Uppkorkat

Så var det då dags igen för årets tråkigaste men viktigaste provning. Tråkigaste för att likritningen är så stor. Viktigaste för att det är det här som majoriteten av konsumenter bär hem från bolaget.

För snart två veckor sedan provade jag igenom 137 bag-in-box viner och som vanligt var det en både intressant och trist upplevelse. Och det är alltid kul att höra hur snacket går i provningsrummet under provningen. ”Nej fy fan – vad är det här!” ”Hur kan det här få säljas!!!” ”Är det verkligen någon som dricker det här?!”

Och det är lätt att förfasa sig när man provar låda efter låda. Men låt oss vara ärliga. Även om drygt 50 procent av konsumtionen består av bag-in-box så tror jag knappast att du och jag går hem från bolaget med känsla av att vi köpt något fantastiskt. Nej vi vill ha något som är lätt att hantera, relativt billigt och som är hyfsat bra – good enough helt enkelt.

Och det finns goda och dåliga nyheter bland boxarna. De goda är att det finns få som är dåliga. Kvalitén har ökat enormt de senaste åren så den som köper en box riskerar knappast att utsättas för något som är odrickbart.

De dåliga är att likritktningen är enorm. Särskilt på den röda sidan där vin efter vin är mer eller mindre omöjliga att skilja från varandra. Det är som sagt inget fel på vinerna men här finns inget som sticker ut eller inget som får en att haja till eller att säga – ”ja jäklar det där var ett bra vin!”. Faktum var att några viner som kändes oxiderade (normalt något man vill undvika i vin) fick mig att haja till på ett positivt sätt – och det är inte bra!

Men det finns undantag. Särskilt bland de vita som överlag kändes fräschare och renare i smaken.

Här är några av de som visade sig bäst i provningen!

Bra vita boxar

Ramos Classic White 2011 (2557, 159 kronor)
Frisk doft och smak av ung grön frukt och inslag av mineral och krusbär. Fräsch avslutning med en angenäm kryddighet.

Il Nostro Catarratto Grecanico 2010 (22973, 159 kronor)
Medelfylligt vin med en bred fruktig smak och inslag av smör, nötter och ek.

Rabl Grüner Veltliner 2011 (2296, 159 kronor för 1500 ml)
Bra druvkaraktär. Lite aromatisk och kryddig men ändå frisk och fräsch. Bra intensitet i eftersmaken.

Soave Giardini d’Italia 2010 (2909, 199 kronor)
Smörig doft och smak med bra intensitet. Massor av mogen frukt och fat!

Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc 2011 (22139, 215 kronor)
Fortfarande bland de bästa vita boxarna. Frisk stram och lite krutig/mineralig smak av krusbär, grön frukt och citrus. Fräsch med lång eftersmak!

Two Tracks Sauvignon Blanc 2011 (6192, 165 kronor för 1500 ml)
Okej – boxen är bara hälften så stor men det här är en bra tolkning av kiwi-sauvignon blanc! Klasissk smak av fruktcocktail, lite krusbär och nässlor

Santa Ana Chardonnay Viognier 2011 (6604, 179 kronor)
Intressant druvblandning som har en lite bitter men rätt läcker smak av tropisk frukt, mineral, nötter och kryddor.

Beringer Sonoma Chardonnay 2010 (6453, 149 kronor för 1500 ml)
Bra koncentrerad och druvtypisk smak med inslag av smör, rostade fat, nötter och tropisk frukt. Bra längd i eftersmaken!

Chapel Hill Riesling Sauvignon Blanc 2011 (2903, 169 kronor)
Måste erkänna att jag gillar de här druvblandningarna eftersom de står ut i mängden likriktade viner. Det här vinet har en frisk blommig smak och är både frisk och koncentrerad på en och samma gång.

Leva Chardonnay Dimiat & Muscat 2011 (2619, 169 kronor)
Muscaten tar över och ger det här vinet en lite blommig, druvig och aromatisk karaktär. Fin frisk smak med blommig frukt!

Bra Rosé

De Bortoli dB Selection Rosé 2011 (6239, 199 kronor)
Enda roséboxen som håller måttet. Det här vinet har massor av röda bär men ändå friska syror. Bra balans i den lite örtiga och nötiga eftersmaken.

Bra röda boxar

Rive Barbera (6285, 199 kronor för 2000 ml)
Förra årets överraskning håller än även om den känns lite knuten. MÖrka bär, kryddor och choklad samsas i det här vinet på en rätt sönt sätt. Lång eftersmak dessutom!

Dragunera Syrah 2010 (2846, 199 kronor)
Saftigt vin i Nya Världen stil men med bra lite kryddig syrah känsla. Inslag av choklad och inlindade garvsyror.

Falernia Syrah Carmanere Cabernet 2011 (6024, 199 kronor)
Också rätt saftig i stilen men med massor av euaklyptus och mynta ton i cabernetsmaken. Aldrig helt fel om man gillar det!

