Drappier: Kompromisslöst utan svavel & dosage

23 januari, 2013 klockan 09:45

DrappierCollage

Södra Champagne nämns sällan när vinnördarna pratar om världens bästa mousserande viner. Men missa inte de härliga och ofta prisvärda vinerna från södern.

Har du druckit champagne från L’Aube eller Côte des Bars? Förmodligen – för historiskt har området alltid varit en del av Champagne även om du sällan ser just de namnen på några flasketiketter. L’Aube eller Côte des Bars är Champagnes minst kända område och lite av dess bäst bevarade hemlighet för här görs fantastisk champagne!

Klimatet i söder är varmare, vinerna rikare och fylligare. Jordmånen är heller inte samma rena kalksten som i till exempel det mer kända distriktet Côte des Blancs - istället är det den något rikare kimmeridgemärgeln och portlandkalkstenen som man finner i Chablis. Det var också skälet till att området helt utelämnades när man först ritade kartan över områdets tillåtna vingårdar. Här finns fortfarande inga premier cru- eller grand cru-vingårdar och de berömda champagnefirmorna förnekade länge att de använde druvor från Aube. Men 20 procent av Champagnes totala produktion kommer här nerifrån.

Champagne Drappier är den största producenten i Côte des Bars med ett långt förflutet i branschen. Men trots att man producerar 1,7 miljoner buteljer per år så har man fokus helt inställt på kvalitet. Michel Drappier som idag leder företaget har en odlares sinne för detaljerna. Kvaliteten kommer alltid först och Michel jobbar så ekologiskt han kan i vingården utan bekämpningsmedel och konstgödsel. Hittills är en tredjedel av odlingarna helt ekologiska men han siktar på 100 procent.

En av de hetaste nya trenderna i vinvärlden är att göra vin med så lite tillsatt svavel som möjligt. Michel Drappier är allergisk mot svavel och gör därför allt för att hålla nere nivåerna i vinerna. Så gör man tex en pinot noir champagne utan dosage (det vill säga inget tillsatt socker till vinet som man toppar upp med efter att jästfällningen skjutits ut ur flaskan) och helt utan tillsatt svavel.

Som så många andra franska producenter flirtar Drappier med biodynamiskt tänkande. Detta trots att Michel Drappier säger sig vara extremt skeptisk till lärorna om hur planeternas konstellationer påverkar vinet och vinrankorna. Men i källaren hittad jag ett biodynamiskt träägg vars form ska vara bättre för jäsning med naturlig jäst än vanliga träfat.

Grande Sendree är Drappiers prestigechampagne – en lysande blandning av 55 procent pinot noir och 45 procent chardonnay från en vingård som planterades för 70 år sedan och som lagras länge på jästfällningen (fem-sex år) innan den släpps på marknaden.

Men även Drappiers instegsvin – deras Carte d*Or – ett vin som normalt sett inte får någon årgång skriven på etiketten kan lagras riktigt länge för den som vill och orkar! Och ibland får även den en årgång på etiketten.

För någon vecka sedan öppnade jag en Carte d’Or baserad på årgång 1995 och som fick jästfällningen avlägsnad i februari 2008. Det var en av de härligaste champagner jag druckit på länge med lager på lager av läcker mogen citrusfrukt med inslag av nötter, rostat bröd och svamp. Det om något påminde mig (igen) om att de flesta av oss dricker vår skumpa alldeles för ung!

Den kan man förstås inte få tag på här i Sverige. Men de goda nyheterna är att att flera av Drappiers viner finns i Beställningssortimentet – inklusive den vanliga Carte d’Or som bara kostar 249 kronor (nr 74538). Det är prisvärd champagne!

Se inslaget från vårt besök hos Drappier!

Här är vinerna som jag provade vid besöket hos Drappier!

