Domaine des Enfants (Vinordic – del 4)

18 juni, 2012 klockan 18:50

Det har gått någon månad sedan Vinordic – nordens största vinmässa. Men vissa intryck stannar kvar. Som Marcel Bühlers Domaine des Enfants vars viner jag bara måste prova igen.

För det var ju de udda och lite oväntade mötena som gjorde vinmässan Vinnordic värd att besöka. Jag har tidigare skrivit om Jean Pla och hans viner under etiketten La Passion. Jeans viner kommer från Roussillon och Vin de Pays des Côtes Catalanes – ett område som verkar vara på gång att bli något riktigt intressant. Ja just Côtes du Roussillon gör några av de mest intressanta vinerna i franska södern.

Alldeles intill honom stod en annan man – en ung schweizare som också han befinner sig i Roussillon och gör Vin de Pays des Côtes Catalanes. Marcel Bühler köpte den 23 hektar stora egendomen Domaine des Enfantes så sent som 2007. Han har ett helt annat fokus än Jean och tillhör den unga generationen vinmakare som gärna berättar vad de gör och hur de arbetar i vingården och källaren.

Marcel har tillgång till gamla stockar på mellan 60 och 100 år av druvsorter som grenache, mourvèdre, syrah, lladoner pelot och carignan. Odlingen är ekologisk (blir certifierad i år), skördeuttagen mycket låga och vinerna är enastående.

Särskilt hans prestigevin La Larme de Lâme som lagras ett år på ett år gamla ekfat. Det är ett mörkt och tjockt vin med en komplex doft av örter, mynta , fat, mörka bär och peppar. Smaken är fyllig och superkoncentrerad och packat med smaker av mörka bär, örtkryddor, svartpeppar, nötkött, tobak och med tuffa men välintegrerade syror.

Tyvärr finns hans viner inte att köpa i Sverige ännu – men de ska tydligen finnas att köpa i Danmark. Jag hittade ingen hemsida men enligt Domaine des Enfants egna uppgifter så kan man få tag på dem hos:

De Vine
Morten Iversen
Ryesgade 73 B, st.
2100 Copenhagen Ø
Tel: +45 26 88 20 88
Email: mortiv@gmail.com

Vinerna!

Tabula Rasa 2010
En blandning på grenache gris, grenache blanc, carignan blanc och macabeau från riktigt gamla stockar. Vinet fick först en kort (30 minuters) maceration med skalen innan pressningen. Naturlig jäst och lagring på 400 liters gamla fat. Marcel har även gett vinet en kort oxidering för att tämja tanninerna som han fick via skalkontakten. Det här är ett gyllengult vin med en stor fruktig doft med inslag av mineral, bivax och tropisk frukt. Smaken är koncentrerad och fokuserad med inslag av tropisk frukt, fruktpastiller, kryddor, bivax och mineral. Lång lång eftersmak – men känns fortfarande lite återhållen och kommer att blomma upp ännu mer med lite lagring.

L’Enfant Perdu 2009
En fjärdedel vardera av carignan, syrah, granache och lladener pelut (men det varierar år från år) – en mix av det som inte går till toppvinerna och ofta från de yngre vingårdarna på mellan 10 och 50 år. Syrah och grenachen lagrades sedan 12 månader på fransk ek (ofta ny – ”I have to use the oak somewhere first”, skrattar Marcel) och de övriga 12 månader på cementtank. Det här är ett mörkt blårött vin med en tät och lite knuten doft av mörka br och knäck. Vinet är medlefylligt till fylligt med massor av mörka bär och inslag av örter, choklad och kaffe. Pepprig med imponerande men väintegrerade tanniner och lång härlig eftersmak. Det är nästan lite löjligt att det här är hans ”enklaste” vin.

Suis l’Etoile 2008
Från 60 till 100-åriga stockar av framförallt carignan och grenache (i 08an 35 procent grenache, 25 carignan, 25 syrah och 15 procent mourvèdre). Vinet lagras mellan 18 och 24 månader på tankar och ettårig fransk ek (600 liters). 2008 var ett svalt år enligt Marcel men vinet är tätt, blårött och ogenomträngligt i färgen. Doften är kryddig och komplex med mörka bär, örter, knäck och kryddor. Smaken är medelfyllig till fyllig med en koncentrerad men välbalanserad smak av röda bär, örtkryddor, peppar och fat. Här finns bra syror men de är välintegrerade i frukten och den långa eftersmaken har ett bra grepp.

La Larme de l’Aime 2008
Domaine des Enfants toppvin på mestadels syrah (50 procent) med en fjärdedel vardera av carignan och grenache. Bara de bästa druvorna från de äldsta vingårdarna. Jäsning på öppna 600 liters träkar. 24 månaders blandad lagring på gamla fat, tankar och ettårig ek. Mörk röd opak färg. Komplex doft av örter, mörka bär, mynta, fat och kryddor. Fyllig superkoncentrerad men förvånansvärt mjuk smak av mörka bär, fat, örter, peppar, tobak och kött. Syrorna är förstås tuffa men de omsluts av härlig frukt och en eftersmak som är kvar läääänge.

