Uppkorkat

En av de roliga sakerna med vinmässan Vinordic är att man kan stöta på människor, producenter eller importörer som man aldrig annars skulle träffa. Som Ave & Aja – en liten ny importör med intressanta spanska viner.

Det var när Ann Jacobsson (Aja) och Anneli Velin (Ave) hade problem med att komma in på de spanska bodegorna som idén om att starta en importfirma föddes.

– Ann hade bott i Spanien i 20 år och jag och min man hade nyss flyttat ner. Vi åkte runt och provade viner hos olika producenter men vissa vägrade släppa in oss om vi inte var företagare, säger Anneli Velin.

Det blev starten på Ave & Aja. Nu arbetar de med en handfull bodegor i Ribera del Duero, Rioja, Cadiz och Cigales som Can Paixano, Concejo Bodegas, Huerta del Albalá, Marqués del Velilla och Viña Vilano.

Jag provade igenom deras viner och uppskattade verkligen den varma, rättframma kryddiga och generösa stilen hos de flesta. Lite mycket ek här och var för min smak (men det  är ju verkligen en smaksak). Men de riktigt bra vinerna backade upp eken med bra och härlig frukt.

Som Huerta del Albalás Barbazul 2007 från Cadiz. Vinet är gjort på en blandning av syrah, merlot, cabernet sauvignon och tintilla de rota. Vinet har djupt röd färg och en lite jordig kryddig doft av bär. Smaken är koncentrerad me röda bär, örter, läder och kryddor. Vinet finns att beställa som låda (6 flaskor à dryga 900 kronor på beställningssortimentet).

Riktigt bra är också Marques de Velilla, Doncel de Mataperras 2004 – ett vin från Ribera del Dureo och gjort på 100 procent tinta del pais eller tempranillo som fått 12 månader på fransk ek och som sedan lagrats på både tankar och flaska. 04an har en lite oxiderad och nötig doft med mogen frukt, svamp, nötter och kryddor. Smaken är koncentrerad med inslag av röda bär, örter, läder, nötter och fat. Vinet känns moget och har en bra struktur.

Viña Vilano, Reserva 2004 kommer också från Ribera del Duero och också gjord på 100 procent tempranillo förstås. Det här vinet har fått 18 månader på amerikansk ek och det känns men frukten bär upp fattonen väl. Vinet är mörkt rött och har en doft av kryddor/mynta, bär, fat och choklad. Smaken är medelfyllig till fyllig och har inslag av röda bär, örter, fat, choklad och torkad frukt. Syrorna känns välintegrerade och eftersmaken är lång och härlig.

Håll också ögonen på två riktigt schyssta hus-Cavor från baren/krogen Can Paixano i Barcelona.

Som för många andra så var Bordeaux min första kärlek i vinets värld. Men med stigande priser och allt större konkurrens från andra spännande distrikt har andelen bordeauxviner i min ”källare” minskat drastiskt.

Nu har jag inte många buteljer kvar längre och i helgen öppnade jag en av de sista av ett antal 2002or som jag köpte ”en primeur” back in the days! 2002 var och är en sådan där årgång som inte tillhör de hajpade eller uppskrivna men där du just därför kunde köpa bra vin till ett rimligt pris. Och så är det fortfarande. Det går att köpa bra Bordeaux utan att bli ruinerad om man väljer bra slott utanför de allra mest omtalade egendomarna och om man håller sig borta från de allra mest uppskrivna årgångarna (”århundradets årgång” brukar ju dyka upp ett par gånger varje decennium! ;) ).

Château d’Angludet är en så kallad cru bourgeois från Margaux och ett av de mest prisvärda köpen i hela regionen. Grannarna heter Giscour, Brane Cantenac och du Tertre. Och ofta presterar d’Angludet i klass med de klassificerade cru classé-vinerna. Druvsammansättningen är den klassiska med huvuddelen cabernet sauvignon och merlot samt en liten del petit verdot.

