Uppkorkat

Familjen Mazzei må tillhöra den toscanska vinhistorien men deras viner från egendomen Fonterutoli i Chianti Classico tillhör verkligen den moderna frontlinjen. När de mot slutet av 1990-talet, uppbackade av önologkonsulten Carlo Ferrini, valde att skrota två av sin hyllade viner för att satsa fullt ut på sin Chianti Classico. Och så föddes Castello di Fonterutoli i sin moderna form 1995.

Castello di Fonterutoli är prestigevinet och har ibland betecknats som (och ibland inte) en ”riserva”. Men nu verkar det som om man bestämt sig för att Fonterutoli är andravinet oavsett om Castellon är riserva eller inte. Man gör fortfarande en ”supertoscanare” (vin som görs vid sidan om de gällande bestämmelserna för de bästa vinerna i Toscana)  i Siepi och man har väckt liv i namnet Ser Lapo (supertoscanaren man skrotade mot slutet av 1990-talet) för ett vin som kommer från en ung och lovande vingård. Men Mazzei och Fonterutoli ska ha all cred för att de verkligen satsar på sin Chianti Classico som förstavin.

För en dryg vecka sedan provade jag igenom vingårdens viner. (Det här är del 2 – du kan läsa den förra här!).

Här är mina anteckningar:

Badiola 2009 (75553, 114 kronor)
Om Fonterutoli är andravinet så är det här egendomens instegsvin. En IGT Toscana gjord på 70 procent sangiovese, 20 procent merlot och 10 procent cabernet sauvignon. Vinet har legat 9 månader på franska 225 liters fat (men knappast någon större procent med nya fat).
Ung röd färg och ung röd doft med inslag av röda bär, örter och lite ek. Smaken är full av röda bär (hallon, jordgubbar och körsbär). Ett fruktdrivet vin med liten örtighet i eftersmaken. 3/5p

Fonterutoli Chianti Classico 2009 (32229, 149 kronor)
Andravinet och vanligtvis mycket mycket vin för pengarna. Druvorna kommer från 120 olika lägen (5 vingårdar) runt egendomen och 09an är gjord på 90 procent sangiovese och 10 procent malvasia nero, colorino och merlot som vuxit på mestadels kalkstensdominerad jord. Vinet har fått 12 månader på små franska ekfat (40 procent var nya).

Det har gett ett vin med röd färg och en ung lätt parfymerad och lite rökig/knäckig/rostad doft (faten känns!) och mörka körsbär. Smaken är mycket frisk men välbalanserad med inslag av körbär, örter, fat och choklad. Eken känns mer integrerad i smaken. Lång eftersmak. 4/5p

Ser Lapo 2006 (73864, 189 kronor)
Döpt efter en av Mazzei-familjens anfäder och en gång namnet på en Supertoscanare från Fonterutoli. I dag är det ett nytt vin från en ganska ung vingård som Mazzei kunde köpa 2004. Det här är första årgången av vinet (om informationen på hemsidan stämmer) och det finns planer på att den ska ingå i Castello di Fonterutoli framöver. Det är väl både bra och dåligt – kul att bästa druvorna går till bästa vinet men med det vingårdsmaterial som Mazzei har till förfogande så borde man kunna fortsätta buteljera detta vin som en ”single vineyard”. 90 procent sangiovese och 10 procent merlot. 15-18 dagars urlakning och båda sorterna har fått 12 månader på franska barriquer (225 l och 50 procent nya fat).

Mörkt röd färg. Lit mer dämpad (jfr med Fonterutoli) doft med inslag av mörka bär, mineral, hallon och fat. Medelfyllig, stram och koncentrerad smak med inslag av körsbär, tobak, örter och fat. Bra och lite tuffa syror och en antydan till grön stjälkighet. Lite kärvare än de andra vinerna i uppsättningen men jag gillar det! 4/5p

Castello di Fonterutoli Chianti Classico 2007 (32130, 289 kronor)
En modern klassiker i Chianti Classico. Lika bra som Siepi (och mer klassiskt elegant i uppbyggnaden) och till halva priset! Druvor från de 50 bästa lägena. 85 procent sangiovese och 15 procent cabernet sauvignon och merlot. 15-18 dagars maceration och 16 månader i franska barriquer (60 procent nya).  Sedan slutet av 90-talet tillhör det här vinet de allra bästa i hela Toscana.

Mörk röd färg. Utvecklad doft av mörka bär, körsbär, örter (salvia, rosmarin, mynta, lagerblad) och fat. Medelfyllig till fyllig mycket koncentrerad smak av mörka körsbär, choklad, örter (mynta) och tobak. Lång och välbalanserad eftersmak med bra och lite tuffa syror. Här finns också en liten fräsch stjälkighet och ton av paprika. 4,5/5p

Siepi 2007 (99251, 599 kronor)
När Mazzei skrotade två supertoscanare (gjorda på druvsorter eller druvsammansättningar och/eller lagringstider som inte var godkända för den högsta kvalitetsklassen i Toscana) så behöll man ändå Siepi – också den en modern klassiker som var med och skapade nya vinstilar i Italien på 1990-talet. Första årgången var 1992 och vinet består normalt av 50 procent vardera av sangiovese och merlot från ett ”cru”-läge – det vill säga en enskild (eller del av en enskild) vingård. Merlotdruvorna får 14 dagars urlakning och sangiovesen 16 dagar. Vinet har lagrats 16 (merlot) respektive 18 (sangiovese) månader på 225 liters franska ekfat (70 procent nya).

