Uppkorkat

Inga reserve- eller prestigebuteljeringar. Inga ”andra”-märken. Bara två viner – ett vitt och ett rött. Det är kanske inte så konstigt att Hamilton Russells chardonnay och pinot noir är så fokuserade och håller världsklass.

Bra viner gör sig inte själva. Nej är det något som de senaste tio-femton åren visat oss så är det hur viktigt arbetet i vingården faktiskt är. Du kan förstås göra både bra och dåliga viner på bra druvor. Men en sak kan du inte göra – det är att göra bra vin på dålig frukt!

Anthony Hamilton Russell är en som vet detta och han har arbetat hårt och länge för att få den bästa möjliga råvaran att jobba med. Hans far köpte farmen i Hemel-en-Arde alldeles intill kuststaden Hermanus 1975 och Anthony tog över 1991. Sedan dess har Hamilton Russell gjort sig kända för att göra några av Sydafrikas bästa pinot noir- och chardonnayviner. Viner som dessutom är ovanligt ”europeiska” i stilen med en tillbakahållen och stram men ändå härlig fruktighet.

Anthony har kartlagt egendomens olika jordmåner och tagit fram ett eget system för att kontrollera temperatur som bygger på den genomsnittliga temperaturen de fyra hetaste månaderna.

– Jag tycker att det ger en mer rättvis bild av klimatet än att titta genomsnittlig årstemperatur. De fyra hetaste månaderna är viktigast för mognaden av druvorna. Och då ligger vi tre grader under Stellenbosch med våra 25 grader, säger han.

Och han har identifierat inte mindre än 16 olika jordmåner på egendomen som i dag består av 52 hektar. Och det fick till följd att han planterade om stora delar av stockarna. Pinot noirdruvorna återfinns nu i de mer lerrika jordarna och chardonnay där det inte är så mycket lera.

– En av de först sakerna som jag la märke till vara redan 1994 var att det var jordmånen och inte temperaturen som gjorde skillnaden i våra vingårdar.

Två andra förutsättningar är det höga järninnehållet i jordarna, som han kallar ”feruginised grit”, och lite oväntat sjukdomen ”leaf roll virus”. En virussjukdom som sprids av insekter.

– Leaf roll viruset minskar fotosyntesen och håller tillbaka frodigheten hos vinrankorna. Det är egentligen mer av ett kommersiellt än ett kvalitetsmässigt problem. Om man kan hålla viruset på en ”lagom” nivå så får vi tillsammans med det höga järninnehållet ett slags naturliga bromsar på tendens hos många Nya Världen-viner att bli överdrivet fruktiga i stilen. Jag är helt övertygad om att det är ett par av faktorerna bakom den där underbara matiga ”europeiskheten” hos våra viner, säger Anthony Hamilton Russell.

Trots att han är en veteran på den sydafrikanska vinscenen så har han fortsatt att experimentera och utveckla. Det senaste projektet är att jäsa en del av chardonnayvinet på keramiska amforor (se mer om detta och leaf roll viruset i vårt inslag från vårt besök!)

Här är vinerna vi provade:

Hamilton Russell Pinot Noir 2007
Ljust bourgogneröd med orange ton. Stor utvecklad och lite parfymerad doft av röda och mörka bär, trä och mineral. Medelfyllig sammetslik smak med röda bär, ek/trä och mineral. Lång härlig och lite kryddig finish! 5/5p

Hamilton Russell Pinot Noir 2008
Ljust bourgogneröd. LIte reduktiv näsa – inte helt ren – med inslag av järn och röda bär. Lätt till medelfyllig frisk smak med bra syror. Inslag av röda bär och lite sälta. Känns lite klumpigare i stilen. 3,5-4/5p

Hamilton Russell Pinot Noir 2009
Lite mörkare bourgogneröd. Mer knuten näsa med inslag av smörkola/fudge, svamp och nötter. Medelfyllig koncentrerad sammetslik smak med röda och mörka bär, örter, fat och en lång klassisk elegant eftesmak. 4,5/5p

Hamilton Russell Pinot Noir 2010
Blåröd färg. Knuten doft av mynta och mörka/röda bär. Medelfyllig koncentrerad smak av röda och mörka bär, kryddor och en liten touch av ek. Bra längd men ungdomliga syror som trots allt är välintegrerade i frukten. 4,5/5p

