Uppkorkat

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Under de senaste 15-20 åren har  Portugals Douro valley blivit ett av vinvärldens mest intressanta distrikt för torra röda bordsviner. För även om Douro alltid kommer att bli identifierat med de söta förstärkta portvinerna så görs i dag några av världens bästa rödtjut!

Och mycket har hänt sedan allt handlade om Barca Velha – ett unikt vin som bara görs under bra år (16 årgångar har släppts sedan starten 1952) och på de traditionella portvinsdruvorna Tinta Roriz, Touriga Nacional, Touriga Franca och Tinta Barroca. Barca Velha satte standarden och visade vad man kunde göra i distriktet. Och det var familjen Ferreira (Casa Ferreirinha) som gjorde det!

Drygt 40 år senare började samma familj att återuppbygga egendomen Quinta do Vallado som varit i familjens ägo sedan 1818. Olika druvsorter planterades var för sig och egendomen består idag av 60 hektar unga och gamla vinstockar (en del över 60 år gamla) med sorter som Touriga Nacional, Tinta Barroca, Tinta Roriz, Touriga Franca och den lite mer okända Sousão.

Den 1 september (imorgon – när jag skriver det här) så släpps två viner från Quinta do Vallado. Båda har fått över 90 poäng av amerikanska vintidskriften Wine Spectator (93 och 96 poäng). Oavsett vad man tycker om Parker- eller WS-poäng – i det här fallet handlar det verkligen om två fantastiska viner!

Vallado Red 2007
Gjort på bland annat Tinta Barroca, Tinta Roriz, Touriga Franca, Touriga Nacional och Sousão som kommer från yngre stockar. Tidigare årgångar har blivit helt avstjälkade före macereringen. Musten jäste i en vecka på rostfritt stål vid 26-28 graders temperatur. Vinet har sedan lagrats i 16 månader på ståltank och därefter i ett år på ett år gamla ekfat.

Djup röd/purpurröd färg. Ung doft med inslag av rök, lakrits, vilt och mörka bär. Medelfyllig och koncentrerad smak av mörka bär, rökta korvar, svartpeppar och vilt. Fortfarande ganska hårda tanniner och inslag av sötlakrits och tobak. Lång ung eftersmak med härliga bärsmaker. Drick nu eller spara i upp till 5 år!

Quinta do Vallado Reserva Field Blend 2007
Till största delen gjort på Tinta Roriz, Tinta Amarela, Toruga Nacional, Touriga Franca och Sousão från gamla stockar. En tredjedel av druvorna kom från yngre stockar (Toruiga Nacional and Sousão) och var fottrampade i så kallade lagares (öppna jäskar i sten eller cement). Vinet har lagrats i 17 månader på franska ekfat.

Djup tät purpurfärg med en tunn orange kant. Fortfarande lite knuten doft med inslag av provencalska örter, mörka bär och läder. Medelfyllig kraftfull och koncentrerad smak av mörka och röda bär, tobak, örtkryddor, läder och nötkött. Lite rökig med kraftiga syror (frukt- och garvsyror) och en lång komplex finish! Lysande helt enkelt! Kan drickas nu men också sparas i 5-10 år.

Läs mer om Quinta do Vallado här:

Debra MW – en intervju med vinmakaren Joao Ferreira Alvaros Ribeiro

Wine Virtuosity – smaknoteringar på Vallado 2007

Mängder av egna druvsorter, lysande lägen och viner med stor personlighet. Portugal har allt för länge levt i skuggan av Spanien och Italien. Har du missat landets spännande och prisvärda viner? Här är en chans att komma i kapp!

Jag har varit förälskad i portugisiska viner sedan jag som student köpte löjligt prisvärda ”garrafeira”-viner med lång lagring och härlig kryddig och mogen fruktsmaksmak . Du ser sällan garrafeira på etiketterna nuförtiden (det var mer av en vinstil som garanterade en viss minsta lagringstid och som i dag har kommit att förknippas med ”gammalmodiga” viner)  men det var viner som var fulla av personlighet, höll hög kvalitet och ofta var gjorda på druvsorter som få i Sverige hade hört talas om.

Fortfarande är det allt för många som likställer Portugal med portvin. Och missförstå mig inte – de bästa portvinerna är bland det häftigaste som finns. Men idag producerar Portugals vinmakare suveräna bordsviner i alla prisklasser. Du kan få enormt mycket kvalitet för pengarna och landets bästa röda kan tävla med det bästa som görs i mer ”klassiska” vinländer. Låt oss titta på några av budgetvinerna som sätter standarden!

