Uppkorkat

Så var det då dags igen för årets tråkigaste men viktigaste provning. Tråkigaste för att likritningen är så stor. Viktigaste för att det är det här som majoriteten av konsumenter bär hem från bolaget.

För snart två veckor sedan provade jag igenom 137 bag-in-box viner och som vanligt var det en både intressant och trist upplevelse. Och det är alltid kul att höra hur snacket går i provningsrummet under provningen. ”Nej fy fan – vad är det här!” ”Hur kan det här få säljas!!!” ”Är det verkligen någon som dricker det här?!”

Och det är lätt att förfasa sig när man provar låda efter låda. Men låt oss vara ärliga. Även om drygt 50 procent av konsumtionen består av bag-in-box så tror jag knappast att du och jag går hem från bolaget med känsla av att vi köpt något fantastiskt. Nej vi vill ha något som är lätt att hantera, relativt billigt och som är hyfsat bra – good enough helt enkelt.

Och det finns goda och dåliga nyheter bland boxarna. De goda är att det finns få som är dåliga. Kvalitén har ökat enormt de senaste åren så den som köper en box riskerar knappast att utsättas för något som är odrickbart.

De dåliga är att likritktningen är enorm. Särskilt på den röda sidan där vin efter vin är mer eller mindre omöjliga att skilja från varandra. Det är som sagt inget fel på vinerna men här finns inget som sticker ut eller inget som får en att haja till eller att säga – ”ja jäklar det där var ett bra vin!”. Faktum var att några viner som kändes oxiderade (normalt något man vill undvika i vin) fick mig att haja till på ett positivt sätt – och det är inte bra!

Men det finns undantag. Särskilt bland de vita som överlag kändes fräschare och renare i smaken.

Här är några av de som visade sig bäst i provningen!

Bra vita boxar

Ramos Classic White 2011 (2557, 159 kronor)
Frisk doft och smak av ung grön frukt och inslag av mineral och krusbär. Fräsch avslutning med en angenäm kryddighet.

Il Nostro Catarratto Grecanico 2010 (22973, 159 kronor)
Medelfylligt vin med en bred fruktig smak och inslag av smör, nötter och ek.

Rabl Grüner Veltliner 2011 (2296, 159 kronor för 1500 ml)
Bra druvkaraktär. Lite aromatisk och kryddig men ändå frisk och fräsch. Bra intensitet i eftersmaken.

Soave Giardini d’Italia 2010 (2909, 199 kronor)
Smörig doft och smak med bra intensitet. Massor av mogen frukt och fat!

Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc 2011 (22139, 215 kronor)
Fortfarande bland de bästa vita boxarna. Frisk stram och lite krutig/mineralig smak av krusbär, grön frukt och citrus. Fräsch med lång eftersmak!

Two Tracks Sauvignon Blanc 2011 (6192, 165 kronor för 1500 ml)
Okej – boxen är bara hälften så stor men det här är en bra tolkning av kiwi-sauvignon blanc! Klasissk smak av fruktcocktail, lite krusbär och nässlor

Santa Ana Chardonnay Viognier 2011 (6604, 179 kronor)
Intressant druvblandning som har en lite bitter men rätt läcker smak av tropisk frukt, mineral, nötter och kryddor.

Beringer Sonoma Chardonnay 2010 (6453, 149 kronor för 1500 ml)
Bra koncentrerad och druvtypisk smak med inslag av smör, rostade fat, nötter och tropisk frukt. Bra längd i eftersmaken!

Chapel Hill Riesling Sauvignon Blanc 2011 (2903, 169 kronor)
Måste erkänna att jag gillar de här druvblandningarna eftersom de står ut i mängden likriktade viner. Det här vinet har en frisk blommig smak och är både frisk och koncentrerad på en och samma gång.

Leva Chardonnay Dimiat & Muscat 2011 (2619, 169 kronor)
Muscaten tar över och ger det här vinet en lite blommig, druvig och aromatisk karaktär. Fin frisk smak med blommig frukt!

Bra Rosé

De Bortoli dB Selection Rosé 2011 (6239, 199 kronor)
Enda roséboxen som håller måttet. Det här vinet har massor av röda bär men ändå friska syror. Bra balans i den lite örtiga och nötiga eftersmaken.

Bra röda boxar

Rive Barbera (6285, 199 kronor för 2000 ml)
Förra årets överraskning håller än även om den känns lite knuten. MÖrka bär, kryddor och choklad samsas i det här vinet på en rätt sönt sätt. Lång eftersmak dessutom!

