Tjuvtitt på fynden i mars

18 januari, 2013 klockan 15:37

Mars2013

Xaviers Grenache Vieilles Vignes, Sigtuna East River Lager och en Armagnac från 1973. Det blir några av de bästa köpen i mars. Dessutom bra Hunter Valley Sémillon och den alkoholfria äppelcidern.

Det är en lite lätt absurd situation att prova ”vårviner”, inklusive några roséer, när temperaturen ligger runt 10 minus och snön singlar ner utanför provrummet. Men idag var Systembolagets Vårlansering som stod på menyn i källaren på huvudkontoret intill Kungsträdgården. Lansering blir i mars och vi ska först ta oss förbi februarinyheterna om några

Alkoholfri cider

Förra årets succé med bra alkoholfri äppelcider återupprepas i år igen. Då var det Gastronomigruppens Ingrid Marie och Cox Orange som var två av mina favoriter. I år är Ingrid Marie varianten inte lika bra. Vi beställde in två buteljer eftersom vi misstänkte att det kanske var en dålig flaska – men båda var likdana. Inte alls så frisk och fräsch som förra årets dito.

Gastronomigruppens Äppelcider Signe Tillisch 2012 (91702, 38 kronor 375 ml) är däremot lysande med en frisk och härlig smak av färska äpplen, äppeljuice och med bra syra i avslutningnen. Riktigt bra är också Kiviks Årets Skörd Gravenstein (91155, 39 kronor) som smakar friskt och halvsött/halvtorrt av mogna röda äpplen och som har en bra fräschör i eftersmaken. Jag gillar också den ofiltrerade och grumliga Äppelmust Reinetter 2012 (91805, 49 kronor) från Värmdö Musteri som har en frisk halvtorr/halvsöt smak av mogna röda äpplen och med bra syra – riktigt bra must med bra och lång eftersmak.

Öl

Sigtuna East River Lager (1438, 15,90 kronor) gör comeback bland nyheterna. Just nu finns den bara på beställningssortimentet men det är skönt att det kommer en ny bra lager (och inte en IPA!!!) från ett av Sveriges bästa brygghus bland de vanliga nyheterna. Det här är en välbalanserad och smakrik öl som har bra (men inte överdriven) beska och känns lätt och fräsch i munnen och med inslag av grape och bröd.

Jag måste också erkänna att jag gillade Oskar Blues Brewerys Dale’s Pale Ale (1502, 23,90 kronor) med en bitter (dvs med bra beska!) och blommig smak med humlearomatisk ton (och trots att den kommer på burk!). Ölet har en viss sötma som gör att det efter den första attacken känns mjukt och behagligt i munnen!

Vitt vin

En skön sak med nyheterna i mars är att det inte bara är dina vanliga druvsorter som dominerar. Okej här finns några mer eller mindre lyckade sauvignon blancviner (bland annat en mousserande SB från Nya Zeeland och en Saint-Bris från Bourgogne som inte riktigt höll måttet!) men här finns också flera viner gjorda på torrontes (alltid intressant!), en furmint (tyvärr tyckte jag inte att den var bra – men jag ska ge den en ny chans när den har lanserats) och sémillon.

Lindemans Bin 1155 Semillon 2011 (6259, 100 kronor) är en av dessa – en sémillon från Hunter Valley som har druvsorten och området härliga smaker av fruktpastiller (citrus), ananas, yllle och bivax och med en bra friskhet med lång härlig och annorlunda eftersmak. Och vinet visar att en jätte som Lindemans faktiskt kan göra riktigt intressanta viner!

Caveau des Jacobins Chardonnay 2010 (2292, 89 kronor) är visserligen gjord på en av världen vanligaste druvsorter men kommer från Jura där chardonnayvinerna får en speciell och lite oxiderad nötig stil. Det här viner är inget undantag och har en koncentrerad smak av mogen frukt, äpplen, nötter och svamp. Lite oxiderad är den förstås men med skön smakrikedom i eftersmaken!

Missa inte heller ”svenska” Cardo & Morris Riesling 2011 (6430, 99 kronor) från Waipara på Nya Zeeland. Doften är stor med inslag av mogen tropisk frukt, botrytis och citrusmarmelad. I munnen är det lätt men ändå smakrikt och citrusladdat med inslag av mineral (schiffer), honung och botrytis. Lång härlig eftersmak med en touch av sötma.

