Rosévinets revansch och bästa fynden

Dela denna artikel

14 juni, 2012 klockan 08:21

Vi drömmer fortfarande om sommaren – även om den verkar ha lämnat oss för gott. Men vi kan i alla fall låtsas genom att dricka lite rosa vin för att få upp den där sommarkänslan.

Det har hänt mycket de senaste åren när det gäller rosévinet. En gång hatad och bespottad men på bara några år har vinstilen gått från hopplöst ute till något, hett, coolt och eftertraktat. Ja jag vet att det fortfarande finns de som vägrar ta i en flaska med rosa innehåll, men de blir allt färre och det som är deras förlust och alla vår andras vinst. Det finns mer till oss helt enkelt.

Men det är långt i från alla som vet hur rosévinet blir till. Och det finns många sätt att göra rosa vin på. De tre vanligaste är att:

• låta skalen från blå druvor ligga och dra med musten i några timmar innan man tappar av den och jäser den.

• att när man gör rött vin blöda av en del av den självrunna musten (den som pressats ut av tyngden från druvor som lastas på varandra på väg in till vinkällaren och in i jäskaren) som då fått lite färg och sedan vinifiera denna avrunna del som om det vore ett vitt vin.

• att helt enkelt blanda rött och vitt vin (som man ofta gör i Champagne).

För någon månad sedan provade jag igenom alla rosévinerna i bassortimentet – de som vi hittar i stort sett alla butiker. Ska jag generalisera så var det ingen vidare trevlig upplevelse. Det var ett gäng trötta och oinspirerade viner – men det finns förstås några som står ut.

Här är mina favoriter från den provningen!

Regatta Bay Rosé Reserve Cabernet Grenache 2011 (6444, 52 kronor)
Enkel men fruktdrivet och härligt vin med massora av bär och fruktsmaker. Här finns hallon och en lite saftig intensitet. Drick till buffé och grillat fläskkött.

Domaine Collavery 2011 (2859, 79 kronor)
Om det är något område som utmanar Tavel som ”bästa” rosédistriktet så måste det vara Cotes de Provence och Coteaux d’Aix-en-Provence. Det här vinet kommer från den senare och smakar friskt och mineraligt av röda bär och kryddor. Det bör göra sig perfekt till sommarens bufféer, lite kraftigare fiskrätter och lättare kötträtter.

Reserve de Bonnet Rosé Merlot Cabernet 2010 (3181, 89 kronor)
André Lurtons vita Château Bonnet är ett av bolagets mest prisvärda viner. Och rosén brukar inte vara långt efter i kvalitet. Mörkare än Provencevinet ovan och med mer mörka bär (svarta vinbär) i doft och smak. Men även här är det friskt och mineraligt. Drick till kyckling och fläskkött!

Les Fumées Blanches Rosé 2011 (22138, 75 kronor)
Också en Lurton – den här gången från Andrés son Francois Lurton. Och precis som med pappans Bonnet så är Fumées Blanches Rosé inte sämre än det vita vinet. Friskt, mycket torrt, läskande och med smak av kalk/krita, hallon och citrus/apelsin! Drick till fisk, skaldjur och fågel.

Leth’s Have Pink Zweigelt Rosé 2011 (2261, 79 kronor)
Det är inga direkta överraskningar i det här startfältet så här långt. Österrikiska Leth gör riktigt bra viner och  det här vinet har lite mer kick än de franska här ovan med en bärig och koncentrerad smak med lite kryddig finish. Drick till buffé, fläsk och fågel.

Valle Reale Vigne Nuove Cerasuolo 2011 (2242, 79 kronor)
Från Montepulciano d’Abruzzo och gjord på druvsorten montepulciano. Det här är en kryddig och örtig rosé med frisk smak av blodapelsin, hallon och mineral. Drick till fågel och fisk!

Lez Lauzeraies Tavel 2011 (2724, 95 kronor)
Tavel brukar tillhöra de lite kraftigare roseévinerna och det är det här vinet ett bra prov på. Här finns en bra lite bitter och koncentrerad smak av röda bär och mineral och kraftfull avslutning. Drick till grillat kött och fisk.

Christian Audigier Rosé (2378, 119 kronor)
Rosévinernas fulaste  eller häftigaste flaska!? Strunt samma. Innehållet är riktigt bra. Det här är ett kraftfullt och kryddigt vin med smaker av röda bär, fruktpastill och gelehallon. Drick till grillade rätter av fågel, fisk eller kött.

