Uppkorkat

Eben Sadies underbara Columella, Willi Schaefers fantastiska rieslingviner och Kanonkops klassiska pinotage. Det är några av höjdpunkterna i månadens lansering.

Sydafrika, Italien, Frankrike och Tyskland dominerar min fyndlista i mars. Och det är inte så konstigt eftersom det släpps några helt lysande viner från de länderna. Viner som borde få kunna få alla som ännu inte fattat grejen med vin att bli helt omvända. För visst – vi snackar om alkohol – men ingen annan frukt kan ge så olika, häftiga och komplexa smakar som vindruvor.

Vin är inte bara vilken dryck som helst. Den både kompletterar och förhöjer en matupplevelse som ingen annan dryck (okej – ölnörden kanske har en annan syn på saken) – även om den naturligtvis har sina nackdelar.

Precis innan Uppkorkat drog till Sydafrika så provade jag igenom marsnyheterna som släpptes nu i torsdags. Och glädjande nog är kommer det riktigt många bra viner från landet den här månaden. Vi besökte bland annat Paul Cluver i Elgin och provade deras chardonnay, Paul Cluver Chardonnay 2010 (98063, 145 kronor) som är en av de bästa chardonnayviner som jag provat från landet. Det här är ett vin som har mer gemensamt med Bourgogne än med övriga Nya Världen. Smaken är frisk och mineralig med citrus och ett nyanserat inslag av smör och rostad ek. Eftersmaken är lång och lite nötig. Läcker helt enkel!

Swartland är ett av de hetaste distrikten i Sydafrika och kanske hela världen. Andrea och Chris Mullineux är två av de som är med och skapar the Swartland Revolution och efter att ha provat två årgångar av deras Syrah så är jag övertygad om att de gör det mesta rätt. Mullineux Syrah 2009 (91121, 189 kronor) har en härlig balans mellan frukt och struktur. Här möts mörka bär, örter och rostad ek i en välbalanserad kompott och vinet har den där örtiga pepprigheten som man ofta förknippar med norra Rhône. Lägg till bra syror och inslag av choklad, salmiak och torkad frukt och du har en vinnare.

Kanonkop var en av egendomarna som var med och skapade det ”nya” Sydafrika. Deras Bordeauxinspirerade Paul Sauer var en föregångare och de var en av anledningarna till att bland annat jag ändrade min uppfattning om sydafrikas egen druvsort  - pinotage. Och nu har du chansen att se att det faktiskt går att lagra korsningen mellan pinot noir och cinsault (kallad ”hermitage” i Sydafrika – därav namnet pinotage). Dessutom blir vinet bättre med tiden.

Prova Kanonkop Pinotage 2001 (99287, 259 kronor) mot den åtta år yngre Kanonkop Pinotage 2009 (99286, 229 kronor) och du förstår vad jag menar. Den förra har en härlig och utvecklad smak av mogen frukt, läder, örter och fat medan den senare domineras av eksmakerna i nuläget. Okej – det är inga eleganta viner men de är häftiga och egensinniga. Missa inte heller Kanonkops lite elegantare och stramare Kanonkop Cabernet Sauvignon 2008 (99285, 229 kronor) och Kanonkop Paul Sauer 2008 (99284, 279 kronor). Lite senare i vår möter du dessutom mannen som gjorde 2001an här i Uppkorkat – Beyers Truter som nu gör sina egna viner på Beyerskloof.

Och skulle du ha en 500 kronor över så får du inte heller missa Eben Sadies Columella 2009 (91120, 560 kronor) – ett av de tio bästa vinerna (kanske det bästa?) i Sydafrika. Sadie har gjort vinet i ett decennium från några riktigt häftiga vingårdar. Det är resultatet av hans sökande efter perfektion. Från ett metodiskt urval i vingården – det här vinet har ungefär 75 procent syrah, 23 procent mourvèdre och 2 procent grenache i sig. Det ligger både på gamla och nya fat och uppvisar en enastående komplexitet. Här finns mörka och röda bär, här finns fat, peppar och kryddor. Det har tuffas syror men lyckas samtidigt vara nästan lite saftigt i stilen och eftersmaken är enorm. I dagsläget är det alldels för ungt – men glöm bort det i fem år så har du en oförglömlig upplevelse.

Låt oss fortsätta med de vita vinerna och gå över till Tyskland. För ungefär ett år sedan hajpade jag vinerna från Willi Schaefer i Mosel. Och de är inte så konstigt eftersom de är lysande. Problemet är bara att de är så läckra när de är unga att man dricker dem på tok för tidigt! Så göm undan Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett 2010 (99011, 169 kronor) och Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2010 (90560, 265 kronor).

Den första har en halvtorr mycket frisk smak med inslag av citrus, persika och mineral. Än så länge är den ung och blommig i stilen med den där läckra långa finishen. Den senare har mer hounung, citrus och mer av den där ståliga mineraltonen och långa och löjligt fokuserad eftersmaken som bara riesling har. Missa inte heller Keller Riesling QbA Trocken 2010 (90671, 149 kronor) och Keller Riesling von der Fels 2010 (90665, 239 kronor) som båda är lite torrare och tyngre i stilen. Eller Reichsgraf von Kesselstatt Scharzhofberger Riesling Auslese (375 ml) 1999 (90585, 54 kronor) som har mer mognad och därmed också mer av de klassiska petroleumtonerna i doft och smak!

Gillar du Bourgogne och Chablis så är mars en bra månad. Personligen gillar jag ofta de lite friskare och lättare premier cru-vinerna framför de lite tyngre och högre klassade grand cru-lägena. Som Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2008 (95106, 259 kronor) och Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2008 (91117, 259 kronor) som båda är så där lite friska, hårda och rökiga i stilen. Den förra har en doft och smak som påminner om krut blandat med fräsch och härlig frukt (citrus och lime). Den andra sätter frukten före röken och här känns också en liten touch av ek. Chablis Grand Cru Bougros 2008 (95019, 459 kronor) är mer rostad och smörig i smaken men också den riktigt bra. Alla har producenten William Fèvre om avsaändare.

