Uppkorkat

Säger man Thelema Mountain Vineyards så är det många som hajar till. Gyles Webb var på många sätt föregångare och inspiratörer i den vinrevolution som startade på allvar på 1990-talet i Sydafrika. 20 år senare fortsätter utvecklingen och nu experimenterar man med ekologisk odling.

Uppkorkat har träffat Gyles son Thomas vid berget Simonsberg i Stellenbosch. Thelema grundades 1983 och första årgången kom 1988. Fokus har hela tiden varit på att göra viner med en bra struktur och bra lagringspotential. Vid millennieskiftet utvidgade man och köpte en fruktfarm Elgin och där gör man nu svalklimatsviner på bland annat chardonnay och sauvignon blanc.

Men mest känd är man kanske för sina cabernet och merlotbaserade viner. Som den smått legendariska The Mint Block Cabernet. Vingårdarna vid Simonsberg ligger otroligt vackert på mellan 300 och 640 meters höjd. Gyles Webb och vinmakaren Rudi Schultz har förstås fortsatt utvecklingen. De sensate åren har man inlett försök med ekologisk odling och lyckas det så kommer Thelema att helt gå över till en mer hållbar vinframställning. Men som Uppkorkat redan har uppmärksammat så betyder hållbarhet i Sydafrika mer än att bara slaviskt följa ett färdigt koncept.

 Se inslaget med Thomas Webb här!

Som för många andra så var Bordeaux min första kärlek i vinets värld. Men med stigande priser och allt större konkurrens från andra spännande distrikt har andelen bordeauxviner i min ”källare” minskat drastiskt.

Nu har jag inte många buteljer kvar längre och i helgen öppnade jag en av de sista av ett antal 2002or som jag köpte ”en primeur” back in the days! 2002 var och är en sådan där årgång som inte tillhör de hajpade eller uppskrivna men där du just därför kunde köpa bra vin till ett rimligt pris. Och så är det fortfarande. Det går att köpa bra Bordeaux utan att bli ruinerad om man väljer bra slott utanför de allra mest omtalade egendomarna och om man håller sig borta från de allra mest uppskrivna årgångarna (”århundradets årgång” brukar ju dyka upp ett par gånger varje decennium! ;) ).

Château d’Angludet är en så kallad cru bourgeois från Margaux och ett av de mest prisvärda köpen i hela regionen. Grannarna heter Giscour, Brane Cantenac och du Tertre. Och ofta presterar d’Angludet i klass med de klassificerade cru classé-vinerna. Druvsammansättningen är den klassiska med huvuddelen cabernet sauvignon och merlot samt en liten del petit verdot.

Och 2002an är lysande just nu! Färgen fortfarande mörkt bordeauröd. Doften är klassisk med mörka bär (svarta vinbär), blyerts, paprika och kakao. Smaken är medelfyllig och välbalanserad och fortfarande lite stram med inslag av mörka bär, kakao, örter, blyerts, paprika och svarta vinbär. Eftersmaken välbalanserad och vinet var en utmärkt matchning till lammsadel och potatisgratäng! Drick nu eller inom de närmaste åren!

Det var ett vin som fattades i min genomgång av Mazzeis viner de senaste dagarna. Gamla årgången, 2007an, av Tenuta Belguardo hade sålt slut. Men redan i torsdags fick jag chans att prova den nya eftersom vinet släpps på bolaget den 2 april.

Du kan läsa mina tidigare artiklar om Mazzei här:

Zisola, Belguardo – Mazzei (nästan) på besök i Helsingborg

Castello di Fonterutoli, Ser Lapo och Siepi – Mazze del 2

Tenuta Belguardo är prestigevinet från Mazzei-familjens Maremma egendom. Det är gjort på mestadels cabernet sauvignon och en liten del cabernet franc (2007 hade 90 procent CS och 10 procent CF). Första årgången kom 2000. Vinet får 18 månader på franska 225-liters fat (70 procent ny ek). Jag tyckte mig hör en hel del diskussioner om vinet bland mina kollegor – några tyckte det var bra och andra tyckte att det hade för mycket volatila syror (flyktigas syror som kan ge vinet en lite obalanserad känsla).