Dela

Månadens vin – Domaine Santa Duc Côtes du Rhône

18 april, 2012 klockan 13:38

Glöm naturvinerna och de exklusiva lanseringarna. Två veckor in i nya månaden så brukar hajpen kring nyheterna ha lagt sig. Det är då som du i lugn och ro kan hitta några av de riktiga fynden. Och här är månadens vin!

Domaine Santa Duc Les Quatre Terres 2009 (98031, 119 kronor) – en lysande Côtes-du-Rhône från en av de allra bästa producenterna i Gigondas i Södra Rhônedaelen. Just det här vinet är ett lite enklare med druvor från fyra olika distrikt: Vacqueyras , Roaix, Seguret och Rasteau.

Vinet är gjort på 70 procent på grenache 25 procent syrah och resten cinsault och carignan som skördas för hand och får jäsa i 20 dar tillsammans med stjälkarna (!). I det här fallet med druvor från den underbara årgången 2009 så har det gett ett djupt rött vin med en fantastisk doft av kryddor, peppar, röd och torkad frukt, mineral och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av röda bär, torkad frukt, kryddor, peppar och nötter. Vinet har en eldig avslutning med tuffa syror och lång lång eftersmak.

Missa inte heller Santa Duc’s Gigondas Prestige des Hautes Garrigues 2009 (95093, 295 kronor) gjord på en klassisk cocktail av 80 procent grenache (från gamla stockar), 15 procent mourvèdre, 3 procent syrah och 2 procent cinsault. Druvorna har macererats i hela två månader innan pressningen tillsammans med stjälkarna! Vinet har sedan lagrats på en blandning av gamla och nya fat i två år. Färgen är mörkt röd och doften ung med inslag av kakao, choklad och torkad frukt. Smaken är ung, fyllig, eldig och superkoncentrerad med inslag av  röda bär, torkad frukt, peppar, örter och ek. Eftersmaken är härligt sammansatt med en touch av choklad och massiva syror. Lagra i ytterligare 3-8 år!

 

Dela

Bästa röda ekovinerna under 100-lappen

4 november, 2011 klockan 10:57

Senare idag går tredje avsnittet av Uppkorkat som tv-program ut på 24HD. Den här gången handlar det om danska vinbarer och vi har besökt tre ställen med lite olika inriktning. Två av dessa fokuserar på ekologiska/biodynamiska respektive naturliga viner.

Därför passar jag också på att tipsa om de bästa ekologiska produkterna på bolaget. Jag har tidigare skrivit om de vita vinerna (här och här) – idag är det dags för de röda. Och eftersom det varit en hel del lyxviner här i bloggen på sista tiden så är det extra kul att åtta stycken kostar under 100 kronor.

Först en bekännelse: Sist jag skrev om ”ekoviner” fick jag ett samtal från en bonde som gjorde klart att det inte finns några ekologiska viner. Och han har ju  rätt – det är druvorna som är odlade enligt organiska, ekologiska eller biodynamiska principer. Men försök själv att skriva ”vin från druvor som odlats enligt ekologiska principer” genomgående i en artikel och du förstår problemet. Jag kommer därför att skriva ”ekoviner” och ”ekologiska viner” och med det menar jag druvor som odlats med ekologiska metoder (dvs utan bekämpningsmedel eller konstgödsel).

Du kan läsa mer om mina tankar om ekologiskt här!

Nog snackat – nu till vinerna. Ska man vara lite kritisk så kan väl tycka att de flesta går i samma stil. Det borde finnas utrymme för mer variation även bland ekovinerna!

Vi börjar i södra Italien och med ett vin som ibland är riktigt bra. il Nostro Rosso del Salento 2010 (32205, 55 kronor) är gjort på en cocktail av 90 procent negroamaro och 10 procent primitivo och har en lätt frisk och bärig smak med inslag av röda bär, torkad frukt och tobak. Här finns bra syror och en lite rökig touch som ger komplexitet till vinet och 55 kronor är ju inget dåligt pris!

Frågar du mig så borde Sicilien vara för varmt för druvsorte merlot men Zeta Troppo Merlot Cabernet 2009 (2180, 64 kronor) har riktigt bra druvkaraktär med inslag av mörka bär, kaffe, blyerts och örter. Drick till höstens grytor!

Vill du ha lite mognad i ditt vin så prova Azabache Crianza 2007 (2708, 79 kronor) från Rioja. Druvsammansättningen är den klassiska med 60% tempranillo, 30% garnacha och 10% graciano. Vinet har tempranillos kryddighet och runda smak av röda bär, torkad frukt, fat, dill, choklad och örter. Läcker Rioja till ett väldigt trevligt pris!

Cameleon Reserva Cabernet Sauvignon 2010 (6518, 79 kronor) är ett suveränt exempel på det som vi vinnördar brukar kalla för ett ”fruktdrivet vin”. Ett vin fullt av solmogen frukt och mjuka bäriga smaker. Men i det här fallet är de koncentrerade smakerna av mörka bär (svarta vinbär och plommon) och ekfat (vanilj) kombinerad med bra och lite tuffa syror.

Vi fortsätter med de udda druvblandningarna och Sicilien. Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon 2010 (32452, 89 kronor) är ett kraftfullt vin med en koncentrerad smak av plommon, körsbär och torkad frukt. Här finns rejäla syror som är inlindade i mjuk frukt och en lång eftersmak med inslag av vanilj.

