Uppkorkat

Inga reserve- eller prestigebuteljeringar. Inga ”andra”-märken. Bara två viner – ett vitt och ett rött. Det är kanske inte så konstigt att Hamilton Russells chardonnay och pinot noir är så fokuserade och håller världsklass.

Bra viner gör sig inte själva. Nej är det något som de senaste tio-femton åren visat oss så är det hur viktigt arbetet i vingården faktiskt är. Du kan förstås göra både bra och dåliga viner på bra druvor. Men en sak kan du inte göra – det är att göra bra vin på dålig frukt!

Anthony Hamilton Russell är en som vet detta och han har arbetat hårt och länge för att få den bästa möjliga råvaran att jobba med. Hans far köpte farmen i Hemel-en-Arde alldeles intill kuststaden Hermanus 1975 och Anthony tog över 1991. Sedan dess har Hamilton Russell gjort sig kända för att göra några av Sydafrikas bästa pinot noir- och chardonnayviner. Viner som dessutom är ovanligt ”europeiska” i stilen med en tillbakahållen och stram men ändå härlig fruktighet.

Anthony har kartlagt egendomens olika jordmåner och tagit fram ett eget system för att kontrollera temperatur som bygger på den genomsnittliga temperaturen de fyra hetaste månaderna.

– Jag tycker att det ger en mer rättvis bild av klimatet än att titta genomsnittlig årstemperatur. De fyra hetaste månaderna är viktigast för mognaden av druvorna. Och då ligger vi tre grader under Stellenbosch med våra 25 grader, säger han.

Och han har identifierat inte mindre än 16 olika jordmåner på egendomen som i dag består av 52 hektar. Och det fick till följd att han planterade om stora delar av stockarna. Pinot noirdruvorna återfinns nu i de mer lerrika jordarna och chardonnay där det inte är så mycket lera.

– En av de först sakerna som jag la märke till vara redan 1994 var att det var jordmånen och inte temperaturen som gjorde skillnaden i våra vingårdar.

Två andra förutsättningar är det höga järninnehållet i jordarna, som han kallar ”feruginised grit”, och lite oväntat sjukdomen ”leaf roll virus”. En virussjukdom som sprids av insekter.

– Leaf roll viruset minskar fotosyntesen och håller tillbaka frodigheten hos vinrankorna. Det är egentligen mer av ett kommersiellt än ett kvalitetsmässigt problem. Om man kan hålla viruset på en ”lagom” nivå så får vi tillsammans med det höga järninnehållet ett slags naturliga bromsar på tendens hos många Nya Världen-viner att bli överdrivet fruktiga i stilen. Jag är helt övertygad om att det är ett par av faktorerna bakom den där underbara matiga ”europeiskheten” hos våra viner, säger Anthony Hamilton Russell.

Trots att han är en veteran på den sydafrikanska vinscenen så har han fortsatt att experimentera och utveckla. Det senaste projektet är att jäsa en del av chardonnayvinet på keramiska amforor (se mer om detta och leaf roll viruset i vårt inslag från vårt besök!)

Här är vinerna vi provade:

Hamilton Russell Pinot Noir 2007
Ljust bourgogneröd med orange ton. Stor utvecklad och lite parfymerad doft av röda och mörka bär, trä och mineral. Medelfyllig sammetslik smak med röda bär, ek/trä och mineral. Lång härlig och lite kryddig finish! 5/5p

Hamilton Russell Pinot Noir 2008
Ljust bourgogneröd. LIte reduktiv näsa – inte helt ren – med inslag av järn och röda bär. Lätt till medelfyllig frisk smak med bra syror. Inslag av röda bär och lite sälta. Känns lite klumpigare i stilen. 3,5-4/5p

Hamilton Russell Pinot Noir 2009
Lite mörkare bourgogneröd. Mer knuten näsa med inslag av smörkola/fudge, svamp och nötter. Medelfyllig koncentrerad sammetslik smak med röda och mörka bär, örter, fat och en lång klassisk elegant eftesmak. 4,5/5p