Mulderbosch Rosé 2011 (6077, 79 kronor)
Ett av mina favoritroséer de senaste åren. Även 2011an bjuder på frisk läcker smak av röda och mörka bär, citrus och mineral och örter.

 

Rosé, riesling och italienska röda – fynden i maj

Dela denna artikel

1 maj, 2012 klockan 12:31

Det märks att sommaren är på väg när man tittar på de nya vinerna som släpps på onsdag. Då lanseras inte mindre än 18 roséviner i det tillfälliga exklusiva sortimentet.

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Och i jämförelse med de trötta och likformade roséerna i det fasta utbudet (de som du och jag är hänvisade till året runt) så är kvaliteten lysande. Visst de kostar lite extra men i det här fallet är det värt varenda krona!

Sydafrikanska Delheim Pinotage Rosé 2011 (90107, 99 kronor) och chilenska Montes Cherub Rosé of Syrah 2011 (91145, 99 kronor) är två gamla favoriter som är riktigt bra i år också. De går båda i samma lite fruktdrivna stil. Det här är roséviner med mycket bärsmaker. Den förra är lite lättare och friskare med mineral- och örttoner. Den andra djupare och mer pang på i bärsmakerna.

Marsannay Rosé Domaine Clair-Daü 2011 (95048. 129 kronor) och Marsannay Rosé Pinot Noir Domaine Bruno Clair 2010 (91165, 149 kronor) visar hur läcker rosé kan vara när den görs på pinot noir. Den första är lätt och frisk och lite nervig i smaken. Den andra lite kraftigare med härlig hallonsmak och lite inslag av kaffe. Missa inte heller Neudorf Pinot Rosé 2011 (95105, 149 kronor) från Nya Zeeland som har en koncentrerad smak av persikor, jordgubbar, mineral och svamp.

Annars är det väl Provence, tillsammans med Tavel, som är mest känt för sina roséviner. Château Sainte Marguerite Cru Classé Rosé 2011 (95112, 149 kronor) visar upp Provence från sin friska smakrika och lite kryddiga sida med smaker av apelsin, röda bär och grape. Och Domaine de la Mordorée La Dame Rousse 2011 (91229, 145 kronor) från Tavel, gjord på bland annat grenache, cinsaut, mourvèdre och syrah,  är lite eldigare med inslag av hallonremmar och med lite restsötma i eftersmaken.

Låt mig också säga något kort om det vita innan vi går över på de röda fynden. Arbois Sélection 2008 (99226, 179 kronor) är ett läckert vitt vin från distriktet Arbois och Stephane Tissot. Den är gjord på en blandning av chardonnay och den lokala savignindruvan och har Juravinernas (ofta) lite nötiga och oxiderade koncentration. Det är kanske inte något för alla – men jag älskar den här lite brända, nötiga och svampiga smaken som ändå är frisk och smakar torkade aprikoser.

I maj kommer också några rieslingviner som du inte får missa. I vår Sydafrikaserie som går i 24HD (och som du även kan se i bloggen) besökte vi Paul Cluver (se inslaget här!) och firmans Riesling 2010 (90005, 109 kronor) är bara så läcker med sin lätta fokuserade och friska smak. Lime och citrus möter mineral (krita) och honung och en liten ton av petroleum. Läs mer om Paul Cluvers viner här!

Österrikiska Bründlmayer Riesling Heiligenstein 2010 (90101, 195 kronor) är förstås ännu friskar och lite hårdare i smaken. Vinet är alldeles för ungt men det är ändå svårt att inte låta sig förföras av smakerna av citrus, persikor och apelsin.

Det har varit ont om siclianska rödviner på bolaget men nu finns det helt plötsligt mycket att välja på. Bland mina favoriter hittar vi Noà Cusumano 2007 (91182, 198 kronor) är en modern klassiker som brukar vara lysande. Så också 2007an med sin koncentrerade men ändå runda smak av mörka bär, örter, fat och inslag av kakao och kryddor. Vinet är gjort på en blandning av nero d’avolo, cabernet sauvignon och merlot.