Och 2002an är lysande just nu! Färgen fortfarande mörkt bordeauröd. Doften är klassisk med mörka bär (svarta vinbär), blyerts, paprika och kakao. Smaken är medelfyllig och välbalanserad och fortfarande lite stram med inslag av mörka bär, kakao, örter, blyerts, paprika och svarta vinbär. Eftersmaken välbalanserad och vinet var en utmärkt matchning till lammsadel och potatisgratäng! Drick nu eller inom de närmaste åren!

Fet, rökigt ekig och saftig. Nidbilden av shiraz från Nya Världen är ganska tydlig. Men när Uppkorkat åkte till Sydafrika så var vi på jakt efter något annat. Vi frågade läsare och kollegor vilka vingårdar vi inte fick missa och det var flera som nämnde Haskell. Och naturligtvis åkte vi dit!

Vi tog oss till Helderberg i Stellenbosch för att möta Rianie Strydom på Haskell Vineyards som ett bra exempel på att Sydafrika är både en gammal och ung vinnation och hur mycket som har hänt efter apartheidregimens fall och de senaste tio åren. Haskell startade så sent som 2002. Första årgången som släpptes på marknaden var 2007. Men på bara fem år har Rianie Strydom och Haskell Vineyards lyckats göra sina Pillars och Aeon syrahviner världsberömda.

Rianie gör också vin under en annan etikett - Dombeya Wines – Haskells systerviner som är mer fokuserade på prisvärde och en yngre publik och som man bland annat marknadsför via sociala medier.

Familjen Mazzei må tillhöra den toscanska vinhistorien men deras viner från egendomen Fonterutoli i Chianti Classico tillhör verkligen den moderna frontlinjen. När de mot slutet av 1990-talet, uppbackade av önologkonsulten Carlo Ferrini, valde att skrota två av sin hyllade viner för att satsa fullt ut på sin Chianti Classico. Och så föddes Castello di Fonterutoli i sin moderna form 1995.

Castello di Fonterutoli är prestigevinet och har ibland betecknats som (och ibland inte) en ”riserva”. Men nu verkar det som om man bestämt sig för att Fonterutoli är andravinet oavsett om Castellon är riserva eller inte. Man gör fortfarande en ”supertoscanare” (vin som görs vid sidan om de gällande bestämmelserna för de bästa vinerna i Toscana)  i Siepi och man har väckt liv i namnet Ser Lapo (supertoscanaren man skrotade mot slutet av 1990-talet) för ett vin som kommer från en ung och lovande vingård. Men Mazzei och Fonterutoli ska ha all cred för att de verkligen satsar på sin Chianti Classico som förstavin.

För en dryg vecka sedan provade jag igenom vingårdens viner. (Det här är del 2 – du kan läsa den förra här!).

Här är mina anteckningar:

Badiola 2009 (75553, 114 kronor)
Om Fonterutoli är andravinet så är det här egendomens instegsvin. En IGT Toscana gjord på 70 procent sangiovese, 20 procent merlot och 10 procent cabernet sauvignon. Vinet har legat 9 månader på franska 225 liters fat (men knappast någon större procent med nya fat).
Ung röd färg och ung röd doft med inslag av röda bär, örter och lite ek. Smaken är full av röda bär (hallon, jordgubbar och körsbär). Ett fruktdrivet vin med liten örtighet i eftersmaken. 3/5p

Fonterutoli Chianti Classico 2009 (32229, 149 kronor)
Andravinet och vanligtvis mycket mycket vin för pengarna. Druvorna kommer från 120 olika lägen (5 vingårdar) runt egendomen och 09an är gjord på 90 procent sangiovese och 10 procent malvasia nero, colorino och merlot som vuxit på mestadels kalkstensdominerad jord. Vinet har fått 12 månader på små franska ekfat (40 procent var nya).

