Tasca d’Almerita Cabernet 1993

9 augusti, 2012 klockan 13:31

Tasca d’Almerita var kanske den första vinproducenten som på allvar visade mig hur bra Siciliens viner kan vara. Det var 20 år sedan och det har hänt mycket sedan dess.

Idag finns det mängder av bra vinproducenter på Sicilien och vinerna är är bättre än någonsin. Men minnet av de där tidiga 90-tals årgångarna har etsat sig fast i minnet och det händer att jag undrar hur bra de där vinerna egentligen var och hur bra de har utvecklats sedan dess.

Som tur var har jag haft ett par buteljer av Tasca d’Almeritas Cabernet Sauvignon kvar i ”källaren”. Då i början av 1990-talet regerade cabernet- och chardonnayvinerna. Det var innan intresset för små och ovanliga druvsorter hade satt in och innan vinvärlden på allvar tröttnat på ”ännu en cabernet/chardonnay”. Tasca d’Almeritas Cabernet Sauvignon var en av de bästa jag hade provat och ett lysande exempel på en internationell druvsort som gjorde sig ovanligt bra i det syditalienska klimatet.

När jag nu öppnar buteljen 19 år efter skörden så förstår jag vad det var som gjorde mig så imponerad. Det är sällan jag öppnar gamla viner som håller ihop så väl som denna 93a. Dessutom brukar de där minnena av fantastiska viner ”back in the days” ofta vara lite missvisande. Det har hänt så otroligt mycket i vinvärlden de senaste tio-femton åren och jag har provat en hel del fantastiska viner sedan dess.

Men färgen är fortfarande helt otrolig med en tät mörkröd nyans och en tunn orange kant. Doften är stor och örtig med svarta vinbär, mörka bär, mynta och läder. Smaken är fyllig och rund med inslag av svarta vinbär, mynta, choklad och mörka bär. Här finns också lite tobak och läder. Dessutom en lång härlig eftersmak med mognadskomplexitet. Förmodligen blir det inte bättre utan är nu helt färdigt att drickas. 

Rotllan Torras Tirant 2003 – lysande Prioratovin

5 augusti, 2012 klockan 13:18

Spanska Priorat har varit rejält hajpat de senaste 10-åren men det känns väl lite som om den värsta uppståndelsen har lagt sig. Priserna stack iväg och konkurrensen ökade men vinerna är fortfarande riktigt bra.

Det jag gillar med vinerna från det lilla distriktet strax sydväst om Barcelona är att de ofta förenar kraft och styrka med en lite jordig/mineralig komplexitet. På ett sätt är de väl typiska för kraftiga röda druvblandningar och de har en hel del likheter, framförallt i struktur, med vinerna från Châteauneuf-du-Pape.

Rotllan Torra är ett litet vineri som fått rejält med uppmärksamhet av Robert Parker och The Wine Advocate som givit vinerna höga poäng. Jag har tidigare bara provat en ”vanlig” reserva 2003 från producenten som var riktigt bra. Men det här är något helt annat.

Rotllan Torra Tirant 2003 är ett av egendomens prestigeviner och är gjort på 25 procent vardera av garnacha, cariñena, cabernet sauvignon plus 15 procent syrah och 10 procent merlot. De äldsta stockarna är upp emot 90 år gamla och vinet har lagrats ett år på ny fransk ek och minst ett år på butelj innan det släpps på marknaden. Det var min svägerskas man (tack Micke!!!) som öppnade det nu i veckan och priset lär ha legat någonstans runt 500 kronor.

Mörk tät röd färg med blålila kant. Stor örtig doft med inlsag av mörka bär, plommon, fat och tobak. Smaken är medelfyllig till fyllig med bra koncentration och inslag av plommon, örter, fat, kött, torkad frukt, mineral och tobak. Bra syror och en härlig längd i eftersmaken.

Rotllan Terra tycker själva att vinet kan lagras i en 15 år och det är nog bara att instämma i den bedömningen. 2003an hade kanske mått lite bättre av ytterligare något eller några års lagring! Men den var lysande nu också. Ännu en 2003a som stått sig väl över tid!

Smakrikt, personligt och härligt i augusti

31 juli, 2012 klockan 10:35

Äntligen! Efter bolagets sommaruppehåll – den första augusti kommer ett hel del nytt och intressant att släppas på den svenska marknaden. Men väntar du på riktiga budgetviner – ja då får du vänta till i september.

Nyheterna i augusti håller rktigt hög klass men baksidan är förstås att de kommer med rätt häftiga prislappar. Fast om man jämför priset med den kvalitet som du får för pengarna så är det här ändå riktigt prisvärda viner. Främst är det kanske de vita vinerna som överraskar och extra kul är att Systembolaget vågat sticka ut hakan och köpa in viner som går lite emot de gängse smaktrenderna. För om du är van vid krispiga lätta och fräscha viner – ja då kommer några av de bästa köpen att slå dig med häpnad.

