Uppkorkat

Det märks att sommaren är på väg när man tittar på de nya vinerna som släpps på onsdag. Då lanseras inte mindre än 18 roséviner i det tillfälliga exklusiva sortimentet.

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Och i jämförelse med de trötta och likformade roséerna i det fasta utbudet (de som du och jag är hänvisade till året runt) så är kvaliteten lysande. Visst de kostar lite extra men i det här fallet är det värt varenda krona!

Sydafrikanska Delheim Pinotage Rosé 2011 (90107, 99 kronor) och chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah 2011 (91145, 99 kronor) är två gamla favoriter som är riktigt bra i år också. De går båda i samma lite fruktdrivna stil. Det här är roséviner med mycket bärsmaker. Den förra är lite lättare och friskare med mineral- och örttoner. Den andra djupare och mer pang på i bärsmakerna.

Marsannay Rosé Domaine Clair-Daü 2011 (95048. 129 kronor) och Marsannay Rosé Pinot Noir Domaine Bruno Clair 2010 (91165, 149 kronor) visar hur läcker rosé kan vara när den görs på pinot noir. Den första är lätt och frisk och lite nervig i smaken. Den andra lite kraftigare med härlig hallonsmak och lite inslag av kaffe. Missa inte heller Neudorf Pinot Rosé 2011 (95105, 149 kronor) från Nya Zeeland som har en koncentrerad smak av persikor, jordgubbar, mineral och svamp.

Annars är det väl Provence, tillsammans med Tavel, som är mest känt för sina roséviner. Château Sainte Marguerite Cru Classé Rosé 2011 (95112, 149 kronor) visar upp Provence från sin friska smakrika och lite kryddiga sida med smaker av apelsin, röda bär och grape. Och Domaine de la Mordorée La Dame Rousse 2011 (91229, 145 kronor) från Tavel, gjord på bland annat grenache, cinsaut, mourvèdre och syrah,  är lite eldigare med inslag av hallonremmar och med lite restsötma i eftersmaken.

Låt mig också säga något kort om det vita innan vi går över på de röda fynden. Arbois Sélection 2008 (99226, 179 kronor) är ett läckert vitt vin från distriktet Arbois och Stephane Tissot. Den är gjord på en blandning av chardonnay och den lokala savignindruvan och har Juravinernas (ofta) lite nötiga och oxiderade koncentration. Det är kanske inte något för alla – men jag älskar den här lite brända, nötiga och svampiga smaken som ändå är frisk och smakar torkade aprikoser.

I maj kommer också några rieslingviner som du inte får missa. I vår Sydafrikaserie som går i 24HD (och som du även kan se i bloggen) besökte vi Paul Cluver (se inslaget här!) och firmans Riesling 2010 (90005, 109 kronor) är bara så läcker med sin lätta fokuserade och friska smak. Lime och citrus möter mineral (krita) och honung och en liten ton av petroleum. Läs mer om Paul Cluvers viner här!

Österrikiska Bründlmayer Riesling Heiligenstein 2010 (90101, 195 kronor) är förstås ännu friskar och lite hårdare i smaken. Vinet är alldeles för ungt men det är ändå svårt att inte låta sig förföras av smakerna av citrus, persikor och apelsin.

Det har varit ont om siclianska rödviner på bolaget men nu finns det helt plötsligt mycket att välja på. Bland mina favoriter hittar vi Noà Cusumano 2007 (91182, 198 kronor) är en modern klassiker som brukar vara lysande. Så också 2007an med sin koncentrerade men ändå runda smak av mörka bär, örter, fat och inslag av kakao och kryddor. Vinet är gjort på en blandning av nero d’avolo, cabernet sauvignon och merlot.

Donnafugata gör också lysande viner och Tancredi 2007 (91200, 199 kronor) är en annan modern klassiker  som imponerat på mig över åren. Också här har vi en blandning av inhemska och lokala nero d’avolo tillsammans med bland annat cabernet sauvignon och tannat. 07an har en förförisk doft av svarta vinbär, mynta och örter. Smaken är sträv, koncentrerad och massiv med massor av mörka bär (svarta vinbär), örter, choklad och fat! 2007an är tydligen slutsåld (enligt företaget) och det är inte så konstigt eftersom den fick tre glas i italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.

Missa inte heller några lysande viner från norra Italien. Gianni Voerzio är en av mina favoritproducenter när det gäller prisvärd Barolo. Nu kommer hans Barbera d’Alba Ciabot della Luna 2009 (91126, 179 kronor) och Barolo La Serra 2007 (91128, 249 kronor). Båda är alldeles för unga i nuläget. Det första är mörkt och lite syrligt i smaken och packat mer mörka bär och strama syror. Det andra är också stramt med röda bär, läder, torkad frukt, choklad/kakao, nypon och rosor. Och avslutningen är lång och sträv!

Det är den även hos Luigi Piras Barolo 2007 (90032, 275 kronor) som jag tycker går från klarhet till klarhet. Det här är ett superkoncentrerat vin med röda bär, ryddor, tobak och örter i smaken. Eftersmaken har rejält med tuffa syror och tar aldrig slut. Lägg undan i källaren i ytterligare 3-5 år innan du öppnar!

Jag sa det redan när jag startade den här bloggen – och jag säger det igen: Franska södern är hett och blir bara hetare! Karaktärsfulla druvsorter, kraft och styrka från det varma klimatet och producenter som gör moderna viner men som smakar allt annat än modernt likriktat.