Vinet har en mörkt tät röd färg. Stor doft av svarta vinbär, mynta, eukalytpus, småkakor och rostade ekfat.  Medelfyllig och koncentrearad smak av mörka bär (svarta vinbär), örter (mynta), fat och lagerblad. Bra och tuffa syror och lång eftersmak. 4,5/5p

För snart en vecka sedan var det tänkt att Carina Falcone från Marchesi Mazzei och Castello di Fonterutoli skulle hålla en provning på Gastro. Tyvärr blev Carina Falcone sjuk och fick inte lämna Italien men vinimportören Johan Lidby ställde ändå till med en riktigt schysst provning av de flesta av vinhusets viner.

Mazzei är en av många anrika vinproducenter i Toscana (anor bak till 1400-talet). Men ännu viktigare än det är att firman varit med och drivit på den moderna förvandlingen i Chianti Classico och kvalitetsmedvetenheten i projekt som Chianti Classico 2000 (ett projekt som drevs av Consorzio Vino Chianti Classico för att hitta nya och bättre kloner på druvsorterna och bättre tekniker i vingården).

Mazzei var också bland de första att göra sig av med några av sina så kallade ”supertoskanare” (men inte alla) – det vill säga viner gjorda utanför eller vid den förr så rigida vinlagens bestämmelser och istället satsade på att göra sin Chianti Classico ”Riserva” – Castello di Fonterutoli till sitt prestigevin.

Mazzeis grund är förstås egendomen Castello di Fonterutoli i Toscana strax norr om Siena där man har en mängd vingårdar. Men på 1990-talet utvidgade man sina intressen och köpte vingårdar både i Maremma Toscana (Belguardo) och på Sicilien (Zisola). Vinerna från söder och den toscanska kusten är förstås lite fläskigare och mer fruktdrivna i stilen – men det finns ändå en husstil.

Jag har provat Fonterutolis viner under en tioårs-period och det finns en anledning till att Mazzeis får lysande recensioner år efter år (till exempel från vinbibeln Gambero Rossso Italian Wines). Framförallt vinerna från Toscana har en härlig struktur och smakrikedom parat med en elegans och återhållsamhet som kännetecknar stora viner.

Här är några av vinerna som vi provade (mer kommer i del 2)!

Zisola

Familjen Mazzei köpte Zisola tre kilometer från havet på Sydöstra Sicilien i slutet av 1990-talet. Första vinet gjordes 2004. Det här är familjens försök att göra det de gör i Toscana fast på Sicilien och med nero d’Avola – det vill säga man vill göra eleganta viner med bra struktur. De här vinerna är helt klart mer fruktdrivna än de från Belguardo och Fonterutoli. I dag är 21 av 50 hektar använda för vinproduktion (ska upp till 30 hektar) och vinrankorna är planterade som fristående buskar. Man har även planterat lite syrah, cabernet sauvignon och petit verdot på prov.

Zisola 2009 (71912, 129 kronor)
2009 var en varm/het årgång över hela Europa och man gjorde inte toppvinet Doppiozeta under de betinglserna. Vinet är gjort på 100 procent nero d’avola som fått 20 dagars skalmacerering och vinet har lagrats 10 månader på fransk ek (1/3 var nya fat). Det har gett ett vin med en mörk röd färg och en lite ”dammig” tät näsa av mörka bär, mynta, choklad och småkakor. Smaken är medelfyllig och bärig med smak av röda (hallon) och mörka bär, örter och salmiak. Här finns en touch av ek och en hyfsat lång och elegant finish. 3,5/5 p

Doppiozeta 2008 (99309, 249 kronor)
Zisolas toppvin. Första årgången var 2006. 2008 gjordes på 60 procent nero d’Avola, 30 procent syrah och 10 procent cabernet franc. Vinet fick 30 dagars urlakning med skalen och har lagrats 16 månader på fransk ek (50 procent var nya fat). Mörk röd färg och en stor lite rökig doft av mörka bär, småkakor (knäck), ek och örter. Medelfyllig till fyllig smak av mörka bär, örter, mynta, rökiga ekfat, vanilj och kola. Lång eftersmak med bra syror och bra struktur. 4/5p

Belguardo

Mazzei köpte Tenuta Belguardo vid mitten av 1990-talet och egendomen ligger 10 mil från Fonterutoli och granne med Brancaia. Familjen tycker själva att skillnaderna mellan Chianti och Maremma är större än de mellan Maremma och Sicilien. Här är klimatet alltid varmare och torrare än i Chianti. Prestigevinet Tenuta Belguardo var tyvärr inte med på provningen eftersom det var slutsålt!

Belguardo Rosé 2010 (99148, 89 kronor)
Rättfram rosé som görs av 50/50 sangiovese och syrah. 24-36 timmars skalmacerering och 2 månader på 500 liters ekfat. Det här är ett friskt och fräscht vin med massor av röda bär och mineral. Bra syror och smak av hallon och jordgubbar. 3/5p

Serrata Belguardo 2009 (22955, 99 kronor)
80 procent sangiovese och 20 procent alicante nero.  10 månader på mest fransk ek (man använder också lite amerikansk ek). Vinet har en ungt röd färg och doft av kakao, knäck, örter, kryddor och bär. Smaken är medelfyllig och kryddig med inslag av körsbär, örter, nötter (en angenäm oxidationston) och ek. Bra syror och bra balans med en lite bitter finish. 3,5/5p

Bronzone Belguardo 2008 (75791, 149 kronor)

Går under den snävare ursprungsbeteckningen Morellino di Scansano DOCG och en ”cru” från 5 hektar som planterades för en 10-11 år sedan på sandsten och kalksten. 100 procent sangiovese som fått 14 månader på ek (50 procent nya fat). Färgen är mörkt bordeauxröd och i doften slås jag av en unga aromer av ek, mörka bär, körsbär och örter. Den är lite mer knuten än Serrata Belguardo. Smaken är medelfyllig+ och koncentrerad med en en lite syrlig ton och inslag av röda och mörka bär, körsbär, fat och örter. Bra koncentration och bra längd i eftersmaken. 4/5p

November och december betyder dryckeslyx på bolaget. Det är två månader fulla av dyra prestigeviner. Men därmed inte sagt att de inte är prisvärda. Så samla på dig julklapparna redan nu!

