta Gloria står också för ett av de bästa röda fynden - Alta Gloria Malbec 2010 (92242, 63 kronor) med en ganska utvecklad smak av röda bär, torkad frukt och tobak. Girolamo Aglianico 2009 (92255, 69 kronor) är stramare och blandar torkad frukt, mörka bär, choklad och örter. Båda ger riktigt mycket vin för pengarna.

Étnico Red Blend 2009 (90314, 77 kronor) är ett annat häftigt vin – också det från Sydamerika, ekologiskt och gjort på 45% syrah, 40% merlot och 15% cabernet sauvignon (sedan kan man förstås diskutera hur ekologiskt det är att frakta det till Sverige!). Här möts vi av röda bär, torkad frukt, knäck, kryddor och tobak. Vinet har bra syror och en bra avslutning.

Det är svårt att hitta bra Chianti under hundralappen Gratena 2007 (90367, 79 kronor) men så snackar vi också en bra årgång. Gratena går i den lite oxiderade skolan med en stram koncentrerad smak av mörka körsbär, örter och med en hint av trä. Vill du stanna kvar i Italien men ha ett lite saftigare och rundare vin så pröva Paolo Leo

Alberello Vecchio Primitivo 2009 (99146, 79 kronor). Det märks att det är gjort på samma druvsort som Kaliforniens zinfandelviner – men trots at det har samma saftiga smak av bär (svarta vinbär) så är det ändå lite stramare än sina amerikanska motsvarigheter.

Slutligen så heta spanska distriktet Bierzo och Tercer Motivo Mencía 2007 (92247). Vinerna härifrån brukar kosta det dubbla  – och det är ingen garant för kvaliteten. Men det här är riktigt bra. Vinet har menciadruvans lite syrliga smak av mörka bär, kryddor och örter. Här finns också en touch av tobak och mineral. Kul med en mencia i bra prisklass!

Här hittar du tabellen med alla vinerna och ölen!

Så lite tid och så lite pengar. Och så mycket bra viner att testa och köpa. Det är riktigt kul och lite annorlunda nyhetssläpp som når hyllorna idag tisdag. Och efter vårlanseringen är det åter dags för lite dyrare viner från Spanien, Italien, Sydamerika, Tyskland och Frankrike.

Här hittar du mina favoriter. Hela tabellen med alla provade viner hittar du här! Men kolla också månadens mest prisvärda här!

Nya världen

Låt oss börja i Nya Världen och med druvsorten syrah. Syrah har sin egen speciella stil i både Frankrike och Australien. Men viner gjorda på den här tjockskaliga, bäriga och pepprigt sträva druvsorten kan anta en mängd olika former – och särskilt i Nya Världen. Här är två fantastiska exempel som är lite av en mix av de Rhône och Barossa Valley.

Antu Ninquén Syrah 2008 (92025, 149 kronor) från chilenska Viña MontGras är gjort på 100 procent syrah från Colchagua och har lagrats 18 månader på franska och amerikanska fat varav hälften var nya. Färgen är mörkt blåröd opak. I doften finns mörka bär (svarta vinbärssaft) och lite sylt. Smaken är fyllig, koncentrerad med inslag av mörka bär (björnbär och svarta vinbär) örter, fat och tobak. Eftersmaken är sträv och maffig. Drick nu eller lagra i upp till 5 år! Till vilt och smakrika kötträtter.

Ojai Santa Barbara Syrah 2007 (99629, 259 kronor) är från USA och Santa Barbara strax norr om Los Angeles. The Ojai Vineyard har specialiserat sig på Bourgogne och Rhôneinspirerade viner. Det här vinet är gjort på 85 procent syrah, 10 procent grenache och 5 procent mourvèdre. Vinet har lagrast 16 månader på franska ekfat varav 20 procent var nya. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Doften känns fortfarande lite knuten med inslag av rök, mörka bär och örter. Smaken är mer uttrycksfull och fyllig med en bitter ton av mosade bär, örter, bränt gummi och tobak. Ett kryddigt bärigt och lite pepprigt vin som smakar både Rhône och Nya Världen. Drick nu eller spara något år till vilt och smakrika kötträtter.