Drappier Brut Nature Zero Dosage Sans Ajout de Souffres

Baserad på årgångarna 07 och 08 utan dosage och inget tillsatt svavel. 100 procent selekterad (tex inga druvor som angripits av svavel) pinot noir.
Ljust gul färg. Stor blommig doft med inslag av bär och citrus. Lätt mycket frisk och fokuserad men ändå expressiv smak med frisk citrusfrukt, grape och mineral. Fräsch och vinös i stilen – rensar munnen med fräsch citrusfrukt. Här visar Drappier verkligen att det går att göra champagne utan att tillsatta svavel! (4,5/5p)

Drappier Brut Nature Zero Dosage

Också 100 procent pinot noir men gjord på ett mer traditionellt sätt med tillsats av svavel men fortfarande utan dosage.
Ljust gul färg. Näsan påminner om sans souffres-vinet med en blommig citrusaktig och mineralig näsas. Smaken är lätt och frisk med inslag av fruktpastiller, choklad och mineral. Inte lika direkt och uppfräschande som sans souffres – men kanske mer elegant!? Skulle varit kul att testa de mot varandra i en blindprovning! (4/5p)

Drappier Rosé Brut Nature

Gjorde med kort skalkontakt och utan tillsatt socker.
Ljust orangeröd. Stor expressiv doft av röda bär, blommor och apelsin. Lätt frisk och torr lite bitter (angenämnt bitter) smak avröda bär, mineral coh med inslag av citrus och apelsin. Lång härlig eftersmak. (4-4,5/5p)

Drappier Blanc de Blancs Non Vintage Signature

95-100 procent chardonnay.
Ljust gul färg och doft av citrus, blommor, jäst och bröd med en liten ton av nougat. Medelfyllig och rund men frisk och fräsch smak med inslag av citurspastiller, mineral, rostat bröd och grape. 4/5p

Drappier Blanc de Quatre Blancs ”Quattor”

Det här är fräckt! 25 porcent vardera av de fyra vita – arbanne, chardonnay, petit meslier och pinot blanc (blanc vrai). 4-5g socker/l i dosage
Gul färg. Frisk doft med inslag av mineral, grön frukt, gröna äpplen, citrus och mineral. Lätt mycket frisk smak med inslag av mineral, citrus, fruktapstiller och grön frukt. Tuffa syror (arbanne!) och bra potential. Lång frisk eftersmak. Häftigt vin – de okända champagnedruvorna är riktigt fräcka! 4-4,5/5p

Drappier Grande Sendrée 2005

Drappiers prestigecuvée. Frukten kommer främst från en vingård som planterades för 70 år sedan och som fått sitt namn efter den aska som täckte marken efter storbranden i Urville 1838. Cuvéen består vanligtvis av 45 procent chardonnay och 55 procent pinot noir. Druvorna får en mjuk pressning och man tillsätter så lite svavel som möjligt. 1/3 jäser på ek.
Ljust gul färg. Ung lite nötig och smörig doft av rostat bröd, blommor och citrusfrukter. Medelfyllig och koncentrerad smak med inslag av grön frukt, citrusfrukter (grape) och rostat bröd. Härlig mineralton och härliga syror. Lång kraftfull eftersmak. Ung bör lagras. 4,5-5/5p

Drappier Millésime 2004

Oftast 60 procent pinot noir och 40 procent chardonnay men ibland också upp till fem procent pinot meunier. Det här vinet är tänkt att avbilda en årgång och inte vara en jämn cuvée.
Ljust gyllene. Ganska utvecklad doft med inslag av mogen citrusfrukt, fruktpastiller, smör, nötter och svamp. Medelfyllig och koncentrerad utvecklad nötig och mogen smak med inslag av champinjoner. Lång härlig eftersmak. 4/5p

Drappier Grande Sendrée Rosé 2005

95 procent pinot noir med 5 procent chardonnay. Den skulle egentligen vara 100 procent pinot, säger Michel Drappier. Gjorde med saigneemetoden – där de blå druvorna får blöda med juicen ett tag för att ge färg.
Ljust laxrosa. Lite knuten doft av röda bär, mineral, saft och fudge. Medelfyllig och koncentrerad smak av citrus, röda bär, mineral och kryddor. Utvecklad men ändå fräsch med en något syltig/saftig ton. Lång härlig eftersmak med inslag av mjölkchoklad. 4,5/5p

Drappier Carte d’Or 1995

Samma vin som jag nyligen provade om (se ovan). 90 procent pinot noir, 7 procent chardonnay och 3 procent pinot meunier. Degorgerad i februari 2008.
Gyllengul färg. Stor utvecklad mogen doft med inslag av svamp, mogen/torkad citrusfrukt, torkade aprikoser och nötter. Medelfyllig rund och utvecklad lite bränd smak av torkad citrusfrukt, torkade aprikoser, fruktpastiller och apelsinskal. Lång mogen eftersmak. 4-4,5/5p

DrappierCollage2

Dela

Drappier och Champagnes bäst bevarade hemlighet?

