Svensk négociant med amerikanska viner
Vad har en svensk stjärnkock, en av Sveriges mest kända vinprofiler och en fotograf gemensamt?
Vad har en svensk stjärnkock, en av Sveriges mest kända vinprofiler och en fotograf gemensamt?
Bra rosé, läckra vita och sagolik bourgogne och kraftiga rödviner. Maj blir en bra men dyr månad!
Xaviers Grenache Vieilles Vignes, Sigtuna East River Lager och en Armagnac från 1973. Det blir några av de bästa köpen i mars. Dessutom bra Hunter Valley Sémillon och den alkoholfria äppelcidern.
Det är en lite lätt absurd situation att prova ”vårviner”, inklusive några roséer, när temperaturen ligger runt 10 minus och snön singlar ner utanför provrummet. Men idag var Systembolagets Vårlansering som stod på menyn i källaren på huvudkontoret intill Kungsträdgården. Lansering blir i mars och vi ska först ta oss förbi februarinyheterna om några
Förra årets succé med bra alkoholfri äppelcider återupprepas i år igen. Då var det Gastronomigruppens Ingrid Marie och Cox Orange som var två av mina favoriter. I år är Ingrid Marie varianten inte lika bra. Vi beställde in två buteljer eftersom vi misstänkte att det kanske var en dålig flaska – men båda var likdana. Inte alls så frisk och fräsch som förra årets dito.
Gastronomigruppens Äppelcider Signe Tillisch 2012 (91702, 38 kronor 375 ml) är däremot lysande med en frisk och härlig smak av färska äpplen, äppeljuice och med bra syra i avslutningnen. Riktigt bra är också Kiviks Årets Skörd Gravenstein (91155, 39 kronor) som smakar friskt och halvsött/halvtorrt av mogna röda äpplen och som har en bra fräschör i eftersmaken. Jag gillar också den ofiltrerade och grumliga Äppelmust Reinetter 2012 (91805, 49 kronor) från Värmdö Musteri som har en frisk halvtorr/halvsöt smak av mogna röda äpplen och med bra syra – riktigt bra must med bra och lång eftersmak.
Sigtuna East River Lager (1438, 15,90 kronor) gör comeback bland nyheterna. Just nu finns den bara på beställningssortimentet men det är skönt att det kommer en ny bra lager (och inte en IPA!!!) från ett av Sveriges bästa brygghus bland de vanliga nyheterna. Det här är en välbalanserad och smakrik öl som har bra (men inte överdriven) beska och känns lätt och fräsch i munnen och med inslag av grape och bröd.
Jag måste också erkänna att jag gillade Oskar Blues Brewerys Dale’s Pale Ale (1502, 23,90 kronor) med en bitter (dvs med bra beska!) och blommig smak med humlearomatisk ton (och trots att den kommer på burk!). Ölet har en viss sötma som gör att det efter den första attacken känns mjukt och behagligt i munnen!
En skön sak med nyheterna i mars är att det inte bara är dina vanliga druvsorter som dominerar. Okej här finns några mer eller mindre lyckade sauvignon blancviner (bland annat en mousserande SB från Nya Zeeland och en Saint-Bris från Bourgogne som inte riktigt höll måttet!) men här finns också flera viner gjorda på torrontes (alltid intressant!), en furmint (tyvärr tyckte jag inte att den var bra – men jag ska ge den en ny chans när den har lanserats) och sémillon.
Lindemans Bin 1155 Semillon 2011 (6259, 100 kronor) är en av dessa – en sémillon från Hunter Valley som har druvsorten och området härliga smaker av fruktpastiller (citrus), ananas, yllle och bivax och med en bra friskhet med lång härlig och annorlunda eftersmak. Och vinet visar att en jätte som Lindemans faktiskt kan göra riktigt intressanta viner!
Caveau des Jacobins Chardonnay 2010 (2292, 89 kronor) är visserligen gjord på en av världen vanligaste druvsorter men kommer från Jura där chardonnayvinerna får en speciell och lite oxiderad nötig stil. Det här viner är inget undantag och har en koncentrerad smak av mogen frukt, äpplen, nötter och svamp. Lite oxiderad är den förstås men med skön smakrikedom i eftersmaken!
Missa inte heller ”svenska” Cardo & Morris Riesling 2011 (6430, 99 kronor) från Waipara på Nya Zeeland. Doften är stor med inslag av mogen tropisk frukt, botrytis och citrusmarmelad. I munnen är det lätt men ändå smakrikt och citrusladdat med inslag av mineral (schiffer), honung och botrytis. Lång härlig eftersmak med en touch av sötma.
