Uppkorkat

Tiden går fort och det är nu över två veckor sedan den fantastiskt roliga skånska bloggträffen på Lagmarks i Helsingborg. Jag lovade att återkomma med mer från provningen och nu har det blivit dags.

Min egen flight bestod av några favoriter från resan till Sydafrika men också två viner av en av de vi aldrig hann med att träffa. Adi Badenhorst är i högsta grad en del av det som kallas för The Swartland Revolution. Namnet kommer från en fest som hålls i november där vinmakarna (och deras familjer) i det gamla spannmålsdistriktet träffas och provar och snackar vin tillsammans. Och namnet fångar väl den pionjäranda som finns bland de ofta unga vinmakarna i distriktet där man ofta gör vin från gamla stockar och med så ”naturliga” metoder som det bara är möjligt.

Adi Badenhorst kommer från en gammal vinmakarfamilj (hans farfar arbetade som general manager på anrika Groot Constantia och hans pappa jobbade påbland annat Constantia Uitsig). Själv har Andree Adrian Badenhorst bland annat sju år som vinmakare på Rustenberg bakom sig. 2008 köpte han och hans kusin Hein 60 hektar i Swartland i Paardeberg nära bland andra Eben Sadie och Lammeschoek.

Egendomen heter Kalmoesfontein farm men han buteljerar vinerna under eget namn. Adi har också varit en av grundarna till ”The Swartland Revolution” och tillsammans med bland andra Eben Sadi och Chris och Andrea Mullineux har han tagit fram en egen ursprungsbeteckning kallad Swartland Independent Label (mer om denna framöver här i Uppkorkat!).

Nu gör han vin enligt ekologiska principer och ”så naturligt som möjligt” från 28 hektar med gamla buskrankor som planterades på 1950- och 60-talen. Och de har redan låtit tala om sig. Hans Secateurs Chenin Blanc som finns i beställningssortimentet är ett lysande exempel på hur bra druvsorten kan smaka i Sydafrika. Adi använder sig av hela klasar som han varken krossar eller avstjälkar. De röda vinerna jäser i antingen cementtankar eller träfat och får upp till fyra månaders macerering efter det att jäsnignen är klar. Och sedan följer lagring i stora 4000 liters träfat. Den enda manipulationen som görs är att han använder lite svavel före och efter jäsningen.

Jag hade med mig två Badenhorstviner till bloggträffen. Den ena var Secateurs Red Blend 2010 som är en blandning av cabernet sauvignon, carignan, cinsault och grenache. Det var helt klart det mest ”Nya Världen-aktiga” av de fem vinerna med en mörkt röd färg och en lite rökig doft av söta mörka bär, örter och kryddor. Smaken är fruktdriven men kryddig med mörka bär, örter, salmiak och inlindade syror. Dessutom en bra längd i eftersmaken.

Den andra AA Badenhorst Red Blend 2007 är också den en blandning men på shiraz, mourvèdre, grenache och cinsault. Det här är ett lite mer krävande och komplext vin med en mörkt röd färg och en sammansatt och lite knuden doft av mogna bär, mineral och läder. Smaken är också fylligare med en sammansatt palett av mörka bör, mineral, kryddor, läder och tuffa syror. Det här vinet borde gå att lagra i ytterligare några år!

I nuläget är det bara Chenin Blanc-vinet som jag nämnde ovan som finns i Systembolagets Beställningssortiment. De andra säljs till restauranger.

Bruwer Raats blir det mer av och om i Uppkorkat framöver. Också han är en pionjär men inte i Swartland utan i Stellenbosch. Bruwer jobbar bara med cabernet franc och chenin blanc – två druvsorter som han menar har de starkaste historiska bidningarna till Sydafrika som vinnation. Bruwer Raats jobbar ständigt med nya projekt och just nu håller han på med en helt nyplanterad cabernet franc/chenin vingård som kanske har den tätaste densiteten/planteringen i världen (ja i alla i Sydafrika). Och som han odlar enligt ekologiska principer

Till bloggprovningen tog jag med mig Raats Family Cabernet Franc 2009 (som faktiskt fortfarande går att köpa på bolaget!) som är lite av en klassiker. Vinet är gjort på 100 procent cabernet franc som har en genomsnittlig ålder på mellan 18 och 23 år som vuxit på vittrad granit. Druvorna sorterades för hand och krossades lett innan de fick en kallmacerering på fem dagar. Efter jäsningen pressades de i en traditionell ”basket press” och genomgick den malolaktiska jäsningen i rostfritt stål. Vinet lagrades sedan i ytterligare 18 månader före buteljering.

Det har gett ett mörkt rött vin med en härlig cabernet doft av örter (mynta), mörka bär, paprika och lite stjälkar. Smaken är medelfyllig till fyllig och kraftfull med en eldig smak av mörka bär, örter, paprika och mynta. Eftersmaken är härligt koncentrerad och sträv med en suverän längd. Kan lagras i minst fem år till för den som vill det!

