Uppkorkat

Helsingborgs Bryggeri har fått en flygande start och det är inte bara Helsingborgarna som gillar ölen. I förra veckan släpptes inte mindre än tre nya ölsorter. Och de har Uppkorkat nu provsmakat!

Helsingborgs Saint Patrick 4,8 procent (89333, 19,90 kronor)
Bryggd tillsammans med irländaren John B Smiths från Galway för att fira irländska skyddshelgonet Saint Patrick. Pale ale-malt plus två karamellmalter och tre olika humlesorter.
Ljust brun färg. Ganska stor brödig (hårt bröd), blommig doft med inslag av citrus, torkad frukt och karamellmalt. Lätt torr bitter brödig smak med bra beska. Rättframt.

Helsingborgs India Pale Ale 5,6 procent (89208, 22 kronor)
Pale ale-malt plus två karamellmalter. Tre olika sorters humle (bla Nelsons sauvignon)
Mellanbrun. Stor fruktig doft med inslag av torkade aprikoser, fruktkaka, knäck, kaffe och örter. Medelfyllig rund smak av torkade frukter, bröd, humle och örter. Bra och välbalanserad eftersmak med inslag av blommor och knäck.

Helsingborgs Chilipeppar 4,8 procent (89263, 24,50 kronor)
Också här Pale ale-malt plus två karamellmalter. Dessutom har man använt chilifrukter.
Gul färg. Lite udda rostad doft med inslag av kryddor och paprika. Frisk mycket kryddig öl med bra hetta. Rund ganska fyllig med bra beska och blommig humleavslutning. Intressant och god!  

Ölen säljs lokalt på bolagen i Helsingborg – bort du utanför Helsingborg kan du beställa dem på ditt eget lokala bolag!

Det har varit alldeles för lite öl i Uppkorkat den senaste tiden. Och med tanke på att det har kommit några riktigt intressanta brygder så är det bara att ställa sig i skamvrån – men här är i alla fall mina favoriter bland nyheterna i mars.

Sigtuna Brygghus och St. Eriks (som ju bland annat bryggs i Sigtuna Brygghus i Arlanda Stad) går från styrka till styrka. Nu släpper Jessica Heidrich ett klassiskt porteröl, S:t Eriks Porter (81461, 19,90 kronor), som hon överjäst och humlat på lite exta. Portern är gjort på en blandning av choklad-, karamell- och caramünichmalt och kryddat med humlet fuggles av engelsk typ. Det har gett en riktigt bra porter med en mörk brun färg och en stor rostad doft med inslag av choklad, örter, kaffe och charkuterier. Smaken är torr, rejält humlebesk och örtig med inslag av rostat kaffe, örter, choklad och mörkt rågbröd.

Sigtuna East River Lager (1476, 17 kronor) är förstås något helt annat. Det har en rejält fruktig doft av torkad frukt, citrus och örter. Smaken är lätt, läcker och vårig med friska citrustoner, örter och en bra beska i eftersmaken. Sigtuna East Coast IPA (1436, 22 kronor) har också den en trevlig citrusfriskhet men smaken är bredare, fylligare och har inslag av fruktkaka och knäck. Eftersmaken är lång och rejält humlebesk.

Nils Oscar-bryggeriet i Nyköping (sedan 2006) har bryggt bra öl sedan 1990-talet och med Nils Oscar Ctrl Alt Delete (1437, 20 kronor) fortsätter man göra inte bara bra utan även intressanta öl. Det här är bryggeriets torkning av en altbier – dvs ett mörkt överjäst öl från Tyskland. Det är lite ljusare än de altbier jag druckit tidigare men doften är härligt komplex med en rökig, maltig och chokladig smak. Smaken är förvånansvärt frisk med en maltig ton som har inslag av citrus och apelsin.