Det har gett ett vin med röd färg och en ung lätt parfymerad och lite rökig/knäckig/rostad doft (faten känns!) och mörka körsbär. Smaken är mycket frisk men välbalanserad med inslag av körbär, örter, fat och choklad. Eken känns mer integrerad i smaken. Lång eftersmak. 4/5p

Ser Lapo 2006 (73864, 189 kronor)
Döpt efter en av Mazzei-familjens anfäder och en gång namnet på en Supertoscanare från Fonterutoli. I dag är det ett nytt vin från en ganska ung vingård som Mazzei kunde köpa 2004. Det här är första årgången av vinet (om informationen på hemsidan stämmer) och det finns planer på att den ska ingå i Castello di Fonterutoli framöver. Det är väl både bra och dåligt – kul att bästa druvorna går till bästa vinet men med det vingårdsmaterial som Mazzei har till förfogande så borde man kunna fortsätta buteljera detta vin som en ”single vineyard”. 90 procent sangiovese och 10 procent merlot. 15-18 dagars urlakning och båda sorterna har fått 12 månader på franska barriquer (225 l och 50 procent nya fat).

Mörkt röd färg. Lit mer dämpad (jfr med Fonterutoli) doft med inslag av mörka bär, mineral, hallon och fat. Medelfyllig, stram och koncentrerad smak med inslag av körsbär, tobak, örter och fat. Bra och lite tuffa syror och en antydan till grön stjälkighet. Lite kärvare än de andra vinerna i uppsättningen men jag gillar det! 4/5p

Castello di Fonterutoli Chianti Classico 2007 (32130, 289 kronor)
En modern klassiker i Chianti Classico. Lika bra som Siepi (och mer klassiskt elegant i uppbyggnaden) och till halva priset! Druvor från de 50 bästa lägena. 85 procent sangiovese och 15 procent cabernet sauvignon och merlot. 15-18 dagars maceration och 16 månader i franska barriquer (60 procent nya).  Sedan slutet av 90-talet tillhör det här vinet de allra bästa i hela Toscana.

Mörk röd färg. Utvecklad doft av mörka bär, körsbär, örter (salvia, rosmarin, mynta, lagerblad) och fat. Medelfyllig till fyllig mycket koncentrerad smak av mörka körsbär, choklad, örter (mynta) och tobak. Lång och välbalanserad eftersmak med bra och lite tuffa syror. Här finns också en liten fräsch stjälkighet och ton av paprika. 4,5/5p

Siepi 2007 (99251, 599 kronor)
När Mazzei skrotade två supertoscanare (gjorda på druvsorter eller druvsammansättningar och/eller lagringstider som inte var godkända för den högsta kvalitetsklassen i Toscana) så behöll man ändå Siepi – också den en modern klassiker som var med och skapade nya vinstilar i Italien på 1990-talet. Första årgången var 1992 och vinet består normalt av 50 procent vardera av sangiovese och merlot från ett ”cru”-läge – det vill säga en enskild (eller del av en enskild) vingård. Merlotdruvorna får 14 dagars urlakning och sangiovesen 16 dagar. Vinet har lagrats 16 (merlot) respektive 18 (sangiovese) månader på 225 liters franska ekfat (70 procent nya).

Vinet har en mörkt tät röd färg. Stor doft av svarta vinbär, mynta, eukalytpus, småkakor och rostade ekfat.  Medelfyllig och koncentrearad smak av mörka bär (svarta vinbär), örter (mynta), fat och lagerblad. Bra och tuffa syror och lång eftersmak. 4,5/5p

Senare idag går tredje avsnittet av Uppkorkat som tv-program ut på 24HD. Den här gången handlar det om danska vinbarer och vi har besökt tre ställen med lite olika inriktning. Två av dessa fokuserar på ekologiska/biodynamiska respektive naturliga viner.

Därför passar jag också på att tipsa om de bästa ekologiska produkterna på bolaget. Jag har tidigare skrivit om de vita vinerna (här och här) – idag är det dags för de röda. Och eftersom det varit en hel del lyxviner här i bloggen på sista tiden så är det extra kul att åtta stycken kostar under 100 kronor.

Först en bekännelse: Sist jag skrev om ”ekoviner” fick jag ett samtal från en bonde som gjorde klart att det inte finns några ekologiska viner. Och han har ju  rätt – det är druvorna som är odlade enligt organiska, ekologiska eller biodynamiska principer. Men försök själv att skriva ”vin från druvor som odlats enligt ekologiska principer” genomgående i en artikel och du förstår problemet. Jag kommer därför att skriva ”ekoviner” och ”ekologiska viner” och med det menar jag druvor som odlats med ekologiska metoder (dvs utan bekämpningsmedel eller konstgödsel).

