Uppkorkat

För populära för att ingå i Systembolagets nya beställningstjänst! Ja det är den tråkiga sanningen för Helsingborgs Bryggeri. För när Systembolaget äntligen lanserade sin nya service där du kan beställa lokala artiklar till just ditt bolag – ja då visade det sig att Helsingborgsölen säljer för mycket!

Sedan en tid tillbaka har lokala vin-, öl- och ciderproducenter haft möjlighet att sälja sina produkter på de tre närmaste lokala Systembolagsbutikerna. Detta har varit en räddning för de ofta småskaliga lokala producenterna som annars inte hade kunnat visa upp sina produkter för en bredare kundkrets. Och eftersom gårdsförsäljning fortfarande är förbjuden är detta nästan den enda reella möjligheten för exempelvis ett mikrobryggeri att nå ut till en kundkrets.

För att ytterligare öka servicen för oss konsumenter skulle Systembolaget lansera en ny tjänst i januari i år där det dessutom blev möjligt att kostnadsfritt beställa de lokala varorna till vilken Systembolagsbutik som helst. Men när tjänsten äntligen lanserades, två månader försenad, i början på veckan ja då var det nej tack till Helsingborgs Bryggeri. Helsingborgsölen säljer för mycket för att bryggeriet ska kunna klassas som småskaligt (för bolagets definition – se längre ner)!

På Helsingborgs Bryggeri blev man förstås arg, besviken och upprörd över beslutet (läs vår artikel här!). Det är förståeligt eftersom ett annat öl som godkändes för att ingå i den nya servicen inte ens görs i Sverige utan licensbryggs i Tyskland. Den lokala kopplingen? Råvarorna kommer från Sverige!

För egen del tror jag att Systembolaget måste tänka om. Vi lever i en värld där vi det lokalproducerade lyfts fram som något unikt och bra och där små producenter ofta (men förstås inte alltid) står för kvalitet i ett hav av masskonsumtion och likritning. Att då sätta upp godtyckliga regler för ”småskalighet” känns både dumt och absurt. Och att dessutom kvalificera ett öl där råvarorna först körts ner till Tyskland för att bryggas och där det färdiga ölet sedan skeppas tillbaka till Sverige måste ju helt gå emot tanken med ”lokalproducerat”!?

Kommentera gärna!!!

PS:

Jag återger mina frågor och Ulrika Systembolagets kundtjänst svar här nedanför:

Har varit i kontakt med Helsingborgs Bryggeri som hade hoppats få vara med bland de lokala varor som går att beställa till andra butiker. Men de har tydligen fått besked om att de säljer för mycket lokalt för att komma på fråga. Hur har ni resonerat kring detta?

” – Det stämmer det, att Helsingborgs bryggeri säljer för mycket för att klassas som ett småskaligt bryggeri. För att, enligt Systembolagets definition, i dagsläget klassas som en lokal och småskalig artikel ska den ha en småskalig försäljning, till exempel:

· En öl, ljus lager på burk för 11 kr får sälja upp till ca 17 000 burkar på fyra veckor.

· En flaska rött vin för 79 kr får sälja upp till ca 1 100 flaskor på fyra veckor.

Dessutom får artikeln ha en spridning av försäljningen på max 60 butiker.”

Det lär finnas ett öl som licensbryggs i Tyskland som fått tillstånd att beställas till andra butiker!? Om detta stämmer hur har ni resonerat kring det? Det är ju knappast en lokal vara!?

”Som lokalt producerat räknas även om en råvara som ger drycken karaktär odlas på orten men blandas på annan ort. Därav klassas den produkten du undrar över som är licensbryggd i Tyskland även som en lokalt producerad produkt.”

Helsingborgs Bryggeri har fått en flygande start och det är inte bara Helsingborgarna som gillar ölen. I förra veckan släpptes inte mindre än tre nya ölsorter. Och de har Uppkorkat nu provsmakat!