Låt oss fortsätta i Sydamerika och den här gången med malbec! Och är du fan av druvsorten så bör du inte missa de här två vinerna från Bodegas Riglos båda från Mendoza i Argentina.

FLD Riglos Gran Malbec 2008 (94592, 199 kronor). FLD är namnet på vingården och står för Finca Las Divas men det är inget divigt över vinet. Nej har snackar vi rättfram fruktkoncentration (det känns som att man skulle kunna ”ställa” en sked i glaset): fylligt, eldigt och superkoncentrerat med mörka bär, örter, fat och en lång komplex eftersmak. 100 procent malbec och 20 månader på fransk ek. Gillar du amarone och vill pröva något nytt? Leta inte längre!

FLD Riglos Gran Corte 2008 (94591, 279 kronor). Firmans prestigevin och ännu mer koncentration. 50 procent malbec, 20 procent cabernet sauvignon och 10 procent cabernet franc som fått runt 22 månader på fat. Vinet är svart i färgen och har en ung knuten doft av mörka bär, örter, knäck och grädde. Smaken är fyllig och packad med mörka bär, örter, choklad, vanilj, grädde och tobak. Men det lyckas ändå hålla en balans mellan frukten och de inlindade syrorna. Det här är ett stort vin som kan lagras i några år!

Södra Frankrike och Rhône!

Vacqueyras Le Clos 2009 (99578, 199 kronor). MonTirus började anamma organiska/ekologiska metoder 1986 och tio år senare gick man över till ett biodynamiskt jordbruk. Det här vinet kommer från 8,5 hektar och är gjort på 50 procent grenache och 50 procent syrah. 31 hl/ha i skördeuttag (35 är högsta tillåtna) har gett ett mörkt och ogenomträngligt blårött vin med en doft av kryddor och mosade bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en intensiv lite bitter smak av mosade bär, vitpeppar, örter och plommon. Bra lite tuggbar avslutning med sträva syror! Drick nu eller lagra upp emot en 5-8 år.

Clos Saint Jean 2008 (99913, 299 kronor). 2007an var fantastisk och tydligen tillhör Clos Saint Jean de egendomar Châteaneuf-du-Pape som lyckades under den svåra och regniga årgången 2008. Det här är ett fantastiskt vin med en lite bitter och fyllig smak av torkad frukt, kryddor, choklad och örter. Här finna även inslag av nötkött och tobak. Vinet har en lång och välbalanserad eftersmak med inlindade tanniner. 75% grenache, 15% syrah, 4% mouvedre, 3% cinsault, 2% vaccarese och 1% muscardine samt ett så lågt skördeuttag som 25 hl/ha. Kan lagras 3-7 år.

Hermitage Marquise de la Tourette 2007 (99542, 298 kronor). Ett av mina favoritviner från Delas. 100 procent syrah från 10 hektar. Vinet har lagrats 14-16 månader på ett till tre år gamla fat. I dag känns 2007an lite knuten men den kommer att utvecklas – var så säker! Just nu är den lite knuten i både doft och smak. Här finna mörka bär, kakao, kryddor, peppar och en lång lite omogen eftersmak. Ge det 5-10 år i källaren!

La Forge 2007 (90245, 389 kronor). Jag vet att det är dyrt för ett vin som kommer från Corbières och första gången jag provade det i mitten av 00-talet så var det hundra kronor billigare. Men det här är Gérard Bertrands prestigevin och ett bevis på vad man kan göra med den oansenliga carignan från gamla stockar. Vinet är en blandning av 50 procent carignan från 100-åriga rankor och 50 procent syrah. Vinet har fått 15 månader på ny ek och det har en fyllig, sträv och koncentrerad smak av björnbär, mynta, tobak och fat. Det har en nästan enorm längd och trots att det är ungt och strävt så är garvsyran inlindad i förförisk frukt. Det kan lätt lagras i 10 år. Wow!