Hamilton Russell Pinot Noir 2010
Blåröd färg. Knuten doft av mynta och mörka/röda bär. Medelfyllig koncentrerad smak av röda och mörka bär, kryddor och en liten touch av ek. Bra längd men ungdomliga syror som trots allt är välintegrerade i frukten. 4,5/5p

Hamilton Russell Chardonnay 2009
Ljust gyllengul. Stor doft med tropisk frukt, smör, mineral och en touch av ek. Meldelfyllig till fyllig koncentrerad smak med inslag tropisk frukt, smör, mineral och rostade ekfat. Läckert och välbalanserat med lång härlig eftersmak. 4,5-5/5p

Hamilton Russell Chardonnay 2010
Ljust gyllengul. Lite mer knuten i doften – men samma grundelement finns där. Ung medelfyllig smak av äpplen, tropisk frukt, nötter, ek och mineral. Men inte lika harmonisk i dagsläget! Ge den ett eller två år! 4-4,5/5p

Hamilton Russell Chardonnay 2011
Ljust gyllengul. Knuten doft med tropisk frukt och päron. Ung frisk medelfyllig smak av tropisk frukt, mineral och bara en touch av ek. Lång lång mycket ung eftersmak med en kraftfull avslutning. Alldeles för ung i nuläget. 4/5p

Här kan du se Anthony Hamilton Russell förklara lite mer om sina viner!

Andries Burger hos Paul Cluver är ett förkroppsligande av den moderne vinmakaren. När han inte arbetar med att ständigt förbättra vinerna hemma i Elgin gör han vin i Alsace eller Rheinhessen. Allt för att lära sig mer och ta sina egna viner till nya höjder.

”Understated and elegant – complexity that develops with age”, är Andries Burgers ledord. I alla fall om man får tro den sydafrikanska vinbibeln Platters South African Wines. Och det märks i hans viner. Paul Cluvers röda och vita viner kommer aldrig att slå dig i skallen med rättfram frukt och massiva eksmaker. Nej här handlar det mer om subtilitet och elegans.

Du kan höra mer om Paul Cluver och Andries Burger i vårt tv-inslag som du hittar här.

Här är mina smaknoteringar på vinerna som vi provade!

Paul Cluver Sauvignon Blanc 2010
Inte en druvren sauvignon blanc utan uppblandad med 8 procent sémillon för att som Andries Burger uttrycker det –  ge ett bättre ”mellanregister”! Semillondruvorna har jäst på franska ekfat. Blekt gul. Lite gräsig doft med inslag av mineral, krita och krusbär. Friskt och smakrikt vin med inslag av grön och gul frukt, paprika, krusbär och mineral. Sémillondruvorna ger helt klart en extra dimension till det här vinet! 4/5p

Paul Cluver Riesling 2010
Det här är Paul Cluvers ”torra” riesling – men den går åt det halvtorra hållet. Druvorna växer på grusblandad lera. Gul färg. Stor blommig doft med inslag av citrus och mineral. Lätt torr till halvtorr och fokuserad smak med citrus, lime, blommor och mineral. Inga petroleumtoner. Lång läcker finish. 4/5p

Paul Cluver Close Encounter Riesling 2011
Paul Cluvers halvtorra riesling med 35 g/l restsockerhalt. Det här vinet har en blekt gröngul färg. Doften är stor och blommig med inslag av citrus, äpplen och mineral. Smaken är lätt till medelfyllig, halvtorr med bra koncentration och lång rieslingrisk och fokuserad eftersmak med inslag av äpplen och citrus. 4/5p

Paul Cluver Close Encounter 2009
Ljust gyllengul. Underbar doft av blommor, citrus och mineral. Lätt till medelfyllig, halvtorr, utvecklad och fokuserad smak med inslag av röda äpplen, citrus och mineral. Lång koncentrerad eftersmak med bra syror. 4,5/5p

Paul Cluver Gewurztraminer 2011
Gul färg. Stor kryddig doft med inslag av tropisk frukt (mango) och örter. Medelfyllig, koncentrerad kryddig smak av tropisk frukt, smör och lime. Lång välbalanserad avslutning och nästan lite fet och vaxig i tonen. 3,5/5p

Paul Cluver Chardonnay 2010
Gul färg. Krutig, komplex doft av tropisk frukt, smör, mineral och rostade fat. Medelfyllig, krutig, mineralig smak med inslag av rostad ek, smör, nötter och tropisk frukt. Lång koncentrerad eftersmak.