Donnafugata gör också lysande viner och Tancredi 2007 (91200, 199 kronor) är en annan modern klassiker  som imponerat på mig över åren. Också här har vi en blandning av inhemska och lokala nero d’avolo tillsammans med bland annat cabernet sauvignon och tannat. 07an har en förförisk doft av svarta vinbär, mynta och örter. Smaken är sträv, koncentrerad och massiv med massor av mörka bär (svarta vinbär), örter, choklad och fat! 2007an är tydligen slutsåld (enligt företaget) och det är inte så konstigt eftersom den fick tre glas i italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.

Missa inte heller några lysande viner från norra Italien. Gianni Voerzio är en av mina favoritproducenter när det gäller prisvärd Barolo. Nu kommer hans Barbera d’Alba Ciabot della Luna 2009 (91126, 179 kronor) och Barolo La Serra 2007 (91128, 249 kronor). Båda är alldeles för unga i nuläget. Det första är mörkt och lite syrligt i smaken och packat mer mörka bär och strama syror. Det andra är också stramt med röda bär, läder, torkad frukt, choklad/kakao, nypon och rosor. Och avslutningen är lång och sträv!

Det är den även hos Luigi Piras Barolo 2007 (90032, 275 kronor) som jag tycker går från klarhet till klarhet. Det här är ett superkoncentrerat vin med röda bär, ryddor, tobak och örter i smaken. Eftersmaken har rejält med tuffa syror och tar aldrig slut. Lägg undan i källaren i ytterligare 3-5 år innan du öppnar!

 

Saint Jean du Barrouxs många ansikten

Dela denna artikel

21 maj, 2011 klockan 07:00

Jag sa det redan när jag startade den här bloggen – och jag säger det igen: Franska södern är hett och blir bara hetare! Karaktärsfulla druvsorter, kraft och styrka från det varma klimatet och producenter som gör moderna viner men som smakar allt annat än modernt likriktat.

En av dessa är Philippe Gimel som för två veckor sedan gästade Klippan och Bjärhus gårdsbutik för andra året i rad. För ett år sedan var han och hans egendom Saint Jean du Barroux helt okända för mig (och de flesta andra). 16,5 hektar (14,5 hektar med vin) 300-400 meter upp på Mont Ventouxs och angränsande distrikt som Gigondas, Vacqueyras och Beaumes-de-Venice. Vingården sköts dessutom enligt ekologiska principer.

Sedan dess har det hänt en del. Och du kan läsa mer om Saint Jean du Barroux här:

En kultvinmakare i Klippan

SJB – En hyllning till blandningen

SJBs två nykomlingar

och alla artiklar hittar du i den här söksträngen!

2003 var första årgången av Saint Jean du Barrouxs viner. Nu finns det dessutom två nykomlingar i stallet – en Micro Climate och Saint Jean du Barroux Rosé. Vi fick dessutom prova nya ågångar av La Source (som tidigare hette No 4) och L’Argile (som tidigare hette Oligocène) och återknyta bekantskapen med La Pierre Noire (som tidigare hette No 5).

SJB La Montagne 2008
Det här är andra årgången av SJBs vita som jag provar. Vinet är en blandning av grenache blanc, bourboulenc och clairette som naturligtvis handskördats med lågt skördeuttag – 25hl/ha. Tre fjärdedelar vinifierades i tank och den sista fjärdedelen i ekfat. Förra årgången (2007) av det här vinet var ett brett frukigt och kryddigt vin med tropiska fruktsmaker. Den här gången känns vinet friskare och fräschare!
Gul färg. Doft av citrusblommor, lime, mynta, grapefrukt och mineral. Frisk, koncentrerad smak av blommor, lime, bivax, honung och örter. Inslag av grapefrukt, mineral och bra längd på eftersmaken.

SJB La Rosé 2010
Philippe har velat göra rosé så länge han har gjort vin och han har försökt de senaste fyra åren. Men eftersom sockerhalten är så hög och höstklimatet är så svalt i SJB så har han inte lyckats få vinet att jäsa klart i tid. Men i år lyckades han. 1400 liter grenache och 60 liter cinsault har gett 1388 buteljer rosé (så den lär bli svår att få tag på!). Vinet har ett nästan osannolikt ph-värde för en rosé – ph 3.05 – vilket är i klass med några av de friskaste vita vinerna (till exempel tysk riesling). Och det känns! Normalt ska roséviner konsumeras så fort som möjligt – men det här vinet vore intressant att lagra en 3-10 år!
Vinet har en svagt rosa färg och en frisk lätt parfymerad doft av citrus, lime, röda bär (jordgubbar), torkad frukt och kola. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med en kritig mineralton, röda bär (jordgubbar), citrus och kola. Här finns också en lång härlig uppfräschande eftersmak med inslag av jordgubbar.