Helsingborgs Saint Patrick 4,8 procent (89333, 19,90 kronor)
Bryggd tillsammans med irländaren John B Smiths från Galway för att fira irländska skyddshelgonet Saint Patrick. Pale ale-malt plus två karamellmalter och tre olika humlesorter.
Ljust brun färg. Ganska stor brödig (hårt bröd), blommig doft med inslag av citrus, torkad frukt och karamellmalt. Lätt torr bitter brödig smak med bra beska. Rättframt.

Helsingborgs India Pale Ale 5,6 procent (89208, 22 kronor)
Pale ale-malt plus två karamellmalter. Tre olika sorters humle (bla Nelsons sauvignon)
Mellanbrun. Stor fruktig doft med inslag av torkade aprikoser, fruktkaka, knäck, kaffe och örter. Medelfyllig rund smak av torkade frukter, bröd, humle och örter. Bra och välbalanserad eftersmak med inslag av blommor och knäck.

Helsingborgs Chilipeppar 4,8 procent (89263, 24,50 kronor)
Också här Pale ale-malt plus två karamellmalter. Dessutom har man använt chilifrukter.
Gul färg. Lite udda rostad doft med inslag av kryddor och paprika. Frisk mycket kryddig öl med bra hetta. Rund ganska fyllig med bra beska och blommig humleavslutning. Intressant och god!  

Ölen säljs lokalt på bolagen i Helsingborg – bort du utanför Helsingborg kan du beställa dem på ditt eget lokala bolag!

Det har varit alldeles för lite öl i Uppkorkat den senaste tiden. Och med tanke på att det har kommit några riktigt intressanta brygder så är det bara att ställa sig i skamvrån – men här är i alla fall mina favoriter bland nyheterna i mars.

Sigtuna Brygghus och St. Eriks (som ju bland annat bryggs i Sigtuna Brygghus i Arlanda Stad) går från styrka till styrka. Nu släpper Jessica Heidrich ett klassiskt porteröl, S:t Eriks Porter (81461, 19,90 kronor), som hon överjäst och humlat på lite exta. Portern är gjort på en blandning av choklad-, karamell- och caramünichmalt och kryddat med humlet fuggles av engelsk typ. Det har gett en riktigt bra porter med en mörk brun färg och en stor rostad doft med inslag av choklad, örter, kaffe och charkuterier. Smaken är torr, rejält humlebesk och örtig med inslag av rostat kaffe, örter, choklad och mörkt rågbröd.

Sigtuna East River Lager (1476, 17 kronor) är förstås något helt annat. Det har en rejält fruktig doft av torkad frukt, citrus och örter. Smaken är lätt, läcker och vårig med friska citrustoner, örter och en bra beska i eftersmaken. Sigtuna East Coast IPA (1436, 22 kronor) har också den en trevlig citrusfriskhet men smaken är bredare, fylligare och har inslag av fruktkaka och knäck. Eftersmaken är lång och rejält humlebesk.

Nils Oscar-bryggeriet i Nyköping (sedan 2006) har bryggt bra öl sedan 1990-talet och med Nils Oscar Ctrl Alt Delete (1437, 20 kronor) fortsätter man göra inte bara bra utan även intressanta öl. Det här är bryggeriets torkning av en altbier – dvs ett mörkt överjäst öl från Tyskland. Det är lite ljusare än de altbier jag druckit tidigare men doften är härligt komplex med en rökig, maltig och chokladig smak. Smaken är förvånansvärt frisk med en maltig ton som har inslag av citrus och apelsin.

Skotska BrewDog har jag skrivit en del om här i Uppkorkat. Med häftiga ölsorter, en cool attityd och fräck marknadsföring har skottarna satt sig på kartan som ett av de mest spännande bryggerierna i världen.  Nu är det dags för ett nytt fyrpack - BrewDog Mix (4 x 330 ml) (1690, 97 kronor) som är en bra inkörsport till bryggeriets stil. Här samsas 5 AM Saint, Alice Porter, Chaos Theory och Dogma – öl som alla har rejält med smak oavasett om det är mörkt chokladaktiga och rökiga i smaken eller mer friska, blommiga och citrustorra. Missa inte heller BrewDog Hops Kill (11680, 33 kronor) som har en kraftig halvtorr rostad smak av torkad frukt, örter och honung.