En av dessa är Philippe Gimel som för två veckor sedan gästade Klippan och Bjärhus gårdsbutik för andra året i rad. För ett år sedan var han och hans egendom Saint Jean du Barroux helt okända för mig (och de flesta andra). 16,5 hektar (14,5 hektar med vin) 300-400 meter upp på Mont Ventouxs och angränsande distrikt som Gigondas, Vacqueyras och Beaumes-de-Venice. Vingården sköts dessutom enligt ekologiska principer.

Sedan dess har det hänt en del. Och du kan läsa mer om Saint Jean du Barroux här:

En kultvinmakare i Klippan

SJB – En hyllning till blandningen

SJBs två nykomlingar

och alla artiklar hittar du i den här söksträngen!

2003 var första årgången av Saint Jean du Barrouxs viner. Nu finns det dessutom två nykomlingar i stallet – en Micro Climate och Saint Jean du Barroux Rosé. Vi fick dessutom prova nya ågångar av La Source (som tidigare hette No 4) och L’Argile (som tidigare hette Oligocène) och återknyta bekantskapen med La Pierre Noire (som tidigare hette No 5).

SJB La Montagne 2008
Det här är andra årgången av SJBs vita som jag provar. Vinet är en blandning av grenache blanc, bourboulenc och clairette som naturligtvis handskördats med lågt skördeuttag – 25hl/ha. Tre fjärdedelar vinifierades i tank och den sista fjärdedelen i ekfat. Förra årgången (2007) av det här vinet var ett brett frukigt och kryddigt vin med tropiska fruktsmaker. Den här gången känns vinet friskare och fräschare!
Gul färg. Doft av citrusblommor, lime, mynta, grapefrukt och mineral. Frisk, koncentrerad smak av blommor, lime, bivax, honung och örter. Inslag av grapefrukt, mineral och bra längd på eftersmaken.

SJB La Rosé 2010
Philippe har velat göra rosé så länge han har gjort vin och han har försökt de senaste fyra åren. Men eftersom sockerhalten är så hög och höstklimatet är så svalt i SJB så har han inte lyckats få vinet att jäsa klart i tid. Men i år lyckades han. 1400 liter grenache och 60 liter cinsault har gett 1388 buteljer rosé (så den lär bli svår att få tag på!). Vinet har ett nästan osannolikt ph-värde för en rosé – ph 3.05 – vilket är i klass med några av de friskaste vita vinerna (till exempel tysk riesling). Och det känns! Normalt ska roséviner konsumeras så fort som möjligt – men det här vinet vore intressant att lagra en 3-10 år!
Vinet har en svagt rosa färg och en frisk lätt parfymerad doft av citrus, lime, röda bär (jordgubbar), torkad frukt och kola. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med en kritig mineralton, röda bär (jordgubbar), citrus och kola. Här finns också en lång härlig uppfräschande eftersmak med inslag av jordgubbar.

SJB La Source 2008
Tidigare kallad No 4 eller The Danish Cuvée – nu kallad La Source efter vattenkällan som finns på ägorna. Det här är Philippe Gimels ”enklaste” vin – dvs det som är gjort för snabbast konsumtion. Lågt skördeuttag på 30 hl/ha och en mix av grenache, carignan och cinsault. 100 procent avstjälkning och 7 dagars maceration. 2,5 års lagring på tankar och vinet buteljerades 18 februari i år. Det här är ett vin som kan drickas nu eller lagras i 3-5 år.
Röd färg och en liten knuten doft av mörka bär, fudge/kola, örter och ladugård. Medelfyllig och koncentrerad smak av mörka bär, choklad, örter och tobak. Bra syror som känns integrerade i frukten och lång nästan söt och fruktdriven eftersmak. Känns mer öppen, rundare och fylligare än 2006an som jag provade för ett år sedan.

SJB l’Argile 2006
Vinet som först hette Oligocène har fått ta namn efter den vattenbevarande lerjorden l’Argile. Blandningen består av grenache, syrah, carignan och cinsault som avstjälkades till 75 procent och som fått skalmacerera i 12 dagar. Skördeuttaget är låga 20 hl/ha. Jäsning och lagring har skett i tankar av cement och emalj. Jag har tidigare provat både 2004 och 2005 som båda varit enastående! 2006 är minst lika bra!
Mörk röd färg. Kryddig doft med mörka bär, örter, fudge, mineral, tobak och choklad. Lite ”hot and dusty” (kännetecken för grenache!). Medelfyllig, stram/sträv och koncentrerad smak med bär, torkad frukt, provencalska örter/garrigues och choklad. Tuff garvsyra som är inlindad i söt frukt. Suverän längd i eftersmaken med örter och peppar.

SJB Micro Climat 2009
I princip 100 procent grenache från en liten del av SJB där druvorna nådde en exceptionell mognad. Druvorna skördades i mitten av oktober och enligt Philippe var de inte lika koncentrerade som druvorna till La Pierre Noire – men de hade en ”crazy maturity”. De var större och innehöll mer socker helt enkelt. Druvorna vinifierades separat och när några av Philippes vänner tyckte att han borde buteljera den som ett särskilt vin. ”Jag tycker att det här är helt galet – men alla verkar älska vinet!”, säger han. Och visst är det ett extremt vin med en alkoholstyrka på 16-17 procent. Det här är något för alla er som älskar Amarone!
Röd färg. I doften nästan lite av maceration carbonique-toner. Här finns också inslag av röda bär, russin/fikon och dadlar. Definitivt lite av den där ”heta och dammiga” tonen som grenache kan ha. Smaken är fyllig, nästan söt och eldig med en koncentrerad smak av röda bär, örter, peppar, läder och torkad frukt. Lång eldig eftersmak!

