Uppkorkat

Vi var inte många – men i lördags var det dags för en kul premiär! För första gången (?) möttes åtta skånska vinbloggare för att prova viner och snacka bloggande med varandra. Och vilken kväll det blev. Vinerna var överraskande fantastiska – precis som det ska vara.

Det var Magnus bakom vinbloggen Goût som stod för initiativet och platsen för mötet var Lagmarks i Helsingborg. Alla hade förberett en liten miniprovning som vi hade en halvtimme på oss att genomföra (ja – vi drog över tiden!). Och med tanke på våra olika infallsvinklar så blev det också en mixad uppställning. Och tack för det – för det är ju det som gör vin så roligt!

Magnus öppnade själv med fyra rieslingviner från samma år och som vuxit nära varandra i Alsace och Tyskland. Alla från olika jordmåner och det lurade oss rejält. Själv hade jag riesling i tankarna när jag provade de två första vinerna – men efter trean och fyran var jag inne på chardonnay!? Helt lost var jag i alla fall men vinerna var lysande! Som Bott-Geyls lysande Schlossberg Grand Cru 2008 med en fokuserad frisk smak av citrus, tropisk frukt, mineral men också mognadstoner av nötter och svamp. Men det är ändå ett ungt vin med en krutig mineralig ton. Riktgt bra var också Maders Rosacker 2008 med en ung frisk och nästan stålig mineralig smak.

Sedan följde Jörgen Anderssons (från bloggen Billigt vin!) högintressanta uppställning med så kallade qvevri-viner – viner gjorda i nedgrävda leramforor och med lååång skalkontakt. De fyra vita hade en mörk härligt orange färg (som en vällagrad Tokaij) och var alla förvånansvärt sträva för att vara vita viner (rejäla tanninmonster). De skulle förmodligen kvala in under beteckningen orangea viner som dykt upp i naturvinssammanhang.

Helt klart är att det här är bland det bästa i naturvinsväg som jag provat. Nej de smakar inte som vi är vana vid när det gäller vitt vin. Men de hade heller inget orent eller instabilt över sig. Gemensamt för de alla var en rejäl strävhet i smaken efter den långa skalkontakten men också en härlig smak av torkad frukt. Personligen gillade jag Vinoterras Kisi 2006a bäst. Det måste vara första gången jag stöter på druvsorten Kisi och den koncentrerade smaken av torkad frukt (aprikoser), botrytis, apelsin samsades med en härlig garvsyra och kryddighet – helt klart en av de häftigaste vinupplevelserna på länge!

Per Warfvinge på Alsace Wines satte oss sedan på skolbänken med ett gäng bra pinot noir-viner. Bourgogne tänkte nog de flesta med tre av fyra viner var från Alsace. Jag vet att många av kollegorna gillade Jadots Beuane-Grèves 2008 allra bäst, och den var bra med sin friska mineraliga smak av röda bär. Men jag måste erkänna att jag föredrog den enklare (och mycket billigare) Koeberle Kreyer 2003 som hade en utvecklad lite nervig smak av röda bär och kryddor.

Ingvar Johansson, också han på Billigt Vin, gav oss sedan två härliga flighter. Båda med ett nordostitalienskt tema. Den första bjöd på tre vita på druvsorterna malvasia (1) och vitovska (2) och här gillade jag nog Zidarichs orangefärgade 2007a bäst. Återigen en doft av torkad frukt men också lite kola och knäck. Smaken stram men ändå fruktig med torkad frukt, grädde (på frukten) och kryddor. Flighten avslutades med en intressant röd från Kante på druvsorten terrano!

Men det var bara förspelet! I sin andra flight dukade Ingvar upp inte mindre än sex viner på den inte helt vanliga druvsorten schioppettino! Om du som jag har en fördom av nordöstra Italien och Collio Orientali del Friuli som ett område där man bara gör lätta vita viner så är det dags att tänka om. Det fem schiopettinovinerna, alla från samma lilla underdistrikt Schiopettino di Prepotto, fick oss alla att tappa hakan. Det här var inga lätta röda viner utan täta, sträva viner som fick tankarna att gå till Toscana och inernationella druvsorter. Visst här fanns en mängd olika stilar men jag gillade både Vigna Traversos lite rundare och mjukare stil med smaker av choklad och mynta och de lite tuffare och kryddigare vinerna med sträva tanniner från Le Buse dal Lôf, Vigna Petrussa och La Viarte.