Eben Sadie har det blivit mycket av här i Uppkorkat på sistone. Inte minst eftersom våra två episoder från vårt besök på Sadie Family Wines nu rullar i 24HD. Blir du nyfiken på Eben så kan du kolla in de avsnitten här!

Här och nu ska jag bara kort ge smakbeskrivningar från vinerna som jag hade med mig till provningen. Det första var Pofadder 2010 som är ett vin som är gjort på nästan 100 procent cinsult och som förhoppningsvis kommer till Sverige inom en kort framtid. Vinet ingår i Eben Sadies Old Vine Series och kommer från stockar som planterades på 1950-talet. Det är (också!) gjort så naturligt som det bara är möjligt med naturlig jäst, öppna jäskar, minimalt med svavel vid buteljeringen och med ungefär ett års lagring på gamla fat.

Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!

Vinet är ljust rött och har en härligt kryddig doft som är fullständigt packat med röda bär (hallon och jordgubbar). Smaken är sammansatt men ändå rund, kryddig och bärig med inslag av hallon, kryddor och örter. Strukturen är stor och sammetslen på en och samma gång. Som ett slags kombination av Rhône och Bourgogne. Och eftersmaken är något alldeles extra.

Slutligen Columella 2009. Om Old Vine Series är ett försök ”att buteljera vinerna som de är”, som han uttrycker det – ja då är Columella Eben Sadies försök att uppnå perfektion. Vinet är en blandning av framförallt syrah (bland annat från hästskovingården som vi besökte här!) och mourvédre från runt åtta olika vingårdar spridda runt över hela Swartland. De olika vingårdarna vinifieras för sig (det skiljer upp emot sex veckor mellan den som mognar tidigast och den som mognar senast!) antingen i trä, lera eller cement.

De första 12 månaderna hålls vinerna separata och lagras på olika sätt (en del på ny ek). Därefter blandar han ihop den slutgiltiga cuvéen och låter den vila i ytterligare 12 månader på stora fat av äldre ek. Columella har en helt fantastisk struktur. Det är massivt men utan att vara tungt och har mer gemensamt med Rhône än Nya Världen.

Färgen är tät och djupt röd och doften fortfarande ung men sammansatt med inslag av mörka bär, choklad, fat, örter och peppar. Smaken är medelfyllig till fyllig och superkoncentrerad med massor av mörka bär, örtkryddor, peppar, choklad och fat. Syrorna är tuffa och längden i eftersmaken enastående. Vinet känns fortfarande ungt och kan lagras i 10 år utan problem.

Få har betytt mer för den nya och unga generationen vinmakare i Sydafrika än Eben Sadie. Med ett drygt decennium bakom sig och den redan legendariska Columella har han nu fokus på något helt annat. Personliga viner från gamla stockar och bortglömda druvsorter.

Eben Sadies Old Vine Series är något annat än Columella och Palladius, hans moderna röda och vita vin som han själv beskriver som ett sökande efter perfektion. Nej The Old Vine Series handlar om att göra uttrycksfulla viner från 50-100-åriga stockar och på på druvsorter som vi normalt inte förknippar med Sydafrika. Som grenache och cinsault.

Sadies Pofadder (en cinsault från vinrankor som planterades på 1950-talet) och Soldaat (en grenache från ännu äldre stockar) är bland det bästa och coolaste som kommit ifrån Sydafrika. Det är så långt ifrån nidbilden av Sydafrika som man kan komma!

I vårt andra program med Eben Sadie (du ser det först här!) mötte vi upp med honom i hans vinkällare i Swartland öster om Riebeek Kasteel för att bland annat prata om och prova de här vinerna!

Glöm naturvinerna och de exklusiva lanseringarna. Två veckor in i nya månaden så brukar hajpen kring nyheterna ha lagt sig. Det är då som du i lugn och ro kan hitta några av de riktiga fynden. Och här är månadens vin!

Domaine Santa Duc Les Quatre Terres 2009 (98031, 119 kronor) – en lysande Côtes-du-Rhône från en av de allra bästa producenterna i Gigondas i Södra Rhônedaelen. Just det här vinet är ett lite enklare med druvor från fyra olika distrikt: Vacqueyras , Roaix, Seguret och Rasteau.

Vinet är gjort på 70 procent på grenache 25 procent syrah och resten cinsault och carignan som skördas för hand och får jäsa i 20 dar tillsammans med stjälkarna (!). I det här fallet med druvor från den underbara årgången 2009 så har det gett ett djupt rött vin med en fantastisk doft av kryddor, peppar, röd och torkad frukt, mineral och tobak. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med inslag av röda bär, torkad frukt, kryddor, peppar och nötter. Vinet har en eldig avslutning med tuffa syror och lång lång eftersmak.