Dragunera Syrah 2010 (2846, 199 kronor)
Saftigt vin i Nya Världen stil men med bra lite kryddig syrah känsla. Inslag av choklad och inlindade garvsyror.

Falernia Syrah Carmanere Cabernet 2011 (6024, 199 kronor)
Också rätt saftig i stilen men med massor av euaklyptus och mynta ton i cabernetsmaken. Aldrig helt fel om man gillar det!

Bellingham Shiraz Viognier 2010 (2056, 147 kronor för 1500 ml)
Lite rökig doft av mörka bär, fat och vanilj. Smaken är intensiv med röda och mörka bär, örter, fat, choklad och vanilj. Lång eftersmak. Fortfarande en av de bästa röda boxarna.

 Fler bra köp hittar du i hela tabellen som finns här!

Har du missat vinerna i beställningssortimentet? Gör inte det. Visst det kan kännas lite jobbigt att behöva beställa och vänta på flaskorna. Men det är väl värt det i slutändan.

För några veckor sedan var jag med på en ”historisk” provning. För första gången kunde några av Sveriges vinskribenter prova igenom ett ganska stort urval av vinerna i Beställningssortimentet. Beställningssortimentet är ett utbud som importörerna själva styr över men som Systembolaget hanterar och sköter försäljningen av. En vinimportör kan själv lägga upp ett vin i BS utan att behöva kvala in det i antingen det fasta eller tillfälliga sortimentet i butikerna. Nackdelen är att det inte finns i butiken utan måste beställas. En annan nackdel är att Systembolaget inte förser dig som kund med någon som helst information om varan!

Hittills har genomgången av BS-vinerna varit en helt exklusiv nisch för några få skribenter knutna till tidningen Allt om Vin. Men i år hade vinskribenternas förening lyckats få till en större provning men av ett mer begränsat urval ur sortimentet. Omkring 30 vinagenter (först till kvarn gällde) visade upp som mest tio artiklar vardera! Och det handlade inte så mycket om prestieviner – utan mer om riktigt prisvärda viner av hög kvalitet.

Som helhet var provningen verkligen en blandad men bra kompott. Rött, vitt, mousserande, rosé och sött om vartannat. Men här är i alla fall några av mina favoriter! Det kommer fler artiklar om favoriterna!

La Motte Sauvignon Blanc 2011 (75882. 99 kronor).
Lysande sommarvin från en riktigt bra sydafrikansk producent i franskättlade Franschoek (även om väldigt få talar franska där! ;) ) öster om Stellenbosch. Lätt och mycket frisk aromatisk smak av krusbär, vindruvsskal, paprika och örter. Fräsch och aromatisk. Som gjord för sommaren! 3,5/5p

Delas Viognier 2010 (75720, 79 kronor)
Bra viognier från klassisk Rhôneproducent (som numera ägs av Roederer-imperiet). Medelfyllig och bred fruktig smak med kryddor, ananas och fruktpastiller. Bra längd och bra aromatisk avslutning. 3/5p

La Motte Shiraz 2009 (70793, 154 kronor)
Härlig shiraz med en lite rökig pepprig doft och inslag av charkuterier. Medelfyllig lite stram och koncentrerad smak av mörka bär, örter, peppar, fat och charkuterier. 4/5p

Quinta do Mouro 2006 (75530, 240 kronor)
Kryddig och utvecklad portugis från Alentejo. Medelfyllig bär- och fruktdriven smak av röda bär, choklad, fat och örter. Här finns inslag av hallon och lakrits och trots att vinet är från 06 så har det ända bra syror i eftersmaken.

San Vincenzo IGT 2010 (85159, 93 kronor)
Från suveräna producenten Anselmi i Soave  - men vinet är klassat som en IGT och inte en Soave DOCG. San Vincenzo är gjord på en blandning av garganega, chardonnay och sauvignon blanc och druvorna har fåttt en längre tids urlakning med musten. Naturlig jäst och ingen klarning – det här är ett kryddigt vin med en torr till halvtorr smak av tropisk frukt (mango, papaya), druvskal och mineral/krita. Eftersmakn är lång, eldig och koncentrerad. Något för dig som vill ha något annat än chardonnay eller sauvignon blanc! 4/5p

Cellar Cal Pla Blanc Crianza 2009 (70284, 149 kronor)
Vita viner från hajpade Priorat är vi inte bortskämda med men här är ett riktigt trevligt sådant.  Jag hittar tyvärr ingen druvinfo på vare sig Cellar Cal Pla’s hemsida eller hos importören Wine List AB – men jag gissar på att det är mestadels garnacha blanca som står för innehållet i det här vinet. Vinet har en härlig och intressant doft av apelsin och citrusfrukt. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt och en lite bränd jordig ton. Men syrorna är härligt citrusfriska och finishen är lång och kraftfull! 4-4,5/5p