Annars är nog min vita Bourgogne favorit Puligny och Chassagne Montrachet. Vinerna från de byarnas bästa lägen kombinerar ofta Chablis friska krutrök med Meursaults smöriga och lite tyngre ektoner. Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains 2009 (90236, 339 kronor) är ett bra exempel med sina smaker av tropisk frukt, mineral, rök, rostad ek och smör. Här finns lager på lager med läcker frukt och en lång nötig och rostad avslutning.

Slutligen – förra månaden släpptes Anselmis lysande Soave La Frosca. Och den här månaden släpps en annan klassiker som utmanar om första platsen i morådet. Det är Pieropans La Rocca 2009 (95063, 219 kronor) som har en bredare fruktprofil än de flesta viner som jag har nämnt här ovan. Vinet är smakrikt med en nästan lite bränd ton och med inslag av rejält mogen frukt! Eftersmaken har nästan en ton av botrytis och jag anar lite ek.

Över till de röda. Månadens överraskning står Markus Schneider för – en för mig hittills okänd producent men som verkar vara värd att hålla ögonen på. Deras M Spätburgunder Schneider 2009 (99204, 199 kronor) har en lätt till medelfyllig rejält bärig smak med inslag av örter, rostad ek och kaffe. Här finns också rejält med syror och en lång lite nötig finish.

Ännu bättre är Black Print Schneider 2010 (99205, 159 kronor) som är gjort på en ohelig allians av  st laurent, cabernet sauvignon, syrah, cabernet mitos, merlot och cabernet dorsa. Smaken är så långt ifrån nidbilden av ett tyskt rödvin som du kan komma. Här finns massor av mörka bär, fat, syror och tuffa tanniner. Eftersmaken är lång och lite besk. Det är en häftig upplevelse – men är den typsik för sitt ursprung?

Gillar du tuffa rödviner så ska du förstås inte missa Château de la Negly La Falaise 2009 (90520, 209 kronor) från södra Frankrike och Coteaux du Languedoc.  Det här vinet skvallrar verkligen om sitt ursprung med sin peppriga kryddiga smak av besk mörk frukt, ek och örter.

Det gör också Guigals Châteauneuf-du-Pape 2006 (95097, 279 kronor) som brukar vara riktigt bra och det är 06an också: Eldig, koncentrerad med röda bär, torkad frukt, tobak och kryddor. Samma smakpalett som du hittar hos Châteauneuf-du-Pape Domaine Pierre Usseglio 2009 (98036, 299 kronor) i en lite yngre och råare tappning.

Och tuffast av de alla är förstås nebbiolo i Piemonte. För mig har Pio Cesares viner en särskild plats i hjärtat eftersom det var från den firman som jag provade mina första riktigt imponerande nebbioloviner.  Deras Barolo Pio Cesare 2007 (99191, 399 kronor) är snäppet bättre än Barbaresco Pio Cesare 2007 (99203, 399 kronor) – men det kan förstås skifta från dag till dag. Båda är stora och mycket sträva viner med röda bär, torkad frukt, läder, tobak och rosor. Koncentrationen är enastående och längden i eftersmaken är enorm – men också lite smärtsam. Snacka om häftig upplevelse.

Här hittar du tabellen med alla de exklusiva vinerna!

Tycker du att vinerna i den här aritkeln är för dyra? Kolla in vårlanseringen istället!

2007orna och årgång 2009 i södra Rhòne har gjort många lyriska. Men om man bara fokuserar på de riktigt stora årgångarna riskerar man att missa riktigt bra viner.

2006 var inte alls lika hajpad – men det är en undervärderad årgång som enligt många är mer öppen och lättare att ta till sig än till exempel den koncentrerade föregångaren 2005.

Bosquet des Papes har varit en av mina favoritegendomar de senaste åren och man gör i dag flera olika cuvéer. Deras ”vanliga” Tradition görs på mestadels grenache (upp emot 75 procent) och sedan mindre mängder av syrah, mourvèdre, vaccarése, cuonoise och cinsault. Och 2006an är extremt drickbar just nu!

Färgen är röd med en lätt dragning åt orange.
Vinet har en stor saftig doft med inslag av kryddor, sötlakrits och peppar. Jag hittar också torkad frukt, karamelliserat socker, läder och röda bär.
Smaken är medelfyllig och intensiv med inslag av röda bär, sötlakrits, kryddor, peppar och en nästan lite bitter umamiton med touch av tobak och nötkött. Syrorna är runda och inlindade i frukten och eftersmaken är lång och välbalanserad.

Det är en bra blandning på de röda fynden i december. Italien, USA, Australien och Spanien finns alla representerade med bra fynd. Och har du gott om pengar så köp på dig och lagra. För här finns rejält med lagringspotential!

Vinerna från Montefalco i Umbrien brukade vara rejält hårda och sträva i stilen. Man brukade säga att de hade potential – men i ärlighetens namn var vinerna oftare mer intressanta än goda.

Det här håller på att ändra sig vilket Montefalco Rosso 2009 (90490, 119 kronor) från uppmärksammade Arnaldo Caprai är ett bra exempel på. Det här är ”lillebror” till områdets prestigevin Sagrantino di Montefalco (som görs på 100 procent Sagrantin)o och är en blandning på 70 procent sangiovese och 15 procent vardera av sagrantino och merlot. Vinet har en lite robust och gammaldags stil men en bra koncentrerad frukt och bärsmak med inslag av torkad frukt och örter. Inledningen är lite syrlig och stram men eftersmaken är välbalanserat och harmonisk.