Hamilton Russell Chardonnay 2009
Ljust gyllengul. Stor doft med tropisk frukt, smör, mineral och en touch av ek. Meldelfyllig till fyllig koncentrerad smak med inslag tropisk frukt, smör, mineral och rostade ekfat. Läckert och välbalanserat med lång härlig eftersmak. 4,5-5/5p

Hamilton Russell Chardonnay 2010
Ljust gyllengul. Lite mer knuten i doften – men samma grundelement finns där. Ung medelfyllig smak av äpplen, tropisk frukt, nötter, ek och mineral. Men inte lika harmonisk i dagsläget! Ge den ett eller två år! 4-4,5/5p

Hamilton Russell Chardonnay 2011
Ljust gyllengul. Knuten doft med tropisk frukt och päron. Ung frisk medelfyllig smak av tropisk frukt, mineral och bara en touch av ek. Lång lång mycket ung eftersmak med en kraftfull avslutning. Alldeles för ung i nuläget. 4/5p

Här kan du se Anthony Hamilton Russell förklara lite mer om sina viner!

Anthony Hamilton Russel är en riktigt skön kille. Brittisk till sättet men med skön sydafrikansk humoristisk attityd. Han är verkligen en av pionjärerna i den sydafrikanska vinrevolutionen och hans pinot noir- och chardonnayviner är enastående.

Anthonys fokus är på två viner – en pinot noir och en chardonnay. Båda från ett av Sydafrikas sydligaste vindistrikt – svala Hemel-en-Arde i Walkers Bay. Och inspirationen kommer inte oväntat från Bourgogne. I vårt tredje program i Syadfrikaserien så berättar han om vad som gör hans viner så speciella. Och förklarar varför sjukdomen leaf roll virus kan vara något bra!

Andries Burger hos Paul Cluver är ett förkroppsligande av den moderne vinmakaren. När han inte arbetar med att ständigt förbättra vinerna hemma i Elgin gör han vin i Alsace eller Rheinhessen. Allt för att lära sig mer och ta sina egna viner till nya höjder.

”Understated and elegant – complexity that develops with age”, är Andries Burgers ledord. I alla fall om man får tro den sydafrikanska vinbibeln Platters South African Wines. Och det märks i hans viner. Paul Cluvers röda och vita viner kommer aldrig att slå dig i skallen med rättfram frukt och massiva eksmaker. Nej här handlar det mer om subtilitet och elegans.

Du kan höra mer om Paul Cluver och Andries Burger i vårt tv-inslag som du hittar här.

Här är mina smaknoteringar på vinerna som vi provade!

Paul Cluver Sauvignon Blanc 2010
Inte en druvren sauvignon blanc utan uppblandad med 8 procent sémillon för att som Andries Burger uttrycker det –  ge ett bättre ”mellanregister”! Semillondruvorna har jäst på franska ekfat. Blekt gul. Lite gräsig doft med inslag av mineral, krita och krusbär. Friskt och smakrikt vin med inslag av grön och gul frukt, paprika, krusbär och mineral. Sémillondruvorna ger helt klart en extra dimension till det här vinet! 4/5p

Paul Cluver Riesling 2010
Det här är Paul Cluvers ”torra” riesling – men den går åt det halvtorra hållet. Druvorna växer på grusblandad lera. Gul färg. Stor blommig doft med inslag av citrus och mineral. Lätt torr till halvtorr och fokuserad smak med citrus, lime, blommor och mineral. Inga petroleumtoner. Lång läcker finish. 4/5p

Paul Cluver Close Encounter Riesling 2011
Paul Cluvers halvtorra riesling med 35 g/l restsockerhalt. Det här vinet har en blekt gröngul färg. Doften är stor och blommig med inslag av citrus, äpplen och mineral. Smaken är lätt till medelfyllig, halvtorr med bra koncentration och lång rieslingrisk och fokuserad eftersmak med inslag av äpplen och citrus. 4/5p

Paul Cluver Close Encounter 2009
Ljust gyllengul. Underbar doft av blommor, citrus och mineral. Lätt till medelfyllig, halvtorr, utvecklad och fokuserad smak med inslag av röda äpplen, citrus och mineral. Lång koncentrerad eftersmak med bra syror. 4,5/5p

Paul Cluver Gewurztraminer 2011
Gul färg. Stor kryddig doft med inslag av tropisk frukt (mango) och örter. Medelfyllig, koncentrerad kryddig smak av tropisk frukt, smör och lime. Lång välbalanserad avslutning och nästan lite fet och vaxig i tonen. 3,5/5p

Paul Cluver Chardonnay 2010
Gul färg. Krutig, komplex doft av tropisk frukt, smör, mineral och rostade fat. Medelfyllig, krutig, mineralig smak med inslag av rostad ek, smör, nötter och tropisk frukt. Lång koncentrerad eftersmak.