Missa inte heller Santa Duc’s Gigondas Prestige des Hautes Garrigues 2009 (95093, 295 kronor) gjord på en klassisk cocktail av 80 procent grenache (från gamla stockar), 15 procent mourvèdre, 3 procent syrah och 2 procent cinsault. Druvorna har macererats i hela två månader innan pressningen tillsammans med stjälkarna! Vinet har sedan lagrats på en blandning av gamla och nya fat i två år. Färgen är mörkt röd och doften ung med inslag av kakao, choklad och torkad frukt. Smaken är ung, fyllig, eldig och superkoncentrerad med inslag av  röda bär, torkad frukt, peppar, örter och ek. Eftersmaken är härligt sammansatt med en touch av choklad och massiva syror. Lagra i ytterligare 3-8 år!

Jag sa det redan när jag startade den här bloggen – och jag säger det igen: Franska södern är hett och blir bara hetare! Karaktärsfulla druvsorter, kraft och styrka från det varma klimatet och producenter som gör moderna viner men som smakar allt annat än modernt likriktat.

En av dessa är Philippe Gimel som för två veckor sedan gästade Klippan och Bjärhus gårdsbutik för andra året i rad. För ett år sedan var han och hans egendom Saint Jean du Barroux helt okända för mig (och de flesta andra). 16,5 hektar (14,5 hektar med vin) 300-400 meter upp på Mont Ventouxs och angränsande distrikt som Gigondas, Vacqueyras och Beaumes-de-Venice. Vingården sköts dessutom enligt ekologiska principer.

Sedan dess har det hänt en del. Och du kan läsa mer om Saint Jean du Barroux här:

En kultvinmakare i Klippan

SJB – En hyllning till blandningen

SJBs två nykomlingar

och alla artiklar hittar du i den här söksträngen!

2003 var första årgången av Saint Jean du Barrouxs viner. Nu finns det dessutom två nykomlingar i stallet – en Micro Climate och Saint Jean du Barroux Rosé. Vi fick dessutom prova nya ågångar av La Source (som tidigare hette No 4) och L’Argile (som tidigare hette Oligocène) och återknyta bekantskapen med La Pierre Noire (som tidigare hette No 5).

SJB La Montagne 2008
Det här är andra årgången av SJBs vita som jag provar. Vinet är en blandning av grenache blanc, bourboulenc och clairette som naturligtvis handskördats med lågt skördeuttag – 25hl/ha. Tre fjärdedelar vinifierades i tank och den sista fjärdedelen i ekfat. Förra årgången (2007) av det här vinet var ett brett frukigt och kryddigt vin med tropiska fruktsmaker. Den här gången känns vinet friskare och fräschare!
Gul färg. Doft av citrusblommor, lime, mynta, grapefrukt och mineral. Frisk, koncentrerad smak av blommor, lime, bivax, honung och örter. Inslag av grapefrukt, mineral och bra längd på eftersmaken.

SJB La Rosé 2010
Philippe har velat göra rosé så länge han har gjort vin och han har försökt de senaste fyra åren. Men eftersom sockerhalten är så hög och höstklimatet är så svalt i SJB så har han inte lyckats få vinet att jäsa klart i tid. Men i år lyckades han. 1400 liter grenache och 60 liter cinsault har gett 1388 buteljer rosé (så den lär bli svår att få tag på!). Vinet har ett nästan osannolikt ph-värde för en rosé – ph 3.05 – vilket är i klass med några av de friskaste vita vinerna (till exempel tysk riesling). Och det känns! Normalt ska roséviner konsumeras så fort som möjligt – men det här vinet vore intressant att lagra en 3-10 år!
Vinet har en svagt rosa färg och en frisk lätt parfymerad doft av citrus, lime, röda bär (jordgubbar), torkad frukt och kola. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med en kritig mineralton, röda bär (jordgubbar), citrus och kola. Här finns också en lång härlig uppfräschande eftersmak med inslag av jordgubbar.

SJB La Source 2008
Tidigare kallad No 4 eller The Danish Cuvée – nu kallad La Source efter vattenkällan som finns på ägorna. Det här är Philippe Gimels ”enklaste” vin – dvs det som är gjort för snabbast konsumtion. Lågt skördeuttag på 30 hl/ha och en mix av grenache, carignan och cinsault. 100 procent avstjälkning och 7 dagars maceration. 2,5 års lagring på tankar och vinet buteljerades 18 februari i år. Det här är ett vin som kan drickas nu eller lagras i 3-5 år.
Röd färg och en liten knuten doft av mörka bär, fudge/kola, örter och ladugård. Medelfyllig och koncentrerad smak av mörka bär, choklad, örter och tobak. Bra syror som känns integrerade i frukten och lång nästan söt och fruktdriven eftersmak. Känns mer öppen, rundare och fylligare än 2006an som jag provade för ett år sedan.

