Uppkorkat

Het, hetare, hetast!? Dagens vinare är ett riktigt intressant vin. Jag skrev upp det när det kom i maj och har provat det flera gånger sedan dess. Och det har inte blivit sämre!

Bierzo är ett hittills ganska okänt distrikt i nordvästra Spanien (Castilla y Léon). Det senaste decenniet har Bierzo och druvsorten Mencia seglat upp som ett av Spaniens hetaste områden och flera av landets ledande producenter har sökt sig hit för att göra kvalitetsviner (bland andra Alvaro Palacios via Descendientes de J Palacios)!

Och potentialen är stor. Gamla vingårdar och den karaktärsfulla duvan mencia har transformerat Bierzo från en plats i vinvärldens bakvatten till stjärnstatus på första parkett. Mencias syrliga och fruktkoncentrerade smaker kan vara lite svåra att få grepp om. Jag brukade tycka att vinerna var lite sura och flyktiga i stilen men det har ändrats rejält de senaste åren.

I dag kombinerar de bästa vinerna en grön fräschör och mineralsmaker med koncentrerade bär- och frukttoner samt och härliga tanniner. För mig påminner de lite om en korsning mellan cabernet franc och barbera (man trodde länge att mencia var identisk med cabernet franc – men dna-analyser har visat att den istället är densamma som Portugals jaen). Men priserna är relativt höga och därför är Tercer Motivo ett välkommet budgetalternativ.

Tercer Motivo Mencia 2007 (92247, 89 kronor) kommer från Bodegas Neo i Ribera del Duero. Men det här vinet är förstås 100 percent mencia från Bierzo. Den genomsnittliga ålder på stockarna är 60 år och vinet har fått 15 dagars skalmaceration och 6 månader på ekfat (60 procent fransk och 40 procent amerikansk ek).

Mörkt blåröd färg. Stor doft av mosade mörka bär, russin, mineral, ek, choklad och vanilj. Medelfyllig kryddig smak av mörka bär (björnbär och plommon), torkad frukt, örter, ek och vanilj. Vinet har mencias karaktäristiska lite hårda syrliga toner med tuffa syror (garv- och vinsyror). Men kärvheten är inlindad i generös och balanserad frukt.

I dag lanseras ”sommarvinerna” på bolaget. Och det är ett gäng riktigt prisvärda viner som landar på hyllorna. Jag har tidigare skrivit om de flesta fynden – men här är månadens bästa och mest prisvärda röda.

Du kan läsa mer om nyheterna här:

Läcker rosé, bra vitt och schyssta grillviner

Sommarvinerna och ölen – hela tabellen

Mest prisvärda röda

Tercer Motivo Mencia 2007 (92247, 89 kronor)
Spanska distriktet Bierzo är hajpat och många av Spaniens bästa vinproducenter har sökt sig dit. Det mesta av intresset handlar om druvsorten mencia (och ofta från gamla stockar) som i smaken kan påminna om både cabernet franc och barbera. Men intresset innebär också att priserna har gått upp. Därför är det extra kul att vi nu får in en mencia under 100-lappen på bolaget.
Tercer Motivo kommer från Bodegas Neo och är gjort på druvor från 60 åriga vinstockar och har fått 15 dagars skalmaceration och 6 månader på ek (60 procent franska och 40 procent amerikanska fat).
Vinet är mörkt blårött i färgen. Doften är lite knuten med mörka bär, mineraltoner och fat. Smaken är medelfyllig med en kryddig smak av mörka bär, örter och fat. Det har menciadruvans lite syrliga och strama stil men också en generös frukt! Drick nu till grillat!