Vi fortsätter med rätt kraftfulla och bäriga viner. Chilenska Misiones de Rengo Reserva 2009 (6510, 89 kronor).  Återigen möts vi av ett medelfylligt vin med en koncentrerad smak av mörka bär (svara vinbär), tobak, choklad och vanilj. Bra längd och bra koncentration i eftersmaken.

Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere 2009 (6586, 90 kronor) kommer också från Chile men är saftigare och mjukare i stilen. Här är inledningen lite bitter med röda och mörka bär, örter och fat. Men avslutningen är lite saftig med mjuka och inlindade syror. Publik helt enkel.

Och slutligen ett vin med lite annan karaktär. I Château Pech-Latt 2010 (2233, 93 kronor) från Corbières i södra Frankrike dominerar örtigheten och de provencalska kryddorna över bärigheten. Här finns en härlig pepprighet med inslag av rökt korv och björnbär. Lite kärvare men ändå välbalanserad!

Tabellen med alla ekovinerna hittar du här!

Dela

Saint Jean du Barrouxs många ansikten

21 maj, 2011 klockan 07:00

Jag sa det redan när jag startade den här bloggen – och jag säger det igen: Franska södern är hett och blir bara hetare! Karaktärsfulla druvsorter, kraft och styrka från det varma klimatet och producenter som gör moderna viner men som smakar allt annat än modernt likriktat.

En av dessa är Philippe Gimel som för två veckor sedan gästade Klippan och Bjärhus gårdsbutik för andra året i rad. För ett år sedan var han och hans egendom Saint Jean du Barroux helt okända för mig (och de flesta andra). 16,5 hektar (14,5 hektar med vin) 300-400 meter upp på Mont Ventouxs och angränsande distrikt som Gigondas, Vacqueyras och Beaumes-de-Venice. Vingården sköts dessutom enligt ekologiska principer.

Sedan dess har det hänt en del. Och du kan läsa mer om Saint Jean du Barroux här:

En kultvinmakare i Klippan

SJB – En hyllning till blandningen

SJBs två nykomlingar

och alla artiklar hittar du i den här söksträngen!

2003 var första årgången av Saint Jean du Barrouxs viner. Nu finns det dessutom två nykomlingar i stallet – en Micro Climate och Saint Jean du Barroux Rosé. Vi fick dessutom prova nya ågångar av La Source (som tidigare hette No 4) och L’Argile (som tidigare hette Oligocène) och återknyta bekantskapen med La Pierre Noire (som tidigare hette No 5).

SJB La Montagne 2008
Det här är andra årgången av SJBs vita som jag provar. Vinet är en blandning av grenache blanc, bourboulenc och clairette som naturligtvis handskördats med lågt skördeuttag – 25hl/ha. Tre fjärdedelar vinifierades i tank och den sista fjärdedelen i ekfat. Förra årgången (2007) av det här vinet var ett brett frukigt och kryddigt vin med tropiska fruktsmaker. Den här gången känns vinet friskare och fräschare!
Gul färg. Doft av citrusblommor, lime, mynta, grapefrukt och mineral. Frisk, koncentrerad smak av blommor, lime, bivax, honung och örter. Inslag av grapefrukt, mineral och bra längd på eftersmaken.

SJB La Rosé 2010
Philippe har velat göra rosé så länge han har gjort vin och han har försökt de senaste fyra åren. Men eftersom sockerhalten är så hög och höstklimatet är så svalt i SJB så har han inte lyckats få vinet att jäsa klart i tid. Men i år lyckades han. 1400 liter grenache och 60 liter cinsault har gett 1388 buteljer rosé (så den lär bli svår att få tag på!). Vinet har ett nästan osannolikt ph-värde för en rosé – ph 3.05 – vilket är i klass med några av de friskaste vita vinerna (till exempel tysk riesling). Och det känns! Normalt ska roséviner konsumeras så fort som möjligt – men det här vinet vore intressant att lagra en 3-10 år!
Vinet har en svagt rosa färg och en frisk lätt parfymerad doft av citrus, lime, röda bär (jordgubbar), torkad frukt och kola. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med en kritig mineralton, röda bär (jordgubbar), citrus och kola. Här finns också en lång härlig uppfräschande eftersmak med inslag av jordgubbar.

SJB La Source 2008
Tidigare kallad No 4 eller The Danish Cuvée – nu kallad La Source efter vattenkällan som finns på ägorna. Det här är Philippe Gimels ”enklaste” vin – dvs det som är gjort för snabbast konsumtion. Lågt skördeuttag på 30 hl/ha och en mix av grenache, carignan och cinsault. 100 procent avstjälkning och 7 dagars maceration. 2,5 års lagring på tankar och vinet buteljerades 18 februari i år. Det här är ett vin som kan drickas nu eller lagras i 3-5 år.
Röd färg och en liten knuten doft av mörka bär, fudge/kola, örter och ladugård. Medelfyllig och koncentrerad smak av mörka bär, choklad, örter och tobak. Bra syror som känns integrerade i frukten och lång nästan söt och fruktdriven eftersmak. Känns mer öppen, rundare och fylligare än 2006an som jag provade för ett år sedan.