Patrik Lucceshi som är mannen bakom Italienska Viner gjorde oss inte heller besvikna när han visade upp en lite annan sida av nordvästra Italien. Många av oss älskar nebbiolo och barbera men har kanske lite dåliga erfarenheter av grignolino och dolcetto. Men det fanns inget dåligt över Trincheros läckra grignolino eller dolcetto Le Taragne 2004. Ändå var det nebbiolo som åter stal showen. Den här gången inte från vare sig Barolo eller Barbaresco. Nej kvällens lysande nebbioloviner kom från de inte alls lika kända distrikten Carema och Boca. Le Pianes Boca 2006 och Ferrandos Carema 2007 är verkligen nebbiolo i världsklass med strama och koncentrerade smaker av torkad frukt, tobak, örter och körsbär. Snacka om gömda skatter!

Johan på Mina Vinare fortsatte att öppna ögonen på oss med en vit bomb – en fantastisk grenache gris från L’Oustal Blanc kallad Naïc – ett mörkt gyllengult vin med en nästan oljigt tjock och vaxig krutig mineraligt rökig smak. Lysande. Johan fortsatte sedan att reta oss med bland annat Saint-Joseph 2003 från Chapoutier (Les Granits), en intressant Collioure från Domaine de Mas Blanc och en lysande specialare från härliga Clos de Fèes (en 2009 som bara lagrats på tank) med det vackra namnet De battre mon coeur s’est arrêté! Det sistnämnda var en härlig syrah fylld med mörka bär, kryddor, peppar och en lång koncentrerad eftersmak med inslag av lakrits.

Gustav Sandström på Vård & Vin hade oturen att vara tvungen att sticka iväg innan kvällen var slut. Men innan dess hade han gett os kvällens tre söta godsaker: En lysande Château Rieussec 2007, en mycket intressant Recioto di Soave Vigna Marogne 2004 från Tamellini och slutligen en helt fantastisk Moulin Touchais 1993! Sauternes-vinet hade en söt intensiv och lite bränd smak av mandelmassa, aprikosmarmelad och marsipan. Recioton var lite tyngre med inslag av hjortron, nötter och apelsin. Och Anjouvinet var ett skolboksexempel på söt chenin blanc med en mycket frisk men ändå söt smak av ananans och citrus.

Jag själv då? Ja- jag får väl anledning till att återkomma till mina egna viner vid ett annat tillfälle (och kanske även några av de andra!). Inte helt oväntat körde jag med ett sydafrikanskt tema – och det är knappast något som vinnördar dricker till vardag! ;)

Låt mig ändå bara nämna ett vin – Eben Sadies Pofadder 2010. Det är ett vin som knockade oss i Sydafrika och som inte är sämre här hemma. I princip 100 procent cinsault från stockar som planterades på 1950-talet. Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Slutligen ett stort tack till alla som var med och gjorde den här kvällen speciell. Och ett speciellt tack till Magnus på Gôut som såg till att den här träffen blev av!

PS: Var är tjejerna??? Det kan inte bara vara män som bloggar om vin i Skåne!? 

Glöm naturvinerna och de exklusiva lanseringarna. Två veckor in i nya månaden så brukar hajpen kring nyheterna ha lagt sig. Det är då som du i lugn och ro kan hitta några av de riktiga fynden. Och här är månadens vin!

Domaine Santa Duc Les Quatre Terres 2009 (98031, 119 kronor) – en lysande Côtes-du-Rhône från en av de allra bästa producenterna i Gigondas i Södra Rhônedaelen. Just det här vinet är ett lite enklare med druvor från fyra olika distrikt: Vacqueyras , Roaix, Seguret och Rasteau.

Vinet är gjort på 70 procent på grenache 25 procent syrah och resten cinsault och carignan som skördas för hand och får jäsa i 20 dar tillsammans med stjälkarna (!). I det här fallet med druvor från den underbara årgången 2009 så har det gett ett djupt rött vin med en fantastisk doft av kryddor, peppar, röd och torkad frukt, mineral och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av röda bär, torkad frukt, kryddor, peppar och nötter. Vinet har en eldig avslutning med tuffa syror och lång lång eftersmak.

