Uppkorkat

I årets sista Uppkorkat i 24HD besöker vi två svenska mikrobryggare; Benny Sundman på Helsingborgs Bryggeri och Jessica Heidrich på S:t Eriks/Sigtuna Brygghus. Dessutom snackar vi öltrender med sommeliern och ölbloggaren Fredrik Johansen. Och vi testar Jessica Heidrichs senaste öl som hon tagit fram tillsammans med krögaren Mathias Dahlgren.

Fredrik Johansen, som driver den utmärkta ölbloggen Malt Humle Jäst & Vatten, tror att vi kan gå mot lite lättare öl i framtiden men att vi ännu inte sett kulmen än på IPA-trenden. Och det är en trendspaning som även Jessica Heidrich skriver under på (läs mer om Jessica här!).

Det här var säsongens sista Uppkorkat i 24HD. Nu göt vi en paus fram till i mars. Då återkommer vi med 14 helt nya avsnitt – och jag lovar att vi har bra saker på gång!

Så var det dags igen – lagom till de traditionella oktoberfesterna i Tyskland släpps ett gäng oktoberfestöl också här i Sverige.

Redan förra året konstaterade vi att de flesta (för att inte säga alla) lanserade öl har ganska lite med de traditionella lite kraftigare och bärnstensfärgade märzenölen att göra. Det var öl som bryggdes i mars och sedan lagrades i sex månader för att högtidligt öppnades när oktoberfesten startade.

Det allra flesta av årets festöl är ljusa och lätta i stilen – det som nu har blivit den allmänna oktoberfeststilen.

Men bra öl finns det.

Löwenbräu Oktoberfestbier (11210, 19,90 kronor) var en av förra årets favoriter. Också år har man lyckats bra med ett öl som är torrt, friskt och med en fokuserad brödig besk smak av citrus och humle. Men

Paulaner Oktoberfest Bier (11250, 20,90 kronor) är ännu bättre med en bred brödig doft med inslag av humle och blommor. Smaken är torr och mycket besk. Det här är ett ”no nonsense” öl med en härlig koncentration i eftersmaken.

Riktigt bra är också Kaltenberg Oktoberfest (11278. 18,50) som licensbryggs av Krönleins bryggeri. Här snackar vi om ett mer fruktigt öl med en nästan halvtorr lite rostad och fruktigt smak med inslag av örter och rök. Alla dessa tre går bra att dricka som de är men de bör också fungera utmärkt som måltidsdryck!

Med det lämnar vi de tyska ölen och går över till amerikanska Flying Dog Dogtoberfest Märzen (11231, 25,90 kronor). Här är färgen lite mörkare och orangegul. I doften hittar jag kavring, honung och torkad frukt. Smaken är torr till halvtorr med en koncentrerad och mycket fruktig smak av torkad frukt, aromatisk humle och örter.

Red October (12346, 15.90 kronor) från Gotlands Bryggeri är en annan gammal favorit från de senaste åren. Också den orangegul med doft af humle, blommor, honung och rök. Smaken är halvtorr och mycket fruktig med en besk och aromatisk eftersmak. Bra längd och koncentration.

Slutligen har vi Sigtuna Black October (11262, 23,90 kronor) från Sigtuna Brygghus som bryter av rejält med en brun färg och en stor rostad doft av kaffe och choklad. Smaken är rökig och koncentrerad med inslag av korf, choklad och kaffe.

Se där – där fick vi lite variation trots allt!

Man kan tycka vad man vill om trender – men det är helt klart att de oftast (men inte alltid) ökar utbudet för oss konsumenter. Ibland också med bättre kvalitet – och det kan aldrig vara fel.

Så är det till exempel med den nu rådande hajpen kring så kallade ”single-hop” öl – det vill säga öl som är gjorda på en enda typ av humle för att framhäva en viss egenskap/smakpalett åt produkten. Det finns naturligtvis inget som säger att ölet blir bättre om man inte blandar (jämför till exempel med röd Bordeaux som räknas till världens bästa viner och som så gott som alltid är gjorda på en blandning av druvsorter). Men slutresultatet blir i alla fall intressant!

Så är det med Mohawk vs Amarillo (1415, 29.90 kronor) och Mohawk vs Goldings (1407, 29.90 kronor) – båda från Sigtuna Brygghus. Den senare gjord på klassisk ”gamla världen” humlesorten goldings från England och den senare gjort på amerikanska ”nya världen”-humlen amarillo. Jag har inte lyckats ta reda på om man använt exakt samma malt som grund – men ölen skiljer sig rejält åt i stilen även om båda väger in på 5,5 procent. Personligen gillar jag den lite stramare europeiska stilen framför den rika och lite sötare amarillon – men det är förstås en smaksak. Här är mina smaknoteringar.