Du kan läsa mer om mina tankar om ekologiskt här!

Nog snackat – nu till vinerna. Ska man vara lite kritisk så kan väl tycka att de flesta går i samma stil. Det borde finnas utrymme för mer variation även bland ekovinerna!

Vi börjar i södra Italien och med ett vin som ibland är riktigt bra. il Nostro Rosso del Salento 2010 (32205, 55 kronor) är gjort på en cocktail av 90 procent negroamaro och 10 procent primitivo och har en lätt frisk och bärig smak med inslag av röda bär, torkad frukt och tobak. Här finns bra syror och en lite rökig touch som ger komplexitet till vinet och 55 kronor är ju inget dåligt pris!

Frågar du mig så borde Sicilien vara för varmt för druvsorte merlot men Zeta Troppo Merlot Cabernet 2009 (2180, 64 kronor) har riktigt bra druvkaraktär med inslag av mörka bär, kaffe, blyerts och örter. Drick till höstens grytor!

Vill du ha lite mognad i ditt vin så prova Azabache Crianza 2007 (2708, 79 kronor) från Rioja. Druvsammansättningen är den klassiska med 60% tempranillo, 30% garnacha och 10% graciano. Vinet har tempranillos kryddighet och runda smak av röda bär, torkad frukt, fat, dill, choklad och örter. Läcker Rioja till ett väldigt trevligt pris!

Cameleon Reserva Cabernet Sauvignon 2010 (6518, 79 kronor) är ett suveränt exempel på det som vi vinnördar brukar kalla för ett ”fruktdrivet vin”. Ett vin fullt av solmogen frukt och mjuka bäriga smaker. Men i det här fallet är de koncentrerade smakerna av mörka bär (svarta vinbär och plommon) och ekfat (vanilj) kombinerad med bra och lite tuffa syror.

Vi fortsätter med de udda druvblandningarna och Sicilien. Raccolto Nero d’Avola Cabernet Sauvignon 2010 (32452, 89 kronor) är ett kraftfullt vin med en koncentrerad smak av plommon, körsbär och torkad frukt. Här finns rejäla syror som är inlindade i mjuk frukt och en lång eftersmak med inslag av vanilj.

Vi fortsätter med rätt kraftfulla och bäriga viner. Chilenska Misiones de Rengo Reserva 2009 (6510, 89 kronor).  Återigen möts vi av ett medelfylligt vin med en koncentrerad smak av mörka bär (svara vinbär), tobak, choklad och vanilj. Bra längd och bra koncentration i eftersmaken.

Cono Sur Cabernet Sauvignon Carmenere 2009 (6586, 90 kronor) kommer också från Chile men är saftigare och mjukare i stilen. Här är inledningen lite bitter med röda och mörka bär, örter och fat. Men avslutningen är lite saftig med mjuka och inlindade syror. Publik helt enkel.

Och slutligen ett vin med lite annan karaktär. I Château Pech-Latt 2010 (2233, 93 kronor) från Corbières i södra Frankrike dominerar örtigheten och de provencalska kryddorna över bärigheten. Här finns en härlig pepprighet med inslag av rökt korv och björnbär. Lite kärvare men ändå välbalanserad!

Tabellen med alla ekovinerna hittar du här!

Så har jag provat igenom decembernyheterna – det närmaste vi kommer ett julklappssläpp här i Sverige. Som vanligt handlar det om lite mer exklusiva viner och även om de inte är många så finns här några riktiga godbitar.

Kvaliteten var förstås genomgående hög – och borde så vara när det billigaste vinet går på 119 kronor. Det finns förstås flera viner som jag hade kunnat peka ut som dagens vinare. Här är några exempel

Sherry

Oloroso Tradición 30 Años (90478, 550 kronor)
Bodegas Tradición gör fantastiska viner och det här är en blandning av olika årgångar sherry som tillsammans har en genomsnittlig ålder på minst 30 år. Innan vinet buteljeras kontrolleras att faten som vinet kommer från verkligen har den minsta genomsnittliga åldern som är utmärkt på etiketten. Oloroso är den nötigaste och kraftigaste typen av sherry – utvecklad i full kontakt med luften och har därför en ganska tydlig oxiderad ton. Och det märks på det här vinet. Färgen är gyllene orangegul. Doften är nötigt komplex med inslag av kokos, torkad frukt, svamp, choklad och citrus. Smaken är helt torr och magiskt koncentrerad med inslag av nötter, torkad frukt, kokos och citrus. Eftersmaken är lång och kraftfull.