19 januari, 2013 klockan 11:44

Ni missade väl inte vår film från besöket hos Drappier!? En av de bästa vinproducenterna i södra Champagne där det görs fantastisk prisvärt bubbel i L’Aube eller Côtes des Bars!

I dagens helgbilaga (Helsingborgs Dagblad) har jag en artikel som Drappier och Michel Drappier – och det blir mer om vinerna vi provade där här i bloggen inom kort. Så länge – här är filmen från vårt besök i södern! (För alla som kör Iphone eller Ipad eller någon annan plattform som inte klarar flash – klicka här!!!).

Dirty South i Champagne:

 

Dela

Alsace – mer än de gamla vanliga vita

20 september, 2012 klockan 12:14

Glöm riesling, gewurztraminer, pinot gris och muscat. Åtminstone för en stund. Det är dags att låta Alsace mindre kända sida lysa!

Säger jag Alsace så tänker de flesta på de uttrycksfulla smakrika och ofta friska eller kryddiga vita vinerna från druvor som riesling, gewurztraminer och pinot gris. Men är det något som Uppkorkats miniturné i norra Frankrike visat så är det att det är de mindre vanliga druvsorterna som överraskar.

Alsace är speciellt. Det märks inte minst när man jämför 2012 års skörd med den i Champagne och Chablis. Medan odlarna i Champagne är deprimerade och riskerar mista upp emot halva skörden på grund av regn, hagel, mjöldagg och nu sist solskador (i Chablis är det lite men inte mycket bättre) så ser skörden i Alsace ut att bli riktigt bra.

Orsaken är förstås Vogeserna – bergsmassivet som ramar in Alsace till väster och ser till att de oväder som sveper in över området släpper sin nederbörd innan molnen når distriktet. Detta gör Alsace till en av Frankrikes allra torraste platser och det märks inte minst i år.

Vosgeserna står också för en annan nödvändig förutsättning för Alsaces vinnäring. De ofta branta kullarna har en suverän jordmån (kalksten, lera, granit med mera) för just vinrankan. Och det är just den här variationen av olika jordtyper som gör Alsace speciellt. Sedan mitten av 1970-talet har de 51 bästa vingårdarna klassificerats som Grand Cru – det vill säga de bästa lägena. Vinerna härifrån är förstås dyrare än de vanliga alsacevinerna – men även om det finns några som kanske inte riktigt håller måttet så är många av vinerna från lägen som Geisberg, Hengst, Schlossberg, Altenberg och Furstentum lysande.

Men ett av felen man ofta gör när det gäller Alsace är att man bara tittar på Grand Cru-vingårdarna och de druvsorter som först tilläts för att göra Grand Cru – det vill säga riesling, gewurztraminer, muscat och pinot gris. Några av Alsace mest intressanta viner görs på druvsorter som inte tillåts för Grand Cru och vingårdar som inte tillhör de högst klassificerade.

En av de riktigt ögonöppnarna för mig och Björn Lilja (Uppkorkats producent) på den här resan har varit de röda pinot noir-vinerna. De flesta pinot noir-viner från Alsace som jag druckit har varit lätta, tunna och visserligen njutbara viner – men de har sällan givit mersmak. När vi nu besökte Jacky Barthelme på Albert Mann i Wettolsheim strax söder om Colmar provade vi koncentrerade och seriösa röda viner med både struktur och komplexitet. Som hans Pinot Noir Grand P 2009 och Clos de la Faille 2010 som är två av de bästa pinot noirerna från Alsace som jag provat.

Tyvärr finns det väldigt få pinot noir-viner från Alsace i Sverige (det finns bara fyra på bolagets hemsida när jag kollade senast). Detsamma gäller en annan härlig men lite bespottad druvsort som auxerrois. Men mer om den längre fram här i Uppkorkat!