Bästa röda

Lauze 2007 (95307, 125 kronor) Frankrike,
Frankrike och Domaine de Sulauze från Coteaux d’Aix-en-Provence står för månadens bästa röda vin. 80 procent cabernet sauvignon, 15 procent syrah och 5 procent mourvèdre från stockar med en genomsnittlig ålder på 40 år. Lågt skördeuttag på 25 hl/ha. Lång urlakning – 6 veckor – och 18 månader på stora fat. Därefter 12 månaders lagring på flaska.
Detta har gett ett mörkt rött vin med en härlig doft av ladugård, mörka bär, trä/fat och örter. Smaken är medelfyllig och stram med en lite bitter och kryddig smak av mörka bär och korinter. Inslag av fat och cederträ. Och en lång lite stram avslutning. Drick nu eller spara i upp till fem år.

Sommarkänsla har vi väl alla haft den senaste tiden. Därför känns bolagets sommarlansering helt rätt i tiden. Och riktigt bra priser är det. Äntligen en speciallansering som är värd namnet.

Låt oss börja med rosévinerna – den perferkta törstsläckaren en varm dag eller en fantastisk matchning till det mesta där rött eller vitt känns lite fel. Rosévinskonsumtionen ökar stadigt och det är kul!

Det roligaste av allt är att du för dryga 60 kronor kan köpa viner som sydafrikanska South Atlantic Rosé Shiraz 2010 (92235, 65 kronor) och franska Montregal 2010 (95415, 66 kronor). Den senare (från Provence – var annars!) är stramare, örtigare och friskare. Sydafrikanaren är rundare och mjukare med en lite saftig smak av jordgubbar. Men båda funkar både som drink och till mat (till exempel en buffé med pastasallader, bröd, kyckling etc).

Ännu bättre är chilenska Las Mulas Reserve Cabernet Sauvignon Rosé 2010 (90319, 73 kronor) från Miguel Torres. Det här är ett av Torres senaste projekt och en vingård som kör helt med organisk/ekologisk odling av druvorna. Vinet doftar gott av röda bär som hallon och vinbär. Smaken är frisk och koncentrerad med hallon, vinbär och örter. Det har också en fräsch mineralig ton av krita och en lång eftersmak. Sa någon grillat?

Marchesi Mazzeis Maremmaegendom producerar också ett lite kraftigare rosévin. Belguardo Rosé (99148, 89 kronor) var bra redan förra året och 2010 håller också hög klass. 50/50 procent av sangiovese och syrah (som fått upp till 12 timmars skalkontakt) har gett ett fräscht vin som också det smakar hallon, mineral och örter. Bra längd och balans! Och nyckeln till fräschören är förstås en låg jästemperatur – 14-16 grader.

Missa inte heller Château Ksara Sunset Rosé 2010 (92259, 89 kronor) från en av Libanons bästa vinproducenter. Cabernet franc och syrah och gjord på ungefär samma sätt som Belguardo – Sunset Rosé är lite jordigare och mineraligare i tonen men har samma friska smak av röda bär.

De vita då? Ja gillar du chardonnay så lär du inte bli besviken – för här finns en handfull riktigt bra viner – och alla från Nya Världen.

Torres (igen) Santa Digna Chardonnay 2010 (90315, 69 kronor) påminner nästan om en sauvignon blanc i fräschören. Grön frukt, krita/mineral och en lite aromatisk ton ger ett vin som både doftar och smakar sommar.

Även Tierra Alta Collection Chardonnay 2010 (90323, 70 kronor), också den från Chile, drar åt det aromatiska hållet. Det har en lite kryddig ton och smaker av ananas och lime.

Då är Intipalka Chardonnay 2010 (90320, 89 kronor) mer klassisk chardonnay i stilen. En doft av smör och tropisk frukt leder vägen till en ganska rund och smörig smak. Vinet kommer dessutom för ovanlighetens skulle från Peru.

Men är du ett riktigt fan av druvsorten så får du inte missa Elgin Vintners Chardonnay 2009 (92240, 129 kronor) från distriktet med samma namn i närheten av Kapstaden. Doften är fylld av tropisk frukt, mineral och inslag av rostade fat. Smaken är medelfyllig, fruktdriven och koncentrerad med inslag av rostad ek, nötter och mineral. Avslutningen är lång och komplex – som gjord för grillad lax i sommar.