Hela tabellen med provade nyheter hittar du här!

”Bourgogne är svårt” – ja du har hört det förut och jag säger det igen. Pino noir-druvans delikata kryddiga fruktighet är svår att lära sig att förstå och vinerna försvinner ofta i en blindprovning med mer kraftfulla druvsorter. Dessutom är bra Bourgogne så dyrt att få har råd att dricka det. Men är du en stor fan av druvsorten så är det här tillfället för dig. För på måndag släpps åtta Bourgogner och tre pinot noir-viner från Nya Världen.

Personligen gillar jag Louis Jadots Beaune Premier Cru 2004 (90225, 159 kronor) – ett vin som har fått lite mognad. Jadot behvöver knappast någon introduktion – firman tillhör de mest välrenommerade i Bourgogne. Det här vinet har en kryddig doft med inslag av röda bär, nysågat trä, örter och svamp. Smaken är lätt, frisk och kryddig med toner av röda bär, nötter coh svamp. Den är så där ”nervig” på tungan som jag vill att pinot ska vara. Ett lysande exempel på bra Bourgogne som inte behöver ruinera dig.

Robert Chevillons Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 2009 (90458, 359 kronor) är förstås något helt annat. Vinerna från Nuits-Saint-Geroges brukar vara lite kraftigare i stilen och det är också det här. Smaken är medelfyllig och koncentrerad med röda bär, fat och örter. Här finns tydliga syror och fokuserad frukt och ekfatstonen är välintegrerad i helheten. Men så är det också dubbelt så dyrt som Jadots enklare vin. Riktigt bra är också Gevrey-Chambertin Ostrea 2008 (90452, 385 kronor) från en annan välkänd firma Trapet. Doften är komplex med röda bär, skog, svamp och kryddor. Smaken är frisk och koncentrerad med röda bär, skog, svamp och örter. Och med en bra längd i eftersmaken.

Det släpps också en hel del bordeauxviner i november. De flesta från 2008 men också ett par från 2004. Mina favoriter, när pris och kvalitet tas i beaktande, är Château Poujeaux 2004 (92234, 298 kronor) och Château Grand-Puy Ducasse 2008 (95474, 334 kronor). Den första tillhör områdets mer prisvärda viner och bjuder på klassiska smaker av svarta vinbär, kaffe, ladugård, cederträ och örter.Här finns inget av den stjälkiga gräsighet som Bordeaux kan ha ibland. Istället får vi tuffa syror inlindade i schysst frukt!

Château Grand-Puy Ducasse är också ett av områdets bättre köp och ett suveränt exempel på Bordeaux från underdistriktet Pauillac. 2008an har en medelfyllig och nästan besk smak av mörka bär, mörk choklad, örter och ek. Här finns också rejäla syror och vinet känns verkligen ungt. Det behöver 5-10 år för att visa sig från sin allra bästa sida.

Månadens bästa köp kommer från Italien och det är inte helt oväntat Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99262, 179 kronor). 2008an känns lite ung i nuläget – men det här är skolboksexemplet på bra sangiovese. Massor av stram körsbärssmak, mineraltoner och med bra och lite tuffa syror. Lägg till lite tobak och en lång koncentrerad eftersmak. Göm i vinkällaren och öppna om fem år!

Och på tal om sangiovese. Månadens vin måste vara Fontodis Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva 2007 (93996, 331 kronor). Fontodi var bland de första som gjorde 100 procentig sangiovese i Chianti när andra fortfarande spädde ut vinet med vita druvor. Det vinet, Flaccianello della Pieve, skapade rubriker på 80- och 90-talen och är fortfarande ett av Toscanas bästa viner. Men Vigna del Sorbo är inte mindre imponerande. 90 procent sangiovese och 10 procent cabernet sauvignon som får någonstans mellan 16 och 24 månader på fransk ek (50 procent ny). Smaken är stor och koncentrerad med mörka körsbär, örter, tobak, fat, kryddor och vanilj. Avslutningen fokuserad och sträv!

Cornas i norra Rhône brukar få stå i skuggan av sina mer berömda grannar Hermitage och Côte Rôtie – men vinerna härifrån på 100 procent syrah kan vara helt enastående. Som Les Arènes 2005 (94818. 269 kronor) från Chapoutier. Det känns fortfarande ungt även om det börjar få lite mognadstoner med smaker av torkad frukt, mörka bär (björnbär), röda bär, örter, salmiak och fat. Det har en lång komplex eftersmak med ett behagligt inslag av hostmedicin (ni vet den goda sorten! ;) ). Drick nu eller lagra i upp till fem år!

Quinta do Vallado skrev jag upp i september och nu kommer deras Quinta do Vallado Sousão 2008 (90380, 259 kronor) på den inte helt kända druvsorten sousão. Vinet är fottrampat och har fått 20 månader på ny fransk ek – och man gjorde endast 2000 flaskor. Druvsorten är annars känd som portvinsdruva och det är något portivnsaktigt över doften med mörka bär och mynta. Smaken är koncentrerad frisk och syrlig med massor av mörka bär, örter, fat och tobak. Vinet har en lång och balanserad eftersmak med finess och välintegrerad ek. Men det är förstås också lite för ungt i nuläget.

