Rotllan Torras Tirant 2003 – lysande Prioratovin

5 augusti, 2012 klockan 13:18

Spanska Priorat har varit rejält hajpat de senaste 10-åren men det känns väl lite som om den värsta uppståndelsen har lagt sig. Priserna stack iväg och konkurrensen ökade men vinerna är fortfarande riktigt bra.

Det jag gillar med vinerna från det lilla distriktet strax sydväst om Barcelona är att de ofta förenar kraft och styrka med en lite jordig/mineralig komplexitet. På ett sätt är de väl typiska för kraftiga röda druvblandningar och de har en hel del likheter, framförallt i struktur, med vinerna från Châteauneuf-du-Pape.

Rotllan Torra är ett litet vineri som fått rejält med uppmärksamhet av Robert Parker och The Wine Advocate som givit vinerna höga poäng. Jag har tidigare bara provat en ”vanlig” reserva 2003 från producenten som var riktigt bra. Men det här är något helt annat.

Rotllan Torra Tirant 2003 är ett av egendomens prestigeviner och är gjort på 25 procent vardera av garnacha, cariñena, cabernet sauvignon plus 15 procent syrah och 10 procent merlot. De äldsta stockarna är upp emot 90 år gamla och vinet har lagrats ett år på ny fransk ek och minst ett år på butelj innan det släpps på marknaden. Det var min svägerskas man (tack Micke!!!) som öppnade det nu i veckan och priset lär ha legat någonstans runt 500 kronor.

Mörk tät röd färg med blålila kant. Stor örtig doft med inlsag av mörka bär, plommon, fat och tobak. Smaken är medelfyllig till fyllig med bra koncentration och inslag av plommon, örter, fat, kött, torkad frukt, mineral och tobak. Bra syror och en härlig längd i eftersmaken.

Rotllan Terra tycker själva att vinet kan lagras i en 15 år och det är nog bara att instämma i den bedömningen. 2003an hade kanske mått lite bättre av ytterligare något eller några års lagring! Men den var lysande nu också. Ännu en 2003a som stått sig väl över tid!

Dela

Tre röda budgetviner till helgen

13 juli, 2012 klockan 12:22

Det är inte ofta jag skriver om viner som kostar under 50 kronor flaskan. Det har förstås sina förklaringar – för de brukar inte vara speciellt bra. Men här är ett riktigt hyfsat undantag.

Jag fick först upp ögonen för Campos de Luz Garnacha (2718, 49 kronor) när min svägerskas man sa att han tyckte att jag borde testa den. Jag gjorde så och tyckte att det var mycket vin för 50 spänn. Nu har vinet kommit i en ny årgång. 2011an är också den riktigt bra. Visst – vi snackar inte några större vinupplevelser men här finns bra druvkarktär (lite torkad frukt och örter) men också rena härliga bärsmaker (körsbär, blåbär). Drick som ett husvin eller använd i matlagningen!

Läser du Uppkorkat lite då och då så vet du att franska södern ligger varmt om hjärtat. Corbières är ett distrikt som man sällan hör talas om men vars viner kan vara helt lysande. Som nya årgången av Château Pech-Latt 2011 (2233, 93 kronor) som har en pepprig men välbalanserad smak av mörka bär, örter, salmiak och tobak. Vinet är dessutom gjort på ekologiskt odlad frukt. Drick till grillat nötkött i helgen.

Missa inte heller Guigals Côtes-du-Rhône 2009 (2011, 99 kronor) som jag skrivit om tidigare här i bloggen. Jag har bland annat utnämnt det till ett av ”världens mest prisvärda” viner – serien med samma namn och i våras sopade det banan med Château Mont Redon 2008 (2811, 229 kronor) – en gammal Châteauneuf-du-Pape-favorit i en improvicerad blindprovning.

Det var kollegan Thomaz Grehn på GP som serverade mig och en annan kollega – vinskribenten Erica Landin - de två vinerna blint. Uppgiften var att säga vilket av de båda som var bäst. Både jag och Erica pekade utan att tveka på glas nummer två som visade sig vara Guigals Côtes du Rhône. Och inget konstigt med det eftersom det brukar vara ett riktigt bra vin. 2010an har en koncentrerad kryddig smak av mörka bär, örter och mineral.

Dela

Fynden i beställningssortimentet – en ”historisk” provning (del 1)

14 april, 2012 klockan 09:33

 

Har du missat vinerna i beställningssortimentet? Gör inte det. Visst det kan kännas lite jobbigt att behöva beställa och vänta på flaskorna. Men det är väl värt det i slutändan.