Skotska BrewDog har jag skrivit en del om här i Uppkorkat. Med häftiga ölsorter, en cool attityd och fräck marknadsföring har skottarna satt sig på kartan som ett av de mest spännande bryggerierna i världen.  Nu är det dags för ett nytt fyrpack - BrewDog Mix (4 x 330 ml) (1690, 97 kronor) som är en bra inkörsport till bryggeriets stil. Här samsas 5 AM Saint, Alice Porter, Chaos Theory och Dogma – öl som alla har rejält med smak oavasett om det är mörkt chokladaktiga och rökiga i smaken eller mer friska, blommiga och citrustorra. Missa inte heller BrewDog Hops Kill (11680, 33 kronor) som har en kraftig halvtorr rostad smak av torkad frukt, örter och honung.

Bryggeritet Innis & Gunn har specialiserat sig på att slutlagra öl på ekfat. Och Innis & Gunn Irish Cask (11605, 27 kronor) som nu släpps i en begränsad upplaga är en stout som lagrats 60 dagar på fat av där man tidigare haft trippeldestillerad irländsk whiskey. Det här är ett mörkt brunt öl med smaker av rostat kaffe, örter, torkad frukt och choklad. Lägg till en lång och härligt besk avslutning.

Missa inte heller Brooklyn Black Chocolate Stout (11626, 20 kronor) med en mörk brun färg och en häftig lite syrlig doft och smak av choklad, salmiak, örter och rostat kaffe. Eller danska Hornbeer Happy Hoppy Easter 2012 (11674, 46 kronor) som har en besk och koncentrerad bitter smak av bröd och torkad frukt.

Men månadens mest individuella öl kommer ändå från klassiska Liefmans bryggeriet i Belgien som gjort några av världens häftigaste öl i över 300 år. Det har varit lite si och så med ekonomin de senaste åren men än så länge har bryggeriet överlevt (även om det kommit in nya ägare i bilden – för närvarande Duvel Moortgat). Grunden för de flesta ölen hos Lifemans är en old bruin – eller en typ av brown ale där man blandar olika typer av malt (ljus och mörk) och ölen får en mycket speciell karaktär av den jästkultur som tillsätts men också av den jäst som finns i bryggeriet.

Liefmans Goudenband (11682, 70 kronor) är deras klassiska lite starkare ale som man för genom att blanda Old Bruin med äldre lagrad ale och sedan tappa på flaska med lite jäst och socker (för efterjäsning på flaska). Det här är ett öl som med fördel kan lagras och det har en komplex syrlig doft som påminner om vin men också har inslag av mogna äpplen, citrus, örter och bröd. Smaken är som ingen annan – frisk, syrlig och full av smak av äpplen, citrus, örter och jäst. Det här helt klart ett av ölvärldens häftigaste öl.

Liefmans Cuvée-Brut (11681, 40 kronor) är en variant på körsbärsölet, Kriek, men i det här fallet har man efterjäst en Old Bruin som man tillsätter hela körsbär (13 kg per 100 liter) som får macerera i ölet. Ölet lagras sedan i ett år innan det blandas upp med vanlig old bruin och Goudenband av olika åldrar. Det har gett ett öl med en komplex doft av röda bär (hallon, körsbär) och en syrlig mycket frisk smak av röda bär (hallon, körsbär), citrus och örter. Och en lång lång eftersmak! Wow!

I årets sista Uppkorkat i 24HD besöker vi två svenska mikrobryggare; Benny Sundman på Helsingborgs Bryggeri och Jessica Heidrich på S:t Eriks/Sigtuna Brygghus. Dessutom snackar vi öltrender med sommeliern och ölbloggaren Fredrik Johansen. Och vi testar Jessica Heidrichs senaste öl som hon tagit fram tillsammans med krögaren Mathias Dahlgren.

Fredrik Johansen, som driver den utmärkta ölbloggen Malt Humle Jäst & Vatten, tror att vi kan gå mot lite lättare öl i framtiden men att vi ännu inte sett kulmen än på IPA-trenden. Och det är en trendspaning som även Jessica Heidrich skriver under på (läs mer om Jessica här!).

