Uppkorkat

För populära för att ingå i Systembolagets nya beställningstjänst! Ja det är den tråkiga sanningen för Helsingborgs Bryggeri. För när Systembolaget äntligen lanserade sin nya service där du kan beställa lokala artiklar till just ditt bolag – ja då visade det sig att Helsingborgsölen säljer för mycket!

Sedan en tid tillbaka har lokala vin-, öl- och ciderproducenter haft möjlighet att sälja sina produkter på de tre närmaste lokala Systembolagsbutikerna. Detta har varit en räddning för de ofta småskaliga lokala producenterna som annars inte hade kunnat visa upp sina produkter för en bredare kundkrets. Och eftersom gårdsförsäljning fortfarande är förbjuden är detta nästan den enda reella möjligheten för exempelvis ett mikrobryggeri att nå ut till en kundkrets.

För att ytterligare öka servicen för oss konsumenter skulle Systembolaget lansera en ny tjänst i januari i år där det dessutom blev möjligt att kostnadsfritt beställa de lokala varorna till vilken Systembolagsbutik som helst. Men när tjänsten äntligen lanserades, två månader försenad, i början på veckan ja då var det nej tack till Helsingborgs Bryggeri. Helsingborgsölen säljer för mycket för att bryggeriet ska kunna klassas som småskaligt (för bolagets definition – se längre ner)!

På Helsingborgs Bryggeri blev man förstås arg, besviken och upprörd över beslutet (läs vår artikel här!). Det är förståeligt eftersom ett annat öl som godkändes för att ingå i den nya servicen inte ens görs i Sverige utan licensbryggs i Tyskland. Den lokala kopplingen? Råvarorna kommer från Sverige!

För egen del tror jag att Systembolaget måste tänka om. Vi lever i en värld där vi det lokalproducerade lyfts fram som något unikt och bra och där små producenter ofta (men förstås inte alltid) står för kvalitet i ett hav av masskonsumtion och likritning. Att då sätta upp godtyckliga regler för ”småskalighet” känns både dumt och absurt. Och att dessutom kvalificera ett öl där råvarorna först körts ner till Tyskland för att bryggas och där det färdiga ölet sedan skeppas tillbaka till Sverige måste ju helt gå emot tanken med ”lokalproducerat”!?

Kommentera gärna!!!

PS:

Jag återger mina frågor och Ulrika Systembolagets kundtjänst svar här nedanför:

Har varit i kontakt med Helsingborgs Bryggeri som hade hoppats få vara med bland de lokala varor som går att beställa till andra butiker. Men de har tydligen fått besked om att de säljer för mycket lokalt för att komma på fråga. Hur har ni resonerat kring detta?

” – Det stämmer det, att Helsingborgs bryggeri säljer för mycket för att klassas som ett småskaligt bryggeri. För att, enligt Systembolagets definition, i dagsläget klassas som en lokal och småskalig artikel ska den ha en småskalig försäljning, till exempel:

· En öl, ljus lager på burk för 11 kr får sälja upp till ca 17 000 burkar på fyra veckor.

· En flaska rött vin för 79 kr får sälja upp till ca 1 100 flaskor på fyra veckor.

Dessutom får artikeln ha en spridning av försäljningen på max 60 butiker.”

Det lär finnas ett öl som licensbryggs i Tyskland som fått tillstånd att beställas till andra butiker!? Om detta stämmer hur har ni resonerat kring det? Det är ju knappast en lokal vara!?

”Som lokalt producerat räknas även om en råvara som ger drycken karaktär odlas på orten men blandas på annan ort. Därav klassas den produkten du undrar över som är licensbryggd i Tyskland även som en lokalt producerad produkt.”

Det har varit alldeles för lite öl i Uppkorkat den senaste tiden. Och med tanke på att det har kommit några riktigt intressanta brygder så är det bara att ställa sig i skamvrån – men här är i alla fall mina favoriter bland nyheterna i mars.

