Uppkorkat

Har du missat vinerna i beställningssortimentet? Gör inte det. Visst det kan kännas lite jobbigt att behöva beställa och vänta på flaskorna. Men det är väl värt det i slutändan.

För några veckor sedan var jag med på en ”historisk” provning. För första gången kunde några av Sveriges vinskribenter prova igenom ett ganska stort urval av vinerna i Beställningssortimentet. Beställningssortimentet är ett utbud som importörerna själva styr över men som Systembolaget hanterar och sköter försäljningen av. En vinimportör kan själv lägga upp ett vin i BS utan att behöva kvala in det i antingen det fasta eller tillfälliga sortimentet i butikerna. Nackdelen är att det inte finns i butiken utan måste beställas. En annan nackdel är att Systembolaget inte förser dig som kund med någon som helst information om varan!

Hittills har genomgången av BS-vinerna varit en helt exklusiv nisch för några få skribenter knutna till tidningen Allt om Vin. Men i år hade vinskribenternas förening lyckats få till en större provning men av ett mer begränsat urval ur sortimentet. Omkring 30 vinagenter (först till kvarn gällde) visade upp som mest tio artiklar vardera! Och det handlade inte så mycket om prestieviner – utan mer om riktigt prisvärda viner av hög kvalitet.

Som helhet var provningen verkligen en blandad men bra kompott. Rött, vitt, mousserande, rosé och sött om vartannat. Men här är i alla fall några av mina favoriter! Det kommer fler artiklar om favoriterna!

La Motte Sauvignon Blanc 2011 (75882. 99 kronor).
Lysande sommarvin från en riktigt bra sydafrikansk producent i franskättlade Franschoek (även om väldigt få talar franska där! ;) ) öster om Stellenbosch. Lätt och mycket frisk aromatisk smak av krusbär, vindruvsskal, paprika och örter. Fräsch och aromatisk. Som gjord för sommaren! 3,5/5p

Delas Viognier 2010 (75720, 79 kronor)
Bra viognier från klassisk Rhôneproducent (som numera ägs av Roederer-imperiet). Medelfyllig och bred fruktig smak med kryddor, ananas och fruktpastiller. Bra längd och bra aromatisk avslutning. 3/5p

La Motte Shiraz 2009 (70793, 154 kronor)
Härlig shiraz med en lite rökig pepprig doft och inslag av charkuterier. Medelfyllig lite stram och koncentrerad smak av mörka bär, örter, peppar, fat och charkuterier. 4/5p

Quinta do Mouro 2006 (75530, 240 kronor)
Kryddig och utvecklad portugis från Alentejo. Medelfyllig bär- och fruktdriven smak av röda bär, choklad, fat och örter. Här finns inslag av hallon och lakrits och trots att vinet är från 06 så har det ända bra syror i eftersmaken.

San Vincenzo IGT 2010 (85159, 93 kronor)
Från suveräna producenten Anselmi i Soave  - men vinet är klassat som en IGT och inte en Soave DOCG. San Vincenzo är gjord på en blandning av garganega, chardonnay och sauvignon blanc och druvorna har fåttt en längre tids urlakning med musten. Naturlig jäst och ingen klarning – det här är ett kryddigt vin med en torr till halvtorr smak av tropisk frukt (mango, papaya), druvskal och mineral/krita. Eftersmakn är lång, eldig och koncentrerad. Något för dig som vill ha något annat än chardonnay eller sauvignon blanc! 4/5p

Cellar Cal Pla Blanc Crianza 2009 (70284, 149 kronor)
Vita viner från hajpade Priorat är vi inte bortskämda med men här är ett riktigt trevligt sådant.  Jag hittar tyvärr ingen druvinfo på vare sig Cellar Cal Pla’s hemsida eller hos importören Wine List AB – men jag gissar på att det är mestadels garnacha blanca som står för innehållet i det här vinet. Vinet har en härlig och intressant doft av apelsin och citrusfrukt. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt och en lite bränd jordig ton. Men syrorna är härligt citrusfriska och finishen är lång och kraftfull! 4-4,5/5p

Cellar Cal Pla Negre Crianza 2007 (70006, 159 kronor)
50 procent garnacha, 45 cariñena och 5 procent cabernet sauvignon. Stor doft av läder, häst, kryddor och torkaf frukt. Lite klassisk ”hot and dusty” garnacha-ton. Smaken är kryddig och koncentrerad med torkad frukt, örter, kryddor och läder. En lite funky gödselton – men bra syror i eftersmaken. Ett riktigt prisvärt vin från Priorat! 4/5p

Bolo 2010 (74641, 139 kronor)
Rafael Palacios startade det här projektet så sent som 2004. Vinet kommer från Valdeorras och gjort på gamla stockar druvsorten godello som vuxit på hög höjd. Det här verkar vara instegsvinet men det är inget fel på smaken. Vinet har en blekt gul färg och en doft av mogen frukt. Smaken är frisk med inslag av paprika, fruktspastiller, mogen frukt och druvskal. Kryddig avslutning. 3,5/5p

Wolfer Goldgrube Riesling Kabinett 2008 (70304, 191 kronor)
Daniel Vollenweider bakom Weingut Vollenweider är en nykomling i Mosel och han gjorde sitt första vin 2000 efter att han köpt några hektar av det inte helt kända läget Wolfer Goldgrube (en hel del oympade stockar!). Men det här är riktigt lovande. Doften är klassisk mogen riesling med druvor, blommor, honung och en litet inslag av petroleum. Smaken halvtorr och mycket frisk med en fokuserad blommig smak av druvor, honung, citrus och petroleum. Lång härlig eftersmak. 4/5p

Domaine Jean Bousquet Malbec 2010 (70956, 79 kronor)
Grundat av en fransman i Argentina, Mendoza och Tupungato-distriktet 1997 där Jean Bousquet planterade druvor 1250 meter över havet.  Klassisk malbecdoft med massor av mörka bär och örter men också lite läder och tobak. Medelfyllig stram och örtig smak av mörka bär, tobak och örter. Lite stjälkig med paprika och blyertstoner.