Missa inte heller Santa Duc’s Gigondas Prestige des Hautes Garrigues 2009 (95093, 295 kronor) gjord på en klassisk cocktail av 80 procent grenache (från gamla stockar), 15 procent mourvèdre, 3 procent syrah och 2 procent cinsault. Druvorna har macererats i hela två månader innan pressningen tillsammans med stjälkarna! Vinet har sedan lagrats på en blandning av gamla och nya fat i två år. Färgen är mörkt röd och doften ung med inslag av kakao, choklad och torkad frukt. Smaken är ung, fyllig, eldig och superkoncentrerad med inslag av  röda bär, torkad frukt, peppar, örter och ek. Eftersmaken är härligt sammansatt med en touch av choklad och massiva syror. Lagra i ytterligare 3-8 år!

Har du missat vinerna i beställningssortimentet? Gör inte det. Visst det kan kännas lite jobbigt att behöva beställa och vänta på flaskorna. Men det är väl värt det i slutändan.

För några veckor sedan var jag med på en ”historisk” provning. För första gången kunde några av Sveriges vinskribenter prova igenom ett ganska stort urval av vinerna i Beställningssortimentet. Beställningssortimentet är ett utbud som importörerna själva styr över men som Systembolaget hanterar och sköter försäljningen av. En vinimportör kan själv lägga upp ett vin i BS utan att behöva kvala in det i antingen det fasta eller tillfälliga sortimentet i butikerna. Nackdelen är att det inte finns i butiken utan måste beställas. En annan nackdel är att Systembolaget inte förser dig som kund med någon som helst information om varan!

Hittills har genomgången av BS-vinerna varit en helt exklusiv nisch för några få skribenter knutna till tidningen Allt om Vin. Men i år hade vinskribenternas förening lyckats få till en större provning men av ett mer begränsat urval ur sortimentet. Omkring 30 vinagenter (först till kvarn gällde) visade upp som mest tio artiklar vardera! Och det handlade inte så mycket om prestieviner – utan mer om riktigt prisvärda viner av hög kvalitet.

Som helhet var provningen verkligen en blandad men bra kompott. Rött, vitt, mousserande, rosé och sött om vartannat. Men här är i alla fall några av mina favoriter! Det kommer fler artiklar om favoriterna!

La Motte Sauvignon Blanc 2011 (75882. 99 kronor).
Lysande sommarvin från en riktigt bra sydafrikansk producent i franskättlade Franschoek (även om väldigt få talar franska där! ;) ) öster om Stellenbosch. Lätt och mycket frisk aromatisk smak av krusbär, vindruvsskal, paprika och örter. Fräsch och aromatisk. Som gjord för sommaren! 3,5/5p

Delas Viognier 2010 (75720, 79 kronor)
Bra viognier från klassisk Rhôneproducent (som numera ägs av Roederer-imperiet). Medelfyllig och bred fruktig smak med kryddor, ananas och fruktpastiller. Bra längd och bra aromatisk avslutning. 3/5p

La Motte Shiraz 2009 (70793, 154 kronor)
Härlig shiraz med en lite rökig pepprig doft och inslag av charkuterier. Medelfyllig lite stram och koncentrerad smak av mörka bär, örter, peppar, fat och charkuterier. 4/5p

Quinta do Mouro 2006 (75530, 240 kronor)
Kryddig och utvecklad portugis från Alentejo. Medelfyllig bär- och fruktdriven smak av röda bär, choklad, fat och örter. Här finns inslag av hallon och lakrits och trots att vinet är från 06 så har det ända bra syror i eftersmaken.

San Vincenzo IGT 2010 (85159, 93 kronor)
Från suveräna producenten Anselmi i Soave  - men vinet är klassat som en IGT och inte en Soave DOCG. San Vincenzo är gjord på en blandning av garganega, chardonnay och sauvignon blanc och druvorna har fåttt en längre tids urlakning med musten. Naturlig jäst och ingen klarning – det här är ett kryddigt vin med en torr till halvtorr smak av tropisk frukt (mango, papaya), druvskal och mineral/krita. Eftersmakn är lång, eldig och koncentrerad. Något för dig som vill ha något annat än chardonnay eller sauvignon blanc! 4/5p

Cellar Cal Pla Blanc Crianza 2009 (70284, 149 kronor)
Vita viner från hajpade Priorat är vi inte bortskämda med men här är ett riktigt trevligt sådant.  Jag hittar tyvärr ingen druvinfo på vare sig Cellar Cal Pla’s hemsida eller hos importören Wine List AB – men jag gissar på att det är mestadels garnacha blanca som står för innehållet i det här vinet. Vinet har en härlig och intressant doft av apelsin och citrusfrukt. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt och en lite bränd jordig ton. Men syrorna är härligt citrusfriska och finishen är lång och kraftfull! 4-4,5/5p