Rött vin

Det kommer många bra och prisvärda rödviner i mars. De bästa kommer inte helt oväntat från södra Rhône. Området Vacqeyras ligger i närheten av mer kända Châteauneuf-du-Pape och gör tillsammans med Gigondas några av Rhônes mest intressanta och prisvärda viner. Och ofta är det grenache som dominerar blandningarna.

Domaine de la Curnière 2010 (2212, 119 kronor) är en blandning av grenache, syrah och mourvedre som normalt får en åtta till tio månaders lagring. Smaken är medelfyllig, eldig och lite stram med inslag av mörka och röda bär, choklad, örter, tobak och kött. Här finns en bra koncentration och bra eldig längd i eftesmaken. Örtig och kryddig och alldeles oemotståndlig. Lagra i upp till fem år om du har möjlighet.

Xavier Vins är en annan producent i södra Rhône som är känd för sina prisvärda och koncentrerade viner. Det här, Xavier Grenache Vieilles Vignes 2010 (2151, 85 kronor), är ett av de billigare men är ett måste för alla oss grenacheälskare som gillar de där lite ”heta och dammiga” smakerna av torkad frukt, tobak, kött och örter. Här finns mörka och röda bär, torkad frukt och tobak. Här finns en bra koncentration med tuffa syror och lång eftersmak.

Gillar du södra Rhône och Châteauneuf-du-Pape så ska du inte missa Le Hurlevant 2010 (2291, 159 kronor) som är ovanligt bra för sitt pris. Smaken är medelfylli, koncentrerad köttig (nötkött) och lite blodig (umami) med inslag av örter, torkad frukt och järn. Här finns också en lång eftersmak med bra syror.

Gratena Chianti 2010 (2717, 85 kronor) är en bra budgetchianti med en stram smak av röda bär, körsbär, örter, fat. Stram och matvänlig är också Synthesi 2009 (2314, 109 kronor) – en aglianico från södra Italien med röda och mörka bär, torkad frukt, stall och örter.

Casa de Santar Reserva 2009 (2519, 139 kronor) är lite av en modern motsats till de två sistnämnda packad med mörka bär, örter, touch av ek, tobak och mörka bär. Här är gravsyran inlindad i mjuk frukt! Samma sak gäller sydafrikansk Helderberg Cabernet Sauvignon 2011 (2039, 89 kronor) som också den har en modern och fruktdriven men eldig koncentrerad smak av mörka bär, örter, fat och kryddor. Bra syror och bra längd och bra integration coh lång härlig eftersmak.

Slutligen Foppiano Vineyards Petite Sirah 2010 (6277, 139 kronor) – en härlig petite sirah (alltså inte syrah!) med stram och ung smak av mörka bär, örter, tobak och fat (vanilj). Jag hittar mycket tobak i smaken och en lite bitter skal avslutning.

Rosé

En sauvignon blanc-rosé? Ja jag gick kolla på etiketten ett par gånger men ändå hittade jag ingen information om hur den gröna druvsaften gjorts rosa. Marlborough Estate Reserve Sauvignon Blanc Rosé 2012 (6026, 89 kronor) är en läcker rosé som både smakar och doftar av sauvignon blanc. Smaken är bärig med inslag av röda och gröna bär, krusbär nässlor och örter. Förmodligen har man använt lite pinot eller någon annan blå druvsort för att få till färgen!

[Fel av mig! Hampus Landelius på Vinia skingrar frågetecknen kring sauvignon blanc-vinets färg: Det är inte inte pinot utan två procent malbec som blandats med sauvignon blanc-juicen efter jäsningen enligt saignee-metoden där malbecdruvorna under en tid får "blöda" en del färgpigment till juicen!]

 

Dela

Månadens bästa och mest prisvärda

1 oktober, 2012 klockan 05:47

Douro, Mardolina. Wachau, Kamptal och svenskt öl. Här är de bästa köpen i det fasta sortimentet i oktober!

Månadens bästa röda

Meandro 2010 (2558, 139 kronor)
Andravinet från hyllade Quinta do Vale Meão i Douro och ett av de bästa köpen när det gäller portugisiska viner. Medelfyllig stram syrlig smak av mörka bär, fat, kryddor och mörk choklad. Lång ung avslutning med tuffa syror.

Månadens mest prisvärda röda

Zeni Bardolino Superiore Classico 2010 (2379, 89 kronor)

Äntligen ett riktigt bra vin från Bardolino i norra Italien gjort på corvina, rondinella, corvinone och molinara. Medelfyllig smak av körsbär, örter, kryddor, choklad och fat.