Paul Cluver Estate Pinot Noir 2009
Paul Cluvers ”vanliga pinot”. 11 månader på ekfat varav 20 procent var nya. Ljust röd. Stor fruktig doft med inslag av röda bär, kryddor och en touch av ek. Lätt till medelfyllig koncentrerad och kryddig smak med röda bär, mineral och en touch av välintegrerad ek. Sammetslik avslutning. Elegant. 4/5p

Paul Cluver Seven Flags Pinot Noir 2010
Från de äldsta vingårdsdelarna och med en total produktion på 8 fat av de 120 som utgörs av pinot noir. 11 månader på ek varav 30 procent var nya och resten andra- och tredjeårsfat. Ljust röd färg. Lite mer komplex näsa med röda bär, trä, lite fudge, och lite nötter. Medelfyllig komplex och sammansatt smak med bra syror och inslag av röda bär och välintegrerad ek. Lite mer återhållen i stilen och mer lagringstålig. Lång elegant eftesmak. 4,5/5p

Paul Cluver Riesling Noble Late Harvest 2010
Ädelrötade rieslingdruvor. Orangegul färg. Stor expressiv rieslingdoft med inslag av apelsiner, aprikoser och torkad frukt. Komplex näsa med inslag av mandel. Halvsöt koncentrerad fräsch och frisk smak av apelsiner och aprikosmarmelad. Inslag av mineral och mandelmassa. Enorm längd men ändå fräsch i eftersmaken. 5/5p

Paul Cluver Cabernet Franc 20??
Säljs bara på restaurang Fresh på vingården och görs i en mycket begränsad upplaga. Lysande cabernet franc med smak av mörka bär, örter, paprika och tobak. Rund och sammetslen och inte alls stjälkig. Tyvärr ingen årgång på flaskan!

Sydafrika är känt för sina röda fruktdrivna viner. Och på senare år har vi börjat uppskatta de friska vita ofta gjorda på chenin blanc eller sauvignon blanc. Men att man gör fantastisk riesling – det var en nyhet för mig.

Uppkorkats andra stopp på vår sydafrikanska turné var hos Paul Cluver – en av de bästa producenterna i svalklimatsdistriktet Elgin. Här är klippet!

Det måste vara ett av Italiens bästa bubbel. Det var i alla fall här det började – hos Guido Berlucchi på 1960-talet. Uppkorkat har besökt vinfirman som startade hela inriktningen på mousserande vin i Franciacorta i Lombardiet.

Jag passade dessutom på att provsmaka en nyligen degorgerad (processen när man skjuter ut jästfällningen från ett färdiglagrat mousserande vin) när alla andra i sällskapet hade lämnat rummet. Naturligtvis fångade videoproducent Björn Lilja mig på film!

Dessutom besöker vi Contratto i Piemonte. En anrik producent av mousserande – och kanske en av de allra första som gjorde helt torr skumpa (åtminstone i Italien).

En av årets nobelpristagare i fysik, Brian Schmidt, är också vinmakare hemma i Australien. Schmidt äger och driver Maipenrai i Yass River Valley.

Tyvärr har jag aldrig haft möjlighet att prova Schmidts viner. Men det är inte så konstigt eftersom vingårdsarealen inte är större än 1,1 hektar. Maipenrai ligger på 780 meters höjd i Canberra och Schmidt specialiserar sig på pinot noir.