SJB l’Argile 2006
Vinet som först hette Oligocène har fått ta namn efter den vattenbevarande lerjorden l’Argile. Blandningen består av grenache, syrah, carignan och cinsault som avstjälkades till 75 procent och som fått skalmacerera i 12 dagar. Skördeuttaget är låga 20 hl/ha. Jäsning och lagring har skett i tankar av cement och emalj. Jag har tidigare provat både 2004 och 2005 som båda varit enastående! 2006 är minst lika bra!
Mörk röd färg. Kryddig doft med mörka bär, örter, fudge, mineral, tobak och choklad. Lite ”hot and dusty” (kännetecken för grenache!). Medelfyllig, stram/sträv och koncentrerad smak med bär, torkad frukt, provencalska örter/garrigues och choklad. Tuff garvsyra som är inlindad i söt frukt. Suverän längd i eftersmaken med örter och peppar.

SJB Micro Climat 2009
I princip 100 procent grenache från en liten del av SJB där druvorna nådde en exceptionell mognad. Druvorna skördades i mitten av oktober och enligt Philippe var de inte lika koncentrerade som druvorna till La Pierre Noire – men de hade en ”crazy maturity”. De var större och innehöll mer socker helt enkelt. Druvorna vinifierades separat och när några av Philippes vänner tyckte att han borde buteljera den som ett särskilt vin. ”Jag tycker att det här är helt galet – men alla verkar älska vinet!”, säger han. Och visst är det ett extremt vin med en alkoholstyrka på 16-17 procent. Det här är något för alla er som älskar Amarone!
Röd färg. I doften nästan lite av maceration carbonique-toner. Här finns också inslag av röda bär, russin/fikon och dadlar. Definitivt lite av den där ”heta och dammiga” tonen som grenache kan ha. Smaken är fyllig, nästan söt och eldig med en koncentrerad smak av röda bär, örter, peppar, läder och torkad frukt. Lång eldig eftersmak!


SJB La Pierre Noire 2006
SJB no 5 har blivit La Pierre Noire och det är vin som nu hyllas av vinkritiker världen över (vinet har fått 94 poäng av Robert Parker). 85 procent grenache och 15 procent syrah skördades den 8e september och ett skördeuttag på 15 hl/ha. 25 procent av klasarna avstjälkades och vinet fick 18 dagars skalmaceration. Det här är Philippes flaggskepp och ett vin som kan lagras i 10-20 år eller mer. ”My grenache is darker an more tannic than my syrah”, säger Philippe. Och La Pierre Noire är verkligen ett exempel på hur bra viner man kan göra på grenache!
Mörkt röd färg. Stor och sammansatt doft av mörka bär, örter, fudge, choklad, tobak och läder. Fyllig superkoncentrerad smak av mörka bär, provencalska örter, tobak, choklad och läder. Rejäla men välinlindade och välintegrerade syror som omges av söt frukt. Lång komplex eftersmak.

Läs också vad Ingvar Johansson skriver om vinerna i bloggen Billigt Vin!

Dela

SJB Oligocene 2005 – älska grenacheblandningar

22 april, 2011 klockan 10:07

Älskar du också grenache? Du vet den där bespottade druvsorten som är stor i södra Frankrike och i Spanien men som alltid behandlats lite styvmoderligt. Nu verkar det som om grenache har fått lite av en ny vår! Inte minst tack vare viner som SJB Oligocéne.

Till och med i Rioja, där man tidigare sett ner på garnacha till förmån för tempranillo, verkar en del framsynta producenter omvärdera druvsorten som ger viner med hög alkohol, ganska ljus färg, men med en kryddig och lite ”het” och komplex smakpalett.

För alla oss som vet att grenache utgör stommen i Châteaneuf-du-Pape har det aldrig varit någon tvekan. Men nyckeln till grenache framgång ligger i lågt skördeuttag! Och ofta mår druvsorten bra av att användas och blandas med andra sorter som cinsault, syrah och carignan.

Jag har tidigare skrivit en hel del om Saint Jean du Barroux och Philippe Gimels fantastiska grenacheblandningar här i Uppkorkat. Nu för några dagar sedan fick jag ett tillfälle att öppna SJB Oligocéne 2005 igen. Vinet har sedan dess döpts om och heter nu SJB l’Argile – men det är samma härliga vin.

75 procent grenache, 15 syrah och 5 procent vardera av cinsault och carignan. Lågt skördeuttag med 20 hl/ha och 12 dagar skalmaceration (urlakning av skalen i druvmusten). Därefter 1,5 års lagring i cementtankar och alltså ingen ny ek (dvs oldschool!)

Färgen är fortfarande mörkt blåröd.
Direkt efter att vinet hällts på karaff möts jag av en stor doft av bär (röda och mörka), jordgubbar, lakrits, något rökigt (fudge – kola), örter och läder.
Smaken är först medelfyllig-fyllig och lite stram med mörka bär, choklad, örter, nötkött och torkad frukt. Bra koncentration i eftersmaken.
Efter en timme karaff är doften lite ”dammigare” (en het och lite dammig grusväg – ett av grenachedruvans karaktärsdrag)  och rökigare – och här finns mer mosade bär, nötkött och tobak.
Smaken öppnar upp sig och går åt mer mogna röda bär, nötter, torkade frukter, örter (provencalska) och inlag av salmiak. Lång koncentrerad och lite stram eftersmak.