SJB La Pierre Noire 2006
SJB no 5 har blivit La Pierre Noire och det är vin som nu hyllas av vinkritiker världen över (vinet har fått 94 poäng av Robert Parker). 85 procent grenache och 15 procent syrah skördades den 8e september och ett skördeuttag på 15 hl/ha. 25 procent av klasarna avstjälkades och vinet fick 18 dagars skalmaceration. Det här är Philippes flaggskepp och ett vin som kan lagras i 10-20 år eller mer. ”My grenache is darker an more tannic than my syrah”, säger Philippe. Och La Pierre Noire är verkligen ett exempel på hur bra viner man kan göra på grenache!
Mörkt röd färg. Stor och sammansatt doft av mörka bär, örter, fudge, choklad, tobak och läder. Fyllig superkoncentrerad smak av mörka bär, provencalska örter, tobak, choklad och läder. Rejäla men välinlindade och välintegrerade syror som omges av söt frukt. Lång komplex eftersmak.

Läs också vad Ingvar Johansson skriver om vinerna i bloggen Billigt Vin!

I dag lanseras ”sommarvinerna” på bolaget. Och det är ett gäng riktigt prisvärda viner som landar på hyllorna. Jag har tidigare skrivit om de flesta fynden – men här är månadens bästa och mest prisvärda röda.

Du kan läsa mer om nyheterna här:

Läcker rosé, bra vitt och schyssta grillviner

Sommarvinerna och ölen – hela tabellen

Mest prisvärda röda

Tercer Motivo Mencia 2007 (92247, 89 kronor)
Spanska distriktet Bierzo är hajpat och många av Spaniens bästa vinproducenter har sökt sig dit. Det mesta av intresset handlar om druvsorten mencia (och ofta från gamla stockar) som i smaken kan påminna om både cabernet franc och barbera. Men intresset innebär också att priserna har gått upp. Därför är det extra kul att vi nu får in en mencia under 100-lappen på bolaget.
Tercer Motivo kommer från Bodegas Neo och är gjort på druvor från 60 åriga vinstockar och har fått 15 dagars skalmaceration och 6 månader på ek (60 procent franska och 40 procent amerikanska fat).
Vinet är mörkt blårött i färgen. Doften är lite knuten med mörka bär, mineraltoner och fat. Smaken är medelfyllig med en kryddig smak av mörka bär, örter och fat. Det har menciadruvans lite syrliga och strama stil men också en generös frukt! Drick nu till grillat!

Bästa röda

Lauze 2007 (95307, 125 kronor) Frankrike,
Frankrike och Domaine de Sulauze från Coteaux d’Aix-en-Provence står för månadens bästa röda vin. 80 procent cabernet sauvignon, 15 procent syrah och 5 procent mourvèdre från stockar med en genomsnittlig ålder på 40 år. Lågt skördeuttag på 25 hl/ha. Lång urlakning – 6 veckor – och 18 månader på stora fat. Därefter 12 månaders lagring på flaska.
Detta har gett ett mörkt rött vin med en härlig doft av ladugård, mörka bär, trä/fat och örter. Smaken är medelfyllig och stram med en lite bitter och kryddig smak av mörka bär och korinter. Inslag av fat och cederträ. Och en lång lite stram avslutning. Drick nu eller spara i upp till fem år.

Sommarkänsla har vi väl alla haft den senaste tiden. Därför känns bolagets sommarlansering helt rätt i tiden. Och riktigt bra priser är det. Äntligen en speciallansering som är värd namnet.

Låt oss börja med rosévinerna – den perferkta törstsläckaren en varm dag eller en fantastisk matchning till det mesta där rött eller vitt känns lite fel. Rosévinskonsumtionen ökar stadigt och det är kul!

Det roligaste av allt är att du för dryga 60 kronor kan köpa viner som sydafrikanska South Atlantic Rosé Shiraz 2010 (92235, 65 kronor) och franska Montregal 2010 (95415, 66 kronor). Den senare (från Provence – var annars!) är stramare, örtigare och friskare. Sydafrikanaren är rundare och mjukare med en lite saftig smak av jordgubbar. Men båda funkar både som drink och till mat (till exempel en buffé med pastasallader, bröd, kyckling etc).

Ännu bättre är chilenska Las Mulas Reserve Cabernet Sauvignon Rosé 2010 (90319, 73 kronor) från Miguel Torres. Det här är ett av Torres senaste projekt och en vingård som kör helt med organisk/ekologisk odling av druvorna. Vinet doftar gott av röda bär som hallon och vinbär. Smaken är frisk och koncentrerad med hallon, vinbär och örter. Det har också en fräsch mineralig ton av krita och en lång eftersmak. Sa någon grillat?

Marchesi Mazzeis Maremmaegendom producerar också ett lite kraftigare rosévin. Belguardo Rosé (99148, 89 kronor) var bra redan förra året och 2010 håller också hög klass. 50/50 procent av sangiovese och syrah (som fått upp till 12 timmars skalkontakt) har gett ett fräscht vin som också det smakar hallon, mineral och örter. Bra längd och balans! Och nyckeln till fräschören är förstås en låg jästemperatur – 14-16 grader.

Missa inte heller Château Ksara Sunset Rosé 2010 (92259, 89 kronor) från en av Libanons bästa vinproducenter. Cabernet franc och syrah och gjord på ungefär samma sätt som Belguardo – Sunset Rosé är lite jordigare och mineraligare i tonen men har samma friska smak av röda bär.

De vita då? Ja gillar du chardonnay så lär du inte bli besviken – för här finns en handfull riktigt bra viner – och alla från Nya Världen.

Torres (igen) Santa Digna Chardonnay 2010 (90315, 69 kronor) påminner nästan om en sauvignon blanc i fräschören. Grön frukt, krita/mineral och en lite aromatisk ton ger ett vin som både doftar och smakar sommar.