Och enligt säkra källor, Nick Stock som bland annat gett ut Sydney Morning Herald Good Wine Guide, så ska vinerna vara lysande exempel på druvsorten. Doftrika och komplexa viner med bra textur.

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Säger jag italienskt bubbel så är sannolikheten stor att du tänker på Asti Spumante – det mousserande söta vinet som visserligen är bra men knappast något i världsklass. Eller så dyker kanske namnet Prosecco upp i bakhuvudet – ett tankjäst mousserande som inte heller det är särskilt upphetsande. Ändå finns det fantastiska mousserande viner i Italien och det bästa och mest kända distriktet heter Franciacorta.

Det har visserligen gjorts bra torr skumpa enligt den klassiska metoden (med en andra jäsning på flaska) i Italien lite då och då men den moderna historien startar så sent som 1961. Det var då de båda familjerna Berlucchi och Ziliani på allvar bestämde sig för att försöka göra en motsvarighet till champagne från vingårdarna i Franciacorta. Sex år senare hade man fått en egen ursprungsbeteckning för området (en DOC) men det dröjde ända till 1977 innan andra producenter anslöt sig. I dag finns det omkring 100 vinhus i området.

I söndags gjorde Uppkorkat ett besök hos Guido Berlucchi i den lilla byn Corte Franca norr om Brescia. Här görs inte mindre än 5 miljoner buteljer bubbel varje år med hjälp av den senaste tekniken. Här hymlar man inte heller över att man använder så kallade gyropalletter – automatiserade och mekaniska ställningar som skakar ner jästfällningen mot flasköppningen i flaskorna (en process som man i Champagne nästan alltid hävdar att man gör för hand). Man måste beundra företaget för att de är så öppna med detta – och vinerna är riktigt riktigt bra. Ännu en gång har vi fått bevis för att alla stora viner görs i vingården.

Vi guidades runt av Cristina Ziliani och Arturo Ziliani och fick möjligheten att prova inte mindre 24 olika basviner från olika vingårdar och olika pressningar som är just basen i deras olika buteljeringar. Jag passade även på att snacka med önologen och agronomen på egendomen och de förklarade en del av skillnaderna mellan de olika basvinerna och hur det är att jobba med dem.

Bäsat vinet är förmodligen deras Palazzo Lana Extrême 2005 - en 100 procentig Pinot Noir från vingården Brolo precis utanför vinhuset. Det här är ett vin som spenderar 48 månader på jästfällningen innan disgorgement – dvs borttagningen av jästfällningen. Och den produceras enbart i mycket små kvantiteter (omkring 5000 buteljer). Jag provade basvinet och det var inte alls så där hårt och snipigt som jag trodde. Nej istället var det ganska runt och mjukt med massor av röda bär och inslag av kola och mineral. Och slutprodukten var helt lysande.

Doften var komplex med röda bär, jäst, mineral, kakao och blommor. Smaken var överraskande kraftfull med intensivt fruktiga toner med friska syror, inslag av choklad/kakao och mineral. Jag brukar verkligen vara en blanc de blancs-kille men jag måste erkänna att det här vinet imponerade på mig. Det hade verkligen varit kul att prova det mot några av de bästa blanc de noir-vinerna från  Champagne. Tyvärr går inte det eftersom Berlucchi inte går att köpa i Sverige! Men är du i krokarna så gör ett besök hos vinhuset!

Italiens mest berömda och ofta också bäst torra mousserande vin kommer så klart från Franciacorta. Men historien är mycket kort. Första vinet gjordes så sent som 1961.

Och det var famijerna Berlucchi och Ziliani som tillsammans bestämde sig för att göra bra bubbel. Sex år senare fick området DOC-status (rätt att sätta ut området Franciacorta på etiketten) – men det var fortfarande bara en producent som gjorde vin – Berlucchi. Först 1977 kom det fler producenter och idag finns det runt 100 vinfirmor i området.