Bellingham Shiraz Viognier 2010 (2056, 147 kronor för 1500 ml)
Lite rökig doft av mörka bär, fat och vanilj. Smaken är intensiv med röda och mörka bär, örter, fat, choklad och vanilj. Lång eftersmak. Fortfarande en av de bästa röda boxarna.

 Fler bra köp hittar du i hela tabellen som finns här!

Det märks att sommaren är på väg när man tittar på de nya vinerna som släpps på onsdag. Då lanseras inte mindre än 18 roséviner i det tillfälliga exklusiva sortimentet.

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Och i jämförelse med de trötta och likformade roséerna i det fasta utbudet (de som du och jag är hänvisade till året runt) så är kvaliteten lysande. Visst de kostar lite extra men i det här fallet är det värt varenda krona!

Sydafrikanska Delheim Pinotage Rosé 2011 (90107, 99 kronor) och chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah 2011 (91145, 99 kronor) är två gamla favoriter som är riktigt bra i år också. De går båda i samma lite fruktdrivna stil. Det här är roséviner med mycket bärsmaker. Den förra är lite lättare och friskare med mineral- och örttoner. Den andra djupare och mer pang på i bärsmakerna.

Marsannay Rosé Domaine Clair-Daü 2011 (95048. 129 kronor) och Marsannay Rosé Pinot Noir Domaine Bruno Clair 2010 (91165, 149 kronor) visar hur läcker rosé kan vara när den görs på pinot noir. Den första är lätt och frisk och lite nervig i smaken. Den andra lite kraftigare med härlig hallonsmak och lite inslag av kaffe. Missa inte heller Neudorf Pinot Rosé 2011 (95105, 149 kronor) från Nya Zeeland som har en koncentrerad smak av persikor, jordgubbar, mineral och svamp.

Annars är det väl Provence, tillsammans med Tavel, som är mest känt för sina roséviner. Château Sainte Marguerite Cru Classé Rosé 2011 (95112, 149 kronor) visar upp Provence från sin friska smakrika och lite kryddiga sida med smaker av apelsin, röda bär och grape. Och Domaine de la Mordorée La Dame Rousse 2011 (91229, 145 kronor) från Tavel, gjord på bland annat grenache, cinsaut, mourvèdre och syrah,  är lite eldigare med inslag av hallonremmar och med lite restsötma i eftersmaken.

Låt mig också säga något kort om det vita innan vi går över på de röda fynden. Arbois Sélection 2008 (99226, 179 kronor) är ett läckert vitt vin från distriktet Arbois och Stephane Tissot. Den är gjord på en blandning av chardonnay och den lokala savignindruvan och har Juravinernas (ofta) lite nötiga och oxiderade koncentration. Det är kanske inte något för alla – men jag älskar den här lite brända, nötiga och svampiga smaken som ändå är frisk och smakar torkade aprikoser.

I maj kommer också några rieslingviner som du inte får missa. I vår Sydafrikaserie som går i 24HD (och som du även kan se i bloggen) besökte vi Paul Cluver (se inslaget här!) och firmans Riesling 2010 (90005, 109 kronor) är bara så läcker med sin lätta fokuserade och friska smak. Lime och citrus möter mineral (krita) och honung och en liten ton av petroleum. Läs mer om Paul Cluvers viner här!

Österrikiska Bründlmayer Riesling Heiligenstein 2010 (90101, 195 kronor) är förstås ännu friskar och lite hårdare i smaken. Vinet är alldeles för ungt men det är ändå svårt att inte låta sig förföras av smakerna av citrus, persikor och apelsin.

Det har varit ont om siclianska rödviner på bolaget men nu finns det helt plötsligt mycket att välja på. Bland mina favoriter hittar vi Noà Cusumano 2007 (91182, 198 kronor) är en modern klassiker som brukar vara lysande. Så också 2007an med sin koncentrerade men ändå runda smak av mörka bär, örter, fat och inslag av kakao och kryddor. Vinet är gjort på en blandning av nero d’avolo, cabernet sauvignon och merlot.

Donnafugata gör också lysande viner och Tancredi 2007 (91200, 199 kronor) är en annan modern klassiker  som imponerat på mig över åren. Också här har vi en blandning av inhemska och lokala nero d’avolo tillsammans med bland annat cabernet sauvignon och tannat. 07an har en förförisk doft av svarta vinbär, mynta och örter. Smaken är sträv, koncentrerad och massiv med massor av mörka bär (svarta vinbär), örter, choklad och fat! 2007an är tydligen slutsåld (enligt företaget) och det är inte så konstigt eftersom den fick tre glas i italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.

Missa inte heller några lysande viner från norra Italien. Gianni Voerzio är en av mina favoritproducenter när det gäller prisvärd Barolo. Nu kommer hans Barbera d’Alba Ciabot della Luna 2009 (91126, 179 kronor) och Barolo La Serra 2007 (91128, 249 kronor). Båda är alldeles för unga i nuläget. Det första är mörkt och lite syrligt i smaken och packat mer mörka bär och strama syror. Det andra är också stramt med röda bär, läder, torkad frukt, choklad/kakao, nypon och rosor. Och avslutningen är lång och sträv!