 

 

 

 

Dela

Bra och prisvärt bubbel – Drappier & Graham Beck

19 september, 2012 klockan 10:54

Uppkorkat har ju precis kommit tillbaka från en miniturné i bland annat Champagne. Det gav mersmak. Så är du liksom jag sugen på bubbel – vad ska man dricka?

Sydafrikanska Graham Beck Blanc de Blancs Brut (6505, 139 kronor) är visserligen inte äkta champagne men förmodligen så nära du kommer när det gäller bubbel från nya världen. Det här vinet har en härlig doft och smak av citrus, bröd och smör. Friskt men ändå ganska kraftfullt med en liten ton av nougat!

Drappier i L’Aube var en av producenterna vi besökte i Champagne. För att vara i L’Aube är de stora men i jämförelse med de riktigt stora husen är de fortfarande ganska små. Vinerna är emellertid lysande (det blir mer om deras icke-svavlade brut zero längre fram)  och deras instegschampagne Carte d’Or (74538, 299 kronor) måste vara ett av de bästa köpen i Champagne. Gjort på 80 procent pinot noir, 15 procent chardonnay och 5 procent pinot meunier. Smaken är frisk men ändå bred med brödiga toner och inslag av choklad, bär, torkad frukt och mineral. Kraftfullt men ändå frisk och läskande. Finns att beställa i beställningssortimentet!

På fredag kommer första programmet från Champagne i 24HD!

 

 

Dela

Stilla vin från Champagne

6 september, 2012 klockan 00:10

Champagne handlar om bubblor inte sant? Ja så är det förstås men det görs också en del stilla röda och vita viner under beteckningen Coteaux Champenois! Dessutom gör man en del rosé som kallas för Rosé de Ricey!

Det här vinet kommer från södra delen av Champagne och Michel Drappier som Uppkorkat besökte idag (på onsdagen). Det är förstås inte det bästa vinet som Michel gör (jag kommer bland annat att återkomma till hans non dosage champagne som görs utan tillsatt svavel) men intressant för att det visar upp en annan sida av Champagne.

Urville Rouge är gjort på pinot noir som vuxit i Urville i Bar-sur-Aube och har en ljus pinot färg och en härlig lite saftig doft av röda bär, kryddor och trä/skog. Smaken är förstås lätt, men saftig och inte alls så superfrisk och hård i syran som man kan förvänta sig. Här finns massor av röda bär (jorgubbar och röda vinbär), lite kryddor och en aning trä/ek eller skog. Lätt och friskt och läskande helt enkelt!

Dela

Smakrikt, personligt och härligt i augusti

31 juli, 2012 klockan 10:35

Äntligen! Efter bolagets sommaruppehåll – den första augusti kommer ett hel del nytt och intressant att släppas på den svenska marknaden. Men väntar du på riktiga budgetviner – ja då får du vänta till i september.

Nyheterna i augusti håller rktigt hög klass men baksidan är förstås att de kommer med rätt häftiga prislappar. Fast om man jämför priset med den kvalitet som du får för pengarna så är det här ändå riktigt prisvärda viner. Främst är det kanske de vita vinerna som överraskar och extra kul är att Systembolaget vågat sticka ut hakan och köpa in viner som går lite emot de gängse smaktrenderna. För om du är van vid krispiga lätta och fräscha viner – ja då kommer några av de bästa köpen att slå dig med häpnad.

Jag tänker framförallt på vinerna från Lopéz de Heredia i Rioja. Det kommer tre viner (två vita) från den klassiska bodegan i augusti och det är som vanligt viner som går på tvärs mot gängse normer. I en tid när de flesta gärna vill ha sålt slut årgången innan den ens är klar så låter Lopéz de Heredia sina viner ligga på fat och på flaska i år innan de släpps på marknaden.

Viña Gravonia 2002 (96063, 199 kronor) och Viña Todonia Reserva Blanco 1996 (94185, 299 kronor) är två lysande exempel på hur härligt charmiga och annorlunda de här vinerna kan vara. Den första är närmast en ungdom i sammanhanget och har en lätt till medelfyllig frisk härlig och koncentrerad smak av mogen frukt, citrus, nötter, svamp och fat. Den senare går i samma stil men är kraftfullare och lite mer oxiderad med mer av allt och en lång läcker finish. Och den röda Viña Todonia Gran Reserva 1994 (96061, 599 kronor) är också härlig med smaker och dofter av torkade frukter, svamp, örter och nötter. Smakrikt och välbalanserat men det sistnämnda släpps bara på de tre vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö och priset är lite i det häftigaste laget!