Det gjorde inte jag. Men jag ska i ärlighetens namn säga att jag ibland gillar viner som har lite funky volatilitet i sig! Här är mina smaknoteringar:

Mörkt röd färg. Ganska utvecklad men ung doft av körsbär, choklad, örter, nötter och fat. Medelfyllig till fyllig, frisk och koncentrerad smak av körsbär, örter, fat nötter och tobak. Bra men välintegrerade syror. Nästan lite saftig i stilen. Lång ung eftersmak. 4->4,5/5p

Familjen Mazzei må tillhöra den toscanska vinhistorien men deras viner från egendomen Fonterutoli i Chianti Classico tillhör verkligen den moderna frontlinjen. När de mot slutet av 1990-talet, uppbackade av önologkonsulten Carlo Ferrini, valde att skrota två av sin hyllade viner för att satsa fullt ut på sin Chianti Classico. Och så föddes Castello di Fonterutoli i sin moderna form 1995.

Castello di Fonterutoli är prestigevinet och har ibland betecknats som (och ibland inte) en ”riserva”. Men nu verkar det som om man bestämt sig för att Fonterutoli är andravinet oavsett om Castellon är riserva eller inte. Man gör fortfarande en ”supertoscanare” (vin som görs vid sidan om de gällande bestämmelserna för de bästa vinerna i Toscana)  i Siepi och man har väckt liv i namnet Ser Lapo (supertoscanaren man skrotade mot slutet av 1990-talet) för ett vin som kommer från en ung och lovande vingård. Men Mazzei och Fonterutoli ska ha all cred för att de verkligen satsar på sin Chianti Classico som förstavin.

För en dryg vecka sedan provade jag igenom vingårdens viner. (Det här är del 2 – du kan läsa den förra här!).

Här är mina anteckningar:

Badiola 2009 (75553, 114 kronor)
Om Fonterutoli är andravinet så är det här egendomens instegsvin. En IGT Toscana gjord på 70 procent sangiovese, 20 procent merlot och 10 procent cabernet sauvignon. Vinet har legat 9 månader på franska 225 liters fat (men knappast någon större procent med nya fat).
Ung röd färg och ung röd doft med inslag av röda bär, örter och lite ek. Smaken är full av röda bär (hallon, jordgubbar och körsbär). Ett fruktdrivet vin med liten örtighet i eftersmaken. 3/5p

Fonterutoli Chianti Classico 2009 (32229, 149 kronor)
Andravinet och vanligtvis mycket mycket vin för pengarna. Druvorna kommer från 120 olika lägen (5 vingårdar) runt egendomen och 09an är gjord på 90 procent sangiovese och 10 procent malvasia nero, colorino och merlot som vuxit på mestadels kalkstensdominerad jord. Vinet har fått 12 månader på små franska ekfat (40 procent var nya).

Det har gett ett vin med röd färg och en ung lätt parfymerad och lite rökig/knäckig/rostad doft (faten känns!) och mörka körsbär. Smaken är mycket frisk men välbalanserad med inslag av körbär, örter, fat och choklad. Eken känns mer integrerad i smaken. Lång eftersmak. 4/5p

Ser Lapo 2006 (73864, 189 kronor)
Döpt efter en av Mazzei-familjens anfäder och en gång namnet på en Supertoscanare från Fonterutoli. I dag är det ett nytt vin från en ganska ung vingård som Mazzei kunde köpa 2004. Det här är första årgången av vinet (om informationen på hemsidan stämmer) och det finns planer på att den ska ingå i Castello di Fonterutoli framöver. Det är väl både bra och dåligt – kul att bästa druvorna går till bästa vinet men med det vingårdsmaterial som Mazzei har till förfogande så borde man kunna fortsätta buteljera detta vin som en ”single vineyard”. 90 procent sangiovese och 10 procent merlot. 15-18 dagars urlakning och båda sorterna har fått 12 månader på franska barriquer (225 l och 50 procent nya fat).