Paul Cluver Estate Pinot Noir 2009
Paul Cluvers ”vanliga pinot”. 11 månader på ekfat varav 20 procent var nya. Ljust röd. Stor fruktig doft med inslag av röda bär, kryddor och en touch av ek. Lätt till medelfyllig koncentrerad och kryddig smak med röda bär, mineral och en touch av välintegrerad ek. Sammetslik avslutning. Elegant. 4/5p

Paul Cluver Seven Flags Pinot Noir 2010
Från de äldsta vingårdsdelarna och med en total produktion på 8 fat av de 120 som utgörs av pinot noir. 11 månader på ek varav 30 procent var nya och resten andra- och tredjeårsfat. Ljust röd färg. Lite mer komplex näsa med röda bär, trä, lite fudge, och lite nötter. Medelfyllig komplex och sammansatt smak med bra syror och inslag av röda bär och välintegrerad ek. Lite mer återhållen i stilen och mer lagringstålig. Lång elegant eftesmak. 4,5/5p

Paul Cluver Riesling Noble Late Harvest 2010
Ädelrötade rieslingdruvor. Orangegul färg. Stor expressiv rieslingdoft med inslag av apelsiner, aprikoser och torkad frukt. Komplex näsa med inslag av mandel. Halvsöt koncentrerad fräsch och frisk smak av apelsiner och aprikosmarmelad. Inslag av mineral och mandelmassa. Enorm längd men ändå fräsch i eftersmaken. 5/5p

Paul Cluver Cabernet Franc 20??
Säljs bara på restaurang Fresh på vingården och görs i en mycket begränsad upplaga. Lysande cabernet franc med smak av mörka bär, örter, paprika och tobak. Rund och sammetslen och inte alls stjälkig. Tyvärr ingen årgång på flaskan!

Det måste vara ett av Italiens bästa bubbel. Det var i alla fall här det började – hos Guido Berlucchi på 1960-talet. Uppkorkat har besökt vinfirman som startade hela inriktningen på mousserande vin i Franciacorta i Lombardiet.

Jag passade dessutom på att provsmaka en nyligen degorgerad (processen när man skjuter ut jästfällningen från ett färdiglagrat mousserande vin) när alla andra i sällskapet hade lämnat rummet. Naturligtvis fångade videoproducent Björn Lilja mig på film!

Dessutom besöker vi Contratto i Piemonte. En anrik producent av mousserande – och kanske en av de allra första som gjorde helt torr skumpa (åtminstone i Italien).

December bjuder kanske inte på några riktigt stora överraskningar – men standarden på vinerna i den ”exklusiva lansering” som släpps idag är riktigt bra. Men priserna är också höga.

Tabellen med alla provad drycker hittar du här!

Ja en riktigt rolig överraskning finns där. I lite snobbigare vinkretsar snackas det mycket om ”grower Champagne” – det vill säga Champagne som görs av små oberoende odlare. Förr gick deras druvor till det stora Champagnehusen – men i dag gör allt fler odlare eget och terroirdrivet vin. En av de allra mest haussade producenterna (åtminstone i Sverige) är Larmandier-Bernier och deras premier cru Terres de Vertus (90460, 469 kronor) brukar höjas till skyarna. Det är ett vin som görs från en enda vingård utan blandning från olika lägen (om årgången tillåter det) och utan tillsatt socker efter att jästfällningen tagits bort (så kallad non-dosage). Och det vinet är fantastiskt med en frisk, mycket torr smak av brioche, citrus, mineral och antydan till choklad.