Det är den även hos Luigi Piras Barolo 2007 (90032, 275 kronor) som jag tycker går från klarhet till klarhet. Det här är ett superkoncentrerat vin med röda bär, ryddor, tobak och örter i smaken. Eftersmaken har rejält med tuffa syror och tar aldrig slut. Lägg undan i källaren i ytterligare 3-5 år innan du öppnar!

Det har varit mycket exklusiva nyheter och fullt fokus på Sydafrika och ”naturviner” här i Uppkorkat ett tag. Nu är det hög tid igen att titta lite närmare på bolagets bästa budgetfynd.

Allt är inte nyheter och Uppkorkat provar förstås igenom de flesta nya årgångarna av gamla godingar också. Här är några av mina favoriter just nu som du kan servera till påskhelgens lamm eller lax utan att skämmas om du nu skulle ha glömt att köpa på dig något bra vin. Och de håller dessutom långt bortom påsk!

Låt oss börja med att konstatera ännu en gång hur bra vinerna från 2009 är i Rhônedalen. Jag kan fortfarande inte säga vilken som är bäst, 07an eller 09an, men jämfört med den riktigt klena årgången 2008 är vinerna helt lysande. Och senast jag var upp i Stockholm och provade fick jag svart på vitt på detta.

Kollegan Thomaz Grehn på GP serverade mig två viner blint. Uppgiften var att säga vilket av de båda som var bäst. Jag pekade självsäkert på glas nummer två som visade sig vara Guigals Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor). Och inget konstigt med det eftersom det brukar vara ett riktigt bra vin. Men det intressanta var vad som var i glas nummer ett – Château Mont Redon 2008 (2811) – en gammal Châteauneuf-du-Pape-favorit som kostar 229 kronor.

I det här fallet var det ingen match. Guigals Côtes-du-Rhône sopar banan med det mer än dubbelt så dyra vinet med en koncentrerad kryddig smak av mörka bär, örter och mineral. Château Mont Redon känns tunn och oinspierard i jämförelse och jag misstog den till och med för en pinot noir!

2009 verkar vara bra i hela franska södern och en annan gammal favorit, Reserve de la Condaminte 2009 (12804, 69 kronor), visar också god form. Också här möter vi en kryddig smak av mörka bär med inslag av salmiak. För samma pris hittar vi Reserve du Vieux Noir Malbec 2010 (2212, 69 kronor) som även den bjuder på massor av mörka bär – men här är syrorna lite tuffare och strävare. Men båda bjuder på riktigt mycket vin för pengarna.

Portugisiska Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor) från distriktet Terrea do Sado i närheten av Lissabon har jag skrivit upp tidigare och 2009an är riktigt fin. Här är det mer torkad frukt och lite läder i saken även om det också har en skön kryddighet i all frukten. Vill du ha något mjukare så prova Eikendal Cabernet Franc ( 95051, 99 kronor) som har en skön mjukt bärig smak (svarta vinbär) med lite inslag av rökiga fat, choklad och blyerts och en lång eftersmak.

Över till de vita vinerna och några klassiker. Österrikiska Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor) brukar bjuda på kryddig och fruktig smak inslag av kiwi och med bra koncentration och lång eftersmak. Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor) är torrare och friskare med en fokuserad rieslingsmak med inslag av citrus och gröna äpplen och en eftersmak av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor) är något för dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Och vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor) med sin nästan hårda krusbärssmak med inslag av krita och kalk.

Låt oss avsluta med något sött till årets första rabarberpaj. Nederburg Late Harvest 2010 (2741, 79 kronor) är en härlig blandning av chenin blanc och riesling. Smaken är mycket söt och koncentrerad med aprikosmarmelad, nötter och citrus. Ett härligt vin att avsluta en härlig kväll med!

Rött till lammet, vitt till laxen och öl till äggen. Påsken är en mat- och dryckesfest och just därför bör du lägga lite extra på det du köper hem till den goa maten!

Här är Uppkorkats sista minuten tips för den villrådige!

Till lammet

Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor)
Kryddig portugis med mörka bär, plommon, torkad frukt och örter. Lång härlig eftersmak!

Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor)
Ett av bolagets mest prisvärda viner just nu. Provade den mot en Château Mont Redon 2008 som kostar nästan tre gånger så mycket och Guigals Côtes-du-Rhône är helt klart det bättre vinet. Det visar hur bar årgång 2009 är (0ch hur dålig 08an är!). Suverän koncentration och smak av mörka bär, kryddor och örter. Lång härlig eftersmak.

Marquès de Murrieta 2005 (2612, 129 kronor)

Marquès de Murrieta är en av de där producenterna som lyckats behålla det bästa av det gamla men som ändå gör smakrika viner som funkar för moderna smaklökar. Gjord på tempranillo, garnacha och mazuelo. Det här är ett välbalanserat vin med en utvecklad kryddig smak av torkad frukt, choklad, örter, vanilj och dill med bra men avrundade syror och en härligt lång eftersmak.