För några veckor sedan var jag med på en ”historisk” provning. För första gången kunde några av Sveriges vinskribenter prova igenom ett ganska stort urval av vinerna i Beställningssortimentet. Beställningssortimentet är ett utbud som importörerna själva styr över men som Systembolaget hanterar och sköter försäljningen av. En vinimportör kan själv lägga upp ett vin i BS utan att behöva kvala in det i antingen det fasta eller tillfälliga sortimentet i butikerna. Nackdelen är att det inte finns i butiken utan måste beställas. En annan nackdel är att Systembolaget inte förser dig som kund med någon som helst information om varan!

Hittills har genomgången av BS-vinerna varit en helt exklusiv nisch för några få skribenter knutna till tidningen Allt om Vin. Men i år hade vinskribenternas förening lyckats få till en större provning men av ett mer begränsat urval ur sortimentet. Omkring 30 vinagenter (först till kvarn gällde) visade upp som mest tio artiklar vardera! Och det handlade inte så mycket om prestieviner – utan mer om riktigt prisvärda viner av hög kvalitet.

Som helhet var provningen verkligen en blandad men bra kompott. Rött, vitt, mousserande, rosé och sött om vartannat. Men här är i alla fall några av mina favoriter! Det kommer fler artiklar om favoriterna!

La Motte Sauvignon Blanc 2011 (75882. 99 kronor).
Lysande sommarvin från en riktigt bra sydafrikansk producent i franskättlade Franschoek (även om väldigt få talar franska där! ;) ) öster om Stellenbosch. Lätt och mycket frisk aromatisk smak av krusbär, vindruvsskal, paprika och örter. Fräsch och aromatisk. Som gjord för sommaren! 3,5/5p

Delas Viognier 2010 (75720, 79 kronor)
Bra viognier från klassisk Rhôneproducent (som numera ägs av Roederer-imperiet). Medelfyllig och bred fruktig smak med kryddor, ananas och fruktpastiller. Bra längd och bra aromatisk avslutning. 3/5p

La Motte Shiraz 2009 (70793, 154 kronor)
Härlig shiraz med en lite rökig pepprig doft och inslag av charkuterier. Medelfyllig lite stram och koncentrerad smak av mörka bär, örter, peppar, fat och charkuterier. 4/5p

Quinta do Mouro 2006 (75530, 240 kronor)
Kryddig och utvecklad portugis från Alentejo. Medelfyllig bär- och fruktdriven smak av röda bär, choklad, fat och örter. Här finns inslag av hallon och lakrits och trots att vinet är från 06 så har det ända bra syror i eftersmaken.

San Vincenzo IGT 2010 (85159, 93 kronor)
Från suveräna producenten Anselmi i Soave  - men vinet är klassat som en IGT och inte en Soave DOCG. San Vincenzo är gjord på en blandning av garganega, chardonnay och sauvignon blanc och druvorna har fåttt en längre tids urlakning med musten. Naturlig jäst och ingen klarning – det här är ett kryddigt vin med en torr till halvtorr smak av tropisk frukt (mango, papaya), druvskal och mineral/krita. Eftersmakn är lång, eldig och koncentrerad. Något för dig som vill ha något annat än chardonnay eller sauvignon blanc! 4/5p

Cellar Cal Pla Blanc Crianza 2009 (70284, 149 kronor)
Vita viner från hajpade Priorat är vi inte bortskämda med men här är ett riktigt trevligt sådant.  Jag hittar tyvärr ingen druvinfo på vare sig Cellar Cal Pla’s hemsida eller hos importören Wine List AB – men jag gissar på att det är mestadels garnacha blanca som står för innehållet i det här vinet. Vinet har en härlig och intressant doft av apelsin och citrusfrukt. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med mogen frukt och en lite bränd jordig ton. Men syrorna är härligt citrusfriska och finishen är lång och kraftfull! 4-4,5/5p

Cellar Cal Pla Negre Crianza 2007 (70006, 159 kronor)
50 procent garnacha, 45 cariñena och 5 procent cabernet sauvignon. Stor doft av läder, häst, kryddor och torkaf frukt. Lite klassisk ”hot and dusty” garnacha-ton. Smaken är kryddig och koncentrerad med torkad frukt, örter, kryddor och läder. En lite funky gödselton – men bra syror i eftersmaken. Ett riktigt prisvärt vin från Priorat! 4/5p