Spanska Priorat är ett annat spännande distrikt med högst personliga viner. Och Gran Clos 2003 (90068, 149 kronor) är ett ovanligt prisvärt alternativ som dessutom har lite extra lagring på nacken. Druvsammansättningen är den för området typiska grenache, carignan och cabernet. Och smaken är också typisk. Eldig och koncentrerad med smak av röda bär, tobak, örter och fat. Eftersmaken är välbalanserad med runda syror.Som omväxling är det skönt med ett moget vin som inte kommer från Rioja!

Över till Frankrike och Châteuneuf-du-Pape och ännu en lysande 2009a. Châteauneuf-du-Pape Tradition 2009 (90487, 249 kronor) från Mas de Boislauzon har all den där kraften och karaktärsfullheten som är årgångens kännetecken. Återigen är det grenache som står för ryggraden (tillsammans med mindre mängder mourvèdre och syrah). Och det här är inget vin för den klene – nej vi möts av en fyllig och koncentrerad smak av röda bär, choklad, nötter, örter och trä. Vinet är eldigt och massivt men de rejäla syrorna är inlindade i mjuk frukt.

Cuvée du Quet 2009 (90489, 479 kronor) från samma producent och från 80-åriga stockar med grenache är förstås ännu bättre. Men då är priset också ett annat.

En annan favorit, den här gången från norra Rhône, är Delas extremt prisvärda Hermitage Marquise de la Tourette 2008 (99013, 269 kronor). Det här är ett vin som kommer från tre olika vingårdar i Hermitage och får mellan 14 och 16 månader på 1 till 3 år gamla fat (en knapp tiondel är nya). 2008 var kanske inte den bästa årgången i norra Rhône men Delas har ändå fått till det med det här vinet. Smaken är inte lika ”in your face” som Châteauneuf-du-Papevinerna ovan utan mer medelfyllig och lite syrlig med röda bär och inslag av tobak, peppar, läder och småkakor (knäck/smör). Eftersmaken är stram med det där inslaget av salmiak/hostmedicin (med dragning åt viol) som jag ofta hittar i syrahvinerna från Rhône. Kan drickas nu men spara gärna i en fem år och du kommer att belönas!

Angelo Gaja behöver knappast någon introduktion och hans viner från Piemonte är moderna klassiker. Nya årgången av Sito Moresco 2009 (90506, 289 kronor), hans nyskapande blandning av nebbiolo, merlot och cabernet sauvignon, är lysande med sin sträva och koncentrerade smak av mörka bär, torkad frukt, läder och ek. Längden är förstås suverän och vinet kan lätt lagras i 5-10 år för den som har tålamod.

Och Barolo Dagromis 2006 (90506, 425 kronor) som kombinerar nebbiolodruvor från två olika kommuner (La Morra och Serralunga) är enastående. Fyllig, superkoncentrerad med röda bär, torkad frukt, läder, tobak, kryddor och fat. Och trots att det är supersträvt så har det Gajas fruktiga/bäriga och moderna signatur.

Renato Ratti är en annan kultförklarad vinfirma i Piemonte och i december släpps inte mindre än tre vingårdsbarolo från Ratti och alla från den fantastiska årgången 2007. Bäst är Barolo Rocche 2007 (90485, 593 kronor) och Barolo Marcenasco 2007 (90505, 343 kronor) som båda är massiva viner. Supersträva och extremt svårtillgängliga i nuläget javisst – men också med lager på lager av frukt, kryddor och inslag av läder, rosor och kryddor. Den senare är något mer lättillgänglig i en mer fruktdriven stil. Och gillar du nebbiolo så missa inte heller Azelias Barolo 2006 (909384, 315 kronor) till ett något mer humant pris!

Slutligen två Nya Världen viner. Coonawarra i South Australia har potential att göra fantastisk cabernet sauvignon. Av någon anledning har vinerna lite kommit i skymundan och inte realiserat sin fulla potential under de senaste åren (enligt MW Justin Knock beror det på att man gav sig på vansinniga experiment med så kallad ”minimal pruning” under 1980-talet).

Hur bra vinerna kan bli – ja det är Yalumba The Menzies Cabernet Sauvignon 2005 (90543, 295 kronor) ett bra svar på. Det här är något helt annat än de italiensk vinerna ovan. Det här vinet är fruktdrivet och bjuder på en mogen mörk svartavinbärsmättad smak med inslag av mynta och eucalyptus och ek. Eftersmaken är lång och trots de fortfarande ganska tuffa syrorna känns det mjukt i jämförelse med nebbiolovinerna från Piemonte.

Au Bon Climat Knox Alexander Pinot Noir 2008 (90174, 391 kronor) är ett annat Nya Världen-vin från en suverän producent. Den här gången från Au Bon Climat och vinet kommer från Santa Maria Valley i Kalifornien. Det här är precis vad du behöver när du tröttnat på all överprissatt Bourgogne som bara lämnar dig oberörd. Visst vinet har ett rätt högt pris – men i jämförelse med många Bourgogneviner så får du mycket för pengarna. Smaken är intensiv med den där nerviga smaken av röda bär, trä, örter och svamp. Bra syror och bra längd i eftersmaken. Vilken månad!

Så lite tid och så lite pengar. Och så mycket bra viner att testa och köpa. Det är riktigt kul och lite annorlunda nyhetssläpp som når hyllorna idag tisdag. Och efter vårlanseringen är det åter dags för lite dyrare viner från Spanien, Italien, Sydamerika, Tyskland och Frankrike.

Här hittar du mina favoriter. Hela tabellen med alla provade viner hittar du här! Men kolla också månadens mest prisvärda här!