Ruit Hora 2009 (2842, 139 kronor)

Modern toscanare gjord på ”franska” druvsorter: merlot, cabernet sauvignon och syrah. Vinet är rejält smakrikt och har massor av mörk frukt (mörka körsbär), örtsmaker och inslag av choklad och ekfat. Eftersmaken är lång och välbalanserad.

Till laxen

Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor)

Kryddig och fruktig österrikare med bra koncentration och lång eftersmak.

Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor)
Torr mycket frisk Alsace-klassiker med fokuserad rieslingsmak. Citrus och gröna äpplen med inslag av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor)
För dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor).

Till sill, nubbe och ägg

Påskölen borde jag ha skrivit om för länge sedan – men bättre sent än aldrig. Här är mina favoriter bland årets påsköl.

Oppigårds Easter Ale (1345, 26,50 kronor 500 ml)
Centennial- och Cascadehumle och En av mina absoluta favoriter i år med sin fylliga smak av humle, bröd, torkad frukt och örter. Eftersmken är lång och koncentrerad med en bra beska.

Jämtlands Påsköl (1399, 25,30 kronor för 500 ml)
Den andra av tre sorter som jag personligen tyckte stod ut i årets uppsättning med påsköl. Stor kryddig doft och smak av apelsin, grape och örter. Bra besk och kryddig eftersmak.

Mohawk Oxymoron Black IPA 2012 (1327,  25,80 kronor för 330 ml)
Ett samarbete mellan flygande ölmakaren Stefan Gustavsson (bakom Mohawk) och Gamla Slottskällans Bryggeri där ölet bryggts. En kraftig mörk IPA med en halvtorr koncntrerad smak av torkad frukt, mörkt bröd och kryddor. Lite rökig och med bra koncentration och längd i smaken.

Missa inte heller S:t Eriks Påsk Ale (1328, 17,90 kronor för 330 ml), Dugges Easy Easter (1302, 17,90 kronor för 330 ml), Sigtuna Easter Ale (1315, 24,90 kronor för 500 ml), Sigtuna Easter IPA (1306, 31,50 kronor för 500 ml) och danska Raasted Forår (1390 23,90 kronor för 330 ml) som alla är riktigt bra öl!

Jag må älska riesling mer än alla andra druvsorter på jorden – men när det handlar om Österrike missa inte deras grüner veltliner: Österrikes egen druvsort som gör lätt aromatiska och lite peppriga viner fyllda med fruktsmaker och mineralitet.

Som vinnation lider tyvärr Österrike fortfarande av en skandal som många av dagens vindrickare är för unga för att känna till. Det var på 1980-talet när samvetlösa vinhandlare använde glycol, dietylhene glycol (så kallat ”anti-frys”), för att runda av och göra tunna och blaskiga viner mer drickbara. Glycolen gjorde att vinerna, som var resultatet av en girig överproduktion, upplevdes sötare och fylligare men skandalen upptäcktes när en av handlarna försökte dra av glycolen på skatten.

Allt det där är länge sedan och det finns de som menar att glycolskandalen räddade den österrikiska vinnäringen. I dag görs några av världens mest intressanta viner i Österrike och allt oftare på ekologiska eller biodynamiskt odlade druvor. Och förutom riesling så är det just grüner veltliner som ligger bakom de kanske mest intressanta vinerna.

Grüner veltliner är kanske inte en druvsort som jag personligen skulle nämna om jag räknade upp mina tio favoriter men nästan varje gång jag dricker vin från druvsorten slås jag av hur bra vinerna är. Grüner veltliner täcker ungefär en 1/3 av odlingarna i landet. De bästa görs från terrasserade odlingar i Wachau och Kamptal. Eftersom den täcker omkring en tredjedel av hela odlingsarealen i landet så är förstås spännvidden mellan bra och dålig förstås stor. Men om du köper vin från de bättre odlarna – ja då blir du sällan  besviken.

Det handlar som vanligt om balans. Grüner veltliner behöver, precis som viognier och pinot gris, en frisk syra för att lyfta upp den aromatiska och lite peppriga smaken av exotisk frukt. De bästa exemplaren förenar friskhet och kryddighet med en nästan stålig mineralitet. Men när allt det där är på plats så blir vinerna dessutom riktigt stjärnmatchare till fisk- och skaldjursrätter. Senast drack jag en lysande veltliner till moules frites!

Här är några av mina favoriter just nu:

Veyder-Malberg Hochrein Grüner Veltliner 2010
Jag hittade det här vinet på vinbaren Ved Stranden 10 i Köpenhamn. Det kommer från en biodynamisk vinodlare i Wachau ska göra några av landets bästa varianter av druvsorten. Och efter att ha provat det här vinet är jag benägen att hålla med. Här finns den där diskreta peppriga och aromatiskt fruktiga doften och smaken av exotiska frukter, citrus och mineral kombinerat med en fräsch och läcker citrusfriskhet. Smaken är lång och välbalanserad. Lysande helt enekelt!

Leth Grüner Veltliner (4200, 75 kronor)
Riktigt bra budgetvariant och en bra inkörsport till druvsorten. Lätt friskt och ändå diskret fruktigt och aromatiskt vin med massor av grön exotisk frukt (kiwi och lime) och inslag av päron.