Det kommer många bra och prisvärda rödviner i mars. De bästa kommer inte helt oväntat från södra Rhône. Området Vacqeyras ligger i närheten av mer kända Châteauneuf-du-Pape och gör tillsammans med Gigondas några av Rhônes mest intressanta och prisvärda viner. Och ofta är det grenache som dominerar blandningarna.
Domaine de la Curnière 2010 (2212, 119 kronor) är en blandning av grenache, syrah och mourvedre som normalt får en åtta till tio månaders lagring. Smaken är medelfyllig, eldig och lite stram med inslag av mörka och röda bär, choklad, örter, tobak och kött. Här finns en bra koncentration och bra eldig längd i eftesmaken. Örtig och kryddig och alldeles oemotståndlig. Lagra i upp till fem år om du har möjlighet.
Xavier Vins är en annan producent i södra Rhône som är känd för sina prisvärda och koncentrerade viner. Det här, Xavier Grenache Vieilles Vignes 2010 (2151, 85 kronor), är ett av de billigare men är ett måste för alla oss grenacheälskare som gillar de där lite ”heta och dammiga” smakerna av torkad frukt, tobak, kött och örter. Här finns mörka och röda bär, torkad frukt och tobak. Här finns en bra koncentration med tuffa syror och lång eftersmak.
Gillar du södra Rhône och Châteauneuf-du-Pape så ska du inte missa Le Hurlevant 2010 (2291, 159 kronor) som är ovanligt bra för sitt pris. Smaken är medelfylli, koncentrerad köttig (nötkött) och lite blodig (umami) med inslag av örter, torkad frukt och järn. Här finns också en lång eftersmak med bra syror.
Gratena Chianti 2010 (2717, 85 kronor) är en bra budgetchianti med en stram smak av röda bär, körsbär, örter, fat. Stram och matvänlig är också Synthesi 2009 (2314, 109 kronor) – en aglianico från södra Italien med röda och mörka bär, torkad frukt, stall och örter.
Casa de Santar Reserva 2009 (2519, 139 kronor) är lite av en modern motsats till de två sistnämnda packad med mörka bär, örter, touch av ek, tobak och mörka bär. Här är gravsyran inlindad i mjuk frukt! Samma sak gäller sydafrikansk Helderberg Cabernet Sauvignon 2011 (2039, 89 kronor) som också den har en modern och fruktdriven men eldig koncentrerad smak av mörka bär, örter, fat och kryddor. Bra syror och bra längd och bra integration coh lång härlig eftersmak.
Slutligen Foppiano Vineyards Petite Sirah 2010 (6277, 139 kronor) – en härlig petite sirah (alltså inte syrah!) med stram och ung smak av mörka bär, örter, tobak och fat (vanilj). Jag hittar mycket tobak i smaken och en lite bitter skal avslutning.
En sauvignon blanc-rosé? Ja jag gick kolla på etiketten ett par gånger men ändå hittade jag ingen information om hur den gröna druvsaften gjorts rosa. Marlborough Estate Reserve Sauvignon Blanc Rosé 2012 (6026, 89 kronor) är en läcker rosé som både smakar och doftar av sauvignon blanc. Smaken är bärig med inslag av röda och gröna bär, krusbär nässlor och örter. Förmodligen har man använt lite pinot eller någon annan blå druvsort för att få till färgen!
[Fel av mig! Hampus Landelius på Vinia skingrar frågetecknen kring sauvignon blanc-vinets färg: Det är inte inte pinot utan två procent malbec som blandats med sauvignon blanc-juicen efter jäsningen enligt saignee-metoden där malbecdruvorna under en tid får "blöda" en del färgpigment till juicen!]
Lysande pinot noir, kryddig grüner veltliner, kryddiga och mustiga rödviner. Allt för under 100-lappen!
Efter det smått fantastiska nyhetssläppet i augusti kommer nu två månader med lite mindre heta viner. De goda nyheterna är att de innehåller mängder av bra viner i riktigt bra prisklasser. Månadens höjdare ser du här!
Ungerska Vylyan Pinot Noir finns bland dessa och gillar du druvsorten så bör du inte heller missa Lucas & Lewellen Pinot Noir 2010 (92038, 89 kronor). Amerikansk pinot kan vara lite väl saftig i stilen och saftig är även det här vinet. Men det har en bra längd och ett skönt inslag av lite sötlakrits och hallon.
Spanska Toro är ett av de där distrikten som man alltid brukar snacka om som nästa stora grej. Och visst görs här mycket bra vin men ofta till ganska höga priser och jag saknar bredden som till exempel gör Rioja stort. El Buen Amor 2010 (97049, 91 kronor) är därför en riktigt kul nyhet med massor av kryddig tempranillofrukt och inslag av mörka bär, choklad, örtkryddor, fat och mynta. Ja den är i en modern stil – och jag gillar det!