Sigtuna Brygghus och St. Eriks (som ju bland annat bryggs i Sigtuna Brygghus i Arlanda Stad) går från styrka till styrka. Nu släpper Jessica Heidrich ett klassiskt porteröl, S:t Eriks Porter (81461, 19,90 kronor), som hon överjäst och humlat på lite exta. Portern är gjort på en blandning av choklad-, karamell- och caramünichmalt och kryddat med humlet fuggles av engelsk typ. Det har gett en riktigt bra porter med en mörk brun färg och en stor rostad doft med inslag av choklad, örter, kaffe och charkuterier. Smaken är torr, rejält humlebesk och örtig med inslag av rostat kaffe, örter, choklad och mörkt rågbröd.

Sigtuna East River Lager (1476, 17 kronor) är förstås något helt annat. Det har en rejält fruktig doft av torkad frukt, citrus och örter. Smaken är lätt, läcker och vårig med friska citrustoner, örter och en bra beska i eftersmaken. Sigtuna East Coast IPA (1436, 22 kronor) har också den en trevlig citrusfriskhet men smaken är bredare, fylligare och har inslag av fruktkaka och knäck. Eftersmaken är lång och rejält humlebesk.

Nils Oscar-bryggeriet i Nyköping (sedan 2006) har bryggt bra öl sedan 1990-talet och med Nils Oscar Ctrl Alt Delete (1437, 20 kronor) fortsätter man göra inte bara bra utan även intressanta öl. Det här är bryggeriets torkning av en altbier – dvs ett mörkt överjäst öl från Tyskland. Det är lite ljusare än de altbier jag druckit tidigare men doften är härligt komplex med en rökig, maltig och chokladig smak. Smaken är förvånansvärt frisk med en maltig ton som har inslag av citrus och apelsin.

Skotska BrewDog har jag skrivit en del om här i Uppkorkat. Med häftiga ölsorter, en cool attityd och fräck marknadsföring har skottarna satt sig på kartan som ett av de mest spännande bryggerierna i världen.  Nu är det dags för ett nytt fyrpack - BrewDog Mix (4 x 330 ml) (1690, 97 kronor) som är en bra inkörsport till bryggeriets stil. Här samsas 5 AM Saint, Alice Porter, Chaos Theory och Dogma – öl som alla har rejält med smak oavasett om det är mörkt chokladaktiga och rökiga i smaken eller mer friska, blommiga och citrustorra. Missa inte heller BrewDog Hops Kill (11680, 33 kronor) som har en kraftig halvtorr rostad smak av torkad frukt, örter och honung.

Bryggeritet Innis & Gunn har specialiserat sig på att slutlagra öl på ekfat. Och Innis & Gunn Irish Cask (11605, 27 kronor) som nu släpps i en begränsad upplaga är en stout som lagrats 60 dagar på fat av där man tidigare haft trippeldestillerad irländsk whiskey. Det här är ett mörkt brunt öl med smaker av rostat kaffe, örter, torkad frukt och choklad. Lägg till en lång och härligt besk avslutning.

Missa inte heller Brooklyn Black Chocolate Stout (11626, 20 kronor) med en mörk brun färg och en häftig lite syrlig doft och smak av choklad, salmiak, örter och rostat kaffe. Eller danska Hornbeer Happy Hoppy Easter 2012 (11674, 46 kronor) som har en besk och koncentrerad bitter smak av bröd och torkad frukt.

Men månadens mest individuella öl kommer ändå från klassiska Liefmans bryggeriet i Belgien som gjort några av världens häftigaste öl i över 300 år. Det har varit lite si och så med ekonomin de senaste åren men än så länge har bryggeriet överlevt (även om det kommit in nya ägare i bilden – för närvarande Duvel Moortgat). Grunden för de flesta ölen hos Lifemans är en old bruin – eller en typ av brown ale där man blandar olika typer av malt (ljus och mörk) och ölen får en mycket speciell karaktär av den jästkultur som tillsätts men också av den jäst som finns i bryggeriet.