Domaene Gobelsburg Grüner Veltliner 2010 (2775, 97 kronor)
En av östterikes bästa producenter och här med en läcker grüner veltliner. Lite samma stil som i Leth ovan men med en mycket kryddigare stil. Fortfarande med pigg syra som ger vinet ett extra lyft.

December bjuder kanske inte på några riktigt stora överraskningar – men standarden på vinerna i den ”exklusiva lansering” som släpps idag är riktigt bra. Men priserna är också höga.

Tabellen med alla provad drycker hittar du här!

Ja en riktigt rolig överraskning finns där. I lite snobbigare vinkretsar snackas det mycket om ”grower Champagne” – det vill säga Champagne som görs av små oberoende odlare. Förr gick deras druvor till det stora Champagnehusen – men i dag gör allt fler odlare eget och terroirdrivet vin. En av de allra mest haussade producenterna (åtminstone i Sverige) är Larmandier-Bernier och deras premier cru Terres de Vertus (90460, 469 kronor) brukar höjas till skyarna. Det är ett vin som görs från en enda vingård utan blandning från olika lägen (om årgången tillåter det) och utan tillsatt socker efter att jästfällningen tagits bort (så kallad non-dosage). Och det vinet är fantastiskt med en frisk, mycket torr smak av brioche, citrus, mineral och antydan till choklad.

Men det var inte det mousserande vinet som imponerade mest på mig vid provningen (förmodligen för att det fortfarande känns ungt). Istället var det Champagnehuset Henritos Henriot Brut Millésimé 1996 (94827, 1199 kronor för 1500 ml) – ett vin som bjuder en härlig mognad och det är något som jag i alla fall inte är bortskämd med när det gäller Champagne. Doften är rejält utvecklad med en rostad lite bränd ton och inslag av krita, kalk och krut. Smaken kraftfull men ändå frisk (trots att vinet är 15 år!) med inslag av citrus, rostat bröd, nötter och svamp. Eftersmaken är lång och härlig. 1200 kronor är mycket (även för en magnum!) men det här är just den typen av upplevelse som alla sm verkligen gillar Champagne borde unna sig åtminstone någon gång.

Över till de vita fynden. Gillar du chardonnay så ska du inte missa Cloudy Bay Chardonnay 2009 (90507, 219 kronor) från en av vinproducenterna som satte nya zeeländsk sauvignon blanc på vinkartan. Cloudy Bays chardonnay brukar få stå lite i skuggan av deras sauvignon men jag tycker ofta att den är minst lika bra. Här finns en frisk smak av citrus, smör, rostat bröd, mineral och rostad ek. Allt väldigt välintegrerat och läckert – även om tidigare årgångar nog varit ännu bättre.

Österrikes egen druvsort grüner veltliner kan vara lite väl kryddig och bred i stilen – i alla fall för min smak. Jag vill gärna att det ska finnas rejält med pigg syra i mina vita viner och det gör det också i Leth Scheiben Grüner Veltliner 2010 (95031, 159 kronor). Smaken är till och med mycket frisk med inslag av grön frukt (kiwi och citrus) och kryddor. Här finns också en bra längd i eftersmaken.

Och på tal om längd i eftersmaken. I december kommer två vita klassiker i nya årgångar. Båda från Alsace och Trimbach. Den första är Trimbach Pinot Gris Réserve Personnelle 2005 (90504, 234 kronor) som jag tycker är ett av de bästa exemplen på hur bra pinot gris kan vara. Vinet har en stor utvecklad doft av mogen frukt och botrytis. Smaken är koncentrerad och packad med tropisk frukt, kryddor, botrytis och honung. Och eftersmaken är lång lång. Konstigt nog saknar jag inte syran i det här vinet (och brukar nästan aldrig göra det) trots att det har mer av bred fruktighet än fokuserad friskhet i smaken.

Frisk är däremot Trimbach Riesling Cuvée Frédéric Émile 2005 (90486, 344 kronor) som också det är ett av de allra bästa exemplen på sin ”stil” – Alsace riesling. Det är förstås lättare i kroppen och har en nästan hård stålig friskhet som skär genom munnen. Smaken är också rökig och mineralig med inslag av citrus, persikor och petroleum. Och trots att det är en 2005a känns det nästan för ungt i dagsläget. Göm det i källaren i ytterligare två till fem år innan du korkat upp.

Nu börjar bidragen till tävlingen om världens ”värsta” etikett komma in till Uppkorkat. Och det är kanske dags att bredda tävlingen från ”världens fulaste” till just världens värsta, coolaste eller bara mest iögonfallande (eller för den delen fulaste) etikett.

Eller vad sägs om det här bidraget från André Fasth. Ett italienskt vin som pryds av gamla diktatorer. Det lär även finnas en Hitler!