Jag tänker framförallt på vinerna från Lopéz de Heredia i Rioja. Det kommer tre viner (två vita) från den klassiska bodegan i augusti och det är som vanligt viner som går på tvärs mot gängse normer. I en tid när de flesta gärna vill ha sålt slut årgången innan den ens är klar så låter Lopéz de Heredia sina viner ligga på fat och på flaska i år innan de släpps på marknaden.

Viña Gravonia 2002 (96063, 199 kronor) och Viña Todonia Reserva Blanco 1996 (94185, 299 kronor) är två lysande exempel på hur härligt charmiga och annorlunda de här vinerna kan vara. Den första är närmast en ungdom i sammanhanget och har en lätt till medelfyllig frisk härlig och koncentrerad smak av mogen frukt, citrus, nötter, svamp och fat. Den senare går i samma stil men är kraftfullare och lite mer oxiderad med mer av allt och en lång läcker finish. Och den röda Viña Todonia Gran Reserva 1994 (96061, 599 kronor) är också härlig med smaker och dofter av torkade frukter, svamp, örter och nötter. Smakrikt och välbalanserat men det sistnämnda släpps bara på de tre vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö och priset är lite i det häftigaste laget!

Chenin blanc är en häftig druvsort men även om vi har börjat få lite fler sydafrikanska varianter till bolaget så har det varit ont om bra torr chenin blanc från Loire. Men det blir det ändring på nu när det lanseras inte mindre än fyra viner från en och samma producent i Savènnieres – distriktet som kanske är mest känt för Nicolas Jolys Coulée de Serrant – en fantastisk vingård och ett fantastiskt läge.

Domaine des Baumard är en annan hyllad producent i området som du släpper fyra mycket personliga och intressanta viner. Det är två årgångar av två viner: Clos de Saint Yves Svennières 2008 (92163, 189 kronor) och Clos de Saint Yves Svennières 1982 (92162, 359 kronor) samt Clos du Papillon Savennières 2007 (92166, 245 kronor) och Clos du Papillon Savennières 2000 (92105, 322 kronor). Den första är kanske den mest underliga i nuläget eftersom den domineras nästan helt av en kraftig smak av honung och nötter samt ett litet inslag av gummi. Den andra känns friskare (trots att det är en 82a) med en härlig smak av citrus, honung, ananas, mineral och lite bränt rostat bröd. 2007an av Clos du Papillon är kraftfull med smak av fruktpastiller, rök och mogen frukt. Och årgång 2000 har lite mer av de där gummitonerna som man ibland associerar med chenin men känns också den frisk och fräsch med toner av honung och ananas.

Det här är förstås viner som inte går hem hos alla – men fräckt och gott är det om du gillar smaker som går lite utöver det vanliga!

Månadens mest prisvärda vita måste nog vara nya zeeländska Pegasus Bay Riesling 2009 (97040, 149 kronor) som känns som en mogen tysk riesling med en kraftfull mineralig petruleumaromatisk smak av rieslingfrukt, honung, persikor och citrus. Och producentens Pegasus Bay Sauvignon Semillon 2010 (97039, 149 kronor) är också bra med sin doft och smak av druvskal, krusbär, mineral och bivax.

Tyska Clemens Busch Riesling vom Roten Schiefer 2010 (91238, 179 kronor) var en vinnare redan förra året och ny årgången är också lysande med en ung torr lätt och mycket frisk smak av citrus, mineral , druvor, petroleum och lite flintrök. Vinet känns nästan hårt i nuläget men ge det ett par år och det kommer att blomma ut i mer mogna smaker.

Och på tal om världens bästa druvsort – Weingut Leitz i Rheingau kommer med två fantastiska viner från årgång 2010. Det är Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Riesling Alte Reben (90654, 299 kronor) och Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Riesling Alte Reben (90677, 299 kronor) – båda packade med fokuserad och ung rieslingsmak med citrus, en antydan av honung och petroleum, samt mineral. Och du kan förstås lägga till en eftersmak som aldrig tar slut. För ungt? Javisst! Men glöm bort de i några år och du har en fantastisk vinupplevelse framför dig!

Missa inte heller Hamilton Russells underbara Hamilton Russell Chardonay 2010 (97025, 249 kronor) till ett riktigt bra pris (100 kronor under priset i beställninsgsortimentet) med en nyanserad smak av citrus, mineral, rostade fat och smör samt. Tyvärr kännas Anthony Hamilton Russells röda pinot, Hamilton Russell Vineyards Pinot Noir (97027, 279 kronor) inte alls så bra som när jag provade den på vingården i januari.I den flaskan som jag provade nu fanns tyvärr de där lite rökiga och syrliga sydafrikanska tonerna som historiskt sett varit ett problem för Sydafrikanskt vin. Det är underligt – för den 2009a som jag provade på plats var fantastisk (läs mer om det besöket här!). Det blir att prova igen helt enkelt!