Liefmans Goudenband (11682, 70 kronor) är deras klassiska lite starkare ale som man för genom att blanda Old Bruin med äldre lagrad ale och sedan tappa på flaska med lite jäst och socker (för efterjäsning på flaska). Det här är ett öl som med fördel kan lagras och det har en komplex syrlig doft som påminner om vin men också har inslag av mogna äpplen, citrus, örter och bröd. Smaken är som ingen annan – frisk, syrlig och full av smak av äpplen, citrus, örter och jäst. Det här helt klart ett av ölvärldens häftigaste öl.

Liefmans Cuvée-Brut (11681, 40 kronor) är en variant på körsbärsölet, Kriek, men i det här fallet har man efterjäst en Old Bruin som man tillsätter hela körsbär (13 kg per 100 liter) som får macerera i ölet. Ölet lagras sedan i ett år innan det blandas upp med vanlig old bruin och Goudenband av olika åldrar. Det har gett ett öl med en komplex doft av röda bär (hallon, körsbär) och en syrlig mycket frisk smak av röda bär (hallon, körsbär), citrus och örter. Och en lång lång eftersmak! Wow!

I årets sista Uppkorkat i 24HD besöker vi två svenska mikrobryggare; Benny Sundman på Helsingborgs Bryggeri och Jessica Heidrich på S:t Eriks/Sigtuna Brygghus. Dessutom snackar vi öltrender med sommeliern och ölbloggaren Fredrik Johansen. Och vi testar Jessica Heidrichs senaste öl som hon tagit fram tillsammans med krögaren Mathias Dahlgren.

Fredrik Johansen, som driver den utmärkta ölbloggen Malt Humle Jäst & Vatten, tror att vi kan gå mot lite lättare öl i framtiden men att vi ännu inte sett kulmen än på IPA-trenden. Och det är en trendspaning som även Jessica Heidrich skriver under på (läs mer om Jessica här!).

Det här var säsongens sista Uppkorkat i 24HD. Nu göt vi en paus fram till i mars. Då återkommer vi med 14 helt nya avsnitt – och jag lovar att vi har bra saker på gång!

Den svenska mikrobryggartrenden har jag skrivit en del om här i Uppkorkat under året (läs min intervju med Jessica Heidrich här) – och mer blir det på nyårsafton då vi visar vår mikrobryggarspecial i 24HD.

Och vad kan vara bättre än att ladda upp under julstöket med en svensk öl och i det här fallet en bitter från Dugges Ale- och Porterbryggeri i Mölndal. Dugges Finger (1313, 18,90 kronor) ingår i bryggeriets Göteborgssvit. Det är en klassisk och fokuserad bitter med karamellmalt och tre olika humlesorter (Chinook-, Brewers Gold- och Cascadehumle).

Färgen är vackert ljust brun och ölet doftar diskret fruktigt och brödigt och lätt chokladigt av karamellmalten med inslag av sirap samt torkade aprikoser. Smaken är medelfyllig torr, frisk och besk med inslag av torkad frukt och grapefrukt. Ett välbalanserat öl som inte showar i onödan!

Vägen har varit lång sedan hembryggarstarten på 1980-talet. Jessica Heidrich forskade på stamceller och använde fritiden åt att brygga, nätverka och sprida kunskap om öl. Som hemmabryggare, aktiv medlem i Svenska Hembryggarföreningen och som öldomare i diverse tävlingar.

Men när hon 2009 fick frågan om hon ville göra något eget – återuppliva det gamla varumärket S:t Eriks som hennes blivande arbetsgivare Galatea hade köpt – var hon inte svårövertalad.

– Ja sa ”javisst” och undrade var bryggeriet var. Men något bryggeri fanns inte. Okej… men när vill ni att ölet ska vara klart? Om ett par månader sa min chef och jag trodde han skojade.

Då är det tur att det finns vänner. Jessica ringde upp sin gamle kompis Urban Nilsson på Slottskällans bryggeri och undrade om hon skulle kunna få brygga en omgång öl emellan bryggeriets tappningar.

Men tajmingen var den sämsta tänkbara. Det var november och Slottskällan var precis som de flesta andra bryggerier i full gång med att göra sin vinter- eller julöl.