Mohawk vs Goldings (1407, 29.90 kronor)
Torr besk koncentrerad smak med inslag av bröd och blommor. Fruktig men stram med en lite karamellaktigt smak. Torr, brödig och örtig avslutning. Lite europeiskt kärv och besk.

Mohawk vs Amarillo (1415, 29.90 kronor)
Halvtorr rund och fruktig smak med massor av rund mogen frukt. Inslag av russin, citrus och honung. Bra beska i eftersmaken med en touch av honung. Mer publik än vs Goldings!

Det har släppts en hel del bra öl på sistone. Tyvärr har jag inte haft tid eller plats att fokusera på dessa men gör nu mitt bästa för att ta igen det. Här är några riktigt bra köp som kan förgylla sommaren.

Låt oss börja med de som släpptes i måndags – i sommarlanseringen. Brooklyn Brewerys Brooklyn Summer Ale (11448, 16,90 kronor) tillhör bryggeriets lättare och friskare öl. Den väger in på 4,5 procent och har en lätt frisk och fruktig smak med inslag av blommor. Ölet känns väldigt runt och trevligt men det finns ändå rejält med beska i avslutningen. Enligt bryggeriet är ölet gjort i engelsk stil och med engelsk kornmalter. Och för er som är riktigt nördiga kan tilläggas att humlesorterna heter cascade, perle, fuggle samt amarillo.

Svenska Oppigårds bryggeri har gjort sig kända för riktigt bra öl sedan starten 2004 – bland annat med öl gjort på en enda humlesort – så kallad ”single hop”. Och Oppigårds Summer Ale (11429, 25,50 kronor) är inte heller dum. Här finns massor av torkad frukt, fruktkaka och örter. Eftersmaken är bitter och humlearomatisk.

Men Sigtuna Summer IPA (11474, 31,50 kronor) är kanske ännu bättre. Sigtuna Brygghus har gjort den som ett svar på west coast IPA – dvs välhumlad amerikansk ale från mikrobryggerierna på västkusten. Det här är då en svensk IPA – India Pale Ale (ursprunglien en rejält humlad och lite starkare ale som skulle klara resan från England till Indien). Just det här ölet håller 7 volymprocent och är gjort med hjälp av humlesorterna simcoe, columbus, amarillo, centennial samt riwaka. Det har en ganska kraftig och fyllig men ändå frisk smak med citrus, bröd, torkad frukt och örter. Läckert!

Mer öl kommer inom kort här i Uppkorkat!

Förra veckan var det fullt fokus på budgetviner här i Uppkorkat. Då handlade det om nyheterna i det fasta sortimentet och jag lovade att återkomma till påsklanseringen som också den släpptes för en dryg vecka sedan. Inte vet jag vad det är som är så ”påskigt” med de här dryckerna (om man undantar påskölen). Men på det hela taget är de bättre och mer intressanta än de som släpptes i det fasta sortimentet.

Här hittar du hela tabellen med alla provade påskviner och påsköl!

Säger jag sangiovese så tänker du förmodligen på Toscana och viner som Chianti och Brunello Montalcino. Men druvsorten har blivit populär lite var stans i världen under de senaste decennierna. Och bland påskvinerna hittar vi inte mindre än tre sangiovesebaserade viner från Nya Världen. Det klart bästa av dessa är Trapiche Oak Cask Sangiovese 2009 (98341, 75 kronor) från en av de största vinproducenterna i Argentina – Trapiche och landets mest kända vindistrikt Mendoza.

Jag hittar inte vinet på bodegans hemsida vilket kan betyda att det är rätt nytt i sortimentet men importören skriver att hälften av vinet har lagrats på små ekfat i 12 månader innan det blandats med den andra hälften som lagrats på ståltank före buteljering. Och slutresultatet har blivit riktigt bra. Smaken är packad med mörka körsbär och röda bär, örter, läder och fat (kaffe). Det är runt och smakrikt och har en bra längd i eftersmaken. Ett av de bättre sangiovesevinerna jag testat som inte kommer från Italien!

Låt oss fortsätta med sangiovese, Italien och Toscana. Rocca della Macies Vino Nobile di Montepulciano 2008 (99533, 149 kronor) komer från vingårdarna runt staden Montepulciano och är gjort på 90 porcent sangiovese och 10 procent canaiolo. Vinet är lite oldschool med doft av torkad frukt, körsbär och fat. Smaken är intensiv och har också den toner av körsbär, läder, örter och fat. Okej det är dubbelt så dyrt men så har det också en helt annan längd och koncentration i smaken.