Bolo 2010 (74641, 139 kronor)
Rafael Palacios startade det här projektet så sent som 2004. Vinet kommer från Valdeorras och gjort på gamla stockar druvsorten godello som vuxit på hög höjd. Det här verkar vara instegsvinet men det är inget fel på smaken. Vinet har en blekt gul färg och en doft av mogen frukt. Smaken är frisk med inslag av paprika, fruktspastiller, mogen frukt och druvskal. Kryddig avslutning. 3,5/5p

Wolfer Goldgrube Riesling Kabinett 2008 (70304, 191 kronor)
Daniel Vollenweider bakom Weingut Vollenweider är en nykomling i Mosel och han gjorde sitt första vin 2000 efter att han köpt några hektar av det inte helt kända läget Wolfer Goldgrube (en hel del oympade stockar!). Men det här är riktigt lovande. Doften är klassisk mogen riesling med druvor, blommor, honung och en litet inslag av petroleum. Smaken halvtorr och mycket frisk med en fokuserad blommig smak av druvor, honung, citrus och petroleum. Lång härlig eftersmak. 4/5p

Domaine Jean Bousquet Malbec 2010 (70956, 79 kronor)
Grundat av en fransman i Argentina, Mendoza och Tupungato-distriktet 1997 där Jean Bousquet planterade druvor 1250 meter över havet.  Klassisk malbecdoft med massor av mörka bär och örter men också lite läder och tobak. Medelfyllig stram och örtig smak av mörka bär, tobak och örter. Lite stjälkig med paprika och blyertstoner.

Jean Bousquet Malbec Grande Reserve 2008 ((75712, 149 kronor)
Mer av allt ovan men också med en mjukare inramning. Reservevinet har en tät smak av mörka bär, fat, mynta ek och nötkött. Här finns också inslag av choklad och lite tuffa syror men allt lindas in i mjuk härlig frukt. 3,5/5p

(Vinerna är som vanligt bedömda enligt en fempoängsskala där 1 står för ett felfritt vin, 2 för ett hyfsat vin, 3 för ett bra vin, 4 för ett mycket bra vin och där 5 är ett vin i absolut världsklass. 4/5p utläses 4 av 5 möjliga poäng). De flesta vinerna här ovan skulle också kvala in som ”fynd” i min prisvärdeskala som går från ej prisvärda över bra köp och avslutas med fynd!)

Dela

Can Blau 2008 – Montsant baby!

14 januari, 2012 klockan 11:55

Spanska nya vågen har jag skrivit en del om här i Uppkorkat – och det finns en anledning till det. För frågan är om vinerna från Iberiska halvön någonsin har varit bättre?! Fyllda av frukt- och bärsmaker med men ändå med bra ryggrad och struktur.

Trots det finns det de som hävdar att spanska viner är tråkiga. Jag tillhörde också den kategorin för något årtionde sedan eftersom jag då tyckte att de mest smakade vanilj och trött oxiderad frukt. Men det har hänt otroligt mycket de senaste tio åren. Distrikt som Priorat, Bierzo, Montsant och La Mancha (det sistnämnda förut mest känt för dåliga bulkviner – men se här för ett exempel på ett lysande vin därifrån ) har producerat otroligt bra viner och den gamla publikfavoriten Rioja har lyckats transformera sig till något nytt och spännande.

Det finns förstås distrikt som inte riktigt håller måttet. Inte för att det inte görs bra viner – utan mer för att de inte håller den standard som de kunde nå upp till. Jag tänker på DOs (ursprungsbetecknade områden) som Ribera del Duero och Toro. Distrikt som visserligen har fantastiska viner men de är för få i förhållanden till potentialen. Det borde komma mer bra viner därifrån (se tex vad Decanters panel av provare sa efter en stor provning i höstas: Ribera del Duero panel critical

Montsant i Katalonien nära (direkt nedanför) hajpade Priorat har blivit ett av mina favoritdistrikt de senaste åren med spännande och individuella viner. Fram till och med 2001 tillhörde området det stora vinområdet DO Tarragona – men sedan 2002 har man rätt till egen ursprungsbeteckning och vinproducenterna har jobbat hårt för att göra något bra av sina ofta gamla och lågavkastande vinstockar. I stilen påminner de en hel del om de som görs i Priorat och gjorda på ungefär samma druvcocktail (de röda ofta med garnacha och carniñena (även känd som mazuelo) som bas och med inslag av franska sorter som cabernet sauvignon, merlot och syrah) men de är oftast billigare och inte riktigt lika fläskiga/kraftiga i stilen.