Men det var inte det mousserande vinet som imponerade mest på mig vid provningen (förmodligen för att det fortfarande känns ungt). Istället var det Champagnehuset Henritos Henriot Brut Millésimé 1996 (94827, 1199 kronor för 1500 ml) – ett vin som bjuder en härlig mognad och det är något som jag i alla fall inte är bortskämd med när det gäller Champagne. Doften är rejält utvecklad med en rostad lite bränd ton och inslag av krita, kalk och krut. Smaken kraftfull men ändå frisk (trots att vinet är 15 år!) med inslag av citrus, rostat bröd, nötter och svamp. Eftersmaken är lång och härlig. 1200 kronor är mycket (även för en magnum!) men det här är just den typen av upplevelse som alla sm verkligen gillar Champagne borde unna sig åtminstone någon gång.

Över till de vita fynden. Gillar du chardonnay så ska du inte missa Cloudy Bay Chardonnay 2009 (90507, 219 kronor) från en av vinproducenterna som satte nya zeeländsk sauvignon blanc på vinkartan. Cloudy Bays chardonnay brukar få stå lite i skuggan av deras sauvignon men jag tycker ofta att den är minst lika bra. Här finns en frisk smak av citrus, smör, rostat bröd, mineral och rostad ek. Allt väldigt välintegrerat och läckert – även om tidigare årgångar nog varit ännu bättre.

Österrikes egen druvsort grüner veltliner kan vara lite väl kryddig och bred i stilen – i alla fall för min smak. Jag vill gärna att det ska finnas rejält med pigg syra i mina vita viner och det gör det också i Leth Scheiben Grüner Veltliner 2010 (95031, 159 kronor). Smaken är till och med mycket frisk med inslag av grön frukt (kiwi och citrus) och kryddor. Här finns också en bra längd i eftersmaken.

Och på tal om längd i eftersmaken. I december kommer två vita klassiker i nya årgångar. Båda från Alsace och Trimbach. Den första är Trimbach Pinot Gris Réserve Personnelle 2005 (90504, 234 kronor) som jag tycker är ett av de bästa exemplen på hur bra pinot gris kan vara. Vinet har en stor utvecklad doft av mogen frukt och botrytis. Smaken är koncentrerad och packad med tropisk frukt, kryddor, botrytis och honung. Och eftersmaken är lång lång. Konstigt nog saknar jag inte syran i det här vinet (och brukar nästan aldrig göra det) trots att det har mer av bred fruktighet än fokuserad friskhet i smaken.

Frisk är däremot Trimbach Riesling Cuvée Frédéric Émile 2005 (90486, 344 kronor) som också det är ett av de allra bästa exemplen på sin ”stil” – Alsace riesling. Det är förstås lättare i kroppen och har en nästan hård stålig friskhet som skär genom munnen. Smaken är också rökig och mineralig med inslag av citrus, persikor och petroleum. Och trots att det är en 2005a känns det nästan för ungt i dagsläget. Göm det i källaren i ytterligare två till fem år innan du korkat upp.

Nu blir det nördigt här i Uppkorkat. Har du missat vårt besök hos La Spinetta så kan du se det här. Men vad smakade vinerna som vi provad vid besöket? Här är mina smaknoteringar.

Lidia 2008

En av två vita torra viner som görs i mycket små mängder (3000 buteljer). 100 procent chardonnay som lagrats en tid i stora äldre ekfat.

Vinet har en ljust gul färg och en stor men grön fräsch doft av lime, citrus och mineral. Inte alls som de vita Piemonteviner som legat på ny ek. Smaken är medelfyllig och frisk med en fokuserad smak av tropisk frukt, smör, lime ohc mineral. Bra koncentration och längd. 3,5/5p

La Spinetta Langhe Bianco Sauvignon Blanc 2007

100 procent sauvignon blanc som också fått ligga på stora ”gamla” ekfat.

Vinet har en ljust gul färg och en nyanserad lite gräsig doft med grön frukt och kryddor. Smaken är mycket frusk och citrusmättad med en angenäm kryddighet. På La Spinetta tycker man att det här vinet fortfarande är ungt. 3,5/5p

Moscato d’Asti Biancospino 2011

90000 buteljer från 20 hektar med moscato. Ska vara den första cru-moscato d’Astin i Italien. Druvorna skördas och jäser sedan på tankar under tryck i ett par veckor (vinet var redan klart när vi besökte vineriet i mitten av oktober).