Jean Bousquet Malbec Grande Reserve 2008 ((75712, 149 kronor)
Mer av allt ovan men också med en mjukare inramning. Reservevinet har en tät smak av mörka bär, fat, mynta ek och nötkött. Här finns också inslag av choklad och lite tuffa syror men allt lindas in i mjuk härlig frukt. 3,5/5p

(Vinerna är som vanligt bedömda enligt en fempoängsskala där 1 står för ett felfritt vin, 2 för ett hyfsat vin, 3 för ett bra vin, 4 för ett mycket bra vin och där 5 är ett vin i absolut världsklass. 4/5p utläses 4 av 5 möjliga poäng). De flesta vinerna här ovan skulle också kvala in som ”fynd” i min prisvärdeskala som går från ej prisvärda över bra köp och avslutas med fynd!)

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

Vi fortsätter med de bästa ekologiska vinerna på bolaget just nu. I lördags avslutade jag med friska viner på chenin blanc (kolla upp den druvsorten om du inte redan är ett fan!). Och låt oss fortsätta med mer syra för alla ”acidhounds” – och riesling.

Sommaren är väl tyvärr slut och därmed också ”sommaren med riesling”. Men är du som jag så dricker du förmodligen en hel del riesling året om (och gör du inte det så är det dags att börja!!!). Och inte helt oväntat är några av de allra bästa ekovinerna gjorda på just riesling.

Carl Reh Organic Riesling 2010 (6906, 76 kronor) från Rheinhessen är en bra start och ett exempel på druvsortens lite bredare smakpalett – som den ofta får i lite varmare klimat. I doften hittar jag mogen på gränsen till övermogen frukt men smaken är härligt frisk och sammansatt med citrus, mineral och mogna äpplen.

Jurtschitsch Zöbinger Heiligenstein Riesling 2009 (94789. 179 kronor) från Österrike och Kamptal är kanske lite mer klassisk i smaken (men så kostar den 100 kronor mer också). Producenten Jurtschitsch är visserligen specialiserad på grüner veltliner – men det här är riktigt bra. Blekt gröngul i färgen och med en lite knuten doft av druvor, mineral och rök (kritrök). Smaken är lätt och mycket frisk med inslag av druvor, mineral, citrus och en aning petroleum. Kan lagras eller drickas nu – välj det som passar dig själv allra bäst!

Så över till årets/sommarens uppenbarelse – Moselegendomen Clemens Busch. Jag har skrivit om de här fantastiska vinerna tidigare (se här!) och nu har jag provat dem igen. Och jag är inte mindre imponerad!

Clemens Busch Riesling vom roten Schiefer 2009 (90339, 169 kronor) har av namnet att döma vuxit på röd skiffer och är den lite billigare men också den som är lite mer knuten i nuläget. Det hindrar inte att det är ett fantastiskt vin. Knuten doft av mineral, rök och citrus. Smaken är lätt, mycket frisk och koncentrerad med inslag av citrus, smör, blommor, honung och mineral. Göm den ett par år i källaren!

Men det är Clemens Busch Marienberg Grosses Gewächs Fahrlay R 2009 (90343, 279 kronor) som är den riktiga juvelen. Druvorna kommer från en minimal vingård på 1 hektar i Marienberg med blå skiffer som enligt Clemens Busch ska ge särskilt koncentrerade och mineraliga viner. Det här vinet är dessutom en så kallad Grosses Gewächs- som är en kvalitetsbeteckning för de allra bästa torra vinerna från de allra bästa lägena.

Färgen är gyllengul och doften är redan mättad med citrus, honung, mineraliga röktoner, äpple och en aning botrytis. Här finns också en antydan till petroleum. Smaken är torr till halvtorr, mycket frisk och superkoncentrerad/fokuserad med mängder av mogen citrusfrukt, mineral/rök, honung och petroleum. Vinet är fantastiskt fräscht och eftersmaken är nästan löjligt lång. Riesling när den är som bäst helt enkelt!

Gillar du riesling från Alsace får du inte heller missa Josmeyer Les Pierrets Riesling 2008 (90329, 237 kronor). Den är förstås lite tyngre i stilen än vinerna här ovan – men ändå läcker med sin kraftfulla medelfylliga smak av citrus, honung och mineral. Och det är kul att jämföra riesling från Alsace med till exempel Mosel. Vinern från Frankrike är definitivt kryddigare, mera kraftfulla och har ofta en mognare fruktsmak. Just det här vinet har en läcker men lite bitter avslutning med inslag av petroleum, honung och mineral.

Hela tabellen med alla provade ekovinerna hittar du här!