SJB l’Argile 2006
Vinet som först hette Oligocène har fått ta namn efter den vattenbevarande lerjorden l’Argile. Blandningen består av grenache, syrah, carignan och cinsault som avstjälkades till 75 procent och som fått skalmacerera i 12 dagar. Skördeuttaget är låga 20 hl/ha. Jäsning och lagring har skett i tankar av cement och emalj. Jag har tidigare provat både 2004 och 2005 som båda varit enastående! 2006 är minst lika bra!
Mörk röd färg. Kryddig doft med mörka bär, örter, fudge, mineral, tobak och choklad. Lite ”hot and dusty” (kännetecken för grenache!). Medelfyllig, stram/sträv och koncentrerad smak med bär, torkad frukt, provencalska örter/garrigues och choklad. Tuff garvsyra som är inlindad i söt frukt. Suverän längd i eftersmaken med örter och peppar.

SJB Micro Climat 2009
I princip 100 procent grenache från en liten del av SJB där druvorna nådde en exceptionell mognad. Druvorna skördades i mitten av oktober och enligt Philippe var de inte lika koncentrerade som druvorna till La Pierre Noire – men de hade en ”crazy maturity”. De var större och innehöll mer socker helt enkelt. Druvorna vinifierades separat och när några av Philippes vänner tyckte att han borde buteljera den som ett särskilt vin. ”Jag tycker att det här är helt galet – men alla verkar älska vinet!”, säger han. Och visst är det ett extremt vin med en alkoholstyrka på 16-17 procent. Det här är något för alla er som älskar Amarone!
Röd färg. I doften nästan lite av maceration carbonique-toner. Här finns också inslag av röda bär, russin/fikon och dadlar. Definitivt lite av den där ”heta och dammiga” tonen som grenache kan ha. Smaken är fyllig, nästan söt och eldig med en koncentrerad smak av röda bär, örter, peppar, läder och torkad frukt. Lång eldig eftersmak!

SJB La Pierre Noire 2006
SJB no 5 har blivit La Pierre Noire och det är vin som nu hyllas av vinkritiker världen över (vinet har fått 94 poäng av Robert Parker). 85 procent grenache och 15 procent syrah skördades den 8e september och ett skördeuttag på 15 hl/ha. 25 procent av klasarna avstjälkades och vinet fick 18 dagars skalmaceration. Det här är Philippes flaggskepp och ett vin som kan lagras i 10-20 år eller mer. ”My grenache is darker an more tannic than my syrah”, säger Philippe. Och La Pierre Noire är verkligen ett exempel på hur bra viner man kan göra på grenache!
Mörkt röd färg. Stor och sammansatt doft av mörka bär, örter, fudge, choklad, tobak och läder. Fyllig superkoncentrerad smak av mörka bär, provencalska örter, tobak, choklad och läder. Rejäla men välinlindade och välintegrerade syror som omges av söt frukt. Lång komplex eftersmak.

Läs också vad Ingvar Johansson skriver om vinerna i bloggen Billigt Vin!

Älskar du också grenache? Du vet den där bespottade druvsorten som är stor i södra Frankrike och i Spanien men som alltid behandlats lite styvmoderligt. Nu verkar det som om grenache har fått lite av en ny vår! Inte minst tack vare viner som SJB Oligocéne.

Till och med i Rioja, där man tidigare sett ner på garnacha till förmån för tempranillo, verkar en del framsynta producenter omvärdera druvsorten som ger viner med hög alkohol, ganska ljus färg, men med en kryddig och lite ”het” och komplex smakpalett.

För alla oss som vet att grenache utgör stommen i Châteaneuf-du-Pape har det aldrig varit någon tvekan. Men nyckeln till grenache framgång ligger i lågt skördeuttag! Och ofta mår druvsorten bra av att användas och blandas med andra sorter som cinsault, syrah och carignan.

Jag har tidigare skrivit en hel del om Saint Jean du Barroux och Philippe Gimels fantastiska grenacheblandningar här i Uppkorkat. Nu för några dagar sedan fick jag ett tillfälle att öppna SJB Oligocéne 2005 igen. Vinet har sedan dess döpts om och heter nu SJB l’Argile – men det är samma härliga vin.

75 procent grenache, 15 syrah och 5 procent vardera av cinsault och carignan. Lågt skördeuttag med 20 hl/ha och 12 dagar skalmaceration (urlakning av skalen i druvmusten). Därefter 1,5 års lagring i cementtankar och alltså ingen ny ek (dvs oldschool!)

Färgen är fortfarande mörkt blåröd.
Direkt efter att vinet hällts på karaff möts jag av en stor doft av bär (röda och mörka), jordgubbar, lakrits, något rökigt (fudge – kola), örter och läder.
Smaken är först medelfyllig-fyllig och lite stram med mörka bär, choklad, örter, nötkött och torkad frukt. Bra koncentration i eftersmaken.
Efter en timme karaff är doften lite ”dammigare” (en het och lite dammig grusväg – ett av grenachedruvans karaktärsdrag)  och rökigare – och här finns mer mosade bär, nötkött och tobak.
Smaken öppnar upp sig och går åt mer mogna röda bär, nötter, torkade frukter, örter (provencalska) och inlag av salmiak. Lång koncentrerad och lite stram eftersmak.