Det här var säsongens sista Uppkorkat i 24HD. Nu göt vi en paus fram till i mars. Då återkommer vi med 14 helt nya avsnitt – och jag lovar att vi har bra saker på gång!

Vägen har varit lång sedan hembryggarstarten på 1980-talet. Jessica Heidrich forskade på stamceller och använde fritiden åt att brygga, nätverka och sprida kunskap om öl. Som hemmabryggare, aktiv medlem i Svenska Hembryggarföreningen och som öldomare i diverse tävlingar.

Men när hon 2009 fick frågan om hon ville göra något eget – återuppliva det gamla varumärket S:t Eriks som hennes blivande arbetsgivare Galatea hade köpt – var hon inte svårövertalad.

– Ja sa ”javisst” och undrade var bryggeriet var. Men något bryggeri fanns inte. Okej… men när vill ni att ölet ska vara klart? Om ett par månader sa min chef och jag trodde han skojade.

Då är det tur att det finns vänner. Jessica ringde upp sin gamle kompis Urban Nilsson på Slottskällans bryggeri och undrade om hon skulle kunna få brygga en omgång öl emellan bryggeriets tappningar.

Men tajmingen var den sämsta tänkbara. Det var november och Slottskällan var precis som de flesta andra bryggerier i full gång med att göra sin vinter- eller julöl.

Men det blev ett öl och sedan dess har det blivit flera till. Och det säger också lite om den communitykänsla som finns hos de svenska ölbryggarna. De flesta känner varandra och lär också av varandra.

– Det är det som är så kul. De flesta känner varandra från Svensk Hembryggarföreningen. Vi kollar in vad andra gör och det är ju så man lär sig.

St Eriks varumärke har gått från klarhet till klarhet på bara lite drygt två år. Jessicas öl har erövrat mängder av priser. Och det är kanske inte så konstigt. Alla som provat hennes Pale Ale vet att den är en extremt välbalanserad och smakrik utan att gå till överdrifter. Ändå är det inte alla som har varit odelat positiva.

Vissa ölnördar gillar inte trenden med ”flying beermakers” (termen kommer från ”flying winemakers” – vinmakare som åker runt och gör vin på olika kontinenter och ofta också under olika säsonger). Öl som görs på och i samarbete med olika bryggerier.

– Nej det finns de som menar att det inte är på riktigt om det inte finns ett riktigt bryggeri. Brygger vi Sigtuna eller St Eriks här till exempel?

Men beviset är i flaskan som det brukar heta och nu brygger hon öl både hos Slottskällan och i det helt nya bryggeriet på Sigtuna Brygghus i Arlanda. Det stod färdigt så sent som i midsommar cch det är där Uppkorkat möter henne.

– Jag hade tänkt att vi skulle ha den gamla delen av bryggeriet som experimentlåda för mig och Sigtunas bryggare – men redan nu behöver v i utrymmena. Det har gått sjukt fort.

Ändå skjuter hon mycket från höften. Experimenten görs ofta i full skala direkt i de stora tankarna. Hon använder sig av intuition och erfarenhet. Men det är klart att bakgrunden som mikrobiolog har varit nyttig.

– Jag känner direkt om det är något fel på ölet och vad som har gått snett. Det är ovärderligt när man brygger och sitter som domare i öltävlingar.

De senaste årens trend med IPA, det vill säga India Pale Ale, tror hon inte är över. Däremot tror hon att vi kommer att få se mer balanserade och drickbara öl som inte är så där löjligt humlade.

– Jag var i USA nyligen och märkte hur man där har börjat göra öl som är mer ”europeiska i stilen” – med en mer nyanserad humlesmak.

Och hon är inte så mycket för extrema experiment, som tex BrewDogs Sink The Bismark – ett öl som mer liknar whisky än öl.

– Nej de är roliga men inget man vill dricka mer av när man väl smakat dem.

Lokalerna vid Arlanda stad är fyllda av malt från Finland och Tyskland och olika humlesorter från bland annat Nya Zeeland. Men trots att det är just det som många snackar om – humlen och malten – så är det ändå jästen som spelar huvurollen enligt Jessica.