SJB La Source 2008
Tidigare kallad No 4 eller The Danish Cuvée – nu kallad La Source efter vattenkällan som finns på ägorna. Det här är Philippe Gimels ”enklaste” vin – dvs det som är gjort för snabbast konsumtion. Lågt skördeuttag på 30 hl/ha och en mix av grenache, carignan och cinsault. 100 procent avstjälkning och 7 dagars maceration. 2,5 års lagring på tankar och vinet buteljerades 18 februari i år. Det här är ett vin som kan drickas nu eller lagras i 3-5 år.
Röd färg och en liten knuten doft av mörka bär, fudge/kola, örter och ladugård. Medelfyllig och koncentrerad smak av mörka bär, choklad, örter och tobak. Bra syror som känns integrerade i frukten och lång nästan söt och fruktdriven eftersmak. Känns mer öppen, rundare och fylligare än 2006an som jag provade för ett år sedan.

SJB l’Argile 2006
Vinet som först hette Oligocène har fått ta namn efter den vattenbevarande lerjorden l’Argile. Blandningen består av grenache, syrah, carignan och cinsault som avstjälkades till 75 procent och som fått skalmacerera i 12 dagar. Skördeuttaget är låga 20 hl/ha. Jäsning och lagring har skett i tankar av cement och emalj. Jag har tidigare provat både 2004 och 2005 som båda varit enastående! 2006 är minst lika bra!
Mörk röd färg. Kryddig doft med mörka bär, örter, fudge, mineral, tobak och choklad. Lite ”hot and dusty” (kännetecken för grenache!). Medelfyllig, stram/sträv och koncentrerad smak med bär, torkad frukt, provencalska örter/garrigues och choklad. Tuff garvsyra som är inlindad i söt frukt. Suverän längd i eftersmaken med örter och peppar.

SJB Micro Climat 2009
I princip 100 procent grenache från en liten del av SJB där druvorna nådde en exceptionell mognad. Druvorna skördades i mitten av oktober och enligt Philippe var de inte lika koncentrerade som druvorna till La Pierre Noire – men de hade en ”crazy maturity”. De var större och innehöll mer socker helt enkelt. Druvorna vinifierades separat och när några av Philippes vänner tyckte att han borde buteljera den som ett särskilt vin. ”Jag tycker att det här är helt galet – men alla verkar älska vinet!”, säger han. Och visst är det ett extremt vin med en alkoholstyrka på 16-17 procent. Det här är något för alla er som älskar Amarone!
Röd färg. I doften nästan lite av maceration carbonique-toner. Här finns också inslag av röda bär, russin/fikon och dadlar. Definitivt lite av den där ”heta och dammiga” tonen som grenache kan ha. Smaken är fyllig, nästan söt och eldig med en koncentrerad smak av röda bär, örter, peppar, läder och torkad frukt. Lång eldig eftersmak!


SJB La Pierre Noire 2006
SJB no 5 har blivit La Pierre Noire och det är vin som nu hyllas av vinkritiker världen över (vinet har fått 94 poäng av Robert Parker). 85 procent grenache och 15 procent syrah skördades den 8e september och ett skördeuttag på 15 hl/ha. 25 procent av klasarna avstjälkades och vinet fick 18 dagars skalmaceration. Det här är Philippes flaggskepp och ett vin som kan lagras i 10-20 år eller mer. ”My grenache is darker an more tannic than my syrah”, säger Philippe. Och La Pierre Noire är verkligen ett exempel på hur bra viner man kan göra på grenache!
Mörkt röd färg. Stor och sammansatt doft av mörka bär, örter, fudge, choklad, tobak och läder. Fyllig superkoncentrerad smak av mörka bär, provencalska örter, tobak, choklad och läder. Rejäla men välinlindade och välintegrerade syror som omges av söt frukt. Lång komplex eftersmak.

Läs också vad Ingvar Johansson skriver om vinerna i bloggen Billigt Vin!