Österrike står annars för några av de mer sexinfluerade etiketterna. Och det är väl bara att konstatera att sex fortfarande säljer. Det var Tschidas nyckelhålsetikett som fick mig att starta den här tävlingen men den ligger i lä. Peder Molins bidrag från vinmakarkalendern Jung Winzerinnen Kalender ger åtminstone mig en viss bismak i munnen. När andra har gjort naket i vingården har det varit både män och kvinnor (i olika åldrar) på kalendrarna! Men det är ett fantastiskt bidrag till tävlingen.

Slutligen ett bidrag som jag själv hittat och som jag tycker är riktigt cool (men andra tycker att etiketterna är förfärliga). Det är återigen ett österrikiskt vin – och hel familj av viner från Gut Oggau. De olika etiketterna pryds av olika familjemedlemmar och ska även representera stilen på vinerna.

Har du någon intressant, ful, cool eller bara allmänt konstig etikett? Gå in på Uppkorkats Facebooksida och posta ditt bidrag till tävlingen!

Vi fortsätter med de bästa ekologiska vinerna på bolaget just nu. I lördags avslutade jag med friska viner på chenin blanc (kolla upp den druvsorten om du inte redan är ett fan!). Och låt oss fortsätta med mer syra för alla ”acidhounds” – och riesling.

Sommaren är väl tyvärr slut och därmed också ”sommaren med riesling”. Men är du som jag så dricker du förmodligen en hel del riesling året om (och gör du inte det så är det dags att börja!!!). Och inte helt oväntat är några av de allra bästa ekovinerna gjorda på just riesling.

Carl Reh Organic Riesling 2010 (6906, 76 kronor) från Rheinhessen är en bra start och ett exempel på druvsortens lite bredare smakpalett – som den ofta får i lite varmare klimat. I doften hittar jag mogen på gränsen till övermogen frukt men smaken är härligt frisk och sammansatt med citrus, mineral och mogna äpplen.

Jurtschitsch Zöbinger Heiligenstein Riesling 2009 (94789. 179 kronor) från Österrike och Kamptal är kanske lite mer klassisk i smaken (men så kostar den 100 kronor mer också). Producenten Jurtschitsch är visserligen specialiserad på grüner veltliner – men det här är riktigt bra. Blekt gröngul i färgen och med en lite knuten doft av druvor, mineral och rök (kritrök). Smaken är lätt och mycket frisk med inslag av druvor, mineral, citrus och en aning petroleum. Kan lagras eller drickas nu – välj det som passar dig själv allra bäst!

Så över till årets/sommarens uppenbarelse – Moselegendomen Clemens Busch. Jag har skrivit om de här fantastiska vinerna tidigare (se här!) och nu har jag provat dem igen. Och jag är inte mindre imponerad!

Clemens Busch Riesling vom roten Schiefer 2009 (90339, 169 kronor) har av namnet att döma vuxit på röd skiffer och är den lite billigare men också den som är lite mer knuten i nuläget. Det hindrar inte att det är ett fantastiskt vin. Knuten doft av mineral, rök och citrus. Smaken är lätt, mycket frisk och koncentrerad med inslag av citrus, smör, blommor, honung och mineral. Göm den ett par år i källaren!

Men det är Clemens Busch Marienberg Grosses Gewächs Fahrlay R 2009 (90343, 279 kronor) som är den riktiga juvelen. Druvorna kommer från en minimal vingård på 1 hektar i Marienberg med blå skiffer som enligt Clemens Busch ska ge särskilt koncentrerade och mineraliga viner. Det här vinet är dessutom en så kallad Grosses Gewächs- som är en kvalitetsbeteckning för de allra bästa torra vinerna från de allra bästa lägena.

Färgen är gyllengul och doften är redan mättad med citrus, honung, mineraliga röktoner, äpple och en aning botrytis. Här finns också en antydan till petroleum. Smaken är torr till halvtorr, mycket frisk och superkoncentrerad/fokuserad med mängder av mogen citrusfrukt, mineral/rök, honung och petroleum. Vinet är fantastiskt fräscht och eftersmaken är nästan löjligt lång. Riesling när den är som bäst helt enkelt!

Gillar du riesling från Alsace får du inte heller missa Josmeyer Les Pierrets Riesling 2008 (90329, 237 kronor). Den är förstås lite tyngre i stilen än vinerna här ovan – men ändå läcker med sin kraftfulla medelfylliga smak av citrus, honung och mineral. Och det är kul att jämföra riesling från Alsace med till exempel Mosel. Vinern från Frankrike är definitivt kryddigare, mera kraftfulla och har ofta en mognare fruktsmak. Just det här vinet har en läcker men lite bitter avslutning med inslag av petroleum, honung och mineral.

Hela tabellen med alla provade ekovinerna hittar du här!

De bästa ekoboxarna hittar du här!

Okej de är dyra – men gillar du riesling och är nyfiken på druvsorten tannat så tveka inte. Majnyheterna bjuder på några riktiga godbitar som du dessutom kan lagra länge om det är det du går igång på.

Gillar du vin så har du ett par fantastiska månader framför dig. Först ut är de exklusiva varorna som lanseras nu i dag den 2 maj. Därefter följer en sommarlansering med en hel del rosé den 16e och så slutligen de exklusiva vinerna i juni. Och visst det handlar till stor del om dyra viner – men sommarlanseringen innehåller många bra viner under hundralappen. Så håll koll här i spalten och i bloggen Uppkorkat framöver.