Cellar Cal Pla Negre Crianza 2007 (70006, 159 kronor)
50 procent garnacha, 45 cariñena och 5 procent cabernet sauvignon. Stor doft av läder, häst, kryddor och torkaf frukt. Lite klassisk ”hot and dusty” garnacha-ton. Smaken är kryddig och koncentrerad med torkad frukt, örter, kryddor och läder. En lite funky gödselton – men bra syror i eftersmaken. Ett riktigt prisvärt vin från Priorat! 4/5p

Bolo 2010 (74641, 139 kronor)
Rafael Palacios startade det här projektet så sent som 2004. Vinet kommer från Valdeorras och gjort på gamla stockar druvsorten godello som vuxit på hög höjd. Det här verkar vara instegsvinet men det är inget fel på smaken. Vinet har en blekt gul färg och en doft av mogen frukt. Smaken är frisk med inslag av paprika, fruktspastiller, mogen frukt och druvskal. Kryddig avslutning. 3,5/5p

Wolfer Goldgrube Riesling Kabinett 2008 (70304, 191 kronor)
Daniel Vollenweider bakom Weingut Vollenweider är en nykomling i Mosel och han gjorde sitt första vin 2000 efter att han köpt några hektar av det inte helt kända läget Wolfer Goldgrube (en hel del oympade stockar!). Men det här är riktigt lovande. Doften är klassisk mogen riesling med druvor, blommor, honung och en litet inslag av petroleum. Smaken halvtorr och mycket frisk med en fokuserad blommig smak av druvor, honung, citrus och petroleum. Lång härlig eftersmak. 4/5p

Domaine Jean Bousquet Malbec 2010 (70956, 79 kronor)
Grundat av en fransman i Argentina, Mendoza och Tupungato-distriktet 1997 där Jean Bousquet planterade druvor 1250 meter över havet.  Klassisk malbecdoft med massor av mörka bär och örter men också lite läder och tobak. Medelfyllig stram och örtig smak av mörka bär, tobak och örter. Lite stjälkig med paprika och blyertstoner.

Jean Bousquet Malbec Grande Reserve 2008 ((75712, 149 kronor)
Mer av allt ovan men också med en mjukare inramning. Reservevinet har en tät smak av mörka bär, fat, mynta ek och nötkött. Här finns också inslag av choklad och lite tuffa syror men allt lindas in i mjuk härlig frukt. 3,5/5p

(Vinerna är som vanligt bedömda enligt en fempoängsskala där 1 står för ett felfritt vin, 2 för ett hyfsat vin, 3 för ett bra vin, 4 för ett mycket bra vin och där 5 är ett vin i absolut världsklass. 4/5p utläses 4 av 5 möjliga poäng). De flesta vinerna här ovan skulle också kvala in som ”fynd” i min prisvärdeskala som går från ej prisvärda över bra köp och avslutas med fynd!)

Det har varit mycket exklusiva nyheter och fullt fokus på Sydafrika och ”naturviner” här i Uppkorkat ett tag. Nu är det hög tid igen att titta lite närmare på bolagets bästa budgetfynd.

Allt är inte nyheter och Uppkorkat provar förstås igenom de flesta nya årgångarna av gamla godingar också. Här är några av mina favoriter just nu som du kan servera till påskhelgens lamm eller lax utan att skämmas om du nu skulle ha glömt att köpa på dig något bra vin. Och de håller dessutom långt bortom påsk!

Låt oss börja med att konstatera ännu en gång hur bra vinerna från 2009 är i Rhônedalen. Jag kan fortfarande inte säga vilken som är bäst, 07an eller 09an, men jämfört med den riktigt klena årgången 2008 är vinerna helt lysande. Och senast jag var upp i Stockholm och provade fick jag svart på vitt på detta.

Kollegan Thomaz Grehn på GP serverade mig två viner blint. Uppgiften var att säga vilket av de båda som var bäst. Jag pekade självsäkert på glas nummer två som visade sig vara Guigals Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor). Och inget konstigt med det eftersom det brukar vara ett riktigt bra vin. Men det intressanta var vad som var i glas nummer ett – Château Mont Redon 2008 (2811) – en gammal Châteauneuf-du-Pape-favorit som kostar 229 kronor.

I det här fallet var det ingen match. Guigals Côtes-du-Rhône sopar banan med det mer än dubbelt så dyra vinet med en koncentrerad kryddig smak av mörka bär, örter och mineral. Château Mont Redon känns tunn och oinspierard i jämförelse och jag misstog den till och med för en pinot noir!