Och vad vore släppet utan en lysande nebbiolo? Barolo La Rocca e la Pira 2004 (90020, 389 kronor) från Alfredo Roagna lever upp till förväntningarna. Det här är en monumentalt vin men en nästan smärtsam koncentration av torkad frukt, röda bär, läder, tobak och örter. Här finns riktigt tuffa syror och en lång och fokuserad eftersmak. Det kan drickas nu eller lagars i upp emot en 5 till 8 år.

Slutligen – låt oss titta på några riktigt mogna viner istället. Vad jag vet har jag inte tidigare provat viner från Viña Valoria – men nu plötsligt dyker det upp två viner som inte är 3, 5 eller ens 10 år gamla. Nej Viña Valoria 1973 (99048, 199 kronor) och Viña Valoria 1968 (99290, 259 kronor) är båda runt 40 år gamla och de är helt enastående. 68an har en orangeröd lite brunaktig färg och doftar lätt oxiderat av svamp och nötter. Men smaken är medelfyllig och rund och nästan sött fruktig med inslag av torkad frukt, örter, fat, nötter och svamp. Här finns inget torrt eller trött över det 43 år gamla vinet – nej här finns bra furkt och en lång och härlig eftersmak. 73an är också riktigt bra men kanske inte riktigt lika imponerande. Med tanke på åldern så måste de här båda vinerna vara årets fynd!

PS: På Uppkorkats engelska motsvarighet – Ericsson Uncorked – kan du läsa om Clash of the Titans – Ornellaia vs Sassicaia

Supertoscanarna i all ära – men det är ändå Chianti som bäst personifierar Toscana och det toscanska vinet. Sangiovese är verkligen en av världens häftigaste druvsorter och det är i Chianti Classico den skiner allra starkast.

Barone Ricasoli tillhör områdets och Italiens allra bästa producenter med prestigeviner som Castello di Brolio och Casalferro. Rocca Guicciarda är firmans ”vanliga” Chianti Classico Riserva – ett vin som görs på mestadels sangiovese och som får 15 månader på små och stora fat.

För mig är Rocca Guicciarda (2723, 139 kronor) kanske det vinet i Ricasolis stall som bäst personifierar Chianti Classico med sin medelfylliga körsbärsladdade och balanserade smak. Vinet håller förvånansvärt hög standard år från år. Det är kanske inte ett vin som imponerar i blindprovningar – men det är ett fantastiskt matvin som tål att lagras en fem till sju år. Och det bästa av allt är att den finns på halvflaskor!

2007orna håller just nu på att bytas ut mot 2008or – och mina smaknoteringar gäller 07an. Men jag återkommer med 08an så fort jag har provat den!

Mörk rubinröd färg
Stor doft av mörka körsbär kryddor kakao choklad och småkakor.
Medelfyllig välbalanserad smak av körsbär och kryddor. Sammetslen med inlindade tanniner (garvsyror), choklad och småkakor (knäck). Lång elegant finish med touch av rostad ek!

Har du ett favoritvin? Jag har egentligen alldeles för många för att nämna ett enskilt vin men jag måste erkänna att jag just nu älskar 04orna från Italien. En fantastisk årgång som fortfarande är full av liv och kraft men också har balans och nyansrikedom. Tyvärr har jag inte så många kvar – men nyligen öppnade jag en 04a av ett av mina absoluta favoritviner. Och jäklar vad bra den är!

Man kan förstås ha ”favovin” av flera olika anledningar.
Vinet kan …

• … vara sjuhelsikes bra helt enkelt! I floden av likgiltiga och tråkiga viner ger favovinet något extra. En extra kick eller dimension. Djup och smakrikedom där andra erbjuder yta och lättsam eller ringa njutning.

• … vara typiskt och representera själva kvintessensen av en region eller ett distrikt.

• … ha en speciell plats i ditt hjärta. Det kanske var det första vinet som gjorde att du fick upp ögonen för en för dig hittills okänd region. Det var kanske just det vinet som fick dig intresserad av vin till att börja med. Eller det var kanske med det vinet (eller i vinets vingård) som du friade till din partner eller hade fantastiskt sex (sådant lär ju hända!).

• … vara ett fynd! Krona för krona så representerar vinet det bästa du kan få för pengarna från en given region eller distrikt.

Tenuta di Ghizzanos vin Veneroso tillfredsställer åtminstone tre av dessa fyra kriterier. Nej jag har aldrig varit där (och alltså aldrig haft sex i dess vingårdar) men för mig representerar Veneroso allt det som är fantastiskt med den moderna vinrevolutionen i Toscana. Viner är sanslöst bra år efter år och är dessutom ett av de bästa (mest prisvärda) köpen från regionen. Och det är inte bara jag som ger det högt betyg. Åtskilliga gånger har det fått högt betyg av italienska vinbibeln Gambero Rosso Italian Wines!

Egendomen ligger vid den Toscanska kusten i byn Ghizzano bara 4 mil söder om Pisa. Distriktet kallas för Colline Pisane och är den västligaste av underregionerna till Chianti. Tenuta di Ghizzano har koncentrerat sig på vin sedan 1980-talet. Första vinet var just Veneroso och gjordes 1985. 1996 följde den (enligt mig) nästan lika imponerande Nambrot – mer av en ”supertoscanare” gjord på mestadels merlot och mindre mängder cabernet sauvignon, cabernet franc och petit verdot. Dessutom gör man ett ”enklare” rött vin kallat Il Ghizzano (men fortfarande riktigt bra!) och en söt Vin Santo som kallas för San Germano.