Italien – Gaja & Ratti

Det kommer många riktigt bra röda viner i december. Och allra bäst är vinerna från Renato Ratti och Angelo Gaja. Här är några av de bästa:

Renato Ratti Barolo Marcenasco 2007 (90505, 343 kronor)
Mörkt orangeröd och med doft av läder, röda bär, kakao och småkakor. Smaken är medelfyllig till fyllig och superkoncentrerad med röda bär, örter, läder och torkad frukt. Längden är helt suverän och den känns ganska fruktdriven för att vara en så här pass ung Barolo.

Renato Ratto Barolo Rocche 2007 (90485, 593 kronor)
Orangeröd med en brun ton. Komplex och sammansatt doft av småkakor, läder, röda bär och torkad frukt. Smaken är medelfyllig till fyllig och supersträv. Här finns en nästan sagolik koncentration och smak av bär, torkad frukt, läder och örter.

Gaja Sito Moresco 2009 (90506, 289 kronor)
Gajas blandning av nebbiolo, merlot och cabernet. Det här vinet har en mycket koncentrerad smak av röda bär (körsbär), mörka bär, örter, kryddor, torkad frukt och fat. Eftersmaken är lång och imponerande med kraftiga syror.

Gaja Barolo Dagromis 2006 (905011, 425 kronor)
Druvor från La Morra och Serralunga och en lysande Barolo. Färgen är orangeröd. Doften komplex och sammansatt med inslag av röda bär, läder, violer, örtkryddor och fat. Smaken är fyllig, kraftfull och superkoncentrerad med röda och mörka bär, läder, örter och fat. Längden är enorm och syrorna är massiva. Lagra!

Champagne

Det kommer många bra och dyra champagner i december också. Min absoluta favorit på dagens provning finns tyvärr bara i magnumbutelj!

Henriot Brut Millésime 1996 (94827, 1199 kronor för 1500 ml)
52 procent pinot noir och 48 procent chardonnay från 15 cru byar. Stor utvecklad doft av rostat bröd, mineral och citrus. Nästan lite rostad ekton med rökiga mineraliga inslag. Smaken är frisk och utvecklad med inslag av mogen citrusfrukt, rostat bröd, svamp och nötter. Eftersmaken är lång och kraftfull!

OBS! Vinerna börjar säljas först den 1/12!

För några veckor sedan skrev jag om den svensk-serbiska vingården Podrum Bacina som drivs av ett gäng helsingborgare. Då hade jag provat deras mycket lovande röda bordeuxblandning Dolina Barrique. Nu har man också ett rosévin i beställningssortimentet.

Dolina Rosé 2010 (70846, 450 kronor för 6 flaskor) är gjort på en blandning av cabernet franc och merlot (plus två inhemska druvsorter) som fått en mycket kort skalmaceration för att laka ur den rosa färgen (det rör sig om några timmar säger en av delägarna Aleksander Milutinovic)

Det här är den första kommersiella årgången av rosévinet men produktionen är fortfarande liten – bara 1200 flaskor. Men redan i år siktar de på att göra 5-6000 flaskor!

Ännu har man inte riktigt kommit upp till samma standard som rödvinet men Doline Rosé känns ändå riktigt spännande. Enligt hemsidan går det inte att beställa i nuläget men jag vet att de snart ska ner för att skörda

Mörkt rosa färg (påminner om Clairetvinet från Brodeaux)
Stor bärig doft med inslag av röda bär, jordgubbar/jordgubbssaft och mineral.
Mycket frisk lite stjälkig ungdomlig smak av röda bär, mineral och citrus. De saftiga jordgubbssaftsmakerna och syran dominerar i nuläget och jag tror att vinet skulle må bra av att lagras några månader.