Det här vinet kommer med största sannolikhet att fortsätta utvecklas åtminstone en 3-5 år till!

Dela

De bästa röda i mars – kraft, muskler och tuffa syror

1 mars, 2011 klockan 07:45

Så lite tid och så lite pengar. Och så mycket bra viner att testa och köpa. Det är riktigt kul och lite annorlunda nyhetssläpp som når hyllorna idag tisdag. Och efter vårlanseringen är det åter dags för lite dyrare viner från Spanien, Italien, Sydamerika, Tyskland och Frankrike.

Här hittar du mina favoriter. Hela tabellen med alla provade viner hittar du här! Men kolla också månadens mest prisvärda här!

Nya världen

Låt oss börja i Nya Världen och med druvsorten syrah. Syrah har sin egen speciella stil i både Frankrike och Australien. Men viner gjorda på den här tjockskaliga, bäriga och pepprigt sträva druvsorten kan anta en mängd olika former – och särskilt i Nya Världen. Här är två fantastiska exempel som är lite av en mix av de Rhône och Barossa Valley.

Antu Ninquén Syrah 2008 (92025, 149 kronor) från chilenska Viña MontGras är gjort på 100 procent syrah från Colchagua och har lagrats 18 månader på franska och amerikanska fat varav hälften var nya. Färgen är mörkt blåröd opak. I doften finns mörka bär (svarta vinbärssaft) och lite sylt. Smaken är fyllig, koncentrerad med inslag av mörka bär (björnbär och svarta vinbär) örter, fat och tobak. Eftersmaken är sträv och maffig. Drick nu eller lagra i upp till 5 år! Till vilt och smakrika kötträtter.

Ojai Santa Barbara Syrah 2007 (99629, 259 kronor) är från USA och Santa Barbara strax norr om Los Angeles. The Ojai Vineyard har specialiserat sig på Bourgogne och Rhôneinspirerade viner. Det här vinet är gjort på 85 procent syrah, 10 procent grenache och 5 procent mourvèdre. Vinet har lagrast 16 månader på franska ekfat varav 20 procent var nya. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Doften känns fortfarande lite knuten med inslag av rök, mörka bär och örter. Smaken är mer uttrycksfull och fyllig med en bitter ton av mosade bär, örter, bränt gummi och tobak. Ett kryddigt bärigt och lite pepprigt vin som smakar både Rhône och Nya Världen. Drick nu eller spara något år till vilt och smakrika kötträtter.

Låt oss fortsätta i Sydamerika och den här gången med malbec! Och är du fan av druvsorten så bör du inte missa de här två vinerna från Bodegas Riglos båda från Mendoza i Argentina.

FLD Riglos Gran Malbec 2008 (94592, 199 kronor). FLD är namnet på vingården och står för Finca Las Divas men det är inget divigt över vinet. Nej har snackar vi rättfram fruktkoncentration (det känns som att man skulle kunna ”ställa” en sked i glaset): fylligt, eldigt och superkoncentrerat med mörka bär, örter, fat och en lång komplex eftersmak. 100 procent malbec och 20 månader på fransk ek. Gillar du amarone och vill pröva något nytt? Leta inte längre!

FLD Riglos Gran Corte 2008 (94591, 279 kronor). Firmans prestigevin och ännu mer koncentration. 50 procent malbec, 20 procent cabernet sauvignon och 10 procent cabernet franc som fått runt 22 månader på fat. Vinet är svart i färgen och har en ung knuten doft av mörka bär, örter, knäck och grädde. Smaken är fyllig och packad med mörka bär, örter, choklad, vanilj, grädde och tobak. Men det lyckas ändå hålla en balans mellan frukten och de inlindade syrorna. Det här är ett stort vin som kan lagras i några år!

Södra Frankrike och Rhône!

Vacqueyras Le Clos 2009 (99578, 199 kronor). MonTirus började anamma organiska/ekologiska metoder 1986 och tio år senare gick man över till ett biodynamiskt jordbruk. Det här vinet kommer från 8,5 hektar och är gjort på 50 procent grenache och 50 procent syrah. 31 hl/ha i skördeuttag (35 är högsta tillåtna) har gett ett mörkt och ogenomträngligt blårött vin med en doft av kryddor och mosade bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en intensiv lite bitter smak av mosade bär, vitpeppar, örter och plommon. Bra lite tuggbar avslutning med sträva syror! Drick nu eller lagra upp emot en 5-8 år.

Clos Saint Jean 2008 (99913, 299 kronor). 2007an var fantastisk och tydligen tillhör Clos Saint Jean de egendomar Châteaneuf-du-Pape som lyckades under den svåra och regniga årgången 2008. Det här är ett fantastiskt vin med en lite bitter och fyllig smak av torkad frukt, kryddor, choklad och örter. Här finna även inslag av nötkött och tobak. Vinet har en lång och välbalanserad eftersmak med inlindade tanniner. 75% grenache, 15% syrah, 4% mouvedre, 3% cinsault, 2% vaccarese och 1% muscardine samt ett så lågt skördeuttag som 25 hl/ha. Kan lagras 3-7 år.