Det här vinet kommer med största sannolikhet att fortsätta utvecklas åtminstone en 3-5 år till!

I dag är det lansering av ett gäng nyheter i det fasta sortimentet hos Systembolaget. Viner som ska finnas i butiken ett år framöver och därför har stor chans att bli storsäljare hos oss konsumenter.

Det brukar vara lite si och så där med kvaliteten på just de här vinerna. Men det är sällan jag har varit så missmodig efter en provning hos bolaget som efter denna. Framförallt är det de röda som känns tråkiga och obalanserade. Då är den så kallade påsklanseringen (med rött, vitt och påsköl) bra mycket trevligare – men den återkommer jag till senare här i bloggen!

Men låt oss inte gräva ner oss i det som är dåligt utan istället fokusera på de få viner som faktiskt är riktigt bra. Och i den här uppsättningen trötta viner så är det kanske inte så underligt att det är just frukt- och bärbomberna från Nya Världen som dominerar.

Hela tabellen med allt vin och öl hittar du här!

Och tabellen med påsklanseringen hittar du här!

Ta till exempel Aussie Red in the Sand Shiraz 2009 (2698, 54 kronor) som är ett runt och saftigt fruktigt vin med en lite kryddig smak med inslag av charkuterier. Det är en typisk shiraz från Nya Världen med massor av mörka bär och en tydlig restsötma i avslutningen.

Ännu bättre är Tilia Malbec 2009 (6585, 64 kronor) som har en mer koncentrerad smak. Vinet är rökigt i stilen med inslag av nötkött, kakao och bitter mörk frukt. Båda de här vinerna kommer att fungera alldeles utmärkt vid första vårgrillningen av karré eller fläskkotlett!

Är du ute efter en bra bag-in-box så missa inte sydfranska Croix du Sud Syrah 2009 (6469, 169 kronor för tre liter) som också den är en riktig fruktbomb med smaker av svarta vinbär, björnbär och plommon. Lägg till en lite bitter finish med inslag av mörk choklad och du har mycket vin i lådan.

Tyvärr har båda Tilia och Croix du Sud blivit indragna sedan jag provade och skrev om dem. Orsaken är att offertproven och de viner som sedan har levererats till bolaget inte stämmer överens.

Spanska Via del Campo Tinto 2010 (6458, 179 kronor för 3 liter) är inte heller dum även om den har mer av fat- och örttoner.

Månadens bästa röda i det fasta sortimentet är emellertid Louis M Martinis Napa Valley Cabernet Sauvignon 2007 (6723, 199 kronor) från en klassisk amerikansk producent som kanske inte riktigt levt upp till sitt gamla rykte under de senaste åren. Nu ska firman emellertid vara på den rätta vägen igen och det här vinet är ett bra styrkebesked. I doften möts vi av kryddor, mörka bär (svarta vinbär), cederträ, örter och läder. Smaken är kraftfull men rund med med inslag av bär, örtkryddor, fat och vinet har en rund mogen och lite söt avslutning. Klassisk amerikansk cabernet med andra ord men så är också priset ett helt annat än hos de tidigare nämnda vinerna.

Och gillar du cabernet sauvignon så missa inte heller chilenska Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere 2009 (6586, 90 kronor) som är lite stramare än det amerikanska vinet och har en koncentrerad smak av bär, tobak, ceder och örter. De två senaste vinerna funkar utmärkt i hop med nötkött!

Över till de vita vinerna och två viner från Poggio al Tesoro som jag skrivit om tidigare här i spalten. Firman är ett samarbete mellan välkända Allegrini i Valpolicella och Leonardo LoCascio som distribuerar och exporterar italienska toppviner. Sätet är i Toscana och Bolgheri. Både Bolgarello Bianco Vermentino 2010 (2340, 75 kronor) och Solosole Vermentino 2009 (2342, 119 kronor) är gjorda på druvsorten vermentino. Jag kan inte direkt säga att jag är något större fan av den aromatiska men ändå lite anonyma druvsorten men det här båda vinerna kan få mig att tänka om.
Det förra har en massivt fruktig näsa med banan, mango och persikor. I munnen känns det friskt och lite eldigt med inslag av mogen frukt och druvor. Den senare är rökigare och mineraligare i stilen. Smaken är mycket frisk med inslag av fruktpastiller (fruit drops), mineral och krita. Eftersmaken är lång och intensiv. Drick båda till fisksoppa eller kraftigare skaldjursrätter!

Gillar du lite mer kryddiga och aromatiska viner så ska du inte missa Inca Reserva Torrontés 2009 (6467, 87 kronor) som har druvsorten torrontés kryddiga toner av tropisk frukt och mango. Luis Felipe Edwards Reserva Viognier 2010 (6667, 99 kronor) är också riktigt intressant eftersom den kombinerar viogniers breda fruktiga smaker med en bra syrabalans.