I början av 2000-talet påbörjade egendomen en övergång till organisk/ekologisk odling och är nu helt organiskt certifierade. Alla skörd sker för hand och druvorna går igenom ett strängt urval på sorteringsbord innan vinifiering. Vinerna är dessutom fottrampade och man använder sig bara av naturlig jäst. Pumpar används bara om det är absolut nödvändigt och vinerna jäser i antingen stål, cement eller stora träfat. Och alla viner genomgår malolaktisk jäsning (för Nambrot och Veneroso sker denna på träfat). Ek används med måtta – som en krydda och mognadsutvecklare snarare än som ett egenvärde.

Av prestigevinerna är det Veneroso som är mer klassisk i sin uppbyggnad (och Nambrot är mer av en modern supertoscanare). Vinet är gjort på 70 procent sangiovese och 30 procent cabernet sauvignon och säljs därför som en IGT Toscana – och inte en Chianti (Chianti får förutom sangiovese innehålla högst 20 procent andra druvsorter som tex cabernet, merlot och syrah). Druvorna växer på vingårdar med syd eller sydvästlig sluttning och på mellan 180 och 200 meters höjd. Jäsningen sker i 3000 liters träfat och 2500 liters cementtankar vid ungefär 28-30 grader celcius. Sedan får vinet 16 månader på andra, tredje och fjärde årets ekfat (225 liters och 500 liters).

Och 2004an är också modernt klassisk. Här möts sangioveses körsbärsfruktiga stramhet med cabernet sauvignons bärighet och eftersom båda sorterna har tuffa syror kräver vinet några år på flaska för att få den rätta balansen. Och just 2004an är ett bra exempel på allt som är bra med Toscana. Kraft och styrka men också nyansrikedom, mineralitet och balans.

Tät mörkt röd färg med orange kant
Fortfarande ung doft av nötter, mörka körsbär, fudge, ek och kryddor.
Medelfyllig mycket koncentrerad lite kryddig smak av mörka bär (körsbär), choklad, mynta/örter, nötter, mineral och ek. Suverän längd. Fortfarande tydliga garvsyror och lager på lager av frukt. Stilfull, mineralig och välbalanserad i all kraften. Håller ytterligare en 5-10 år beroende på dina egna preferenser!

Ahh shit! Jag kan inte hålla mig borta från de få flaskor Il Sasso jag har kvar – men är vinet så här bra så är det väl bara att ge efter.

Jag skrev om Piaggias Il Sasso i höstas (den artikeln kan du läsa här!)- en blandning av sangiovese tillsammans med cabernet sauvignon, cabernet franc och merlot. Det kommer från distriktet Carmignano i Toscana och får nästan alltid hyllningar av den italienska vinbibeln Italian Wines som ges ut av Gambero Rosso.

Nu i helgen öppnade jag en av mina sista flaskor av årgång 2004 – och vilket vin det är! Vinet har lagrats på franska ekfat i 15 månader och kombinerar sangioveses parfymerade körsbärsfrukt med cabernet sauvignons strama smaker av mörka bär.

Färgen är mörkt röd nästan opak med en tunn kant som går i orange/tegel. Doften är stor och packad med mörka bär (körsbär, björnbär), choklad, örter, ekfat/vanilj och crème brûlée. I munnen exploderar samma mörka smaker av körsbär, björnbär, crème brûlee och choklad. Smaken är medelfyllig med ganska uttalade tanniner. Cabernetinslagen går igenom men bärs fram av sangioveses lite mer aromatiska stil och får en extra dimension av den rostade franska eken. Lång och fokuserad eftersmak med bra syror. Drick nu eller spara i upp till tio år!

Sommarkänsla har vi väl alla haft den senaste tiden. Därför känns bolagets sommarlansering helt rätt i tiden. Och riktigt bra priser är det. Äntligen en speciallansering som är värd namnet.

Låt oss börja med rosévinerna – den perferkta törstsläckaren en varm dag eller en fantastisk matchning till det mesta där rött eller vitt känns lite fel. Rosévinskonsumtionen ökar stadigt och det är kul!

Det roligaste av allt är att du för dryga 60 kronor kan köpa viner som sydafrikanska South Atlantic Rosé Shiraz 2010 (92235, 65 kronor) och franska Montregal 2010 (95415, 66 kronor). Den senare (från Provence – var annars!) är stramare, örtigare och friskare. Sydafrikanaren är rundare och mjukare med en lite saftig smak av jordgubbar. Men båda funkar både som drink och till mat (till exempel en buffé med pastasallader, bröd, kyckling etc).

Ännu bättre är chilenska Las Mulas Reserve Cabernet Sauvignon Rosé 2010 (90319, 73 kronor) från Miguel Torres. Det här är ett av Torres senaste projekt och en vingård som kör helt med organisk/ekologisk odling av druvorna. Vinet doftar gott av röda bär som hallon och vinbär. Smaken är frisk och koncentrerad med hallon, vinbär och örter. Det har också en fräsch mineralig ton av krita och en lång eftersmak. Sa någon grillat?

Marchesi Mazzeis Maremmaegendom producerar också ett lite kraftigare rosévin. Belguardo Rosé (99148, 89 kronor) var bra redan förra året och 2010 håller också hög klass. 50/50 procent av sangiovese och syrah (som fått upp till 12 timmars skalkontakt) har gett ett fräscht vin som också det smakar hallon, mineral och örter. Bra längd och balans! Och nyckeln till fräschören är förstås en låg jästemperatur – 14-16 grader.