De bästa ekoboxarna hittar du här!

Äntligen efter en månad utan nyheter – på måndag lanseras augustinyheterna på bolaget. Är du ute efter budgetviner så väntar du en månad till för i september kommer mängder av riktigt prisvärda viner. Nu handlar det i första hand om lagringsviner. Ett litet men ändå väldigt intressant släpp.

I USA har The Terroir Wine Bar för andra året i rad firat ”Summer of Riesling” på båda sina barer på Manhattan. Grundaren Paul Grieco körde igång med konceptet redan 2008 på den mindre av barerna. Under en månads tid ändras menyer och utbudet av vin på glas stramas upp till riesling, riesling och riesling. Grieco och andra håller föreläsningar om druvsorten, distrikten och dess historia. Allt för ett marknadsföra en druvsort som det dricks alldeles för lite av!

Eftersom jag älskar riesling vill jag ju inte vara sämre (ja – det är världens bästa druvsort!!!). Och bland nyheterna nu på måndag hittar du ett gäng riktigt bra rieslingviner.

Bästa köpet måste nog Tim Adams Riesling 2008 (99067, 139 kronor) eller Künstler Hochheimer Stielweg Riesling Old Vines trocken 2009 (90353, 169 kronor) vara. Det första kommer från en fantastisk producent i Clare Valley (som ligger i South Australia) i Australien och kombinerar aussie-rieslingens härliga fruktighet och rättframma smak av lime och citrus med en nästan europisk syra och nyanser av petroleum och honung. Torrt, fruktigt och läcker med möjlighet till lagring.

Det andra kommer från Rheingau och Weingut Franz Künstler (som gör fantastiska vita viner!) och är helt kompromisslös i sin hårda men ändå fokuserade och läckra europeiska stil. Doften är blommig och ovanligt fruktig med mogna äpplen, äppelpaj och mineral. Men smaken är mycket frisk och nästan beskt rökigt mineralig med citrus och petroleum. Eftersmaken är lång och härlig men vinet behöver några år för att öppna upp sig ännu mer.

Och när vi ändå snackar Tyskland och Riesling så får vi inte glömma Mosel. Clemens Busch är en ny bekantskap för mig men firmans Clemens Busch Riesling vom roten Schiefer 2009 (90339, 169 kronor) och Clemens Busch Marienberg GG Fahrlay Riesling trocken 2009 (90343, 279 kronor) är helt lysande. Den första vinet finns det ingen information om på hemsidan men jag gissar av namnet att det är Riesling som vuxit på röd skifferjord. Doften är knuten och rökig och smaken är smärtsamt frisk i en ung fruktig nstil med citrus, mineral och honung. Göm den i källaren i minst tre år innan du öppnar den!

Clemens och hans fru Rita tog över familjevingården 1991 och har några fantastiska lägen i Marienbererg och Nonnengarten – som Clemens Busch Marienberg GG Fahrlay Riesling trocken 2009 som kommer från en 1 hektar plätt i Marienberg – den enda som domineras av blå skiffer. GG är en kvalitetsbeteckning och står Grosses Gewächs och indikerar att vinet är torrt och kommer från ett av de allra bästa lägena. Det här vinet känns mer öppet än det förra även om det också är hårt och ungt friskt i munnen. Smaken är nästan ”ståligt” mineralig med en suverän koncentration, lite spritz, citrus, gröna äpplen och petroleum. Längden är helt underbar och fukuserad. En smak som aldrig tar slut!

Däremot är jag lite besviken på Josmeyer Les Pierrets Riesling 2008 (90329, 237 kronor). Eller besviken är fel ord. Alsaceproducenten Josmeyer tillhör distriktets mest respekterade och det här är ett bra vin. Det är bara det att det inte lyser lika klart som de tyska vinerna. Men det beror förmodligen på att det är ganska ungt och knutet i nuläget. Smaken är förstås lite tyngre än hos de tyska vinerna (Alsace har ju ett varmare och torrare klimat än Rhen och Mosel) men dem är ändå frisk med citrus, tropisk frukt och mineral. Men här finns också inslag av örtkryddor och en antydan till petroleum. Spara den i 2-5 år innan du öppnar.

Vill du istället ha en mogen riesling prova Reinhold Haart Piesporter Riesling Spätlese 2004 (90357, 185 kronor). Här har färgen börjat gå åt det lite mörkare gyllengula. Doften känns fortfarande lite rökig med inslag av persikor, citrus och petroleum. Och den torra till halvtorra smaken är ovanligt rund och fruktig. Här finns inslag av nektariner och persikor förutom de klassiska inslagen av citrus, honung, mineral och petroleum. Moget och härligt – drick nu!

Vi lämnar riesling men fortsätter med de vita vinerna och Nya Zealändska Millton Vineyards – en annan ny bekantskap (för mig). Familjen har sitt säte i Gisbourne på norra ön och som så många andra har de hoppat på den biodynamiska trenden. Jag har svårt för det filosofiska bagaget som kommer med biodynamiken (men jag är en stor fan av odlare som kör organiskt) men vinerna är bra och personliga. Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 (90347, 149 kronor) har hajpats en del bland vinkritiker världen över och det är ett häftigt vin. Det har en utvecklad doft och lite bränd doft av tropisk frukt och botrytis och honungsmelon. Smaken är kraftfull coh full av mogen frukt. Här finns inslag av cocktailfrukt och honungsmelon och eftersmaken är lång och koncentrerad. Men vinet känns moget nu. Vinet har jäst på gamla demi-muids (600 liter stora ekfat).