Louis Jadots Beaune Premier Cru 1999 (99599, 155 kronor). Från fruktbomberna till lite mer nyanserade och eleganta viner. Och nu snackar vi om något så ovanligt som mogen Bourgogne till ett hyfsat pris.  Det här är ett måste om du vill uppleva pinot noir med mognad. Smaken är nyanserad med inslag av röda bär, kaffe, stall och kryddor. Här är det inte kraft som dominerar. Istället möts vi av komplexa mognadstoner och en lång komplex eftersmak. Missa inte heller Pommard 1er Cru Clos de Verger 2008 (90243, 279 kronor) om du vill ha mer ung kryddig pinotfrukt. Drick nu!

Italien

Nebbiolo d’Alba Ochetti 2008 (95315, 169 kronor). Renato Ratti tillhör Piemontes topproducenter det här vinet kommer från vingården Ochetti i Roero. Det här är klassisk nebbiolo med en lite parfymerad doft av tobak, torkade blommor, torkad frukt, örter och knäck. Smaken är koncentrerad och sträv med toner av torkad frukt, örter (salvia), fat och tobak. Supersträvt och superhäftigt helt enkelt! Lagra i 2-5 år.

Paitin Langhe 2006 (90061, 189 kronor). En blandning av 50/50 nebbiolo och barbera som fått 12 månader på fransk ek. Det här är ett vin som luktar mörka bär och häst. Smaken är ung, stram och sträv med inslag av mörka bär, örter, fat och choklad. Det här är ett vin för dig som gillar garvsyra – eftersmaken är nästan smärtsam! Bör kunna lagras i några år.

För mer Italien – se månadens bästa och mest prisvärda röda!

Spanien

Mirto Ramón Bilbao 2006 (92021, 319 kronor). Ramón Bilbao är en klassiska bodega i Rioja och det här är deras prestigevin. 100 procent tempranillo som lagrats i 24 månader på ny fransk ek. Det här är modern Rioja när den är som bäst. Ett mörkt blårött vin med doft af kaffe, rostade fat och mörka bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en bra intensitet och inslag av mörka bär, kryddor och fat. Bra syror som är inlindad i en mörk frukt och en eftersmak av choklad och tobak. Lagra i upp till 5 år!

Altanza Seleccion Especial Reserva 2001 (90175, 319 kronor). Vill du istället ha en mogen oldschool Rioja – prova Bodegas Altanzas Seleccion Especial. Också här snackar vi 100 procent tempranillo och 24 månader på fransk ek. Men det här vinet har en mer klassisk orangeröd färg och en mogen doft av torkad frukt, trä och kryddor. Smaken är koncentrerad med mogen frukt, kryddor, tobak och örter. Här finns också inslag av nötter och något bränt. Drick nu!

Carmelo Rodero Reserva 2005 (92029, 298 kronor). Fram till 1990 levererade Bodegas Rodero druvor till Spaniens då dyraste och kanske bästa vin – Vega Sicilia. Nu gör man själv traditionella Ribera del Dueroviner av mycket hög kvalitet. 90 procent tempranillo och 10 procent cabernet sauvignon som fått 20 månader på fransk ek. Det här är ett fantastiskt vin med en mörk röd färg och doft av kryddor, tobak, örter och rostade ekfat. Smaken är fyllig, superkoncentrerad och eldig med inslag bär, fat, choklad och örter. Eftersmaken är komplex, sträv och eldig och tar aldrig slut. Kan lagras i 10 år eller mer.

Månadens mest prisvärda och bästa viner hittar du här!

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Jag har precis provat igenom nyheterna som lanseras den 1 april i det fasta sortimentet – ni vet de där som är lite billigare och ska finnas under en längre tid på bolaget. Och ska sanningen fram så var det ingen rolig upplevelse.

Jag tror att dagens provning var en av de sämsta jag varit med om sedan jag började prova igenom nyheterna för snart tio år sedan (då skrev jag för Barometern!). Trist och tråkig frukt och till och med ett och annat vin som både luktade och smakade inte bara dåligt utan rent av illa. Vi snackar dåligt hantverk helt enkelt och hur de har kunnat passera bolagets nålsöga är en gåta!