Vill du ha kryddigare vitviner så prova Alta Gloria Torrontes 2010 (92243, 63 kronor) eller Domaine de Muret Viognier 2010 (90369, 72 kronor) – båda med en bred smak av tropisk frukt och kryddor.

Argentinska Alta Gloria står också för ett av de bästa röda fynden - Alta Gloria Malbec 2010 (92242, 63 kronor) med en ganska utvecklad smak av röda bär, torkad frukt och tobak. Girolamo Aglianico 2009 (92255, 69 kronor) är stramare och blandar torkad frukt, mörka bär, choklad och örter. Båda ger riktigt mycket vin för pengarna.

Étnico Red Blend 2009 (90314, 77 kronor) är ett annat häftigt vin – också det från Sydamerika, ekologiskt och gjort på 45% syrah, 40% merlot och 15% cabernet sauvignon (sedan kan man förstås diskutera hur ekologiskt det är att frakta det till Sverige!). Här möts vi av röda bär, torkad frukt, knäck, kryddor och tobak. Vinet har bra syror och en bra avslutning.

Det är svårt att hitta bra Chianti under hundralappen Gratena 2007 (90367, 79 kronor) men så snackar vi också en bra årgång. Gratena går i den lite oxiderade skolan med en stram koncentrerad smak av mörka körsbär, örter och med en hint av trä. Vill du stanna kvar i Italien men ha ett lite saftigare och rundare vin så pröva Paolo Leo

Alberello Vecchio Primitivo 2009 (99146, 79 kronor). Det märks att det är gjort på samma druvsort som Kaliforniens zinfandelviner – men trots at det har samma saftiga smak av bär (svarta vinbär) så är det ändå lite stramare än sina amerikanska motsvarigheter.

Slutligen så heta spanska distriktet Bierzo och Tercer Motivo Mencía 2007 (92247). Vinerna härifrån brukar kosta det dubbla  – och det är ingen garant för kvaliteten. Men det här är riktigt bra. Vinet har menciadruvans lite syrliga smak av mörka bär, kryddor och örter. Här finns också en touch av tobak och mineral. Kul med en mencia i bra prisklass!

Här hittar du tabellen med alla vinerna och ölen!

Varje dag måste vara speciell. Det är något vi journalister är tröttsamt medvetna om. Kanelbullens dag, den utrotningshotaade X:s dag etc! Och vinindustrin vill naturligtvis inte vara sämre. I dag är det tydligen världsdagen för druvsorten mencia eller jaen.

Åtminstone om man ska tro ett rykte på nätet och twitter. Och just mencia har varit rejält hajpad de senaste åren. Särskilt då vinerna från Bierzo i nordvästra Spanien. Förr brukade distriktet förknippas med lätta, saftiga och syrliga viner. Men med fokus på lägre skördeuttag från mycket gamla menciastockar håller imagen på att förändras.

Personligen tycker jag att distriktet har en hel del att bevisa. Vinerna kan ibland ha en liten obalans på fruktsyran (de flyktiga eller volatila syrorna kan smaka och dofta lite stickande). Men fler och fler producenter visar vad som går att göra med druvsorten. Ta till exempel Alvaro Palacios, mannen som satte Priorato på kartan, och som nu  är involverad i Descendientes de J Palacios som jag skrivit upp tidigare här i Uppkorkat.

Länge trodde man att mencia var släkt med cabernet franc och vinet kan påminna lite om en blandning av en barbera och just cabernet franc med rätt markerad syra och kryddig mörk frukt. DNA-tester har visat att den istället är identisk med jaen som man är vanlig i västar och mellersta Spanien och portugisiska Dão. Du hittar även jaen/mencia i spanska distrikt som Valdeorras, Ribeira Sacra och Liébana.