Även Tierra Alta Collection Chardonnay 2010 (90323, 70 kronor), också den från Chile, drar åt det aromatiska hållet. Det har en lite kryddig ton och smaker av ananas och lime.

Då är Intipalka Chardonnay 2010 (90320, 89 kronor) mer klassisk chardonnay i stilen. En doft av smör och tropisk frukt leder vägen till en ganska rund och smörig smak. Vinet kommer dessutom för ovanlighetens skulle från Peru.

Men är du ett riktigt fan av druvsorten så får du inte missa Elgin Vintners Chardonnay 2009 (92240, 129 kronor) från distriktet med samma namn i närheten av Kapstaden. Doften är fylld av tropisk frukt, mineral och inslag av rostade fat. Smaken är medelfyllig, fruktdriven och koncentrerad med inslag av rostad ek, nötter och mineral. Avslutningen är lång och komplex – som gjord för grillad lax i sommar.

Vill du ha kryddigare vitviner så prova Alta Gloria Torrontes 2010 (92243, 63 kronor) eller Domaine de Muret Viognier 2010 (90369, 72 kronor) – båda med en bred smak av tropisk frukt och kryddor.

Argentinska Alta Gloria står också för ett av de bästa röda fynden - Alta Gloria Malbec 2010 (92242, 63 kronor) med en ganska utvecklad smak av röda bär, torkad frukt och tobak. Girolamo Aglianico 2009 (92255, 69 kronor) är stramare och blandar torkad frukt, mörka bär, choklad och örter. Båda ger riktigt mycket vin för pengarna.

Étnico Red Blend 2009 (90314, 77 kronor) är ett annat häftigt vin – också det från Sydamerika, ekologiskt och gjort på 45% syrah, 40% merlot och 15% cabernet sauvignon (sedan kan man förstås diskutera hur ekologiskt det är att frakta det till Sverige!). Här möts vi av röda bär, torkad frukt, knäck, kryddor och tobak. Vinet har bra syror och en bra avslutning.

Det är svårt att hitta bra Chianti under hundralappen Gratena 2007 (90367, 79 kronor) men så snackar vi också en bra årgång. Gratena går i den lite oxiderade skolan med en stram koncentrerad smak av mörka körsbär, örter och med en hint av trä. Vill du stanna kvar i Italien men ha ett lite saftigare och rundare vin så pröva Paolo Leo

Alberello Vecchio Primitivo 2009 (99146, 79 kronor). Det märks att det är gjort på samma druvsort som Kaliforniens zinfandelviner – men trots at det har samma saftiga smak av bär (svarta vinbär) så är det ändå lite stramare än sina amerikanska motsvarigheter.

Slutligen så heta spanska distriktet Bierzo och Tercer Motivo Mencía 2007 (92247). Vinerna härifrån brukar kosta det dubbla  – och det är ingen garant för kvaliteten. Men det här är riktigt bra. Vinet har menciadruvans lite syrliga smak av mörka bär, kryddor och örter. Här finns också en touch av tobak och mineral. Kul med en mencia i bra prisklass!

Här hittar du tabellen med alla vinerna och ölen!

Ekologisk odling, fokus på grenache och inga ekfat så långt ögat når. Philippe Gimels Saint Jean du Barroux lyckas ligga helt rätt i tiden genom att han gör sin egen grej.

Han var lite av en ”rising star” redan när jag träffade honom för första gången för lite över ett år sedan (här hittar du allt som jag skrivit SJB). Men Philippe Gimel var knappast känd i några större kretsar. Om någon så var det bloggaren Ingvar Johansson på bloggen Billigt Vin som ”upptäckte” SJB här i Sverige – en liten egendom på 16,5 hektar (12,5 är planterade med vin) i Ventoux i södra Frankrike.

Sedan dess har det hänt en hel del. 94 poäng av Robert Parker, världens mest inflytelserike vinskribent, för toppvinet La Pierre Noire har förstås gjort sitt. Nu kan amerikanerna inte få nog av hans viner och vinkonsumenterna i Kina har börjat visa intresse. Så risken är att vi i Europa snart inte får se skymten av en flaska.

Men det handlar inte bara om vinet. Philippe Gimel är en hårt arbetande och outtröttlig ambassadör för sina egna och södra Frankrikes viner. Han är ständigt på resa för att marknadsföra sina egna viner men också sprida kunskap om bra vin och dryckeskultur. Och i går fredag gästade han åter Sverige och Bjärhus Gårdsbutik utanför Klippan.

– Många franska vinodlare ser det som tortyr att behöva berätta något om vad de gör. Om du frågar om de vinifierar sina druvor separat så svarar de ”javisst”. Sedan gör de precis tvärtom i vinkällaren!, säger han och skrattar.

Philippe har en helt annan attityd. Han helt öppen med hur han gör sina viner. Det är lite ”Nya Världen” över den inställningen – men i en värld där allt fler vinkonsumenter vill veta mer om det de dricker (var, hur, när ända ner på micronivå) så ligger det förstås helt rätt i tiden. Han förordar kunskap istället för grumlig mystik.

För ett år sedan hade han fyra viner på marknaden. Nu har det tillkommit två – och båda provade jag så sent som igår. Den första är en rosé!

– Jag har velat göra ett rosévin sedan jag började. Men problemet är att jag har ett så svalt klimat att det inte hinner jäsa färdigt i tid. För att ett rosé ska funka måste det buteljeras i mars. Annars är det för sent för säsongen.