Också Millton Riverpoint Vineyard Viognier 2009 (90346, 149 kronor) bjuder på en kraftfull attack men är mer eldigt koncentrerad med smaker av tropisk kryddig frukt. Jag hittar mango, kiwi och kryddor. Också här är eftersmaken lång och imponerande. Så långt från riesling som man kan komma!

Slutligen missa inte heller Alain Brumonts vita Château Montus Blanc 2008 (95628, 195 kronor). Jag har skrivit mycket om Brumonts fantastiska röda viner från distriktet Madiran här i Uppkorkat. Men det här är första gången jag testar hans vita från appellationen Paherenc du Vic Bilh. Vinet är gjort på de i distriktet vanliga men överigt lite ovanliga druvsorterna petit corbu och petit manseng och har precis som chenin blanc-vinet här ovanför lagrats på 600 liter stora demi-muids.

Och visst har det här vinet lite av samma kryddighet som fanns i chenin- och vigioner-vinet från Millton Vineyards. Men det har också en helt annan friskhet. Här finns smaker av apelsin, citrus, blommor, tropisk frukt och kryddor. Vinet känns fortfarande ungt och kan lätt lagras i några år.

Här hittar du tabellen med alla nyheterna!

Läs mer om två fantastiska Champagnenyheter här!

Det är ett litet nyhetssläpp som når hyllorna måndag 1 augusti. Men det är riktigt kul. Här finns lysande Champagne, bra Bordeaux och fantastisk Riesling. Men är du ute efter budgetviner så vänta en månad till. I september kommer flera fynd under 100-lappen.

Mycket mer om nyheterna blir det här i bloggen, på Facebook och i Ericsson Uncorked de närmaste dagarna.

Här är först hela tabellen!

Nyheter 1/8-2011

Champagne – fynd

Delamotte Brut Blanc de Blancs 2002 (95445) Frankrike, Champagne    Kan lagras    4,5p    499:-

Champagne – bra köp

Jacquesson Brut Millésime 2002 (95448) Frankrike, Champagne    Kan lagras    4p    595:-

Vita torra viner – fynd

Tim Adams Riesling 2008 (99067) Australien, Clare Valley    Kan lagras    4p    139:-
Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 (90347) Nya Zeeland, Gisborne    Moget    4p    149:-
Millton Riverpoint Vineyard Viognier 2009 (90346) Nya Zeeland, Gisborne    Moget    4p    149:-
Künstler Hochheimer Stielweg Riesling Old Vines tr 2009 (90353) Tyskland, Rheingau    Bör lagras    4,5p    169:-
Clemens Busch Riesling vom roten Schiefer 2009 (90339) Tyskland, Mosel    Bör lagras    4 p   169:-
Château Montus Blanc 2008 (95628) Frankrike, Pacherenc du Vic-Bilh    Kan lagras    4,5p    195:-
Clemens Busch Marienberg GG Fahrlay Riesling trocken 2009 (90343) Tyskland, Mosel    Bör lagras    5p    279:-
Pouilly-Fuissé Les Brûlés 2008 (99106) Frankrike, Pouilly-Fuissé    Kan lagras    4,5p    279:-

Vita torra viner – bra köp

Tim Adams Semillon 2009 (99129) Australien, Clare Valley    Bör lagras    3,5p    139:-
Akarua Chardonnay 2009 (90337) Nya Zeeland, Central Otago    Kan lagras    3,5 p   159:-
Reinhold Haart Piesporter Riesling Spätlese 2004 (90357) Tyskland, Mosel    Moget    4p    185:-

Vita torra viner – ej prisvärda

Mulderbosch Chardonnay 2008 (97001) Sydafrika, Stellenbosch    Moget    3p    139:-
Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2002 (90341) Frankrike, Chablis Premier Cru    Moget    3,5p    199:-
Clos de Ste Anne Chardonnay Naboth’s Vineyard 2009 (92254) Nya Zeeland, Gisborne    Kan lagras    3p    229:-
Josmeyer Les Pierrets Riesling 2008 (90329) Frankrike, Alsace    Kan lagras    4p    237:-
Hamilton Russell Chardonnay 2009 (92212) Sydafrika, Hemel-en-Aarde Valley    Moget    4p    249:-
Bourgogne Chardonnay 2008 (99049) Frankrike, Bourgogne    Moget    3,5p    295:-

Röda viner – fynd

Voss Estate Pinot Noir 2009 (90348) Nya Zeeland, Martinborough    Moget    3,5p   149:-
Château Vignelaure 2006 (90335) Frankrike, Coteaux d’Aix-en-Provence    Kan lagras    4p    199:-
Baron de Ley 7 Viñas Reserva 2004 (99154) Spanien, Rioja    Moget    4,5p    254:-
Château Poujeaux 2008 (95587) Frankrike, Moulis    Bör lagras    4,5p    267:-
Seghesio Old Vine Zinfandel 2008 (95632) USA, Sonoma County    Kan lagras    4,5p    299:-
Barolo 2007 (99314) Italien, Barolo    Kan lagras    4,5    315:-
Pin Monferrato Rosso 2008 (99324) Italien, Monferrato    Bör lagras    5p    321:-
Château de Fieuzal 2008 (95538) Frankrike, Pessac-Léognan    Kan lagras    4,5p    335:-

