De bästa vita ekovinerna – del 1

24 september, 2011 klockan 07:00

För drygt en vecka sedan skrev jag om ekotrenden och att vinerna som odlas utan bekämpningsmedel eller konstgödsel bara blir bättre. Och nu har det blivit dags att titta lite närmare på fynden. Vi börjar med de vita.

Okej il Nostro Grecanico 2010 (22803, 49 kronor) kommer inte att ge dig ditt livs vinupplevelse men du får ändå riktigt mycket vin för pengarna. Doften är stor och blommig med inslag av melon. Smaken är medelfyllig och brett fruktigt med en lite aromatisk och eldig avslutning. Personligen saknar jag lite syra – men vad begär man egentligen för 49 kronor?

Argentinska Ecologica Santa Florentina Torrontés Chardonnay 2010 (6231, 64 kronor) går i samma stil och är snäppet bättre. Här är doften stor och aromatisk med en bra kryddighet. Smaken är mer koncentrerad med massor av tropisk frukt (mango och papaya) och en lång kryddig finish. Och gillar du den kryddiga stilen så får du inte heller missa Vida Orgánica Torrontés 2010 (6587, 69 kronor). Drick till kyckling, fisksoppa eller kyckling.

Så över till viner med lite mer syra. Chenin blanc tillhör mina favoritdruvor – personlig, egensinnig och med ett imponerande smakregister som spänner från helt torr till förföriskt söt. Både Domaine FL Le Chenin 2009 (2197, 119 kronor) och Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 (90347, 149 kronor) går helt i den torra stilen.

Den första kommer från Anjou i Loire och har den där lite karaktäristiska fruktpastillaktiga doften med inslag ananas som jag ofta hittar i chenin. Smaken är rejält fruktig men med pigg syra och inslag av samma fruktpastiller som finns i doften. Här finns också ett lite smörigt inslag och eftersmaken är lång och mineralig.

Nya Zeeländska Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 tar det hela till ännu en nivå. Det har en stor härlig doft av sent skördad frukt, botrytis, blommor, citrus och honung. Smaken är frisk och medelfyllig med inslag av mogen citrusfrukt, bivax, smör och fat. Jag hittar också inslag av rostad ek, nötter och honung. Och visst finns den där smaken av fruktpastill där igen. Fräckt!

Hela tabellen med alla ekoviner och öl hittar du här!

Dela

Riesling fortsätter att dominera sommaren

1 augusti, 2011 klockan 07:37

Äntligen efter en månad utan nyheter – på måndag lanseras augustinyheterna på bolaget. Är du ute efter budgetviner så väntar du en månad till för i september kommer mängder av riktigt prisvärda viner. Nu handlar det i första hand om lagringsviner. Ett litet men ändå väldigt intressant släpp.

I USA har The Terroir Wine Bar för andra året i rad firat ”Summer of Riesling” på båda sina barer på Manhattan. Grundaren Paul Grieco körde igång med konceptet redan 2008 på den mindre av barerna. Under en månads tid ändras menyer och utbudet av vin på glas stramas upp till riesling, riesling och riesling. Grieco och andra håller föreläsningar om druvsorten, distrikten och dess historia. Allt för ett marknadsföra en druvsort som det dricks alldeles för lite av!

Eftersom jag älskar riesling vill jag ju inte vara sämre (ja – det är världens bästa druvsort!!!). Och bland nyheterna nu på måndag hittar du ett gäng riktigt bra rieslingviner.

Bästa köpet måste nog Tim Adams Riesling 2008 (99067, 139 kronor) eller Künstler Hochheimer Stielweg Riesling Old Vines trocken 2009 (90353, 169 kronor) vara. Det första kommer från en fantastisk producent i Clare Valley (som ligger i South Australia) i Australien och kombinerar aussie-rieslingens härliga fruktighet och rättframma smak av lime och citrus med en nästan europisk syra och nyanser av petroleum och honung. Torrt, fruktigt och läcker med möjlighet till lagring.

Det andra kommer från Rheingau och Weingut Franz Künstler (som gör fantastiska vita viner!) och är helt kompromisslös i sin hårda men ändå fokuserade och läckra europeiska stil. Doften är blommig och ovanligt fruktig med mogna äpplen, äppelpaj och mineral. Men smaken är mycket frisk och nästan beskt rökigt mineralig med citrus och petroleum. Eftersmaken är lång och härlig men vinet behöver några år för att öppna upp sig ännu mer.

Och när vi ändå snackar Tyskland och Riesling så får vi inte glömma Mosel. Clemens Busch är en ny bekantskap för mig men firmans Clemens Busch Riesling vom roten Schiefer 2009 (90339, 169 kronor) och Clemens Busch Marienberg GG Fahrlay Riesling trocken 2009 (90343, 279 kronor) är helt lysande. Den första vinet finns det ingen information om på hemsidan men jag gissar av namnet att det är Riesling som vuxit på röd skifferjord. Doften är knuten och rökig och smaken är smärtsamt frisk i en ung fruktig nstil med citrus, mineral och honung. Göm den i källaren i minst tre år innan du öppnar den!