Mörkt röd färg. Lit mer dämpad (jfr med Fonterutoli) doft med inslag av mörka bär, mineral, hallon och fat. Medelfyllig, stram och koncentrerad smak med inslag av körsbär, tobak, örter och fat. Bra och lite tuffa syror och en antydan till grön stjälkighet. Lite kärvare än de andra vinerna i uppsättningen men jag gillar det! 4/5p

Castello di Fonterutoli Chianti Classico 2007 (32130, 289 kronor)
En modern klassiker i Chianti Classico. Lika bra som Siepi (och mer klassiskt elegant i uppbyggnaden) och till halva priset! Druvor från de 50 bästa lägena. 85 procent sangiovese och 15 procent cabernet sauvignon och merlot. 15-18 dagars maceration och 16 månader i franska barriquer (60 procent nya).  Sedan slutet av 90-talet tillhör det här vinet de allra bästa i hela Toscana.

Mörk röd färg. Utvecklad doft av mörka bär, körsbär, örter (salvia, rosmarin, mynta, lagerblad) och fat. Medelfyllig till fyllig mycket koncentrerad smak av mörka körsbär, choklad, örter (mynta) och tobak. Lång och välbalanserad eftersmak med bra och lite tuffa syror. Här finns också en liten fräsch stjälkighet och ton av paprika. 4,5/5p

Siepi 2007 (99251, 599 kronor)
När Mazzei skrotade två supertoscanare (gjorda på druvsorter eller druvsammansättningar och/eller lagringstider som inte var godkända för den högsta kvalitetsklassen i Toscana) så behöll man ändå Siepi – också den en modern klassiker som var med och skapade nya vinstilar i Italien på 1990-talet. Första årgången var 1992 och vinet består normalt av 50 procent vardera av sangiovese och merlot från ett ”cru”-läge – det vill säga en enskild (eller del av en enskild) vingård. Merlotdruvorna får 14 dagars urlakning och sangiovesen 16 dagar. Vinet har lagrats 16 (merlot) respektive 18 (sangiovese) månader på 225 liters franska ekfat (70 procent nya).

Vinet har en mörkt tät röd färg. Stor doft av svarta vinbär, mynta, eukalytpus, småkakor och rostade ekfat.  Medelfyllig och koncentrearad smak av mörka bär (svarta vinbär), örter (mynta), fat och lagerblad. Bra och tuffa syror och lång eftersmak. 4,5/5p

Vi fortsätter att klippa avsnitten till Uppkorkats Sydafrika-serie som kommer att sändas nu i vår i 24HD och här på webben. I dag jobbar jag och Björn Lilja med ett avsnitt om Thelema Mountain Vineyards och deras smått legendariska The Mint Block Cabernet.

Vi träffade Thomas Webb, son till Gyles Webb som startade det hela med första årgången 1988. Här är en liten försmak. Thomas berättar om varför deras The Mint Bloc Cabernet smakar just mynta och eukalyptus.

Det finns inga skyltar som skriker ut dess närvaro. Det finns ingen webbsida som talar om hur du hittar hit. Och skylten på grinden år så liten att du måste stiga ur bilen för att ens kunna läsa namnet Giuseppe Quintarelli. Uppkorkat besökte Quintarelli och Francesco Grigoli på vingården strax utanför Negrar i höstas för att prata om hans och familjens syn på vinframställning.

Ord som ”tradition”, ”familj” och ”ikonisk” brukar flimra förbi i medvetandet när man talar om Quintarelli – en legendarisk producent av Valpolicella och Amarone i Monte Cà Paletta norr om Veneto. Men trots att deras viner är världsberömda så skulle man kunna luras av familjens låga och ödmjuka profil.