Men vill du ha mer friskhet så välj Satellite Sauvignon Blanc 2010 (6200, 79 kronor) som har all den härliga friska smaken av krusbär, mineral, nässlor och grön paprika som druvsorten kan ge i Nya Zeeländska Marlborough.

Och nu när det börjar bli varmt är det dags att ladda upp roséförrådet. Sydafrikanska Two Oceans Shiraz  Rosé 2010 (6460, 63 kronor), spanska La Pluma Rosé 2010 (2916, 79 kronor) och Les Lauzeraies Tavel 2010 (2724, 95 kronor) blir en svårslagen trio i sommar. Den första bjuder på friska smaker av röda bär, örter och mineral. Den andra smakar kraftigare med inslag av mörka och röda bär som hallon, körsbär och jordgubbar. Slutligen Tavelvinet – rosévinernas kanske mest kända och hajpade distrikt – har den där svårslagna koncentrationen av örter, färska bär och torkad frukt och en touch av salmiak. Den här häftig och har en lång och lite bitter eftersmak!

Det har varit mycket dyra lyxviner här i Uppkorkat den senaste tiden. Därför över till vinet som konsumenterna älskar och vi vinnördar älskar att hata – boxvinet. Här är två riktigt bra 3-litare!

Och det blir två sydafrikaner. 

Two Oceans Sauvignon Blanc Chenin Blanc 2010 (2006, 189 kronor)


är en riktigt hit  med sin lätt friska och krusbärsaktiga smak med inslag av nässlor och mineral. Inga bismaker här inte som annars är rätt vanliga när det gäller boxarna. Och visst – det är inget stort vin men funkar alldeles utmärkt till pasta, fisksoppa eller kyckling.

Rijks Shiraz Mourvèdre Cinsault Viognier (12119, 209 kronor)


…är en annan favorit från Sydafrika. Vinet har en kraftig och lite syrlig saftig smak med bra koncentration och inslag av örter, tobak och fat. Det har också den där lite rökiga tonen som just shirazdominerade viner från Sydafrika kan få. Det här vinet är gjort på 80% shiraz, 10% mourvèdre, 6% cinsault och 4% viognier. Drick det till lamm!

Så lite tid och så lite pengar. Och så mycket bra viner att testa och köpa. Det är riktigt kul och lite annorlunda nyhetssläpp som når hyllorna idag tisdag. Och efter vårlanseringen är det åter dags för lite dyrare viner från Spanien, Italien, Sydamerika, Tyskland och Frankrike.

Här hittar du mina favoriter. Hela tabellen med alla provade viner hittar du här! Men kolla också månadens mest prisvärda här!

Nya världen

Låt oss börja i Nya Världen och med druvsorten syrah. Syrah har sin egen speciella stil i både Frankrike och Australien. Men viner gjorda på den här tjockskaliga, bäriga och pepprigt sträva druvsorten kan anta en mängd olika former – och särskilt i Nya Världen. Här är två fantastiska exempel som är lite av en mix av de Rhône och Barossa Valley.

Antu Ninquén Syrah 2008 (92025, 149 kronor) från chilenska Viña MontGras är gjort på 100 procent syrah från Colchagua och har lagrats 18 månader på franska och amerikanska fat varav hälften var nya. Färgen är mörkt blåröd opak. I doften finns mörka bär (svarta vinbärssaft) och lite sylt. Smaken är fyllig, koncentrerad med inslag av mörka bär (björnbär och svarta vinbär) örter, fat och tobak. Eftersmaken är sträv och maffig. Drick nu eller lagra i upp till 5 år! Till vilt och smakrika kötträtter.

Ojai Santa Barbara Syrah 2007 (99629, 259 kronor) är från USA och Santa Barbara strax norr om Los Angeles. The Ojai Vineyard har specialiserat sig på Bourgogne och Rhôneinspirerade viner. Det här vinet är gjort på 85 procent syrah, 10 procent grenache och 5 procent mourvèdre. Vinet har lagrast 16 månader på franska ekfat varav 20 procent var nya. Färgen är mörkt blåröd och ogenomtränglig. Doften känns fortfarande lite knuten med inslag av rök, mörka bär och örter. Smaken är mer uttrycksfull och fyllig med en bitter ton av mosade bär, örter, bränt gummi och tobak. Ett kryddigt bärigt och lite pepprigt vin som smakar både Rhône och Nya Världen. Drick nu eller spara något år till vilt och smakrika kötträtter.

Låt oss fortsätta i Sydamerika och den här gången med malbec! Och är du fan av druvsorten så bör du inte missa de här två vinerna från Bodegas Riglos båda från Mendoza i Argentina.

FLD Riglos Gran Malbec 2008 (94592, 199 kronor). FLD är namnet på vingården och står för Finca Las Divas men det är inget divigt över vinet. Nej har snackar vi rättfram fruktkoncentration (det känns som att man skulle kunna ”ställa” en sked i glaset): fylligt, eldigt och superkoncentrerat med mörka bär, örter, fat och en lång komplex eftersmak. 100 procent malbec och 20 månader på fransk ek. Gillar du amarone och vill pröva något nytt? Leta inte längre!