Hermitage Marquise de la Tourette 2007 (99542, 298 kronor). Ett av mina favoritviner från Delas. 100 procent syrah från 10 hektar. Vinet har lagrats 14-16 månader på ett till tre år gamla fat. I dag känns 2007an lite knuten men den kommer att utvecklas – var så säker! Just nu är den lite knuten i både doft och smak. Här finna mörka bär, kakao, kryddor, peppar och en lång lite omogen eftersmak. Ge det 5-10 år i källaren!

La Forge 2007 (90245, 389 kronor). Jag vet att det är dyrt för ett vin som kommer från Corbières och första gången jag provade det i mitten av 00-talet så var det hundra kronor billigare. Men det här är Gérard Bertrands prestigevin och ett bevis på vad man kan göra med den oansenliga carignan från gamla stockar. Vinet är en blandning av 50 procent carignan från 100-åriga rankor och 50 procent syrah. Vinet har fått 15 månader på ny ek och det har en fyllig, sträv och koncentrerad smak av björnbär, mynta, tobak och fat. Det har en nästan enorm längd och trots att det är ungt och strävt så är garvsyran inlindad i förförisk frukt. Det kan lätt lagras i 10 år. Wow!

Louis Jadots Beaune Premier Cru 1999 (99599, 155 kronor). Från fruktbomberna till lite mer nyanserade och eleganta viner. Och nu snackar vi om något så ovanligt som mogen Bourgogne till ett hyfsat pris.  Det här är ett måste om du vill uppleva pinot noir med mognad. Smaken är nyanserad med inslag av röda bär, kaffe, stall och kryddor. Här är det inte kraft som dominerar. Istället möts vi av komplexa mognadstoner och en lång komplex eftersmak. Missa inte heller Pommard 1er Cru Clos de Verger 2008 (90243, 279 kronor) om du vill ha mer ung kryddig pinotfrukt. Drick nu!

Italien

Nebbiolo d’Alba Ochetti 2008 (95315, 169 kronor). Renato Ratti tillhör Piemontes topproducenter det här vinet kommer från vingården Ochetti i Roero. Det här är klassisk nebbiolo med en lite parfymerad doft av tobak, torkade blommor, torkad frukt, örter och knäck. Smaken är koncentrerad och sträv med toner av torkad frukt, örter (salvia), fat och tobak. Supersträvt och superhäftigt helt enkelt! Lagra i 2-5 år.

Paitin Langhe 2006 (90061, 189 kronor). En blandning av 50/50 nebbiolo och barbera som fått 12 månader på fransk ek. Det här är ett vin som luktar mörka bär och häst. Smaken är ung, stram och sträv med inslag av mörka bär, örter, fat och choklad. Det här är ett vin för dig som gillar garvsyra – eftersmaken är nästan smärtsam! Bör kunna lagras i några år.

För mer Italien – se månadens bästa och mest prisvärda röda!

Spanien

Mirto Ramón Bilbao 2006 (92021, 319 kronor). Ramón Bilbao är en klassiska bodega i Rioja och det här är deras prestigevin. 100 procent tempranillo som lagrats i 24 månader på ny fransk ek. Det här är modern Rioja när den är som bäst. Ett mörkt blårött vin med doft af kaffe, rostade fat och mörka bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en bra intensitet och inslag av mörka bär, kryddor och fat. Bra syror som är inlindad i en mörk frukt och en eftersmak av choklad och tobak. Lagra i upp till 5 år!

Altanza Seleccion Especial Reserva 2001 (90175, 319 kronor). Vill du istället ha en mogen oldschool Rioja – prova Bodegas Altanzas Seleccion Especial. Också här snackar vi 100 procent tempranillo och 24 månader på fransk ek. Men det här vinet har en mer klassisk orangeröd färg och en mogen doft av torkad frukt, trä och kryddor. Smaken är koncentrerad med mogen frukt, kryddor, tobak och örter. Här finns också inslag av nötter och något bränt. Drick nu!

Carmelo Rodero Reserva 2005 (92029, 298 kronor). Fram till 1990 levererade Bodegas Rodero druvor till Spaniens då dyraste och kanske bästa vin – Vega Sicilia. Nu gör man själv traditionella Ribera del Dueroviner av mycket hög kvalitet. 90 procent tempranillo och 10 procent cabernet sauvignon som fått 20 månader på fransk ek. Det här är ett fantastiskt vin med en mörk röd färg och doft av kryddor, tobak, örter och rostade ekfat. Smaken är fyllig, superkoncentrerad och eldig med inslag bär, fat, choklad och örter. Eftersmaken är komplex, sträv och eldig och tar aldrig slut. Kan lagras i 10 år eller mer.

Månadens mest prisvärda och bästa viner hittar du här!