Och Francesco Grigoli är lika blygsam som hans viner är djärvt uttrycksfulla. Han gör inget stort nummer av vad de gör i vingården eller i vinkällaren. Nej fokus är satt på slutresultatet och det finns en nästan andlig atmosfär i huset. Du får nästan intrycket att han behandlar sina viner som familjemedlemmar.

– Vi gör vinerna på ett väldigt traditionellt sätt. Det är inget konstigt med det, säger han lågmält.

Det var Francescos morfars far som startade firman på 1920-talet. Men det var hans morfar, den monumentale Giuseppe Quintarelli, som tog vinet från en lokal kändis till världsrykte när han började exportera det till USA på 1950-talet. Quintarelli blev en pionjär och inspiratör för många andra producenter i området och det är svårt att överskatta hans betydelse. Och vinerna är fortfarande standarden mot vilka andra siktar.

Men det har inte bara handlat om att försvara traditionen. Giuseppe Quintarelli var den förste att plantera och göra vin på cabernet franc och cabernet sauvignon i området (druvor som ingår i deras nu klassiska Alzero). Han var också bland pionjärerna när det gällde att göra torr vitt i Valpolicella (Bianco Secco). Och han har också experimenterat med olika tekniker i källaren och i vingården.

I dag omfattar vingårdarsarealen omkring tre hektar runt huset och ytterligare åtta en bit bort – de äldsta stockarna är mellan 40 och 50 år gamla. Och i vingården använder Francesco både den traditionella och moderna uppbindningsmetoder.

– Du vet – det beror på hur de olika vingårdslägena ser ut om om vi behöver skydda druvorna från solen eller inte, säger han.

Druvorna plockas förstås för hand i åtminstone tre omgångar genom vingården. De bästa går till amaronevinet som bara görs bra årgångar. Resten hamnar i deras Valpolicella och de andra vinerna. Valpolicellan görs i en ”ripassostil” där man blandar vanlig valpolicella med druvsaft från delvis torkade druvor och ger vinet en andra jäsning som gör det lite fylligare och rundare i stilen.

– Vi har hållit på med den så kallade ”ripassostilen” i åratal, långt innan den blev kommersiell. Det är har varit en vanlig metod här i Valpolicella och det var ett naturligt och traditionellt sätt att göra vin för min farfar, säger Francesco.

Metoderna i källaren är också traditionella men med en modern twist. Vinerna jäser i rostfritt stål men lagras sedan på trä. Valpolicella- och Amaronevinerna vilar på slavonsk ek i olika storlekar – minst sex år för Valpolicellan och minst åtta år för Amaronen – innan de släpps på marknaden. De aktuella årgångarna är 2002 respektive 2000 för de två vinerna..

– Vi vill inte ha eksmakande viner och vi använder aldrig amerikansk ek (som ju ger mer tydligare eksmak än franska och slavonska fat). Och vi gör bara en Amarone om förutsättningarna är de rätta. 2001 och 2002 gjorde vi till exempel ingen Amarone utan bara vår ”lilla Amarone” Rosso del Bepi – döpt efter morfar Giuseppe.

När Uppkorkat besökte vingården låg amaronedruvorna, corvina, corvinone och rondinella, redan utlagda sedan några veckor på stora träställningar på vinden och torkade. Där får de sedan ligga i runt 90 dagar och tappar upp emot 40 procent av vatteninnehållet vilket gör de extremt socker- och smakkoncentrerade. Och alla har sin roll att spela.

– Corvina och corvinone ger oss smak, kryddor, tanniner (garvsyor) och syror. Rondinella har mindre smak men ger mer färg och arom till det färdiga vinet.