Röda viner – bra köp

Friedrich Becker Spätburgunder Qba 2008 (90359) Tyskland, Pfalz    Moget    3p    139:-
Les Crestes 2008 (92141) Spanien, Priorat    Kan lagras    3,5p    195:-
Langhe Nebbiolo 2008 (92186) Italien, Langhe    Kan lagras    3,5p    199:-
Château Lanessan 1998 (90332) Frankrike, Haut-Médoc    Moget    3,5p    234:-
Clos de Ste Anne Pinot Noir Naboth’s Vineyard 2008 (90345) Nya Zeeland, Gisborne    Moget    4p    249:-
Collepiano Sagrantino di Montefalco 2006 (99018) Italien, Sagrantino di Montefalco    Bör lagras    4p    249:-
Zisola Doppiozeta 2008 (99309) Italien, Noto    Kan lagras    4p    249:-
Barbera d’Alba Gallina 2008 (99329) Italien, Barbera d’Alba    Kan lagras    4,5p    313:-
Château Haut-Bages Libéral 2008 (95472) Frankrike, Pauillac    Bör lagras    4p    319:-
Barolo Garretti 2006 (99323) Italien, Barolo    Bör lagras    4,5p    380:-

Röda viner – ej prisvärda

Barbera d’Alba Vignota 2009 (92183) Italien, Barbera d’Alba    Moget    3p    199:-
Valpolicella Superiore Campi Magri 2008 (90006) Italien, Valpolicella Superiore    Moget    3p    199:-
Sequillo Red 2008 (92210) Sydafrika, Swartland    Moget    3p    199:-
Château Ormes de Pez 2008 (95458) Frankrike, Saint-Estèphe    Bör lagras    3,5p    279:-
Rasciatano Nero di Troia 2007 (92208) Italien, Apulien    Kan lagras    4p    295:-
Campo Leòn Amarone della Valpolicella 2006 (92209) Italien, Amarone della Valpolicella    Kan lagras    4p    298:-
Salanques 2007 (92140) Spanien, Priorat    Bör lagras    4,5p    399:-

Öl – fynd

Oppigårds Drakens DIPA (11485) Sverige        4p    23:-

Öl – bra köp

Sierra Nevada Bigfoot Ale (11454) USA        3,5p    30:-
BrewDog Bitch Please (14002) Storbritannien, Skottland        4p   60:-

Öl – ej prisvärda

OrginAle Darwinian IPA (11006) Danmark  3p  50:-
Salvation Belgian-Style Golden Ale (11171) USA   3,5p    80:-

Uppkorkat fortsätter att fira ”summer of riesling”! I går tipsade jag om Dönnhoffs Riesling Trocken – idag blir det budgetviner.

Australiensisk riesling är oftast mer fruktdriven än tyska och franska viner på samma druvsort. Prova till exempel Nottage Hill Riesling 2010 (16426, 79 kronor med sin blommiga doft och friska och fruktiga citrussmaker. Penfolds Rawson Retreat Riesling (16406, 75 kronor) är också läcker med massor av tropisk frukt och smaker av persika, druvor, grapefrukt och blommor.

Vill du istället ha druvsortens lite mer klassiska strama smaker så får du inte missa Gustave Lorentz Riesling Réserve (22257, 89 kronor). Vinet är mycket torrt och friskt och har rieslings klassiska citrus/lime-toner. Lägg till ett nyanserat inslag av honung, mineral och petroleum.

Slutligen – vill du ha en halvtorr riesling med lite sötma – missa inte Moselland Rielsing Spätlese (6657, 64 kronor). Återigen citrus/lime, mineral och druvor. Visst – det smakar inställsamt men som sommardrink blir den perfekt!

Det var en liten samling viner och öl som var uppradade i måndagens provning i bolagets provningsrum vid Kungsträdgården. Bara drygt 50 nyheter (plus drygt 90 nya årgångar) som alla lanseras i augusti. Men här finns några riktiga godbitar att se fram emot.

Som några riktigt bra rieslingviner från Tyskland och Australien. Som en handfull hyfsat bra och prisvärda Bordeauxviner. Och som vanligt ett gäng riktigt bra viner från Italien och Piemonte. Här är en tjuvtitt på vad som lanseras den 1/8 – så skriv upp eller memorera!

Månadens chock – Bitch Please

Står nog skotska bryggeriet BrewDog för. Chock och chock – förresten. Det beror förstås på hur känslig du är. Men ölet som kan få åtminstone några att haja till kallas för Bitch Please och bryggdes i augusti förra året. Det är en stark ale – ett så kallat ”barley wine” och det har lagrats i åtta månader på single-malt whiskyfat från Isle of Jura. Jag tror att namnet syftar på att det är så ”crazy” att man bara måste säga ”bitch please…”.

Ett häftigt öl är det i vilket fall som helst som nästan smakar som om whiskydestillerierna Laphroig eller Ardbeg hade gjort det. Det har en komplext rökig och mycket fruktig smak med inslag av av charkuterier, choklad och torkad frukt!