– Mitt vita vin som håller på och jäser nu har fortfarande 50 gram restsocker per liter kvar! Andra brukar kyla ner jästankarna för att hålla jästemperaturerna i schack. Jag får värma dem för att jäsningen ska kunna börja!

Det andra är vad som skulle kunna kallas för en supercuvée – en Micro Climate. Vin från en liten del av vingården med ett extremt mikroklimat och druvor med extrem mognad. Resultatet blev ett vin med 16-17 procent alkohol och en rund russinlik fruktighet. Inte helt olik en Amarone.

Men det är inte en supercuvée i amerikansk blockbusterstil. Här finns tillstymmelse till ny ek och det är inget försök att göra ett ”bästa” vin.

– Jag experimenterar. Jag tycker att det här är helt galet – men folk älskar den. Jag kommer att göra olika typer av viner när jag känner för det och om jag tycker att det är intressant. Jag hade vänner som tyckte att jag borde buteljera den här tanken separat. Det var kul helt enkelt, säger Philippe Gimel.

Och hur smakar vinerna? Håll utkik här i Uppkorkat! Utförliga smaknoteringar kommer inom kort!

Älskar du också grenache? Du vet den där bespottade druvsorten som är stor i södra Frankrike och i Spanien men som alltid behandlats lite styvmoderligt. Nu verkar det som om grenache har fått lite av en ny vår! Inte minst tack vare viner som SJB Oligocéne.

Till och med i Rioja, där man tidigare sett ner på garnacha till förmån för tempranillo, verkar en del framsynta producenter omvärdera druvsorten som ger viner med hög alkohol, ganska ljus färg, men med en kryddig och lite ”het” och komplex smakpalett.

För alla oss som vet att grenache utgör stommen i Châteaneuf-du-Pape har det aldrig varit någon tvekan. Men nyckeln till grenache framgång ligger i lågt skördeuttag! Och ofta mår druvsorten bra av att användas och blandas med andra sorter som cinsault, syrah och carignan.

Jag har tidigare skrivit en hel del om Saint Jean du Barroux och Philippe Gimels fantastiska grenacheblandningar här i Uppkorkat. Nu för några dagar sedan fick jag ett tillfälle att öppna SJB Oligocéne 2005 igen. Vinet har sedan dess döpts om och heter nu SJB l’Argile – men det är samma härliga vin.

75 procent grenache, 15 syrah och 5 procent vardera av cinsault och carignan. Lågt skördeuttag med 20 hl/ha och 12 dagar skalmaceration (urlakning av skalen i druvmusten). Därefter 1,5 års lagring i cementtankar och alltså ingen ny ek (dvs oldschool!)

Färgen är fortfarande mörkt blåröd.
Direkt efter att vinet hällts på karaff möts jag av en stor doft av bär (röda och mörka), jordgubbar, lakrits, något rökigt (fudge – kola), örter och läder.
Smaken är först medelfyllig-fyllig och lite stram med mörka bär, choklad, örter, nötkött och torkad frukt. Bra koncentration i eftersmaken.
Efter en timme karaff är doften lite ”dammigare” (en het och lite dammig grusväg – ett av grenachedruvans karaktärsdrag)  och rökigare – och här finns mer mosade bär, nötkött och tobak.
Smaken öppnar upp sig och går åt mer mogna röda bär, nötter, torkade frukter, örter (provencalska) och inlag av salmiak. Lång koncentrerad och lite stram eftersmak.

Det här vinet kommer med största sannolikhet att fortsätta utvecklas åtminstone en 3-5 år till!

Okej… du tycker att du är hård och du dricker naturligtvis inte rosé. Ska du nödvändigtvis dricka vin (normalt blir det bara öl och sprit) så dricker du Amarone och inget annat. Ja, ja – du visar bara att du inte har fattat något för rosé är hetare än någonsin!

Heta sommardagar är få men när de väl kommer så funkar det sällan med tunga rödviner. Vita viner i all ära – men när du vill ha rödvinets kraft i kombination med det vita vinets friskhet – ja då är det rosé som gäller. Rosé är dessutom ett fantastiskt matvin och klarar av allt från starkt kryddade rätter och bufféer till pastasallader och grillat kött.  Hör bara med invånarna i Provence, Rhône eller andra medelhavsländer. De har vetat om det här i decennier.

Och faktum är att det har hänt något också här i Sverige. Jag vet inte om det beror på den globala uppvärmningen eller det allt större intresset för mat och dryck men svenskarna dricker rosé som aldrig förr – och utbudet har nog aldrig varit bättre.

Jag har pushat för rosén flera gånger tidigare i sommar så här nöjer jag mig med att lista några av favoriterna igen:

• Casas Patronales Rosé Cabernet Sauvignon Merlot 2009 (6896, 185 kronor för 3 liter)
En av få roséboxar som är värd att köpa. Mycket bärig i smaken med hallon och andra röda bär. En lång och lite angenämt bitter avslutning. Inte dumt för 185 kronor – dvs. 46 kronor flaskan).

• Reserve de Bonnet Rosé 2009 (3181, 89 kronor)
Har du missat André Lurtons viner så här det här en bra startpunkt. Merlot och cabernet franc tillsammans med en liten mängd cabernet sauvignon har här blivit till en frisk och bärig cocktail med hallon, vinbär, paprika och inslag av mineral och gräs. Drick till kryddiga maträtter.

• Marqués de Cáceres Rosado 2009 (2755, 75 kronor)
Rosé från Rioja kan vara helt fantastisk. Druvsorten tempranillos lite nerviga kryddiga stil backas här upp av smaker av jordgubbar, hallon och örtkryddor. Ingen ek – bara ren härlig fruktsmak.