2009 verkar vara bra i hela franska södern och en annan gammal favorit, Reserve de la Condaminte 2009 (12804, 69 kronor), visar också god form. Också här möter vi en kryddig smak av mörka bär med inslag av salmiak. För samma pris hittar vi Reserve du Vieux Noir Malbec 2010 (2212, 69 kronor) som även den bjuder på massor av mörka bär – men här är syrorna lite tuffare och strävare. Men båda bjuder på riktigt mycket vin för pengarna.

Portugisiska Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor) från distriktet Terrea do Sado i närheten av Lissabon har jag skrivit upp tidigare och 2009an är riktigt fin. Här är det mer torkad frukt och lite läder i saken även om det också har en skön kryddighet i all frukten. Vill du ha något mjukare så prova Eikendal Cabernet Franc ( 95051, 99 kronor) som har en skön mjukt bärig smak (svarta vinbär) med lite inslag av rökiga fat, choklad och blyerts och en lång eftersmak.

Över till de vita vinerna och några klassiker. Österrikiska Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor) brukar bjuda på kryddig och fruktig smak inslag av kiwi och med bra koncentration och lång eftersmak. Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor) är torrare och friskare med en fokuserad rieslingsmak med inslag av citrus och gröna äpplen och en eftersmak av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor) är något för dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Och vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor) med sin nästan hårda krusbärssmak med inslag av krita och kalk.

Låt oss avsluta med något sött till årets första rabarberpaj. Nederburg Late Harvest 2010 (2741, 79 kronor) är en härlig blandning av chenin blanc och riesling. Smaken är mycket söt och koncentrerad med aprikosmarmelad, nötter och citrus. Ett härligt vin att avsluta en härlig kväll med!

Rött till lammet, vitt till laxen och öl till äggen. Påsken är en mat- och dryckesfest och just därför bör du lägga lite extra på det du köper hem till den goa maten!

Här är Uppkorkats sista minuten tips för den villrådige!

Till lammet

Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor)
Kryddig portugis med mörka bär, plommon, torkad frukt och örter. Lång härlig eftersmak!

Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor)
Ett av bolagets mest prisvärda viner just nu. Provade den mot en Château Mont Redon 2008 som kostar nästan tre gånger så mycket och Guigals Côtes-du-Rhône är helt klart det bättre vinet. Det visar hur bar årgång 2009 är (0ch hur dålig 08an är!). Suverän koncentration och smak av mörka bär, kryddor och örter. Lång härlig eftersmak.

Marquès de Murrieta 2005 (2612, 129 kronor)

Marquès de Murrieta är en av de där producenterna som lyckats behålla det bästa av det gamla men som ändå gör smakrika viner som funkar för moderna smaklökar. Gjord på tempranillo, garnacha och mazuelo. Det här är ett välbalanserat vin med en utvecklad kryddig smak av torkad frukt, choklad, örter, vanilj och dill med bra men avrundade syror och en härligt lång eftersmak.

Ruit Hora 2009 (2842, 139 kronor)

Modern toscanare gjord på ”franska” druvsorter: merlot, cabernet sauvignon och syrah. Vinet är rejält smakrikt och har massor av mörk frukt (mörka körsbär), örtsmaker och inslag av choklad och ekfat. Eftersmaken är lång och välbalanserad.

Till laxen

Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor)

Kryddig och fruktig österrikare med bra koncentration och lång eftersmak.

Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor)
Torr mycket frisk Alsace-klassiker med fokuserad rieslingsmak. Citrus och gröna äpplen med inslag av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor)
För dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor).

Till sill, nubbe och ägg

Påskölen borde jag ha skrivit om för länge sedan – men bättre sent än aldrig. Här är mina favoriter bland årets påsköl.

Oppigårds Easter Ale (1345, 26,50 kronor 500 ml)
Centennial- och Cascadehumle och En av mina absoluta favoriter i år med sin fylliga smak av humle, bröd, torkad frukt och örter. Eftersmken är lång och koncentrerad med en bra beska.

Jämtlands Påsköl (1399, 25,30 kronor för 500 ml)
Den andra av tre sorter som jag personligen tyckte stod ut i årets uppsättning med påsköl. Stor kryddig doft och smak av apelsin, grape och örter. Bra besk och kryddig eftersmak.

Mohawk Oxymoron Black IPA 2012 (1327,  25,80 kronor för 330 ml)
Ett samarbete mellan flygande ölmakaren Stefan Gustavsson (bakom Mohawk) och Gamla Slottskällans Bryggeri där ölet bryggts. En kraftig mörk IPA med en halvtorr koncntrerad smak av torkad frukt, mörkt bröd och kryddor. Lite rökig och med bra koncentration och längd i smaken.