Chenin blanc är en häftig druvsort men även om vi har börjat få lite fler sydafrikanska varianter till bolaget så har det varit ont om bra torr chenin blanc från Loire. Men det blir det ändring på nu när det lanseras inte mindre än fyra viner från en och samma producent i Savènnieres – distriktet som kanske är mest känt för Nicolas Jolys Coulée de Serrant – en fantastisk vingård och ett fantastiskt läge.

Domaine des Baumard är en annan hyllad producent i området som du släpper fyra mycket personliga och intressanta viner. Det är två årgångar av två viner: Clos de Saint Yves Svennières 2008 (92163, 189 kronor) och Clos de Saint Yves Svennières 1982 (92162, 359 kronor) samt Clos du Papillon Savennières 2007 (92166, 245 kronor) och Clos du Papillon Savennières 2000 (92105, 322 kronor). Den första är kanske den mest underliga i nuläget eftersom den domineras nästan helt av en kraftig smak av honung och nötter samt ett litet inslag av gummi. Den andra känns friskare (trots att det är en 82a) med en härlig smak av citrus, honung, ananas, mineral och lite bränt rostat bröd. 2007an av Clos du Papillon är kraftfull med smak av fruktpastiller, rök och mogen frukt. Och årgång 2000 har lite mer av de där gummitonerna som man ibland associerar med chenin men känns också den frisk och fräsch med toner av honung och ananas.

Det här är förstås viner som inte går hem hos alla – men fräckt och gott är det om du gillar smaker som går lite utöver det vanliga!

Månadens mest prisvärda vita måste nog vara nya zeeländska Pegasus Bay Riesling 2009 (97040, 149 kronor) som känns som en mogen tysk riesling med en kraftfull mineralig petruleumaromatisk smak av rieslingfrukt, honung, persikor och citrus. Och producentens Pegasus Bay Sauvignon Semillon 2010 (97039, 149 kronor) är också bra med sin doft och smak av druvskal, krusbär, mineral och bivax.

Tyska Clemens Busch Riesling vom Roten Schiefer 2010 (91238, 179 kronor) var en vinnare redan förra året och ny årgången är också lysande med en ung torr lätt och mycket frisk smak av citrus, mineral , druvor, petroleum och lite flintrök. Vinet känns nästan hårt i nuläget men ge det ett par år och det kommer att blomma ut i mer mogna smaker.

Och på tal om världens bästa druvsort – Weingut Leitz i Rheingau kommer med två fantastiska viner från årgång 2010. Det är Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Riesling Alte Reben (90654, 299 kronor) och Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Riesling Alte Reben (90677, 299 kronor) – båda packade med fokuserad och ung rieslingsmak med citrus, en antydan av honung och petroleum, samt mineral. Och du kan förstås lägga till en eftersmak som aldrig tar slut. För ungt? Javisst! Men glöm bort de i några år och du har en fantastisk vinupplevelse framför dig!

Missa inte heller Hamilton Russells underbara Hamilton Russell Chardonay 2010 (97025, 249 kronor) till ett riktigt bra pris (100 kronor under priset i beställninsgsortimentet) med en nyanserad smak av citrus, mineral, rostade fat och smör samt. Tyvärr kännas Anthony Hamilton Russells röda pinot, Hamilton Russell Vineyards Pinot Noir (97027, 279 kronor) inte alls så bra som när jag provade den på vingården i januari.I den flaskan som jag provade nu fanns tyvärr de där lite rökiga och syrliga sydafrikanska tonerna som historiskt sett varit ett problem för Sydafrikanskt vin. Det är underligt – för den 2009a som jag provade på plats var fantastisk (läs mer om det besöket här!). Det blir att prova igen helt enkelt!

