Skånska vinbloggare – ögonöppnarnas kväll!

Dela denna artikel

25 april, 2012 klockan 20:40

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

 

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vinEben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

 

De bästa vita ekovinerna – del 1

Dela denna artikel

24 september, 2011 klockan 07:00

För drygt en vecka sedan skrev jag om ekotrenden och att vinerna som odlas utan bekämpningsmedel eller konstgödsel bara blir bättre. Och nu har det blivit dags att titta lite närmare på fynden. Vi börjar med de vita.

Okej il Nostro Grecanico 2010 (22803, 49 kronor) kommer inte att ge dig ditt livs vinupplevelse men du får ändå riktigt mycket vin för pengarna. Doften är stor och blommig med inslag av melon. Smaken är medelfyllig och brett fruktigt med en lite aromatisk och eldig avslutning. Personligen saknar jag lite syra – men vad begär man egentligen för 49 kronor?

Argentinska Ecologica Santa Florentina Torrontés Chardonnay 2010 (6231, 64 kronor) går i samma stil och är snäppet bättre. Här är doften stor och aromatisk med en bra kryddighet. Smaken är mer koncentrerad med massor av tropisk frukt (mango och papaya) och en lång kryddig finish. Och gillar du den kryddiga stilen så får du inte heller missa Vida Orgánica Torrontés 2010 (6587, 69 kronor). Drick till kyckling, fisksoppa eller kyckling.

Så över till viner med lite mer syra. Chenin blanc tillhör mina favoritdruvor – personlig, egensinnig och med ett imponerande smakregister som spänner från helt torr till förföriskt söt. Både Domaine FL Le Chenin 2009 (2197, 119 kronor) och Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 (90347, 149 kronor) går helt i den torra stilen.

Den första kommer från Anjou i Loire och har den där lite karaktäristiska fruktpastillaktiga doften med inslag ananas som jag ofta hittar i chenin. Smaken är rejält fruktig men med pigg syra och inslag av samma fruktpastiller som finns i doften. Här finns också ett lite smörigt inslag och eftersmaken är lång och mineralig.

Nya Zeeländska Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 tar det hela till ännu en nivå. Det har en stor härlig doft av sent skördad frukt, botrytis, blommor, citrus och honung. Smaken är frisk och medelfyllig med inslag av mogen citrusfrukt, bivax, smör och fat. Jag hittar också inslag av rostad ek, nötter och honung. Och visst finns den där smaken av fruktpastill där igen. Fräckt!

Hela tabellen med alla ekoviner och öl hittar du här!

Coola druvosrter och häftiga öl

Dela denna artikel

2 oktober, 2010 klockan 12:16

Druvsorten sauvignon blanc har sina hängivna beundrare och sina belackare. Jag tillhörde länge den senare kategorin men svängde totalt och blev hängiven SB-fan efter en vinresa i Loire. Nu älskar jag kombinationen av lätthet, friskhet, smakrikedom och en lite udda personlighet.

I Chile brukar druvsorten ibland bli lite klumpig men Leyda Reserva Sauvignon Blanc 2010 (2843, 67 kronor) är inte det minsta tung i stilen. Smaken är istället klassiskt frisk med bra koncentration och inslag av krusbär, nässlor och grön frukt. Rena bantningskuren med andra ord. Men Castillo de Molina SB Reserva 2010 (6540, 89 kronor) känns ännu bättre. Här möts vi av en mycket frisk koncentrerad smak av krusbär, nässlor, grön paprika och med ett rökigt mineraligt inslag. Och – ja! Det står 2010 som årgång på båda två. De skördades i våras (mars) med våra mått mätt och det betyder sensommar på södra halvklotet!

Chenin blanc är en annan häftig druvsort som står bakom några av världens mest intressanta torra och söta vita viner. De bästa görs i Loire och Domaine FL Le Chenin 2009 (2197, 119 kronor) från underdistriktet Anjou är ett skolboksexempel på druvsortens torra friska mineraliga smaker. Näsan är klassisk med rökig mineralton och äpplen. I munnen känns vinet mycket friskt med en lätt krutig/kritig mineralton samt inslag av citrus, honung och äpplen. Syrligt och fräscht men ändå stilfullt och nästan aldrig med de toner av krusbär och nässlor som sauvignon blanc har.

Langlois-Château heter en klassisk och pålitlig producent som också de har säte i Loire och närmare bestämt distriktet Saumur. Deras bubbelvin Langlois Crémant de Loire Brut (7404, 119 kronor) är också det gjort på chenin (tillsammans med lite chardonnay och cabernet franc) och är ett fantastiskt fynd för dig om tycker att champagne är för dyrt. Stilen är frisk men kraftig med en koncentrerad smak av mogen frukt, kakao och svamp. Bra mousse och lång eftersmak!

VIll du ändå kosta på dig något speciellt så varför inte pröva Paul Goerg Premier Cru Rosé brut (7869, 279 kronor) som är en riktigt prisvärd roséchampagne. Vinet kommer från ett litet kooperativ och kvaliteten är mycket hög. 85 procent chardonnay och 15 procent pinot noir har gett ett vin med en kraftfull koncentrerad smak av hallon, kakao och citrus som verkligen ger valuta för pengarna.

Så över till ölen där det är smakrikedom som förenar de bästa den här månaden. Tyska Unser Aventinus (1631, 24,50 kronor) är en mörk veteöl med en stor fruktig men ändå torr och besk smak av nötter, malt och bröd. Ölet är en så kallad dubbelbock (ett starkt mörkt öl som först gjordes i staden Einbeck – därav namnet ”bock”) och väger in på 8,2 procent och bryggeriet Schneider-Weisse hävdar att det är den äldsta bayerska dubbelbocken som är gjord på vete!

IPA eller india pale ale är en annan ölspecialitet som man ser allt oftare på etiketterna. Från början var det ett lite starkare öl med en högre humlehalt som skulle klara exportresan från England till Indien. De flesta IPA är härligt beska i smaken som svenska S:t Eriks IPA (1463, 17,90 kronor) som smakar torrt och humlebeskt av mörk torkad frukt och choklad. Missa inte heller Brooklyn East India Pale Ale (1688, 22,90 kronor) är än mer koncentrerad och har en nästan söt fruktig eftersmak.

Och slutligen något riktigt häftigInnis & Gunn Rum Cask Oak Aged Beer (11598, 21,90 kronor). Ett öl som lagrats på ekfat som använts vid romtillverkning. Det har gett ett superfruktigt öl med en rund touch av rom och ekfat. Smaken är intensiv med inslag av kryddor och choklad. Den känns torr och söt på en och samma gång. Lysande helt enkelt!

Läs mer om St: Eriks IPA på bloggarna Ofiltrerat och Pilsner.nu

Huvudnyheter