Periquita från firman José Maria da Fonseca har varit ett favoritvin hos de svenska konsumenterna och vinkritiker sedan slutet av 1980- och början av 1990-talet. Då var det ett av de allra bästa vinerna under 60 kronor och presterade långt utöver sin prisklass. Sedan dess har andra vinproducenter kommit i kapp och förbi.

Men med nya årgången 2008 är Fonsecas Periquita (2574, 67 kronor) återigen så där härligt prisvärd igen. Vinet är gjort på 70 procent castelão (också känd som periquita – därav namnet), 20 procent trincadeira och 10 procent aragonez och kommer från området Terras do Sado på Sétubalhalvön söder om Lissabon – ett område som blivit allt hetare bland vinkännare. Vinet här en örtig lite kryddig doft med inslag av mörka bär, torkad frukt och läder. Smaken är också den kryddig med inslag av lingon, körsbär och läder. Eftersmaken är lång och välbalanserad. Vinet har en lite gammalmodig stil men jag gillar det!

Ännu bättre är förstås Periquita Reserva 2008 (2560, 79 kronor) också det från samma distrikt. Det här vinet har gjorts på 50% castelão, 30% touriga nacional, 20% touriga franca och lagrats i åtta månader på nya och ett år gamla ekfat. Här möter vi mörka bär, kryddor, fat och tobak i doften. Smaken är fylligare och mer koncentrerad med en kryddig smak av mörka bär, läder och choklad. Lägg till en lång och välbalanserad avslutning.

Och när vi ändå snackar Portugal och Terras do Sado – missa inte heller Meia Pipa 2008 (2564, 79 kronor) från Bacalhoa Vinhos (tidigare JP Vinhos) som bland annat har smått legendariska Quinta do Carmo i stallet – ett vin som länge gjordes som ett samarbete med franska Lafite-Rotschild. Meia Pipa är gjort på en tredjedel vardera på castelão, cabernet sauvignon och syrah och det är ett modernt vin som lagrats 12 månader på små fat av portugisisk ek (”meia pipa”). Vinet har samma kryddiga fruktighet som vinerna ovan men också inslag av mörka körsbär, tobak, torkad frukt och fat.

Annars är det väl distriktet Douro som är Portugals mest kända och kanske bästa vindistrikt. Förr gick alla de bästa druvorna till portvin men sedan några decennier tillbaka gör man fylliga, intensiva och fantastiska bordsviner från druvor som vuxit på sluttningarna utmed Dourofloden.

Dourum 2008 (2559, 99 kronor) från lysande vinmakaren João Portugal Ramos skrev jag upp när det landade på hyllorna på bolaget för ett år sedan (se här!). Dourum Vinhos är ett samarbete mallan Ramos och José Maria Soares Franco. Nu kommer årgång 2009 och den är inte sämre. Touriga nacional, touriga franca och tinta roriz heter grundmaterialet (alla klassiska portvinsdruvor i distriktet) och det har lagrats sex månader på fransk och amerikansk ek. Vinet är mörkt rött i färgen nästan svart i färgen och en kryddig-örtig doft av mörka bär (plommon, björnbär), choklad och fat. Smaken är koncentrerad och fyllig med fatkaraktär, choklad, mörka bär och örter. Alla fyra vinerna dricker du till nötkött, lamm eller vilt.

Antingen var det jag som var på ovanligt bra humör den där nyhetsprovningen för någon månad sedan eller så är september 2010 verkligen en av de bästa nyhetsmånaderna någonsin. Jag tror inte att jag någonsin tidigare har hittat så många fynd och efter mitt tjat om dyra viner för vinnördarna (ja – dit räknar jag mig själv!) så släpper bolaget massor av intressanta viner i flera olika prisklasser. Här finns viner för såväl nörden som nybörjaren – och det är så ett bra nyhetssläpp bör se ut!