Clemens och hans fru Rita tog över familjevingården 1991 och har några fantastiska lägen i Marienbererg och Nonnengarten – som Clemens Busch Marienberg GG Fahrlay Riesling trocken 2009 som kommer från en 1 hektar plätt i Marienberg – den enda som domineras av blå skiffer. GG är en kvalitetsbeteckning och står Grosses Gewächs och indikerar att vinet är torrt och kommer från ett av de allra bästa lägena. Det här vinet känns mer öppet än det förra även om det också är hårt och ungt friskt i munnen. Smaken är nästan ”ståligt” mineralig med en suverän koncentration, lite spritz, citrus, gröna äpplen och petroleum. Längden är helt underbar och fukuserad. En smak som aldrig tar slut!

Däremot är jag lite besviken på Josmeyer Les Pierrets Riesling 2008 (90329, 237 kronor). Eller besviken är fel ord. Alsaceproducenten Josmeyer tillhör distriktets mest respekterade och det här är ett bra vin. Det är bara det att det inte lyser lika klart som de tyska vinerna. Men det beror förmodligen på att det är ganska ungt och knutet i nuläget. Smaken är förstås lite tyngre än hos de tyska vinerna (Alsace har ju ett varmare och torrare klimat än Rhen och Mosel) men dem är ändå frisk med citrus, tropisk frukt och mineral. Men här finns också inslag av örtkryddor och en antydan till petroleum. Spara den i 2-5 år innan du öppnar.

Vill du istället ha en mogen riesling prova Reinhold Haart Piesporter Riesling Spätlese 2004 (90357, 185 kronor). Här har färgen börjat gå åt det lite mörkare gyllengula. Doften känns fortfarande lite rökig med inslag av persikor, citrus och petroleum. Och den torra till halvtorra smaken är ovanligt rund och fruktig. Här finns inslag av nektariner och persikor förutom de klassiska inslagen av citrus, honung, mineral och petroleum. Moget och härligt – drick nu!

Vi lämnar riesling men fortsätter med de vita vinerna och Nya Zealändska Millton Vineyards – en annan ny bekantskap (för mig). Familjen har sitt säte i Gisbourne på norra ön och som så många andra har de hoppat på den biodynamiska trenden. Jag har svårt för det filosofiska bagaget som kommer med biodynamiken (men jag är en stor fan av odlare som kör organiskt) men vinerna är bra och personliga. Millton Te Arai Vineyard Chenin Blanc 2008 (90347, 149 kronor) har hajpats en del bland vinkritiker världen över och det är ett häftigt vin. Det har en utvecklad doft och lite bränd doft av tropisk frukt och botrytis och honungsmelon. Smaken är kraftfull coh full av mogen frukt. Här finns inslag av cocktailfrukt och honungsmelon och eftersmaken är lång och koncentrerad. Men vinet känns moget nu. Vinet har jäst på gamla demi-muids (600 liter stora ekfat).

Också Millton Riverpoint Vineyard Viognier 2009 (90346, 149 kronor) bjuder på en kraftfull attack men är mer eldigt koncentrerad med smaker av tropisk kryddig frukt. Jag hittar mango, kiwi och kryddor. Också här är eftersmaken lång och imponerande. Så långt från riesling som man kan komma!

Slutligen missa inte heller Alain Brumonts vita Château Montus Blanc 2008 (95628, 195 kronor). Jag har skrivit mycket om Brumonts fantastiska röda viner från distriktet Madiran här i Uppkorkat. Men det här är första gången jag testar hans vita från appellationen Paherenc du Vic Bilh. Vinet är gjort på de i distriktet vanliga men överigt lite ovanliga druvsorterna petit corbu och petit manseng och har precis som chenin blanc-vinet här ovanför lagrats på 600 liter stora demi-muids.

Och visst har det här vinet lite av samma kryddighet som fanns i chenin- och vigioner-vinet från Millton Vineyards. Men det har också en helt annan friskhet. Här finns smaker av apelsin, citrus, blommor, tropisk frukt och kryddor. Vinet känns fortfarande ungt och kan lätt lagras i några år.

Här hittar du tabellen med alla nyheterna!

Läs mer om två fantastiska Champagnenyheter här!

Dela

Bästa bubblet på bolaget

23 oktober, 2010 klockan 13:10

Det finns mousserande och det finns champagne. Men är det någon skillnad egentligen? Eller blir vi bara lurade när vi lägger flera hundra kronor på en flaska ”äkta” bubbel istället för ett schysst mousserande under hundralappen? Har vi gått på marknadsförarnas försök att sälja på oss lite lyx i vardagen?