Cellar Cal Pla Negre Crianza 2007 (70006, 159 kronor)
50 procent garnacha, 45 cariñena och 5 procent cabernet sauvignon. Stor doft av läder, häst, kryddor och torkaf frukt. Lite klassisk ”hot and dusty” garnacha-ton. Smaken är kryddig och koncentrerad med torkad frukt, örter, kryddor och läder. En lite funky gödselton – men bra syror i eftersmaken. Ett riktigt prisvärt vin från Priorat! 4/5p

Bolo 2010 (74641, 139 kronor)
Rafael Palacios startade det här projektet så sent som 2004. Vinet kommer från Valdeorras och gjort på gamla stockar druvsorten godello som vuxit på hög höjd. Det här verkar vara instegsvinet men det är inget fel på smaken. Vinet har en blekt gul färg och en doft av mogen frukt. Smaken är frisk med inslag av paprika, fruktspastiller, mogen frukt och druvskal. Kryddig avslutning. 3,5/5p

Wolfer Goldgrube Riesling Kabinett 2008 (70304, 191 kronor)
Daniel Vollenweider bakom Weingut Vollenweider är en nykomling i Mosel och han gjorde sitt första vin 2000 efter att han köpt några hektar av det inte helt kända läget Wolfer Goldgrube (en hel del oympade stockar!). Men det här är riktigt lovande. Doften är klassisk mogen riesling med druvor, blommor, honung och en litet inslag av petroleum. Smaken halvtorr och mycket frisk med en fokuserad blommig smak av druvor, honung, citrus och petroleum. Lång härlig eftersmak. 4/5p

Domaine Jean Bousquet Malbec 2010 (70956, 79 kronor)
Grundat av en fransman i Argentina, Mendoza och Tupungato-distriktet 1997 där Jean Bousquet planterade druvor 1250 meter över havet.  Klassisk malbecdoft med massor av mörka bär och örter men också lite läder och tobak. Medelfyllig stram och örtig smak av mörka bär, tobak och örter. Lite stjälkig med paprika och blyertstoner.

Jean Bousquet Malbec Grande Reserve 2008 ((75712, 149 kronor)
Mer av allt ovan men också med en mjukare inramning. Reservevinet har en tät smak av mörka bär, fat, mynta ek och nötkött. Här finns också inslag av choklad och lite tuffa syror men allt lindas in i mjuk härlig frukt. 3,5/5p

(Vinerna är som vanligt bedömda enligt en fempoängsskala där 1 står för ett felfritt vin, 2 för ett hyfsat vin, 3 för ett bra vin, 4 för ett mycket bra vin och där 5 är ett vin i absolut världsklass. 4/5p utläses 4 av 5 möjliga poäng). De flesta vinerna här ovan skulle också kvala in som ”fynd” i min prisvärdeskala som går från ej prisvärda över bra köp och avslutas med fynd!)

Det har varit mycket exklusiva nyheter och fullt fokus på Sydafrika och ”naturviner” här i Uppkorkat ett tag. Nu är det hög tid igen att titta lite närmare på bolagets bästa budgetfynd.

Allt är inte nyheter och Uppkorkat provar förstås igenom de flesta nya årgångarna av gamla godingar också. Här är några av mina favoriter just nu som du kan servera till påskhelgens lamm eller lax utan att skämmas om du nu skulle ha glömt att köpa på dig något bra vin. Och de håller dessutom långt bortom påsk!

Låt oss börja med att konstatera ännu en gång hur bra vinerna från 2009 är i Rhônedalen. Jag kan fortfarande inte säga vilken som är bäst, 07an eller 09an, men jämfört med den riktigt klena årgången 2008 är vinerna helt lysande. Och senast jag var upp i Stockholm och provade fick jag svart på vitt på detta.

Kollegan Thomaz Grehn på GP serverade mig två viner blint. Uppgiften var att säga vilket av de båda som var bäst. Jag pekade självsäkert på glas nummer två som visade sig vara Guigals Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor). Och inget konstigt med det eftersom det brukar vara ett riktigt bra vin. Men det intressanta var vad som var i glas nummer ett – Château Mont Redon 2008 (2811) – en gammal Châteauneuf-du-Pape-favorit som kostar 229 kronor.