• Domaine de la Sauveuse Rosé Cuvée Carolle 2009 (94280, 95 kronor)
Sommarens hit – kravodlat från Côtes de Provence. Ett vin som sammanför kraft och styrka med bärighet och härlig friskhet. I doften blommor, örter och röda bär. I smaken mörka och röda bär tillsammans med örter och en lång och angenämt bitter avslutning.
Lågt skördeuttag och en druvsammansättning Cinsault 28%, Syrah 42%, Grenache 30%

• Louis Bernard Tavel 2009 (94227, 118 kronor)
En annan av sommarens favoriter. Ännu lite mörkare och kraftigare i smaken än Domaine de la Sauveuse med en koncentrerad smak av mörka bär, örter coh smörkola. Lång kraftfull eftersmak. Druvsammansättning: 60% grenache, samt 10% av vardera syrah, cinsault, mourvèdre och clairette. Drick till grillat kött!

Det har hänt något! Vinet som en gång mest såldes (och lite skamfyllt köptes) för sitt utseende har fått en renässans. Jag har snackat om det tidigare och det är värt att nämna igen: Rosévinet är på väg tillbaka och det med besked.

Systemoblaget har naturligtvis koll på detta och har i maj och juni lanserat ett gäng riktigt bra rosa viner. Förr var det ganska tydligt att rosévinet hade lite svårt att hitta sin plats i vinvärälden – ett vin som varken var rött eller vitt och som det var oklart vad man skulle dricka det till.

Dagens rosé spänner hela skalan från kraftiga matviner till lätta läskande törstsläckare och frågan är om utbudet i de svenska butikerna någonsin varit bättre. När jag jobbade på bolaget på 90-talet så smög vi ut de få rosébuteljer som vi vågade köpa. Såg någon kollega buteljen så kom hånet direkt. Det berodde dels på att vinerna var rätt dåliga men också på den ganska spridda uppfattningen om att att riktiga vinälskare (särskilt män) inte dricker rosé.

Tack och lov så har den attityden försvunnit! Nu dricker alla rosé och ingen skäms för det.  Jag har nu provat igenom alla tillfälliga lanseringar och rosévinerna i det fasta soritmentet. Och där finns många läckra viner att testa nu när sommaren äntligen gör sig påmind.

Spanska Peñascal Rosado Tempranillo Shiraz (2951, 57 kronor) är ett bra exempel på att du inte behöver betala en förmögenhet för att få en bra rosé. Vinet är lätt friskt och läskande med en ung fruktig smak av röda bär. Inget stort vin kanske men gott och absolut inget att skämmas för.

Errazuriz Cabernet Sauvignon Rosé 2008 (2970, 69 kronor) är en annan av vinnarna. Vinet är i den kraftigare stilen med en mörk rosa färg och en frisk relativt koncentrerad smak av röda och mörka bär.

Ännu mer seriös i smaken är Réserve de Bonnet Rosé Merlot Cabernet Franc (3181) från suveräna André Lurton i Bordaux. Här möts vi av cabernet francs ”gräsiga” toner och en kombination av mörka bär, mineral och paprika. Friskt och smakrikt! Drick alla tre till grillat nötkött eller lamm!

Marqués de Cáceres Rosado 2009 (2755, 75 kronor) är ett annat vin som du inte bör missa. Det är lite lättare i stilen än Bonnet ovan men har en härlig kryddig smak av röda bär och en lång bärig eftersmak. Prova den till pastarätter med fläsk och kyckling.

Det var de bästa i det fasta sortimentet. Tidigare i vår har jag skrivit upp Domaine de la Sauveuse Cuvée Carolle 2009 (94280, 95 kronor) och Louis Bernard Tavel 2009 (94227, 118 kronor) – båda med en smakrik och örtkryddig syfransk frukt. Mycket bättre blir det inte helt enkelt.

Men för en snart två veckor sedan släpptes ytterligare ett gäng riktigt bra och lite mer exklusiva roséviner. Som Lacrimarosa 2008 (99297, 125 kronor)

från kultförklarade Mastroberardino i Kampanien. Vinet är gjort på 100 procent aglianico och kommer laddat med en frisk och kryddig lite bitter smak av mörka bär, mineral och tobak. Men trots den kraftfulla smaken känns vinet välbalanserat. Det är visserligen rosa i färgen – men känns rött i smaken.

Det gör också chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah (99084, 99 kronor) med sin runda mjuka bäriga smak med inslag av örteoch choklad.

Se där har vi en riktigt bra start på sommaren!

Örtkryddor, nötkött, nyanserade toner av röda och mörka bär, torkad frukt och läder. Och inte ett spår av vanilj eller ny ek. Provence och södra Frankrikes viner har en helt egen stil som går på tvärs mot den rådande trenden med ekmättade fruktbomber.

I två inlägg har Uppkorkat redogjort för Philippe Gimels besök i Klippan i fredags. Och nu avrundar jag det hela med smaknoteringar på de rödviner som han korkade upp under provningen. Alla från egendomen Saint Jean du Barroux i Ventoux. Och även om det är att generalisera (det finns rätt mycket modernistiska viner även i södra Frankrike) – så är Gimels viner ett bra exempel på södra Frankrike när det är som bäst. Ursprungstypiskt och omaskerat. Ingen ny ek så långt ögat når. Det här är oldschool för frankofilen!

Det ska redan nu sägas att det här är viner som kostar en del. Och tyvärr går det inte att köpa dem på Systembolaget (är du intresserad av vinerna så får du ta kontakt med Vinminvin) – men jag lovar att återkomma med andra bra prisvärda alternativ från den franska södern inom kort!