Frågan tål att ställas eftersom det görs mousserande vin enligt den traditionella metoden (champagnemetoden) nästan överallt i vinvärlden. Den där ett torrt och ganska snipigt vin häl på flaska tillsammans med lite socker och jäst och får en andra jäsning på flaska som förvandlar det till ett bubblande mirakel!

Men det är bara i franska Champagne som vinerna får kallas ”champagne” och det är (nästan) bara där som vinerna har priser som innehåller fyra siffror. När engelska vinmagasinet Decanter nyligen höll sitt enorma evenemang World Wine Awards, där tusentals viner provas och bedöms i olika kategorier, ja då var det ett mousserande vin från England som tog hem segern i bubbelkategorin. Före champagne som Tattinger Prélude Grands Crus och Charles Heidsieck Millésime 2000!

Tyvärr finns inte Ridgeview Grosvenor Blanc de Blancs 2006 på bolaget men det finns mängder av andra bra mousserande viner i sortimentet. Och efter att ha provat igenom nästan alla (runt 140 viner) så kan jag dra slutsatsen att Champagne är ohotat i toppen. Inget annat område i världen gör så många fantastiska viner. Men priserna är också fantastiska. Och många mousserande i 90-140 kronors klassen sopar banan med de billigaste champagnerna som kostar det dubbla eller mer.

Så vilka mousserande viner är bäst just nu? Stalltipset här är att välja Europa före Nya Världen – även om det finns ett och annat riktigt bra fynd från Sydafrika och Nya Zeeland. Här är mina favoriter från provningen:

Här är några viner som glänste i blindprovningen!

Ronar (7744, 60 kronor)
Det finns en del som inte gillar spanskt bubbel gjort på de inhemska druvsorterna macabeo, xarel-lo och parellada. Och visst de kan vara tråkigt jordiga och tunga i frukten. Men det är inte det här vinet och det är svårt att matcha Ronar när det gäller vin för pengarna krona för krona.

50 procent macabeo, 40 xarel-lo och 10 procent parellada från Penedès har fått sin andra jäsning i tankar (och inte på flaska som champagne och den bästa spanska Cavan). Och visst är den ursprungstypisk med en lite bre

d rökig smak men den matchas av ren frukt och rostat bröd på ett sätt som ställer många dyrare viner i skuggan. (2,5/5p)

Marqués de Monistrol Brut (7710, 77 kronor). En gammal klassiker som också den helt saknar de jordiga toner som som Cavaskeptikerna brukar kritisera. Samma druvor som i Ronar – men det här vinet är lättare i stilen med en frisk och koncentrerad smak med inslag av lime och mineral. (3/5p)

Codorníu Selección Raventós (7778, 99 kronor) slår i år sin mer kända syster Anna de Codorníu som annars brukar glänsa. Raventós kommer laddat med friska citrussmaker och inslag av rostat bröd, kakao och svamp. Eftersmaken är lång och elegant! (3,5/5p)

Lachèze Brut 2008 (7420, 99 kronor). Den bästa av många bra crémantviner (franska mousserande viner från distrikt utanför Champagne) i provningen. Återigen är det chardonnay som står bakom frukten. Vinet kombinerar en lime- och citrusaktig friskhet med mognadstoner som honung och nötter. Lite oväntat kommer det från Jura! (3,5/5p)

Montana Chardonnay Pinot Noir Brut Cuvée (7859, 99 kronor). 80 procent chardonnay och 20 procent pinot noir. Lysande mousserande från Nya Zeeland. Friska smaker av tropisk frukt möter rostat bröd, kakao, svamp och mineral. (3,5/5p)

Bianchi Extra Brut (7737, 99 kronor). En riktigt bra mousserande med en lite minralrökig doft med inslag av grön frukt. Smaken är rund och koncentrerad med en lite bränd ton av röstat bröd och smör. 60 procent chardonnay och 40 procent pinot noir från Mendoza i Argentina. (3,5/5p)

Rotari Brut Riserva 2005 (7567, 99 kronor). En klassiker som fortfarande håller. 90 procent chardonnay och 10 procent pinot noir från vingårdar i Alto Adige. Och precis som riktig champagne har den fått lång lagring på jästfällningen – i det här fallet 32 månader.

Rotari har en krutig/mineralig chardonnaydoft och en frisk koncentrerad smak med inslag av smör, tropisk frukt, kakao och rostat bröd. Avslutningen är lång och kraftfull. Ett fin som är minst lika bra som många dyrare champagner! (3,5/5p)

Graham Beck Blanc de Blancs Brut 2006 (6505, 149 kronor). 100 procent chardonnay från en av Sydafrikas mest kända producenter. Vinet har delvis jäst på träfat och har legat på jästfällningen minst 3 år. Det har gett ett vin som doftar av mogen tropisk frukt och choklad. Smaken är lätt fräsch och frisk med inslag av citrus, mineral och rostat bröd. Vinet kan med fördel lagras något eller några år till. (3,5+/5p)

Dela