Alain Brumonts viner har blivit något av moderna ikoner. Utan Brumonts Château Montus och Château Bouscassé hade förmodligen distriktet Madiran och den tjockskaliga och mycket speciella druvsorten tannat varit mer eller mindre bortglömda.

Jag har provat vinerna i snart 20 år och jag tror knappt att jag har stött på en dålig årgång. De är så gott som alltid utblandade med cabernet sauvignon och cabernet franc och tål lång lagring. 10-15 år är oftast inga problem och vinerna kan vara lite väl hårda och kärva i sin ungdom men behåller frukten även när syrorna rundas av.

På måndag kommer tre av Brumonts viner ut på den svenska marknaden (fyra om du räknar supervinet La Tyre som släpps på specialbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm). Av dessa är det den ”vanliga” Château Montus 2008 (97655, 189 kronor) som är den klart mest prisvärda. Vinet är tätt och nästan svart i färgen och med en ung doft av mynta, mörka bär och fat. Smaken är koncentrerad och sträv med inslag av mörka bär (svarta vinbär), örter (mynta och salvia), tobak och fat. Eftersmaken är lång, sträv och ung. Lagra i källaren i 3-10 år!

Château Bouscassé Vieilles Vignes 2008 (95382, 249 kronor) känns minst lika ung. Bouscassé är gjord i en lite mer ”gammaldags” stil med lite mindre ny ek än Montus men i övrigt är vinerna ganska lika. Även det här vinet är mörkt och tätt och nästan svart i färgen. Doften känns ung och knuten men smaken är först lite rundare. Men så kommer syrorna i eftersmaken. Mörka bär möter choklad, örter och tobak och en mycket sträv eftersmak.

Och Château Montus Cuvée Prestige 2008 (97674, 395 kronor) ger dig allt det där och lite till. Vinet är formligen packat med smaker av mörka bär (svarta vinbär, björnbär), kryddor, choklad, tobak och nötkött. Har du råd – så unna dig en flaska eller två.

Cahors är ett annat vindistrikt som nästan höll på att dö ut. Druvsorten malbec (kallad cot eller auxerrois i Cahors) tappade fäste i Bordeaux efter vinlusens härjningar men har nu blivit riktigt populär i Argentina. Och det är ingen tvekan om att malbec har potential att göra stora viner och den är åter på frammarsch i Cahors.

Un Jour 2007 (90242, 198 kronor) är ett bra exempel på detta. Också det svart i färgen men lite mer bordeauxaktig i doften. Mörka bär, ladugård, choklad och kryddor. Smaken mörk och fyllig med bra syror och inslag av mörka bär och choklad. Också detta vin mår bra av att lagras något eller några år!

Men måste allt lagras? Nej är du ute efter något som du kan dricka direkt så prova sydafrikanska Lomond Conebush 2008 (99769, 149 kronor). Här finns massor av rund frukt, inslag av rostade nötter, choklad och fatvanilj. Drick till grillat nästa helg!

Över till de vita vinerna och här hittar vi de flesta fynden. Som The Doctors’ Sauvignon Blanc 2010 (90223, 119 kronor) som är ett nästan överdrivet exempel på hur druvsorten smakar i distriktet Marlborough på Nya Zeeland. Vit i färgen och packat med grön frukt (krusbär, kiwi) och mineral i näsan. Smaken är extremt fruktdriven med tuttifrutti, krusbär och tropisk frukt. Bra men inte allas ”cup of tea”.

Men det är rieslingvinerna som skiner skarpast av alla. Helmut Dönhoff på Weingut Dönhoff tillhör superstjärnorna i Nahe och vinerna är fantastiska över hela linjen.

Dönnhoff Riesling 2009 (92076, 145 kronor) tillhör de ”enklare” men är lysande med sin lite kraftigare Nahe-stil. Mängder av rund och druvig frukt och inslag av mineral och blommor. Dönnhoff Riesling Trocken 2009 (92073, 155 kronor) är mycket friskare med smaker av persikor, mineral och druvor samt en lång och koncentrerad eftersmak.

Men allra bäst är förstås Dönnhoff Dellchen Riesling Grosses Gewächs 2009 (92075, 425 kronor) med sin mycket friska och fruktdrivna komplexa smak av citrus, äpplen, grape och mineral. Också här är det lagring som gäller. Öppnas inte före 2015! ;)

Gillar du det här (det vill säga riesling) så fär du inte heller missa Winegut Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Alte Reben Riesling 2009 (99163, 299 kronor) och Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Alte Reben Riesling trocken 2009 (92099, 299 kronor). Den förra har en lätt frisk och koncentrerad smak av citrus, mineral, petroleum, gröna äpplen och druvor. Ungt, fräscht och aptitretande. Den senare har också den citrus, mineral och petroleum men här finns också persikor och kryddor. Båda har en nästan otrolig längd i smaken och ska förstås lagras!