(OBS! Inga färgnoteringar – det var för mörkt i lokalen helt enkelt ; ) )

SJB Oligocéne 2004 185 kr 4-4,5/5p

75 procent grenache, 15 syrah och 5 procent vardera av cinsault och carignan. Lågt skördeuttag med 20 hl/ha och 14 dagar skalmaceration (urlakning av skalen i druvmusten). 1,5 års lagring i cementtankar.

En fantastisk doft av mörka och röda bär, örtkryddor (timjan, rosmarin, salvia, mynta), läder och choklad. Lite ”hot and dusty” eller het och dammig som är en term som ibland brukar användas för att beskriva grenache. Smaken är medelfyllig till fyllig, sträv och koncentrerad med mörka och röda bär, örter, läder och choklad. Lång lite eldigt kraftfull eftersmak med inslag av tobak och mognadstoner.

SJB Oligocéne 2005 195 kr 4/5p

Samma druvsammansättning men 2 dagar kortare skalmaceration. 1,5 års lagring på cementtankar.

En mer knuten doft som känns ”svalare” och yngre än 04an. Samma inslag av örter och choklad men mer mörka än röda bär och ett inslag av rått nötkött. Smaken är också den medelfyllig till fyllig men med mer inlindade tanniner (de sträva garvsyrorna lindas in av fruktsmakerna). Lång lite mer elegant eftersmak (inte lika kraftfull som 04an). Ett mjukare och fruktigare vin än 2004an.

SJB Cuvée nr 4 2007 135 kr 3/5p

Gjord för att vara ett lite mer lättillgängligt vin för tidigare konsumtion. 70% grenache, 25% carignan och 5% cinsault. 7 dagars skalmaceration och ett något större skördeuttag – 30 hl/ha.

I doften lite mer mosade bär i doften men definitivt samma örighet som i det båda andra. Grenachedominansen märks tydligare här med en lite ”het och dammig” karaktär. I smaken är det medelfylligt och friskt bärigt med smaker av mörka bär och örter. På det hela taget ett mjukare vin än Oligocéne!

SJB Cuvée nr 5 2006 285 kr 4,5-5/5p

85 procent grenache och 15 syrah. Extremt lågt skördeuttag – 15hl/ha. 18 dagars skalmaceration. Vinet har jäst tillsammans med stjälkarna (75 procent) och har sedan lagrats 3 år på cementtankar.

Ung knuten doft med ett lite ”dammigt”/rökigt inslag av mosade bär och örter. Fyllig superkoncentrerad smak av röda mogna bär, örter, läder och tobak. Sträv med bra fruktsyror. Bra längd och lång eftersmak. Ungt – behöver mer tid för att rundas av.

Pinot noir, cabernet sauvignon, merlot och chardonnay. Så heter vinvärldens superkändisar. Men det är lätt att missa att många av världens allra bästa viner är gjorda på mer än en druvsort. Så också vinerna Saint Jean du Barroux från heta franska södern!

I fredags besökte Philippe Gimel – grundaren av Saint Jean du Barroux i Ventoux – Klippan och Bjärhus Gårdsbutik för att visa upp sina viner. Egendomen är belägen i Provence på Mont Ventouxs sluttningar (300-400 meter över havet) och i närheten av de mer berömda Rhônedistrikten Vacqueyras, Gigondas och Beaumes-de-Venise. Och det är bara 25 km till Châteauneuf-du-pape där Gimel bland annat jobbat för två av områdets bästa producenter Château du Beaucastel och Domaine de la Janesse.

Philippe Gimels röda viner är precis som hans vita blandningar på flera druvsorter (här hittar du ett inlägg om hans vita). Visst är det grenache – södra Frankrikes viktigaste druvsort – som dominerar, men det är verkligen så att summan av grenache tillsammans med syrah, cinsault och carignan är större än de enskilda delarna.

– Grenache kan lätt nå sockerhalter som motsvarar ett vin med 20 % alkohol. Och ingen skulle vilja dricka det. Vi behöver syrah, cinsault och carignan för balansen, säger Philippe Gimel.

De olika druvsorterna kompletterar varandra. Visst det finns fantastiska viner runt om i världen som är gjorda på 100 procent grenache men då snackar vi om superkoncentrerad frukt från lågavkastande (och ofta uråldriga) vinstockar. Och eftersom solen aldrig är något problem i Provence så gäller det att hitta den perfekta balansen.

– För mig är sockret i druvorna aldrig något problem. Då är det viktigare att hitta rätt med tanninerna. Det gäller att skörda när tanninerna är som bäst, säger Philippe Gimel.

”Fenolisk mognad” har blivit något av ett trendbegrepp de senaste åren. För när Philippe Gimels generations far- och morföräldrar helt och hållet gick på mängden socker i druvorna för att bestämma skördedatum – så är dagens vinodlare ute för att hitta en balans mellan sötman, fenolerna (framförallt tanniner och färgämnen) och vinsyrorna. Orsaken till detta är enkel. Du kan skörda druvor som har uppnått perfekt sockermognad som ändå smakar bittert, strävt och omoget. Sådana viner utvecklas sällanbra. Frukten blir aldrig mjuk och inbjudande utan smakar bara torrt och omoget.

– En månad kan göra all skillnad i världen. Jag brukar smaka på kärnorna som innehåller de tuffaste tanninerna. Smakar du för tidigt så förstör tanninerna dina smaklökar för en hel dag – det smakar som strävt överbryggt te. En månad senare kan du äta kärnorna som nötter!