Missa inte heller S:t Eriks Påsk Ale (1328, 17,90 kronor för 330 ml), Dugges Easy Easter (1302, 17,90 kronor för 330 ml), Sigtuna Easter Ale (1315, 24,90 kronor för 500 ml), Sigtuna Easter IPA (1306, 31,50 kronor för 500 ml) och danska Raasted Forår (1390 23,90 kronor för 330 ml) som alla är riktigt bra öl!

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Under de senaste 15-20 åren har  Portugals Douro valley blivit ett av vinvärldens mest intressanta distrikt för torra röda bordsviner. För även om Douro alltid kommer att bli identifierat med de söta förstärkta portvinerna så görs i dag några av världens bästa rödtjut!

Och mycket har hänt sedan allt handlade om Barca Velha – ett unikt vin som bara görs under bra år (16 årgångar har släppts sedan starten 1952) och på de traditionella portvinsdruvorna Tinta Roriz, Touriga Nacional, Touriga Franca och Tinta Barroca. Barca Velha satte standarden och visade vad man kunde göra i distriktet. Och det var familjen Ferreira (Casa Ferreirinha) som gjorde det!

Drygt 40 år senare började samma familj att återuppbygga egendomen Quinta do Vallado som varit i familjens ägo sedan 1818. Olika druvsorter planterades var för sig och egendomen består idag av 60 hektar unga och gamla vinstockar (en del över 60 år gamla) med sorter som Touriga Nacional, Tinta Barroca, Tinta Roriz, Touriga Franca och den lite mer okända Sousão.

Den 1 september (imorgon – när jag skriver det här) så släpps två viner från Quinta do Vallado. Båda har fått över 90 poäng av amerikanska vintidskriften Wine Spectator (93 och 96 poäng). Oavsett vad man tycker om Parker- eller WS-poäng – i det här fallet handlar det verkligen om två fantastiska viner!

Vallado Red 2007
Gjort på bland annat Tinta Barroca, Tinta Roriz, Touriga Franca, Touriga Nacional och Sousão som kommer från yngre stockar. Tidigare årgångar har blivit helt avstjälkade före macereringen. Musten jäste i en vecka på rostfritt stål vid 26-28 graders temperatur. Vinet har sedan lagrats i 16 månader på ståltank och därefter i ett år på ett år gamla ekfat.

Djup röd/purpurröd färg. Ung doft med inslag av rök, lakrits, vilt och mörka bär. Medelfyllig och koncentrerad smak av mörka bär, rökta korvar, svartpeppar och vilt. Fortfarande ganska hårda tanniner och inslag av sötlakrits och tobak. Lång ung eftersmak med härliga bärsmaker. Drick nu eller spara i upp till 5 år!

Quinta do Vallado Reserva Field Blend 2007
Till största delen gjort på Tinta Roriz, Tinta Amarela, Toruga Nacional, Touriga Franca och Sousão från gamla stockar. En tredjedel av druvorna kom från yngre stockar (Toruiga Nacional and Sousão) och var fottrampade i så kallade lagares (öppna jäskar i sten eller cement). Vinet har lagrats i 17 månader på franska ekfat.

Djup tät purpurfärg med en tunn orange kant. Fortfarande lite knuten doft med inslag av provencalska örter, mörka bär och läder. Medelfyllig kraftfull och koncentrerad smak av mörka och röda bär, tobak, örtkryddor, läder och nötkött. Lite rökig med kraftiga syror (frukt- och garvsyror) och en lång komplex finish! Lysande helt enkelt! Kan drickas nu men också sparas i 5-10 år.

Läs mer om Quinta do Vallado här:

Debra MW – en intervju med vinmakaren Joao Ferreira Alvaros Ribeiro

Wine Virtuosity – smaknoteringar på Vallado 2007

Jag fick en fråga på Uppkorkats Facebooksida om vad man dricker till grillat i morgon på midsommarafton. Och eftersom det är en av våra största högtider – här är några sista minuten-tips.

Eftersom alla vinerna är mer eller mindre kraftiga så satsar jag på att du grillar nöt- eller lammkött eller fläsk med smakrika marinader! ;)

McManis Petite Sirah 2008 (6520, 99 kronor) tillhör en av mina absoluta favoriter den här våren-sommarn. Druvsorten är inte syrah – nej petite sirah är istället identisk med durif som i och för sig är en korsning mellan syrah och peloursin. Det här vinet kommer packat med mörka bär, rökiga fat, choklad och örter. Eftersmaken är lång och härlig.