– Det är jästen som gör ölen! Du kan ha samma typ av malt och humle och få helt olika öl. Det är jästen man ska vara rädd om och skämma bort – det är den som gör det färdiga ölet!

Senaste projektet är en ölserie tillsammans med firade krögaren Mattias Dahlgren, mannen bakom restauranger som gamla Bon Lloc och numera Mattias Dahlgren Grand Hotel. Och det första ölet blir, hör och häpna, en lager.

– Det är många som rynkar på näsan åt lagerölen och vägrar dricka den. Men det kan vara ett fantastiskt och balanserat öl. I det här fallet har vi utgått från vad som är genuint svenskt kryddat med enbär – och vi tycker att det lovar riktigt bra.

Och bra är det – i alla fall att döma av fatprovet som Uppkorkat fick prova som smakade härligt lätt, citrusfriskt och grapeigt (mer om det i Uppkorkat i 24HD om ett par veckor).

Men som ”flying beermaker” utan eget fast bryggeri – vad kommer härnäst? Några utländska samarbeten?

– Man vet aldrig, säger Jessica Heidrich och ler lite hemlighetsfullt.
Vi känner att något är på gång – och förhoppningsvis får vi reda på det så fort Jessica känner sig färdig att berätta!

Skotska BrewDog har jag skrivit om tidigare här i Uppkorkat. Det ganska nystartade bryggeriet gör lysande öl med attityd och läckra etiketter. Och nu i juni släpptes ett fyrpack med ale på bolaget. Namnet  - IPA is dead (11174, 99 kronor).

Titeln är egentligen lite missvisande eller dubbelbottnad (som alltid när det gäller BrewDogs öl – se här!). För vart och ett av de här ölen är en India Pale Ale bryggda med samma kornmalt som grund men med fyra olika humlesorter från fyra olika delar av världen: Citra (amerikansk), Bramling Cross (brittisk), Nelson Sauvin (nya zeeländsk) och Sorachi Ace (japansk).

Som helhet är IPA is dead-packen en riktig asskicker. Ölen har en alkoholstyrka på 7,5 procent och de är bryggda för att uppnå en upplevd bitterhet på 75 IBU. Variationen är stor mellan olika sorterna. Se där vad lite humle kan göra!

Sorachi Ace
Ljust brun/orange färg. Stor fruktig doft med inslag av apelsin/citrus. Fruktig lite söt smak av torkad frukt, bröd och örter. Bra intensitet i smaken. 3/5p

Citra
Mer utvecklad doft av övermogen frukt och kryddor. Torrare och med bra beska och inslag av citrus, örter och choklad. Örtig och grön i smaken. 4/5 p

Bramling X
Bred fruktig doft med inslag av kola och kryddor. Rund mogen utvecklad smak som övergår i en stram besk och kryddig avslutning. Nästan pepprig i stilen. 3/5 p

Nelson Sauvin
Ännu kryddigare och pepprigare i doften. Torr, pepprig och brödig smak med citrus, choklad, örter och halm. Fräck! 4/5 p

Mer öl och mer svenskt och nordiskt blir det nu. Och mer IPA – India Pale Ale som verkar vara en av de allra trendigaste sorterna just nu. Här är ett gäng bra öl som lanserades i maj!

Bödeln India Pale Ale (11167, 29,90 kronor) kommer från Hantverksbryggeriet i Västerås. Det gör öl under namn som Narren, Bonden och Sotarn. Just det här ölet är en stark och besk ale som vann pris som bästa öl i Stockholm Beer and Whisky Festival 2009. Färgen är ljusbrun/koppar och doften är extremt fruktig med citrus och torkad frukt. Smaken är mycket torr och fokuserad med inslag av bröd och torkad frukt. Eftersmaken är lång och besk – ja riktigt besk!