FLD Riglos Gran Corte 2008 (94591, 279 kronor). Firmans prestigevin och ännu mer koncentration. 50 procent malbec, 20 procent cabernet sauvignon och 10 procent cabernet franc som fått runt 22 månader på fat. Vinet är svart i färgen och har en ung knuten doft av mörka bär, örter, knäck och grädde. Smaken är fyllig och packad med mörka bär, örter, choklad, vanilj, grädde och tobak. Men det lyckas ändå hålla en balans mellan frukten och de inlindade syrorna. Det här är ett stort vin som kan lagras i några år!

Södra Frankrike och Rhône!

Vacqueyras Le Clos 2009 (99578, 199 kronor). MonTirus började anamma organiska/ekologiska metoder 1986 och tio år senare gick man över till ett biodynamiskt jordbruk. Det här vinet kommer från 8,5 hektar och är gjort på 50 procent grenache och 50 procent syrah. 31 hl/ha i skördeuttag (35 är högsta tillåtna) har gett ett mörkt och ogenomträngligt blårött vin med en doft av kryddor och mosade bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en intensiv lite bitter smak av mosade bär, vitpeppar, örter och plommon. Bra lite tuggbar avslutning med sträva syror! Drick nu eller lagra upp emot en 5-8 år.

Clos Saint Jean 2008 (99913, 299 kronor). 2007an var fantastisk och tydligen tillhör Clos Saint Jean de egendomar Châteaneuf-du-Pape som lyckades under den svåra och regniga årgången 2008. Det här är ett fantastiskt vin med en lite bitter och fyllig smak av torkad frukt, kryddor, choklad och örter. Här finna även inslag av nötkött och tobak. Vinet har en lång och välbalanserad eftersmak med inlindade tanniner. 75% grenache, 15% syrah, 4% mouvedre, 3% cinsault, 2% vaccarese och 1% muscardine samt ett så lågt skördeuttag som 25 hl/ha. Kan lagras 3-7 år.

Hermitage Marquise de la Tourette 2007 (99542, 298 kronor). Ett av mina favoritviner från Delas. 100 procent syrah från 10 hektar. Vinet har lagrats 14-16 månader på ett till tre år gamla fat. I dag känns 2007an lite knuten men den kommer att utvecklas – var så säker! Just nu är den lite knuten i både doft och smak. Här finna mörka bär, kakao, kryddor, peppar och en lång lite omogen eftersmak. Ge det 5-10 år i källaren!

La Forge 2007 (90245, 389 kronor). Jag vet att det är dyrt för ett vin som kommer från Corbières och första gången jag provade det i mitten av 00-talet så var det hundra kronor billigare. Men det här är Gérard Bertrands prestigevin och ett bevis på vad man kan göra med den oansenliga carignan från gamla stockar. Vinet är en blandning av 50 procent carignan från 100-åriga rankor och 50 procent syrah. Vinet har fått 15 månader på ny ek och det har en fyllig, sträv och koncentrerad smak av björnbär, mynta, tobak och fat. Det har en nästan enorm längd och trots att det är ungt och strävt så är garvsyran inlindad i förförisk frukt. Det kan lätt lagras i 10 år. Wow!

Louis Jadots Beaune Premier Cru 1999 (99599, 155 kronor). Från fruktbomberna till lite mer nyanserade och eleganta viner. Och nu snackar vi om något så ovanligt som mogen Bourgogne till ett hyfsat pris.  Det här är ett måste om du vill uppleva pinot noir med mognad. Smaken är nyanserad med inslag av röda bär, kaffe, stall och kryddor. Här är det inte kraft som dominerar. Istället möts vi av komplexa mognadstoner och en lång komplex eftersmak. Missa inte heller Pommard 1er Cru Clos de Verger 2008 (90243, 279 kronor) om du vill ha mer ung kryddig pinotfrukt. Drick nu!

Italien

Nebbiolo d’Alba Ochetti 2008 (95315, 169 kronor). Renato Ratti tillhör Piemontes topproducenter det här vinet kommer från vingården Ochetti i Roero. Det här är klassisk nebbiolo med en lite parfymerad doft av tobak, torkade blommor, torkad frukt, örter och knäck. Smaken är koncentrerad och sträv med toner av torkad frukt, örter (salvia), fat och tobak. Supersträvt och superhäftigt helt enkelt! Lagra i 2-5 år.

Paitin Langhe 2006 (90061, 189 kronor). En blandning av 50/50 nebbiolo och barbera som fått 12 månader på fransk ek. Det här är ett vin som luktar mörka bär och häst. Smaken är ung, stram och sträv med inslag av mörka bär, örter, fat och choklad. Det här är ett vin för dig som gillar garvsyra – eftersmaken är nästan smärtsam! Bör kunna lagras i några år.