Månadens OMG – Tysk Riesling

Efter att ha provat igenom runt 150 viner – ja då ser dina (i det här fallet mina) tänder ut så här! Och det är ändå ett ganska milt fall av blå tänder. (Ni skulle se dem när jag provat + 200 viner och de flesta är extremt mörka och täta rödviner!)

Vid sådana här tillfällen är man rätt trött i flabben som vi skulle säga i Skåne! Men det finns ett vin som på ett nästan mirakulöst sätt lyckas öppna upp och skära igenom de uttröttade smaklökarna även i det här miserabla tillståndet – och det är tysk riesling från Rheingau eller Mosel.

Okej – jag är en riesling afficionado (eller riesling terroirist – eller vad man nu vill kalla det) – men de här två vinerna stod som ut bland de vita nyheterna på ett sätt som får mig att vilja skrika Oh My God! Intensiteten och längden i smaken på Weingut Franz Künstlers Hocheimer Stielweg Riesling Old Vines Troken 2009 och Clemens Busch Marienberg GG Fahrlay Riesling Trocken 2009 kan knappast beskrivas.

Det är en smak som går igenom allt med lager på lager med citrus, honung, petroluem och mineral. Ingen annan druva/vinstil skulle kunna väcka en trött provare till liv efter 150-200 viner – det är bara en av anledningarna till att tysk riesling är världens häftigaste vin!

Månadens ”lite Bordeauxglans till oss också…”

Medan vinkännarna snackar om vilket år som är bäst – hajpade 2009 eller mer klassiska 2010 – så får vi i augusti äntligen en handfull bra Bordeauxviner i hyfsade prisklasser hit till Sverige. De flesta från den något mindre glamorösa årgången 2008. Och eftersom både du och jag vet att vi knappast längre har råd att köpa Bordeaux – så är det här ett mycket glädjande tillskott.

Både Château Fiuezal 2008 och Château Pojeaux 2008 visade upp sig från en riktigt bra sida med koncentrerade smaker och syror som var inlindade i mjuk och härlig frukt. Min gamla favorit Château Haut Bages Liberal (ahh – jag kommer ännu ihåg 1985 som om det vore i går! ;)L ) – var tyvärr inte lika bra utan kändes extremt ung, grön och omogen.

Månadens lyx – fantastisk Champagne 2002

2 x champagne från årgång 2002 som är så underbar just nu. De flesta årgångschampagne från den 2002 börjar öppna upp sig med härliga mognadstoner och inslag av kakao och choklad. Både Delamotte Blanc de Blancs 2002 och Jacquesson Millesime 2002 är extremt bra skumpa även om de är väldigt olika i stil. Den förra (samma ägare som Salon!) är full av byn Les Mesnil sur Ogers klassika smaker av choklad/kakao och smör (romerska bågar) och den senare friskare och mer mineralig med citrus och kex!

Månadens hög standard – Piemonte och La Spinetta

I augusti kommer ännu ett gäng fantastiska viner från La Spinetta från årgångarna 2006 och 2008. Barbera d’Alba Gallina är fylld av mörk härlig frukt. Langhe Nebbiolo är förstås stramare och med mer torkad frukt, läder, rosor och kakao och ett riktigt fynd för 199 kronor. Men bäst är nog Pin Monferrato – en blandning på nebbiolo och barbera som bara blir bättre och bättre!

Alla vinerna och ölen börjar säljas den 1/8!

Det är svårt att hinna med att skriva om alla bra viner som släpps på de stora nyhetssläppen. Och jag erkänner – jag har slarvat när det gäller de vita nyheterna den senaste tiden.

Lite har det att göra med att jag vet att de flesta svenska vinkonsumenter dricker mer rött än vitt och att den vita konsumtionen till stor del sker under sommaren.

Men det kom så mycket bra vitt i mars att jag måste backa bandet bakåt. Hoppas bara att de inte sålt slut!

Jag har redan skrivit om tre fantastiska tyska rieslingviner är i Uppkorkat i samband med nyhetssläppet. Och låt oss hålla fast vid världens bästa druvsort ett tag till. Österrikisk riesling kan vara lite som ett mellanting av Alsace och Mosel. Om vi generaliserar – När fransmännen går på kraft och smakrikedom och tyskarna går på lätthet och fräschör så kombinerar de bästa österrikiska vinerna lätthet, kraft och fräschör på ett härligt sätt.

Wess och Wachau

Rainer Wess Riesling Reserve 2009 (99962, 179 kronor) från österrikiska Wachau (ett av världens bästa distrikt för just riesling och grüner veltliner) är ett bra exempel. Wess har en bakgrund hos bland andra Château l’Angelus och Château Cheval Blanc. Sin egen vingård startade han 2003 och det här är första årgången av Wess ”Riesling Reserve”. Druvorna har plockats sent vilket gör att vinet drar åt det halvtorra hållet.

Gröngul i färgen och med en ung lite knuten doft av citrus och mineral. Smaken är härligt frisk med inslag av citrusmarmelad, mineral och blommor. Den är lite ”rökig” och har en lång ung och druvig eftersmak. Den tål lätt att lagras i en 10-15 år för den som har tid att vänta.