Bästa och mest prisvärda ”sommarvinerna”

Dela denna artikel

16 maj, 2011 klockan 11:14

I dag lanseras ”sommarvinerna” på bolaget. Och det är ett gäng riktigt prisvärda viner som landar på hyllorna. Jag har tidigare skrivit om de flesta fynden – men här är månadens bästa och mest prisvärda röda.

Du kan läsa mer om nyheterna här:

Läcker rosé, bra vitt och schyssta grillviner

Sommarvinerna och ölen – hela tabellen

Mest prisvärda röda

Tercer Motivo Mencia 2007 (92247, 89 kronor)
Spanska distriktet Bierzo är hajpat och många av Spaniens bästa vinproducenter har sökt sig dit. Det mesta av intresset handlar om druvsorten mencia (och ofta från gamla stockar) som i smaken kan påminna om både cabernet franc och barbera. Men intresset innebär också att priserna har gått upp. Därför är det extra kul att vi nu får in en mencia under 100-lappen på bolaget.
Tercer Motivo kommer från Bodegas Neo och är gjort på druvor från 60 åriga vinstockar och har fått 15 dagars skalmaceration och 6 månader på ek (60 procent franska och 40 procent amerikanska fat).
Vinet är mörkt blårött i färgen. Doften är lite knuten med mörka bär, mineraltoner och fat. Smaken är medelfyllig med en kryddig smak av mörka bär, örter och fat. Det har menciadruvans lite syrliga och strama stil men också en generös frukt! Drick nu till grillat!

Bästa röda

Lauze 2007 (95307, 125 kronor) Frankrike,
Frankrike och Domaine de Sulauze från Coteaux d’Aix-en-Provence står för månadens bästa röda vin. 80 procent cabernet sauvignon, 15 procent syrah och 5 procent mourvèdre från stockar med en genomsnittlig ålder på 40 år. Lågt skördeuttag på 25 hl/ha. Lång urlakning – 6 veckor – och 18 månader på stora fat. Därefter 12 månaders lagring på flaska.
Detta har gett ett mörkt rött vin med en härlig doft av ladugård, mörka bär, trä/fat och örter. Smaken är medelfyllig och stram med en lite bitter och kryddig smak av mörka bär och korinter. Inslag av fat och cederträ. Och en lång lite stram avslutning. Drick nu eller spara i upp till fem år.

Läcker rosé, bra vitt och schyssta grillviner

Dela denna artikel

14 maj, 2011 klockan 09:59

Sommarkänsla har vi väl alla haft den senaste tiden. Därför känns bolagets sommarlansering helt rätt i tiden. Och riktigt bra priser är det. Äntligen en speciallansering som är värd namnet.

Låt oss börja med rosévinerna – den perferkta törstsläckaren en varm dag eller en fantastisk matchning till det mesta där rött eller vitt känns lite fel. Rosévinskonsumtionen ökar stadigt och det är kul!

Det roligaste av allt är att du för dryga 60 kronor kan köpa viner som sydafrikanska South Atlantic Rosé Shiraz 2010 (92235, 65 kronor) och franska Montregal 2010 (95415, 66 kronor). Den senare (från Provence – var annars!) är stramare, örtigare och friskare. Sydafrikanaren är rundare och mjukare med en lite saftig smak av jordgubbar. Men båda funkar både som drink och till mat (till exempel en buffé med pastasallader, bröd, kyckling etc).

Ännu bättre är chilenska Las Mulas Reserve Cabernet Sauvignon Rosé 2010 (90319, 73 kronor) från Miguel Torres. Det här är ett av Torres senaste projekt och en vingård som kör helt med organisk/ekologisk odling av druvorna. Vinet doftar gott av röda bär som hallon och vinbär. Smaken är frisk och koncentrerad med hallon, vinbär och örter. Det har också en fräsch mineralig ton av krita och en lång eftersmak. Sa någon grillat?

Marchesi Mazzeis Maremmaegendom producerar också ett lite kraftigare rosévin. Belguardo Rosé (99148, 89 kronor) var bra redan förra året och 2010 håller också hög klass. 50/50 procent av sangiovese och syrah (som fått upp till 12 timmars skalkontakt) har gett ett fräscht vin som också det smakar hallon, mineral och örter. Bra längd och balans! Och nyckeln till fräschören är förstås en låg jästemperatur – 14-16 grader.