Missa inte heller Château Ksara Sunset Rosé 2010 (92259, 89 kronor) från en av Libanons bästa vinproducenter. Cabernet franc och syrah och gjord på ungefär samma sätt som Belguardo – Sunset Rosé är lite jordigare och mineraligare i tonen men har samma friska smak av röda bär.

De vita då? Ja gillar du chardonnay så lär du inte bli besviken – för här finns en handfull riktigt bra viner – och alla från Nya Världen.

Torres (igen) Santa Digna Chardonnay 2010 (90315, 69 kronor) påminner nästan om en sauvignon blanc i fräschören. Grön frukt, krita/mineral och en lite aromatisk ton ger ett vin som både doftar och smakar sommar.

Även Tierra Alta Collection Chardonnay 2010 (90323, 70 kronor), också den från Chile, drar åt det aromatiska hållet. Det har en lite kryddig ton och smaker av ananas och lime.

Då är Intipalka Chardonnay 2010 (90320, 89 kronor) mer klassisk chardonnay i stilen. En doft av smör och tropisk frukt leder vägen till en ganska rund och smörig smak. Vinet kommer dessutom för ovanlighetens skulle från Peru.

Men är du ett riktigt fan av druvsorten så får du inte missa Elgin Vintners Chardonnay 2009 (92240, 129 kronor) från distriktet med samma namn i närheten av Kapstaden. Doften är fylld av tropisk frukt, mineral och inslag av rostade fat. Smaken är medelfyllig, fruktdriven och koncentrerad med inslag av rostad ek, nötter och mineral. Avslutningen är lång och komplex – som gjord för grillad lax i sommar.

Vill du ha kryddigare vitviner så prova Alta Gloria Torrontes 2010 (92243, 63 kronor) eller Domaine de Muret Viognier 2010 (90369, 72 kronor) – båda med en bred smak av tropisk frukt och kryddor.

Argentinska Alta Gloria står också för ett av de bästa röda fynden - Alta Gloria Malbec 2010 (92242, 63 kronor) med en ganska utvecklad smak av röda bär, torkad frukt och tobak. Girolamo Aglianico 2009 (92255, 69 kronor) är stramare och blandar torkad frukt, mörka bär, choklad och örter. Båda ger riktigt mycket vin för pengarna.

Étnico Red Blend 2009 (90314, 77 kronor) är ett annat häftigt vin – också det från Sydamerika, ekologiskt och gjort på 45% syrah, 40% merlot och 15% cabernet sauvignon (sedan kan man förstås diskutera hur ekologiskt det är att frakta det till Sverige!). Här möts vi av röda bär, torkad frukt, knäck, kryddor och tobak. Vinet har bra syror och en bra avslutning.

Det är svårt att hitta bra Chianti under hundralappen Gratena 2007 (90367, 79 kronor) men så snackar vi också en bra årgång. Gratena går i den lite oxiderade skolan med en stram koncentrerad smak av mörka körsbär, örter och med en hint av trä. Vill du stanna kvar i Italien men ha ett lite saftigare och rundare vin så pröva Paolo Leo

Alberello Vecchio Primitivo 2009 (99146, 79 kronor). Det märks att det är gjort på samma druvsort som Kaliforniens zinfandelviner – men trots at det har samma saftiga smak av bär (svarta vinbär) så är det ändå lite stramare än sina amerikanska motsvarigheter.

Slutligen så heta spanska distriktet Bierzo och Tercer Motivo Mencía 2007 (92247). Vinerna härifrån brukar kosta det dubbla  – och det är ingen garant för kvaliteten. Men det här är riktigt bra. Vinet har menciadruvans lite syrliga smak av mörka bär, kryddor och örter. Här finns också en touch av tobak och mineral. Kul med en mencia i bra prisklass!

Här hittar du tabellen med alla vinerna och ölen!

Förra veckan var det fullt fokus på budgetviner här i Uppkorkat. Då handlade det om nyheterna i det fasta sortimentet och jag lovade att återkomma till påsklanseringen som också den släpptes för en dryg vecka sedan. Inte vet jag vad det är som är så ”påskigt” med de här dryckerna (om man undantar påskölen). Men på det hela taget är de bättre och mer intressanta än de som släpptes i det fasta sortimentet.

Här hittar du hela tabellen med alla provade påskviner och påsköl!

Säger jag sangiovese så tänker du förmodligen på Toscana och viner som Chianti och Brunello Montalcino. Men druvsorten har blivit populär lite var stans i världen under de senaste decennierna. Och bland påskvinerna hittar vi inte mindre än tre sangiovesebaserade viner från Nya Världen. Det klart bästa av dessa är Trapiche Oak Cask Sangiovese 2009 (98341, 75 kronor) från en av de största vinproducenterna i Argentina – Trapiche och landets mest kända vindistrikt Mendoza.

Jag hittar inte vinet på bodegans hemsida vilket kan betyda att det är rätt nytt i sortimentet men importören skriver att hälften av vinet har lagrats på små ekfat i 12 månader innan det blandats med den andra hälften som lagrats på ståltank före buteljering. Och slutresultatet har blivit riktigt bra. Smaken är packad med mörka körsbär och röda bär, örter, läder och fat (kaffe). Det är runt och smakrikt och har en bra längd i eftersmaken. Ett av de bättre sangiovesevinerna jag testat som inte kommer från Italien!