Sancerre brukar ofta vara ett lätt friskt och läskande vin men Henri Bourgeois Sancerre Jadis 2009 (99453, 299 kronor) bjuder på en förvånansvärt kraftfull smak av mogna persikor, nektariner, mango och melon. Torr mycket frisk och läskande.

Det släpps två exklusiva champagner i augusti. Den ena är Deutz Blanc de Blancs 2007 (99522, 599 kronor) som är alldeles för ung i nuläget med en nästan hård smak av mineral, citrus och kex. Men Deutz viner brukar öppna upp sig och bli fantastiska med tiden. Då känns Louis Roederer Brut Rosé 2007 (96017, 525 kronor) mycket mer tillgänglig redan nu med sin friska men ändå balanserade stil och inslag av röda bär, mineral, choklad och apelsin.

Bästa bubbelköpet är emellertid Rotari Flavio 2004 (96060, 149 kronor) – en riserva gjord på 100 procent chardonnay (och därmed en blanc de blancs) från Rotari (ägda av Mezzacorona) i Trento i norra Italien som gjort sig känt för prisvärda mousserande viner. Vinet lagras i minst fem år på jästfällningen (vilket är ovanligt) och det märks på de komplexa och utvecklade smakerna av mogen citrusfrukt, rostat bröd och smör. Det är både friskt och runt i smaken på en och samma gång och det är jäkligt mycket bubbel för penarna.

Bland de röda fynden i augusti finns flera italienska viner. Terre Di San Leonardo 2008 (99550, 129 kronor) från suveräna Tenuta San Leonardo i Trentino och Vigneti delle Dolomiti ger massor av vin för pengarna. Här är det en bordeauxblandning i flaskan och det känns på inslagen av svarta vinbär, röda bär, rostad ek och plommon. Bra syror och bra längd i eftesmaken.

Allegrinis Palazzo della Torre 2008 (91248, 149 kronor) är ett vin som går från klarhet till klarhet. Vi besökte det gamla palatset och vingårdarna när Uppkorkat var i Venetien i höstas och Allegrini gör nu allt för att göra det här vinet till ett ”äkta” vingårdsvin med bra koncentration och känsla av växtplatsen. Det är fortfarande ett ”modernt” italienskt vin med massor av smak av mörka bär, choklad och ekfat. Men koncentrationen tilltar för varje årgång och eftersmaken har en lite bitter fräschör. Corvina, rondinella och sangiovese bygger upp grunden i vinet och det lagras 15 månader på franska fat.

Bibi Graetz är konstnären som på tio år har gått från lovande vinmakare till superkändis. I restaurangkretsar har hans viner varit hajpade en längre tid men nu har alla andra en chans att lära känna hans viner lite bättre. I augusti släpps Grilli del Testamatta 2009 (99490, 159 kronor) och i september kommer ytterligare ett vin med det lite snuskiga namnet Soffocone di Vincigliata (läs mer här!). Grilli di Tesetamatta kan kanske räknas som ett ”andravin” till Testamatta och är gjort på 90 procent sangiovese och tio procent vardera av canaiolo och colorino. Jag gissar att det fått en del tid på ny fransk ek och det är mörkt bordeauxrött färgen och doftar lite brunelloaktigt med inslag av fat, röda körsbär och ekfat. Smaken är sträv och stram med röda och mörka bär, örter, kryddor, tobak och avslutningen är lång och sträv. Återigen riktigt mycket vin för pengarna.

VI fortsätter med bra prisvärda röda viner i mellanprisklassen. Bra pinot noir brukar kosta rejält mycket pengar men Rabl Vinum Optimum Pinot Noir 2009 (97034, 159 kronor) och Louis Jadots Beaune Premier Cru 2006 (90118, 179 kronor). Den första kommer från österrikiska Weingut Rabl som gör riktigt bra viner. Den här pinot noiren har kallmacererats i tre dagar innan jäsningen för att sedan lagras i 24 månader på 2-3 år gamla fat efter alkohol- och den malolaktiska jäsningen. Det färdiga vinet doftar skog, mogna röda bär (hallon) och lite ekfat. Smaken är lätt till medelfyllig och frisk med en utvecklad smak av hallon, örter, kryddor och fat! Och eftersmaken är lång och sammetslen.

Louis Jadots Beaune Premier Cru 2006 är egentligen inte så mycket att orda om. Jag ger ofta höga poäng och bra omdömden om producentens viner. För trots storskaligheten håller det mesta riktigt hög klass. Som det här vinet som smakar läckert, saftigt och nervigt av röda bär, svamp, örtkryddor, fat och med ett litet inslag av salmiak.