I det här fallet var det ingen match. Guigals Côtes-du-Rhône sopar banan med det mer än dubbelt så dyra vinet med en koncentrerad kryddig smak av mörka bär, örter och mineral. Château Mont Redon känns tunn och oinspierard i jämförelse och jag misstog den till och med för en pinot noir!

2009 verkar vara bra i hela franska södern och en annan gammal favorit, Reserve de la Condaminte 2009 (12804, 69 kronor), visar också god form. Också här möter vi en kryddig smak av mörka bär med inslag av salmiak. För samma pris hittar vi Reserve du Vieux Noir Malbec 2010 (2212, 69 kronor) som även den bjuder på massor av mörka bär – men här är syrorna lite tuffare och strävare. Men båda bjuder på riktigt mycket vin för pengarna.

Portugisiska Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor) från distriktet Terrea do Sado i närheten av Lissabon har jag skrivit upp tidigare och 2009an är riktigt fin. Här är det mer torkad frukt och lite läder i saken även om det också har en skön kryddighet i all frukten. Vill du ha något mjukare så prova Eikendal Cabernet Franc ( 95051, 99 kronor) som har en skön mjukt bärig smak (svarta vinbär) med lite inslag av rökiga fat, choklad och blyerts och en lång eftersmak.

Över till de vita vinerna och några klassiker. Österrikiska Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor) brukar bjuda på kryddig och fruktig smak inslag av kiwi och med bra koncentration och lång eftersmak. Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor) är torrare och friskare med en fokuserad rieslingsmak med inslag av citrus och gröna äpplen och en eftersmak av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor) är något för dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Och vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor) med sin nästan hårda krusbärssmak med inslag av krita och kalk.

Låt oss avsluta med något sött till årets första rabarberpaj. Nederburg Late Harvest 2010 (2741, 79 kronor) är en härlig blandning av chenin blanc och riesling. Smaken är mycket söt och koncentrerad med aprikosmarmelad, nötter och citrus. Ett härligt vin att avsluta en härlig kväll med!

Rött till lammet, vitt till laxen och öl till äggen. Påsken är en mat- och dryckesfest och just därför bör du lägga lite extra på det du köper hem till den goa maten!

Här är Uppkorkats sista minuten tips för den villrådige!

Till lammet

Meia Pipa 2009 (2564, 79 kronor)
Kryddig portugis med mörka bär, plommon, torkad frukt och örter. Lång härlig eftersmak!

Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor)
Ett av bolagets mest prisvärda viner just nu. Provade den mot en Château Mont Redon 2008 som kostar nästan tre gånger så mycket och Guigals Côtes-du-Rhône är helt klart det bättre vinet. Det visar hur bar årgång 2009 är (0ch hur dålig 08an är!). Suverän koncentration och smak av mörka bär, kryddor och örter. Lång härlig eftersmak.

Marquès de Murrieta 2005 (2612, 129 kronor)

Marquès de Murrieta är en av de där producenterna som lyckats behålla det bästa av det gamla men som ändå gör smakrika viner som funkar för moderna smaklökar. Gjord på tempranillo, garnacha och mazuelo. Det här är ett välbalanserat vin med en utvecklad kryddig smak av torkad frukt, choklad, örter, vanilj och dill med bra men avrundade syror och en härligt lång eftersmak.

Ruit Hora 2009 (2842, 139 kronor)

Modern toscanare gjord på ”franska” druvsorter: merlot, cabernet sauvignon och syrah. Vinet är rejält smakrikt och har massor av mörk frukt (mörka körsbär), örtsmaker och inslag av choklad och ekfat. Eftersmaken är lång och välbalanserad.

Till laxen

Leth Grüner Veltliner 2011 (4200, 75 kronor)

Kryddig och fruktig österrikare med bra koncentration och lång eftersmak.

Gustave Lorentz Riesling 2010 (22257, 89 kronor)
Torr mycket frisk Alsace-klassiker med fokuserad rieslingsmak. Citrus och gröna äpplen med inslag av honung och mineral.

Boulder Bank Sauvignon Blanc 2011 (6367, 77 kronor)
För dig som  gillar sauvignon blanc i den lite övertydliga Nya Zeeländska stilen. Massor av krusbär och cocktailfrukt men ändå med bra friskhet och mineraltoner. Vill du ha något stramare så prova Les Fumées Blanches (2010, 73 kronor).