Just det här vinet hittade jag när jag åkte båt till Helsingfors i somras och det finns tyvärr inte på bolaget. Priset var nog runt 120-140 kronor om jag inte minns fel. Cellars Can Blau bildades så sent som 2003 och äger enorma 300 hektar i Montsant (men om jag förstår hemsidan rätt så är det bara 34 som hektar som används i produktionen). Can Blau 2008 är gjord på 40 procent cariñena, 40 procent syrah och 20 procent garnacha. Det har lagrats nio månader på helt nya fat. Ungefär 80 000 butljer produceras av det här vinet.

Röd – mörk röd färg
Stor sammansatt doft av läder, mynta, mörka bär, choklad och ekfat, knäck och fudge.
Medelfyllig koncentrerad smak av mörka och röda bär, torkad frukt, läder, örter, ekfat och choklad. Fruktdriven med en nästan söt bärighet. Runt och smakrikt med lång finish!

Dela

Bästa röda ekovinerna under 100-lappen

4 november, 2011 klockan 10:57

Senare idag går tredje avsnittet av Uppkorkat som tv-program ut på 24HD. Den här gången handlar det om danska vinbarer och vi har besökt tre ställen med lite olika inriktning. Två av dessa fokuserar på ekologiska/biodynamiska respektive naturliga viner.

Därför passar jag också på att tipsa om de bästa ekologiska produkterna på bolaget. Jag har tidigare skrivit om de vita vinerna (här och här) – idag är det dags för de röda. Och eftersom det varit en hel del lyxviner här i bloggen på sista tiden så är det extra kul att åtta stycken kostar under 100 kronor.

Först en bekännelse: Sist jag skrev om ”ekoviner” fick jag ett samtal från en bonde som gjorde klart att det inte finns några ekologiska viner. Och han har ju  rätt – det är druvorna som är odlade enligt organiska, ekologiska eller biodynamiska principer. Men försök själv att skriva ”vin från druvor som odlats enligt ekologiska principer” genomgående i en artikel och du förstår problemet. Jag kommer därför att skriva ”ekoviner” och ”ekologiska viner” och med det menar jag druvor som odlats med ekologiska metoder (dvs utan bekämpningsmedel eller konstgödsel).

Du kan läsa mer om mina tankar om ekologiskt här!

Nog snackat – nu till vinerna. Ska man vara lite kritisk så kan väl tycka att de flesta går i samma stil. Det borde finnas utrymme för mer variation även bland ekovinerna!

Vi börjar i södra Italien och med ett vin som ibland är riktigt bra. il Nostro Rosso del Salento 2010 (32205, 55 kronor) är gjort på en cocktail av 90 procent negroamaro och 10 procent primitivo och har en lätt frisk och bärig smak med inslag av röda bär, torkad frukt och tobak. Här finns bra syror och en lite rökig touch som ger komplexitet till vinet och 55 kronor är ju inget dåligt pris!

Frågar du mig så borde Sicilien vara för varmt för druvsorte merlot men Zeta Troppo Merlot Cabernet 2009 (2180, 64 kronor) har riktigt bra druvkaraktär med inslag av mörka bär, kaffe, blyerts och örter. Drick till höstens grytor!

Vill du ha lite mognad i ditt vin så prova Azabache Crianza 2007 (2708, 79 kronor) från Rioja. Druvsammansättningen är den klassiska med 60% tempranillo, 30% garnacha och 10% graciano. Vinet har tempranillos kryddighet och runda smak av röda bär, torkad frukt, fat, dill, choklad och örter. Läcker Rioja till ett väldigt trevligt pris!

Cameleon Reserva Cabernet Sauvignon 2010 (6518, 79 kronor) är ett suveränt exempel på det som vi vinnördar brukar kalla för ett ”fruktdrivet vin”. Ett vin fullt av solmogen frukt och mjuka bäriga smaker. Men i det här fallet är de koncentrerade smakerna av mörka bär (svarta vinbär och plommon) och ekfat (vanilj) kombinerad med bra och lite tuffa syror.

Vi fortsätter med de udda druvblandningarna och Sicilien. Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon 2010 (32452, 89 kronor) är ett kraftfullt vin med en koncentrerad smak av plommon, körsbär och torkad frukt. Här finns rejäla syror som är inlindade i mjuk frukt och en lång eftersmak med inslag av vanilj.