Quintarellis hela produktion är inte större än 40 till 50000 buteljer per år. Hälften säljs i Italien och hälften går på export. Det finns egentligen inga enkla instegsviner. Deras ”vanliga” Valpolicella brukar sälja för runt 500 kronor i Sverige. Amaronen för mycket mer. Men de behöver inga marknadsföringskampanjer för att nå kunderna. Vinerna säljer slut av sig själva.

Och efter att ha provat igenom vinhusets viner så är det inte så svårt att förstå varför. Jag har stött på de som tycker att vinerna är alldeles för muskulösa och koncentrerade i smaken men det finns verkligen en härlig balans mellan frukten, syrorna och alkoholen i alla de jag har provat.

Tidigare i år dog Giuseppe Qintarelli 84 år gammal. Jag föreställer mig dock att hans ande och själ kommer att fortsätta att leva kvar i vinerna från Quintarelli.

Alla provad viner hittar du här!

Senare idag går tredje avsnittet av Uppkorkat som tv-program ut på 24HD. Den här gången handlar det om danska vinbarer och vi har besökt tre ställen med lite olika inriktning. Två av dessa fokuserar på ekologiska/biodynamiska respektive naturliga viner.

Därför passar jag också på att tipsa om de bästa ekologiska produkterna på bolaget. Jag har tidigare skrivit om de vita vinerna (här och här) – idag är det dags för de röda. Och eftersom det varit en hel del lyxviner här i bloggen på sista tiden så är det extra kul att åtta stycken kostar under 100 kronor.

Först en bekännelse: Sist jag skrev om ”ekoviner” fick jag ett samtal från en bonde som gjorde klart att det inte finns några ekologiska viner. Och han har ju  rätt – det är druvorna som är odlade enligt organiska, ekologiska eller biodynamiska principer. Men försök själv att skriva ”vin från druvor som odlats enligt ekologiska principer” genomgående i en artikel och du förstår problemet. Jag kommer därför att skriva ”ekoviner” och ”ekologiska viner” och med det menar jag druvor som odlats med ekologiska metoder (dvs utan bekämpningsmedel eller konstgödsel).

Du kan läsa mer om mina tankar om ekologiskt här!

Nog snackat – nu till vinerna. Ska man vara lite kritisk så kan väl tycka att de flesta går i samma stil. Det borde finnas utrymme för mer variation även bland ekovinerna!

Vi börjar i södra Italien och med ett vin som ibland är riktigt bra. il Nostro Rosso del Salento 2010 (32205, 55 kronor) är gjort på en cocktail av 90 procent negroamaro och 10 procent primitivo och har en lätt frisk och bärig smak med inslag av röda bär, torkad frukt och tobak. Här finns bra syror och en lite rökig touch som ger komplexitet till vinet och 55 kronor är ju inget dåligt pris!

Frågar du mig så borde Sicilien vara för varmt för druvsorte merlot men Zeta Troppo Merlot Cabernet 2009 (2180, 64 kronor) har riktigt bra druvkaraktär med inslag av mörka bär, kaffe, blyerts och örter. Drick till höstens grytor!

Vill du ha lite mognad i ditt vin så prova Azabache Crianza 2007 (2708, 79 kronor) från Rioja. Druvsammansättningen är den klassiska med 60% tempranillo, 30% garnacha och 10% graciano. Vinet har tempranillos kryddighet och runda smak av röda bär, torkad frukt, fat, dill, choklad och örter. Läcker Rioja till ett väldigt trevligt pris!

Cameleon Reserva Cabernet Sauvignon 2010 (6518, 79 kronor) är ett suveränt exempel på det som vi vinnördar brukar kalla för ett ”fruktdrivet vin”. Ett vin fullt av solmogen frukt och mjuka bäriga smaker. Men i det här fallet är de koncentrerade smakerna av mörka bär (svarta vinbär och plommon) och ekfat (vanilj) kombinerad med bra och lite tuffa syror.