Bryggeritet Innis & Gunn har specialiserat sig på att slutlagra öl på ekfat. Och Innis & Gunn Irish Cask (11605, 27 kronor) som nu släpps i en begränsad upplaga är en stout som lagrats 60 dagar på fat av där man tidigare haft trippeldestillerad irländsk whiskey. Det här är ett mörkt brunt öl med smaker av rostat kaffe, örter, torkad frukt och choklad. Lägg till en lång och härligt besk avslutning.

Missa inte heller Brooklyn Black Chocolate Stout (11626, 20 kronor) med en mörk brun färg och en häftig lite syrlig doft och smak av choklad, salmiak, örter och rostat kaffe. Eller danska Hornbeer Happy Hoppy Easter 2012 (11674, 46 kronor) som har en besk och koncentrerad bitter smak av bröd och torkad frukt.

Men månadens mest individuella öl kommer ändå från klassiska Liefmans bryggeriet i Belgien som gjort några av världens häftigaste öl i över 300 år. Det har varit lite si och så med ekonomin de senaste åren men än så länge har bryggeriet överlevt (även om det kommit in nya ägare i bilden – för närvarande Duvel Moortgat). Grunden för de flesta ölen hos Lifemans är en old bruin – eller en typ av brown ale där man blandar olika typer av malt (ljus och mörk) och ölen får en mycket speciell karaktär av den jästkultur som tillsätts men också av den jäst som finns i bryggeriet.

Liefmans Goudenband (11682, 70 kronor) är deras klassiska lite starkare ale som man för genom att blanda Old Bruin med äldre lagrad ale och sedan tappa på flaska med lite jäst och socker (för efterjäsning på flaska). Det här är ett öl som med fördel kan lagras och det har en komplex syrlig doft som påminner om vin men också har inslag av mogna äpplen, citrus, örter och bröd. Smaken är som ingen annan – frisk, syrlig och full av smak av äpplen, citrus, örter och jäst. Det här helt klart ett av ölvärldens häftigaste öl.

Liefmans Cuvée-Brut (11681, 40 kronor) är en variant på körsbärsölet, Kriek, men i det här fallet har man efterjäst en Old Bruin som man tillsätter hela körsbär (13 kg per 100 liter) som får macerera i ölet. Ölet lagras sedan i ett år innan det blandas upp med vanlig old bruin och Goudenband av olika åldrar. Det har gett ett öl med en komplex doft av röda bär (hallon, körsbär) och en syrlig mycket frisk smak av röda bär (hallon, körsbär), citrus och örter. Och en lång lång eftersmak! Wow!

Vinerna i vårlanseringen i mars är inte lika inspirerande som de i det exklusiva släppet. Men det innebär inte att det inte finns några riktigt intressanta köp. Riktigt kul är att det kommer ett gäng helt alkoholfria muster gjorda på olika äppelsorter.

Bland mina vinfavoriter finns bland annat en torr furmint från Tokaij, en chardonnay från Jura och en lysande nebbiolo från Piemonte. Så låt oss titta lite närmare på fynden.

Bra alkoholfria alternativ är det ont om – därför är det extra kul att det nu kommer ett gäng riktigt bra helt alkoholfria äppelmuster. Som Kiviks Årets skörd Cox Orange Belle de Boskoop (97003, 33 kronor) med sin friska härliga smak av äpple och mineral och  Äppelmust Ingrid Marie (375 ml) 2011 (90645, 36 kronor) som faktiskt smakar av äppelsorten. Riktigt kul är också att lokala Kullamust Premium Belle de Boskop 2011 (90643, 38 kronor) tillhör fynden med sin lite saftiga smak av mogna äpplen.