Nej då är påsklanseringen som också den släpps den 1 april mycket roligare. Det handlar om 20 viner som visserligen är lite dyrare men som ger dig bästa möjliga vinupplevelse för pengarna. Här har inköparna valt med omsorg. Som Jean Claude Boissets Santenay Premier Cru La Comme 2009 (99125, 179 kronor) som är en lätt härligt bärig och nervig pinot noir med en nyanserad touch av ek och ett nästan löjligt billigt pris för att vara Bourgogne.

Eller ta mörka, peppriga och örtsmakande Château Mandagot Grande Réserve (92105, 99 kronor) från Languedoc Montpeyroux som är ett lysande exempel på vad södra Frankrike kan erbjuda i koncentration och smakrikedom. Jag hittar ingen information om vinet men gissar att det handlar om ett syrahdominerat vin som utmanar mycket dyrare Rhôneviner.

Men månadens mest prisvärda vin måste vara Barolo Roggeri 2006 (92062, 189 kronor) från Ciabot Berton. Det är otroligt sällan man springer på en Barolo under 250 kronor som smakar så här bra och koncentrerat. Idag hade jag dessutom förmånen att prova Barolo Roggeri 2006 mot Fontanafreddas gamla klassiker Barolo Serralunga d’Alba 2006 (2305, 235 kronor) ett vin som länge var ansett att vara en fantastiskt prisvärd nebbiolo från hjärtat av Langhe.

Men faktum är att Barolo Roggeri sopar banan med Fontanafreddas uttorkade frukt (det vinets glansdagar är över sedan länge). Roggeri är dessutom en vingårdsbarolo där druvorna kommer från lågavkastande nebbiolostockar som vuxit i vingården Roggeri i La Morra. Det har jäst vid en hyfsat hög temperatur på glassfibertäckta cementtankar och lagrats på fat av fransk och slovensk ek (knappast nya). Här möter vi visserligen nebbiolons extremt tuffa syror men de backas upp av en härlig fruktkoncentration. Vinet känns lite oldschool (läder, torkad frukt, torkade blommor, tobak och svamp) och oxiderat men inte på ett trist och tråkigt vis. Längden och intensiteten gör det här till ett stort vin.

Om du vill veta varför vi vinnördar går igång på Barolo – ja då har du nog aldrig haft ett mer prisvärt alternativ!

Har jag inte övertygat dig ännu? Här är ännu ett skäl till varför Côtes du Roussillon är en av de häftigaste vindistrikten just nu! Mörk frukt, tuffa syror och kryddor i en skön förening!

Jag har tidigare skrivit om Oliver Bernstein och hans La Devèze 2007 (94364, 197 kronor). Vinet kommer från 8 hektar i Tautavel, ett underdistrikt till Côtes du Roussillon-Villages, som Oliver Bernstein köpt tillsammans med sin fru Anne-Lise Bernstein. Druvblandningen är klassisk för området med 50% grenache, 25% carignan och 25% syrah. Och eftersom Bernstein är en modern vinmakare så har vinet lagrats på barriques – det vill säga 225 liters nya ekfat.

Det här är andra gången jag provar vinet och det är inte mindre imponerande den här gången.

Färgen är mörkt röd. Doften stor med inslag av mosade bär (björnbär), tobak, kryddor. lakrits  och örter. Här finns också nyanser av fat och viol.

Smaken är medelfyllig till fyllig och eldigt koncentrerad med inslag av kryddor, lakrits, björnbär och fat. Rund mogen mörk frukt som lindar in syrorna! Precis lagom ”kiss of oak” för min smak. Bör kunna lagras i ytterligare en 3-5 år!

Bernstein är annars mest känd för sina Bourgogner som du hittar i beställningssortimentet. Men då behöver du en bra mycket tjockare plånbok. De kostar nämligen mellan 800 och 2000 kronor flaskan!