Nebbiolo är väl egentligen den enda italienska druvsorten som kan utmana sangiovese som landets kung. Ryktet baserar sig på de fantastiska men väldigt personliga vinerna från Barolo och Barbaresco i Pimeonte. Inget smakar som en bra nebbiolo – förbjudande sträv och kärv i ungdomen men ändå packad med kryddig körsbärsfrukt och en lite parfymerad och exotisk smak av läder, rosor och ibland även tjära och choklad. Men bra nebbiolo är dyr!

Därför är det extra kul att påsknyheterna innehåller en i sammanhanget nästan löjligt prisvärd Barolo. Barolo Roggeri 2006 (92062, 189 kronor) kostar visserligen en hel del men i jämförelse med klassikern Barolo Serralunga d’Alba 2006 (nr 2305, 235 kronor) från Fontanafredda är det ett fantastiskt fynd. Jag provade båda mot varandra – och det är inget snack om vilket som är det bästa vinet!

Ciabot Bertons Barolo Roggeri kommer från området Roggeri och är gjort på lågavkastande nebbiolostockar och enligt den gamla skolan med lång skalkontakt (maceration – eller urlakning av syror, smak- och färgämnen). Det har gett ett vin som har en karaktäristisk lite parfymerad doft (påminner lite om lösningsmedel – men på ett bra sätt), läder och torkad frukt. Smaken är medelfyllig och lite oxiderad med inslag av torkad frukt, läder och rosor. Det är definitivt oldschool och riktigt strävt men det har en härlig längd och koncentration i eftersmaken.

Missa inte heller sydafrikanska Fleur du Cap Unfiltered Merlot 2008 (99842, 119 kronor) från Stellenbosch. Nu snackar vi en helt annan smakpalett med mjuka bärsmaker och inslag av choklad, örter och fat.

Riktigt bra är också Santenay Premier Cru La Comme 2009 (99125, 179 kronor) från Jean-Claude Boisset. Det är ovanligt med premier cru viner från Bourgogne som kostar under 200 kronor och som dessutom är bra. Det här vinet har fått macerera i tre veckor och fottrampats för att laka ur smakämnen och färg. Det har jäst på sin naturliga jäst och har sedan lagrats i 15 månader på små ekfat (varav mindre än en femtedel var nya). Det har sedan buteljerats utan vare sig klarning eller filtrering. Slutprodukten har blivit ett charmigt och läskande pinot noirvin fyllt av röda bär, kryddor och med en touch av ek. Ett vin perfekt till fågel!

Så över till de vita vinerna. Vi är inte så vana vid vita portugisiska viner här i Sverige och därför är Quinta de Saes Branco 2009 (98599, 89 kronor) ett välkommet tillskott. Vinet är gjort av Álvaro Castro som äger Quinta de Saes och Quinta de Pellada i distriktet Dão. Du kan läsa mer om Castro här på bloggen Portugisiska viner och här på The Wine Anorak! Vinet är i alla fall gjort på en fjärdedel vardera av de rätt okända druvsorterna encruzado, borrado das moscas, cerceal och gouveio. Det är blekt gult och doftar friskt och mineraligt med inslag av tropisk frukt, krut och fat. Smaken är frisk och mineralig med lite krutrökstouch, tropisk frukt och en liten ton av ek. Läckert och läskande helt enkelt.

Vi stannar på den iberiska halvön men rör oss till nordvästra Spanien och vad som kanske är Spaniens bästa vitvinsdruva albarinño. Lolo Albariño 2009 (92237, 119 kronor) kommer naturligtvis från distriktet Rías Baixas och är gjort av kooperativet Rosalia de Castro. Där lite fetare i smaken än vad vi brukar vänta oss av viner härifrån och kommer packat med tropisk frukt och smörtoner.

Över till Österrike och Regele Weissburgunder 2009 (92189, 98 kronor). Bakom namnet weissburgunder döljer sig druvsorten pinot blanc som kan vara lite tungt jordig i Tyskland och kryddig och bred i smaken i Alsace. I det här vinet är det varken eller. Istället möter vi en lätt frisk och grön smak av mineral, citrus och äpple!

Månadens häftigaste vin måste ändå vara Arbois Expression du Terroir 2006 (90093, 149 kronor) från Jura och gjort på den lokala specialiteten savignin tillsammans med hardonnay. Vinerna härifrån lagras ofta på gamla fat och får precis som sherry ett skyddande lager jäst (flor) på ytan. Det ger vinet lite av samma karaktär som sherryn får med smaker av jäst, nötter, mogna äpplen och nötter men här finns också honung. Vinet är mycket friskt och mycket torrt och har en lång och mycket speciell eftersmak! Inte för alla – men vill du testa någon annorlunda så tveka inte!