Månadens intressantaste vita måste vara Royal Tokaji Furmint Dry 2010 (90608, 99 kronor). Vi är inte direkt bortskämda med torra viner gjorda på furmint – druvsorten som annars ligger bakom de söta vinerna från Tokaij. Det här vinet har en härlig komplexitet med inslag av citrus, smör, bivax och mineral. Här finns också tropisk frukt och en lite bitter finish som gör att det förmodligen kommer att gå utmärkt till en mängd olika rätter på fågel och fisk.

Distriktet Jura i östra Frankrike står för några av landets mest spännande chardonnayviner. Lite nötigare och mer oxiderade i stilen än de som kommer från Bourgogne men de kan vara befriande personliga i stilen när mycket billig chardonnay bara är slätstruken. Côtes du Jura Chardonny 2008 (95062, 99 kronor) har allt det där med en smak av tropisk frukt, citrus, nötter, kokos och fudge. Drick den till anka eller en fisksoppa.

Montepulciano d’Abruzzo står för några av Italiens mest populära viner. Ofta förenar de en inbjudande frukt med en lite bitter kärvhet som också gör att de funkar alldeles utmärkt som matviner. Tajano Montepulciano d’Abruzzo 2010 (90631, 79 kronor) är en blåkopia på stilen. Medelfyllig och ganska koncentrerad sma med mörka bär, örter, fat och en välbalanserad avslutning.

Sydafrika kan du läsa mycket mer om i min artikel om de exklusiva lanseringarna men SAAM Mountain Mourvèdre Malbec 2010 (95052, 79 kronor) i vårlanseringen är en rätt trevlig bekantskap. Det kommer från Paarl norr om Stellenbosch och har en något udda druvblandning på mourvèdre och malbec. Det är ett vin för alla som gillar bäriga och fruktdrivna viner med massor av mörka och röda bär och en angenäm ton av mynta.

Då är Château Montfollet Vieilles Vignes 2009 (90081, 99 kronor) från Bordeaux dess raka motsats. Visst det smakar också mörka bär men smaken är mycket stramare och har en liten örtig och stjälkig ton som kommer med ett svalare klimat. Riktigt mycket Bordaux är det emellertid för pengarna.

Och vi avslutar i Italien. Jag besökt La Spinetta i höstas och nu kommer deras Langhe Nebbiolo La Spinetta 2009 (99230, 189 kronor). Och vilken härlig inkörsport det är till områdets Barolo och Barbarescoviner (till halva priset dessutom!). Smaken är förstås sträv och enormt koncentrerad med röda bär, örter, läder och inslag av kakao och knäck. Dessutom en riktigt lång och intensiv eftersmak. Snacka om en bra introduktion till nebbiolo!

Och gillar du Amarone så missa inte Amarone della Valpolicella Villa Borghetti 2008 (95028, 249 kronor). Här finns lager på lager av söt mörk frukt och toner av choklad, körsbär och mynta. Ett välkommet tillskott mellan de billiga och de riktigt dyra amaronevinerna.

Tabellen med alla vårnyheterna hittar du här!

Tabellen med de exklusiva vinerna hittar du här!

I årets sista Uppkorkat i 24HD besöker vi två svenska mikrobryggare; Benny Sundman på Helsingborgs Bryggeri och Jessica Heidrich på S:t Eriks/Sigtuna Brygghus. Dessutom snackar vi öltrender med sommeliern och ölbloggaren Fredrik Johansen. Och vi testar Jessica Heidrichs senaste öl som hon tagit fram tillsammans med krögaren Mathias Dahlgren.

Fredrik Johansen, som driver den utmärkta ölbloggen Malt Humle Jäst & Vatten, tror att vi kan gå mot lite lättare öl i framtiden men att vi ännu inte sett kulmen än på IPA-trenden. Och det är en trendspaning som även Jessica Heidrich skriver under på (läs mer om Jessica här!).

Det här var säsongens sista Uppkorkat i 24HD. Nu göt vi en paus fram till i mars. Då återkommer vi med 14 helt nya avsnitt – och jag lovar att vi har bra saker på gång!