Missa inte heller Château Ksara Sunset Rosé 2010 (92259, 89 kronor) från en av Libanons bästa vinproducenter. Cabernet franc och syrah och gjord på ungefär samma sätt som Belguardo – Sunset Rosé är lite jordigare och mineraligare i tonen men har samma friska smak av röda bär.

De vita då? Ja gillar du chardonnay så lär du inte bli besviken – för här finns en handfull riktigt bra viner – och alla från Nya Världen.

Torres (igen) Santa Digna Chardonnay 2010 (90315, 69 kronor) påminner nästan om en sauvignon blanc i fräschören. Grön frukt, krita/mineral och en lite aromatisk ton ger ett vin som både doftar och smakar sommar.

Även Tierra Alta Collection Chardonnay 2010 (90323, 70 kronor), också den från Chile, drar åt det aromatiska hållet. Det har en lite kryddig ton och smaker av ananas och lime.

Då är Intipalka Chardonnay 2010 (90320, 89 kronor) mer klassisk chardonnay i stilen. En doft av smör och tropisk frukt leder vägen till en ganska rund och smörig smak. Vinet kommer dessutom för ovanlighetens skulle från Peru.

Men är du ett riktigt fan av druvsorten så får du inte missa Elgin Vintners Chardonnay 2009 (92240, 129 kronor) från distriktet med samma namn i närheten av Kapstaden. Doften är fylld av tropisk frukt, mineral och inslag av rostade fat. Smaken är medelfyllig, fruktdriven och koncentrerad med inslag av rostad ek, nötter och mineral. Avslutningen är lång och komplex – som gjord för grillad lax i sommar.

Vill du ha kryddigare vitviner så prova Alta Gloria Torrontes 2010 (92243, 63 kronor) eller Domaine de Muret Viognier 2010 (90369, 72 kronor) – båda med en bred smak av tropisk frukt och kryddor.

Argentinska Alta Gloria står också för ett av de bästa röda fynden - Alta Gloria Malbec 2010 (92242, 63 kronor) med en ganska utvecklad smak av röda bär, torkad frukt och tobak. Girolamo Aglianico 2009 (92255, 69 kronor) är stramare och blandar torkad frukt, mörka bär, choklad och örter. Båda ger riktigt mycket vin för pengarna.

Étnico Red Blend 2009 (90314, 77 kronor) är ett annat häftigt vin – också det från Sydamerika, ekologiskt och gjort på 45% syrah, 40% merlot och 15% cabernet sauvignon (sedan kan man förstås diskutera hur ekologiskt det är att frakta det till Sverige!). Här möts vi av röda bär, torkad frukt, knäck, kryddor och tobak. Vinet har bra syror och en bra avslutning.

Det är svårt att hitta bra Chianti under hundralappen Gratena 2007 (90367, 79 kronor) men så snackar vi också en bra årgång. Gratena går i den lite oxiderade skolan med en stram koncentrerad smak av mörka körsbär, örter och med en hint av trä. Vill du stanna kvar i Italien men ha ett lite saftigare och rundare vin så pröva Paolo Leo

Alberello Vecchio Primitivo 2009 (99146, 79 kronor). Det märks att det är gjort på samma druvsort som Kaliforniens zinfandelviner – men trots at det har samma saftiga smak av bär (svarta vinbär) så är det ändå lite stramare än sina amerikanska motsvarigheter.

Slutligen så heta spanska distriktet Bierzo och Tercer Motivo Mencía 2007 (92247). Vinerna härifrån brukar kosta det dubbla  – och det är ingen garant för kvaliteten. Men det här är riktigt bra. Vinet har menciadruvans lite syrliga smak av mörka bär, kryddor och örter. Här finns också en touch av tobak och mineral. Kul med en mencia i bra prisklass!

Här hittar du tabellen med alla vinerna och ölen!

Saint Jean du Barrouxs två nykomlingar

Dela denna artikel

7 maj, 2011 klockan 12:49

Ekologisk odling, fokus på grenache och inga ekfat så långt ögat når. Philippe Gimels Saint Jean du Barroux lyckas ligga helt rätt i tiden genom att han gör sin egen grej.

Han var lite av en ”rising star” redan när jag träffade honom för första gången för lite över ett år sedan (här hittar du allt som jag skrivit SJB). Men Philippe Gimel var knappast känd i några större kretsar. Om någon så var det bloggaren Ingvar Johansson på bloggen Billigt Vin som ”upptäckte” SJB här i Sverige – en liten egendom på 16,5 hektar (12,5 är planterade med vin) i Ventoux i södra Frankrike.