Vi fortsätter med de udda druvblandningarna och Sicilien. Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon 2010 (32452, 89 kronor) är ett kraftfullt vin med en koncentrerad smak av plommon, körsbär och torkad frukt. Här finns rejäla syror som är inlindade i mjuk frukt och en lång eftersmak med inslag av vanilj.

Vi fortsätter med rätt kraftfulla och bäriga viner. Chilenska Misiones de Rengo Reserva 2009 (6510, 89 kronor).  Återigen möts vi av ett medelfylligt vin med en koncentrerad smak av mörka bär (svara vinbär), tobak, choklad och vanilj. Bra längd och bra koncentration i eftersmaken.

Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere 2009 (6586, 90 kronor) kommer också från Chile men är saftigare och mjukare i stilen. Här är inledningen lite bitter med röda och mörka bär, örter och fat. Men avslutningen är lite saftig med mjuka och inlindade syror. Publik helt enkel.

Och slutligen ett vin med lite annan karaktär. I Château Pech-Latt 2010 (2233, 93 kronor) från Corbières i södra Frankrike dominerar örtigheten och de provencalska kryddorna över bärigheten. Här finns en härlig pepprighet med inslag av rökt korv och björnbär. Lite kärvare men ändå välbalanserad!

Tabellen med alla ekovinerna hittar du här!

Så har jag provat igenom decembernyheterna – det närmaste vi kommer ett julklappssläpp här i Sverige. Som vanligt handlar det om lite mer exklusiva viner och även om de inte är många så finns här några riktiga godbitar.

Kvaliteten var förstås genomgående hög – och borde så vara när det billigaste vinet går på 119 kronor. Det finns förstås flera viner som jag hade kunnat peka ut som dagens vinare. Här är några exempel

Sherry

Oloroso Tradición 30 Años (90478, 550 kronor)
Bodegas Tradición gör fantastiska viner och det här är en blandning av olika årgångar sherry som tillsammans har en genomsnittlig ålder på minst 30 år. Innan vinet buteljeras kontrolleras att faten som vinet kommer från verkligen har den minsta genomsnittliga åldern som är utmärkt på etiketten. Oloroso är den nötigaste och kraftigaste typen av sherry – utvecklad i full kontakt med luften och har därför en ganska tydlig oxiderad ton. Och det märks på det här vinet. Färgen är gyllene orangegul. Doften är nötigt komplex med inslag av kokos, torkad frukt, svamp, choklad och citrus. Smaken är helt torr och magiskt koncentrerad med inslag av nötter, torkad frukt, kokos och citrus. Eftersmaken är lång och kraftfull.

Italien – Gaja & Ratti

Det kommer många riktigt bra röda viner i december. Och allra bäst är vinerna från Renato Ratti och Angelo Gaja. Här är några av de bästa:

Renato Ratti Barolo Marcenasco 2007 (90505, 343 kronor)
Mörkt orangeröd och med doft av läder, röda bär, kakao och småkakor. Smaken är medelfyllig till fyllig och superkoncentrerad med röda bär, örter, läder och torkad frukt. Längden är helt suverän och den känns ganska fruktdriven för att vara en så här pass ung Barolo.

Renato Ratto Barolo Rocche 2007 (90485, 593 kronor)
Orangeröd med en brun ton. Komplex och sammansatt doft av småkakor, läder, röda bär och torkad frukt. Smaken är medelfyllig till fyllig och supersträv. Här finns en nästan sagolik koncentration och smak av bär, torkad frukt, läder och örter.

Gaja Sito Moresco 2009 (90506, 289 kronor)
Gajas blandning av nebbiolo, merlot och cabernet. Det här vinet har en mycket koncentrerad smak av röda bär (körsbär), mörka bär, örter, kryddor, torkad frukt och fat. Eftersmaken är lång och imponerande med kraftiga syror.