Danska Mikkeller är ett annat bra nordiskt mikrobryggeri som imponerar med fantastiskt bra öl. Mikro och mikro förresten – det här måste vara ett av världens mest produktiva bryggerier. Enbart under 2010 gjorde Mikkeller 76 nya öl! Och många görs i samarbete med andra bryggerier.

Som till exempel Mikkeller Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA (11501, 39 kronor) som är bryggt i Belgien av De Proefbrouwerij. Namnet Coffee är inte taget ur luften för kaffe är en av råvarorna tillsammans med kornmalt, havre och humlesorten tomahawk, Ölet har en utpräglad doft av kaffe, choklad, bröd och aprikoser. Smaken är koncentrerad och rostad med inslag av just kaffe, rök, choklad och kryddor! 6,9 volymprocent!

När vi ändå snackar Belgien, Danmark, IPA och Mikkeller – To Øl är ett bryggeri som startade så sent som 2010. Det drivs av Tobias Emil Jensen och Tore Gynther som båda gått i skola hos mannen bakom Mikkeller – Mikkel Borg Bjergsø.

To Øl First Frontier IPA (11166, 34,90 kronor) är första ölet på bolaget för duon och det lovar gott. Det är också bryggt av belgiska De Proefbrouwerij och är gjort på kornmalt och havre och humlesorterna warrior, simcoe och centennial. 7,1 volymprocent och en torr humlearomatisk smak av rågbröd, örtkryddor, aprikoser och apelsin. Intressant öl från ett bryggeri som ska bli kul att följa!

Slutligen en dubbelbock – det vill säga ett starkt och underjäst öl. Grebbestad Lunator (11201, 23 kronor) är en stark rackare som sätts under årets första fullmåne. Den väger in på 7,9 procent. Doften är stor, kryddig och söt. Smakne är rund och koncentrerad med honung, malt och bröd. Och avslutningen är torr. Inget för dig som bara vill ha en pilsner.

Det har släppts en hel del bra öl på sistone. Tyvärr har jag inte haft tid eller plats att fokusera på dessa men gör nu mitt bästa för att ta igen det. Här är några riktigt bra köp som kan förgylla sommaren.

Låt oss börja med de som släpptes i måndags – i sommarlanseringen. Brooklyn Brewerys Brooklyn Summer Ale (11448, 16,90 kronor) tillhör bryggeriets lättare och friskare öl. Den väger in på 4,5 procent och har en lätt frisk och fruktig smak med inslag av blommor. Ölet känns väldigt runt och trevligt men det finns ändå rejält med beska i avslutningen. Enligt bryggeriet är ölet gjort i engelsk stil och med engelsk kornmalter. Och för er som är riktigt nördiga kan tilläggas att humlesorterna heter cascade, perle, fuggle samt amarillo.

Svenska Oppigårds bryggeri har gjort sig kända för riktigt bra öl sedan starten 2004 – bland annat med öl gjort på en enda humlesort – så kallad ”single hop”. Och Oppigårds Summer Ale (11429, 25,50 kronor) är inte heller dum. Här finns massor av torkad frukt, fruktkaka och örter. Eftersmaken är bitter och humlearomatisk.

Men Sigtuna Summer IPA (11474, 31,50 kronor) är kanske ännu bättre. Sigtuna Brygghus har gjort den som ett svar på west coast IPA – dvs välhumlad amerikansk ale från mikrobryggerierna på västkusten. Det här är då en svensk IPA – India Pale Ale (ursprunglien en rejält humlad och lite starkare ale som skulle klara resan från England till Indien). Just det här ölet håller 7 volymprocent och är gjort med hjälp av humlesorterna simcoe, columbus, amarillo, centennial samt riwaka. Det har en ganska kraftig och fyllig men ändå frisk smak med citrus, bröd, torkad frukt och örter. Läckert!

Mer öl kommer inom kort här i Uppkorkat!

Förra veckan var det fullt fokus på budgetviner här i Uppkorkat. Då handlade det om nyheterna i det fasta sortimentet och jag lovade att återkomma till påsklanseringen som också den släpptes för en dryg vecka sedan. Inte vet jag vad det är som är så ”påskigt” med de här dryckerna (om man undantar påskölen). Men på det hela taget är de bättre och mer intressanta än de som släpptes i det fasta sortimentet.