Just därför har Gimel börjat experimentera med att jäsa och urlaka druvorna tillsammans med druvklasarnas stjälkar. Detta var vanligt förr och används fortfarande i vissa delar av vinvärlden (tex i Bourgogne) där druvan i sig (dvs druvans skal) innehåller relativt lite tanniner/strävhet. Men många moderna vinmakare har gått ifrån det för att just göra vinerna mjukare och mer lättillgängliga. Allt är förstås en fråga om balans!

Men hur vet man att stjälkarna är mogna? Smakar Gimel på stjälkarna också???

– Nej, skrattar han. Jag känner på dem och luktar på dem. Vi tar först bort alla stjälkar och sedan lägger vi tillbaka de bästa i jäskaren. Mogna stjälkar kan ha en liten ton av papper och nu senast fick vi ett väldigt tydligt inslag av kanel från stjälkarna.

Philippe Gimel har en ekologisk/organisk inställning till vinodling, I vingården använder han naturligt gödsel och han använder bara organiskt godkända produkter för behandling av sjukdomar och skadedjur. Men så har han också det perfekta läget för att det ska fungera. Mistralen, som drar genom södra Frankrike och Rhône håller druvorna torra och hela även under blöta år. Och Gimels läge på Mont Ventoux (och i närheten av en annan bergskedja – Dentelles de Montmirail) verkar vara extra gynnsamt.

– Min mäklare hade skickat flera prospekt till mig men inget höll måttet. Så när jag skulle kolla på den här egendomen så sa jag att jag nog måste tänka på det extra noga. Men så fort jag såg platsen så förstod jag att det här var något alldeles extra.

– Jag behöver bara spreja mot mjöldagg ett par gånger under växtperioden. Folk tror inte att jag är klok. Ta årgång 2008 som var en katastrof för Rhône och södra Frankrike – den värsta i mannaminne. Det var för blött och druvorna blev förstörda. Mina vänner i Châteauneuf-du-pape led alla helvetets kval och jag gick runt och var lugn. Hur kan du vara så obekymrad??? frågade de mig. Men jag sa bara – kolla mina druvor – de är perfekta!

Gimel tror också att det är viktigt med biologisk mångfald. I hans vingårdar (sammanlagt 12 hektar med vinrankor), där plantorna har en genomsnittlig ålder på 30 år, växer mängder av olika kloner. Här finns ingen likriktning där alla plantorna har en enda gemensam förälder – dvs den bästa klonen. Några plantor har stora bär och andra små och de kompletterar varandra.

– De som började plantera vin här i Provence visste vad de gjorde. Har du bara en sorts planta så riskerar hela skörden att brinna inne om något går fel. Det är också det som är hemligheten med Châteauneuf-du-pape. 13 druvsorter är tillåtna – men det växer många fler i gårdarna!

Jordmånen består framförallt av lera som behåller den lilla fuktighet som finns i området och ger plantorna precis lagom med vatten. Druvorna skördas naturligtvis för hand. Vi snackar sen skörd i oktober och mogna nästan skrumpna druvor. Skördeuttaget är lågt – ja mycket lågt. Gimel tar ut någonstans mellan 15 och 30 hektoliter/hektar för sina röda viner. Det är långt under det som lagen föreskriver och långt under vad många Châteauneuf-producenter tar ut – och just Châteaneuf brukar framhållas som ett av de områden där avkastningen är som lägst.

I källaren handlar det om att försöka behålla druvornas och mustens kvalitet. Här finns ingen ny ek så långt ögat når. Han har några gamla ekfat – mest för syns skull – men föredrar att jäsa, macerera (urlaka druvskalen i musten) och lagra sina viner på cementtankar. Urlakningen har hittills varat mellan 7 och 18 dagar beroende på vilket rött vin vi talar om.

– Cementen har ungefär samma egenskaper som ekfat – det vill säga det mognar vinet genom att tillföra små mängder av luft. Men vi slipper de överdrivna smakerna av vanilj och rostade ekfat.

När Saint Jean du Barroux startade upp 2003 under primitiva former (han gjorde vinet i ett ”garage”) var det naturlig jäst som gällde. Och det är så han vill att det ska vara – men hans nya vinkällare har tvingat honom att börja använda odlade jäststammar.

– Man har lagrat frukt i den källaren i 20 år och där finns en massa dålig jästsvamp. Skulle jag bara köra med naturlig jäst så riskerar jag att förstöra vinet.

De färdigjästa vinerna får sedan vila mellan 1,5 och 3 år. Sedan följer filtrering och buteljering. Och resultatet talar för sig själv. Komplexa, koncentrerade, köttiga och örtiga viner fyllda av röd och mörk frukt. Ingen ny ek som maskerar men en kraft som matchar det bästa Châteauneuf har att erbjuda. Provence och Rhône i en härlig förening! Men han vill inte kallas sig en förespråkare för minimal inblandning.

– Allt är en fråga om balans. Jag har turen att ha en fantastisk vingård. Ibland måste man jobba mycket – ibland sköter det hela sig själv, säger Philippe Gimel.

Fakta
• Philippe Gimel utbildade sig till och jobbade först som farmaceut. Därefter bytte han inriktning och tog ett diplom som önolog vid universitetet i Toulouse.
• Under 1990-talet jobbade han för två av Châteauneuf-du-papes bästa egendomar: Château Beaucastel och Domaine de la Janesse.
• 2003 gjorde han första årgången av Saint Jean du Barroux – AC Ventoux. Och när hans första vin fick vad han själv kallar för ”galna” recensioner blev han snabbt känd i vinkretsar. Nu har han precis börjat släppa 2007orna.

Philippe Gimels besök i Klippan har vi bloggaren Ingvar Johansson på Billigt Vin att tacka för! Läs mer om Saint Jean du Barroux på Ingvars blogg.

Bloggen Italienska viner har också skrivit om händelsen!