På tal om syrah – portugisiska Meia Pipa (2564, 79 kronor) har en del syrah i blandningen tillsammans med castelão och cabernet sauvignon. Det här är lite stramare och strävare i uppbyggnaden men har en läcker kryddighet i frukten med inslag av körsbär och örter.

Gillar du syrah så får du inte missa Peter Lehmann Shiraz (16381, 119 kronor). Vinet är ett typexempel på hur druvsorten smakar Barossa Valley med en tät smak av björnbär, rostade ekfat och eukalyptus. Frukt och bärdrivet – javisst och med massor av solmogen frukt.

Och Mullineux Syrah (90253, 189 kronor) är helt klart en av de bästa syrahvinerna jag provat från Sydafrika. Också här hittar vi samma smaker av björnbär, örter, choklad men i en liten mer nyanserad och stramare förpackning. Ekfaten är inte lika rostade utan doftar mer nysågat trä och syrorna är härligt integrerade i mjuk frukt. Och längden i eftersmaken är imponerande.

Och bästa vinet till jordgubbarna är förstås:

Moscati d’Asti – jordgubbarnas bästa vän

Och bästa boxarna hittar du här!

Så har jag då tagit mig igenom årets boxprovning. 130 röda, vita och roséviner tappade på treliters låda för vår bekvämlighet. Det är provningen som vi vinnördar bara älskar att hata – men det är också ett av årets viktigaste test.

För lika mycket som vi (vinnördarna alltså!) hatar ”bibben” – lika mycket älskar de flesta vanliga konsumenter lådan. Och det är lätt att förstå varför:

• Bekvämlighet – inget tjafs med korskruv eller någon risk att glasflaskan går sönder.

• Bärbarhet – du kan ta med dig den överallt. Den kommer till och med utrustad med handtag.

• Priset – bra mycket billigare än det mesta på glas.

• Du behöver inte fundera på om du ska öppna en flaska till (eller i alla fall inte lika fort!)

Men det finns förstås en baksida på myntet. Boxen är helt enkelt sämre än samma vin i flaska. Det är ett faktum som är väl känt i vinkretsar. Plastbehållaren släpper in en hel del luft och därför använder producenterna mycket mer svavel (som antioxidant) när man framställer lådvin.

Det är dessutom en likriktad produkt. De är visserligen inget fel på de flesta vinerna (här har det skett en klar förbättring på senare år) men de är bara såååå tråkiga. Box efter box med med ännu en sydafrikansk sauvignon blanc, australienska shirazblandningar eller ekkysst chardonnay.

Årets line-up kändes både lite bättre och lite sämre än förra årets. Den innehöll något färre lådor men jag kände få exemplar som osade svavel. Däremot var den stora majoriteten mer eller mindre oinspirerade. Så mitt tips är att skippa boxen och köp flaskan istället.

Men om du ändå inte kommer att följa det rådet – här är mina tre favoriter från dagens provning:

Vitt

Les Fumées Blanches Sauvignon Blanc 2010 (22139, 212 kronor)
Okej – det börjar nästan bli löjligt. År efter år är det här bästa boxen (även om inte alla höll med på provningen). Okej det finns viner som är lika bra – men då är de oftast förpackade i mindre boxar (1500 ml) och därmed bra mycket dyrare. Lindemans Chardonnay (16457, 219 kronor) är också bra – men Lurtons Sauvignon Blanc har en sådan härlig friskhet kombinerat med smakrikedom och mineral att den är svårslagen.

Rosé

Portal da Águia Rosé 2010 (2524, 175 kronor)
Ingen rolig kategori! Men jag gillade det här vinet med sin lätta friska bäriga smak (röda bär) och inslag av choklad. En sommarfavorit?

Rött

Rive Barbera 2007 (6285, 199 kronor för 2000 ml)
Kunde inte låta bli att smyga in en tvålitare. För den är jäkligt bra helt enkelt. Mörkt blåröd i färgen och med en stor doft av mörka bär, russin, fat, örter och choklad. Smaken är koncentrerad och innehåller även den mörka bär, choklad och inslag av örter (mynta) och fat/vanilj. Lång eftersmak!

Mängder av egna druvsorter, lysande lägen och viner med stor personlighet. Portugal har allt för länge levt i skuggan av Spanien och Italien. Har du missat landets spännande och prisvärda viner? Här är en chans att komma i kapp!