Låt oss fortsätta med sangiovese, Italien och Toscana. Rocca della Macies Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99533, 149 kronor) komer från vingårdarna runt staden Montepulciano och är gjort på 90 porcent sangiovese och 10 procent canaiolo. Vinet är lite oldschool med doft av torkad frukt, körsbär och fat. Smaken är intensiv och har också den toner av körsbär, läder, örter och fat. Okej det är dubbelt så dyrt men så har det också en helt annan längd och koncentration i smaken.

Nebbiolo är väl egentligen den enda italienska druvsorten som kan utmana sangiovese som landets kung. Ryktet baserar sig på de fantastiska men väldigt personliga vinerna från Barolo och Barbaresco i Pimeonte. Inget smakar som en bra nebbiolo – förbjudande sträv och kärv i ungdomen men ändå packad med kryddig körsbärsfrukt och en lite parfymerad och exotisk smak av läder, rosor och ibland även tjära och choklad. Men bra nebbiolo är dyr!

Därför är det extra kul att påsknyheterna innehåller en i sammanhanget nästan löjligt prisvärd Barolo. Barolo Roggeri 2006 (92062, 189 kronor) kostar visserligen en hel del men i jämförelse med klassikern Barolo Serralunga d’Alba 2006 (nr 2305, 235 kronor) från Fontanafredda är det ett fantastiskt fynd. Jag provade båda mot varandra – och det är inget snack om vilket som är det bästa vinet!

Ciabot Bertons Barolo Roggeri kommer från området Roggeri och är gjort på lågavkastande nebbiolostockar och enligt den gamla skolan med lång skalkontakt (maceration – eller urlakning av syror, smak- och färgämnen). Det har gett ett vin som har en karaktäristisk lite parfymerad doft (påminner lite om lösningsmedel – men på ett bra sätt), läder och torkad frukt. Smaken är medelfyllig och lite oxiderad med inslag av torkad frukt, läder och rosor. Det är definitivt oldschool och riktigt strävt men det har en härlig längd och koncentration i eftersmaken.

Missa inte heller sydafrikanska Fleur du Cap Unfiltered Merlot 2008 (99842, 119 kronor) från Stellenbosch. Nu snackar vi en helt annan smakpalett med mjuka bärsmaker och inslag av choklad, örter och fat.

Riktigt bra är också Santenay Premier Cru La Comme 2009 (99125, 179 kronor) från Jean-Claude Boisset. Det är ovanligt med premier cru viner från Bourgogne som kostar under 200 kronor och som dessutom är bra. Det här vinet har fått macerera i tre veckor och fottrampats för att laka ur smakämnen och färg. Det har jäst på sin naturliga jäst och har sedan lagrats i 15 månader på små ekfat (varav mindre än en femtedel var nya). Det har sedan buteljerats utan vare sig klarning eller filtrering. Slutprodukten har blivit ett charmigt och läskande pinot noirvin fyllt av röda bär, kryddor och med en touch av ek. Ett vin perfekt till fågel!

Så över till de vita vinerna. Vi är inte så vana vid vita portugisiska viner här i Sverige och därför är Quinta de Saes Branco 2009 (98599, 89 kronor) ett välkommet tillskott. Vinet är gjort av Álvaro Castro som äger Quinta de Saes och Quinta de Pellada i distriktet Dão. Du kan läsa mer om Castro här på bloggen Portugisiska viner och här på The Wine Anorak! Vinet är i alla fall gjort på en fjärdedel vardera av de rätt okända druvsorterna encruzado, borrado das moscas, cerceal och gouveio. Det är blekt gult och doftar friskt och mineraligt med inslag av tropisk frukt, krut och fat. Smaken är frisk och mineralig med lite krutrökstouch, tropisk frukt och en liten ton av ek. Läckert och läskande helt enkelt.

Vi stannar på den iberiska halvön men rör oss till nordvästra Spanien och vad som kanske är Spaniens bästa vitvinsdruva albarinño. Lolo Albariño 2009 (92237, 119 kronor) kommer naturligtvis från distriktet Rías Baixas och är gjort av kooperativet Rosalia de Castro. Där lite fetare i smaken än vad vi brukar vänta oss av viner härifrån och kommer packat med tropisk frukt och smörtoner.

Över till Österrike och Regele Weissburgunder 2009 (92189, 98 kronor). Bakom namnet weissburgunder döljer sig druvsorten pinot blanc som kan vara lite tungt jordig i Tyskland och kryddig och bred i smaken i Alsace. I det här vinet är det varken eller. Istället möter vi en lätt frisk och grön smak av mineral, citrus och äpple!

Månadens häftigaste vin måste ändå vara Arbois Expression du Terroir 2006 (90093, 149 kronor) från Jura och gjort på den lokala specialiteten savignin tillsammans med hardonnay. Vinerna härifrån lagras ofta på gamla fat och får precis som sherry ett skyddande lager jäst (flor) på ytan. Det ger vinet lite av samma karaktär som sherryn får med smaker av jäst, nötter, mogna äpplen och nötter men här finns också honung. Vinet är mycket friskt och mycket torrt och har en lång och mycket speciell eftersmak! Inte för alla – men vill du testa någon annorlunda så tveka inte!

Slutligen en titt på påskölen. Mina favoriter bland de svenska är i år Eriksberg Påsköl (1309, 16 kronor), Mariestads Påskbrygd (1385, 18 kronor) och Nils Oscar Kalaspåsköl (1393, 20 kronor). Spendrups/Mariestad gjorde ett av årets bästa julöl och nu överraskar man igen. Smaken på påskbrygden är besk och fruktig med inslag av choklad och citrus. Eftersmaken är lång och örtig.