Sancerre brukar ofta vara ett lätt friskt och läskande vin men Henri Bourgeois Sancerre Jadis 2009 (99453, 299 kronor) bjuder på en förvånansvärt kraftfull smak av mogna persikor, nektariner, mango och melon. Torr mycket frisk och läskande.

Det släpps två exklusiva champagner i augusti. Den ena är Deutz Blanc de Blancs 2007 (99522, 599 kronor) som är alldeles för ung i nuläget med en nästan hård smak av mineral, citrus och kex. Men Deutz viner brukar öppna upp sig och bli fantastiska med tiden. Då känns Louis Roederer Brut Rosé 2007 (96017, 525 kronor) mycket mer tillgänglig redan nu med sin friska men ändå balanserade stil och inslag av röda bär, mineral, choklad och apelsin.

Bästa bubbelköpet är emellertid Rotari Flavio 2004 (96060, 149 kronor) – en riserva gjord på 100 procent chardonnay (och därmed en blanc de blancs) från Rotari (ägda av Mezzacorona) i Trento i norra Italien som gjort sig känt för prisvärda mousserande viner. Vinet lagras i minst fem år på jästfällningen (vilket är ovanligt) och det märks på de komplexa och utvecklade smakerna av mogen citrusfrukt, rostat bröd och smör. Det är både friskt och runt i smaken på en och samma gång och det är jäkligt mycket bubbel för penarna.

Bland de röda fynden i augusti finns flera italienska viner. Terre Di San Leonardo 2008 (99550, 129 kronor) från suveräna Tenuta San Leonardo i Trentino och Vigneti delle Dolomiti ger massor av vin för pengarna. Här är det en bordeauxblandning i flaskan och det känns på inslagen av svarta vinbär, röda bär, rostad ek och plommon. Bra syror och bra längd i eftesmaken.

Allegrinis Palazzo della Torre 2008 (91248, 149 kronor) är ett vin som går från klarhet till klarhet. Vi besökte det gamla palatset och vingårdarna när Uppkorkat var i Venetien i höstas och Allegrini gör nu allt för att göra det här vinet till ett ”äkta” vingårdsvin med bra koncentration och känsla av växtplatsen. Det är fortfarande ett ”modernt” italienskt vin med massor av smak av mörka bär, choklad och ekfat. Men koncentrationen tilltar för varje årgång och eftersmaken har en lite bitter fräschör. Corvina, rondinella och sangiovese bygger upp grunden i vinet och det lagras 15 månader på franska fat.

Bibi Graetz är konstnären som på tio år har gått från lovande vinmakare till superkändis. I restaurangkretsar har hans viner varit hajpade en längre tid men nu har alla andra en chans att lära känna hans viner lite bättre. I augusti släpps Grilli del Testamatta 2009 (99490, 159 kronor) och i september kommer ytterligare ett vin med det lite snuskiga namnet Soffocone di Vincigliata (läs mer här!). Grilli di Tesetamatta kan kanske räknas som ett ”andravin” till Testamatta och är gjort på 90 procent sangiovese och tio procent vardera av canaiolo och colorino. Jag gissar att det fått en del tid på ny fransk ek och det är mörkt bordeauxrött färgen och doftar lite brunelloaktigt med inslag av fat, röda körsbär och ekfat. Smaken är sträv och stram med röda och mörka bär, örter, kryddor, tobak och avslutningen är lång och sträv. Återigen riktigt mycket vin för pengarna.

VI fortsätter med bra prisvärda röda viner i mellanprisklassen. Bra pinot noir brukar kosta rejält mycket pengar men Rabl Vinum Optimum Pinot Noir 2009 (97034, 159 kronor) och Louis Jadots Beaune Premier Cru 2006 (90118, 179 kronor). Den första kommer från österrikiska Weingut Rabl som gör riktigt bra viner. Den här pinot noiren har kallmacererats i tre dagar innan jäsningen för att sedan lagras i 24 månader på 2-3 år gamla fat efter alkohol- och den malolaktiska jäsningen. Det färdiga vinet doftar skog, mogna röda bär (hallon) och lite ekfat. Smaken är lätt till medelfyllig och frisk med en utvecklad smak av hallon, örter, kryddor och fat! Och eftersmaken är lång och sammetslen.