Nya världen

Låt oss börja i Nya Världen och med druvsorten syrah. Syrah har sin egen speciella stil i både Frankrike och Australien. Men viner gjorda på den här tjockskaliga, bäriga och pepprigt sträva druvsorten kan anta en mängd olika former – och särskilt i Nya Världen. Här är två fantastiska exempel som är lite av en mix av de Rhône och Barossa Valley.

Antu Ninquén Syrah 2008 (92025, 149 kronor) från chilenska Viña MontGras är gjort på 100 procent syrah från Colchagua och har lagrats 18 månader på franska och amerikanska fat varav hälften var nya. Färgen är mörkt blåröd opak. I doften finns mörka bär (svarta vinbärssaft) och lite sylt. Smaken är fyllig, koncentrerad med inslag av mörka bär (björnbär och svarta vinbär) örter, fat och tobak. Eftersmaken är sträv och maffig. Drick nu eller lagra i upp till 5 år! Till vilt och smakrika kötträtter.

Ojai Santa Barbara Syrah 2007 (99629, 259 kronor) är från USA och Santa Barbara strax norr om Los Angeles. The Ojai Vineyard har specialiserat sig på Bourgogne och Rhôneinspirerade viner. Det här vinet är gjort på 85 procent syrah, 10 procent grenache och 5 procent mourvèdre. Vinet har lagrast 16 månader på franska ekfat varav 20 procent var nya. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Doften känns fortfarande lite knuten med inslag av rök, mörka bär och örter. Smaken är mer uttrycksfull och fyllig med en bitter ton av mosade bär, örter, bränt gummi och tobak. Ett kryddigt bärigt och lite pepprigt vin som smakar både Rhône och Nya Världen. Drick nu eller spara något år till vilt och smakrika kötträtter.

Låt oss fortsätta i Sydamerika och den här gången med malbec! Och är du fan av druvsorten så bör du inte missa de här två vinerna från Bodegas Riglos båda från Mendoza i Argentina.

FLD Riglos Gran Malbec 2008 (94592, 199 kronor). FLD är namnet på vingården och står för Finca Las Divas men det är inget divigt över vinet. Nej har snackar vi rättfram fruktkoncentration (det känns som att man skulle kunna ”ställa” en sked i glaset): fylligt, eldigt och superkoncentrerat med mörka bär, örter, fat och en lång komplex eftersmak. 100 procent malbec och 20 månader på fransk ek. Gillar du amarone och vill pröva något nytt? Leta inte längre!

FLD Riglos Gran Corte 2008 (94591, 279 kronor). Firmans prestigevin och ännu mer koncentration. 50 procent malbec, 20 procent cabernet sauvignon och 10 procent cabernet franc som fått runt 22 månader på fat. Vinet är svart i färgen och har en ung knuten doft av mörka bär, örter, knäck och grädde. Smaken är fyllig och packad med mörka bär, örter, choklad, vanilj, grädde och tobak. Men det lyckas ändå hålla en balans mellan frukten och de inlindade syrorna. Det här är ett stort vin som kan lagras i några år!

Södra Frankrike och Rhône!

Vacqueyras Le Clos 2009 (99578, 199 kronor). MonTirus började anamma organiska/ekologiska metoder 1986 och tio år senare gick man över till ett biodynamiskt jordbruk. Det här vinet kommer från 8,5 hektar och är gjort på 50 procent grenache och 50 procent syrah. 31 hl/ha i skördeuttag (35 är högsta tillåtna) har gett ett mörkt och ogenomträngligt blårött vin med en doft av kryddor och mosade bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en intensiv lite bitter smak av mosade bär, vitpeppar, örter och plommon. Bra lite tuggbar avslutning med sträva syror! Drick nu eller lagra upp emot en 5-8 år.

Clos Saint Jean 2008 (99913, 299 kronor). 2007an var fantastisk och tydligen tillhör Clos Saint Jean de egendomar Châteaneuf-du-Pape som lyckades under den svåra och regniga årgången 2008. Det här är ett fantastiskt vin med en lite bitter och fyllig smak av torkad frukt, kryddor, choklad och örter. Här finna även inslag av nötkött och tobak. Vinet har en lång och välbalanserad eftersmak med inlindade tanniner. 75% grenache, 15% syrah, 4% mouvedre, 3% cinsault, 2% vaccarese och 1% muscardine samt ett så lågt skördeuttag som 25 hl/ha. Kan lagras 3-7 år.

Hermitage Marquise de la Tourette 2007 (99542, 298 kronor). Ett av mina favoritviner från Delas. 100 procent syrah från 10 hektar. Vinet har lagrats 14-16 månader på ett till tre år gamla fat. I dag känns 2007an lite knuten men den kommer att utvecklas – var så säker! Just nu är den lite knuten i både doft och smak. Här finna mörka bär, kakao, kryddor, peppar och en lång lite omogen eftersmak. Ge det 5-10 år i källaren!

La Forge 2007 (90245, 389 kronor). Jag vet att det är dyrt för ett vin som kommer från Corbières och första gången jag provade det i mitten av 00-talet så var det hundra kronor billigare. Men det här är Gérard Bertrands prestigevin och ett bevis på vad man kan göra med den oansenliga carignan från gamla stockar. Vinet är en blandning av 50 procent carignan från 100-åriga rankor och 50 procent syrah. Vinet har fått 15 månader på ny ek och det har en fyllig, sträv och koncentrerad smak av björnbär, mynta, tobak och fat. Det har en nästan enorm längd och trots att det är ungt och strävt så är garvsyran inlindad i förförisk frukt. Det kan lätt lagras i 10 år. Wow!

Louis Jadots Beaune Premier Cru 1999 (99599, 155 kronor). Från fruktbomberna till lite mer nyanserade och eleganta viner. Och nu snackar vi om något så ovanligt som mogen Bourgogne till ett hyfsat pris.  Det här är ett måste om du vill uppleva pinot noir med mognad. Smaken är nyanserad med inslag av röda bär, kaffe, stall och kryddor. Här är det inte kraft som dominerar. Istället möts vi av komplexa mognadstoner och en lång komplex eftersmak. Missa inte heller Pommard 1er Cru Clos de Verger 2008 (90243, 279 kronor) om du vill ha mer ung kryddig pinotfrukt. Drick nu!