Och är du intresserad av Bierzo så finns det några intressanta viner på bolaget. Här är två av dem!

Petalos 2008 (909121, 139 kronor)
Från Alvaro Palacios och Descendientes de J Palacios. Alvaro Palacios köpte den här egendomen i slutet av 90-talet och döpte den efter sin avlidne far. Druvorna kommer från stockar som är mellan 40 och 90 år gamla.
Båröd färg. Doften är kryddig med inslag mörka bär, fat, läder och örter. Smaken är koncentrerad med röda och mörka bär, lakrits, örter och tobak. Inte helt olik vinerna från södra Rhône och ganska långt ifrån de flesta Bierzoviner jag provat tidigare.

Tilenus Pagos de Posada 2004 (94660, 199 kronor)
Också från Bierzo och från Bodegas Estefanía. Vinet kommer från stockar med en genomsnittlig ålder av 90 år! Lågt skördeuttag, handskörd och jäsning i rostfritt stål. Därefter 18 månader på franska ekfat.
Tät, mörk blåröd färg. Varm och lite jordig animalisk (vilt) doft av mörka bär och kryddor. Inslag av fat/trä, läder och torkad frukt.
Medelfyllig, mcyket frisk lite obalanserad smak av röda och mörka bär, läder, kryddor och trä. Bra smak-koncentration med inslag av choklad och tobak – men kanske lite kort i eftersmaken?

Vilken druvsort förtjänar en egen dag? Kommentera här nedanför!

Äntligen är det dags för årets första nyhetssläpp på bolaget. Och med monopolets lite konstiga lanseringspolicy är det lyxvinerna som är först ut. Lite senare i februari kommer en vårlansering med viner till mer överkomliga priser. Så håll koll här i Uppkorkat framöver!

Vinerna släpptes redan i tisdags – och tyvärr råkade jag bli sjuk precis då. Därför blev det bara en tabell här i bloggen. Nu kommer smaknoteringarna och förhoppningsvis finns det fortfarande flaskor kvar att köpa! ;) Tyvärr säljs de flesta endast på de gamla specialsortimentsbutikerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Så även om vinerna finns kvar måste de nog tyvärr beställas!

Hett från Spanien

Spanien är hett och distriktet Bierzo och hajpade druvsorten mencia är kanske hetast av alla. Förr brukade distriktet förknippas med lätta, saftiga och syrliga viner. Men med fokus på lägre skördeuttag från mycket gamla menciastockar håller imagen på att förändras. Jag tycker fortfarande att de flesta menciaviner jag har provat har varit lite obalanserade på fruktsyran. De påminner lite om en blandning av frisk barbera och lätt omogen cabernet franc. Länge trodde man också att mencia var släkt med (eller samma druva som) cabernet franc. Därefter har det spekulerats om den är identisk med portugisiska jaen – och enligt åtminstone en DNA-testning är det samma druvsort.

Häftig är den likt förbaskat och hur bra det kan bli visar Petalos 2008 (909121, 139 kronor) från Descendientes de J Palacios. Vinet är dessutom resultatet av ett projekt där Alvaro Palcios ingår – mannen som satte borglömda Priorato på kartan med kultviner som L’Ermita och Finca Dofí. Den här egendomen köpte han i slutet av 90-talet och döpte den efter sin avlidne far. Druvorna till det här vinet kommer från stockar som är mellan 40 och 90 år gamla. I doften hittar jag fat, läder och örter. Smaken är koncentrerad med röda bär, lakrits, örter och tobak. Inte helt olik vinerna från södra Rhône och ganska långt ifrån de flesta Bierzoviner jag provat tidigare.

Ännu bättre är förstås Villa de Corullón 2006 (90118, 329 kronor) från samma producent med en frisk koncentrerad smak av röda bär, läder, peppar, fat och örter. Om du (liksom jag) inte varit helt övertygad om drusvortens mencias förträfflighet – dags att tänka om!