Låt oss fortsätta med riesling från Australien (som jag skrivit om en hel del tidigare här i spalten) Pirie Estate Riesling 2007 (90250, 149 kronor) är gjord på druvor från Tamar Valley som verkar ha ett alldeles fantastskt klimat för druvsorten. Pirie har haft Alsace som inspirationen – och det märsk. Vi snackar kraftfull men frisk och kryddig riesling med inslag av citrus, petroleum och honung. Vilket fynd.

Och missa inte heller österrikiska Riesling Smaragd Achleiten 2009 (98405, 199 kronor) från Wachau med sin nästan smärtsamt friska smak av citrus, lite besk och rökig mineral och mogen druvig frukt.

Hela tabellen med alla fynd och bottennapp hittar du här!

Det är svårt att hinna med att skriva om alla bra viner som släpps på de stora nyhetssläppen. Och jag erkänner – jag har slarvat när det gäller de vita nyheterna den senaste tiden.

Lite har det att göra med att jag vet att de flesta svenska vinkonsumenter dricker mer rött än vitt och att den vita konsumtionen till stor del sker under sommaren.

Men det kom så mycket bra vitt i mars att jag måste backa bandet bakåt. Hoppas bara att de inte sålt slut!

Jag har redan skrivit om tre fantastiska tyska rieslingviner är i Uppkorkat i samband med nyhetssläppet. Och låt oss hålla fast vid världens bästa druvsort ett tag till. Österrikisk riesling kan vara lite som ett mellanting av Alsace och Mosel. Om vi generaliserar – När fransmännen går på kraft och smakrikedom och tyskarna går på lätthet och fräschör så kombinerar de bästa österrikiska vinerna lätthet, kraft och fräschör på ett härligt sätt.

Wess och Wachau

Rainer Wess Riesling Reserve 2009 (99962, 179 kronor) från österrikiska Wachau (ett av världens bästa distrikt för just riesling och grüner veltliner) är ett bra exempel. Wess har en bakgrund hos bland andra Château l’Angelus och Château Cheval Blanc. Sin egen vingård startade han 2003 och det här är första årgången av Wess ”Riesling Reserve”. Druvorna har plockats sent vilket gör att vinet drar åt det halvtorra hållet.

Gröngul i färgen och med en ung lite knuten doft av citrus och mineral. Smaken är härligt frisk med inslag av citrusmarmelad, mineral och blommor. Den är lite ”rökig” och har en lång ung och druvig eftersmak. Den tål lätt att lagras i en 10-15 år för den som har tid att vänta.

Juliusspital och Würzburg

Riesling från tyska Franken kan vara lite klumpig men från Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken 2009 (90212, 149 kronor) från stiftelsen Juliusspital i Würzburg bjuder på en sådan härlig frukt att jag faller pladask. I doften känns den ganska långt ifrån skolboksexemplet på Frankenviner som ofta har en lite jordig (lätt fuktad jord) doft med en bred fruktig pallet av druvor och mogen frukt. Här är doften visserligen bred men laddad med tropisk frukt, bergamott (Earl Grey) ochblommor. Smaken av persikor, mogna äpplen och druvor är något helt annat än vad vi brukar förknippa med Rhen och Mosel – men bra är det!

Loosen och Wehlen

Att Weingut Dr Loosen i Mosel tillhör världens bästa rieslingproducenter är lika självklart som att Wehlener Sonnenuhr är en av de bästa rieslingvingårdarna som finns på den här planeten. Och just den här vingården hotas nu av ett vansinnigt motorvägsbygge med en enorm bro som kommer att skära mitt igenom några av distriktets bästa lägen.

Så det är kanske bäst att köpa på sig viner från Wehlen innan vinhistorien tar slut!? I vilket fall som helst bör du inte missa Dr Loosen Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese (90218, 199 kronor). Loosens viner görs på frukt från gamla stockar (medelålder på 60 år) och med Mosels lägst a(?) avkastning. Vinena kalljäser långsamt på tyskt vis och lagras sedan på gamla ekfat och det har klarnats och filtrerats innan buteljering.

I färgen är det här vinet redan ljust gyllengult men doften är knuten och ungt blommig. Smaken är ung och mycket frisk med tydlig restsötma. Här finns inslag citrus, mineral och färska druvor. Fräscht och läckert och med en lång lång eftersmak.

Nigl och Kremstal

Vill du ha mindre syra och mer bred kryddig frukt – ja då är Nigl Grüner Veltliner Alte Reben 2009 (90219, 199 kronor) något för dig. Weingut Nigl har 25 hektar vinodlingar i Kremstal Niederösterreich i kommunen Senftenberg där man främst odlar riesling och grüner veltliner (total produktion 90 procent vitt och resten rött).

Nigls Alte Renben är österrikes grüner veltliner när den är som bäst. I doften hittar jag kryddig aromatisk grön frukt och kiwi. Smaken är kraftfull, kryddig med smaker av tropisk frukt (mango och papaya) och mineral. Eftersmaken är lång, kryddig och eldig. Prova den till en smakrik fisksoppa och du blir inte besviken.