Italien

Nebbiolo d’Alba Ochetti 2008 (95315, 169 kronor). Renato Ratti tillhör Piemontes topproducenter det här vinet kommer från vingården Ochetti i Roero. Det här är klassisk nebbiolo med en lite parfymerad doft av tobak, torkade blommor, torkad frukt, örter och knäck. Smaken är koncentrerad och sträv med toner av torkad frukt, örter (salvia), fat och tobak. Supersträvt och superhäftigt helt enkelt! Lagra i 2-5 år.

Paitin Langhe 2006 (90061, 189 kronor). En blandning av 50/50 nebbiolo och barbera som fått 12 månader på fransk ek. Det här är ett vin som luktar mörka bär och häst. Smaken är ung, stram och sträv med inslag av mörka bär, örter, fat och choklad. Det här är ett vin för dig som gillar garvsyra – eftersmaken är nästan smärtsam! Bör kunna lagras i några år.

För mer Italien – se månadens bästa och mest prisvärda röda!

Spanien

Mirto Ramón Bilbao 2006 (92021, 319 kronor). Ramón Bilbao är en klassiska bodega i Rioja och det här är deras prestigevin. 100 procent tempranillo som lagrats i 24 månader på ny fransk ek. Det här är modern Rioja när den är som bäst. Ett mörkt blårött vin med doft af kaffe, rostade fat och mörka bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en bra intensitet och inslag av mörka bär, kryddor och fat. Bra syror som är inlindad i en mörk frukt och en eftersmak av choklad och tobak. Lagra i upp till 5 år!

Altanza Seleccion Especial Reserva 2001 (90175, 319 kronor). Vill du istället ha en mogen oldschool Rioja – prova Bodegas Altanzas Seleccion Especial. Också här snackar vi 100 procent tempranillo och 24 månader på fransk ek. Men det här vinet har en mer klassisk orangeröd färg och en mogen doft av torkad frukt, trä och kryddor. Smaken är koncentrerad med mogen frukt, kryddor, tobak och örter. Här finns också inslag av nötter och något bränt. Drick nu!

Carmelo Rodero Reserva 2005 (92029, 298 kronor). Fram till 1990 levererade Bodegas Rodero druvor till Spaniens då dyraste och kanske bästa vin – Vega Sicilia. Nu gör man själv traditionella Ribera del Dueroviner av mycket hög kvalitet. 90 procent tempranillo och 10 procent cabernet sauvignon som fått 20 månader på fransk ek. Det här är ett fantastiskt vin med en mörk röd färg och doft av kryddor, tobak, örter och rostade ekfat. Smaken är fyllig, superkoncentrerad och eldig med inslag bär, fat, choklad och örter. Eftersmaken är komplex, sträv och eldig och tar aldrig slut. Kan lagras i 10 år eller mer.

Månadens mest prisvärda och bästa viner hittar du här!

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Bästa vita just nu!

Leitz Rüdesheimer Berg Rottland 2009 (94861, 149 kronor)

Ett lysande vin från en lysande producent och ett lysande läge. Vingården Berg Rottland i Rüdesheim är en av Rheingaus mest kända och Josef Leitz är en familjefirma som länge tillhört områdets bästa. Under ledningen av Johannes Leitz har Weingut J Leitz gått från klarhet. Från att bara ha ägt knappt 3 hektar vid mitten av 1980-talet har man nu närmare 40 hektar i flera av de bästa lägena. Och vinerna är fantastiska. Just det här vinet är ett smärtsamt ungt vin med frisk koncentrerad smak av citrus, mineral och petroleum. Kan drickas nu men har du möjlighet så göm undan det i ett par år och du kommer att få en härlig vinuppelvelse!

Bästa röda just nu!

Domaine des Chanssaud Châteauneuf-du-Pape 2007 (94722, 217 kronor)

Ännu en fantastisk 07 från Châteauneuf (behöver jag säga något annat?). 86 procent grenache, 8 procent syrah, 5 procent mourvèdre och 1 procent cinsault från stockar med en genomsnittlig ålder på 60 år. Vinet är fylligt och superkoncentrerat med smaker av röda bär, tobak och örter. Här finns mynta och torkad frukt och en fantastisk längd i eftersmaken.

När Systembolaget lanserar novembernyheterna nu på måndag är det viner i världsklass som gäller. Billigaste vinet kostar 149 kronor men kvaliteten är mycket hög. Topparna kommer från så vitt skilda ställen Bourgogne, Rhône, Alsace, Champagne, USA, Australien, Spanien och Italien.

Här finns bara plats för att skriva om ett fåtal men du hittar alla de bästa köpen i tabellen här i bloggen. Och det blir fler inlägg om nyheterna här i Uppkorkat den närmaste tiden. Men se upp nästan alla vinerna kommer i begränsad mängd.

Gillar du pinot noir i det absoluta toppskiktet så lär du inte bli besviken. Bäst valuta för pengarna får du av argentinska Mariflor Pinot Noir 2007 (98283, 199 kronor) och amerikanska Cambria Julia’s Vineyard Pinot Noir 2006 (94603, 229 kronor). Båda två är dessutom utmärkta mytkrossare. De visar att det går att göra fantastisk pinot utanför Bourgogne!

Den förstnämnda kommer från Mendoza och en del av vingården Miraflor som planterades med pinot noir (4 hektar) så sent som 2002. Miraflor står även bakom den mer kända Clos de los Siete som funnits på bolaget. Det är en av världens mest kända vinmakare, Michel Rolland, som ligger bakom vinet. Det har fått 14 månader på franska ekfat och har också Rollands lite typiska stil med en intensiv smak av röda bär, mynta fat och vanilj. Inget för den som inte gillar fruktdrivna viner men är du ett fan av Nya Världen så tveka inte!