Har du ett favoritvin? Jag har egentligen alldeles för många för att nämna ett enskilt vin men jag måste erkänna att jag just nu älskar 04orna från Italien. En fantastisk årgång som fortfarande är full av liv och kraft men också har balans och nyansrikedom. Tyvärr har jag inte så många kvar – men nyligen öppnade jag en 04a av ett av mina absoluta favoritviner. Och jäklar vad bra den är!

Man kan förstås ha ”favovin” av flera olika anledningar.
Vinet kan …

• … vara sjuhelsikes bra helt enkelt! I floden av likgiltiga och tråkiga viner ger favovinet något extra. En extra kick eller dimension. Djup och smakrikedom där andra erbjuder yta och lättsam eller ringa njutning.

• … vara typiskt och representera själva kvintessensen av en region eller ett distrikt.

• … ha en speciell plats i ditt hjärta. Det kanske var det första vinet som gjorde att du fick upp ögonen för en för dig hittills okänd region. Det var kanske just det vinet som fick dig intresserad av vin till att börja med. Eller det var kanske med det vinet (eller i vinets vingård) som du friade till din partner eller hade fantastiskt sex (sådant lär ju hända!).

• … vara ett fynd! Krona för krona så representerar vinet det bästa du kan få för pengarna från en given region eller distrikt.

Tenuta di Ghizzanos vin Veneroso tillfredsställer åtminstone tre av dessa fyra kriterier. Nej jag har aldrig varit där (och alltså aldrig haft sex i dess vingårdar) men för mig representerar Veneroso allt det som är fantastiskt med den moderna vinrevolutionen i Toscana. Viner är sanslöst bra år efter år och är dessutom ett av de bästa (mest prisvärda) köpen från regionen. Och det är inte bara jag som ger det högt betyg. Åtskilliga gånger har det fått högt betyg av italienska vinbibeln Gambero Rosso Italian Wines!

Egendomen ligger vid den Toscanska kusten i byn Ghizzano bara 4 mil söder om Pisa. Distriktet kallas för Colline Pisane och är den västligaste av underregionerna till Chianti. Tenuta di Ghizzano har koncentrerat sig på vin sedan 1980-talet. Första vinet var just Veneroso och gjordes 1985. 1996 följde den (enligt mig) nästan lika imponerande Nambrot – mer av en ”supertoscanare” gjord på mestadels merlot och mindre mängder cabernet sauvignon, cabernet franc och petit verdot. Dessutom gör man ett ”enklare” rött vin kallat Il Ghizzano (men fortfarande riktigt bra!) och en söt Vin Santo som kallas för San Germano.

I början av 2000-talet påbörjade egendomen en övergång till organisk/ekologisk odling och är nu helt organiskt certifierade. Alla skörd sker för hand och druvorna går igenom ett strängt urval på sorteringsbord innan vinifiering. Vinerna är dessutom fottrampade och man använder sig bara av naturlig jäst. Pumpar används bara om det är absolut nödvändigt och vinerna jäser i antingen stål, cement eller stora träfat. Och alla viner genomgår malolaktisk jäsning (för Nambrot och Veneroso sker denna på träfat). Ek används med måtta – som en krydda och mognadsutvecklare snarare än som ett egenvärde.

Av prestigevinerna är det Veneroso som är mer klassisk i sin uppbyggnad (och Nambrot är mer av en modern supertoscanare). Vinet är gjort på 70 procent sangiovese och 30 procent cabernet sauvignon och säljs därför som en IGT Toscana – och inte en Chianti (Chianti får förutom sangiovese innehålla högst 20 procent andra druvsorter som tex cabernet, merlot och syrah). Druvorna växer på vingårdar med syd eller sydvästlig sluttning och på mellan 180 och 200 meters höjd. Jäsningen sker i 3000 liters träfat och 2500 liters cementtankar vid ungefär 28-30 grader celcius. Sedan får vinet 16 månader på andra, tredje och fjärde årets ekfat (225 liters och 500 liters).

Och 2004an är också modernt klassisk. Här möts sangioveses körsbärsfruktiga stramhet med cabernet sauvignons bärighet och eftersom båda sorterna har tuffa syror kräver vinet några år på flaska för att få den rätta balansen. Och just 2004an är ett bra exempel på allt som är bra med Toscana. Kraft och styrka men också nyansrikedom, mineralitet och balans.