Slutligen en titt på påskölen. Mina favoriter bland de svenska är i år Eriksberg Påsköl (1309, 16 kronor), Mariestads Påskbrygd (1385, 18 kronor) och Nils Oscar Kalaspåsköl (1393, 20 kronor). Spendrups/Mariestad gjorde ett av årets bästa julöl och nu överraskar man igen. Smaken på påskbrygden är besk och fruktig med inslag av choklad och citrus. Eftersmaken är lång och örtig.

Eriksbeg går lite i samma stil med en torr, fruktdriven smak med rostade tongångar. Här finns både kaffe och choklad och ölet har en bra fruktighet. Även Nils Oscar Kalaspåsköl går åt det rökta hållet med choklad, torkad frukt och örter.

Men bäst på hemmaplan är ändå Mohawk Black IPA Easter Edition (1320, 31 kronor) från Sigtuna Brygghus med sin bittra beska och koncentrerade alesmak med inslag av choklad och rökta charkuterier.

Danska Mikkeller Green Easter IPA (1394, 38 kronor)Danmark imponerar också med en torr koncentrerat fruktig smak av brödbak, torkad frukt och örter. Här finns också en liten sötma i eftersmaken.

Vi har ingen egen oktoberfest här i Sverige men så här lagom till att hösten lanserar bolaget som vanligt ett antal öl som är en direkt följd av eller inspirerade av den gamla Münchentraditionen. Det passar dessutom extra bra just i år eftersom festivalfirandet i den Bayerska huvudstaden firar 200-års jubileum.

De flesta oktobefestölen är idag förmodligen ganska långt ifrån de Märzenöl som förr gjordes i mars (därav namnet) och sedan lagrades i sex månader för att högtidligt öppnas och drickas på dagen för oktoberfestivalens start. Anrika Löwenbräubryggeriet ska till exempel helt ha slutat att göra klassisk Märzen och erbjuder istället en internationell oktoberfestöl som är ljusare och mer som en vanlig lager än det lite kraftigare och bärnstensfärgade öl som var upprinnelsen. Det är synd för likriktning är aldrig bra men det betyder inte att det inte finns bra öl bland årets oktoberfestöl.

Ett sådant fynd är just Löwenbräu bryggeriets Oktoberfestbier (11210, 19,90 kronor). Färgen är ljus och doften vibrerar av citrus, humle och bröd. Smaken är torrt brödig med inslag av choklad, citrus och honung. Den är smakrik utan att vara intensiv och avslutningen känns härligt balanserad. Även Kaltenberg Oktoberfest (11278, 18,50 kronor) kommer i samma citrusfriska stil men med lite mer humlebeska och honungstoner. Eftersmaken är ren och trevlig utan några övertoner. Båda är schyssta öl helt enkelt!

Weltenburg heter ett kloster och ett bryggeri i Bayern och deras Kloster Festbier (11290, 20 kronor) är ett steg åt det lite kraftigare oldschoolhållet. Färgen har en mörkare gulbrun ton och ölet doftar mer brett fruktigt än bara av citrus. Smaken är maltig och också den fruktig med en torr, besk och brödig avslutning. Hofbräu Oktoberfestbier (11298, 19,90 kronor) är snäppet bättre och går också åt det fruktiga hållet. Här är smaken lite rundare med inslag av choklad och örter. I avslutningen känns en angenäm sötma som dröjer sig kvar i munnen. Hmmm!

Utanför Tyskland skiner som vanligt Boston Beer Company och deras Samuel Adams Oktoberfest (11261, 17,90 kronor) är ett rödbrunt öl med en nästan söt kryddig doft av fruktkaka, kryddor och choklad. Smaken går åt det fylliga hållet och har en nästan söt koncentration med inslag torkad frukt, kryddor och choklad. Vilket öl! Svenska bryggerier kan förstås också och även om Red October (1246, 15,50 kronor) från Gotlands Bryggeri inte har samma intensitet är den friska syrliga smaken med den beska eftersmaken imponerande. Längden är det heller inget fel på.!

Men Sigtuna Black October (11262, 23,90 kronor) tar det hela ett steg längre. Ölet är mörkt brun och har en lätt parfymerad rökig doft av choklad och örter. Smaken är beskt bitter med choklad och kryddor och en härligt smakrik avslutning. Det kanske är dags för oss svenskar att börja fira oktoberfesten på riktigt!

Mer om Sigtuna Black October kan du läsa på bloggen Ofiltrerat!

Pilsner.nu har också provat igenom alla oktoberfestölen!