Franska Le Grand Terroir 2009 (90072, 99 kronor) från Minervois går också i den kryddiga skolan. Den har en rökigt jordig doft som påminner om järn (det är väl det som ibland för associationerna till en blodig entrecôte). Smaken är också lite järnig och mineralig men här finns också gott om mörka bär, provencalska kryddor och en liten touch av viol.
Trenden med bra och hyfsat prisatt bordeaux fortsätter. Den här månaden fastnade jag för Château Haut-Chaigneau 2009 (95131, 163 kronor) från Lalande de Pomerol och Château Fourcas Dupré 2009 (96050, 170 kronor) från Listrac-Médoc. Den förra har nästan lite av Nya Världen-stil över sig med en fruktdriven smak av mörka bär, fat och en eldig avslutning. Syrorna finns där emellertid och ger ryggrad till det hela. Den senare är mer klassiskt stram med paprika och stjälkar i smaken men här finns också inslag av plommon och ceder. Gillar du Bordeaux så ska du inte heller missa Château Yon-Figeac 2009 (95132, 310 kronor) men då är priset ett helt annat.
Slutligen två riktigt bra rieslingviner. Hexamer Schlossböckelheimer In den Felsen Reisling Trocken 2011 (97048, 122 kronor) har kanske ett löjligt långt namn men precis som många andra tyska rieslingar har den också en löjligt lång eftersmak. Som så ofta med vinerna från Nahe är den lite bredare och kryddigare i stilen än de från Rheingau och Mosel med smaker av citrus, mineral, mango, grape och petroleum.
Bründlmayer Langenloiser Steinmassel Riesling 2006 (94019, 195 kronor) är också den lite bredare och kryddigare i smaken än vi är vana vid. Men så har den också sex år på nacken. Vinet är ändå friskt och läskande med inslag av äpplen, mineral och avslutas med en lite rökig ton av petroleum.
Hela tabellen med alla provad viner hittar du här!
I förra bloggposten här i Uppkorkat skrev jag kort om vad som gäller för att ett vin, ett öl eller en annan dryck ska kvala in från beställningssortimentet till det ordinarie och fasta sortimentet som finns i butikerna.Här följer nu några fler fynd som gjort just det under den senaste tiden.
Brooklyn Local 1 (1630, 79 kronor för 750 ml) är ett av de senaste ölen från det berömda Brooklynbryggeriet i New York. Ölet är gjort på humle och malt från Tyskland, socker från Mauritius och öljäst från Belgien och det har fått en andra jäsning på flaska. Färgen är orange-gul och det har en stor fruktig och lite syrlig jästig doft med inslag av torkad frukt, citrus och örter, Smaken är frisk och jästigt syrlig med massor av torkad frukt och bra brödig ton och en lätt sötma i eftersmaken. Ett riktigt bra öl helt enkelt!
Oppigårds Inndian Tribute (1415, 20,90 kronor) är inte heller dum och sägs vara en hyllning till Indien. Bryggeriet beskriver den som en amerikansk India Pale Ale gjord med amerikansk humle. Smaken är också rejält bitter och besk med bra humleton och massor av torkad frukt och honung. Varken den här eller den förra är väl något för den som vill ha snälla och lite runda ölsorter – men gillar du att testa nya öl så måste du naturligtvis prova dem!
Jag kommer ihåg när vinstilen ”ripasso” fortfarande var helt okänd och Masi återupplivade den gamla metoden att ge en vanlig Valpolicella en andra jäsning tillsammans med jästfällningen från ett amaronevin. Numera ser man ordet ”ripasso” på var och varannan butelj och det är lätt att bli lite trött på de där runda körsbärs- och russintonerna som processen ofta ger. Men därmed inte sagt att de kan vara riktigt bra.
Och bra är R Ripasso 2010 (2356, 99 kronor) från Alpha Zeta som också gör en bra amarone. Det här vinet är en Valpolicella Superiore som fått en andra jäsning med torkade druvor i januari efter skörden (en ny tolkning av ripassometoden). Och det har lagrats i ett år på fransk ek av olika storlek efter det. Det har gett ett runt och relativt fylligt vin med inslag av mörka bär, örter och russin. Javisst det är lite insmickrande men det har också en lite stram och örtig avslutning som gör det till ett bra matvin.
Det händer då och då att vin och öl som finns i beställningssortimentet (BS) kvalar in eller övergår till det fasta sortimentet (FS) i butikerna. Ofta handlar det om rätt tråkiga produkter men ibland kan man hitta riktiga guldkorn.