Tät mörkt röd färg med orange kant
Fortfarande ung doft av nötter, mörka körsbär, fudge, ek och kryddor.
Medelfyllig mycket koncentrerad lite kryddig smak av mörka bär (körsbär), choklad, mynta/örter, nötter, mineral och ek. Suverän längd. Fortfarande tydliga garvsyror och lager på lager av frukt. Stilfull, mineralig och välbalanserad i all kraften. Håller ytterligare en 5-10 år beroende på dina egna preferenser!

Jag har den – och kanske du med! Önskan och drömmen om att göra vin. Men medan vi drömmer vidare tar andra saken i egna händer och gör sitt eget vin. Som Aleksander Milutinovic och hans kompanjoner i Bacina Vino.

Vägen till något är sällan spikrak och så har det också varit för Aleksander - en kille som jobbar som målare i Helsingborg – men som nu på allvar har fått ytterligare en karriär som vinbonde. Podrum Bacina (Bacinas vinkällare) ligger i byn Bacina i hjärtat av Serbien. Regionen Sumadija brukar kallas för Serbiens fruktträdgård och här ligger också vindistriktet Temnic.

Aleksander Milutinovics fick ärva gården Podrum Bacina när det inte längre fanns några släktingar kvar som kunde ta hand om den. Samtidigt gick han och ett gäng vinälskande kompisar i Helsingborg och hade den där drömmen.

– Vi gillade vin och vi möttes i vår beundran av Bordeauxviner. En av killarna kom ner till mig i Serbien och tittade på gården. Allt låg i träda och var igenväxt men vi tyckte ändå att det fanns goda förutsättningar för att göra bra vin, säger han.

2004 bildade han, Anders Carlsson, Göran Persson, Hans Björkdahl och Börje Nyberg ett bolag. De drog upp de gamla inhemska druvsorterna som var planterade på gården och ersatte dem med cabernet sauvignon, cabernet franc och merlot. 2007 gjorde de en provårgång på 100 flaskor. Och de gillade det. Redan nästa år satte de igång på allvar. De fick kontakt med en lokal tunnbindare och köpte serbiska 225 liters ekfat för lagring. 2008 och 2009 går att köpa på Systembolaget (beställningssortimentet – man måste köpa 6 flaskor minimum à 99 kronor styck) och 2010an ligger på fat.

Jag har provat både 2008 och 2009 av vinet som nu kallas Dolina Barrique – och vinerna är riktigt lovande. Jag gillar den senare något bättre och det känns som om man lärt sig (och förbättrat) något från första årgången. Det ska bli intressant att se vad Podrum Bacina kan presterna framöver. Här är mina smaknoteringar.

Dolina Barrique 2008
En blandning av 60 procent cabernet sauvignon, 30 procent merlot och 10 cabernet franc. Vinet har legat ungefär ett år på helt nya ekfat.
Ljust röd med blå ton. Ganska stor doft av koriner, svarta vinbär, cederträ, paprika och stjälkar. Lätt till medelfyllig mycket fruktig och lite syrlig smak med inslag av svarta vinbär (pastiller), rostade fat och en lite stjälkig grön ton. Lätt och friskt – inte helt olikt en cabernet franc från Loire. Drick nu!

Dolina Barrique 2009
Lysande år för europeiskt vin i allmänhet och Podrum Bacina hade också bra väder genom växtsäsongen. Samma druvsammansättning och samma längd på ekfatslagringen med den skillnaden att hälften av faten var nya och den andra hälften var 1 år gamla.
Ljust bordeauxröd med blåton. Lite yngre i doften med mer mörka bär, fudge/kola och fat. Smaken är medelfyllig och mer koncentrerad än i 08an. Här finns inslag av mörka bär, cederträ, fudge, kola och kaffe. Garvsyrorna är också lite tuffare men vinet känns ändå moget med bra balans i finishen. Drick nu eller spara i upp till 5 år.