Kiwi pinot noir

Några av de bästa pinot noirvinerna utanför Frankrike görs på Nya Zeeland. Bel Echo Pinot Noir 2008 (90122) kommer från Clos Henri som är en utlöpare av Sancerreproducenten Henri Bourgeois verksamhet. Första vinet gjordes 2003 och kvaliteten är det inget fel på. Här samsas dofter av kaffe, trä, svamp, röda bär och nötter och smaken är eldig och koncentrerad. Vinet håller visserligen 14 procent men det känns inte tungt för att vara en pinot. Istället får du en lång och välbalanserad eftersmak. Drick till fågel och fläskkött!

Italien rules

Italien och det italienska vinundret har jag skrivit mycket om. Men jag har ännu inte skrivit en rad (tror jag i alla fall) om Sardinien – en ö som kanske är Italiens mest undervärderade vinregion. Sardinien har en hel del ”egna” druvsorter och stilar som till exempel fantastiska viner gjorda på druvsorten grenache – här kallade cannonau (Argiolas Turriga är kanske det mest kända och bästa).

Terresicci 2006 (90184, 199 kronor) kommer från ett stort kooperativ, Cantine di Dolianova, som är kända för att göra bra viner. Just det här är en IGT Isole dei Nuraghi och är gjort på druvsorten barbera sarda, dvs Piemontes barbera, men karaktären är ganska långt ifrån druvsortens nordliga palett. Smaken är tät och sträv med mörka bär, örter, mynta och läder. Här finns en koncentration som är ovanlig för barbera och vinet är nästan lite portvinsaktigt i stilen.

Och låt oss fortsätta med Italien! Nu dräller det in en nytt gäng sagolika viner från några av landets allra bästa producenter i både Toscana och Piemonte. Du har förmodligen hört talas om Sassicaia från Tenuta San Guido – vinet som startade revolutionen med franska druvsorter och så kallade supertoscanare! Nu kommer både Sassicaia 2007 (90096, 895 kronor) och andravinet Guidalberto 2008 (90097, 295 kronor) och jag måste säga att i dagsläget är andravinet det klart bättre köpet och det till en tredjedel av priset. Vinet är gjort på 45 procent cabernet sauvignon, 45 procent merlot och 10 procent sangiovese och lagrat i 12 månader på franska och amerikanska 225 liters ekfat. Det här är ett vin med en lite rökig doft av mörka bär (svarta vinbär), örter och fat. Smaken är nästan tjock med inslag av svarta vinbär, björnbär, fat, cederträ och choklad. Och syrorna är inlindade i en mjuk och förförisk frukt.

Sassicaia 2007 känns svalare och mer knuten och mer som en klassisk bordeaux. Gjort på 85 procent cabernet sauvignon och 15 procent cabernet franc som fått 24 månader i små 225 liters franska ekfat (varav en tredjedel var nya). I doften finns kaffe, mörka bär, cederträ, löv och en liten ton av ladugård (som jag alltid förr förknippade med Bordeaux men som kan vara en gynnsam ”defekt” och som blir allt mer ovanlig i dagens mer tekniskt perfekta viner – men mer om detta vid något annat tillfälle) . Smaken är medelfyllig och friskt koncentrerad med mörka bär (svarta vinbär, björnbär), örter, cederträ och syrorna är fint inlindade i frukten. Det är förstås mer ”elegant” men inte så imponerande som det varit tidigare årgångar. Men samtidigt vet jag att det tål att lagra länge. 10 år är inga problem för Sassicaia! Och har du råd så köper du förstås båda två! ;)

Läs mer i min artikel om Sassicaia vs. Ornellaia!

Så till tre andra Toscanska klassiker!

