Vinoteket måste vara gudarnas gåva till den vinintresserade restaurangbesökaren. Ni vet den där apparaten där du kan prova flera olika viner på glas genom att i förväg ladda ett chipkort med pengar och sedan go wild and crazy bland utbudet som finns att välja på.
Lagmark i Helsinborg är ett föredöme och så även Lammet & Grisen i Sälen där jag och familjen gjorde ett besök i veckan. Jag vet att ett vinotek är en rejäl investering för en restaurang (cirka 100 000 kronor per maskin) men som kund är det så skönt att för en gångs skull inte vara hänvisad till en handfull så där ljummet intressanta viner som krögaren ”tvingas” ha för de som inte vill köpa helflaskor. Och du behöver inte ha ett vinotek för att erbjuda mer än fyra viner på glas!
Lammet och Grisens vinlista är för övrigt värt ett helt inlägg. Restaurangen är med rätta prisbelönt för sin vinkällare och den nästan 60 sidor långa listan erbjuder det mesta man kan önska sig i vinväg. Vi snackar världsklass och förutom vinerna i vinoteket erbjuder man dessutom massor av viner på glas och små intressanta vinprovarpaket.
När jag var där i onsdags åt jag förstås deras varmrättsklassiker med lamm-, fläsk- och nötkött och passade på att sätta ihop en liten miniprovning. Det här var vad vi åt och drack:
Lammfile med potatisgratäng, sparris, houngs- och fetaostslungade rödbetor och örtagårdssås.
Alla som vet något om druvsorten pinot noir känner nog till att den är svårodlad och kan ge allt i från ett snipigt och trist jordgubbssmakande vin till något som närmar sig gudarnas nektar. Efterfrågan är också stor i förhållande till utbudet och det är svårt att hitta en bra Bourgogne för under 200-300 kronor. Sedan några årtionden tillbaka finns det riktigt bra pinot noir-viner från Nya världen som ofta är ett mycket mer prisvärda än vinerna från Bourgogne. Jag hittade två mycket bra exempel på amerikansk pinot noir i vinoteket även om priserna i just de här två fallen är Bourgogneekvivalenta:
Marimar Torres Pinot Noir 2004 4/5p
Vinimperiet Torres gör sanslöst bra viner runt om i världen. Den här från Marimar Torres Estate i Kalifornien, Russian River och vingården Don Miguel är en modern klassiker.
Ljust bourgogneröd i färgen. Stor utvecklad doft med röda bär (skogsbär) svamp och fat. Smaken är frisk, elegant och balanserad med söt rund fruktighet och en härlig pinot noir nerv. Lång eftersmak.
Tandem Pinot Noir Sangiacomo Vineyards 2003 4,5/5p
En ny bekantskap för mig! Det var sommeliern på restaurangen som rekommenderade den. Tandem gör traditionella viner enligt traditionella metoder. Just de här vingårdarna (där de köper druvor från flera odlare) ligger i Carneros och Sonoma Coast – dvs. två realtivt svala områden i Kalifornien.
Grumligt bourgogneröd i färgen – definitivt ofiltrerad! Stor utvecklad och komplex doft med inslag av röda bär, fat/trä och svamp. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med toner av röda bär, fat och svamp och nötter. Lång och koncentrerad eftersmak. Läcker!
Fläskfile med risotto, rödvinssmör, rödkål, savoykål, brysselkål och portvinssås
Allegrini är en av Venetiens allra bästa producenter med bland annat kultvinet La Poja i sitt stall. Jag hittadet två Allegriniviner i vinoteket på Lammet & Grisen och passade på att prova firmans vanliga Valpolicella mot La Grola som också den är en modern klassiker.
Allegrini Valpolicella Superiore 3/5p
Fick inte med årgången på den här tyvärr – men ska kolla med restaurangen nu i efterhand.
Mörkt röd färg. I doften mosade bär, fat och russin. Medelfyllig relativt koncentrerad smak av mörka bär, örter, körsbär, russin och med en touch av ek. Mjuk och bärig!
La Grola 2006 3,5/5p
La Grola är ett av Allegrinis allra mest prisvärda viner. En IGT, det vill säga Indicazione Geografica Tipica, och ett vin som vuxit fram i motsättning till områdets gällande vinlagstiftning (oftast på grund av att vinmakaren velat använda andra druvsorter eller annan typ av lagring än vad lagen föreskriver).
Också här har vi en mörk ogenomskinlig blåröd färg. I doften känns den lite ung – eken dominerar med ett lager av körsbär och örter strax under. Smaken är frisk men ändå balanserad när det gäller syrorna. Mörka körsbär, choklad och eken dominerar och vinet skulle vinna på något års lagring.
Oxfile med ungsrostade rotsaker, varma körsbärstomater, broccoli och cognac och pepparsås
Pio Cesares Baroloviner var några av de första jag provade från distriktet. Detta var i början av 1990-talet och sedan dess har jag haft en soft spot för firman. Nu hittade jag två viner från grannsistriktet Barbaresco och Pio Cesare i vinoteket och lyckan var förstås total! Druvsorten nebbiolo när den är som bäst! Här hittar du mer info om vinerna.
Pio Cesare Barbaresco 2003 4/5p
En tredjedel av vinet har lagrats på nya ekfat (225 liters) i 30 månader resten av vinet har lagrats i äldre större fat.
Ljus orangeröd i färgen. En lätt parfymerad doft med inslag av röda bär, tobak, örter och läder. Smaken är stram och sträv med toner av körsbär, fat, örter och röda bär. Lång elegant eftersmak med inslag av tobak.
Barbaresco Il Bricco 2004 4,5/5p
Vingårdsbarbaresco från vingården Il Bricco som ägs av familjen Pio Cesare. Också det här vinet har fått 30 månader på nya ”barriquer” och resten av vinet har legat på 20 hl stora äldre fat.
Orangeröd i färgen. Stor doft av fat, knäck, mogna röda bär, läder och tobak. Klart tydligare inslag av ny ek här. Smaken är sträv och koncentrerad med röda bär, fat/kola, kryddor, läder och tobak. Lång sträv och kompex eftersmak. Bör lagras!
Sancerre, Champagne, Bordeaux och Bourgogne. Det var europeiska klassiker som gällde vid helgens bröllopsmiddag. Bra eller bara tråkigt?