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Dela

Världklass från Italien och Spanien

6 december, 2010 klockan 13:18

Är du vinnörd så kommer julen tidigt 2010. Jag har redan presenterat månadens bästa och mest prisvärda samt hela tabellen med alla nyheterna. Men det finns så mycket bra att skriva om så att det är svårt att veta var man ska börja! ;)

Månadens mest prisvärda och bästa röda vin kom båda från två legendariska italienska producenter och Toscana. Polizianos Vino Nobile och Antinoris Ornellaia. Så låt oss fortsätta  i Italien! Poliziano står även bakom Mandrone di Lohsa 2007 (94873, 249 kronor) som är en personlig favorit sedan några år tillbaka. Vinet är en klassisk supertoscanare (från Maremma) – gjord inte på sangiovese utan cabernet sauvignon blandat med små mängder alicante, petit verdot och carignano. Vinet är som en förening av Toscana och Bordeaux med en mörk blåröd färg och dofter av svarta vinbär, tobak, cederträ och gödsel. I munnen möter vi en koncentrerad smak av svarta vinbär och röda bär med inslag av örter, kaffe och cederträ. Eftersmaken är lång och imponerande.

Imponerande är också Angelo Gaja, mannen som kommit att personifiera modernisterna i Piemonte. Hans viner tillhör de allra bästa i Italien och jag har alltid varit förtjust i hans lite mindre prestigefyllda viner som Sito Moresco i Piemonte. Billiga är de inte men krona för krona levererar de bästa möjliga vinupplevelse för pengarna!

Sito Moresco 2007 (94786, 299 kronor) är en skön blandning av nebbiolo, cabernet sauvignon (igen!) och merlot som fått 12 månader på små franska ekfat (ett och två år gamla). I doften hittar jag tobak, läder, körsbär och fat. Det har en fyllig och superkoncentrerad smak av körsbär, röda bär, torkad frukt, tobak, örter och fat. Här finns tuffa syror och en bra lagringspotential. Det är ett fantastiskt vin helt enkelt.

I nuläget vinner det över merlotdominerade Promis 2008 (94787, 259 kronor) från Gajas Ca Marcanda-egendom i Toscana som också det är ett mycket bra vin. Här är det mer örter, rostat kaffe och fatinslagen känns tydligare. Välbalanserat och inte lika strävt som Sito Moresco men det här just därför inte samma lagringspotential.

Månadens riktiga överraskning kommer från Spanien och distriktet Toro som är hett just nu. Quinta Quietud är en helt ny bekantskap för mig. Vingården startades så sent som 1999 och har 16 hektar planterade med vin. Quinta Quietud 2005 (94867, 229 kronor) är gjord på 100 procent tinta de toro (tempranillo) och har lagrats på en tredjedel nya, en tredjedel ettåriga och en tredjedel tvååriga ekffat. Det är ett fylligt vin packat med smaker av mosade mörka bär (björnbär, svarta vinbär), örter (mynta, rosmarin), kaffe, grädde och choklad. Här finns gott om syror men de är inlindade i en förförisk och mjuk frukt. Och eftersmaken är lång och sammansatt. Vilket vin!

Bodegas Roda i Rioja tillhör distriktets förnyare. Deras Roda Reserva (fram till 2002 kallad för Roda II) och Roda 1 Reserva brukar hålla mycket hög standard och årgång 2006 är inget undantag. Frågar du mig så är Roda Reserva 2006 (99916, 269 kronor) det bättre köpet med sin moderna medelfylliga smak av mörka bär, örter, choklad och tobak. Vinet är nästan lite portvinsaktigt med en rund fruktdriven avslutning och gjort på en blandning av tempranillo, garnacha och graciano.

Roda 1 Reserva (99917, 399 kronor) går i samma stil och är möjligtvis snäppet bättre rent kvalitetsmässigt. Men så kostar det också 130 kronor mer! Här är det 100 procent tempranillo som gäller. Rostade fat, mörka bär, örter och tobak samsas på tungan och syrorna är runda och inlindade i frukten. Bådar Roda-vinerna hamnar långt ifrån Riojas ”vanliga” och mer traditionella smakprofil och i en blindprovning är det nog få som skulle placera vinet i distriktet.

Men det är knappast någon som kan undgå att Castillo Ygay Gran Reserva Especial 2001 (90167, 298 kronor) från Marqués de Murrieta är en klassisk Rioja i alla bemärkelser. 93 procent tempranillo plus 7 procent mazuelo som fått vila 31 månader i amerikanska ekfat (varav 10 månader på ny ek). Därefter lång lagring på flaska innan det släpps ut på marknaden. Färgen är klassiskt tegel/orange-röd. Doften är lätt oxiderad med röda bär, svamp och nötter. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, torkad frukt, svamp, nötter och fat. Avslutningen är kryddig. Skolboksexempel på Rioja helt enkelt!

Missa inte heller Brunus Blend 2007 (94862, 149 kronor) från distriktet Montsant intill det mer kända Priorat. Också här möts vi åter av spanska nya vågen: Ett mörkt vin packat med mörk frukt, örter och fat. Blandningen är karaktäristisk för Montsant (och Priorat): carignan, grenache och syrah. Vem sa att spanska viner är tråkiga?

Månadens bästa och mest prisvärda viner hittar du här!

Hela tabellen med alla decembernyheterna hittar du här!

Dela

Tautavel och Mas de la Devèze

29 november, 2010 klockan 08:00

Har jag inte övertygat dig ännu? Här är ännu ett skäl till varför Côtes du Roussillon är en av de häftigaste vindistrikten just nu! Mörk frukt, tuffa syror och kryddor i en skön förening!