Cambria Julia’s Vineyard kommer från Santa Maria Valley, som ligger mellan Paso Robles och Santa Barbara, och tillhör de svalaste distrikten i Kalifornien – något som pinot noir gillar. Det här vinet är mer klassiskt i stilen med doft och smak av röda bär, svamp och nötter. Eftersmaken är lång och läcker och inte alls lika tung som Miraflor. Så vill du ha ett alternativ till Bourgogne – leta inte längre!

På tal om Bourgogne så finns distriktet representerat med bland andra Louis Jadot, Louis Latour och Camille Giroud. De två första välbekanta namn för kännarna men Camille Giroud är en ny bekantskap för mig. Bakom namnet står en gammal handelsfirma som var nära att gå bankrutt i början av 2000-talet. In kom nya amerikanska ägare och nya pengar samt en ung vinmakare vid namn David Croix (som också har en egen vinfirma – Domaine des Croix). Sedan dess är ryktet stadigt på väg uppåt.

Maison Camille Giroud har inte mindre än fyra viner med i lanseringen och alla har en mer eller mindre utpräglad ton av rostade ekfat (även om de tydligen är försiktiga med ny ek). Bäst av dessa är Gevrey Chambertin Les Crais 2008 (94703, 325 kronor) som har en medelfyllig koncentrerad smak av röd kryddig frukt, träfat och med inslag av nötter, svamp och kaffe.

Louis Jadots Pommard Epenots Premier Cru 2008 (94593, 299 kronor) är inte det minsta sämre. Även det här vinet har den där kryddiga pinot-tonen som många letar efter. Återigen finns här inslag av svamp, kaffe och röda bär i en sagolik kombination och koncentrationen i eftersmaken är enastående. Missa inte heller Latours Corton Grand Cru 2000 (94709, 395 kronor) som är åtta år äldre och har naturligt nog en ännu rundare och mer mogen smak. Här finns plommon, träfat och svamp och eftersmaken är sammetsaktig och lysande.

Brukar du läsa den här spalten så vet du att det i vinsammanhang inte kan bli så mycket bättre än inte årgång 2007 i södra Rhône. På måndag är det dags igen – fem nya fantastiska viner från Châteaunuef-du-Pape landar hos bolaget. Tre av favoriterna är Clos de L’Oratoire des Papes 2007 (90069, 299 kronor), Domaine du Grand Tinel 2007 (94533, 219 kronor) och Domaine du Grand Tinel Alexis Establet 2007 (94500, 319 kronor) som alla kommer packade med fylliga fruktsmaker av röda och mörka bär, örter, torkad frukt och tobak. Det här är viner som måste upplevas – smakrikedom, finess, balans och fyllighet i ett och samma paket. De två sistnämnda och månadens röda fynd (som du hittar här!) kommer dessutom från samma producent: Vignobles Elie Jeune. Missa inte heller Domaine de Saint Paul Cuvée Jumille 2007 (94530, 299 kronor) från samma producent.

Slutligen – om du gillar champagne så ska du inte missa Pol Roger Brut Vintage 2000 (94826, 428 kronor) och Pol Roger Blanc de Blancs 1999 (94825, 515 kronor). Jag vet att det är mycket pengar – men i kvalitet står de här vinerna upp mot viner som är dubbelt så dyra. Du får dessutom den där ovärderliga mognadstonen som all champagne borde ha. Brut Vintage är fortfarande frisk och koncentrerad med inslag av citrus, smör, rostat bröd och kakao. Och eftersmaken är lång och komplex. I Blanc de Blancsvinet finns toner av fruktpastiller, choklad, nötter, grape och rostat bröd. Den stannar kvar i munnen i en evighet – Vive la Fance!

Sommaren var fylld av många härliga vinupplevelser och en av dessa kom inte oväntat under ett besök i Åkersberga. Själv hade jag tagit med mig en flaska av Philippe Gimels fantastiska Saint Jean du Barroux nr 5 2006 som vi pitchade mot Domaine Calvet-Thunevins Hugo – ett modernt kultvin. Och vilken match det blev!

Domaine Thunevin-Calvet startade som ett samarbete mellan Jean Luc Thunevin och Jean-Roger Calvet så sent som 2001. Den förre är känd som en av de mest inflytelserika ”garagisterna” i Bordeaux. Thunevin var inte först men det han gjorde med Château Valandraud blev lite av standarden för garagerörelsen som svepte över den högra stranden av Gironde under 1990-talet. Superkoncentrerade viner från okända eller speciellt utvalda jordplättar i St Emilion och Pomerol – gjorda med extremt låga skördeuttag och som fick massor av ny ek och extra lång urlakning för att få ut så mycket extrakt som möjligt.

Jean-Roger Calvet är kanske inte lika känd men också han har en gedigen bakgrund som vinodlare från familjen Calvet i Maury i södra Frankrike. Det var när Jean-Roger tog över familjens egendom med ambitionen att göra storartad grenache à la Châteauneuf-du-Pape som äventyret började.

Tillsammans har de skapat en egendom på omkring 65 ha och man gör flera olika viner – bland dem den massiva Hugo – en Côtes du Roussillon (ja - Côtes du Roussillon är hett!) som består av 60 procent grenache, 30 procent carignan och 10 procent syrah. Skördeuttaget är lågt (20 hl/ha) och vinet får normalt en 18 månader på ny ek. Produktionen är på blygsamma 5000 flaskor och vinet buteljeras ofiltrerat.