Augusti är också en riktigt bra månad för den som är på jakt efter Bordeaux. Det släpps sex viner mellan 175 och 375 krornor vilket måste anses som riktigt bra priser. Alla är från årgong 2009 – ännu en av de där årgångarna som har hyllats som ”den bästa någonsin”. Och vinerna är bra – fyllda med mycket frukt, bra syror och bra struktur. Några kan drickas redan nu och de bästa kommer att hålla länge.

Château Fourcas-Hosten 2009 (96051, 175 kronor) från Listrac är ett vin som brukar vara pålitligt och 09an är inget undantag. Doften är klassisk med mörka bär, kaffe, cederträ och fat. Smaken medelfyllig och stramt sträv med kaffe, mörka bär och och trä. Kan behöva något år för att rundas av lite.

 Château Petit Bocq 2009 (96020, 239 kronor) och Château Le Boscq 2009 (96021, 269 kronor) är båda från Saint-Estèphe som ligger norr om Margaux, Saint-Julien och Pauillac. Båda egendomarna är båda nya bekantskaper för mig och de ägs av stora Dourthe men den drivs som egna egendomar i Bordeaux. Och i Petit Bocq’s fall finns den ursprunglia ägaren kvar vid rodret.

Château Petit Bocq 2009 är ett merlot- och cabernet sauvignon-dominerat vin med en mörkt blåröd färg och en koncentrerad smak av mörka bär, blyerts, fat och choklad. Vinet har rätt så tuffas syror och kan med fördel lagras i ytterligare en fem till åtta år. Även Château Le Boscq 2009 känns rätt stram i nuläget men har också den en härlig bärighet med mörka och röda bär och smak/doft av löv, örter, mynta och fat. I båda fallen snackar vi mycket bordeaux för pengarna.

Slutligen två lysande portugiser! Quinta do Vallado har jag skrivit en del om här i bloggen och Quinta do Vallado Touriga Nacional 2009 (94819, 275 kronor) är en ny härlig årgång av vinet som är gjort på 100 procent touriga nacional och som vinifierats i rostfritt stål och sedan lagrats i 16 månader på franska 225 liters ekfat. I doften känns det redan utvecklat med nötter, mynta, mörka bär och torkad frukt. Smaken är däremot stramare och riktigt tuff med mörka bär, torkad frukt, örtkryddor, ek och mynta. Eftersmaken är tuff men välbalanserad och vinet kan behöva något år i källaren.

Det behöver inte Barros Porto Colheita 1982 (95272, 489 kronor) som är ett så kallat colheita portvin. Colheita är till skillnad från tawny port, som är en blandning av olika årgångar som lagras länge på stora ekfat, och vintage port, som är ett årgångsportvin som lagras kortare tid på fat och längre tid på flaska – ett årgångsvin som lagrats länge på fat. Det här vinet är 30 år och känns ändå ungt och fräscht. Doften är stor och innehåller inslag av mynta, knäck, kola, nötter och torkad frukt. Smaken är kraftfull och fylligt söt med en nötig smak av torkad frukt, knäck, brända mandlar, russin och örtkryddor. Smakrikt, välbalanserat och överdådigt gott. Tyvärr släpps vinet bara på vinkällarbutikerna.

Tabellen med alla provade viner hittar du här! 

 

Hundar, eukalyptus och The Mint Block på Thelema

24 april, 2012 klockan 08:53

Säger man Thelema Mountain Vineyards så är det många som hajar till. Gyles Webb var på många sätt föregångare och inspiratörer i den vinrevolution som startade på allvar på 1990-talet i Sydafrika. 20 år senare fortsätter utvecklingen och nu experimenterar man med ekologisk odling.

Uppkorkat har träffat Gyles son Thomas vid berget Simonsberg i Stellenbosch. Thelema grundades 1983 och första årgången kom 1988. Fokus har hela tiden varit på att göra viner med en bra struktur och bra lagringspotential. Vid millennieskiftet utvidgade man och köpte en fruktfarm Elgin och där gör man nu svalklimatsviner på bland annat chardonnay och sauvignon blanc.

Men mest känd är man kanske för sina cabernet och merlotbaserade viner. Som den smått legendariska The Mint Block Cabernet. Vingårdarna vid Simonsberg ligger otroligt vackert på mellan 300 och 640 meters höjd. Gyles Webb och vinmakaren Rudi Schultz har förstås fortsatt utvecklingen. De sensate åren har man inlett försök med ekologisk odling och lyckas det så kommer Thelema att helt gå över till en mer hållbar vinframställning. Men som Uppkorkat redan har uppmärksammat så betyder hållbarhet i Sydafrika mer än att bara slaviskt följa ett färdigt koncept.

 Se inslaget med Thomas Webb här!

Huvudnyheter