Vi fortsätter med rätt kraftfulla och bäriga viner. Chilenska Misiones de Rengo Reserva 2009 (6510, 89 kronor).  Återigen möts vi av ett medelfylligt vin med en koncentrerad smak av mörka bär (svara vinbär), tobak, choklad och vanilj. Bra längd och bra koncentration i eftersmaken.

Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere 2009 (6586, 90 kronor) kommer också från Chile men är saftigare och mjukare i stilen. Här är inledningen lite bitter med röda och mörka bär, örter och fat. Men avslutningen är lite saftig med mjuka och inlindade syror. Publik helt enkel.

Och slutligen ett vin med lite annan karaktär. I Château Pech-Latt 2010 (2233, 93 kronor) från Corbières i södra Frankrike dominerar örtigheten och de provencalska kryddorna över bärigheten. Här finns en härlig pepprighet med inslag av rökt korv och björnbär. Lite kärvare men ändå välbalanserad!

Tabellen med alla ekovinerna hittar du här!

Dela

Sommarens vin är rosa

11 juni, 2011 klockan 07:28

Äntligen har värmen kommit på riktigt och det är dags att flytta ut matsalen utomhus. Få viner matchar värmen bättre än rosévinet och sommarens dryck går helt klart i rosa.

Jag har fått mängder av reaktioner både på min fråga om vad som är sommarens dryck både här i Uppkorkat men också på EricssonUncorkeds och hd.se:s Facebooksidor. Och lägger man  ihop resultaten från de tre sajterna så ligger rosé väldigt bra till för att kunna koras som ”sommarens vin”.

Rosévinet har gjort en rejäl comeback i Sverige de senaste åren. 2010 drack vi tre gånger så mycket rosé som fyra år tidigare (en ökning från 3 miljoner till 9 miljoner liter). Och även om vi dricker mer generellt än vi gjorde 2006 så är ökningen är ändå lite överraskande.

Och allt fler upptäcker rosévinets användbarhet. Det brukade vara en dryck som man (oftast kvinnor) drack mest för utseendets skull. Men när kvällarna är för varma eller maten för krävande (bufféer som blandar det ena med det andra) och det inte riktigt passar med rött eller vitt… ja då sitter rosévinet som en smäck!

För några veckor sedan skrev jag om sommarlanseringen och där fanns några riktigt bra rosa alternativ. Men jag har också tagit mig igenom det roséerna i det fasta sortimentet. Och här är de bästa enligt Uppkorkat!

Låt oss börja i lågprisspektrat och spanska Peñascal Rosado Temrpanillo Shiraz 2010 (2951, 57 kronor) som görs av den klassiska Rioja bodegan Palacios (som numera ägs av Hijos de Antonio Barceló) är riktigt bra för sina pengar. Vinet är lätt, friskt och mineraligt med inslag av dagg och röda bär. Rent och fruktigt i smaken och det bör vara suveränt till enklare pastasallader och lättare kötträtter (tex kyckling).

Argentinska Altosur Malbec Rosé 2010 (2930, 69 kronor) har från Finca Sophenia har ingen mindre än Michel Rolland (som konsulterande vinmakare) bakom sig. Också den har en frisk mineralig ton – men smaken är lite mer koncentrerad och här finns förutom röda och mörka bär också en lite kryddig örtighet som är riktigt trevlig.

Samma sak kan man säga om chilenska Carmen Rosé 2010 (2954, 69 kronor) som är en blandning av lika delar cabernet sauvignon och shiraz. Viña Carmen brukar göra bra viner och det här är inget undantag. Vinet är lite saftigare än de två tidigare och går åt det medelfylliga hållet med massor av röda bär (hallon) och en lite bitter finish. Båda Altosur och Carmen bör funka utmärkt till grillat fläsk och fisk!

Marqués de Cáceres är en klassisk producent i Rioja (en av de som var med och moderniserade vinframställningen i det andrika distriktet). Marqués de Cáceres Rosado 2010 (2755, 75 kronor) är gjord på 85 procent tempranillo och 15 proccent garnacha och ljust rosa färg och doftar av torkade frukter och örter. Smaken är medelfyllig och intensiv med röda bär, torkad frukt, örter och en lång och koncentrerad eftersmak. Drick till grillat nötkött, pastasallader och eller andra sommarfavoriter.