Månadens bästa vita

Tegernseerhof Loibenberg Riesling Smaragd 2011 (4345, 139 kronor)
Lysande riesling frän ett av Österrikes bästa distrikt – Wachau. Lätt till medelfyllig frisk och lite rökig/mineralig smak av mogen kryddig tropisk frukt (mango). Lång härlig eftersmak.

Månadens mest prisvärda vita

Loimer Lenz Riesling 2011 (4350, 79 kronor)
Ännu en lysande riesling från österrike den här gången från Kamptal. Lätt och mycket torr smak av mineral, kryddor, mango, kiwi, druvor och citrus.

Månadens bästa öl

Sigtuna East Coast Pale Ale (1498, 18  kronor)
Sigtunabryggeriet gör det igen. Den här gången handlar det om en balanserad pale ale med smaker av kavring, fruktkaka, torkad frukt och honung.

 

 

 

 

 

Dela

Grillvinet är dött – leve grillvinet

20 juli, 2012 klockan 14:08

Vinskribenter är ett förutsägbart släkte. Så här i sommartider kryllar våra spalter med tips om ”grill-”, ”buffé-” och ”picnickviner”. Och snart ska vi väl alla försöka slå knut på oss själva och rekommendera vin även till kräftskivan.

Egentligen är det inte så konstigt eftersom vi svenskar är riktiga vanedjur. Vi har våra förutbestämda höjdpunkter och helger och vi följer dessa mer eller mindre slaviskt. Lamm till påsk (och sill), sill till jul och midsommar (även om jag själv gör allt för att undvika detta) och grillat, grillat och åter grillat i sommartider.

Men vad är egentligen ett grillvin? Och vad skiljer grillvinet från de flaskor som vi trattar i oss under andra delar av året? Den nakna sanningen är förstås – ingenting! Det finns nämligen inga grillviner!

Är du som jag så har du förmodligen mer än en sak på grillen när du grillar och för mig är grillen en stor härlig utomhusugn (eller spis) som har den fördelen att den kan ge den där härliga röksmaken åt allt det jag väljer att tillaga på den.

Jag grillar mängder av grönsaker (och svamp) som paprika, tomater, squash, blomkål, aubergine, lök, morötter, majs, champinjoner, potatis, rödbetor, fänkål, blomkål och annat. Jag grillar kött från lamm (stekar, entrecôte, rostbiff, racks…), nöt (rostbiff, entrecôte, rostas, rumpsteak…), fågel (mest kyckling, och anka) och fläsk (kotlettrader, karré, revben, filé…). Ibland med marinad eller kryddrub och lika ofta utan (köttet enbart smaksatt med olja, salt, peppar och färska kryddor). Och jag grillar förstås en massa godsaker från havet (torsk, lax, tonfisk, svärdfisk, blåmusslor, pilgrimsmusslor, räkor, regnbågsforell med mera).

Ibland ger jag allt en extra dimension genom att slänga lite torkade/vissna kryddor från förra året (som jag blötlagt en halvtimme-timme innan) direkt på glöden för att få en lite kryddrökskänsla i maten. Jag har ännu inte kommit så långt att jag experimenterar med kol eller ved från olika träslag – men det blir så klart nästa självklara steg (har du tips på var man kan köpa sådan kol/ved – så tipsa gärna i kommentarsfältet nedan).

Det säger sig självt att det inte finns ett ”grillvin” som passar alla de här smakerna och det blir nästan löjligt att prata om ”grillviner” i det här sammanhanget. För allt som du kan dricka till de här rätterna blir ju automatiskt grillviner. Och som vanligt är det ingredienserna som styr. Den bistra sanningen är att det inte finns några genvägar. Inget magiskt grillvin som kommer att förgylla hela sommaren.
De goda nyheterna är att det finns jäkligt mycket bra vin!

Fyra grillfavoriter och vin därtill:

Grillat ankbröst med heta nudlar och grönsaker
Det här är en improviserad rätt som vi brukar göra ganska ofta hemma hos oss. Vi grillar ankbröst som vi sedan skär i tunna strimlor och serverar med heta japanska nudlar och wookade grönsaker. Att dricka till: Öl, vitt eller rosé eftersom vi oftast kryddar på rejält med röda chilifrukter!

Sierra Nevada Pale Ale (1525, 23.90 kronor)
Hade först tänkt föreslå ett veteöl – men varför inte prova en pale ale? Amerikanska Sierra Nevada gör fantastiskt trevlig öl och den här känns både fräsch och besk med inslag av citrus och honung.