Sedan dess har det hänt en hel del. 94 poäng av Robert Parker, världens mest inflytelserike vinskribent, för toppvinet La Pierre Noire har förstås gjort sitt. Nu kan amerikanerna inte få nog av hans viner och vinkonsumenterna i Kina har börjat visa intresse. Så risken är att vi i Europa snart inte får se skymten av en flaska.

Men det handlar inte bara om vinet. Philippe Gimel är en hårt arbetande och outtröttlig ambassadör för sina egna och södra Frankrikes viner. Han är ständigt på resa för att marknadsföra sina egna viner men också sprida kunskap om bra vin och dryckeskultur. Och i går fredag gästade han åter Sverige och Bjärhus Gårdsbutik utanför Klippan.

– Många franska vinodlare ser det som tortyr att behöva berätta något om vad de gör. Om du frågar om de vinifierar sina druvor separat så svarar de ”javisst”. Sedan gör de precis tvärtom i vinkällaren!, säger han och skrattar.

Philippe har en helt annan attityd. Han helt öppen med hur han gör sina viner. Det är lite ”Nya Världen” över den inställningen – men i en värld där allt fler vinkonsumenter vill veta mer om det de dricker (var, hur, när ända ner på micronivå) så ligger det förstås helt rätt i tiden. Han förordar kunskap istället för grumlig mystik.

För ett år sedan hade han fyra viner på marknaden. Nu har det tillkommit två – och båda provade jag så sent som igår. Den första är en rosé!

– Jag har velat göra ett rosévin sedan jag började. Men problemet är att jag har ett så svalt klimat att det inte hinner jäsa färdigt i tid. För att ett rosé ska funka måste det buteljeras i mars. Annars är det för sent för säsongen.

– Mitt vita vin som håller på och jäser nu har fortfarande 50 gram restsocker per liter kvar! Andra brukar kyla ner jästankarna för att hålla jästemperaturerna i schack. Jag får värma dem för att jäsningen ska kunna börja!

Det andra är vad som skulle kunna kallas för en supercuvée – en Micro Climate. Vin från en liten del av vingården med ett extremt mikroklimat och druvor med extrem mognad. Resultatet blev ett vin med 16-17 procent alkohol och en rund russinlik fruktighet. Inte helt olik en Amarone.

Men det är inte en supercuvée i amerikansk blockbusterstil. Här finns tillstymmelse till ny ek och det är inget försök att göra ett ”bästa” vin.

– Jag experimenterar. Jag tycker att det här är helt galet – men folk älskar den. Jag kommer att göra olika typer av viner när jag känner för det och om jag tycker att det är intressant. Jag hade vänner som tyckte att jag borde buteljera den här tanken separat. Det var kul helt enkelt, säger Philippe Gimel.

Och hur smakar vinerna? Håll utkik här i Uppkorkat! Utförliga smaknoteringar kommer inom kort!

SJB Oligocene 2005 – älska grenacheblandningar

Dela denna artikel

22 april, 2011 klockan 10:07

Älskar du också grenache? Du vet den där bespottade druvsorten som är stor i södra Frankrike och i Spanien men som alltid behandlats lite styvmoderligt. Nu verkar det som om grenache har fått lite av en ny vår! Inte minst tack vare viner som SJB Oligocéne.

Till och med i Rioja, där man tidigare sett ner på garnacha till förmån för tempranillo, verkar en del framsynta producenter omvärdera druvsorten som ger viner med hög alkohol, ganska ljus färg, men med en kryddig och lite ”het” och komplex smakpalett.

För alla oss som vet att grenache utgör stommen i Châteaneuf-du-Pape har det aldrig varit någon tvekan. Men nyckeln till grenache framgång ligger i lågt skördeuttag! Och ofta mår druvsorten bra av att användas och blandas med andra sorter som cinsault, syrah och carignan.

Jag har tidigare skrivit en hel del om Saint Jean du Barroux och Philippe Gimels fantastiska grenacheblandningar här i Uppkorkat. Nu för några dagar sedan fick jag ett tillfälle att öppna SJB Oligocéne 2005 igen. Vinet har sedan dess döpts om och heter nu SJB l’Argile – men det är samma härliga vin.