Louis Jadots Beaune Premier Cru 2006 är egentligen inte så mycket att orda om. Jag ger ofta höga poäng och bra omdömden om producentens viner. För trots storskaligheten håller det mesta riktigt hög klass. Som det här vinet som smakar läckert, saftigt och nervigt av röda bär, svamp, örtkryddor, fat och med ett litet inslag av salmiak.

Augusti är också en riktigt bra månad för den som är på jakt efter Bordeaux. Det släpps sex viner mellan 175 och 375 krornor vilket måste anses som riktigt bra priser. Alla är från årgong 2009 – ännu en av de där årgångarna som har hyllats som ”den bästa någonsin”. Och vinerna är bra – fyllda med mycket frukt, bra syror och bra struktur. Några kan drickas redan nu och de bästa kommer att hålla länge.

Château Fourcas-Hosten 2009 (96051, 175 kronor) från Listrac är ett vin som brukar vara pålitligt och 09an är inget undantag. Doften är klassisk med mörka bär, kaffe, cederträ och fat. Smaken medelfyllig och stramt sträv med kaffe, mörka bär och och trä. Kan behöva något år för att rundas av lite.

 Château Petit Bocq 2009 (96020, 239 kronor) och Château Le Boscq 2009 (96021, 269 kronor) är båda från Saint-Estèphe som ligger norr om Margaux, Saint-Julien och Pauillac. Båda egendomarna är båda nya bekantskaper för mig och de ägs av stora Dourthe men den drivs som egna egendomar i Bordeaux. Och i Petit Bocq’s fall finns den ursprunglia ägaren kvar vid rodret.

Château Petit Bocq 2009 är ett merlot- och cabernet sauvignon-dominerat vin med en mörkt blåröd färg och en koncentrerad smak av mörka bär, blyerts, fat och choklad. Vinet har rätt så tuffas syror och kan med fördel lagras i ytterligare en fem till åtta år. Även Château Le Boscq 2009 känns rätt stram i nuläget men har också den en härlig bärighet med mörka och röda bär och smak/doft av löv, örter, mynta och fat. I båda fallen snackar vi mycket bordeaux för pengarna.

Slutligen två lysande portugiser! Quinta do Vallado har jag skrivit en del om här i bloggen och Quinta do Vallado Touriga Nacional 2009 (94819, 275 kronor) är en ny härlig årgång av vinet som är gjort på 100 procent touriga nacional och som vinifierats i rostfritt stål och sedan lagrats i 16 månader på franska 225 liters ekfat. I doften känns det redan utvecklat med nötter, mynta, mörka bär och torkad frukt. Smaken är däremot stramare och riktigt tuff med mörka bär, torkad frukt, örtkryddor, ek och mynta. Eftersmaken är tuff men välbalanserad och vinet kan behöva något år i källaren.

Det behöver inte Barros Porto Colheita 1982 (95272, 489 kronor) som är ett så kallat colheita portvin. Colheita är till skillnad från tawny port, som är en blandning av olika årgångar som lagras länge på stora ekfat, och vintage port, som är ett årgångsportvin som lagras kortare tid på fat och längre tid på flaska – ett årgångsvin som lagrats länge på fat. Det här vinet är 30 år och känns ändå ungt och fräscht. Doften är stor och innehåller inslag av mynta, knäck, kola, nötter och torkad frukt. Smaken är kraftfull och fylligt söt med en nötig smak av torkad frukt, knäck, brända mandlar, russin och örtkryddor. Smakrikt, välbalanserat och överdådigt gott. Tyvärr släpps vinet bara på vinkällarbutikerna.

Tabellen med alla provade viner hittar du här! 

 

Dela

Nyheterna i september – sex, pinot och en demo

9 juli, 2012 klockan 09:41

En sak är klar. September blir inte en lika kul vinmånad som augusti. Visst finns det ett och annat bra vin bland höstvinerna och de exklusiva som alla släpps den förste september. Men det finns också en hel del trista och trötta drycker.

Efter provning för två veckor sedan gick jag med lätta steg mot Centralen i Stockholm för att åka hem till Skåne igen. Augustivinerna innehåller några riktigt häftiga viner som man redan nu kan börja längta efter. Men efter förra veckans provning känner jag mig mest trött. Det bra nyheterna är att det kommer ett gäng riktigt prisvärda rödviner. De dåliga är att de där riktiga topparna fattas.