Ljust gul färg. Stor blommig doft med inslag av päron, persikor och druvor. Smakrikt men ändå friskt och läckert vin med en mjuk druvig smak som påminner lite om fläder. Här finns massor av söt frukt. Som buteljerad druvjuice! 3,5/5p

Ca’ di Pian Barbera d’Asti 2008

La Spinettas första rödvin och enda vinet som inte är ett vingårdsvin. Istället kommer druvorna från tre vingårdar med gamla druvor (medelålder på stockarna 35-40 år) i Castagnole och Costigliole. 6-7 dagars macerering/jäsning i roterande jäskar. Vinet får sin malolaktiska jäsning och lagras i 13-15 månader på 50 procent ny och 50 procent använd ek.

Djup mörkt röd färt. Stor bärig doft med inslag av mörka körsbär, kryddor och ek (knäck). Frisk koncentrerad medelfyllig smak av mörka bär, örter, fat och choklad. Ungt med rätt tuffa syror. Lång finish med välintegrerad ek. 3,5-4/5p

Gallina Barbera d’Alba 2008

La Spinetta köpte Gallina 1995 (och då hade stockarna en genomsnittlig ålder på 45 år) och det blev deras första ”cru”-vin. Vinet jäser också i roterande jäskar i 6-7 dagar och får sin malolaktiska jäsning på ek. Därefter lagras det i 16 till 18 månader på helt nya barriquer följt av 6 månader på rostfritt stål och 3 månader på flaska innan det släpps på marknaden. Ingen klarning eller filtrering innan buteljering.

Vinet har en mörk blåröd färg och en stor doft avmörka bär, rosor, läder och kryddor. Definitivt mer ”parfymerad” än Ca’ di Pian. Smaken är medelfyllig och kryddig med en koncentrerad smak av mörka bär, örter, läder och fat. Lång eftersmak med bra syror och en inslag av knäck och tobak. 4/5p

Bionzo Barbera d’Asti Superiore 2008

Det här är La Spinettas äldsta vingård med en hel del 80-åriga vinstockar. Vinet får 16-18 månader på små franska ekfat (barriques) och görs på samma sätt som Gallina.

Mörkt blåröd färg. En helt annan doft än i de andra barbera-vinerna ovan. Här finns mer mineral örter med mörka bär, ett litet element från ekfaten och inslag av småkakor. Smaken är medelfyllig och stram med mörka bär, örter, tuffa syror och tobak. Här finns också ett inslag av torkad frukt. Vinet känns riktigt ungt och behöver några års lagring på flaska. 4,5/5p

Pin Monferrato Rosso 2009

La Spinettas nyskapande blandning av nebbiolo och barbera. Första årgången var 1989 och då var kombon 80 procent barbera (from Ca’ di Pian) och 20 procent nebbiolo. Idag är blandningen 65 procent nebbiolo (från Barbaresco) och 35 procent barbera (från Bionzo). De olika druvsorterna jäste var för sig i roterande jäskar. Vinet får malolaktiska jäsning på ny fransk ek och lagras därefter 16-18 månader på samma mediumrostade ekfat. Därefter blandas vinerna från de olika druvorna och får vila i först två månader på rostfritt stål och sedan ytterligare 3 månader på flaska. Ingen klarning eller filtrering!

Vinet har en nebbioloorange färg coh den dominerand edruvsorten går också igenom i doften med en lätt parfymerad bouquet av läder, saft, röda bär och örter.Smaken är medelfyllig med en bra kryddig uppbyggnad. Här finns en nästan söt saftig smak av röda bär med inslag av örter, läder och viol. Bra längd i eftersmaken och en liten bitter ton i finishen.

Barbaresco Vigneto Bordini 2007

La Spinetta köpte Bordini i Neive så sent som 2006 för att göra ”vanlig” Langhe Nebbiolo – men vinerna blev så bra att de valde att göra en vingårds Barbaresco istället. Vingården är lite yngre och stockarna har en genomsnittlig ålder på 20-25 år men det är inget fel på koncentrationen i vinerna. 4 hektar och en produktion på 13000 buteljer. Vinet jäser i 6-7 dagar på så kallade rotofermentarorer (se nedan) och får 20-22 månader på 50 procent ny och 50 procent ettårig mediumrostad fransk ek. Därefter lagras det i ytterligare 3 månader på rostfritt stål och 12 månader i på flaska. Ingen filtrering eller klarning före buteljering.