Gaja Barolo Dagromis 2006 (905011, 425 kronor)
Druvor från La Morra och Serralunga och en lysande Barolo. Färgen är orangeröd. Doften komplex och sammansatt med inslag av röda bär, läder, violer, örtkryddor och fat. Smaken är fyllig, kraftfull och superkoncentrerad med röda och mörka bär, läder, örter och fat. Längden är enorm och syrorna är massiva. Lagra!

Champagne

Det kommer många bra och dyra champagner i december också. Min absoluta favorit på dagens provning finns tyvärr bara i magnumbutelj!

Henriot Brut Millésime 1996 (94827, 1199 kronor för 1500 ml)
52 procent pinot noir och 48 procent chardonnay från 15 cru byar. Stor utvecklad doft av rostat bröd, mineral och citrus. Nästan lite rostad ekton med rökiga mineraliga inslag. Smaken är frisk och utvecklad med inslag av mogen citrusfrukt, rostat bröd, svamp och nötter. Eftersmaken är lång och kraftfull!

OBS! Vinerna börjar säljas först den 1/12!

Vilka är de bästa ekovinerna? Nu börjar jag rulla ut smaknoteringar från mina favoriter från monopolets ekovinsprovning i måndags. Men precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg – det kan finnas andra och bättre ekoviner i sortimentet som inte skryter med att de är ”eko”.

Mina tankar om ekotrenden hittar du här!

Bästa röda ekoboxarna

Ska sanningen fram så var det inte många boxar med i provningen. Men här är i alla fall några som är bra! Och som vanligt – de är nästan alltid bättre på flaska! (läs mer om det här!).

Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon 2010 (2315, 234 kronor)
Okej – den är bra mycket bättre på flaska. Men det är inget fel på den medelfylliga och ganska koncentrerade smaken av bär och örter. Rent och snyggt helt enkelt.

Santa Ines Organic Cabernet Malbec Carmenère 2010 (6620, 155 kronor för 1500ml)
En halvbox – dvs en och en halv liter. Färgen är mörkt röd coh doften lite knuten med inslag av gummi, örter och mörka bär. Smaken är medelfyllig och fruktdriven med inslag av röda bär, kaffe och örter. Bra koncentration i eftersmaken!

Bästa vita ekoboxen

Il Nostro Cattarato Grecanico 2010 (22973, 159 kronor)
Det fanns ännu färre vita ekoboxar att välja mellan. Men det här vinet är helt ock och har en lite bränd doft av mogen frukt. Smaken är intensivt fruktig med en eldig kryddig ton. Det brända går igenom i smaken.

Las Moras Reserve Chardonnay 2011 (16018, 219 kronor)
Inte med bland ekovinerna i provningen utan gömd bland de nya årgångarna. Vinet är ändå gjort på ekologiskt odlade druvor och tycker du att Il Nostro är för kryddig och har för lite syra så är det här ett alternativ för dig. Smaken är frisk och smörig med inslag av tropisk frukt och kokos. Lite ”godisvarning” är det på grund av den vaniljiga eftersmaken.

Mer om ekovinerna blir det här i uppkorkat inom kort!

Har du ett favoritvin? Jag har egentligen alldeles för många för att nämna ett enskilt vin men jag måste erkänna att jag just nu älskar 04orna från Italien. En fantastisk årgång som fortfarande är full av liv och kraft men också har balans och nyansrikedom. Tyvärr har jag inte så många kvar – men nyligen öppnade jag en 04a av ett av mina absoluta favoritviner. Och jäklar vad bra den är!

Man kan förstås ha ”favovin” av flera olika anledningar.
Vinet kan …

• … vara sjuhelsikes bra helt enkelt! I floden av likgiltiga och tråkiga viner ger favovinet något extra. En extra kick eller dimension. Djup och smakrikedom där andra erbjuder yta och lättsam eller ringa njutning.

• … vara typiskt och representera själva kvintessensen av en region eller ett distrikt.