Här är redan nu en kort smygtitt på några av månadens toppar.

Månadens mest prisvärda

 

Vylyan Pinot Noir 2010 (98024, 69 kronor)
Månadens mest prisvärda är utan tvekan denna pinot noir från Ungern (av alla ställen!). Jag misstog den för en Alsace eller lättare Bourgogne pinot (och jag var inte den ende). Vinet har en härlig frisk pinotfrukt med lätt smak av röda bär (hallon) och en lite nervig kryddighet. Allt för bara 69 kronor.

 

Månadens fräckaste

 

 

Soffocone di Vincigliata 2009 (99517, 189 kronor)
Hajpade Bibi Graetz ska tydligen ha rört om lite i USA med det här vinet. För ”soffocone” är nämligen florentinsk slang för samlag (lika grovt som ”knulla” tydligen). Och vingården Vincigliata lär vara ett populärt tillhåll för unga älskande par! Vi svenskar brukar inte vara pryda av oss och därför är det vågade namnet och Bibi Graetz konstnärliga etikett (egengjord) inget problem. Och vinet gjort på sangiovese, colorino och canaiolo  är också sexigt läckert med sin härliga frukt och koncentrerade syror. Färgen är röd-organgeröd och det har en lite parfymerad doft av röda bär och örtkryddor. Smaken är stram en bärig med röda bär, kryddor, fat, choklad och tobak.

 

Månadens bästa röda

 

 

Bodegas Baigorri Reserva 2007 (95232, 199 kronor)
Bodegas Baigorri tillhör de moderna förnyarna i Rioja med viner som är mörka och tätare och med mer primärfrukt än de traditionella vinerna från området. 2007an av Reservan är inget undantag. Mörkt blåröd i färgen och med lite knuten doft av mörka bär, fat och mynta. Smaken är fruktdriven och bärig med en lite syrlig men kraftfull ung smak av mökra bär, örter, kryddor, fat, choklad, kött och tobak. Jag gillar det faktiskt lite bättre (åtminstone i nuläget) en Baigorri Garage 2007 som är dubbelt så dyrt eftersom jag tycker att ekfaten är bättre integrerade i det här vinet.

 

 

Månadens bästa vita

 

William Fevre Chablis Premier Cru Fourchaume 2010 (99457, 259 kronor)
Klassisk Chablis från en av de allra bästa producenterna i området (ägs numera av Henriot). För ett decennium sedan var det här viner som ofta fick smaka ny ek men det finns inga träsmaker (eller i alla fall väldigt subtila sådan) i det här vinet. Doften är klasisk, men lite knuten, med krita, grön frukt, smör, citrus och mineralrök. Smaken är lätt och frisk och mineralig med inslag av citrus, smör, nötter och rökig mineral. Och finishen är lång och läcker!

Månadens snyggaste etikett

 

Magic Hat Demo Black IPA (1641, 24,90 kronor)
Snyggaste etiketten som tagen direkt från en 7-tums singel från Jamaica. Amerikanska Magic Hat Demo är ett mörkt och tätt öl med smaker av choklad, rök, kaffe och humle. Kraftfullt men välbalanserat och gott!

 

Dela

Mjölkbonden som blev vinmakare – Groote Post

6 juni, 2012 klockan 12:27

”Det är ingen som vill snacka med dig om din mjölk – men alla vill snacka med dig om ditt vin!”. Nick Pentz skrattar när han säger det. Han är mjölkbonden som blev vinodlare och han verkar inte ångra det ett dugg.

Darling District ligger lite avsides norr om Kapstaden vid havet. Närmaste ”heta” distrikt är Swartland men när grannen sjuder av liv och verksamhet finns det i dag bara cirka fem egendomar i Darling. Nick och hans pappa Peter tillhör  pionjärerna tillsammans med den smått legendariske Neil Ellis som också gör vin i området.

De första rankorna på Groote Post planterades 1993 och första riktiga vinet gjordes 1999. Tyngdpunkten är på lätta friska och mineralsmakande vita viner. ”Vi gör bra röda viner – men det är våra vita som verkligen står ut”, säger Nick.

 

Dela