Låt oss börja i Portugal - ett vinland som egentligen har alla förutsättningar att konkurrera med Spanien som ett av Europas bästa. Ett bra klimat, egna spännande druvsorter och en bra jordmån ligger bakom några av världens mest intressanta viner. Halvön Setúbal är kanske mest känt för det söta vinet med samma namn som görs på druvorten muscat men här görs också bra röda viner och Alto Pina (94397, 59 kronor) är ett utmärkt exempel. Aragonês, touriga nacional och castelão utgör grunden i ett vin som är både tätt och smakrikt. Mörka bär möter mynta och knäckiga kakor och avslutningen är lite stram men ändå generös. Ett riktigt matvin helt enkelt.

Quinta do Noval heter en av de bästa och mest legendariska portvinsproducenterna. Först 2004 började firman på allvar att experimentera med röda bordsviner – det vill säga vanliga ”torra” rödviner som inte blivit förstärkta med vinsprit. Och är det något vi lärt oss de sista 20 åren så är det att Douro, distriktet som ger oss de fantastiska portvinerna, också gör Portugals bästa rödviner.

Cedro do Noval 2007 (94440, 159 kronor) är alltså bara den tredje årgången som buteljerats av firman. Man har valt att släppa det under den lägre kvalitetsklassen Vinho Regional Duriense eftersom vi för ovanlighetens skull hittar 35 procent syrah i blandningen tillsammans med de mer vanliga portvinsdruvorna touriga nacional (30 procent), touriga franca (25 procent) och tinta cao (10 procent). Vinet är tätt och koncentrerat i doft och smak. Mörka bär som svarta vinbär, björnbär och plommon samsas med örtkryddor (rosmarin och timjan) och i eftersmaken kommer inslag av både tobak och fat. Allt avslutas med en lång lång eftersmak.

Från en syrah till flera andra. Druvsorten är väl inget vi brukar förknippa med Argentina, även om den blivit allt populärare bland odlare i landet. Santa Ana Reserve Shiraz 2008 (94375, 72 kronor) kan nog bli en riktig favorit med sin friska smak av rökiga fat, mörka bär och choklad. Chilenska Santa Rita Medalla Real Syrah 2007 (94427, 106 kronor) är snäppet bättre och kanske ännu mer publik.. Smaken är rund och fyllig med inslag av svarta vinbär, björnbär, rök, och fatvanilj. Frukten är söt och tuggbar. Definitivt en syrah som visar upp druvsortens snällare sidor.

Vill du ha mer av druvsortens lite kärvare sidor prova Ruvio Syrah 2009 (94435, 69 kronor), Cortona Syrah 2008 (97129, 99 kronor) eller Pieve dei Monaci Syrah 2007 (94480, 113 kronor). Allt tre från Italien och i stigande kvalitetsskala. Den första har syrahs lite sträva och rökigt örtiga smaker av mörka bär och salmiak. Cortona bjuder på mer intensitet och djup i smaken och är rökigare och med ett mer tydligt inslag av ek. Och Pieve dei Monaci Syrah, slutligen, är rejält stram/sträv i smaken med ett härlig eftersmak av mörka bär, örter, tobak, rök och mineral.

Och när vi ändå talar om Italien. Låt oss avsluta med några viner i världsklass. Allegrinis La Poja 2006 (94422, 469 kronor) är förstås dyr och svår att få tag i men det är ett unikt vin på många sätt. 100 procent corvina och från ett av Venetiens bästa lägen – det är är ett av Italiens och världens bästa viner med en nästan parfymerad doft och superkoncentrerad smak mörka körsbär, russin, örtkryddor, ek och en touch av läder. Lägg dessutom till en eftersmak som aldrig tar slut.

Unika är också vinerna från Taurasi i Kampanien. Feudi di San Gregorio är en av Italiens allra bästa producenter och deras Taurasi 2005 (94430, 160 kronor) gjord på aglianico smakar härligt komplext av mörka körsbär, kryddor (kanel, örtkryddor och muskot), läder och tobak. Superkoncentrerad och supersträv kräver den några års lagring innan den kommer till sin fulla rätt! Men vilket vin!

Missa inte heller Marchesi di Frescobaldis klassiker Nipozzano Riserva 2006 (94545, 129 kronor) som är ett av mina absoluta favoritviner genom tiderna. Vinet kommer från det lilla distriktet Rufina i Chianti och är gjort på 90 procent sangiovese blandat med malvasia nera, colorino, merlot, cabernet sauvignon. Det här är kvintessensen av Chianti tappat på flaska. Välbalanserad körsbärsfrukt med inslag av choklad, fat och örter. Stilfullt och smakrikt helt enkelt!