Jag har varit förälskad i portugisiska viner sedan jag som student köpte löjligt prisvärda ”garrafeira”-viner med lång lagring och härlig kryddig och mogen fruktsmaksmak . Du ser sällan garrafeira på etiketterna nuförtiden (det var mer av en vinstil som garanterade en viss minsta lagringstid och som i dag har kommit att förknippas med ”gammalmodiga” viner)  men det var viner som var fulla av personlighet, höll hög kvalitet och ofta var gjorda på druvsorter som få i Sverige hade hört talas om.

Fortfarande är det allt för många som likställer Portugal med portvin. Och missförstå mig inte – de bästa portvinerna är bland det häftigaste som finns. Men idag producerar Portugals vinmakare suveräna bordsviner i alla prisklasser. Du kan få enormt mycket kvalitet för pengarna och landets bästa röda kan tävla med det bästa som görs i mer ”klassiska” vinländer. Låt oss titta på några av budgetvinerna som sätter standarden!

Periquita från firman José Maria da Fonseca har varit ett favoritvin hos de svenska konsumenterna och vinkritiker sedan slutet av 1980- och början av 1990-talet. Då var det ett av de allra bästa vinerna under 60 kronor och presterade långt utöver sin prisklass. Sedan dess har andra vinproducenter kommit i kapp och förbi.

Men med nya årgången 2008 är Fonsecas Periquita (2574, 67 kronor) återigen så där härligt prisvärd igen. Vinet är gjort på 70 procent castelão (också känd som periquita – därav namnet), 20 procent trincadeira och 10 procent aragonez och kommer från området Terras do Sado på Sétubalhalvön söder om Lissabon – ett område som blivit allt hetare bland vinkännare. Vinet här en örtig lite kryddig doft med inslag av mörka bär, torkad frukt och läder. Smaken är också den kryddig med inslag av lingon, körsbär och läder. Eftersmaken är lång och välbalanserad. Vinet har en lite gammalmodig stil men jag gillar det!

Ännu bättre är förstås Periquita Reserva 2008 (2560, 79 kronor) också det från samma distrikt. Det här vinet har gjorts på 50% castelão, 30% touriga nacional, 20% touriga franca och lagrats i åtta månader på nya och ett år gamla ekfat. Här möter vi mörka bär, kryddor, fat och tobak i doften. Smaken är fylligare och mer koncentrerad med en kryddig smak av mörka bär, läder och choklad. Lägg till en lång och välbalanserad avslutning.

Och när vi ändå snackar Portugal och Terras do Sado – missa inte heller Meia Pipa 2008 (2564, 79 kronor) från Bacalhoa Vinhos (tidigare JP Vinhos) som bland annat har smått legendariska Quinta do Carmo i stallet – ett vin som länge gjordes som ett samarbete med franska Lafite-Rotschild. Meia Pipa är gjort på en tredjedel vardera på castelão, cabernet sauvignon och syrah och det är ett modernt vin som lagrats 12 månader på små fat av portugisisk ek (”meia pipa”). Vinet har samma kryddiga fruktighet som vinerna ovan men också inslag av mörka körsbär, tobak, torkad frukt och fat.

Annars är det väl distriktet Douro som är Portugals mest kända och kanske bästa vindistrikt. Förr gick alla de bästa druvorna till portvin men sedan några decennier tillbaka gör man fylliga, intensiva och fantastiska bordsviner från druvor som vuxit på sluttningarna utmed Dourofloden.

Dourum 2008 (2559, 99 kronor) från lysande vinmakaren João Portugal Ramos skrev jag upp när det landade på hyllorna på bolaget för ett år sedan (se här!). Dourum Vinhos är ett samarbete mallan Ramos och José Maria Soares Franco. Nu kommer årgång 2009 och den är inte sämre. Touriga nacional, touriga franca och tinta roriz heter grundmaterialet (alla klassiska portvinsdruvor i distriktet) och det har lagrats sex månader på fransk och amerikansk ek. Vinet är mörkt rött i färgen nästan svart i färgen och en kryddig-örtig doft av mörka bär (plommon, björnbär), choklad och fat. Smaken är koncentrerad och fyllig med fatkaraktär, choklad, mörka bär och örter. Alla fyra vinerna dricker du till nötkött, lamm eller vilt.

Antingen var det jag som var på ovanligt bra humör den där nyhetsprovningen för någon månad sedan eller så är september 2010 verkligen en av de bästa nyhetsmånaderna någonsin. Jag tror inte att jag någonsin tidigare har hittat så många fynd och efter mitt tjat om dyra viner för vinnördarna (ja – dit räknar jag mig själv!) så släpper bolaget massor av intressanta viner i flera olika prisklasser. Här finns viner för såväl nörden som nybörjaren – och det är så ett bra nyhetssläpp bör se ut!