Leth’s Have Pink Zweigelt Rosé 2011 (2261, 79 kronor)
Österrikiska Leth gör riktigt bra viner och det här vinet har en bärig och koncentrerad smak med lite kryddig finish.

Bründlmayer Langenloiser Grüner Veltliner 2011 (2910, 119 kronor)
Kryddigt och mineralsmakande vin som ändå har en härlig fräschet. Hittar både kiwi och och mogen frukt i det här vinet från suveräna Bründlmayer. För ett billigare alternativ – prova Leth Grüner Veltliner (4200, 77 kronor)!

 

Helgrillad entrecôte med klyftpotatis och bearnaise
Behövs inga förklaringar eller beskrivningar till den här rätten. Se bara till att du investerar i en schysst grilltermometer. Min regel: Se till att köttet aldrig går över 55 grader!!! Att dricka till: Kraftigt rött!

Serrata Belguardo 2010 (22955, 99 kronor)
Toscanska kusten och distriktet Maremma gör lysande viner på sangiovese (ofta tillsammans med andra druvor). Det här är ett av de mest prisvärda med härlig smak av mörka körsbär, örtkryddor och choklad.

Eikendal Pinotage (2746, 109 kronor)
Det här är ett bra alternativ för alla som gillar Sydafrika och som vill ha en lite mer generös Nya Världen-stil i sina viner. Här finns massor av mörka bär och inslag av vanilj, örter och en behaglig rökighet i eftersmaken.

Château La Tour de By 2008 (3083, 149 kronor)
Ny årgång av vinet som är en av de mest prisvärda bordeauxerna på bolaget. Lite ungt och stramt i nuläget men med bra bärighet (svarta vinbär och plommon) och inslag av cederträ och paprika!

 

Fläskkarré med ljummen potatissallad
Få saker blir så lyckade på grillen som fläskkarré oavsett om du gör den i hel bit eller om du grillar skivor och med eller utan marinad eller glace. Att dricka till: Bärigt och fruktigt rött eller rosé!

Beringer Founders Estate Zinfandel 2010 (6718, 99 kronor)
Saftig och rkyddig zinfandel med inslag av röda bär och kryddor. Ett smakrikt vin från en närmast legendarisk amerikansk vindproducent.

Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz (16320, 169 kronor)
Australienska Penfolds håller hög klass på sina viner från de billigaste till de dyra lyxvinerna. Det här vinet ligger mitt emellan och har en kraftfull men ändå generöst bärig smak av björnbär, plommon, rökta fat, örter och eukalyptus. Tycker du det är dyrt – prova Rawson’s Retreat (6942) för 75 kronor.

 

Grillad tonfisk med mango/chili-salsa och couscous-fyllda paprikor
Få saker är så gott som snabbt grillad tonfisk som är lagom rosa inuti. Här serverad med en mangosalsa bestående av mango, gurka, röd chili, limesaft och koriander. Att dricka till: Friskt och fräscht vitt!

Neetlingshof Sauvignon Blanc 2012 (6237, 80 kronor)
Läcker sydafrikansk sauvignon blanc med en lätt frisk och fräsch smak av kiwi, krusbär, grapefrukt och nässlor. Fräscht!

Alvarinho Contacto 2011 (6707, 124 kronor)
Vinho Verde har fått lite dåligt rykte på grund av lätt pärlande viner utan någon riktig smak. Men torra (stilla) Vinho Verde-viner gjorda på druvsorten alvarinho kan vara lysande. Som det här med sin lätta friska och fräscha smak av citrusskal, krita och grape.

Dela

Jessica Heidrich – mikrobryggartrenden personifierad

13 december, 2011 klockan 13:47

Vägen har varit lång sedan hembryggarstarten på 1980-talet. Jessica Heidrich forskade på stamceller och använde fritiden åt att brygga, nätverka och sprida kunskap om öl. Som hemmabryggare, aktiv medlem i Svenska Hembryggarföreningen och som öldomare i diverse tävlingar.

Men när hon 2009 fick frågan om hon ville göra något eget – återuppliva det gamla varumärket S:t Eriks som hennes blivande arbetsgivare Galatea hade köpt – var hon inte svårövertalad.

– Ja sa ”javisst” och undrade var bryggeriet var. Men något bryggeri fanns inte. Okej… men när vill ni att ölet ska vara klart? Om ett par månader sa min chef och jag trodde han skojade.