För mer Italien – se månadens bästa och mest prisvärda röda!

Spanien

Mirto Ramón Bilbao 2006 (92021, 319 kronor). Ramón Bilbao är en klassiska bodega i Rioja och det här är deras prestigevin. 100 procent tempranillo som lagrats i 24 månader på ny fransk ek. Det här är modern Rioja när den är som bäst. Ett mörkt blårött vin med doft af kaffe, rostade fat och mörka bär. Smaken är medelfyllig till fyllig med en bra intensitet och inslag av mörka bär, kryddor och fat. Bra syror som är inlindad i en mörk frukt och en eftersmak av choklad och tobak. Lagra i upp till 5 år!

Altanza Seleccion Especial Reserva 2001 (90175, 319 kronor). Vill du istället ha en mogen oldschool Rioja – prova Bodegas Altanzas Seleccion Especial. Också här snackar vi 100 procent tempranillo och 24 månader på fransk ek. Men det här vinet har en mer klassisk orangeröd färg och en mogen doft av torkad frukt, trä och kryddor. Smaken är koncentrerad med mogen frukt, kryddor, tobak och örter. Här finns också inslag av nötter och något bränt. Drick nu!

Carmelo Rodero Reserva 2005 (92029, 298 kronor). Fram till 1990 levererade Bodegas Rodero druvor till Spaniens då dyraste och kanske bästa vin – Vega Sicilia. Nu gör man själv traditionella Ribera del Dueroviner av mycket hög kvalitet. 90 procent tempranillo och 10 procent cabernet sauvignon som fått 20 månader på fransk ek. Det här är ett fantastiskt vin med en mörk röd färg och doft av kryddor, tobak, örter och rostade ekfat. Smaken är fyllig, superkoncentrerad och eldig med inslag bär, fat, choklad och örter. Eftersmaken är komplex, sträv och eldig och tar aldrig slut. Kan lagras i 10 år eller mer.

Månadens mest prisvärda och bästa viner hittar du här!

Hela tabellen med alla provade viner hittar du här!

Bästa vita just nu!

Leitz Rüdesheimer Berg Rottland 2009 (94861, 149 kronor)

Ett lysande vin från en lysande producent och ett lysande läge. Vingården Berg Rottland i Rüdesheim är en av Rheingaus mest kända och Josef Leitz är en familjefirma som länge tillhört områdets bästa. Under ledningen av Johannes Leitz har Weingut J Leitz gått från klarhet. Från att bara ha ägt knappt 3 hektar vid mitten av 1980-talet har man nu närmare 40 hektar i flera av de bästa lägena. Och vinerna är fantastiska. Just det här vinet är ett smärtsamt ungt vin med frisk koncentrerad smak av citrus, mineral och petroleum. Kan drickas nu men har du möjlighet så göm undan det i ett par år och du kommer att få en härlig vinuppelvelse!

Bästa röda just nu!

Domaine des Chanssaud Châteauneuf-du-Pape 2007 (94722, 217 kronor)

Ännu en fantastisk 07 från Châteauneuf (behöver jag säga något annat?). 86 procent grenache, 8 procent syrah, 5 procent mourvèdre och 1 procent cinsault från stockar med en genomsnittlig ålder på 60 år. Vinet är fylligt och superkoncentrerat med smaker av röda bär, tobak och örter. Här finns mynta och torkad frukt och en fantastisk längd i eftersmaken.

Månadens röda och vita fynd kommer inte helt oväntat från Alsace och Châteaneuf du Pape. Att Domaine Weinbach håller världsklass på sina viner är knappast en överraskning för någon. Men hur många känner till  Domaine de Saint Paul och Vignobles Elie Jeune?

Månadens röda

Domaine de Saint Paul 2007 (94529, 239 kronor) 5/5p
Månadens röda är ännu ett fantastiskt vin från Châteauneuf-du-Pape och årgång 2007. Ja faktum är att Vignobles Elie Jeune har inte mindre än fyra viner bland fynden i novembersläppet (läs mer här!). Så håll ögonen på Domaine de Saint Paul och Domaine du Grand Tinel.

Det här vinet är gjort på 80% grenache, 15% syrah, 2% cinsault and 3% muscardin och andra druvsorter har gett ett fylligt koncentrerat vin med smaker av torkad frukt, örter, lakrits, läder, tobak och svamp. Här möts kraft och finess och frågar du mig så är just det här vinet bättre än egendomens prestigevin Cuvée Jumille.

Månadens vita

Riesling Schlossberg Grand Cru 2008 (98888, 269 kronor) 4,5/5p
Domaine Wenibach är en av Alsace allra bästa producenter och Schlossberg är ett av områdets allra bästa vingårdar. Kan det gå fel? Nej och här har vi ett vin som fullkomligt vibrerar av frisk och läcker frukt. Smaken är mycket frisk med inslag av citrus, petroluem/mineral och honung. Vinet är nästan ståligt hårt i nuläget och behöver en 5-10 år för att mogna.