75 procent grenache, 15 syrah och 5 procent vardera av cinsault och carignan. Lågt skördeuttag med 20 hl/ha och 12 dagar skalmaceration (urlakning av skalen i druvmusten). Därefter 1,5 års lagring i cementtankar och alltså ingen ny ek (dvs oldschool!)

Färgen är fortfarande mörkt blåröd.
Direkt efter att vinet hällts på karaff möts jag av en stor doft av bär (röda och mörka), jordgubbar, lakrits, något rökigt (fudge – kola), örter och läder.
Smaken är först medelfyllig-fyllig och lite stram med mörka bär, choklad, örter, nötkött och torkad frukt. Bra koncentration i eftersmaken.
Efter en timme karaff är doften lite ”dammigare” (en het och lite dammig grusväg – ett av grenachedruvans karaktärsdrag)  och rökigare – och här finns mer mosade bär, nötkött och tobak.
Smaken öppnar upp sig och går åt mer mogna röda bär, nötter, torkade frukter, örter (provencalska) och inlag av salmiak. Lång koncentrerad och lite stram eftersmak.

Det här vinet kommer med största sannolikhet att fortsätta utvecklas åtminstone en 3-5 år till!

Sommarens drycker – roséerna du inte klarar dig utan

Dela denna artikel

13 juli, 2010 klockan 11:41

Okej… du tycker att du är hård och du dricker naturligtvis inte rosé. Ska du nödvändigtvis dricka vin (normalt blir det bara öl och sprit) så dricker du Amarone och inget annat. Ja, ja – du visar bara att du inte har fattat något för rosé är hetare än någonsin!

Heta sommardagar är få men när de väl kommer så funkar det sällan med tunga rödviner. Vita viner i all ära – men när du vill ha rödvinets kraft i kombination med det vita vinets friskhet – ja då är det rosé som gäller. Rosé är dessutom ett fantastiskt matvin och klarar av allt från starkt kryddade rätter och bufféer till pastasallader och grillat kött.  Hör bara med invånarna i Provence, Rhône eller andra medelhavsländer. De har vetat om det här i decennier.

Och faktum är att det har hänt något också här i Sverige. Jag vet inte om det beror på den globala uppvärmningen eller det allt större intresset för mat och dryck men svenskarna dricker rosé som aldrig förr – och utbudet har nog aldrig varit bättre.

Jag har pushat för rosén flera gånger tidigare i sommar så här nöjer jag mig med att lista några av favoriterna igen:

Casas Patronales Rosé Cabernet Sauvignon Merlot 2009 (6896, 185 kronor för 3 liter)
En av få roséboxar som är värd att köpa. Mycket bärig i smaken med hallon och andra röda bär. En lång och lite angenämt bitter avslutning. Inte dumt för 185 kronor – dvs. 46 kronor flaskan).

Reserve de Bonnet Rosé 2009 (3181, 89 kronor)
Har du missat André Lurtons viner så här det här en bra startpunkt. Merlot och cabernet franc tillsammans med en liten mängd cabernet sauvignon har här blivit till en frisk och bärig cocktail med hallon, vinbär, paprika och inslag av mineral och gräs. Drick till kryddiga maträtter.

Marqués de Cáceres Rosado 2009 (2755, 75 kronor)
Rosé från Rioja kan vara helt fantastisk. Druvsorten tempranillos lite nerviga kryddiga stil backas här upp av smaker av jordgubbar, hallon och örtkryddor. Ingen ek – bara ren härlig fruktsmak.

Domaine de la Sauveuse Rosé Cuvée Carolle 2009 (94280, 95 kronor)
Sommarens hit – kravodlat från Côtes de Provence. Ett vin som sammanför kraft och styrka med bärighet och härlig friskhet. I doften blommor, örter och röda bär. I smaken mörka och röda bär tillsammans med örter och en lång och angenämt bitter avslutning.
Lågt skördeuttag och en druvsammansättning Cinsault 28%, Syrah 42%, Grenache 30%

Louis Bernard Tavel 2009 (94227, 118 kronor)
En annan av sommarens favoriter. Ännu lite mörkare och kraftigare i smaken än Domaine de la Sauveuse med en koncentrerad smak av mörka bär, örter coh smörkola. Lång kraftfull eftersmak. Druvsammansättning: 60% grenache, samt 10% av vardera syrah, cinsault, mourvèdre och clairette. Drick till grillat kött!