Hugo är alltså ett vin som är gjort i en lite nya världen inspirerad stil och därför var det extra kul att prova den mot Philippe Gimels Saint Jean du Barroux nr 5 som är lite mer oldschool. Även SJB nr 5 är gjord med på i huvudsak grenache (85 procent + 15 procent syrah) och skördeuttaget är ännu lägre än för Hugo (15 hl/ha). 5an har dessutom inte sett skymten av ek.

Så hur gick matchen? Allt är förstås en fråga om smak. Personligen har jag en förkärlek för mer klassiska smaker där man tydligt känner var vinet kommer från (terroir) men båda vinerna är fantastiska.
Smaknoteringarna följer här:

Domaine Calvet-Thunevin Hugo 2003
Mörk blåröd opak färg.
Stor doft av mörka bär (björnbär, svartavinbär…), fat och mynta. Nästan portvinsaktig i stilen.
Superkoncentrerad fyllig smak av mörka bär, fat och choklad. Lång koncentrerad eftersmak. Helt klart nya världen inspirerad men det hade varit omöjligt att säga var vinet kom från i en blindprovning.
4,5/5p

Saint Jean du Barroux nr 5 2006
Röd färg med blå kant.
Stor sammansatt doft som växer i glaset. Här finns röda och mörka bär, örter, tobak och nötkött.
Medelfyllig till fyllig koncentrerad smak av röda bär, örter och tobak. Lång komplex och intensiv eftersmak med välintegrerade tanniner. Mer oldschool och utan skymten av ny ek och med en klar känsla av terroir!
4,5+/5p

Det blev väldigt mycket syrah/shiraz i förra bloggposten (och i papperstidningen) om nyheterna i september. Tyvärr fanns det inte plats för alla fantastiska och spännande viner – men här i Uppkorkat gör det ju ingenting. Vi kör bara vidare och den här gången med lite mer fokus på Frankrike och Italien. De vita fynden kommer i ett senare blogginlägg.

Gillar du Piemonte och druvsorterna barbera eller nebbiolo – missa i så fall inte de här höjdarna. Barbera d’Alba Franco Molino 2007 (94431, 125 kronor) och Barolo Marcenasco 2006 (94496, 343 kronor). Den första representerar områdets lite mer tillgängliga sida med en lite funkig doft (dvs. inte helt ren) av trä, bär och örter och en smak som blandar röda coh mörka bär med fat och örter. Och tillgänglig och tillgänglig! Den långa eftersmaken är stram och sträv – och alltså inget för mesar! Barolon är förstås ännu strävare och kärvare. Doften är härlig med inslag av kakao, läder, torkad frukt, tobak och örter. Smaken medelfyllig och superkoncentrerad med inslag av rosor, torkad frukt, örter och fat. Ett måste för alla som gillar stilen – men vill du ha mjuka viner är detta inget för dig!

Södra Frankrike är hett – ja både i bokstavlig och mer bildlig betydelse. Jag vet att jag tjatar om det – men det är få andra områden som på samma sätt kombinerar solmogen frukt med en lite stramare och mineralig smakrikedom. Ta Ventoux - ett område som för inte så länge sedan inte producerade något vin värt att notera (åtminstone inte något som nådde utanför Frankrike). Idag håller några egendomar på att sätta Ventoux på kartan. Distriktet fantastiska förutsättningar (kolla in mina artiklar om Saint Jean du Barroux här!) och jag är övertygad om att vi kommer att dricka mer och mer viner från Ventoux.

Mount Ventoux

Château Pesquié Quintessence 2007 (94495, 169 kronor) är ett lysande exempel på vad Ventoux kan erbjuda. Egendomen har upprepade gånger fått höga poäng av vingurun Robert Parker och det är lätt att förstå varför. 80 syrah (syrah igen alltså!) och 20 procent grenache (från stockar som är över 50 år gamla) som vuxit på en höjd av 230-250 meter har gett ett vin som är koncentrerat rökig i smaken med inslag av mörka bär, kött, örter och fat. Stramt och strävt – men rundare än till exempel en Barolo eftersom syrorna backas upp av en rund och härlig smak.

Faugères heter en liten appellation (ursprungbetecknat område) i Coteaux du Languedoc i departementet Herault. Familjen Barral på Domaine Leon Barral har 20 hektar vinodlingar med mycket gamla stockar. Domaine Leon Barral Jadis 2007 (94481, 234 kronor) är gjort på 40-60-åriga vinstockar och bladningen består av 50% carignan, 40% syrah och 10% grenache. Det har gett ett tätt och fylligt vin med en fantastisk koncentration. Mörka bär möter fat, örter, tobak och nötkött. Eftersmaken är låååång och läcker.

Gamla vinstockar hos Leon Barral

Vi fortsätter i söder. Rhône ligger Uppkorkat varmt om hjärtat – och nu kommer fler suveräna viner från södra Rhöne och årgång 2007. Gigondas är ett av distrikten som håller på att gå från anonymitet till ett av världens mest intressanta. Firman Montirius har sitt säte i Sarrians mitt emellan Châteauneuf och Gigondas. Mna gör viner från både Gigondas och Vacqueyras och också här från gamla stockar och enligt biodynamiska principer. Deras Gigondas Montirius Terre des Aînés 2007 (94483, 227 kronor) är gjort på 80 procent grenache och 20 procent mourvèdre. Avkastningen har varit mycket låga 31 hl/ha och druvorna har avstjälkats före jäsningen och vinet har inte fått någon som helst lagring på ek. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av bär, rök, örter och nötter. Koncentrationen är lysande och eftersmaken lång med välintegrerade syror.

Och så avslutningsvis över till Chateauneuf-du-Pape. Domaine de Villeneuve Vieilles Vignes 2007 (94476, 338 kronor) kommer som namnet antyder från Domaine de Villeneuve – en liten (8,5 ha) biodynamisk egendom som egentligen bara gör ett par till tre viner. Det här vinet kommer från mycket gamla vinstockar (därav Vielles Vignes) och ett extremt lågt skördeuttag och är gjort på 70% grenache, 16% mourvedre, 8% syrah, 4% cinsault och 2% clairette.