Färgen är klassiskt orangeröd. Doften stor med massor av röda bär och en söt/saftig ton och inslag av örter, läder och tjära. Smaken är medelfyllig med bra koncentration och saftigheten går igen på tungan. Vinet har bra syror men är insvept i röd och saftig frukt med inslag av läder, örter och fat. Längden är suverän och vinet känns fortfarande ungt. Behöver tid för att harmonieras. 4-4,5/5p

Barbaresco Vigneto Gallina 2006

5 hektar nebbiolo med en genomsnittlig ålder på 35-45 år som växer på en kalkrik sydsluttning i Neive. Produktionen ligger på runt 11500 buteljer. Vinet får som de flesta andra La Spinettaviner en kort jäsning/macerering på 7-8 dagar i så kallade rotofermentorer (snurrande jäskar i rostfritt stål). Därefter 20-22 månader i ny mediumrostad fransk ek och därefter lagras det i ytterligare 3 månader på rostfritt stål och 12 månader i på flaska. Ingen filtrering eller klarning före buteljering.

Det här är kanske La Spinettas ”lättaste” och mest delikata Barbaresco. Klassisk orangeröd färg och med en stor parfymerad doft av röda bär, läder, örter och blommor. Delikat och aromatisk. Medelfyllig till fyllig och välbalanserad smak med mängder av röda bär och inslag av örter och läder. Lång koncentrerad eftersmak i en blommig och parfymerad stil med tydliga men ändå välintegrerade tanniner. Drick om 2-8 år! Men kan förstås sparas längre 4,5/5p

Barbaresco Vigneto Starderi 2006

Starderi är kanske La Spinetts mest kända cru. 6,5 hektar i Neive med ungefär samma förutsättningar som Gallina här ovan. Görs på samma sätt men vinet får ibland lite längre tid på ek än de andra vinerna.

Samma orangeröda färg. Men lite mer knuten med mineral, röda bär, saft, örter och torkad frukt. Medelfyllig till fyllig superkoncentrerad och kraftfull smak av röda bär, torkad frukt, läder, fat och örter. Vinet är supersträvt och ungt med en lång och koncentrerad eftersmak med inslag av viol. Behöver verkligen lagras i kanske 5 år för att de tuffaste kanterna ska slätas ut och håller mycket längre än så. 4,5-5/5p

Barbaresco Vigneto Valeirano 2006

3 hektar nebbiolo från kalkrik och stenig jord i Treiso. Produktion: 7000 buteljer. I övrigt får vinet samma behandling som Starderi och Gallina.

Också det här vinet har ungefär samma orangeröda färg. Men doften är stor, expressiv och parfymerad med inslag av lakrits, örter, röd bärsaft och mineral. Smaken är medelfyllig och superkoncentrerad med lager på lager av röda bär och örter och inslag av salmiak, läder och torkad frukt. Eftersmaken är fokuserad med suverän längd och väl integrerade tanniner. Tuff  -javisst men också härligt läcker. Drick inom 2-10 år. 5/5p

Barolo Vigneto Campè 2004

8 hektar nebbiolo från kalkrika jordar i Grinzane Cavour i Barolo. Görs som Barbarescovinerna ovan förutom att vinet får 24 månader på helt ny ek och därefter ligger i 9 månader på rostfritt stål och 12 månader på flaska innan det släpps på marknaden.

Djup orange röd färg och en stor krutig, rökigt mineralig doft med inslag av röda bär. Superkoncentrerad smak av röda bär, läder, torkad frukt, örter, fat och kakao. Fantastiska men ändå välintegrerade syror och en lång fantastisk eftersmak. 2 år äldre än Barberescovinerna som vi provade och det märks. Men vinet kan ändå lagras i upp emot 5-10 år eller mer (beroende på dina preferenser!). 5/5p

Så har jag provat igenom decembernyheterna – det närmaste vi kommer ett julklappssläpp här i Sverige. Som vanligt handlar det om lite mer exklusiva viner och även om de inte är många så finns här några riktiga godbitar.