Den svenska mikrobryggartrenden har jag skrivit en del om här i Uppkorkat under året (läs min intervju med Jessica Heidrich här) – och mer blir det på nyårsafton då vi visar vår mikrobryggarspecial i 24HD.

Och vad kan vara bättre än att ladda upp under julstöket med en svensk öl och i det här fallet en bitter från Dugges Ale- och Porterbryggeri i Mölndal. Dugges Finger (1313, 18,90 kronor) ingår i bryggeriets Göteborgssvit. Det är en klassisk och fokuserad bitter med karamellmalt och tre olika humlesorter (Chinook-, Brewers Gold- och Cascadehumle).

Färgen är vackert ljust brun och ölet doftar diskret fruktigt och brödigt och lätt chokladigt av karamellmalten med inslag av sirap samt torkade aprikoser. Smaken är medelfyllig torr, frisk och besk med inslag av torkad frukt och grapefrukt. Ett välbalanserat öl som inte showar i onödan!

Vägen har varit lång sedan hembryggarstarten på 1980-talet. Jessica Heidrich forskade på stamceller och använde fritiden åt att brygga, nätverka och sprida kunskap om öl. Som hemmabryggare, aktiv medlem i Svenska Hembryggarföreningen och som öldomare i diverse tävlingar.

Men när hon 2009 fick frågan om hon ville göra något eget – återuppliva det gamla varumärket S:t Eriks som hennes blivande arbetsgivare Galatea hade köpt – var hon inte svårövertalad.

– Ja sa ”javisst” och undrade var bryggeriet var. Men något bryggeri fanns inte. Okej… men när vill ni att ölet ska vara klart? Om ett par månader sa min chef och jag trodde han skojade.

Då är det tur att det finns vänner. Jessica ringde upp sin gamle kompis Urban Nilsson på Slottskällans bryggeri och undrade om hon skulle kunna få brygga en omgång öl emellan bryggeriets tappningar.

Men tajmingen var den sämsta tänkbara. Det var november och Slottskällan var precis som de flesta andra bryggerier i full gång med att göra sin vinter- eller julöl.

Men det blev ett öl och sedan dess har det blivit flera till. Och det säger också lite om den communitykänsla som finns hos de svenska ölbryggarna. De flesta känner varandra och lär också av varandra.

– Det är det som är så kul. De flesta känner varandra från Svensk Hembryggarföreningen. Vi kollar in vad andra gör och det är ju så man lär sig.

St Eriks varumärke har gått från klarhet till klarhet på bara lite drygt två år. Jessicas öl har erövrat mängder av priser. Och det är kanske inte så konstigt. Alla som provat hennes Pale Ale vet att den är en extremt välbalanserad och smakrik utan att gå till överdrifter. Ändå är det inte alla som har varit odelat positiva.

Vissa ölnördar gillar inte trenden med ”flying beermakers” (termen kommer från ”flying winemakers” – vinmakare som åker runt och gör vin på olika kontinenter och ofta också under olika säsonger). Öl som görs på och i samarbete med olika bryggerier.

– Nej det finns de som menar att det inte är på riktigt om det inte finns ett riktigt bryggeri. Brygger vi Sigtuna eller St Eriks här till exempel?

Men beviset är i flaskan som det brukar heta och nu brygger hon öl både hos Slottskällan och i det helt nya bryggeriet på Sigtuna Brygghus i Arlanda. Det stod färdigt så sent som i midsommar cch det är där Uppkorkat möter henne.

– Jag hade tänkt att vi skulle ha den gamla delen av bryggeriet som experimentlåda för mig och Sigtunas bryggare – men redan nu behöver v i utrymmena. Det har gått sjukt fort.

Ändå skjuter hon mycket från höften. Experimenten görs ofta i full skala direkt i de stora tankarna. Hon använder sig av intuition och erfarenhet. Men det är klart att bakgrunden som mikrobiolog har varit nyttig.