Det här är ett på alla sätt stort vin med en rund fruktig fyllig smak av röda och mörka bär. Jag hittar inslag av salmiak, kött, fat, örter och blutsaft. Eftersmaken är enorm och eldig med mogna frukttoner, tobak, plommmon och örter. Vilket vin!

Sommaren är inte över men efter lanseringsfria juli släpper bolaget nu ett gäng exklusiva viner i augusti. Här finns inte en enda butelj under 100 kronor och jag hoppas verkligen att Systembolaget ser över sin lanseringspolicy till nästa år. För även om det är kul med dyra viner – hur många konsumenter kan eller vill betala flera hundra kronor för sina viner?

Jag har tjatat en del om årgång 2007 och Rhône både här i spalten och på bloggen. Jag brukar normalt sett inte bry mig om hajpade årgångar: 1) De brukar aldrig vara så bra som man först hävdar 2) Det kommer alltid nya ”den bästa årgången någonsin” 3) De mer normala årgångarna ger oftast viner till ett bättre och mer överkomligt pris.

Men allt detta sagt – 2007orna i Rhône är exceptionellt bra och priserna har ännu inte rasat i höjden. Så frågan är om det går att göra ett bättre vinköp 2010? Ta till exempel Côtes-du-Rhône-Villages 2007 från Mas de Boislauzon (94365, 151 kronor). Vinet har den där koncentrerade smaken som bara kan komma ur bra årgångar med mycket sol och smakar härligt av mörk frukt, örtkryddor, nötkött och salmiak med en lång eftersmak.

Men det är ändå ingenting mot komplexiteten hos Château La Nerthe 2007 (94424, 319 kronor). La Nerthe är en av Châteauneuf-du-Papes absoluta topproducenter och vinerna innehåller den klassiska blandning av grenache, mourvèdre och cinsault. Och 07an gör ingen besviken! Här finns mogen rund frukt. Här finns kraft och styrka. Här finns örter, läder, tobak och smaker av nötkött och här finns en intensitet och längd som måste upplevas för att man ska förstå vad det handlar om. Drick nu eller spara den i en 5-10 år!

Låt oss fortsätta i södra Frankrike och med ett område som väl knappast är känt för kvalitetsviner: Côtes du Roussillon-Villages. Distriktet ligger söder om Corbières mitt i vad som brukar klumpas i hop som regionen Languedoc-Roussillon. Mas de la Devèze är en ny egendom i underdistriktet Tautavel och granne med den något mer kända producenten Mas Amiel. Ägaren och vinmakaren Olivier Bernstein har på kort tid blivit något av en superkändis för de viner han gör här i söder men också för de dyra superviner han gör i Bourgogne. La Devèze 2007 (94364, 197 kronor) är ett skolboksexempel på den nya våg som gör södra Frankrike till ett av världen mest intressanta vinområden. Blandningen på grenache, syrah och carignan har gett ett vin som är mörkt i färgen och mörkt i doften med björnbär, choklad, örter och fat. Smaken är fyllig och koncentrerad med en angenämt bitter fruktsmak och en lång finish med inslag av tobak. Håll ögonen på Olivier Bernstein!

När vi ändå är inne på dyra superviner så varför inte slänga in en Brunello di Montalcino. Om det finns något vindistrikt i världen som blivit överhajpat så är det just italienska Brunello. Vinerna kan visserligen vara fantastiska men allt för ofta stöter man på trött frukt och hutlösa priser. Brunello di Montalcino Annata 2005 (94359, 299 kronor) från Ciacci Piccolomini d’Aragona är motsatsen till detta. Vinet är visserligen traditionellt i smaken med mörka körsbär, läder, tobak och örter. Men den sköna frukten sjunger i glaset. Om bara all Brunello höll samma klass!

Slutligen två fantastiska vita viner. Gillar du chardonnay så missa inte Macon-Milly-Lamartine Clos du Four 2008 (94370, 165 kronor) eller Catena Alta Chardonnay 2007 (94334, 189 kronor). Den förra smakar urtypiskt för vit bourgogne med en rökigt mineralig doft och fräscha smaker av citrus, smör, mineral och tropisk frukt. Den senare har en mer kraftfull nya världen-stil med smör, fat och tropisk frukt.

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Slänger in en liten smaknotering på ännu en 2007a från södra Rhône som legat och skräpat som utkast här i bloggen. Den här gången gäller det Roger Sabons Châteauneuf-du-Pape Les Olivets 2007 (95830, 270 kronor).

I skrivande stund finns ännu ett drygt dussin buteljer kvar på Hansacompagniet i Malmö – men sedan är det nog slut.

Familjen Sabon har en lång historia i Châteauneuf-du-Pape. Vingården Les Olivets omfattar 8,5 hektar med framförallt grenache och en liten mängd syrah och cinsault på en jordmån av lera, krita och de karaktäristiska runda stenar som man brukar hitta i Châteauneuf-du-Pape.

Vinerna har jäst på temperaturkontrollerade tankar och skalen har lakats ur med musten i omkring 20 dagar. Efter jäsningen har det fått vila på 40 hektoliters gamla fat i cirka 15 månader. Och resultatet?

Ett fantastiskt vin med en klar röd färg. Doften är fortfarande lite knuten med mörka bär, örter, kött, grädde och tobak samt inslag av mynta. Smaken är medelfyllig, koncentrerat örtig med inslag mörka bär, mynta, kött och tobak. Och avslutningen är förvånansvärt rund med en balanserad smak och inlindade tanniner.

Familjen Sabon plus vinmakaren i källaren.