Under söndagen följde jag och Björn Lilja (Uppkorkats videoproducent) med gänget bakom European Wine Bloggers Conference #EWBC till Berlucchi för något helt fantastiskt. En provsmakning av 24 av de basviner som man använder för att göra sina olika viner.

Champagne och bättre mousserande görs ju som de flest av er säkert vet av olika viner från olika områden och även med hjälp av en del gammalt reservvin (vin från tidigare årgångar). Allt för att få en så jämn kvalitet som möjligt år efter år.

De 24 basvinerna kom alla från olika lägen och olika pressningar (en första lättare pressning och sedan en andra lite hårdare pressning av druvorna). De allra flesta var gjorda på chardonnay men det fanns också en hel del pinot noir. Dessutom ställde man upp tre olika skördedatum från en och samma vingård. Fantastiskt!

Och jäklar vilken skillnad det var på de olika vinerna. Chardonnaybasvinerna gick från de extremt lätta och citrusfriska, via de rökigt mineraliga eller de runda och smöriga, till de kryddiga med nästan övermogen frukt.

Jag passade dessutom på att dröja kvar med Berlucchis önolog och agrolog när alla andra gick för att äta lunch och fick pröva basen till firmans prestigecvin – Extreme – en pinot noir riserva som fått närmare 50 månader på jästfällningen. Och dret var en av de bästa pinot noir baserade bubbel jag druckit på mycket länge. Tyvärr lär vi inte få se den i Sverige eftersom Berlucchi bara gör 5000 flaskor Extreme! :(

I dagens tidning (HD, NST och LP) har jag en första artikel om septembernyheterna som släpps nu på torsdag. Det blir mycket mer om de vinerna (mängder av bra fynd under 100-lappen), oktoberfestölen och Bordeaux 2008 de närmaste dagarna här i Uppkorkat.

Men först en liten tjuvtitt på nyheterna i oktober. Den här gången handlar det viner i det så kallade fasta sortimentet som ska finnas i ett år framöver. Okej jag ska genast erkänna att det var kanske inte den bästa nyhetsprovningen jag har varit på – men det finns ett par riktiga godbitar att se fram emot senare i höst.

Bäst av allt är att Feudi San Gregorios Taurasi nu är ett av vinerna som lanseras i det fasta sortimentet! Just det här vinet har jag skrivit upp flera gånger här i Uppkorkat och det hade lätt platsat i min serie om världens mest prisvärda viner. (Se tex Feudi San Gregorio Taurasi 2005 – Shit vilket vin) År efter år håller den nästan löljiigt hög standard och är ett fantastiskt exempel på vad druvsorten aglianico kan göra i distriktet Taurasi i Kampanien. Taurasi 2006 (6282, 150 kronor) är inte ett dugg sämre än 2005an – så håll utkik i en butik nära dig!

Jag har ju skrivit en hel om den nya vågen i Spanien och hur Rioja idag är en härlig mix av modern old- and new school. Bodegas Heredad de Baroja visar prov på båda i de två viner, en vit och en röd som släpps i oktober. Den vita Cautivo Blanco 2009 (5358, 89 kronor) har legat 4 månader på fransk och amerikans ek med jästfällningen. Förr hade det varit hopplöst oxiderat men nu vibrerar det av frukt och har härliga inslag av gul frukt, nötter, vanilj, rök och dill. Inte för alla men riktigt bra om du frågar mig.

Det röda Cautivo Reserva 2006 (5357, 89 kronor) är inte mindre imponerande. Vinet har en koncentrerad och kryddig smak av röda bär, torkad frukt och örter. Här finns inslag av mynta, vanilj och tobak. Lägg till en imponerande eftersmak och du har något helt annat än de gamla trötta storsäljarna Montecillo, … som jag också provade på samma provning (nya årgångar).