Då är det tur att det finns vänner. Jessica ringde upp sin gamle kompis Urban Nilsson på Slottskällans bryggeri och undrade om hon skulle kunna få brygga en omgång öl emellan bryggeriets tappningar.

Men tajmingen var den sämsta tänkbara. Det var november och Slottskällan var precis som de flesta andra bryggerier i full gång med att göra sin vinter- eller julöl.

Men det blev ett öl och sedan dess har det blivit flera till. Och det säger också lite om den communitykänsla som finns hos de svenska ölbryggarna. De flesta känner varandra och lär också av varandra.

– Det är det som är så kul. De flesta känner varandra från Svensk Hembryggarföreningen. Vi kollar in vad andra gör och det är ju så man lär sig.

St Eriks varumärke har gått från klarhet till klarhet på bara lite drygt två år. Jessicas öl har erövrat mängder av priser. Och det är kanske inte så konstigt. Alla som provat hennes Pale Ale vet att den är en extremt välbalanserad och smakrik utan att gå till överdrifter. Ändå är det inte alla som har varit odelat positiva.

Vissa ölnördar gillar inte trenden med ”flying beermakers” (termen kommer från ”flying winemakers” – vinmakare som åker runt och gör vin på olika kontinenter och ofta också under olika säsonger). Öl som görs på och i samarbete med olika bryggerier.

– Nej det finns de som menar att det inte är på riktigt om det inte finns ett riktigt bryggeri. Brygger vi Sigtuna eller St Eriks här till exempel?

Men beviset är i flaskan som det brukar heta och nu brygger hon öl både hos Slottskällan och i det helt nya bryggeriet på Sigtuna Brygghus i Arlanda. Det stod färdigt så sent som i midsommar cch det är där Uppkorkat möter henne.

– Jag hade tänkt att vi skulle ha den gamla delen av bryggeriet som experimentlåda för mig och Sigtunas bryggare – men redan nu behöver v i utrymmena. Det har gått sjukt fort.

Ändå skjuter hon mycket från höften. Experimenten görs ofta i full skala direkt i de stora tankarna. Hon använder sig av intuition och erfarenhet. Men det är klart att bakgrunden som mikrobiolog har varit nyttig.

– Jag känner direkt om det är något fel på ölet och vad som har gått snett. Det är ovärderligt när man brygger och sitter som domare i öltävlingar.

De senaste årens trend med IPA, det vill säga India Pale Ale, tror hon inte är över. Däremot tror hon att vi kommer att få se mer balanserade och drickbara öl som inte är så där löjligt humlade.

– Jag var i USA nyligen och märkte hur man där har börjat göra öl som är mer ”europeiska i stilen” – med en mer nyanserad humlesmak.

Och hon är inte så mycket för extrema experiment, som tex BrewDogs Sink The Bismark – ett öl som mer liknar whisky än öl.

– Nej de är roliga men inget man vill dricka mer av när man väl smakat dem.

Lokalerna vid Arlanda stad är fyllda av malt från Finland och Tyskland och olika humlesorter från bland annat Nya Zeeland. Men trots att det är just det som många snackar om – humlen och malten – så är det ändå jästen som spelar huvurollen enligt Jessica.

– Det är jästen som gör ölen! Du kan ha samma typ av malt och humle och få helt olika öl. Det är jästen man ska vara rädd om och skämma bort – det är den som gör det färdiga ölet!

Senaste projektet är en ölserie tillsammans med firade krögaren Mattias Dahlgren, mannen bakom restauranger som gamla Bon Lloc och numera Mattias Dahlgren Grand Hotel. Och det första ölet blir, hör och häpna, en lager.

– Det är många som rynkar på näsan åt lagerölen och vägrar dricka den. Men det kan vara ett fantastiskt och balanserat öl. I det här fallet har vi utgått från vad som är genuint svenskt kryddat med enbär – och vi tycker att det lovar riktigt bra.

Och bra är det – i alla fall att döma av fatprovet som Uppkorkat fick prova som smakade härligt lätt, citrusfriskt och grapeigt (mer om det i Uppkorkat i 24HD om ett par veckor).

Men som ”flying beermaker” utan eget fast bryggeri – vad kommer härnäst? Några utländska samarbeten?

– Man vet aldrig, säger Jessica Heidrich och ler lite hemlighetsfullt.
Vi känner att något är på gång – och förhoppningsvis får vi reda på det så fort Jessica känner sig färdig att berätta!

20111213-134746.jpg

Dela