Kvaliteten var förstås genomgående hög – och borde så vara när det billigaste vinet går på 119 kronor. Det finns förstås flera viner som jag hade kunnat peka ut som dagens vinare. Här är några exempel

Sherry

Oloroso Tradición 30 Años (90478, 550 kronor)
Bodegas Tradición gör fantastiska viner och det här är en blandning av olika årgångar sherry som tillsammans har en genomsnittlig ålder på minst 30 år. Innan vinet buteljeras kontrolleras att faten som vinet kommer från verkligen har den minsta genomsnittliga åldern som är utmärkt på etiketten. Oloroso är den nötigaste och kraftigaste typen av sherry – utvecklad i full kontakt med luften och har därför en ganska tydlig oxiderad ton. Och det märks på det här vinet. Färgen är gyllene orangegul. Doften är nötigt komplex med inslag av kokos, torkad frukt, svamp, choklad och citrus. Smaken är helt torr och magiskt koncentrerad med inslag av nötter, torkad frukt, kokos och citrus. Eftersmaken är lång och kraftfull.

Italien – Gaja & Ratti

Det kommer många riktigt bra röda viner i december. Och allra bäst är vinerna från Renato Ratti och Angelo Gaja. Här är några av de bästa:

Renato Ratti Barolo Marcenasco 2007 (90505, 343 kronor)
Mörkt orangeröd och med doft av läder, röda bär, kakao och småkakor. Smaken är medelfyllig till fyllig och superkoncentrerad med röda bär, örter, läder och torkad frukt. Längden är helt suverän och den känns ganska fruktdriven för att vara en så här pass ung Barolo.

Renato Ratto Barolo Rocche 2007 (90485, 593 kronor)
Orangeröd med en brun ton. Komplex och sammansatt doft av småkakor, läder, röda bär och torkad frukt. Smaken är medelfyllig till fyllig och supersträv. Här finns en nästan sagolik koncentration och smak av bär, torkad frukt, läder och örter.

Gaja Sito Moresco 2009 (90506, 289 kronor)
Gajas blandning av nebbiolo, merlot och cabernet. Det här vinet har en mycket koncentrerad smak av röda bär (körsbär), mörka bär, örter, kryddor, torkad frukt och fat. Eftersmaken är lång och imponerande med kraftiga syror.

Gaja Barolo Dagromis 2006 (905011, 425 kronor)
Druvor från La Morra och Serralunga och en lysande Barolo. Färgen är orangeröd. Doften komplex och sammansatt med inslag av röda bär, läder, violer, örtkryddor och fat. Smaken är fyllig, kraftfull och superkoncentrerad med röda och mörka bär, läder, örter och fat. Längden är enorm och syrorna är massiva. Lagra!

Champagne

Det kommer många bra och dyra champagner i december också. Min absoluta favorit på dagens provning finns tyvärr bara i magnumbutelj!

Henriot Brut Millésime 1996 (94827, 1199 kronor för 1500 ml)
52 procent pinot noir och 48 procent chardonnay från 15 cru byar. Stor utvecklad doft av rostat bröd, mineral och citrus. Nästan lite rostad ekton med rökiga mineraliga inslag. Smaken är frisk och utvecklad med inslag av mogen citrusfrukt, rostat bröd, svamp och nötter. Eftersmaken är lång och kraftfull!

OBS! Vinerna börjar säljas först den 1/12!

Italiens mest berömda och ofta också bäst torra mousserande vin kommer så klart från Franciacorta. Men historien är mycket kort. Första vinet gjordes så sent som 1961.

Och det var famijerna Berlucchi och Ziliani som tillsammans bestämde sig för att göra bra bubbel. Sex år senare fick området DOC-status (rätt att sätta ut området Franciacorta på etiketten) – men det var fortfarande bara en producent som gjorde vin – Berlucchi. Först 1977 kom det fler producenter och idag finns det runt 100 vinfirmor i området.

Under söndagen följde jag och Björn Lilja (Uppkorkats videoproducent) med gänget bakom European Wine Bloggers Conference #EWBC till Berlucchi för något helt fantastiskt. En provsmakning av 24 av de basviner som man använder för att göra sina olika viner.

Champagne och bättre mousserande görs ju som de flest av er säkert vet av olika viner från olika områden och även med hjälp av en del gammalt reservvin (vin från tidigare årgångar). Allt för att få en så jämn kvalitet som möjligt år efter år.