Övergången från BS till FS styrs av försäljningen. Hur mycket som en vara måste sälja för att kvala in beror på vilken varutyp det är och en mängd andra faktorer. Det är inte alltid helt lätt att förstå hur en viss vara har kunnat sälja så mycket att det övergår till FS. Själv blev jag lite undrande när en box med drinken Mojito (inte så rolig) och ett specialöl från Brooklyn bryggeriet (riktigt bra) hade kvalat in. Jag ställde frågan till Systembolaget och fick det här svaret av kategorichef Ulf Sjödin om vad som gäller:
”Det är väldigt stora skillnader mellan olika produkttyper vad gäller kravet på att man ska överföras till fast sortiment. De nivåer vi sätter baserar sig på vad som är normal försäljning i respektive produktsegment, och vilket pris produkten har, så därför blir kraven väldigt olika för exempelvis en ljus lager på burk och ett dyrt sött vitt vin på halvflaska.
För Mojitoboxen var kravet 3788 sålda boxar och för Brooklyn Local 1 krävdes 1669 flaskor. Kiss Destroyer, som är en ljus lager på flaska, hade det betydligt tuffare för det är ett segment där man normalt säljer väldigt stora volymer och därför krävdes hela 21.645 flaskor för att kvala in, men den gränsen klarade man ju ändå.”
Boom Boom Syrah 2010 (6714, 129 kronor) från Washington State är ett av de bättre vinerna som kvalat in på sistone. Bakom det kraftiga vinet och den iögonfallande etiketten står Charles Smith Wines – en ganska ny producent i Washington State som redan vunnit flera utmärkelse och skaffat sig ett rykte som en riktigt intressant och bra vinmakare.
Här finns en härlig doft av örter, bär och charkuterier. Smaken är häftig och nästan buljongaktigt tjock med ett saftig fruktigt anslag och med inslag av mörka bär, charkuterier och örter. Köttigt och mastigt i värsta Nya Världen-stil.
I går var det lite av vinhysteri på bolaget efter att inte kommit några nya viner under juli månad. Jag var själv för ovanlighetens skull på vinbutiken i Stockholm strax efter öppningsdags och där handlades det bordeauxer och bourgogner på löpande band.
Men det kom inte bara nya bra viner utan också en handfull riktigt bra öl nu i augusti. Som amerikanska Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 2012 (11634, 89 kronor). Sierra Nevada tillhör de mest pålitliga bryggerierna i USA och brukar göra riktigt bra öl.
Southern Hemisphere Harvest är det senaste tillskottet till Sierra Nevadas skördeöl och är gjort med färsk nya zeeländsk humle som skördats i år och torkats på plats direkt efter skörden och sedan skickats till USA för omedelbar bryggning. Ölet har en komplex härlig doft med frukt, knäck, nötter och grape. Smaken är frisk men ändå rund och mjukt balanserad med inslag av torkad frukt, knäck, grape och humle. Priset kan tyckas högt men det är 710 ml i flaskan och innehållet är riktigt gott.
Norska Lervig Konrads Stout Russian Imperial Stout (11735, 30 kronor) är förstås något helt annat. Bryggeriet Lervig Aktiebryggeri startades 2003 och två år senare hade man ett ”eget” bryggeri i Stavanger. Jag tror att det här är första ölet som jag smakar från Lervig och det är gjort på en blandning av karamell-, choklad- och pilsnermalt. Smaken är mörkt fyllig och rökig med inslag av choklad, rökta charkuterier och allt avslutas av en lång syrlig eftersmak. Bra är också Lervig Rye IPA (11724, 29 kronor) med en nästan söt fruktighet och härlig besk humleton.
Är du inte det minsta priskänslig (och varför ska man vara det – bra öl kostar!) så bör du förstås inte heller missa amerikansk 18th Anniversary Wood Aged Double IPA (11652, 93 kronor för 650 ml) från ett annat modernt och redan klassiskt amerikanskt bryggeri – nämligen Great Divide Brewing Company. Det här ölet har lagrats tillsammans med ekchips från fransk och amerikansk ek och det har gett en liten ”fatton” till den kraftiga men ändå balanserade humlebeska smaken av torkad frukt och kryddor.
BrewDogs Dog A (11781, 169 kronor för 330 ml) är också riktigt häftig. Det här är också en så kallad Imperial Stout (en alkoholstark stout) som väger in på 15,1 volymprocent och är gjord med ”kopiösa mängder mörk malt, ren kakao och kaffe samt balanserad med små mängder naga chili” om man ska tro bryggeriet. Och det är inget som helst fel på smaken som är eldig och koncentrerad med inslag av choklad, kaffe, rök, humle och med en eftersmak som nästan aldrig tar slut. Men priset är kanske i häftigaste laget!?