Till sill, nubbe och ägg

Påskölen borde jag ha skrivit om för länge sedan – men bättre sent än aldrig. Här är mina favoriter bland årets påsköl.

Oppigårds Easter Ale (1345, 26,50 kronor 500 ml)
Centennial- och Cascadehumle och En av mina absoluta favoriter i år med sin fylliga smak av humle, bröd, torkad frukt och örter. Eftersmken är lång och koncentrerad med en bra beska.

Jämtlands Påsköl (1399, 25,30 kronor för 500 ml)
Den andra av tre sorter som jag personligen tyckte stod ut i årets uppsättning med påsköl. Stor kryddig doft och smak av apelsin, grape och örter. Bra besk och kryddig eftersmak.

Mohawk Oxymoron Black IPA 2012 (1327,  25,80 kronor för 330 ml)
Ett samarbete mellan flygande ölmakaren Stefan Gustavsson (bakom Mohawk) och Gamla Slottskällans Bryggeri där ölet bryggts. En kraftig mörk IPA med en halvtorr koncntrerad smak av torkad frukt, mörkt bröd och kryddor. Lite rökig och med bra koncentration och längd i smaken.

Missa inte heller S:t Eriks Påsk Ale (1328, 17,90 kronor för 330 ml), Dugges Easy Easter (1302, 17,90 kronor för 330 ml), Sigtuna Easter Ale (1315, 24,90 kronor för 500 ml), Sigtuna Easter IPA (1306, 31,50 kronor för 500 ml) och danska Raasted Forår (1390 23,90 kronor för 330 ml) som alla är riktigt bra öl!

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

2007orna och årgång 2009 i södra Rhòne har gjort många lyriska. Men om man bara fokuserar på de riktigt stora årgångarna riskerar man att missa riktigt bra viner.

2006 var inte alls lika hajpad – men det är en undervärderad årgång som enligt många är mer öppen och lättare att ta till sig än till exempel den koncentrerade föregångaren 2005.

Bosquet des Papes har varit en av mina favoritegendomar de senaste åren och man gör i dag flera olika cuvéer. Deras ”vanliga” Tradition görs på mestadels grenache (upp emot 75 procent) och sedan mindre mängder av syrah, mourvèdre, vaccarése, cuonoise och cinsault. Och 2006an är extremt drickbar just nu!

Färgen är röd med en lätt dragning åt orange.
Vinet har en stor saftig doft med inslag av kryddor, sötlakrits och peppar. Jag hittar också torkad frukt, karamelliserat socker, läder och röda bär.
Smaken är medelfyllig och intensiv med inslag av röda bär, sötlakrits, kryddor, peppar och en nästan lite bitter umamiton med touch av tobak och nötkött. Syrorna är runda och inlindade i frukten och eftersmaken är lång och välbalanserad.

Det är en bra blandning på de röda fynden i december. Italien, USA, Australien och Spanien finns alla representerade med bra fynd. Och har du gott om pengar så köp på dig och lagra. För här finns rejält med lagringspotential!

Vinerna från Montefalco i Umbrien brukade vara rejält hårda och sträva i stilen. Man brukade säga att de hade potential – men i ärlighetens namn var vinerna oftare mer intressanta än goda.

Det här håller på att ändra sig vilket Montefalco Rosso 2009 (90490, 119 kronor) från uppmärksammade Arnaldo Caprai är ett bra exempel på. Det här är ”lillebror” till områdets prestigevin Sagrantino di Montefalco (som görs på 100 procent Sagrantin)o och är en blandning på 70 procent sangiovese och 15 procent vardera av sagrantino och merlot. Vinet har en lite robust och gammaldags stil men en bra koncentrerad frukt och bärsmak med inslag av torkad frukt och örter. Inledningen är lite syrlig och stram men eftersmaken är välbalanserat och harmonisk.

Spanska Priorat är ett annat spännande distrikt med högst personliga viner. Och Gran Clos 2003 (90068, 149 kronor) är ett ovanligt prisvärt alternativ som dessutom har lite extra lagring på nacken. Druvsammansättningen är den för området typiska grenache, carignan och cabernet. Och smaken är också typisk. Eldig och koncentrerad med smak av röda bär, tobak, örter och fat. Eftersmaken är välbalanserad med runda syror.Som omväxling är det skönt med ett moget vin som inte kommer från Rioja!