Bordeaux har en lång tradition av att göra roséviner och en specialitet för området är så kallade ”clairet”-viner som ursprungligen var en lite mörkare och kraftigare variant av rosa vin. Clairet du Château de Lisennes 2010 (2243, 79 kronor) är gjord på en klassisk Bordauxcocktail av merlot, cabernet sauvignong och cabernet franc. Den har också en lite kraftigare smak av röda och mörka bär (hallon och svarta vinbär) med inslag av örter. Fräscht helt enkelt.

Réserve du Bonnet Rosé 2010 (3181, 89 kronor) är en annan Bordeauxklassiker som brukar vara riktigt bra. Årets upplaga är inget undantag. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med röda bär (hallon), krusbär och mineral.  Bra längd och en lite gräsig avslutning. Missa inte heller sydafrikanska Boschendahl Rosé 2010 (6007, 79 kronor) med sin friska fräscha smak av hallon!

Fler bra roséviner hittar du bland sommarvinerna!

Dela

Världklass från Italien och Spanien

6 december, 2010 klockan 13:18

Är du vinnörd så kommer julen tidigt 2010. Jag har redan presenterat månadens bästa och mest prisvärda samt hela tabellen med alla nyheterna. Men det finns så mycket bra att skriva om så att det är svårt att veta var man ska börja! ;)

Månadens mest prisvärda och bästa röda vin kom båda från två legendariska italienska producenter och Toscana. Polizianos Vino Nobile och Antinoris Ornellaia. Så låt oss fortsätta  i Italien! Poliziano står även bakom Mandrone di Lohsa 2007 (94873, 249 kronor) som är en personlig favorit sedan några år tillbaka. Vinet är en klassisk supertoscanare (från Maremma) – gjord inte på sangiovese utan cabernet sauvignon blandat med små mängder alicante, petit verdot och carignano. Vinet är som en förening av Toscana och Bordeaux med en mörk blåröd färg och dofter av svarta vinbär, tobak, cederträ och gödsel. I munnen möter vi en koncentrerad smak av svarta vinbär och röda bär med inslag av örter, kaffe och cederträ. Eftersmaken är lång och imponerande.

Imponerande är också Angelo Gaja, mannen som kommit att personifiera modernisterna i Piemonte. Hans viner tillhör de allra bästa i Italien och jag har alltid varit förtjust i hans lite mindre prestigefyllda viner som Sito Moresco i Piemonte. Billiga är de inte men krona för krona levererar de bästa möjliga vinupplevelse för pengarna!

Sito Moresco 2007 (94786, 299 kronor) är en skön blandning av nebbiolo, cabernet sauvignon (igen!) och merlot som fått 12 månader på små franska ekfat (ett och två år gamla). I doften hittar jag tobak, läder, körsbär och fat. Det har en fyllig och superkoncentrerad smak av körsbär, röda bär, torkad frukt, tobak, örter och fat. Här finns tuffa syror och en bra lagringspotential. Det är ett fantastiskt vin helt enkelt.

I nuläget vinner det över merlotdominerade Promis 2008 (94787, 259 kronor) från Gajas Ca Marcanda-egendom i Toscana som också det är ett mycket bra vin. Här är det mer örter, rostat kaffe och fatinslagen känns tydligare. Välbalanserat och inte lika strävt som Sito Moresco men det här just därför inte samma lagringspotential.

Månadens riktiga överraskning kommer från Spanien och distriktet Toro som är hett just nu. Quinta Quietud är en helt ny bekantskap för mig. Vingården startades så sent som 1999 och har 16 hektar planterade med vin. Quinta Quietud 2005 (94867, 229 kronor) är gjord på 100 procent tinta de toro (tempranillo) och har lagrats på en tredjedel nya, en tredjedel ettåriga och en tredjedel tvååriga ekffat. Det är ett fylligt vin packat med smaker av mosade mörka bär (björnbär, svarta vinbär), örter (mynta, rosmarin), kaffe, grädde och choklad. Här finns gott om syror men de är inlindade i en förförisk och mjuk frukt. Och eftersmaken är lång och sammansatt. Vilket vin!

Bodegas Roda i Rioja tillhör distriktets förnyare. Deras Roda Reserva (fram till 2002 kallad för Roda II) och Roda 1 Reserva brukar hålla mycket hög standard och årgång 2006 är inget undantag. Frågar du mig så är Roda Reserva 2006 (99916, 269 kronor) det bättre köpet med sin moderna medelfylliga smak av mörka bär, örter, choklad och tobak. Vinet är nästan lite portvinsaktigt med en rund fruktdriven avslutning och gjort på en blandning av tempranillo, garnacha och graciano.