Men det blev ett öl och sedan dess har det blivit flera till. Och det säger också lite om den communitykänsla som finns hos de svenska ölbryggarna. De flesta känner varandra och lär också av varandra.

– Det är det som är så kul. De flesta känner varandra från Svensk Hembryggarföreningen. Vi kollar in vad andra gör och det är ju så man lär sig.

St Eriks varumärke har gått från klarhet till klarhet på bara lite drygt två år. Jessicas öl har erövrat mängder av priser. Och det är kanske inte så konstigt. Alla som provat hennes Pale Ale vet att den är en extremt välbalanserad och smakrik utan att gå till överdrifter. Ändå är det inte alla som har varit odelat positiva.

Vissa ölnördar gillar inte trenden med ”flying beermakers” (termen kommer från ”flying winemakers” – vinmakare som åker runt och gör vin på olika kontinenter och ofta också under olika säsonger). Öl som görs på och i samarbete med olika bryggerier.

– Nej det finns de som menar att det inte är på riktigt om det inte finns ett riktigt bryggeri. Brygger vi Sigtuna eller St Eriks här till exempel?

Men beviset är i flaskan som det brukar heta och nu brygger hon öl både hos Slottskällan och i det helt nya bryggeriet på Sigtuna Brygghus i Arlanda. Det stod färdigt så sent som i midsommar cch det är där Uppkorkat möter henne.

– Jag hade tänkt att vi skulle ha den gamla delen av bryggeriet som experimentlåda för mig och Sigtunas bryggare – men redan nu behöver v i utrymmena. Det har gått sjukt fort.

Ändå skjuter hon mycket från höften. Experimenten görs ofta i full skala direkt i de stora tankarna. Hon använder sig av intuition och erfarenhet. Men det är klart att bakgrunden som mikrobiolog har varit nyttig.

– Jag känner direkt om det är något fel på ölet och vad som har gått snett. Det är ovärderligt när man brygger och sitter som domare i öltävlingar.

De senaste årens trend med IPA, det vill säga India Pale Ale, tror hon inte är över. Däremot tror hon att vi kommer att få se mer balanserade och drickbara öl som inte är så där löjligt humlade.

– Jag var i USA nyligen och märkte hur man där har börjat göra öl som är mer ”europeiska i stilen” – med en mer nyanserad humlesmak.

Och hon är inte så mycket för extrema experiment, som tex BrewDogs Sink The Bismark – ett öl som mer liknar whisky än öl.

– Nej de är roliga men inget man vill dricka mer av när man väl smakat dem.

Lokalerna vid Arlanda stad är fyllda av malt från Finland och Tyskland och olika humlesorter från bland annat Nya Zeeland. Men trots att det är just det som många snackar om – humlen och malten – så är det ändå jästen som spelar huvurollen enligt Jessica.

– Det är jästen som gör ölen! Du kan ha samma typ av malt och humle och få helt olika öl. Det är jästen man ska vara rädd om och skämma bort – det är den som gör det färdiga ölet!

Senaste projektet är en ölserie tillsammans med firade krögaren Mattias Dahlgren, mannen bakom restauranger som gamla Bon Lloc och numera Mattias Dahlgren Grand Hotel. Och det första ölet blir, hör och häpna, en lager.

– Det är många som rynkar på näsan åt lagerölen och vägrar dricka den. Men det kan vara ett fantastiskt och balanserat öl. I det här fallet har vi utgått från vad som är genuint svenskt kryddat med enbär – och vi tycker att det lovar riktigt bra.

Och bra är det – i alla fall att döma av fatprovet som Uppkorkat fick prova som smakade härligt lätt, citrusfriskt och grapeigt (mer om det i Uppkorkat i 24HD om ett par veckor).

Men som ”flying beermaker” utan eget fast bryggeri – vad kommer härnäst? Några utländska samarbeten?

– Man vet aldrig, säger Jessica Heidrich och ler lite hemlighetsfullt.
Vi känner att något är på gång – och förhoppningsvis får vi reda på det så fort Jessica känner sig färdig att berätta!