Över till Frankrike och Châteuneuf-du-Pape och ännu en lysande 2009a. Châteauneuf-du-Pape Tradition 2009 (90487, 249 kronor) från Mas de Boislauzon har all den där kraften och karaktärsfullheten som är årgångens kännetecken. Återigen är det grenache som står för ryggraden (tillsammans med mindre mängder mourvèdre och syrah). Och det här är inget vin för den klene – nej vi möts av en fyllig och koncentrerad smak av röda bär, choklad, nötter, örter och trä. Vinet är eldigt och massivt men de rejäla syrorna är inlindade i mjuk frukt.

Cuvée du Quet 2009 (90489, 479 kronor) från samma producent och från 80-åriga stockar med grenache är förstås ännu bättre. Men då är priset också ett annat.

En annan favorit, den här gången från norra Rhône, är Delas extremt prisvärda Hermitage Marquise de la Tourette 2008 (99013, 269 kronor). Det här är ett vin som kommer från tre olika vingårdar i Hermitage och får mellan 14 och 16 månader på 1 till 3 år gamla fat (en knapp tiondel är nya). 2008 var kanske inte den bästa årgången i norra Rhône men Delas har ändå fått till det med det här vinet. Smaken är inte lika ”in your face” som Châteauneuf-du-Papevinerna ovan utan mer medelfyllig och lite syrlig med röda bär och inslag av tobak, peppar, läder och småkakor (knäck/smör). Eftersmaken är stram med det där inslaget av salmiak/hostmedicin (med dragning åt viol) som jag ofta hittar i syrahvinerna från Rhône. Kan drickas nu men spara gärna i en fem år och du kommer att belönas!

Angelo Gaja behöver knappast någon introduktion och hans viner från Piemonte är moderna klassiker. Nya årgången av Sito Moresco 2009 (90506, 289 kronor), hans nyskapande blandning av nebbiolo, merlot och cabernet sauvignon, är lysande med sin sträva och koncentrerade smak av mörka bär, torkad frukt, läder och ek. Längden är förstås suverän och vinet kan lätt lagras i 5-10 år för den som har tålamod.

Och Barolo Dagromis 2006 (90506, 425 kronor) som kombinerar nebbiolodruvor från två olika kommuner (La Morra och Serralunga) är enastående. Fyllig, superkoncentrerad med röda bär, torkad frukt, läder, tobak, kryddor och fat. Och trots att det är supersträvt så har det Gajas fruktiga/bäriga och moderna signatur.

Renato Ratti är en annan kultförklarad vinfirma i Piemonte och i december släpps inte mindre än tre vingårdsbarolo från Ratti och alla från den fantastiska årgången 2007. Bäst är Barolo Rocche 2007 (90485, 593 kronor) och Barolo Marcenasco 2007 (90505, 343 kronor) som båda är massiva viner. Supersträva och extremt svårtillgängliga i nuläget javisst – men också med lager på lager av frukt, kryddor och inslag av läder, rosor och kryddor. Den senare är något mer lättillgänglig i en mer fruktdriven stil. Och gillar du nebbiolo så missa inte heller Azelias Barolo 2006 (909384, 315 kronor) till ett något mer humant pris!

Slutligen två Nya Världen viner. Coonawarra i South Australia har potential att göra fantastisk cabernet sauvignon. Av någon anledning har vinerna lite kommit i skymundan och inte realiserat sin fulla potential under de senaste åren (enligt MW Justin Knock beror det på att man gav sig på vansinniga experiment med så kallad ”minimal pruning” under 1980-talet).

Hur bra vinerna kan bli – ja det är Yalumba The Menzies Cabernet Sauvignon 2005 (90543, 295 kronor) ett bra svar på. Det här är något helt annat än de italiensk vinerna ovan. Det här vinet är fruktdrivet och bjuder på en mogen mörk svartavinbärsmättad smak med inslag av mynta och eucalyptus och ek. Eftersmaken är lång och trots de fortfarande ganska tuffa syrorna känns det mjukt i jämförelse med nebbiolovinerna från Piemonte.

Au Bon Climat Knox Alexander Pinot Noir 2008 (90174, 391 kronor) är ett annat Nya Världen-vin från en suverän producent. Den här gången från Au Bon Climat och vinet kommer från Santa Maria Valley i Kalifornien. Det här är precis vad du behöver när du tröttnat på all överprissatt Bourgogne som bara lämnar dig oberörd. Visst vinet har ett rätt högt pris – men i jämförelse med många Bourgogneviner så får du mycket för pengarna. Smaken är intensiv med den där nerviga smaken av röda bär, trä, örter och svamp. Bra syror och bra längd i eftersmaken. Vilken månad!