• … ha en speciell plats i ditt hjärta. Det kanske var det första vinet som gjorde att du fick upp ögonen för en för dig hittills okänd region. Det var kanske just det vinet som fick dig intresserad av vin till att börja med. Eller det var kanske med det vinet (eller i vinets vingård) som du friade till din partner eller hade fantastiskt sex (sådant lär ju hända!).

• … vara ett fynd! Krona för krona så representerar vinet det bästa du kan få för pengarna från en given region eller distrikt.

Tenuta di Ghizzanos vin Veneroso tillfredsställer åtminstone tre av dessa fyra kriterier. Nej jag har aldrig varit där (och alltså aldrig haft sex i dess vingårdar) men för mig representerar Veneroso allt det som är fantastiskt med den moderna vinrevolutionen i Toscana. Viner är sanslöst bra år efter år och är dessutom ett av de bästa (mest prisvärda) köpen från regionen. Och det är inte bara jag som ger det högt betyg. Åtskilliga gånger har det fått högt betyg av italienska vinbibeln Gambero Rosso Italian Wines!

Egendomen ligger vid den Toscanska kusten i byn Ghizzano bara 4 mil söder om Pisa. Distriktet kallas för Colline Pisane och är den västligaste av underregionerna till Chianti. Tenuta di Ghizzano har koncentrerat sig på vin sedan 1980-talet. Första vinet var just Veneroso och gjordes 1985. 1996 följde den (enligt mig) nästan lika imponerande Nambrot – mer av en ”supertoscanare” gjord på mestadels merlot och mindre mängder cabernet sauvignon, cabernet franc och petit verdot. Dessutom gör man ett ”enklare” rött vin kallat Il Ghizzano (men fortfarande riktigt bra!) och en söt Vin Santo som kallas för San Germano.

I början av 2000-talet påbörjade egendomen en övergång till organisk/ekologisk odling och är nu helt organiskt certifierade. Alla skörd sker för hand och druvorna går igenom ett strängt urval på sorteringsbord innan vinifiering. Vinerna är dessutom fottrampade och man använder sig bara av naturlig jäst. Pumpar används bara om det är absolut nödvändigt och vinerna jäser i antingen stål, cement eller stora träfat. Och alla viner genomgår malolaktisk jäsning (för Nambrot och Veneroso sker denna på träfat). Ek används med måtta – som en krydda och mognadsutvecklare snarare än som ett egenvärde.

Av prestigevinerna är det Veneroso som är mer klassisk i sin uppbyggnad (och Nambrot är mer av en modern supertoscanare). Vinet är gjort på 70 procent sangiovese och 30 procent cabernet sauvignon och säljs därför som en IGT Toscana – och inte en Chianti (Chianti får förutom sangiovese innehålla högst 20 procent andra druvsorter som tex cabernet, merlot och syrah). Druvorna växer på vingårdar med syd eller sydvästlig sluttning och på mellan 180 och 200 meters höjd. Jäsningen sker i 3000 liters träfat och 2500 liters cementtankar vid ungefär 28-30 grader celcius. Sedan får vinet 16 månader på andra, tredje och fjärde årets ekfat (225 liters och 500 liters).

Och 2004an är också modernt klassisk. Här möts sangioveses körsbärsfruktiga stramhet med cabernet sauvignons bärighet och eftersom båda sorterna har tuffa syror kräver vinet några år på flaska för att få den rätta balansen. Och just 2004an är ett bra exempel på allt som är bra med Toscana. Kraft och styrka men också nyansrikedom, mineralitet och balans.

Tät mörkt röd färg med orange kant
Fortfarande ung doft av nötter, mörka körsbär, fudge, ek och kryddor.
Medelfyllig mycket koncentrerad lite kryddig smak av mörka bär (körsbär), choklad, mynta/örter, nötter, mineral och ek. Suverän längd. Fortfarande tydliga garvsyror och lager på lager av frukt. Stilfull, mineralig och välbalanserad i all kraften. Håller ytterligare en 5-10 år beroende på dina egna preferenser!