Här hittar du hela tabellen med alla provade påskviner och påsköl!

Säger jag sangiovese så tänker du förmodligen på Toscana och viner som Chianti och Brunello Montalcino. Men druvsorten har blivit populär lite var stans i världen under de senaste decennierna. Och bland påskvinerna hittar vi inte mindre än tre sangiovesebaserade viner från Nya Världen. Det klart bästa av dessa är Trapiche Oak Cask Sangiovese 2009 (98341, 75 kronor) från en av de största vinproducenterna i Argentina – Trapiche och landets mest kända vindistrikt Mendoza.

Jag hittar inte vinet på bodegans hemsida vilket kan betyda att det är rätt nytt i sortimentet men importören skriver att hälften av vinet har lagrats på små ekfat i 12 månader innan det blandats med den andra hälften som lagrats på ståltank före buteljering. Och slutresultatet har blivit riktigt bra. Smaken är packad med mörka körsbär och röda bär, örter, läder och fat (kaffe). Det är runt och smakrikt och har en bra längd i eftersmaken. Ett av de bättre sangiovesevinerna jag testat som inte kommer från Italien!

Låt oss fortsätta med sangiovese, Italien och Toscana. Rocca della Macies Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99533, 149 kronor) komer från vingårdarna runt staden Montepulciano och är gjort på 90 porcent sangiovese och 10 procent canaiolo. Vinet är lite oldschool med doft av torkad frukt, körsbär och fat. Smaken är intensiv och har också den toner av körsbär, läder, örter och fat. Okej det är dubbelt så dyrt men så har det också en helt annan längd och koncentration i smaken.

Nebbiolo är väl egentligen den enda italienska druvsorten som kan utmana sangiovese som landets kung. Ryktet baserar sig på de fantastiska men väldigt personliga vinerna från Barolo och Barbaresco i Pimeonte. Inget smakar som en bra nebbiolo – förbjudande sträv och kärv i ungdomen men ändå packad med kryddig körsbärsfrukt och en lite parfymerad och exotisk smak av läder, rosor och ibland även tjära och choklad. Men bra nebbiolo är dyr!

Därför är det extra kul att påsknyheterna innehåller en i sammanhanget nästan löjligt prisvärd Barolo. Barolo Roggeri 2006 (92062, 189 kronor) kostar visserligen en hel del men i jämförelse med klassikern Barolo Serralunga d’Alba 2006 (nr 2305, 235 kronor) från Fontanafredda är det ett fantastiskt fynd. Jag provade båda mot varandra – och det är inget snack om vilket som är det bästa vinet!

Ciabot Bertons Barolo Roggeri kommer från området Roggeri och är gjort på lågavkastande nebbiolostockar och enligt den gamla skolan med lång skalkontakt (maceration – eller urlakning av syror, smak- och färgämnen). Det har gett ett vin som har en karaktäristisk lite parfymerad doft (påminner lite om lösningsmedel – men på ett bra sätt), läder och torkad frukt. Smaken är medelfyllig och lite oxiderad med inslag av torkad frukt, läder och rosor. Det är definitivt oldschool och riktigt strävt men det har en härlig längd och koncentration i eftersmaken.

Missa inte heller sydafrikanska Fleur du Cap Unfiltered Merlot 2008 (99842, 119 kronor) från Stellenbosch. Nu snackar vi en helt annan smakpalett med mjuka bärsmaker och inslag av choklad, örter och fat.