– Jag känner direkt om det är något fel på ölet och vad som har gått snett. Det är ovärderligt när man brygger och sitter som domare i öltävlingar.

De senaste årens trend med IPA, det vill säga India Pale Ale, tror hon inte är över. Däremot tror hon att vi kommer att få se mer balanserade och drickbara öl som inte är så där löjligt humlade.

– Jag var i USA nyligen och märkte hur man där har börjat göra öl som är mer ”europeiska i stilen” – med en mer nyanserad humlesmak.

Och hon är inte så mycket för extrema experiment, som tex BrewDogs Sink The Bismark – ett öl som mer liknar whisky än öl.

– Nej de är roliga men inget man vill dricka mer av när man väl smakat dem.

Lokalerna vid Arlanda stad är fyllda av malt från Finland och Tyskland och olika humlesorter från bland annat Nya Zeeland. Men trots att det är just det som många snackar om – humlen och malten – så är det ändå jästen som spelar huvurollen enligt Jessica.

– Det är jästen som gör ölen! Du kan ha samma typ av malt och humle och få helt olika öl. Det är jästen man ska vara rädd om och skämma bort – det är den som gör det färdiga ölet!

Senaste projektet är en ölserie tillsammans med firade krögaren Mattias Dahlgren, mannen bakom restauranger som gamla Bon Lloc och numera Mattias Dahlgren Grand Hotel. Och det första ölet blir, hör och häpna, en lager.

– Det är många som rynkar på näsan åt lagerölen och vägrar dricka den. Men det kan vara ett fantastiskt och balanserat öl. I det här fallet har vi utgått från vad som är genuint svenskt kryddat med enbär – och vi tycker att det lovar riktigt bra.

Och bra är det – i alla fall att döma av fatprovet som Uppkorkat fick prova som smakade härligt lätt, citrusfriskt och grapeigt (mer om det i Uppkorkat i 24HD om ett par veckor).

Men som ”flying beermaker” utan eget fast bryggeri – vad kommer härnäst? Några utländska samarbeten?

– Man vet aldrig, säger Jessica Heidrich och ler lite hemlighetsfullt.
Vi känner att något är på gång – och förhoppningsvis får vi reda på det så fort Jessica känner sig färdig att berätta!

Jag gillar verkligen bra alkoholfria alternativ. Det finns till exempel flera schyssta alkoholfria eller lågalkohol-alternativ till vin- och starkvinsglöggen och den alkoholfria ölen blir bara bättre och bättre. Men det här vet jag inte om jag riktigt fattar. Alkoholfri snaps!?

Jag kanske missar något - men är inte hela grejen med snapps att den ska vara stark? Kryddningen är förstås viktigt men grunden är rå alkohol och styrka. Men samtidigt förstår jag viljan och behovet av att ha något att skåla med – något som ser ut som en snapps. Och då är ju Svensk Fyrpack Alkoholfri Kryddad Snaps (1992, 39 kronor för 200ml) ett bra alternativ.

Paketet innehåller fyra smaker - Garpen med smak citron och anis, Nidingen med kummin och dill,  Tjärven som ska vara bittersöt och Malören med inslag av malört och bitter lemon. Och de smakar ungefär som de låter. Det som saknas är den fyllighet som alkoholen ger. Kanske man kunde få till den på något annat sätt!?

Du kanske gör din egen alkoholfria snaps? Låt oss i så fall veta hur du gör!

Förra året var det saffran. Årets trender är kaffe, choklad och tråkigt nog ”sockerfri” glögg! Och var det något vi inte behövde så var det just den sistnämnda.

Så har den då kommit till vinvärlden – den falska och nervösa trenden med ”sockerfritt”. För visst låter det bra – bara naturligt socker från druvor eller andra bär. Men tittar du på innehållsförteckningen så skvallrar den om ämnen som aspartam. Och när vi går mot mer ”naturliga” råvaror i våra viner och vår mat så känns den här inriktningen lite bakåtsträvande.