Fattoria di Felsina har sedan 1980-talet varit lite av den moderna chiantins skapare. Felsina var en av få som höll flaggan i topp under de mörka åren då den mesta Chiantin var skit. Nu har många kommit i kapp och några har gått förbi men firman producerar fortfarande fantastiska viner. Framförallt ska man ha en eloge för att de har litat på och fortfarande litar på sangioveses storhet och gör flera av sina prestigeviner med 100 procent sangiovese. Egendomen befinner sig i det sydöstra hörnet av Chianti Classico-zonen och här finns en geografisk och själslig gemenskap till Brunello di Montalcino – ett annat stort vin som görs på enbart sangiovese.

Deras Rancia Riserva 2007 (90062, 295 kronor) är en klassiker som i dag känns lite oldschool i smaken. Här snackar vi klassisk kärv Chianti Classico men med en modern twist (dvs bra fruktkoncentration!). Smaken är sträv, koncentrerad med körsbär, fat, tobak och torkad frukt. Eftersmaken lång och komplex. Men vinet skulle behöva några år i källaren för att rundas av.

Fontalloro 2006 (90063, 339 kronor) är Felsinas supertoscanare och klassad som IGT Toscana. Precis som Rancia Riserva är den gjord på 100 procent sangiovese. Druvorna skördas från tre vingårdar – en i Chianti Classico (Fontalloro/Poggio al Sole) och två i Chianti Colli Senesi (Casalino och Arcidossino). Till skillnad från Rancia får Fontalloro en tid i franska barriquer och vinet har också lite mer fatkaraktär än chiantivinet. Ändå är de väldigt lika. Också här möts vi av en stram och koncentrerad smak av körsbär, fat, örter, cederträ och tobak. Bra men inte riktigt lika bra som Rancia!

Polizianos kutlförklarade Asinone 2007 (90095, 299 kronor) har jag nämnt tidigare här i Uppkorkat när jag skrivit om Polizianos andra viner. Första årgången gjordes 1983 (lustigt nog samma år som både Fontalloro och Rancia såg dagens ljus!). Under bra år görs vinet på 100 procent sangiovese (annars utspädd med lite colorino och/eller merlot) och det får normalt mellan 16-18 månader på franska fat. I 2007an är smaken ännu strävare än hos Felsinas viner men även här finns massor av mörka körsbär med inslag av örter, fat, tobak och choklad. Också detta vin skulle må bra av en 5 år i källaren.

Och nu rör vi oss bland lyxviner och världsklass. Angelo Gaja kan med fog kallas Italiens mest kända vinmakare och viner som backar upp ryktet. Hans Dagromis Barolo 2005 (90109, 459 kronor) är inte något av hans allra mest kända prestigeviner – men det är ändå så där löjligt imponerande med en fyllig superkoncentrerad och supersträv smak av röda bär, torkad frukt, örter, rosor och tobak. Syrorna är verkligen extrema och vinet är ett måste för alla nebbiolofans. Ställ den i kontrast till Gajas IGT Toscana Ca’Marcanda Magari 2007 (90107, 359 kronor) som är en blandning av merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc och som fått 12 månader på nya och använda fat. Här är frukten mjukare och yngre i smaken. En stor rund smak av mörka bär och svarta vinbär, örter, fat och choklad lindar in syrorna på ett behagligt sätt.

Missa inte heller Il Bosco Syrah 2007 (90108, 299 kronor) från Tenimenti d’Alessandro som är ett av de bästa vinerna i Italien som är gjort på druvsorten syrah. Vinet kommer från det ganska okända distriktet Cortona sydöst om Siena som blev DOC 1999. Jag har provat vinet tidigare och det är en imponerande korsning av Europa och Nya Världen. Det är svart i färgen och doftar tätt av kakao, kaffe, mosade bär, örter och choklad. Smaken är fyllig och superkoncentrerad med sanslöst mycket mörka bär (björnbär), örter, fat och choklad. Vinet är både runt, tuggbart fruktigt och pepprigt på en och samma gång. Imponerande helt enkelt!