Riktigt bra är också Santenay Premier Cru La Comme 2009 (99125, 179 kronor) från Jean-Claude Boisset. Det är ovanligt med premier cru viner från Bourgogne som kostar under 200 kronor och som dessutom är bra. Det här vinet har fått macerera i tre veckor och fottrampats för att laka ur smakämnen och färg. Det har jäst på sin naturliga jäst och har sedan lagrats i 15 månader på små ekfat (varav mindre än en femtedel var nya). Det har sedan buteljerats utan vare sig klarning eller filtrering. Slutprodukten har blivit ett charmigt och läskande pinot noirvin fyllt av röda bär, kryddor och med en touch av ek. Ett vin perfekt till fågel!

Så över till de vita vinerna. Vi är inte så vana vid vita portugisiska viner här i Sverige och därför är Quinta de Saes Branco 2009 (98599, 89 kronor) ett välkommet tillskott. Vinet är gjort av Álvaro Castro som äger Quinta de Saes och Quinta de Pellada i distriktet Dão. Du kan läsa mer om Castro här på bloggen Portugisiska viner och här på The Wine Anorak! Vinet är i alla fall gjort på en fjärdedel vardera av de rätt okända druvsorterna encruzado, borrado das moscas, cerceal och gouveio. Det är blekt gult och doftar friskt och mineraligt med inslag av tropisk frukt, krut och fat. Smaken är frisk och mineralig med lite krutrökstouch, tropisk frukt och en liten ton av ek. Läckert och läskande helt enkelt.

Vi stannar på den iberiska halvön men rör oss till nordvästra Spanien och vad som kanske är Spaniens bästa vitvinsdruva albarinño. Lolo Albariño 2009 (92237, 119 kronor) kommer naturligtvis från distriktet Rías Baixas och är gjort av kooperativet Rosalia de Castro. Där lite fetare i smaken än vad vi brukar vänta oss av viner härifrån och kommer packat med tropisk frukt och smörtoner.

Över till Österrike och Regele Weissburgunder 2009 (92189, 98 kronor). Bakom namnet weissburgunder döljer sig druvsorten pinot blanc som kan vara lite tungt jordig i Tyskland och kryddig och bred i smaken i Alsace. I det här vinet är det varken eller. Istället möter vi en lätt frisk och grön smak av mineral, citrus och äpple!

Månadens häftigaste vin måste ändå vara Arbois Expression du Terroir 2006 (90093, 149 kronor) från Jura och gjort på den lokala specialiteten savignin tillsammans med hardonnay. Vinerna härifrån lagras ofta på gamla fat och får precis som sherry ett skyddande lager jäst (flor) på ytan. Det ger vinet lite av samma karaktär som sherryn får med smaker av jäst, nötter, mogna äpplen och nötter men här finns också honung. Vinet är mycket friskt och mycket torrt och har en lång och mycket speciell eftersmak! Inte för alla – men vill du testa någon annorlunda så tveka inte!

Slutligen en titt på påskölen. Mina favoriter bland de svenska är i år Eriksberg Påsköl (1309, 16 kronor), Mariestads Påskbrygd (1385, 18 kronor) och Nils Oscar Kalaspåsköl (1393, 20 kronor). Spendrups/Mariestad gjorde ett av årets bästa julöl och nu överraskar man igen. Smaken på påskbrygden är besk och fruktig med inslag av choklad och citrus. Eftersmaken är lång och örtig.

Eriksbeg går lite i samma stil med en torr, fruktdriven smak med rostade tongångar. Här finns både kaffe och choklad och ölet har en bra fruktighet. Även Nils Oscar Kalaspåsköl går åt det rökta hållet med choklad, torkad frukt och örter.

Men bäst på hemmaplan är ändå Mohawk Black IPA Easter Edition (1320, 31 kronor) från Sigtuna Brygghus med sin bittra beska och koncentrerade alesmak med inslag av choklad och rökta charkuterier.

Danska Mikkeller Green Easter IPA (1394, 38 kronor)Danmark imponerar också med en torr koncentrerat fruktig smak av brödbak, torkad frukt och örter. Här finns också en liten sötma i eftersmaken.

Druvsorten sauvignon blanc har sina hängivna beundrare och sina belackare. Jag tillhörde länge den senare kategorin men svängde totalt och blev hängiven SB-fan efter en vinresa i Loire. Nu älskar jag kombinationen av lätthet, friskhet, smakrikedom och en lite udda personlighet.