Juliusspital och Würzburg

Riesling från tyska Franken kan vara lite klumpig men från Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken 2009 (90212, 149 kronor) från stiftelsen Juliusspital i Würzburg bjuder på en sådan härlig frukt att jag faller pladask. I doften känns den ganska långt ifrån skolboksexemplet på Frankenviner som ofta har en lite jordig (lätt fuktad jord) doft med en bred fruktig pallet av druvor och mogen frukt. Här är doften visserligen bred men laddad med tropisk frukt, bergamott (Earl Grey) ochblommor. Smaken av persikor, mogna äpplen och druvor är något helt annat än vad vi brukar förknippa med Rhen och Mosel – men bra är det!

Loosen och Wehlen

Att Weingut Dr Loosen i Mosel tillhör världens bästa rieslingproducenter är lika självklart som att Wehlener Sonnenuhr är en av de bästa rieslingvingårdarna som finns på den här planeten. Och just den här vingården hotas nu av ett vansinnigt motorvägsbygge med en enorm bro som kommer att skära mitt igenom några av distriktets bästa lägen.

Så det är kanske bäst att köpa på sig viner från Wehlen innan vinhistorien tar slut!? I vilket fall som helst bör du inte missa Dr Loosen Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese (90218, 199 kronor). Loosens viner görs på frukt från gamla stockar (medelålder på 60 år) och med Mosels lägst a(?) avkastning. Vinena kalljäser långsamt på tyskt vis och lagras sedan på gamla ekfat och det har klarnats och filtrerats innan buteljering.

I färgen är det här vinet redan ljust gyllengult men doften är knuten och ungt blommig. Smaken är ung och mycket frisk med tydlig restsötma. Här finns inslag citrus, mineral och färska druvor. Fräscht och läckert och med en lång lång eftersmak.

Nigl och Kremstal

Vill du ha mindre syra och mer bred kryddig frukt – ja då är Nigl Grüner Veltliner Alte Reben 2009 (90219, 199 kronor) något för dig. Weingut Nigl har 25 hektar vinodlingar i Kremstal Niederösterreich i kommunen Senftenberg där man främst odlar riesling och grüner veltliner (total produktion 90 procent vitt och resten rött).

Nigls Alte Renben är österrikes grüner veltliner när den är som bäst. I doften hittar jag kryddig aromatisk grön frukt och kiwi. Smaken är kraftfull, kryddig med smaker av tropisk frukt (mango och papaya) och mineral. Eftersmaken är lång, kryddig och eldig. Prova den till en smakrik fisksoppa och du blir inte besviken.

Att glaset betyder en hel del för vinupplevelsen är det väl ingen som ifrågasätter. Men är ett dyrt och fint glas bättre än ett billigt från Ikea? Nej knappast om man får tro ett nyligen genomfört test som gjorts av Sydsvenskans Anders Fagerström i samarbete med Gustibus Wine Academy.

Det lysande experimentet publicerades i Sydsvenskan nu i helgen och du kan även läsa det på Anders Öhmans två bloggar, Gubbröra och Öhmans mat och vin.

Testet bekräftar det som de flesta nog har misstänkt – att det där med svindyra handblåsna glas är, om inte rent lurendrejeri, så åtminstone lite överdrivet. Paradexemplet är den österrikiska vinfirman Riedel som gör speciella glas för olika vintyper. Ett för Bordeaux, ett för Bourgogne och så vidare. Och visst låter det bra. Bourgogne/pinot noir glaset är tillexempel lite smalare i mynningen så att vinet som ofta innehåller en hel del fruktsyra ska landa mitt på tungan och inte på sidorna där syran ska kännas som mest.

Det är bara det att det inte finns något vetenskapligt stöd för teorin. Munnens smakreceptorer för salt, syrligt, sött, beskt och umami finns utspridda över hela munnen och det är till och med så att varje smakreceptor kan känna av flera olika smaktyper. Dessutom låter de flesta vindrickare låter vinet skölja runt över hela tungan innan det sväljs.

Och testet verkar ge ytterligare stöd för detta. Det billiga Ikeaglaset var inte sämre än Riedels eller det från Open-Up.

Så här skriver Anders Öhman:

”Det var remarkabelt att värdena på smakparametrarna (fyllighet, syra, strävhet, smakrikedom, längd etc) var i stort identiska oavsett glas. Smaken påverkas alltså inte, eller mycket lite.”

Däremot ska doften ha varit lite mer dämpad i Ikeaglaset jämfört med de två dyrare vinprovarglasen.

Egentligen är det hela inte så konstigt. Ett vinglas har två uppgifter (förutom att vara en behållare för vinet). Det ska vara klart så att man kan se igenom det och bedöma vinets färg. Och det ska vara kupat så att dess väggar fångar de flyktiga doftmolekylerna på väg mot näsan. Prova att testa samma vin i ett vanligt ”rakt” dricksglas och i ett kupat vinglas – du känner nästan ingen som helst doft i dricksglaset och i jämförelse bjuder det kupade på rena doftexplosionen.

I Sydsvenskans test valde man ett av de enklaste Ikeaglasen och jag misstänker att om man valt möbeljättens lite större ”Bourgongekupa” så hade skillnaden i doft varit i det närmaste helt väck. Själv har jag naturligtvis glas från såväl Riedel som Ikea (och Orrefors) och jag kan inte säga att jag känner någon direkt skillnad i doftintensitet mellan de två typerna. Däremot är känslan av Riedelglaset lite lyxigare – men det kan ju bero på att jag vet vad det är jag håller i handen!