Roda 1 Reserva (99917, 399 kronor) går i samma stil och är möjligtvis snäppet bättre rent kvalitetsmässigt. Men så kostar det också 130 kronor mer! Här är det 100 procent tempranillo som gäller. Rostade fat, mörka bär, örter och tobak samsas på tungan och syrorna är runda och inlindade i frukten. Bådar Roda-vinerna hamnar långt ifrån Riojas ”vanliga” och mer traditionella smakprofil och i en blindprovning är det nog få som skulle placera vinet i distriktet.

Men det är knappast någon som kan undgå att Castillo Ygay Gran Reserva Especial 2001 (90167, 298 kronor) från Marqués de Murrieta är en klassisk Rioja i alla bemärkelser. 93 procent tempranillo plus 7 procent mazuelo som fått vila 31 månader i amerikanska ekfat (varav 10 månader på ny ek). Därefter lång lagring på flaska innan det släpps ut på marknaden. Färgen är klassiskt tegel/orange-röd. Doften är lätt oxiderad med röda bär, svamp och nötter. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, torkad frukt, svamp, nötter och fat. Avslutningen är kryddig. Skolboksexempel på Rioja helt enkelt!

Missa inte heller Brunus Blend 2007 (94862, 149 kronor) från distriktet Montsant intill det mer kända Priorat. Också här möts vi åter av spanska nya vågen: Ett mörkt vin packat med mörk frukt, örter och fat. Blandningen är karaktäristisk för Montsant (och Priorat): carignan, grenache och syrah. Vem sa att spanska viner är tråkiga?

Månadens bästa och mest prisvärda viner hittar du här!

Hela tabellen med alla decembernyheterna hittar du här!

Dela

Spanien är det nya svarta

16 oktober, 2010 klockan 11:07

Spanien är hett och inne, inte bara för att man vann fotbolls VM, utan också för den vinrevolution som landet genomgår. Har du missat vad det handlar om? Har du slutat dricka spanskt vin? Ja då är det dags att på allvar rikta blickarna mot iberiska halvön och glömma allt det du lärt dig om hur spanska viner ska smaka.

Det har nämligen hänt en hel del sedan svenskarna först började tratta spanskt på 1970- och 80-talen. Då handlade det mest om Rioja, sherry och madeira. För vinnördarna dök dessutom Ribera del Duero upp som koncentrerat och kraftfullt alternativ till de mer eleganta riojavinerna. Många var chockade över att druvsorten tempranillo kunde bete sig så olika i två distrikt som låg så nära varandra. Men Ribera visade att det fanns andra distrikt som hade potential!

Och så fanns förstås Miguel Torres i Penedès i Katalonien – en man som låg decennier före alla andra vad gäller nytänkande och teknik – men han var ganska ensam. Navarra hade visserligen en hypermodern forskningsanläggning där man experimenterade med internationella druvsorter och hyllades ett tag som Spaniens Kalifornien – men hajpen dog ut fortare än du hann säga tapas.

Och i ärligehetens namn – det mesta som kom från Spanien smakade trött och gammalt. Vinerna hade som regel fått ligga alldeles för länge på amerikanska ekfat och därför fått en tydlig smak av vanilj. Till och med Rioja, landets röda stolthet, klassificerades genom hur lång tid vinerna lagrats på fat (crianza, reserva och gran reserva) och inte efter ”terroir” eller växtplats som exempelvis Bordeaux eller Bourgogne. Det var inte konstigt jag och mina kollegor på Systembolaget i Lund kallade spanska viner för ”vaniljpinne”.

Men inte ens de mest traditionella av vinbönder klarar sig utan att anpassa sig till den nya tidens krav. Dagens vinkonsumenter vill inte ha torra viner som bara smakar ek, svamp och läder. Italienarna var snabbast till förändring men de senaste tio åren har även spanjorerna lärt sig läxan.

Först var det Priorato, det lilla distriktet i bergen strax söder om Barcelona, som förändrade bilden av spanska viner. Med superkoncentrerade och supersträva (men tyvärr också superdyra!) röda viner har Priorat blivit ett av världens hetaste vindistrikt de senaste 10-15 åren.