Eriksbeg går lite i samma stil med en torr, fruktdriven smak med rostade tongångar. Här finns både kaffe och choklad och ölet har en bra fruktighet. Även Nils Oscar Kalaspåsköl går åt det rökta hållet med choklad, torkad frukt och örter.

Men bäst på hemmaplan är ändå Mohawk Black IPA Easter Edition (1320, 31 kronor) från Sigtuna Brygghus med sin bittra beska och koncentrerade alesmak med inslag av choklad och rökta charkuterier.

Danska Mikkeller Green Easter IPA (1394, 38 kronor)Danmark imponerar också med en torr koncentrerat fruktig smak av brödbak, torkad frukt och örter. Här finns också en liten sötma i eftersmaken.

Vem älskar inte Angelo Gajas viner? Hans Barbaresco och Baroloviner är legendariska men det är hans lite nyare projekt i Toscana, Ca’ Marcanda, som står för de mest prisvärda vinerna.

I december och februari släpptes Ca’ Marcanda Promis 2008 och Ca’ Marcanda Magari 2007 på bolaget från Gajas egendom i Bolgheri Toscana. Och nu i helgen var det dags att prova om den första av dessa! Promis är gjort på 55 procent merlot, 35 procent syrah och 10 procent sangiovese. Vinet har lagrats 12 månader på använda franska barriquer.

Djup röd färg
Stor doft av kryddor, rosor, torkad frukt, körsbär, läder och tobak. Jag hittar också inslag av krut, rostade fat, tobak.
Medelfyllig till fyllig koncentrerad smak av kryddig frukt. Inslag av torkad frukt, mörka bär, örter och fat. En lång lite bitter avslutning med inslag av choklad och knäck. Bra och tuffa syror.

Ett lysande vin. Jag hade knappast satt den som en merlot i en blindprovning. Kryddigheten från syrahdruvorna och syrorna från sangiovese slår igenom. Suverän att dricka nu men klarar lätt en 5 år i källaren.

Det är inte direkt vår ute men lite vårkänsla blir det ändå när bolaget lanserar sina vårartiklar idag måndag. Det är inget stort och lyxigt släpp men för en gångs skull handlar det om riktigt prisvärda röda och vita viner samt bra alkoholfri cider och schysst öl.

Låt oss börja med de röda vinerna och Santa Inés Sangiovese Cabernet 2009 (94969, 69 kronor). Det är en udda druvsammansättning från chilenska distriktet Maipo och vinet är så där typiskt ”Nya Världen” med en doft av mynta och svartavinbärssaft. Smaken är medelfyllig och packad med mörka bär och örtkryddor och ovanligt lång och med en bra ryggrad.

Och låt oss fortsätta med lite udda druvsorter. Durif hittar man inte så ofta på vinetiketter. Druvsorten är också känd som petite sirah och är mycket riktigt en korsning mellan den mer kända syrah och peloursin. Ursprunget är Frankrike men i dag hittar vi den mestadels i Kalifornien och Australien och Deen De Bortoli Vat 1 Durif (94941, 89 kronor) är ett exempel på det senare! Vinet har en tät färg och dofter av mörka bär, mynta och choklad. Smaken är fruktdriven med en rund bärighet och inslag av choklad och mynta. Inte alls dum för att vara en durif!

Dolcetto och lagrein är två andra druvor som man sällan ser tillsammans och som vi främst möter i norditalienska viner. Men också Heartland Dolcetto & Lagrein 2008 (94942, 99 kronor) kommer från Australien. Här är smaken inte lika rund utan mer syrligt frisk med inslag svarta vinbär, fat och röda bär. Och kanske att den till och med kan tåla något års lagring.

Följer du min blogg så vet du att jag ofta är på jakt efter en bra ”fuskbourgogne”. Chilenska Caliterra Tributo Pinot Noir 2009 (94968, 105 kronor) och argentinska Chaltén Gran Reserva Pinot Noir 2008 (94967, 119 kronor))är båda bra ”försök” även om de är lite ”syltiga” i stilen. Röda bär möter trä och örter i en frisk men ändå och söt saftig kombination.

Ännu bättre är österrikiska Markowitsch Pinot Noir 2008 (99980, 129 kronor) och australiensiska Red Hill Estate Pinot Noir 2008 (99681, 134 kronor) som båda är lite torrare och mer kryddiga och ”nerviga” i stilen. I båda vinerna finns röda bär men de backas upp av kryddor, träsmaker och en liten skön pepprighet som de bästa pinot noirvinerna har.

När det gäller de vita vinerna handlar det mest om sauvignon blanc och riesling – det vill säga lätta friska och smakrika viner med mycket mineraltoner och inget fat. Är du till exempel nyfiken på österrikisk riesling så prova Loimer Lenz Riesling 2009 (96488, 79 kronor) eller Loimer Riesling Kamptal DAC 2009 (99949, 109 kronor) som båda är så där härligt friska och läckra som kallt stål uppbackat av massor av citrussmak. Som en korsning av riesling från Tyskland och Frankrike!

Och gillar du sauvignon blancs krusbärsfriska toner av fruktsallad och gröna frukter så prova Altivo Classic Sauvignon Blanc 2010 (94974, 69 kronor) eller Marigny-Neuf Sauvignon 2009 (92012, 98 kronor) som båda är i den lite mer strama stilen. Vi snackar friskt och härligt med smaker av grön frukt och krusbär. Som gjort för den första vårvärmen.

Missa inte heller de Kullamusts alkoholfria äppelcider i tabellen som jag publicerat tidigare här i bloggen som faktiskt smakar härligt av ingrid marie och cox orange!

Här hittar du alla provade viner!

Här hittar du vårlanseringens bästa och häftigaste!