Årets starka smaktrend är annars kaffe och gärna då i kombination med choklad. Ska jag vara ärlig så tycker jag mest att det smakar moccatryffel om Herrljunga 1911 Mocca & Choklad. Men då har jag heller aldrig gillat Lucia Chokladglögg som var banbrytande i genren – så gillar du den så bör du naturligtvis kasta dig över de andra och kanske även Herrljunga 1911 Rom & Choklad.

Men är du som jag och gillar traditionell glögg – ja då finns det förstås några givna favoriter.

Här är årets bästa och mest intressanta glöggsorter enligt Uppkorkat:

Äppelglögg Alkoholfri (90158, 25 kronor) 0 procent
Helt alkoholfri glögg som har en saftig och kryddig smak av äpplen och kanel.

Kiviks Äppelglögg med Apelsin & Saffran (94621, 29 kronor 500 ml) 0,5 procent
Förra årets trend med  saffran var inte helt kul (vinerna blev för beska) men här funkar det eftersom den bara är en del av den saftiga äppelsmaken. 0,5 procent alkohol.

Åkesson Glühwein (96477, 49 kronor) 8,5 procent
Glühwein är en klassiker i alperna och Åkessons variant står sig fortfarande bra med en halvtorr-halvsöt smak av vin, russin och en lätt kryddig avslutning.

Grythyttan Skogsglögg (96460, 83 kronor) 15 procent
Halvtorr, kryddig och eldig smak av russin, mandel och kardemumma/kanel. Klassisk glögg!

Blossa Starkvinsglögg Vit (96519, 72 kronor) 15 procent
Rejält kryddig halvtorr till halvsöt smak med massor av mandel och russinsmak (behöver ej tillsättas). Dessutom en frisk citruston!

Blossa Vinglögg (4000, 59 kronor) 10 procent
Saftig klassiker med smak av russin, smörkola, nötter, kardemumma och kanel.

Tegnér & Son Tradition Vinglögg (96726, 59 kronor) 10 procent
Stor kryddig saftig smak med russin, nötter och mandel. Lite oxiderat nötig men ändå schysst traditionsenlig glögg.

Blossa Starkvinsglögg (8505, 72 kronor) 15 procent
Koncentrerad och kryddig smak med kanel, mandel, kardemumma och russintoner. Bra lite nötig och oxiderad stil med lång eftersmak.

Herrljunga 1911 Mocca & Choklad (96003, 89 kronor) 15 procent
Inte min favorit – men gillar du moccatryffel så kan det här vara nåt för dig. Kraftig smak av mocca och choklad.

Ripa Starkvinsglögg Peppar & Chili (96009, 69 kronor 500 ml) 14,5 procent
Helt klart en annorlunda ”kryddig” och lite mer pepprig smak. Lite besk men ändå välbalanserad.

Blossa Trestjärnig Spetsad Med Cognac (96517, 79 kronor 500 ml) 21 procent
Fyllig koncentrerad och eldig smak med inslag av kryddor, nötter och choklad. Doftar lite portvin!

Blossa Arabica 2011 (76200, 89 kronor)
Trots namnet är kaffeinslaget ganska milt i årets version av Blossa årgångsglögg. Istället möts vi av klassiska starkvinssmaker. Det är nötigt och vinigt med och välbalanserat med en lätt kryddighet och inslag av russin. Kaffet känns nästan bara i eftersmaken men det ger en rostad komplexitet till helheten.

Fotnot: Det fattades flera viner i Systembolagets glöggprovning. Därför har jag inte kunnat prova alla sorter!

I dagens HD utlovar jag ett klipp där Bodega Colomés vinmakare Thibaut Delmotte recenserar ett svenskt vin. Tyvärr fick vi lite problem med klippet så det får tyvärr vänta några dagar.

Men på tal om svenskt vin – ni har väl inte missat sista delen (för den här gången) i Uppkorkats jakt på den svenska vinbonden. Vi har besökt Olof Hedener på Backåkra vingård som vill göra bra svenskt bubbel!