Jag har tidigare skrivit om Oliver Bernstein och hans La Devèze 2007 (94364, 197 kronor). Vinet kommer från 8 hektar i Tautavel, ett underdistrikt till Côtes du Roussillon-Villages, som Oliver Bernstein köpt tillsammans med sin fru Anne-Lise Bernstein. Druvblandningen är klassisk för området med 50% grenache, 25% carignan och 25% syrah. Och eftersom Bernstein är en modern vinmakare så har vinet lagrats på barriques – det vill säga 225 liters nya ekfat.

Det här är andra gången jag provar vinet och det är inte mindre imponerande den här gången.

Färgen är mörkt röd. Doften stor med inslag av mosade bär (björnbär), tobak, kryddor. lakrits  och örter. Här finns också nyanser av fat och viol.

Smaken är medelfyllig till fyllig och eldigt koncentrerad med inslag av kryddor, lakrits, björnbär och fat. Rund mogen mörk frukt som lindar in syrorna! Precis lagom ”kiss of oak” för min smak. Bör kunna lagras i ytterligare en 3-5 år!

Bernstein är annars mest känd för sina Bourgogner som du hittar i beställningssortimentet. Men då behöver du en bra mycket tjockare plånbok. De kostar nämligen mellan 800 och 2000 kronor flaskan!

Dela

Spanien är det nya svarta

16 oktober, 2010 klockan 11:07

Spanien är hett och inne, inte bara för att man vann fotbolls VM, utan också för den vinrevolution som landet genomgår. Har du missat vad det handlar om? Har du slutat dricka spanskt vin? Ja då är det dags att på allvar rikta blickarna mot iberiska halvön och glömma allt det du lärt dig om hur spanska viner ska smaka.

Det har nämligen hänt en hel del sedan svenskarna först började tratta spanskt på 1970- och 80-talen. Då handlade det mest om Rioja, sherry och madeira. För vinnördarna dök dessutom Ribera del Duero upp som koncentrerat och kraftfullt alternativ till de mer eleganta riojavinerna. Många var chockade över att druvsorten tempranillo kunde bete sig så olika i två distrikt som låg så nära varandra. Men Ribera visade att det fanns andra distrikt som hade potential!

Och så fanns förstås Miguel Torres i Penedès i Katalonien – en man som låg decennier före alla andra vad gäller nytänkande och teknik – men han var ganska ensam. Navarra hade visserligen en hypermodern forskningsanläggning där man experimenterade med internationella druvsorter och hyllades ett tag som Spaniens Kalifornien – men hajpen dog ut fortare än du hann säga tapas.

Och i ärligehetens namn – det mesta som kom från Spanien smakade trött och gammalt. Vinerna hade som regel fått ligga alldeles för länge på amerikanska ekfat och därför fått en tydlig smak av vanilj. Till och med Rioja, landets röda stolthet, klassificerades genom hur lång tid vinerna lagrats på fat (crianza, reserva och gran reserva) och inte efter ”terroir” eller växtplats som exempelvis Bordeaux eller Bourgogne. Det var inte konstigt jag och mina kollegor på Systembolaget i Lund kallade spanska viner för ”vaniljpinne”.

Men inte ens de mest traditionella av vinbönder klarar sig utan att anpassa sig till den nya tidens krav. Dagens vinkonsumenter vill inte ha torra viner som bara smakar ek, svamp och läder. Italienarna var snabbast till förändring men de senaste tio åren har även spanjorerna lärt sig läxan.

Först var det Priorato, det lilla distriktet i bergen strax söder om Barcelona, som förändrade bilden av spanska viner. Med superkoncentrerade och supersträva (men tyvärr också superdyra!) röda viner har Priorat blivit ett av världens hetaste vindistrikt de senaste 10-15 åren.

Men andra har följt efter. De senaste åren har vi fått lära oss namn som Montsant, Toro, Bierzo och Somontano. Man skulle kunna kritisera den nya stilen för att vara otypisk – men så länge producenterna fortsätter att också göra traditionella viner så ser jag inga problem. Det här är ett exempel på när nu school faktiskt är bättre än old school!

Några spanska favoriter:

Inurrieta Norte 2007 (2028, 79 kronor)
Ett utmärkt exempel på varför alla snackade om Navarra i början av 90-talet. Här kör man de ”franska” druvsorterna cabernet sauvignon/merlot och vinet har fått 6 månader på franska ekfat. Det har gett ett friskt medelfylligt vin med en koncentrerad smak av svarta vinbär, björnbär, kaffe och örter.

Torres Gran Sangre de Toro (2686, 84 kronor)
En gammal favorit som håller än. Kombinationen av garnacha, carinñena och syrah ger ett vin som har en kraftig kryddig smak med inslag av torkad frukt, choklad och fat.

Solanes 2006 (2716, 179 kronor)
Priorato i ett nötskal. Bodegan Cims de Porrera startade så sent som 1996 men som med så många andra Prioratoproducenter har man tagit över vingårdar med mycket gamla stockar. Just den här årgången av Solanes är gjord på 40% carignan, 30% garnacha, 15% cabernet sauvignon, 8% merlot, 7% syrah. Mörk i färgen och en lite ”dammig” doft av mosade bär och örter. I smaken supersträv och koncentrerad men också massor av frukt. Här finns inslag av mörka och röda bär, fat, choklad och örter. Avslutningen är lååång och lite bitter!

Dela