En annan blogg som skrivit initierat om ”glashysterin” är vininfo.nu

PS: Vinet på bilden ovan är ett fantastiskt Moselvin från ett av distriktets allra bästa producenter – Markus Molitor. Druvsorten är förstås riesling och jag har bloggat om vinet här!

Glaset är Riedels standardglas – Riesling/Chianti!

Tysk riesling har fått en oväntad och nästan otrolig renässans de senaste tio åren. Men fortfarande är det allt för många som likställer tyskt vin med Liebfraumilch och jolmiga drycker i konstiga flaskor.

Foto Tom Maack

Ändå är det bara ett knappt sekel sedan tyska viner var lika kända som vinerna från Bordeaux och Bourgogne. Riesling från Rhen och Mosel var allmänt erkända som några av världens allra bästa viner – men hur i hela friden gick vi från detta till sötsliskig saft i kattflaskor?

Tyskarna har delvis haft sig själva att skylla. Två världskrig, kortsiktiga jordbruksreformer där man ofta ryckte upp och bytte de bästa och mest lågavkastande rankorna och ersatte dem mot högavkastande sämre exemplar och en vettlös ökning av skördeuttagen (från 25 hl/ha på 20-talet till 116 hl/ha 1960) räcker för att förstöra de bästa intentioner.

Lägg till en efterfrågan runt i om i världen som under 60- och 70-talen skrek efter lättdruckna halvtorra törstsläckare och det är lätt att få ihop ekvationen. Rieslings storhet blev en väl förborgad hemlighet som mest delades av några få entusiaster och experter världen över.

Under 1980- och 1990-talet började desperationen kännas. Jag tror det var Jancis Robinson, en av vinvärldens allra bästa skribenter, som så sent som för några år sedan sa att hon ”givit upp tanken på att riesling skall få en renässans under min livstid”.

Men de bra producenterna slutade egentligen aldrig att göra bra viner. Och till slut fick de nog. Några gick ihop och började snacka om att börja klassificera vinerna inte efter sötma – som man normalt gjort i Tyskland – utan efter vingårdarnas ”terroir” – det vill säga kvalitet och läge. Så föddes tanken på tyska ”grand crus” som ”erstes gewächs” (i Rheingau) och ”grosses gewächs” (de flesta andra distrikt).

Långt i från alla har gått med i rörelsen – men den är ändå ett tecken på att tyska vinproducenter i dag har fokus på rätt saker. Lägg till en fantastisk utveckling vad gäller tekniker och kunskap i vingården och källaren plus en lång rad av bra till enastående årgångar – den tyska vinnäringen har nog aldrig mått bättre.

Riesling är förstås det högsta uttrycket för detta. Och tack och lov är det nu allt fler som upptäcker druvsortens härliga kombination av friskhet, smakrikedom och lagringspotential. Bra riesling kan ofta drickas ung nästan direkt efter skörden men vinet fortsätter att utvecklas och lägga till smaknyanser i 20 år eller mer. Och om du någon gång funderar på en doppresent så är en riesling från en topproducent alltid ett tänkbart alternativ.

Så var börjar man om man är intresserad av tysk riesling? Mosel måste vara en av de bästa startpunkterna. Området var visserligen ett av de sista att hoppa på ”grosses gewächs”-tåget men kvaliteten hos distriktets topproducenter är enastående.

Mosel står också för vad många anser vara kvintessensen av riesling – lätta (alkoholnivåerna ligger ofta bara på en 7-8%), friska, eleganta, ståligt mineralsmakande och läckert fräscha viner.
Här är två mycket bra exempel på detta:

Dr Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008 (95922, 129 kronor) 3,5/5p

Treppchen är en av två riktigt bra vingårdar i byn Erden (den andra är den bara drygt 2 ha stora Prälat) i Mittelmosel. 40 hektar med perfekt solexponerade sluttningar. Dr Loosen är en av flera suveräna producenter som har tillgångar här. Årgång 2008 var ett svårt och blött år i hela Europa- men många tyska egendomar har lyckats riktigt bra och gjort klassiska viner.

Smaknoteringar:

Ljust gröngul med tydliga koldioxidbubblor i glaset
Ung men ändå relativt utvecklad doft med inslag av blommor, mineral, lime och honung
Halvtorr frisk smak med inslag av lime, gröna äpplen, citrus och honung. Lång läcker och lätt pärlande frisk eftersmak. Ungt!
Drick som apertif eller till lättare soppor och fisk och skaldjur.

Markus Molitor Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007 (83423, 162 kronor) 4/5p

Sonnenuhr är en annan klassisk vingård i Mittelmosel och den bästa intill byn Wehlen. 60 hektar skifferjord som har tillgång till underjordiska källor som ger vinerna allt vatten de behöver.
Markus Molitor är trots att firman är Mittelmosels största otroligt kvalitetsmedvetna. 2007orna anses generellt vara snäppet bättre än årgång 2008.

Smaknoteringar:

Ljust gyllengul med små små bubblor i glaset.
Blommig fruktig doft med inslag av mineral, petroleum och honung.
Lätt mycket frisk halvtorr smak med inslag av citrus, honung, mineral och petroleum. Välbalanserad och läcker eftersmak.

Samma användningsområden som Erdener Treppchenvinet. Båda vinerna kan lagras.

Markus Molitor Wehlener Sonnenuhr finns i Systembolagets beställningssortiment och måste beställas.