Äntligen har värmen kommit på riktigt och det är dags att flytta ut matsalen utomhus. Få viner matchar värmen bättre än rosévinet och sommarens dryck går helt klart i rosa.

Jag har fått mängder av reaktioner både på min fråga om vad som är sommarens dryck både här i Uppkorkat men också på EricssonUncorkeds och hd.se:s Facebooksidor. Och lägger man  ihop resultaten från de tre sajterna så ligger rosé väldigt bra till för att kunna koras som ”sommarens vin”.

Rosévinet har gjort en rejäl comeback i Sverige de senaste åren. 2010 drack vi tre gånger så mycket rosé som fyra år tidigare (en ökning från 3 miljoner till 9 miljoner liter). Och även om vi dricker mer generellt än vi gjorde 2006 så är ökningen är ändå lite överraskande.

Och allt fler upptäcker rosévinets användbarhet. Det brukade vara en dryck som man (oftast kvinnor) drack mest för utseendets skull. Men när kvällarna är för varma eller maten för krävande (bufféer som blandar det ena med det andra) och det inte riktigt passar med rött eller vitt… ja då sitter rosévinet som en smäck!

För några veckor sedan skrev jag om sommarlanseringen och där fanns några riktigt bra rosa alternativ. Men jag har också tagit mig igenom det roséerna i det fasta sortimentet. Och här är de bästa enligt Uppkorkat!

Låt oss börja i lågprisspektrat och spanska Peñascal Rosado Temrpanillo Shiraz 2010 (2951, 57 kronor) som görs av den klassiska Rioja bodegan Palacios (som numera ägs av Hijos de Antonio Barceló) är riktigt bra för sina pengar. Vinet är lätt, friskt och mineraligt med inslag av dagg och röda bär. Rent och fruktigt i smaken och det bör vara suveränt till enklare pastasallader och lättare kötträtter (tex kyckling).

Argentinska Altosur Malbec Rosé 2010 (2930, 69 kronor) har från Finca Sophenia har ingen mindre än Michel Rolland (som konsulterande vinmakare) bakom sig. Också den har en frisk mineralig ton – men smaken är lite mer koncentrerad och här finns förutom röda och mörka bär också en lite kryddig örtighet som är riktigt trevlig.

Samma sak kan man säga om chilenska Carmen Rosé 2010 (2954, 69 kronor) som är en blandning av lika delar cabernet sauvignon och shiraz. Viña Carmen brukar göra bra viner och det här är inget undantag. Vinet är lite saftigare än de två tidigare och går åt det medelfylliga hållet med massor av röda bär (hallon) och en lite bitter finish. Båda Altosur och Carmen bör funka utmärkt till grillat fläsk och fisk!

Marqués de Cáceres är en klassisk producent i Rioja (en av de som var med och moderniserade vinframställningen i det andrika distriktet). Marqués de Cáceres Rosado 2010 (2755, 75 kronor) är gjord på 85 procent tempranillo och 15 proccent garnacha och ljust rosa färg och doftar av torkade frukter och örter. Smaken är medelfyllig och intensiv med röda bär, torkad frukt, örter och en lång och koncentrerad eftersmak. Drick till grillat nötkött, pastasallader och eller andra sommarfavoriter.

Bordeaux har en lång tradition av att göra roséviner och en specialitet för området är så kallade ”clairet”-viner som ursprungligen var en lite mörkare och kraftigare variant av rosa vin. Clairet du Château de Lisennes 2010 (2243, 79 kronor) är gjord på en klassisk Bordauxcocktail av merlot, cabernet sauvignong och cabernet franc. Den har också en lite kraftigare smak av röda och mörka bär (hallon och svarta vinbär) med inslag av örter. Fräscht helt enkelt.

Réserve du Bonnet Rosé 2010 (3181, 89 kronor) är en annan Bordeauxklassiker som brukar vara riktigt bra. Årets upplaga är inget undantag. Smaken är mycket frisk och koncentrerad med röda bär (hallon), krusbär och mineral.  Bra längd och en lite gräsig avslutning. Missa inte heller sydafrikanska Boschendahl Rosé 2010 (6007, 79 kronor) med sin friska fräscha smak av hallon!

Fler bra roséviner hittar du bland sommarvinerna!