De 24 basvinerna kom alla från olika lägen och olika pressningar (en första lättare pressning och sedan en andra lite hårdare pressning av druvorna). De allra flesta var gjorda på chardonnay men det fanns också en hel del pinot noir. Dessutom ställde man upp tre olika skördedatum från en och samma vingård. Fantastiskt!

Och jäklar vilken skillnad det var på de olika vinerna. Chardonnaybasvinerna gick från de extremt lätta och citrusfriska, via de rökigt mineraliga eller de runda och smöriga, till de kryddiga med nästan övermogen frukt.

Jag passade dessutom på att dröja kvar med Berlucchis önolog och agrolog när alla andra gick för att äta lunch och fick pröva basen till firmans prestigecvin – Extreme – en pinot noir riserva som fått närmare 50 månader på jästfällningen. Och dret var en av de bästa pinot noir baserade bubbel jag druckit på mycket länge. Tyvärr lär vi inte få se den i Sverige eftersom Berlucchi bara gör 5000 flaskor Extreme! :(

Brocards chablisviner har jag skrivit om en hel del här i Uppkorkat. Och det är inte så konstigt – de är förbaskat bra. Två är dessutom ekologiska!

Jag snackar förstås om Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire 2009 (5595, 169 kronor) och Chablis Domaine de la Boissonneuse 2009 (5624, 159 kronor) som båda är fantastiska exempel på chardonnays hårda, mineraliga och lite ståliga sida. En smak som någon vid något tillfälle har beskrivit som att ”suga på flodstenar” (”sucking river pebbles” tror jag det ursprungliga citatet löd).

Och det är precis den typen av friskhet som det handlar om. Den första har en mineralig lite rökig doft med inslag av citrus och blommor. Smaken är frisk, lätt till medelfyllig, med citrus, mineral och kritrök. Trots att syran är påtaglig är vinet ändå välbalanserat med en lång och fräsch eftersmak.

Den andra är kanske ändå ”rökigare” i sin mineralton (tänk inte rostade ekfat utan mer krita och kritdamm eller doften av två flintstenar som slås mot varandra). Här finns också massor av citrusfrukt. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med med en stålig mineralig känsla i munnen. Eftersmaken är lång och elegant.

I nuläget föredrar jag Domaine de la Boissonneuse – men det brukar skifta varje gång jag provar de mot varandra! ;)

Vindistrikten Jura och Savoie tillhör inte vinvärldens superkändisar. Förr brukade man svepande säga att man där mest gjorde ganska ointressanta viner för turistande skidåkare. Men vinerna är värda ett bättre öde än så!

Mest kända är kanske de så kallade ”gula vinerna” – vin jeaune - gjorda på druvsorten savagnin och på ett sherryliknande sätt där det färdiga torra vinet lämnas i fat i sex år där det lagras under ett skyddande lager av jästceller – ett så kallat flor. Och länge dominerade de lite oxiderade, nötiga och/eller acetaldehydaktiga smakerna. Mest därför att många torra viner blandades med nedklassad och oxiderad vin jeaune.

Men i dag är det allt fler producenter som gör friska och fräscha viner utan överdrivna oxiderade aromer och smaker. Ofta på druvsorten chardonnay – och de bästa utmanar vinerna från Bourgogne.

Domaine Rolets Arbois Chardonnay 2007 (90368, 109 kronor) är ett sådant vin. Det har varit lite av sommarens favorit till olika fiskrätter (som helgrillade regnbågsforeller). Vinet är gjort på chardonnay och savagnin (även känd som traminer eller klevner – men inte att förväxla med gewurztraminer – även om det genetiska släktskapet inte är helt säkert). Det har legat 15-18 månader på små franska ekfat (20 procent nya):

Arbois är kanske områdets mest kända distrikt och de bästa chardonnaydominerade vinerna är lysande. Nötigt komplexa men ändå friska och lite äppelsmakande i tonen. Och ett rejält hot mot billigare Bourgogne!

Ljust gyllengul färg
Stor doft med massor av mogna äpplen, nötter och mineral. En liten rostad ton från ekfaten
Frisk koncentrerad nötig smak av mogen tropisk frukt, mogna äpplen, rostad ek och nötter. Lite oxiderad och koncentrerad smak med en lång välbalanserad eftersmak.