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Hösten firar vi med ett stort nyhetssläpp på bolaget med mängder av bra köp. Det bästa av allt är att fynden börjar redan vid 60 kronor flaskan. Det var länge sedan sist!

I september samsas lyxvinerna med Systembolagets höstlansering som innehåller mängder av bra viner under 100-lappen. Och just därför börjar jag med att fokusera på just dessas i detta första inlägg om nyheterna (håll utkik för mer om Bordeaux och Portugal senare i veckan!).

Jag trodde aldrig att genache skulle bli ”inne” men grenacheblandningar har blivit lite av en modegrej de senaste åren. En ny generation har tagit druvsorten till hjärtat och i dag görs det suveräna druvrena eller blandade grenache-viner.

Sydfranska Paul Mas Estate GSM 2010 (99040, 69 kronor) är ett bra exempel på det senare och här hittar du den tillsammans med de vanliga kompisarna syrah och moruvèdre – därav forkortningen ”GSM”. Vinet är packat med smaker av av röda och mörka bär.  I doften är den saftig men smaken är stram och sträv med inslag av fat, tobak och örter. Drick till nötkött.

Vi fortsätter i södra Frankrike och Rhône. Cloitre Saint Pierre Grenache 2009 (94915, 89 kronor) är också den är lite saftig i doften men kryddig och kraftig i smaken. Röda bär möter läder, örter, salmiak och hallonbåtar. Här finns en härlig koncentration och bra längd i eftersmaken. Drick till lamm!

Château Grand Moulin Vieilles Vignes Grenache 2007 (90415, 105 kronor) tar det hela ännu ett steg vidare. Den här gången befinner vi oss i Corbières – en annan klassisk sydfransk appellation. Namnet till trots så handlar det om en blandning på syrah och grenache (hittar ingen ren Vieilles Vignes Grenache på hemsidan i alla fall!). I doften hittar jag salmiak och heta dammiga grusvägar (också det typiskt för grenache) och smaken är klassisk med örter, kryddor, röda bär, torkad frukt och läder. Eftersmaken är lång och mogen. Drick till grillat fläsk, lamm eller nöt!

Och när vi ändå är i Rhône – Gigondas har seglat upp som en rejäl utmanare till Châteauneuf-du-Pape som södra Rhônes bästa distrikt. Guigals Gigondas 2007 (99189, 179 kronor) är ännu ett fantastiskt vin från årgång 2007.  Återigen är det grenache som dominerar följt av mourvèdre och syrah. Rund men ändå kraftig med inlindade garvsyror slår den till med en koncentrerad och intensiv smak av mörka och röda bär, salmiak, peppar, örter, kött och läder. Kan drickas nu eller lagras i ytterligare en fem år!

Barossa Tower Grenache Shiraz Mourvèdre 2009 (90393, 99 kronor) från Australien och Barossa Valley är något för alla er som vill ha GSM-blandningens lite saftigare sidor även i smaken. Det här vinet är eldigt och saftigt med fat, choklad, mynta och örter. Också den som gjord för grillat fläsk.

Bland de vita finns de också några riktigt bra köp under 100 kronor. Italienska Selvabianca Malvasia Bianca 2010 (95662, 65 kronor) kommer laddad med mängder av kryddig mogen tropisk frukt som mango och papaya. Smaken är lång och ovanligt koncentrerad för ett vin i den här prisklassen.

Också Domaine Nicole Blanc 2010 (99019, 69 kronor) (också den från Paul Mas) innehåller mängder av grön tropisk frukt men den är lättare och friskare i stilen.

Missa inte heller Baron de Badassiere Picpoul de Pinet 2010 (94814, 79 kronor) med en aromatisk smak av grape och mineral eller spanska Les Sorts Blanc 2009 (95636, 109 kronor) från ”heta” distriktet Montsant. Här får vi en kryddig, mineralig och lite oxiderad smak av citrus, ekfat och rök. Intressant! Och bäst av allt (ochför att sluta cirkeln) – det är gjort på 1oo procent grenache blanc!

Tabellen med alla provade höstvinerna hittar du här!

Alla vinerna i den lite exklusivare septemberlanseringen hittar du här!