Låt oss börja i Portugal - ett vinland som egentligen har alla förutsättningar att konkurrera med Spanien som ett av Europas bästa. Ett bra klimat, egna spännande druvsorter och en bra jordmån ligger bakom några av världens mest intressanta viner. Halvön Setúbal är kanske mest känt för det söta vinet med samma namn som görs på druvorten muscat men här görs också bra röda viner och Alto Pina (94397, 59 kronor) är ett utmärkt exempel. Aragonês, touriga nacional och castelão utgör grunden i ett vin som är både tätt och smakrikt. Mörka bär möter mynta och knäckiga kakor och avslutningen är lite stram men ändå generös. Ett riktigt matvin helt enkelt.

Quinta do Noval heter en av de bästa och mest legendariska portvinsproducenterna. Först 2004 började firman på allvar att experimentera med röda bordsviner – det vill säga vanliga ”torra” rödviner som inte blivit förstärkta med vinsprit. Och är det något vi lärt oss de sista 20 åren så är det att Douro, distriktet som ger oss de fantastiska portvinerna, också gör Portugals bästa rödviner.

Cedro do Noval 2007 (94440, 159 kronor) är alltså bara den tredje årgången som buteljerats av firman. Man har valt att släppa det under den lägre kvalitetsklassen Vinho Regional Duriense eftersom vi för ovanlighetens skull hittar 35 procent syrah i blandningen tillsammans med de mer vanliga portvinsdruvorna touriga nacional (30 procent), touriga franca (25 procent) och tinta cao (10 procent). Vinet är tätt och koncentrerat i doft och smak. Mörka bär som svarta vinbär, björnbär och plommon samsas med örtkryddor (rosmarin och timjan) och i eftersmaken kommer inslag av både tobak och fat. Allt avslutas med en lång lång eftersmak.

Från en syrah till flera andra. Druvsorten är väl inget vi brukar förknippa med Argentina, även om den blivit allt populärare bland odlare i landet. Santa Ana Reserve Shiraz 2008 (94375, 72 kronor) kan nog bli en riktig favorit med sin friska smak av rökiga fat, mörka bär och choklad. Chilenska Santa Rita Medalla Real Syrah 2007 (94427, 106 kronor) är snäppet bättre och kanske ännu mer publik.. Smaken är rund och fyllig med inslag av svarta vinbär, björnbär, rök, och fatvanilj. Frukten är söt och tuggbar. Definitivt en syrah som visar upp druvsortens snällare sidor.

Vill du ha mer av druvsortens lite kärvare sidor prova Ruvio Syrah 2009 (94435, 69 kronor), Cortona Syrah 2008 (97129, 99 kronor) eller Pieve dei Monaci Syrah 2007 (94480, 113 kronor). Allt tre från Italien och i stigande kvalitetsskala. Den första har syrahs lite sträva och rökigt örtiga smaker av mörka bär och salmiak. Cortona bjuder på mer intensitet och djup i smaken och är rökigare och med ett mer tydligt inslag av ek. Och Pieve dei Monaci Syrah, slutligen, är rejält stram/sträv i smaken med ett härlig eftersmak av mörka bär, örter, tobak, rök och mineral.

Och när vi ändå talar om Italien. Låt oss avsluta med några viner i världsklass. Allegrinis La Poja 2006 (94422, 469 kronor) är förstås dyr och svår att få tag i men det är ett unikt vin på många sätt. 100 procent corvina och från ett av Venetiens bästa lägen – det är är ett av Italiens och världens bästa viner med en nästan parfymerad doft och superkoncentrerad smak mörka körsbär, russin, örtkryddor, ek och en touch av läder. Lägg dessutom till en eftersmak som aldrig tar slut.

Unika är också vinerna från Taurasi i Kampanien. Feudi di San Gregorio är en av Italiens allra bästa producenter och deras Taurasi 2005 (94430, 160 kronor) gjord på aglianico smakar härligt komplext av mörka körsbär, kryddor (kanel, örtkryddor och muskot), läder och tobak. Superkoncentrerad och supersträv kräver den några års lagring innan den kommer till sin fulla rätt! Men vilket vin!

Missa inte heller Marchesi di Frescobaldis klassiker Nipozzano Riserva 2006 (94545, 129 kronor) som är ett av mina absoluta favoritviner genom tiderna. Vinet kommer från det lilla distriktet Rufina i Chianti och är gjort på 90 procent sangiovese blandat med malvasia nera, colorino, merlot, cabernet sauvignon. Det här är kvintessensen av Chianti tappat på flaska. Välbalanserad körsbärsfrukt med inslag av choklad, fat och örter. Stilfullt och smakrikt helt enkelt!