I Chile brukar druvsorten ibland bli lite klumpig men Leyda Reserva Sauvignon Blanc 2010 (2843, 67 kronor) är inte det minsta tung i stilen. Smaken är istället klassiskt frisk med bra koncentration och inslag av krusbär, nässlor och grön frukt. Rena bantningskuren med andra ord. Men Castillo de Molina SB Reserva 2010 (6540, 89 kronor) känns ännu bättre. Här möts vi av en mycket frisk koncentrerad smak av krusbär, nässlor, grön paprika och med ett rökigt mineraligt inslag. Och – ja! Det står 2010 som årgång på båda två. De skördades i våras (mars) med våra mått mätt och det betyder sensommar på södra halvklotet!

Chenin blanc är en annan häftig druvsort som står bakom några av världens mest intressanta torra och söta vita viner. De bästa görs i Loire och Domaine FL Le Chenin 2009 (2197, 119 kronor) från underdistriktet Anjou är ett skolboksexempel på druvsortens torra friska mineraliga smaker. Näsan är klassisk med rökig mineralton och äpplen. I munnen känns vinet mycket friskt med en lätt krutig/kritig mineralton samt inslag av citrus, honung och äpplen. Syrligt och fräscht men ändå stilfullt och nästan aldrig med de toner av krusbär och nässlor som sauvignon blanc har.

Langlois-Château heter en klassisk och pålitlig producent som också de har säte i Loire och närmare bestämt distriktet Saumur. Deras bubbelvin Langlois Crémant de Loire Brut (7404, 119 kronor) är också det gjort på chenin (tillsammans med lite chardonnay och cabernet franc) och är ett fantastiskt fynd för dig om tycker att champagne är för dyrt. Stilen är frisk men kraftig med en koncentrerad smak av mogen frukt, kakao och svamp. Bra mousse och lång eftersmak!

VIll du ändå kosta på dig något speciellt så varför inte pröva Paul Goerg Premier Cru Rosé brut (7869, 279 kronor) som är en riktigt prisvärd roséchampagne. Vinet kommer från ett litet kooperativ och kvaliteten är mycket hög. 85 procent chardonnay och 15 procent pinot noir har gett ett vin med en kraftfull koncentrerad smak av hallon, kakao och citrus som verkligen ger valuta för pengarna.

Så över till ölen där det är smakrikedom som förenar de bästa den här månaden. Tyska Unser Aventinus (1631, 24,50 kronor) är en mörk veteöl med en stor fruktig men ändå torr och besk smak av nötter, malt och bröd. Ölet är en så kallad dubbelbock (ett starkt mörkt öl som först gjordes i staden Einbeck – därav namnet ”bock”) och väger in på 8,2 procent och bryggeriet Schneider-Weisse hävdar att det är den äldsta bayerska dubbelbocken som är gjord på vete!

IPA eller india pale ale är en annan ölspecialitet som man ser allt oftare på etiketterna. Från början var det ett lite starkare öl med en högre humlehalt som skulle klara exportresan från England till Indien. De flesta IPA är härligt beska i smaken som svenska S:t Eriks IPA (1463, 17,90 kronor) som smakar torrt och humlebeskt av mörk torkad frukt och choklad. Missa inte heller Brooklyn East India Pale Ale (1688, 22,90 kronor) är än mer koncentrerad och har en nästan söt fruktig eftersmak.

Och slutligen något riktigt häftig – Innis & Gunn Rum Cask Oak Aged Beer (11598, 21,90 kronor). Ett öl som lagrats på ekfat som använts vid romtillverkning. Det har gett ett superfruktigt öl med en rund touch av rom och ekfat. Smaken är intensiv med inslag av kryddor och choklad. Den känns torr och söt på en och samma gång. Lysande helt enkelt!

Läs mer om St: Eriks IPA på bloggarna Ofiltrerat och Pilsner.nu