I oktober kommer också ett gäng mer eller mindre bra pinot noir-viner. Personligen gillade jag Trapiche Oak Cask Pinot Noir 2010 (6605, 80 kronor) som en av kollegorna på provningen tyckte var ”korkad” (dvs. korkdefekt) någon timme senare. Jag känner därför att jag måste pröva den igen – men enligt mina smaknoteringar är det här ett vin med klassisk kryddig pinot-frukt med smaker av röda bär, hyvlat trä och örter.

Ännu bättre är förstås De Loach Russian River Valley Pinot Noir 2009 (2222, 199 kronor) men då är ju priset ett helt annat. Vinet har den där lätta och härliga kombinationen av röda bär, trä, kryddor och örter. Här finns också en koncentration som jag gärna vill ha i pinot noir från nya världen

I övrigt då? Ja missa inte Casiliero del Diablos härliga Late Harvest Sauvignon Blanc (2735, 59 kronor för 375 ml) som är fylld av smaker av aprikos- och citrusmarmelad. Och håll utkik efter Graham Becks Brut Pinot Noir/Chardonnay (7639, 99 kronor) som är ett sanslöst prisvärt mousserande vin!

Det blir mer om nyheterna i oktober vad det lider. Och jag återkommer snart med septembernyheterna och oktoberfestölen som släpps i nästa vecka!

Är du ett stort fan av champagne så får du inte missa Delamotte Brut Blanc de Blancs 2002 (95445, 499 kronor). Jag vet 500 kronor är mycket för en flaska vin, men inte när det gäller Champagne.

Firman Delamotte är lite av en doldis i Champagnesammanhang. De har samma ägare som Salon (Laurent-Perrier gruppen) – Champagnefirman som gör världens bästa Blanc de Blancs – det vill säga en champagne bara gjord på gröna (dvs chardonnay) druvor. Salon gör bara ett enda vin från ett enda läge i Les Mesnil sur Oger i Côtes-de-blancs (det av de tre viktigaste underdistrikten som domineras av chardonnay), vilket är extremt ovanligt i Champagne. Och man gör bara Salon de allra bästa årgångarna (totalt 36 årgångar sedan starten 1911 – och ytterligare tre som väntar på release: 99, 2002 och 2004).

Delamotte ligger alldeles intill Salon och de delar vinanläggning. Firman grundades 1760 och äger runt 5 hektar vingårdar i grand cru-läget Les Mesnil-sur-Oger men köper in majoriteten av sina druvor från premier cru byar runt om. Sedan 1989 när Laurent-Perrier köpte Salon har Delamotte fungerat som Salons andramärke – och de årgångar man inte gör Salon så har systervinet tillgång till druvorna!

Man gör fyra viner: en vanlig brut, en vanlig blanc de blancs, en rosé och en årgångs blanc de blancs. Och nu släpps alltså den sistnämnda: Delamotte Brut Blanc de Blancs 2002. Och det är en sanslöst bra champagne. Färgen är blekt gul och klar. I doften möts vi av en ung fräschör med inslag av smör, jäst, citrus och choklad. Smaken är utvecklad och frisk men ändå rund och koncentrerad. Här finns citrus, choklad/kakao (romerska bågar, apelsinchoklad), mognadstoner och en lång och ganska kraftfull men ändå delikat avslutning. Kan drickas nu eller sparas i upp till 10 år.

Jaquesson är en annan bra, och mycket mer känd, champagneproducent. Jacquesson Brut Millésime 2002 (95448, 595 kronor) görs bara de bästa åren och är en blandning av några av de bästa faten från grand- och premier crulägena i Dizy, Ay och Mareuil. Jag tycker inte riktigt att 2002an når upp till Delamottes blanc de blancs men det är fortfarande en mycket bra champagne.

På det hela taget känns den yngre och lite mer outvecklad. Här finns mer av jäst- och autolyskaraktär (doft och smak från den jästfällning som alla champagner mognar på efter den andra jäsningen på flaska). Vinet är friskt med inslag av citrus, bröd/kex, mineral och jäst. Här finns bara en antydan av mognad och svamp och eftersmaken är lång och ung! Spara i 5 år innan du öppnar den!