Men andra har följt efter. De senaste åren har vi fått lära oss namn som Montsant, Toro, Bierzo och Somontano. Man skulle kunna kritisera den nya stilen för att vara otypisk – men så länge producenterna fortsätter att också göra traditionella viner så ser jag inga problem. Det här är ett exempel på när nu school faktiskt är bättre än old school!

Några spanska favoriter:

Inurrieta Norte 2007 (2028, 79 kronor)
Ett utmärkt exempel på varför alla snackade om Navarra i början av 90-talet. Här kör man de ”franska” druvsorterna cabernet sauvignon/merlot och vinet har fått 6 månader på franska ekfat. Det har gett ett friskt medelfylligt vin med en koncentrerad smak av svarta vinbär, björnbär, kaffe och örter.

Torres Gran Sangre de Toro (2686, 84 kronor)
En gammal favorit som håller än. Kombinationen av garnacha, carinñena och syrah ger ett vin som har en kraftig kryddig smak med inslag av torkad frukt, choklad och fat.

Solanes 2006 (2716, 179 kronor)
Priorato i ett nötskal. Bodegan Cims de Porrera startade så sent som 1996 men som med så många andra Prioratoproducenter har man tagit över vingårdar med mycket gamla stockar. Just den här årgången av Solanes är gjord på 40% carignan, 30% garnacha, 15% cabernet sauvignon, 8% merlot, 7% syrah. Mörk i färgen och en lite ”dammig” doft av mosade bär och örter. I smaken supersträv och koncentrerad men också massor av frukt. Här finns inslag av mörka och röda bär, fat, choklad och örter. Avslutningen är lååång och lite bitter!

Dela

Clos de Fées – silkeslen koncentration i glaset

6 oktober, 2010 klockan 10:41

Jag älskar när jag hittar nya häftiga vinupplevelser och nya mer eller mindre kända distrikt. Särskilt områden som tidigare inte varit speciellt kända i finare vinrkretsar. För det görs fantastiska viner utanför Bordeaux, Bourgogne, Champagne, Rioja, Brunello och Barolo.

Jag har i har i flera tidigare inlägg här i Uppkorkat hajpat Côtes du Roussillon – ett distrikt som ligger nere mot spanska gränsen som tidigare klumpades ihop med hela Languedoc-Roussillon. Gå tillbaka 20 år i tiden och det mesta som producerades här ner i franska södern var oinspirerart bulkvin som framförallt producerades av kooperativ. Men en efter en har vi börjat lära oss namnen på distrikt som Tautavel, Faugères, St-Chinian och Côtes du Roussillon. Och frågar du mig så görs några av världens mest intressanta viner här nere.

Domaine Clos de Fées startades av en sommelier som hade tröttnat på sitt yrke och ville få lite mer förstahandskunskap om hur ett bra vin blir till. Hervé Bizeul hittade den platsen i kommunen Vingrau i Côtes du Roussillon och första årgången var 1998.

Domaine Clos de Fées Vielle Vignes 2007 (94571, 299 kronor) är ett av flera viner som görs av Bizeul. Druvblandningen består av 35 procent grenache, 35 procent carignan, 15 procent syrah och 15 procent av den lokala specialiteten lledoner pelut. Den senare ska vara en klon av grenache och är tydligen identisk till garnacha peluda (hårig garnacha) som det snackats en del om i Spanien och Rioja.

Druvorna kommer från mycket gamla stockar (50-100 år gamla) som vuxit på en jord rik på lera och kalksten. Avstjälkning, kallmaceration, temperaturreglerad jäsning och 12 månaders lagring på ett till två år gamla ekfat från Saury är standardbehandlingen för Vieilles Vignes. Buteljering sker sedan utan vare sig klarning eller filtrering.

2007 gav de ett vin som är djupt rubinrött i färgen. Doften är lätt volatil (mycket flyktiga syror) men de försvinner snart och öppnar upp en härlig fruktig/bärig bukett med inslag av örter (mynta, rosmarin), tobak, mineral, trä och grillat nötkött. Smaken är medelfyllig och silkigt koncentrerad med inslag av mörka och röda bär, örter, kött och trä. Det är runt med välintegrerade syror och har en lång elegant eftersmak.

Vinet kan drickas nu – men tål det att lagras? Ja det har ”excellent lagringspotential” enligt Herve Bizeul själv. Och vi får väl tro honom på orden. Om inte är det bara att köpa ett par buteljer och lägga undan i de sex år han rekommenderar!

Herve Bizeuls blogg hittar du här!

Dela